Senaste kommentarerna i forumet

Bra råd, Promille! Ska tänka på dina ord ikväll. Lite som på studiebesök i en nykter persons liv. Vet att det kommer att kännas toppen om jag lyckas och jag kommer hata mig själv om jag misslyckas. Just nu känns valet lätt såklart men har känt så förr och ändå fört ett glas till munnen utan någon behövt hota mig med pistol. Har flera dagar i jobbet framför mig med prövningar i att stå emot alkoholen men tar en dag i taget. Eller till och med timme för timme...

...utan bakfylla... skulle det vara.

Förstår ditt dilemma patetisk,
Vilket självföraktsnamn föresten!
Allting blir ju lättare med mys med någon ny efter några glas, eller? Jag tror det kan bli MInST lika kul utan, man får lixom släppa på hämningar ändå, lära sig att det är OK att vara lite halvsjuk nykter, du kanske redan har den förmågan. Jag som kille hade tyckt det var SKITbra om min tjej inte drack, förutsatt att jag dricker själv. Man har ju ALLTID chaufför längre fram i förhållandet!
Tror faktiskt inte han bryr sig alls om du inte dricker såvida han är genuint "kär" idig.
Dessutom är du ju enklare för han att acceptera eftersom ni inte träffats sålänge.
Konstnären: det är en rätt dödande kommentar.. ;-) gillar den.

Förslag är att du ser det som en liten studie du gör. Hur är det att vara nykter i detta sammanhang. Finns fördelar? Finns (eventuella) nackdelar. Var på kräftskiva min 4:e dag. Och kunde inte säga att jag skulle köra. För det var i trakten. Det gick hur bra som helst. Men beslutet måste finnas där innan. Hade minst lika roligt som vanligt, men lessnade när några i sällskapet blev lite för dragna. Och just det. Patetiska. Och sen vaknade jag upp igen bakfylla dagen efter. Toppen! Kör nyktert - även om du inte kör!

.....så det jag ville säga var. Du har verkligen kommit rätt. Starkt att ta kontakt!

Är också ny här. Har också insett att jag behöver hjälp och ska få prata med någon i morgon. Gör likadant som du, trycker bort känslor, när jag dricker kommer allt fram, tyvärr på fel sätt. Men forumet har redan hjälpt mig en himla massa, känslan av att det finns andra som har samma problem. Alla Muränor, Konstnärer, Promillen, Patetiska, Ebbor, plus hur många till som helst som har hjälpt på ett otroligt sätt, vet faktiskt inte vem jag skulle vänt mig till annars. Så jag säger, fast jag känner mig som en nykomling själv, välkommen. För mig är det dag 4. Ska på fredag åka iväg en kort sväng. Oroar mig för det. Öl på flyget, vin på restaurangen, alla barer. Vill bara klara av det och komma hem nöjd och glad med mig själv. Kommer att skriva här varje dag, tänker att det är ett sätt att se till att inte ramla, allt jag läser här får mig att vilja vara den person jag är, inte full och dum.

Nä Trollnäsan. Inga fler skitkommentarer från mig. Så länge du inte vill sluta är det tyvärr som att hälla vatten på en gås.

Hoppas att du har rätt, Konstnären. Hursomhelst tänker jag inte ta första glaset idag. Behöver bli fri från alkoholen och tänker inte ens låta kärleken äventyra det. Är kärleken tillräckligt stark så funkar det ändå. Men lite rädd är jag...

Välkommen hit. Vad synd att du blev slussad vidare när du samlat mod. Ge inte upp, stanna här och skriv av dig både glädje och sorg.
Konstnären

Han tycker nog inte att du är trist. Förstår hur du tänker. Du kan väl efter ett tag kanske säga som det är. Hade själv problem med
alla förklaringar nu säger jag ofta JAG HAR DRUCKIGT FÄRDIGT. Blir inga kommentarer, men lite tyst. Men jag bryr mig inte
om vad andra tycker om mitt beslut.
Lycka till
Konstnären

Beslutet är ditt bara ditt. Du vill ju inte det kan man läsa mellan raderna. Som jag skrivit innan MAN MÅSTE VILJA. Men du vill ha det
kvar i ditt liv. Det är bara att spy vidare och lite fler bakfylledagar, plus ångesten.
Jag vet nu är jag brutalt ärlig.
Lycka till
Konstnären

Är just nu inne på att köra samma strategi att säga att jag taggar ner med alkoholen efter semestern. Vit helg, vit vecka osv. Mitt största bekymmer är just nu att jag nyligen träffat en ny man. Vi har ett distansförhållande och träffas mest bara på helger. Då blir det ju förstås goda middagar med vin till och en öl vid själva matlagningen osv. Har hittills aldrig spårat ur med honom. ÄN! Han kan hantera sitt drickande och vet sin gräns så han är bra för mig. Min rädsla är att han inte vill träffa mig om jag inte dricker . Tycka att det är trist att jag sitter och smuttar på vatten. Jag vet att jag inte borde tänka så utan känna att isåfall är han inte rätt för mig men det gör jag inte. Vad alla andra tycker och tänker skiter jag faktiskt också i egentligen. Men med honom är det annorlunda. Vi har inte kommit till någon vardag ännu utan är bara i mysfasen där alkoholen har haft stor roll om än i små mängder.

Känner så starkt att mitt drickande har 2 skilda sidor. Det stör mig. Fyller år idag (42) och jag råkar veta att jag och min man skall gå ut och äta. Det kommer att bli en drink och 2 glas vin till maten. SEN KOMMER DET ATT VARA BRA! Den kommer vi att åka hem och kolla netfix och sova gott.

Känner så starkt att jag vill behålla den grejen i mitt liv. FAN FAN FAN!
Jag vill så gärna behålla värdighets/middagsdrickandet! Det känns så himla svårt att bli absolutst och aldrig mer få dricka bubbel! För jag älskar det!

Och nu skall jag var så ärlig så att jag kommer att säkert åka på skitkommentarer (är beredd)
Nånstans innerst inne, och jag är inte stolt över hur jag känner, så tycker jag inte att jag har lika allvarliga problem som de som dricker i perioder...de som dricker innan dagishämtning. Känner mig hemsk hemsk som människa. Förlåt, men utan att vara riktigt brutalt ärlig kommer jag aldrig att lyckas få ett bättre liv.

Och jag inser att så länge jag tycker att jag "är lite finare" i mina problem, (skäääms att skriva såhär) så kommer jag inte att lyckas.

Trots att jag har 200 spyor och 500 bakfylledagar i bagaget. Med gränslös ångest.
Vad är det för fel på mig?

Kände precis som du när jag kom hit första gången. Jag är inte ensam! Håller med om att det är en stor tröst men samtidigt en sorg man känner över vad alkoholen gör med människor.
Vi är rätt många därute som inte kan hantera alkoholen, men vi är nog tyvärr rätt få som orkar och vill ta tag i det.
En klapp på axeln till oss som försöker och vill.
Pepp pepp!

Jag tog ett återfall i går efter 11 dagars nykterhet. Jag klarade inte av det.

Vaknade av idag att knäcka en öl och jag skäms. Skäms så fruktansvärt.

Min nya strategi är att säga att jag har en vit månad, sen när det gått en månad så säger jag att jag upptäckt att jag trivdes så jävla bra med det så jag ska försöka vara utan sprit i ett år.
Sen när det gått ett år börjar dom väl vänja sig.
Då säger jag bara att jag trivs bättre utan A.
Skiter faktiskt i vad dom tycker, passar det inte så behöver jag inte umgås med dom.

Tack för svar. Det betyder att jag inte är ensam :) Att det skall vara så förbannat svårt att be om hjälp!? Det är inte många som märkt att jag har problem, och framför allt inte att jag har så stora problem som jag har. Ingen tror jag. Alltså är jag ensam i detta, men inte nu längre. Anonyma medmänniskor med samma eller liknande problem är GULD VÄRT. Så tack för ditt svar!

Välkommen hit!
Är också ny här och vill bara säga att du inte svamlar alls. Läs och skriv av dig hur mycket du vill. Inget är fel och ingen dömer här. Tråkigt att du blir slussad vidare när du äntligen repat mod till dig. Det är så synd och man känner ibland inte att man blir tagen på allvar.

Wow, vilken prövning med en sådan resa!
Visst är det sorgligt att man själv känner sig stark att stå emot att dricka men är nästan mest rädd för att falla för trycket från människor runtomkring en. Det är som många skriver här mer ok att dricka än att låta bli. Har många gånger suttit på fest och fått höra att jag är såå tråkig för att jag inte druckit. Schysst va?! Skyllde på allt från att jag jag körde till att jag åt penicillin. Folk började undra om jag hade kronisk infektion i kroppen till slut. Vet inte om det är/var då för er att det jobbigaste i början är att fundera ut ursäkter? Önskar ibland att jag får någon allvarlig sjukdom som gör att jag inte kan dricka. Sjukt va? Då är man ju redan allvarligt sjuk när man tänker så. Fast i huvudet...

Jag vet att det e tufft för henne att vara själv i 10 dagar... Vi har pratat om det mycket.
Jag kompenserar henne med annat under resterande år... Men det är andolut ett ämne hon gillar att ta upp när jag är negativ till ngn fest el dylikt hon ska på, vilket är rätt ofta.
Då biter jag mig i tungan direkt..
Anledningen att jag inte kan skippa uteställena är pga att vi åker 150mil enkel resa...
15 års tradition med samma gäng, inte skitlätt att bryta.

Ja, har funderat fram och tillbaka på hur jag ska göra. Om jag ska gå eller inte. Igår kväll var jag tveksam men har nu bestämt mig för att gå. Dessutom utan att vara chaufför. Det är redan ordnat. Tyvärr, skulle jag vilja säga. Är kanske dum som utsätter mig för det här nu men känner mig rätt stark ändå. Har druckit mer eller mindre i ca två månader nu så 4 dagar är en eon av tid utan alkohol. Konfronteras mycket med alkohol i mitt jobb, blir bjuden mer eller mindre varje vecka på någon form av firande. Skulle behöva låsa in mig eller byta jobb för att undvika drickande runt om kring mig. Tar tjuren i hornen idag och ser det som en första prövning. Håll tummarna för mig. Kommer att behövas, men jag bara ska klara det

Stress var en av de saker som blev tydligare för mig under min längre nykterhetsperiod. Jag kände mig mycket mer påverkad av just koffein och vilken typ av kost och motion jag gav mig själv. Samt att jobbstress kom på tidpunkter då jag normal inte kände av det, tidiga morgnar vid 5-tiden.

Mindfulness och mycket mycket tankar på vad vi människor egentligen är och håller på med hjälpte mig något otroligt. Insikten om att jag aldrig kommer kunna göra mer än det jag gör, och att det är ok, mer än ok, har minskat min stress mycket.

Har läst din tråd och känner också igen mig i "vanliga människor" och "förmätet att skriva om mina problem". Innan jag började skriva här på allvar så tyckte jag nog att det var ett konstigt ställe som inte riktigt var menat för en sån som mig. Jag är ju en "vanlig svensson" som inte har problem, jag kan ju hantera det här, bara jag vill (och jag har hela tiden velat senare). Nä, alkoholister finns överallt i alla åldrar, yrken, samhällsklasser, och det är klart att vi som vill göra något åt det ska hjälpa varandra. Det finns beräkningar som säger att ca 10% av svenskarna har alkoholproblem. Det är klart att det finns en och annan i min och din närhet då.

Visst är det bra att vi har hittat hit och skriver av oss frustrationen och peppar varandra. Vi tar ingen glas idag, heller.

Kram

Det var likadant för mig. Blev toksjuk efter varje fylla, och ångesten stegrades.
Bra gjort av dig.
Konstnären

Åh jösses! Vilken konsumtion! Förlåt, men det är ju ganska mycket... Vet du vad? Jag tycker du ska vända på det här. Prövningen ligger i att lyckas dricka allt det där och fortfarande kunna hålla i bössan. Din prövning, dvs att vara nykter är ju en barnlek jämfört med detta. Skämt å sido men lite sanning, eller hur?

Nu kommer pekpinnen fram också. Du kanske skulle kunna skippa krogen före och efter? Låter som om du behövs hemma. Det kanske inte är någon karlakarl ursäkt, men du lär ju bli belönad på så sätt du önskar. Det låter faktiskt tufft för din fru att orka själv så mycket under den heliga jakten. ELLER HUR?! För egen del hade jag nog laddat bössa och siktat på något annat än älg om min man skulle roa sig så länge på egen hand...!

Nu har jag skällt färdigt.