Senaste kommentarerna i forumet

Hej moa!
Jag tycker bara att det är så skönt att det inte finns något med alkohol i att dricka här hemma. Vilken dag det är spelar ingen roll. Det är befriande. Jag måste inte dricka. Jag är less på att sitta och hälla i mig vin var och varannan kväll. Av vilken anledning det än må vara. Jag blir arg, fruktansvärt irriterad på den där alkoholen som styrt över mitt liv så länge. Jag vill inte veta av den. Längtar inte ett dugg efter den. Så känner jag idag och jag hoppas att jag kan plocka fram den känslan igen när/om suget kommer.
Ha en fin kväll. Utan a.

Så sant! Och så lätt att glömma när a-djävulen dyker upp i hjärnan. Men i dag gick det bra.
Hur känner ni er/ tänker ni så här en lördagkväll?

Bra att du inte fäll för frestelsen. Bra jobbat. Visst är det bättre att vara nykter.

...efter att jag läste det senaste. Visade sig att du skrev det samma dag jag lade av, så vi är nästan tvillingar här ;-)

När har du senast läst det själv? Jag tror du visste vad du skrev, då när du skrev det. Säkert inte sista chansen nu, men att fortsätta klottra med spriten nu kan inte leda till något bra. Du behöver bryta, förr eller senare, det vet du själv och det blir inte lättare med tiden.

Visst finns de, som kan ta kontroll över sitt drickande, också efter långt missbruk (sådana som Ebba säger att inte är alkoholister), men för att ens ha en hygglig chans till det så behövs en betydligt längre paus än vad vi nu haft. Det tar många månader för kroppen och knoppen att komma i balans efter långvarigt missbruk. Minst lika lång tid går åt för att bryta dåliga vanor. Du känner det i dig, precis lika bra som jag gör. Om du nu släpper så är du tillbaka i träsket på nolltid. Kom ihåg att det är för dig själv du behöver sluta. Partnern kan alltid ta barnen och sticka, men du är fast med dig själv, för resten av livet.

Jäkligt synd om barnen, som haft ont och skadat sig. Inte särskilt synd om dig på den fronten. Att smutta hjälper knappast situationen med partnern.

P.S. Jag gillar dig också. Annars skulle jag inte skriva så här.

Du är så himla fin. Nära till känslor och tänkande. Många alkoholister (som jag träffar på AA) är just så. Underbara människor, kloka, tänkande, kännande och smarta = behov av paus från alla känslor = utveckla alkoholmissbruk.
Jag/Vi har verkligen tänkt på dig. Jag har sörjt dig. Så jävla sorgligt att "se" en härlig människa gå förlorad och försvinna till A. Men jag tror inte att något jag eller någon säger kan hindra sådant, så sjukt stark är alkoholdjävulen. Tack för att du skrev, jag är sjuk, feber osv och jag är också en kännande människa så jag fick några tårar i ögonen av det här nu. Du hör väl visst hemma här även om du dricker, du vill ju "förändra ditt drickande".
Du är bäst, min bästa forumvän som jag känner mig mest lik.
Gör precis som du känner bara du är rädd om dig.

Hej alla vänner.!
Har väl fått ett smygande återfall. Har druckit ca 10cl starksprit varannan dag. Har alltid kunnat hålla det till att inte få in "fyllor" hemma. Men jag trivdes bättre med att inte dricka alls. Framförallt pga att jag då inte kan skylla på A när det gäller min och fruns förtillfället usla relation. Möhippa idag för henne som förberetts i flera dagar, dottern bröt armen i förrgår (2 dagar efter hon var på akuten för magsmärtor) så jag har suttit hela dagen med henne och den lille och överdoserat disney junior. Jag vet inte riktigt vart mitt liv är påväg, men jag är rejält trött på allt förtillfället. Idag har jag inte druckit en droppe.. Vet faktiskt inte om jag kan säga att jag inte ska göra det i framtiden heller, hör kanske inte hemma på detta forum då iheller. Borde kanske få in en kalasfylla istället så jag får mig ett wake up call igen. Harmonin i hemmet är så jävla viktigt för mig att må bra, och känner jag ingen kärlek från min partner så mår jag piss. Vi bråkade igårkväll för jag var så trött på att all hennes lediga tid har fokuserats på möhippan sen jag kom hem. Vi är båda ganska dominanta men på olika vis vilket krockar ibland. Hursomhelst, jag är kärlekstörstande på henne och hon är egentidstörstande sen jag kom hem = krock.
Ska försöka bättra mig med att skriva här även om jag tagit 1 whisky under dagen. (Vet att det blir 2 om jag fortsätter såhär i några veckor osv). Jag känner bara att allt e så jobbigt bortskämd som jag är.

Underbart att se att du lever.

Jag mår bra. Men...
Som jag berättat förut så har jag varit och set Footloose nu på eftermiddagen. När jag körde hemmåt så började tankarna komma... Och suget.... Det är ju lördag...
När jag kom hem (två timmar sedan) så var jag lite lätt irriterad på min man som kom med en massa frågor om hur musikalen varit. Jag skyllde på huvudvärk och tog en långpromenad medan tankarna och kampen härjade.
Är hemma nu och det värsta har gått över och jag känner att jag kommer att vinna. Det är ju så mycket bättre att vara nykter och klar och vara vaken och kunna umgås med mannen en hel kväll.
Tac för omtanken Tor.

Visst är det härligt att vara nykter. Kunna göra vad man vill, inte vänta tills 10 då bolaget öppnar. Abstinens på natten mm. Härligt

Nu rinner näsan igen, halsen bränner, huvudet bultar och ögonen känns torra. Fyra dagar fick jag utan det här och nu börjas det på nytt. I och för sig så förklarar det här säkert en del av tröttheten igår. Skall ännu pröva antihistamin om det här skulle vara något riktigt otrevligt allergiskt.

Vi skulle ut till stugan över natten och kanske se norrsken, efter solutbrotten i veckan. Då jag började känna mig sämre tog jag ett snack med familjen och frågade dem om de ville åka ut. Nänänä. Visade sig att ingen av dem egentligen ville, så jag lät det bero, har inte ork med att vara pådrivare i det här skicket. Nu sitter vi då hemma, alla fast vid varsin dator. Vädret ute är helt underbart.

Så där är det bara alltför ofta, känns som att både frun och barnen väljer att sitta hemma framför sina datorer framom nästan vad som helst, om man inte drar med dem med milt våld. Internetberoende är definitivt nästa grej som den här familjen behöver ta itu med.

Här finns verkligen underbara människor. Har du läst Muränan? Ni är nog lite lika, mammor och kloka. Finns många.

Det hade varit underbart Ebba :) Men jag är tacksam över att veta att underbara människor finns här på forumet.

Många AA-ställen har ett telefonnummer man kan ringa om man vill ha info eller råd angående möte osv. just nu känns det lite synd att vi är anonyma jag hade så gärna hämtat upp dig och tagit med dig till ett av mina favorit AA-ställen :)

Men du :) om någon du känner är där blir den lika nervös över att någon den känner är där - om den inte varit nykter länge och är trygg i det. ANONYMA ALKOHOLISTER - man får INTE yppa vilka som är där. Herregud, ibland har jag varit på möten där kända människor har varit. ALLA är på AA. Den som tjänar 20 miljoner om året lika väl som den som är helt pank. Bullmammor är där - för JO det finns hur många vanliga mammor som helst som dricker vin vareviga kväll och mår apa :) Man får inte yppa vem man mött på ett möte. Gör man det kommer det fram och man stöts på ett naturligt sätt ut ur flocken med all rätt :) Men jag förstår dig, jag är alltid nervös OM någon jag känner ska möta mig på ett möte. Ser lite fram emot det för jag kommer utvecklas av det. Ju fler som vet att man vill vara nykter ju bättre är det för det gör det svårare att dricka igen :) Det är också lite där skon klämmer - är man öppen med det så stänger man dörren hårdare till sin "älskade vän" alkohol...

Vet ju att alla på AA har samma problem och önskan men det känns ändå som ett ofattbart steg att gå dit och bli "avslöjad", tänk om någon är där som känner igen mig, som berättar för andra :o
Å andra sidan vill jag verkligen, verkligen känna gemenskap med andra i samma sits så jag kanske får skrapa ihop mig och kasta mig handlöst in i framtiden :)
Tack för pepp, att skapa ett konto här 11:43 den 13 September 2014 var förmodligen ett av de bästa besluten i mitt liv!

att du borde stoltsera med dina nya duktiga dryckesvanor här i DETTA FORUM där merparten av alla som läser slåss för sitt liv mot alkoholmissbruk. Bara oschysst att plantera sådana tankar i sköra och kämpande människors huvuden. Vet du? Jag är 31 år, började dricka när jag var 13. Blev nykter när jag var 24. Var nykter i två år. Trodde jag hade förändrats, tog en öl. Gick jävligt bra att dricka LAGOM i ett år. Sen gick det helt åt helvete igen. För fem veckor sedan hade jag lika gärna kunnat dö i en olycka. Jag lever och jag kan låta arg nu och det är jag kanske? Jag skriver det här OM någon läser så kanske den inte bara minns att EN snubbe på Alkoholhjälpen NU kan dricka normalt utan även att en tjej INTE kunde det. Grattis till dig Mic som inte är alkoholist en alkoholist kan nämligen aldrig aldrig ALDRIG lära sig att dricka måttligt och sundt. Jag är snäll men det handlar om liv och död för många av oss alkoholister :(

/ Ebba, äkta alkoholist.

Precis som du skriver Ebba AA är fantastiskt. Att få prata med personer som lyssnar på en med öppna öron utan fördomar och moralpredikningar. Det är häftigt faktiskt

Hej!

Var ett tag sen jag tittade in här.. Om du kommer ihåg så skrev jag sist om att jag trodde jag till sist lyckats lära mig hantera alkoholen. Och att jag skulle åka till Rhodos och njuta av vin osv... Såg nu att en del inte gillade att jag skrev så här...och det kan jag förstå. Borde kanske inte gjort det.. men du verkade ändå tro på mig och förstå. Kan i alla fall säga att hitills så har det gått bra. Inget hejdlöst drickande.. bara när det verkligen passat och allt känts bra... inte alls som då...och aldrig själv. Jag mår bra helt enkelt!

Alla som dricker har nog sina egna högst personliga anledningar till att göra det. Jag hittade min till sist...och nu i efterhand så verkar ju allt så sjukt... Trodde ett tag aldrig på någon vändning..men den kom...och även om jag fortfarande är på min vakt och tom livrädd för att hamna där igen så har jag så smått börjat lita på mig själv igen. Är absolut inte säker, men TROR mig numera behärska alkoholen. Isåfall hade jag en otrolig tur, för med de mängder jag drack ett tag så kunde det gått riktigt illa...

Hursomhelst! Både du och jag vet ju hur det känns att må dåligt. Att vakna och önska att man inte gjort det...och jag blir så glad när jag läser att du också äntligen hittat rätt! Otroligt starkt kämpat!! Vet ju att du var lika fast som mig i skiten...

Fortsätt kämpa och må bra! Kommer läsa här emellanåt och se hur det går för dig!

Lev väl

/Mic

Man söker på Anonyma Alkoholister, sen söker på på möten. Hittar ett som passar i tid och plats. Letar sig dit (man är galet nervös, har overklighetskänslor, darrar, håller på att spy och svimma. Typ :)
Sen kommer man in i lokalen, det doftar kaffe och många kommer förstå att du är ny eftersom att de har gått länge och inte känner igen dig :) sen sätter man sig var man vill. Mötet börjar och någon som varit nykter länge håller i mötet. Läser text ur AA's bok. Frågar om någon är på sitt allra första möte - då kan du bara räcka upp handen eller svara ja om din röst håller. Efter att det lästs ur boken börjar "delningar". Obs! Gud nämns i texten MEN vi alla brukar skämta och skratta och prata om att många av oss absolut inte tror på Gud. Vissa gör det men inte fler än ute i vanliga världen i Sverige :) Jag trodde att först att alla på AA är troende så är det ABSOLUT inte och alla verkligen alla är välkomna enda kravet är "att man har en önskan att sluta dricka". Den som kommer för allra första gången brukar få oerhört varmt mottagande för ALLA där vet hur rädda, små och ynkliga de var när de själva gick dit för första gången. Så himla fint är det på AA. Magiskt. Kom ihåg att alla möten är unika, det KAN hända att du hamnar på ett möte där många är helt nya och rädda - då kanske du inte blir så peppad. När man mår dåligt kan det vara svårt att le :) Ge det isof en till chans. Bor du i en större stad finns det mängder av möten att välja bland. Bor du i en mindre stad och det känns svårt att gå på hemmaplan, åk till en grannkommun. AA "ägs" inte av någon mer än alla som går på det. Vi hjälps åt att göra kaffe och öppna lokalerna m.m Det sköna med möten tycker jag är att det är så fritt. Man kan gå när man vill man behöver inte gå varje gång, finns inget åtagande mer än om man frivilligt vill. Man kan resa sig och gå mitt i ett möte om man får panik eller måste hem eller till jobb. AA fungerar och finns över hela världen - just därför. Skickar mod att våga prova. Delningar = man får berätta om något man vill dela med sig av, hur man mår, Hur livet är osv. Det är bäst enligt mig. Att höra andra, att man inte är ensam. Man behöver absolut inte säga något. Många väljer speciellt i början att "bara" lyssna. Andra bara rinner orden ur för att man är på ett ställe där man känner att man kan prata om det man aldrig annars kan prata om dvs alkoholproblem. På slutet går en hatt runt där man om man kan/vill lägger ett bidrag. Fem kronor, sju eller tjugo? Helt valfritt. Det är så AA går runt och kan köpa kaffe och litteratur m.m Är man på sitt allra första möte ska man EJ lägga pengar dock :) Kram!

Du säger att du slutat i tre dagar och sedan "känns det toppen". Då tror jag inte att du behöver vara orolig för allvarlig (hälsofarlig) abstinens. AA kan väl vara ett bra alternativ, även om det nog borde gå bra hos hälsovården också. Du är definitivt inte den enda mamman med alkoholproblem (se bara runt här på forumet).

Din sambos sätt att bete sig är litet av ett mysterium för mig med. Min fru är kanske liknande. Hon säger för det mesta ingenting (eller mycket litet) om alkohol, hon ha också själv druckit rätt friskt (men mindre än jag), men några ggr har hon fått totalt nog och då har blixten slagit från klar himmel, från min sida sett.

Att vara medberoende, eller att undgå det är svårt i sig och där finns nog inga enkla vägar heller. Men här finns en hel avdelning för medberoende, om du läser där kan du säkert få nya tankar om din sambos situation, men tag det varsamt. Det kan vara mycket tung läsning där.

Ebba! Vilken härlig människa du verkar vara! Läste din tråd och njöt av att du verkar så trygg och säker på din resa. Låter skönt med en sådan fantastisk AA-grupp. Egentligen behöver ju ingen människa fixa saker själv men att gå till vården och be om hjälp känns ogörligt då jag har barn. Nu är det ju kvällar som jag pimplar vin på men självklart påverkar det dem negativt och det är ju det som är det värsta, hur kan man göra så här mot sina barn? Iallafall är jag rädd att det blir utredningar om jag ber om hjälp och det vill jag INTE. Folk skulle bli oerhört förvånade om det visste om mitt problem och visst vore det fantastiskt om jag, precis som du skriver att du vill, så småningom kunde vara öppen med sin nyktra alkoholism. Hur går det till första gången man går till ett AA-möte?

Varför måste du fixa det här själv??
Det är väldigt svårt att vara stark helt ensam.

Tack för välkomnandet!
Just nu är jag mest rädd för att få några allvarliga abstinensproblem, inte bara rädd utan livrädd! Tänker att jag kanske borde dricka något lite bara för att undvika det, ja ni hör själva vad sjukt.
Jag är också livrädd att de här försöket till livslång nykterhet ska sluta som de andra jag har försökt med det senaste året, efter tre dagar känns det toppen och då ska jag bara dricka ett glas! Slutar ALDRIG med ett glas!
En sak som jag undrar om någon annan av er har upplevt gäller min sambo. Han borde verkligen! Reagera över mitt drickande(han dricker knappt alls själv)men han har i princip aldrig klagat. Jag vill ju egentligen att han ska ställa ultimatum. Varför låtsas anhöriga till alkoholister bara som det regnar?

Måste, måste, måste klara det här. Får extrem ångest bara över att glänta på tanken till vilka invärtes skador jag har orsakat mig själv!
Återigen, tack för svaren!

Jag får nästan tårar i mina ögon när en människa (du här nu) skriver så rakt, ärligt, desperat och från botten av hjärtat och djupet av själen.
Varför är A starkare än ens eget förnuft? Det är en djävulsk helvetes dryck.

Dödlig på lång sikt ( kan även gå fort) men själsligt dör man långt innan dess av alkohol.

Jag vill att du ska lyckas slita dig loss från alkoholens grepp och återfå dig själv och ditt liv - vem du än är.

/Ebba

Åkte till gymmet på en gruppträning till kl 10 i dag. Var t.o.m. ut i lite för god tid så cyklade lite omvägar innan. OCH är folk redan så i farten den tiden en lördag? På väg hem med matkassar och på annan shopping.
Ja såklart är det ju så, men inget jag själv gjort de senaste åren tyvärr. Eller kanske nån gång i nödfall men då i min egen lilla värld med lätt illamående och tankarna på annat.
Iaf så får detta bli min nya lördagsrutin! Passlig timme var det. Utan för jobbig koreografi så att jag slapp vimsa i vägen för alla osv..

Nu till föräldrarna och hjälpa till med lite diverse saker.

Ha en skön lördag!