Senaste kommentarerna i forumet

Jag är på många sätt lik dig. Just självmedicinering är jag något av en mästare på. Men som du vet så kommer ju räkningen dagen efter.. Men det tänker man ju inte på då. När man inte hittar ut ur mörkret..så jag förstår hur du känner just nu. Så sjukt starkt att inte börja dricka igen. För det blir det ju inte bättre av...jag är just nu inne i en mindre bra period,,och mår skit jag med. Tror du och säkert jag också behöver läkemedel för att hålla oss uppe. Tyvärr har jag inte gått till läkare, för jag har ju trott på min självmedicinering..men du..den funkar ju inte..det finns däremot en bra självmedicinering som jag använder och som jag vet att du också gör. Löpning. Den ger mig samma effekt som alkohol..men man kan ju tyvärr inte springa hela tiden..så vad gör man då? Jag tycker du ska söka hjälp! ingen ska må så dåligt! Ge dig ut och spring en runda så skingras de värsta molnen. Jag själv blev så förbannad på mig själv för alla djävla fyllor på sistone att jag gav mig ut och sprang förra helgen...i 3mil! Har sprungit 2 innan men detta slog allt! Om jag var stolt och mådde bra? Ja. Tyvärr höll det inte längre än tills igår. Då var det den sämre självmedicineringen som gällde. Men jag vägrar ge mig. Jag ska klara det. Men jag borde nog som du söka hjälp.

Vad du än gör så ska du va stolt över dig själv! Du är på många sätt ett föredöme för oss andra som kämpar här!

Var rädd om dig!

/Mic

Nämnde för ett par veckor sedan att det kändes som jag var på väg under ytan in i ett mörker.
Jag har så fruktansvärt jobbigt med mig själv sedan ett par veckor tillbaka. Alkoholen har varit självmedicinering för mig. Jag måste nog ha någon medicin som ersätter den.
Så otroligt jobbigt är det just nu.
Inte sug eller längtan till alkohol utan bara sjuk i huvudet.
Jag dras med självmordstankar frekvent sedan några dagar tillbaka. Vill bara gråta, men kan inte.
Hjärnan har hängt upp sig och jag kommer inte ur det. Så stressad inombords, var kommer allt detta ifrån?
På söndag reser jag iväg igen och jag vill bara döööööööö just nu.

Så här ska inte livet vara.

Har ju sagt det tusen gånger, men likafullt så är det sant! Du har räddat mig och hjälpt mig upp varje djävla gång jag ramlat. Alltid stöttande och med väl valda ord har du hjälpt mig upp. Så nu är det väl min tur att försöka stötta dig. Vet bara inte riktigt hur. Kanske genom att säja som du alltid gjort.Att vad du än gör så blir ingenting bättre med alkohol. Hoppas du verkligen håller fast vid det även nu när du känner dig nere. För det är verkligen sant. Alkoholen bara förstör. Gör det dåliga sämre..och det sämre..sämst..

Jag är ju ett lysande exempel på att det funkar så. Har klarat balansgången riktigt bra ett tag..men igår släppte jag garden och PANG! Allt helvete brakade lös. Allt man kämpar för och bygger upp...är väck. Allt är svart. Det går inte ens att med ord beskriva..men du vet ju hur det är. Glöm det bara aldrig. ALDRIG!

Önskar dig det bästa Berra! Hoppas det vänder och du mår bättre snart. Det är du värd.

Tack igen för allt!

/Mic

Har inte varit här på läänge nu..
Det har gått sådär...
Inne i samma trall igen, skillnaden är att jag aldrig haft en rejäl fylla sedan 14 juni.
Men... Jag är som sagt inne i samma gamla vardagslunk sen 15 år tillbaka... Smyger som fan med drickat efter jobb, på helger och "lediga" dagar. Var pappaledig igår och blir såååååå uttråkad av det!!!
Nu är jag på jobb och sitter och funderar på var fan detta kommer att sluta omjag fortsätter i samma trall....
Måste hitta inspiration igen! Jobbet inspirerar mig jättemycket, förstår inte varför jag inte kan finna samma lycka i min familj?! Älskar såklart mina barn och fru, men hatar vardagslunket. Det är så äckligt förutsägbart så tristessen är redan där innan man börjat. Jag får väl börja med något asiatiskt mumbo jumbo så jag kan förstora den delen av hjärnan som älskar familjelivet, badhus, barnskrik, 2 minuters duschar, ständigt övervakande av små kamikazepiloter, dammsugningar, tvätt, och renbäddningar. Nä... Samhällstrukturen i vårt land passar inte mig och det det blir mer och mer uppenbart när jag är nykter. Nu får får jag knarkjobba så jag inte snöar in på mina djuptankar och självömkningsr rent för mycket!
Ha det gott!

Känner så väl igen mig i dina tankar. Första halvåret hade jag sådana tankar ofta. Att nu kan jag nog dricka normalt, som tur var provade jag inte.Det var mycket jobbigt när dom kom till mig. Men så faan tänkte jag, dom fula tankarna ska inte vinna över mig. Man kan känna sig tråkig och utanför i sociala sammanhang där alkohol är den givna gästen.
Men nu talar jag bara för mig själv, det skulle inte gå och nu vet jag det så väl. Tankarna har i alla flugit iväg med tiden. Hoppas du väljer rätt.
Kram Konstnären

Härligt. Ut med alla gifter och ta du din medicin. Bra jobbat

Du kommer stöta på motgångar när suget kommer. Dämpa med choklad och håll dig sysselsatt

O bra gjort!
Kram
M

Jag tänkte att det var lika bra att lägga av med alla dåliga laster samtidigt....koffein, snus, alkohol och snabbmat. Kanske blir en värre "abstinens" då? Allt känns bra hittills och tänker inte så mycket på alkohol fast jag känner mig nere och sömnig. Tränar fast jag egentligen vill sova. Det enda jag märkt är att min ångest och oro över kroppen/ hjärtat har ökat trots att jag går på KBT-terapi.

Andra kvällen utan vin och jag mår finfint :) känner mig väldigt lättad att de var lättare än jag trodde det skulle bli :)

Hej, vad härligt att du lyckats lämna alkoholen. Men dina detaljerade funderingar om biverkningar tycker jag du ska ta med läkaren.
Jag blir nästan matt när jag hör om allt du gör på en gång, men det kanske är bra med endorfiner från träningen när du nu är nykter för första gången på länge.
Lycka till med din viktminskning, och allt, men jag tycker inte du behöver ha så bråttom där. Lyckatillkram iallafall, var rädd om dig!

I morgon är det tjejkväll ute. Och jag velar hela tiden i tanken, jag kan nog dricka ett par glas vin, nej, jag har ju betsämt att jag ska avstå alkohol helt, inga undantag, jamen bara ett par glas vin denna enda gång eftersom det är första tjejkvällen på flera år, skäms på dig, du vet att alkohol inte är för dig! Och så håller det på i mitt huvud. Hela tiden. Inte blir det bättre när jag säger till en av tjejerna att jag kan köra. Nej! Säger hon. Klart du ska vara med och fira! Blev helt ställd av hennes starka reaktion. Och mitt velande tog fart igen.
Skit att det ska ha så stor lockelse. Och att omgivningen tycker att man är en tråkmåns som inte dricker.
Jag hoppas verkligen att jag tar rätt beslut i morgon och kan stå stark i det...

Stigsdotter, i allt du säger. Saknad i början, ibland, och vid vissa speciella tillfällen. Men synar jag det i sömmarna så var det inte alls mysigt utan bara elände. Så det jag eventuellt skulle sakna finns inte. Idag känns det helt normalt att vara nykterist och jag känner mej inte speciellt annorlunda. Nån festprisse har jag aldrig varit så det är ingen skillnad att jag inte vill gå på julfesten. Jag föredrog att dricka hemma så jag fick så mycket jag ville i den takt jag önskade. Nej livet är så mycket bättre så här och det är väl skönt att veta att det verkar funka så för oss efter ett tag. Håll bara ut så blir det bra! Sen är det inte solsken och lycka jämt nu heller men inte ångest och baksmälla heller.

...DET är en biverkning som kommer av att inte dricka märker jag också. Bra gjort! Jag tror att vi som missbrukar ofta är så fyllda av skam och skuld att vi förminskar oss själva, inte vågar ta plats eller säga ifrån. Skammen och skulden kan också leda till att man ska kompensera, d.v.s. försöka vara duktig i andra sammanhang - precis som du gjort. Heja dig!

Till Fenix: prova med att säga de där sakerna högt, så att DU hör dem! Det handlar mycket om att du ska höra det själv och få in det i ditt hjärta. När du sedan säger det högt till din fru blir det ytterligare en bekräftelse (för dig själv) Din fru vet redan om det ;-)

...för mig var det i alla fall så att sorgen mest fanns där i början, när jag kämpade för att låta bli. När jag väl hade gett upp, lämnat över och släppt taget var det mer ett konstaterande: "jaha, nu ska jag inte dricka mer!" liksom. Sen kom jag in i en fas där jag tänkte att vad var det som var så besvärligt egentligen - det är ju bara en dryck bland alla andra, ingen stor grej att vara utan egentligen. Beror väl kanske också på hur man var tidigare - i mitt fall tror jag att jag oftast inbillade mig att jag tyckte det var gott att dricka vissa saker, huvudsyftet med att dricka har för mig alltid varit (mer eller mindre undermedvetet naturligtvis) att bli full, att fly, att slappna av osv. d.v.s. alkoholens effekter snarare än smaken.

Det är ju klart att om man är en s.k. konnässör som älskar att smaka av och jämföra vinsorter osv. - då kanske man saknar vinet om man inte får dricka det. Men, helt ärligt, jag saknar det inte det minsta idag och känner mig inte ett dugg utanför eller annorlunda.

Hemkommen från middag. Vän redan i säng. Jag passar på att få värdefull egentid trots att det är tidig uppstigning inför stundande äventyr.

Middagen gick bra. När vi kom till restaurangen fick vi ett glas bubbel i näven från restaurangen medan vi väntade på vårt bord. I och med att jag inte drack så fick vännen mitt glas. Hon näst intill svepte första glaset, som hon hade längtat efter det. Sen drack hon mitt och till middagen så köpte hon ett tredje. Jag nöjde mig med cola. Inser dock hur obehagligt det är med onyktra människor och hur lite tålamod jag har med dem. Då var hon inte ens full utan lite filad i kanterna bara. När vi kom hem så fick hon huvudvärk och konstaterade att hon faktiskt inte hade behövt dricka det tredje glaset. Jag insåg att det där var jag för ett tag sedan. Antagligen så hade det inte stannat bara vid tre om jag hade varit med på noterna ikväll. Hon uttryckte till och med en önskan om att hon borde gjort som ja och druckit cola eller vatten till middagen. Jag ser även denna dag som en seger.

Skönt att bli påhejad och just detta med sorgen att inte vara som alla andra, den känner jag av ibland. Undrar om människor som är allergiska för olika saker, mat eller pälsdjur, också känner sorg över att inte vara som alla andra? Eftersom jag själv har hund, så kan jag ju glädjas över att jag i varje fall inte är allergisk mot pälsdjur. Det finns så mycket att glädjas åt, så en liten sorg får man också stå ut med.

Att dricka a dämpar ångest, men den skapar också ångest. Du dricker pga flykt känns det som. Fly från sig själv är vanligt. Ta hjälp.

jag bara blir så glad och inspirerad av ditt beslut. Det är där jag står nu, säger min sponsor. Jag måste bli tydlig om jag ska lyckas sluta, tydlig med att jag är en missbrukar, har ett stor problem med alkohol och har slutat. Våga säga det först och främst till min fru, alltså hur allvarligt det egentligen är, och sedan till andra. Det jag kan förlora är bakdörren till att dricka igen, och det sitter väldigt hårt inne att stänga den märker jag. Grattis till ditt agerande!

Låter härligt!

Nu har vi varit i det främmande landet i ett dygn. Vi dricker juicer, äter inhemsk street food, ägnar oss åt people watching och går i affärer. Nu tar vi igen oss med datorer, mail, dusch och högläge för fötterna innan det är dags att ta oss an kvällen. Jag är inte orolig för alkoholen. Nu vore det konstigt OM jag valde att ta ett glas.

Vi har trevlig, pratar massor och skrattar (kul utan stickning, Stingo!) även om jag är ovan av att umgås med en och samma människa 24h om dygnet. Märks tydligt när jag blir lågt-blodsocker-grinig. //Charmtrollet

WTF jag läste just din #395 precis efter att jag dragit runt min kompis hela förmiddagen här i det främmande landet för att leta upp en garnaffär. Måste nog ta och kolla in det där programmen.

Hej!
Jag får tacka så mycket för alla tips och era tankar. Har vuxit upp med mycket alkohol i hemmet och har fortfarande än idag en far som dricker istället för att ta tag i sig själv och sina känslor. Hatar känslan jag har fått angående vinet, känner att den börjar ta över lite väl mycket och detta ska jag ta mig ur. Har tidigare i livet varit väldigt depprimerad, gått på antidepresiva och hos psykolog men lyckades bli bättre, nu lider jag bara av min panikångest, vet inte riktigt vad för hjälp man kan få mot de? Ska först och främs kolla om jag som jag tror kan vara ifrån vinet ett tag, om jag kan då ska de få vara så. Om inte, då borde jag nog söka hjälp, vill absolut inte ha samma liv som i de jag har växt upp med. Tack igen.

....glömde, det var ju sorgen jag skulle skriva om! Jag vill bara bekräfta att sorg är en känsla som kan dyka upp, helt normalt vilket flera tidigare påpekat. Alkoholen har ju varit en vän under så lång tid (även om det är en riktigt dålig polare ;-) och samtidigt är ju alkohol "det normala" i vårt samhälle. Det är lätt att känna sig annorlunda och utanför, att sätta på sig offerkoftan - "varför ska inte jag kunna dricka normalt?". Men, det är bara att tugga i sig och gilla läget - jag är en sån där som är allergisk mot alkohol! Vissa kan inte äta nötter, jag kan inte dricka sprit!

Läste inläggen dina på sista sidan och var rädd att det skulle komma ett bakslag längre ned, men det gjorde det ju inte! Grattis, visst är det en härlig frihet! Det är bra att inte tappa garden, det är lätt att man hamnar i något slags eufori och glömmer bort alla verktyg man fått. Glöm aldrig den här glädjen du känner nu. Livet är ju upp och ned och blir inte per automatik toppen bara för att man inte dricker längre - men men växer varje gång man lyckas hantera en motgång som man tidigare drack på, då kan man klappa sig på axeln.