av steglitsan

Har, som så många andra, läst här till och från under långa perioder i flera års tid. Bara det är ju ett tecken på att allt inte står rätt till. Nu känner jag mig dock redo att börja skriva själv. Mina erfarenheter av alkohol sträcker sig tillbaka ca tio år då jag började festa ganska hårt under studenttiden och jag insåg allt oftare att jag tappar kontrollen när jag väl dricker. Jag har inga större problem att gå längre perioder utan alkohol men så kommer en festkväll och jag tappar omdömet fullständigt. Jag insåg innan sommaren att jag hade hamnat i en mörk spiral som jag inte riktigt kunde ta mig ur. Ett antal händelser avseende boende och arbete hade lett till att jag på pappret levde min dröm. Men varför kändes det inte så? Jag gick till vårdcentralen och fick antidepressiva utskrivet och går på det fortfarande. Känner en enorm förbättring men vill nu också, en gång för alla, komma till bukt med alkoholen. En dröm vore att leva ett liv utan alkohol. Men jag vet inte om jag orkar stå emot det sociala. Som singel i 30-års åldern i Sthlm lever jag och mina vänner till stor del av min tid på stans barer. Det är naturligt att gå och äta middag och/eller ta ett glas på vardagarna. Däremot har vissa av de mer festliga vardagarna slutat i karatefyllor som absolut påverkat mig dagen efter på jobbet, något som för mig är helt oacceptabelt och som gör mig livrädd. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag ska ta bort alkohol helt och hållet ur mitt liv. Men jag kan inte tillåta mig själv att få minnesluckor mer, det skrämmer vettet ur mig. Var ska detta sluta?? Ibland är jag övertygad om att jag borde bryta med alkoholen tvärt, vid andra tillfällen tror jag att jag NU kan börja konsumera alkohol måttligt, försöker jag bara lura mig själv?

steglitsan
sön, 2014-12-21 - 00:07

Efter middag och kvällshäng med vänner så tog jag bussen hem. Eftersom jag bor i en annan del av stan fick jag åka genom de krogtäta delarna av city och se hur köerna utanför nattklubbarna bildades, hur folk stog som packade sillar i barerna och några tappra som som envist sög på sina cigaretter i den iskalla kylan. Funderade på om jag saknade det. Det som tidigare varit en sån självklar och naturlig del av mitt liv. Det som jag en gång i tiden kallade mitt vardagsrum och som gav mig skäl till existens. Nu lever jag mer än någonsin efter en kväll med fantastiska samtal med underbara människor, något som jag kommer vakna upp och känna tacksamhet för i morgon. Hur ofta vaknade jag upp och kände tacksamhet efter en fyllekväll? Kanske tar jag mig ut i svängen igen, troligtvis inte. Antagligen kommer jag hänga i en bar inom en snar framtid (antagligen med en a-fri drink då). Men fasen vad jobbigt det är med fulla människor.

Stingo
sön, 2014-12-21 - 08:02

Har du behövt byta ut (delar av) ditt umgänge, eller hur har det gått till?

-nyfiken i en strut

steglitsan
sön, 2014-12-21 - 16:45

Nej det har jag nog inte. Men när jag tänker tillbaka så var det inte allt för många som var sugna på helkvällarna ute för ett halvår sedan utan det var en, två personer som var återkommande. De allra flesta av de jag umgås med är ganska mätta på utelivet så jag skulle nog säga att jag kommer mina "ordinarie" vänner allt närmare just nu. Sen är jag ganska öppen med att jag inte dricker alkohol och jag tror inte heller att jag ger människor utrymme att truga eller ifrågasätta det. Om jag säger att jag mår bättre om jag inte dricker så kan man inte svara så mycket mer än "nähe". Jag tror dessutom att de märker av en markant skillnad på mig och mitt lugn nu. Sen om de, som igår, dricker en-två flaskor vin till middagen och jag inte gör det så blir de inte så onyktra att jag inte står ut med dem och jag vill ändå tror att jag kan vara lite festlig även om jag håller mig till julmusten. :)

Sen vad gäller de personer som jag oftast gick ut med så är de fortfarande nära vänner precis som tidigare förutom att jag inte dricker och det blir inte lika mycket barhäng långt in på småtimmarna.

steglitsan
fre, 2014-12-26 - 16:05

Julen är över och lika glad för det är jag. Det har på senare år inte legat i toppen av mina favorithögtider. Mest på grund av alla förväntningar kring helgerna och det allmänt vedertagna om hur man SKA fira jul. Minns ett år när jag mådde riktigt dåligt hur fruktansvärt det var att se vänners idylliska jular på sociala medier. Har absolut varit mycket mer i balans i år. Känns skönt. Det har jag mina antidepp att tacka för. Alkohol har aldrig varit en central del i julfirandet i vår familj. Något glas vin /öl på sin höjd men aldrig snapsen och aldrig någon fylla.

steglitsan
mån, 2014-12-29 - 11:24

I september beslutade jag mig för en vit månad. En månad fick räcka, jag vågade inte ens säga att jag skulle vara vit till slutet av året. Efter den månaden skulle jag fatta ett nytt beslut. Det blev en månad till. Nu är jag här bara dagar ifrån nyår utan att ha druckit en droppe. Jag är stolt. Jag är glad. Men jag är också fortfarande trevande. Tremånader är inte lång tid. Jag lär mig fortfarande massor med mig själv. I alla fall är det dags att summera det göttiga med mina tre månader+ som vit. Så here we go utan inbördes ordning annat än som de poppar upp i huvudet:

1. Jag känner tacksamhet dagligen. Jag tror att jag är närmare i kontakt med mina känslor och upplever glädje och tacksamhet mycket bättre och större än tidigare. Jag tar mig också tid för att reflektera över min tacksamhet.
2. Har hittat ett nytt frukostställe som jag går till lördagar och söndagar. Det är riktigt poppis så jag måste vara där tidigt för att få bord. Det är inga problem eftersom jag aldrig är bakis.
3. Ingen baksmälla- inga dagar som försvinner av att jag jämrar mig i sängen en hel dag pga fylla. Den där huvudvärken. Jag hade huvudvärk för ett par dagar sedan, påminde om hur det var dagen efter. Fy fan.
4. Avsevärt mycket mindre ångset. Det är så sant att alkohol genererar ångest i alla dess former.
5. Jag börjar förstå mitt eget värde. Det känns så fint att få en blick, en komplimang, vad fan som helst och veta att det är till MIG och inte mig bakom en fasad.
6. Jag känner mig cool.
7. Jag älskar att vara en person som inte dricker alkohol. Det känns så fräscht (ok, låter töntigt men nu är jag transparent här!)
8. Jag har börjat skriva här och dessutom följa underbara personer som inspirerat mig inte bara i min alkoholfria väg men också i så många andra aspekter i livet, tack! <3
9. Jag skäms inte över mitt jag idag.
10. Den energin som förut lades åt att vara bakfull och ha ångest kanaliseras till annat som ger mig enerig.
11. Jag tvingar mig själv att vara mig själv fullt ut när jag är nykter. Långt kvar men vilken kick när det väl händer.
12. Jag har börjat umgås med mina vänner på ett ärligare och mer givande sätt. Samtalen blir intensiva och djupa till skillnad från fyllesnacken.
13. Jag har insett att jag inte tycker om smaken av sprit, vin eller öl. That's it. När allt kommer omkring så gillar jag det inte.
14. Mina fruktansvärda minnesluckor, de som försatte mig i fara och genanta situationer. De kommer alltid att finnas i mitt förflutna men måtte jag aldrig aldrig aldrig igen uppleva en sån.
15. Inga blåmärken, hur ofta har jag inte stått i duschen dagen efter och hittat blåmärken på min kropp efter att jag ramlat. Det var alltid som en slag i ansiktet när jag hittade ett nytt.
16. Jag är skarpare i psyket, mer klartänkt.
17. Mitt självförtroende har stigit. Jag klarar av att leva mitt liv och vara en fantastisk person även utan alkohol. Det gör något fint med själen.
18. Jag har framtidshopp igen! I början av året var det väldigt mycket mörker i mitt liv. Det är klart det finns kvar lite grann här och där men de destruktiva tankarna, känslan av hopplöshet, rädslan över att bli påkommen av allt och alla är så ofantligt mycket mindre idag.
19. Mina antideppressiva, jag har så mycket att tacka dem för. Jag fattade ett beslut om att jag skulle berätta för mina nära och kära när jag började ta dem för att jag ville att de skulle veta och jag tror också att man inspirerar andra i sin närhet som också kanske lider att våga ta steget att söka hjälp. Det beslutet gjorde det lättare och naturligt att prata om min avhållsamhet från alkoholen sen. De var alla redan förberedda och införstodda med att jag gör en psykisk renovering.
20. Jag börjar tycka att jag beter mig och gör val som är mer passande min ålder än det där 20+ livet som jag envist ville vara kvar i.
21. Och slutligen, ett av det finaste jag börjat med. Sticka & skapa. Det har ju inte undgått någon som läst mina inlägg att jag fått en ny hobby. Den har börjat bygga min identitet. Jag känner en fullkomlig lycka och lugn när jag skapar och stickar. Vänner engagerar sig i det och det börjar ta form som ett spännande projekt.

Har säkert glömt hälften och nog finns det vissa saker som jag gärna hade satt upp på listan men som jag än så länge inte åstadkommit men det får bli ett annat inlägg, idag vill jag bara foka på det som är bra.

KRAM på er alla och gott nytt år!

anonyMu
mån, 2014-12-29 - 16:51

Fina härliga SL!

Har tänkt på dig och tycker att du kommit så långt i din utveckling. Din lista är fantastisk och jag är väldigt glad för din skull!

Hur har du tänkt dig närmsta tiden nu efter nyår...? Blir det något nytt beslut eller hur resonerar du?

Stor varm kram till dig vännen

steglitsan
lör, 2015-01-03 - 00:29

Mitt nyårsfirande blev en härlig middag med efterföljande fest tillsammans med goda vänner. De som ansvarat för maten hade gjort en ambitiös meny och givetvis också lagt krut på tillhörande dryck. Jag hade erbjudit mig att ta med min egen dryck eftersom jag numer är lite krånglig på den fronten. Så i sista sekunden, eftersom jag hade glömt av det totalt, så sprang jag in i en matbutik och roffade åt mig följande nyårsdryck: En flaska Carl Ljung alkoholfri mousserande (rekommenderas ej), två flaskor Herrljunga Cider äpple resp. päron, två halvliters flaskor Svartvinbärs MER (ser ut som rött vin!). Det klarade jag mig fint på. Lite variation i drycken och utan att det skriker alkoholfritt genom att vara vatten eller coca cola.

Under middagen så serverades det shots mellan rätterna och jag tänkte att nu jävlar kommer den här middagen barka rakt åt helvete, skulle jag orka genomlida ett fylleslag? Men faktum var att gapig och ego som jag är så insåg jag att även i nyktert tillstånd så har jag inga problem med att prata högt, avbryta andra och skratta åt trivialiteter. Jag dansade till och med utan bekymmer och ännu värre, skrålade med i allsång till det som spelades. Jag hade också planerat att jag inte ska gå hem först av alla. Även om jag är först att förespråka att man ska göra som man vill och gå hem om man känner för det så ville jag dels se till att ge hela kvällen en chans och dessutom så ville en del av mig inte ge de andra rätt (att man blir tråkig om man inte dricker). Så jag gick med de sista gästerna (vi var inte så många men ändå!!). På det stora hela hade jag en fantastisk nyårsnatt med fina vänner som jag inte blev irriterad på en enda gång. Jag är dessutom stolt över mig själv som hade i princip så kul som jag tidigare trott enbart kunde uppnås med hjälp av alkohol.

Däremot kände jag mig bakfull dagen efter. Jag hade ingen ångest eller större huvudvärk men jag var så seg och trög i pallet så jag höll mig hemma hela dagen. Funderade lite på det och insåg att jag var i säng vid 04 efter att ha dansat och festat för första gången på evigheter så jag unnade mig en seg dag och anslöt till alla andra på den lokala pizzerian.

Just ja, kom på att jag faktiskt fick i mig alkohol. Jag skulle dricka upp det sista på botten i mitt glas och råkade ta fel. Så helt oförberedd hade jag dessertvin i munnen. Jag rykte på axlarna åt det och konstaterade att det inte var gott och att jag håller mig till mitt medtagna. Så var det med det.

steglitsan
tis, 2015-01-06 - 17:56

Imorgon är det officellt slut på ledigheten och det är dags att bege sig till jobbet. Trots att ytterligare ledighet hade varit välkommet så förstår jag också att jag behöver komma tillbaka till rutinerna. Det har varit riktigt slappt minst sagt. Även om jag tror att jag behövde det för jag var så otroligt trött i hela kroppen innan jul. Men jag märker hur jag mer och mer faller ur mina rutiner. Imorgon är det dgs att få ordning på maten och träningen. Något som slarvats och försummats å det grövsta. Om sanningen ska fram så har nog min nykterhet gått så smärtfritt just för att jag missköter mig på andra plan. Men det är sen gammalt. Jag ska ge det en chans igen. Jag ska ge MIG en chans igen.

steglitsan
tis, 2015-01-06 - 18:35

Har blivit så förbaskat irriterad de senaste gångerna jag varit här inne och läst. Jag har funderat på vad det kommer sig och igår ramlade poletten ner. Och nu är det inte meningen att någon ska känna sig specifikt utpekad, utan det är något som jag reagerat på sen jag började läsa här. Men det är de enerverande partners/sambos/makar som insisterar att dricka sin alkohol hemma trots att deras partners bönar, ber och KÄMPAR för att hålla sig nyktra och överleva, de får mig att se rött. De ska minsann dricka sitt vin för DE kan ju faktiskt hantera ett glas eller är inte redo att ge upp sin alkohol. MEN VAD FAN. Är det inte meningen att man ska hjälpa den man älskar på alla sätt och vis?Är det så mycket begärt att någon inte dricker sprit framför den personen vågat att säga rätt ut att man inte kan hantera eller behöver hjälp. Jag förstår inte.

Meredith12
tis, 2015-01-06 - 20:12

Jag tycker också att partners till människor som behöver vara nyktra för sin hälsa kunde stötta praktiskt, genom att inte dricka framför dem.
Man vill väl att ens partner ska må bra?

Stingo
tis, 2015-01-06 - 20:31

Jag har gått och skakat på huvudet över samma sak. Helt ofattbart. Utom om partnern har ett eget beroende, då blir det svårare.

MåBättre
tis, 2015-01-06 - 21:31

Nu har jag turen att min partner är helt ointresserad av alkohol men däremot reagerade jag på det på julafton när min mor och far tvunget skulle dricka öl/vin under kvällen. Jag vet inte, samtidigt kanske det avdramatiserade det hela lite men det fick mig ändå att tänka till med tanke på att de vet vad jag går igenom nu. Tror dock att alkoholen är lite för viktig, speciellt för min mor tyvärr..

Att alla människor ska behöva dricka alkohol jämt?? Skumt samhälle vi lever i..

Bra att du ryter ifrån och visar lite känslor!!

nya_mia
tis, 2015-01-06 - 21:34

Håller också med ang. det du sa om partners. Kan inte heller fatta hur dom tänker. Är så glad att min sambo har vett nog att t.ex resa bort med vänner när han då och då ska på galej. Så slipper man få det rakt i ansiktet.

Fenix
ons, 2015-01-07 - 14:09

att ha en partner som kan låta bli. Men jag drar ju med henne i alltför mycket drickande, och nu har vi kommit överens om att från och med i dag ska vi inte dricka hemma på ett bra tag. Hon får gärna gå på sina tjejkvällar och andra evenemang, men för min del både vill och måste jag nu sätta stopp. Känner mig verkligt taggad och vill att 2015 blir ett helvitt år där många bra saker ska hända. En förutsättning för ett bättre liv, minskad övervikt, bättre kondition med mera är ju att helt sluta med detta meningslösa drickande mest varenda dag. Vi kämpar på nu i det nya året.

steglitsan
ons, 2015-01-07 - 18:24

Känns fint att höra att ni har bra människor i er omedelbara närhet. Hoppas alla andra som inte är lika lyckligt lottade någon gång får styrkan att sätta ner foten, ryta ifrån eller kanske hitta en ny och härlig individ att dela vardagen med. Kan inte låta bli att tänka på underbara FylleFia som tog sitt pick och pack och satte sig ute på kolonilotten en hel sommar för att hennes man inte ville ge upp spriten. Vilken jäkla stjärna ändå. Läs hennes tråd om ni inte gjort det. Inspiration rakt igenom. Förlåt Fia för att jag outar dig här men du är så grym.