Senaste kommentarerna i forumet

Ja så känns det när jag tänker tillbaka. Det är skönt att tiden med missbruket bleknar och känns helt overklig. Min identitet nu är en som inte dricker alkohol, helt naturligt. Men jag vet ändå var jag kommer ifrån, det får jag aldrig glömma. Får aldrig bagatellisera.

Japp, jag är en riktig fem-femma i dag! Femme fatale? Ah, kanske om nåt halvår. ;)

Ja, jag "unnar" mig den här fixeringen så länge. Det fungerar ju. Man kan ju bli så osäker på sin resa, brydd. Och jag har väl tänkt lite på det där. Hur det beskrivs att man visserligen är nykter men ändå i alkisfasen. Och då har jag blivit rädd och känt att vafan, näe, jag gör nog inte det här på "rätt sätt", lika bra att skita i den här nykterheten, kommer ändå aldrig att funka. Men så hejdade jag mig! Tankar är banne mig kungsvägen till känslor och känslor är kungsvägen till beteenden. Så nu har jag bytt ut dom här tankarna om "fel väg" till tankar om "fungerande väg" och for now är det tillräckligt bra.

Två år och fem månader... Det är, ja, jösses, det låter som en hel livstid. Men med dagarna, veckorna och månaderna så kommer kanske en annan tidsuppfattning? Dom här första femtifem dagarna har känts som år. Långa år. Som ett barn som tycker att trekvart är en hel eftermiddag jämfört med en pensionär som tycker ett år går på trekvart.

Man får ha tålamod med sig själv, oavsett vilken process man befinner sig i.

God fortsättning önskar jag dig med!

/L

Visst är det fantastiskt att göra saker som man tycker om och visst är det sorgligt att man valt bort så många av dem för att man inte orkat eller varit fullt upptagen med alkoholen! Jag kan fortfarande känna glädje när jag tänker på den kvällen jag sa till min make som stod och lagade middag att "jag går ner och blaskar lite färg på väggarna i tvättstugan". Efter middagen totade jag ihop en slags adventsljusinstallation - inga stora grejer men bara att jag hade energin och framför allt, lusten!

Det är riktigt att alkoholen är en flykt, man flyr från det mesta även det som är bra. Det kan vara bra att veta att livet finns kvar därute och att livet inte blir en dans på rosor bara för att man inte dricker. Men, ju starkare man blir desto enklare är det att ta tag i livet, att ta tag i de svårigheter som uppstår, att faktiskt leva livet! Sköt om dig Fillifjonkan!

... Många gånger här i min tråd och annanstans på forumet. Helt klart att det finns massor med mänskor, som inte klarar av att dricka, det förnekar ingen. Men om det gäller alla, eller ens de flesta, som nån gång druckit på ett beroendevis, är en annan fråga. Både forskningen och sunda förnuftet säger här annat. Det är faktiskt många, som övergår till normaldrickande. De personerna ser man knappast här, på AA, eller hos alkoholvården.

Flera av er, som varit nyktra länge, har skrivit om hur avgörande det är att komma till ett lugn med sitt beslut. Det är där jag inte är och jag skriver om det redan i mitt första inlägg här. Jag vet inte var jag själv befinner mig, eftersom jag aldrig tidigare gjort ett helhjärtat beslut om att förändra mitt drickande. Eftersom jag är den nyfikna katt jag är, upplever jag det som helt klart att jag kommer att ha en oro i mig, tills jag lärt mig mera om mig själv. Den lärdomen kommer jag en dag att måsta skaffa mig, väl medveten om att den i värsta fall kan bli dyrköpt, men också optimistisk i att om jag gör ett experiment med mycket självmedvetenhet, behöver jag kanske aldrig falla djupt och kanske i bästa fall inte falla alls.

Curiosity killed the cat.

Kan du sova på nätterna?

Grattis till att du snart klarat av ditt första mål, årsskiftet. Jag själv hade klarat drygt ett år en gång, ett och ett halvt år en annan gång och sen tyckte jag att jag nog var botad. Varje försök att klara måttlighet övergick snabbt i ännu svårare beroende. Så min och många andras samlade erfarenhet säger att har man ett missbruksdrickande går det inte att bli frisk. Tänk dej noga för, tänk på allt du byggt upp och som kan raseras oerhört snabbt. Ju längre nykterheten pågår desto mer inser man att man inte alls behöver alkoholen. Att det är en illusion man fantiserar om. Att det är själva nykterheten som ger frihet.

eller dag 55 idag då. Bra gjort! Jag tycker du kan "unna" dej att räkna dagar om du vill. Jag tror alla gör det. Sen blir dagar till månader så småningom och efter ett år tappade jag lite räkningen. Nu stannar jag upp ibland och tänker på vad det är för datum och häromdan kom jag på att det råkade vara två år och fem månaders-dagen. För datumet då jag slutade, det glömmer jag nog aldrig. God fortsättnng önskar jag dej.

Jag känner att jag gör det. Fokuserar väl mycket på antalet dagar jag varit nykter. Det har stört mig, det är ju inte där fokus ska ligga. Men så tänkte jag till och om i dag (dag 54, för övrigt). Jag är så himla färsk i min nykterhet än så skitsamma om jag hänger upp mig på dagantal för närvarande. Jag tillåter mig att göra det. Accepterar att jag gör det. Och med det låter jag mig nöja. Just nu.

... heller att han är så tokig, faktiskt.
;)

Har kört skytteltrafik mellan kylskåpet och tevesoffan i kväll (sååå sugen på nåt) och nu sista vändan sticker han fram huvudet bakom kylskåpsdörren: "Hänt nåt nytt?"
Det är skönt att vara tillsammans med nån som får en att skratta.

Jag gillar också Lucas!

Har han en brorsa?

Det är precis detta man behöver höra när man börjar inbilla sig ett och annat. Du har givetvis helt rätt. Jag fortsätter vara nykter.

Så stolt som jag var igår när jag pratade med min vän över att jag numer inte dricker. Varför kasta bort det. Jag skulle ju inte klara av att hantera A ändå. Det vet jag.

Tack!

Du skriver härligt.
Ha en fin kväll.

Liksom (nu senast) Steglitsan funderar jg ibland på vad jag skall göra vid årsskiftet, då mitt löfte till mig själv om en nykter höst tar slut. Just nu känns det som om jag kommer att förlänga min nykterhet. Själv börjar jag känna mig redo att pröva på måttlighet, men jag tror inte att mina relationer ännu då kommer att vara i sådant skick att de skulle klara ett experimenterande, utan risk för skada. Och det blir i sig själv ett test. Om drickandet är så viktigt att jag vill prova, fast det kan skada mina nära relationer, så är det i sig ett tecken på att jag inte är klar att pröva på att dricka.

Enligt den tanken blir det bara möjligt att pröva måttlighetsdrickande om jag och min nära omgivning känns verkligt stabila. Låter som ett bra krav.

Är fortfarande på resa, men har haft ett parkorta, men helt positiva samtal hemåt, sedan senast. I fall någon undrar.

Jag återkommer ofta till Per Holknekt som var nykter i nästan 10 år då han bestämde sej för att dricka vin. Trodde att han klarade det och sen söp han ju bort både äktenskap och karriär. Ok, han var otrogen men det var ju efter att han börjat dricka igen och tappat omdömet. Vi kan väl ta lärdom av det, en som dricker på missbrukarens sätt kan inte lära sej dricka moderat. Acceptera att det är så och slipp tankarna på det.

Lykke Li & David Lynch - I'm waiting here.

Känner igen mig i mycket vad du skriver Fylle-Fia. Själv har jag nog i hela mitt liv varit konflikträdd, hållit god min, varit "duktig", näst intill perfektionist, aldrig göra fel, vara trevlig mot allt och alla. För att orka med detta "spel" har allting dövats med A. Därefter kommer ångesten för detta och man är rädd för att "bubblan ska spricka", vilket leder till att man blir ännu snällare och trevligare mot alla.

När man då inte längre dricker finns inte det där ständiga dåliga samvetet och gamla lagrade aggressioner kommer upp till ytan. Det kan ge sig många uttryck. Man retar sig på folks beteenden, tycker att vissa är idioter mm. Jobbigt, jobbigt men kanske inte så konstigt. Tänk om man får uppleva den dagen när man känner en sorts inre ro och kan ta folk och situationer utan att bry sig för mycket. Man kan inte älska alla människor men jag antar att man inte behöver låta sig påverkas negativt av de individer man har svårare för.
Allt gott/Tjalle

Hej på er. Jag känner mig efter omständigheterna helt OK. Jag är så tacksam över att jag reagerade någorlunda i tid den här gången. Vid tidigare återfall har det varit betydligt värre och jag har druckit både på dagar och kvällar tills jag inte orkat längre. Den här gången var det som om jag hade någon "broms" i hjärnan och jag släppte inte taget helt och hållet. Detta har också gjort att jag inte blev lika psykiskt och fysiskt nedbruten som tidigare.

Jag försöker dra lärdom av återfallet och jag "kör på" som jag gjorde under mina drygt tre vita månader. Nej, Lill-Per; jag ska undvika att lukta på vinkorkar i fortsättningen. Ett ganska idiotiskt beteende och det är nästan som att be att återfallet kommer.

Konstnären, jag är oerhört imponerad av dina 14 månader. Har säkert berättat om det tidigare men en gång i mitt liv var jag nykter i nästan 20 månader. Trodde att jag var helt säker men ett återfall kom som blixt från klar himmel och jag föll. Den gången också en kombination av "olyckliga" omständigheter. Influensa på gång (tyckte synd om mig själv), storhelg, långledig, mm. Det visar kanske att även om allt blir lättare ju längre tid man är nykter kan fortfarande faror lurar runt hörnet (åtminstone vad gäller mig). Jag måste säga att jag dock tycker du, konstnären, känns väldigt stabil. Det gläder mig och inger mig själv mod till att gå vidare.

Idag har varit en stabil dag och jag kämpar vidare i min envisa kamp.
Trevlig kväll/Tjalle

och Antabus är ju ändå bara fejk.
Hoppas du förstår hur jag tänker?

Jag tycker att antabus är bra om man ser på alternativet men det vet ju alla att det inte är en hållbar lösning.

Fan, du känns låg och jag gillar ju dig så jag önskar att jag kunde ja, hjälpa dig.

Du har verkligen hjälpt mig.

Jag tycker att jag får biverkningar, magen, hyn, är inte säker dock. Är nog läge att diskutera mitt läge med en läkare snart.

Något i dina texter fastnar hos mig. Du har en insikt som jag önskar att jag hade när jag var i din ålder. För mig tog det många år att inse att det var alkoholen som gjorde att jag mådde dåligt. När jag var yngre var det inte lika lätt eller "oskämmigt" att söka hjälp för depression. Jag var över 35 när jag äntligen sökte hjälp för att jag mådde dåligt och för att jag "kanske drack lite för mycket". Hade turen att komma till en läkare som nog tyckte att jag var deprimerad och behövde medicin men menade på att medicinen inte skulle ha någon positiv inverkan på mig så länge som jag drack som jag gjorde. Tanken hade nog också slagit mig att det kanske, kanske var alkohlen som gjorde mig deprimerad? Alkohol har ju alltid funnits i mitt liv, och jag har mer eller mindre alltid mått dåligt! Kunde det finnas ett samband?

Idag har jag inte druckit på över 1 år och 9 månader. Alltså, livet är ju inte lätt och är verkligen inte kul varje dag. Men jag mår så mycket bättre! Jag kan hantera livet på ett helt annat sätt idag och jag behöver inte alkoholen för att stå ut. Livet skall levas, inte överlevas.

Om du är kvar i Stockholm i eftermiddag så vill jag tipsa om Vasagruppens AA-möte klockan 17.00, karlbergsvägen 32B i Vasastan. De brukar vara bra, fullt med alla möjliga bra människor och man får gärna bara lyssna! Sköt om dig, kram

Va nykter !!!!!
Avstå !!!!
Jag får ont i magen bara att tänka att min särbo som planerar att klara sig nykter till Nyår och sedan börja dricka igen ...........:(
Lägg ner SL !!!

Sitter på tåget mot Stockholm men skakiga händer och skakiga ben. Känner mig tom. Känner mig otillräcklig och ledsen. Känner kärlek till alla runt omkring mig, och sorg för att det känns som att jag vill ge mer. Vill älska någon, trots det var det vara några veckor sedan jag och min pojkvän sedan ett år tillbaka separerade.

Jag skrev till ett annat ex igår och han frågade varför. Jag vet inte. Vi pratade och allt kändes bra, men nu känns det bara som att mitt liv gått in i en loop. Som att jag erkänner mig besegrad att accepterar att jag är på botten igen. Går till honom för att jag vet att han har varit där, och för att vi gjort det här förr. Om vi följer samma mönster så väntar en tid av längtan, kärlek och krossade hjärtan. I den ordningen. Vi är inte bra för varandra. Känns som att jag är i ett limbo och en stadig väg utför i alla fall är en riktning. Även om den är i fel håll.

Tar ett djupt antag och till och med andningen är skakig. Lyssnar på Asha Ali. Fryser. Slår hårt på tangenterna. Pulsen smattrar i halsen.

När tåget kommer fram måste jag prestera. Och jag måste göra det utan att dricka alkohol. Jag ett litet torrt höstlöv som darrar på ett naket novemberträd. Snart måste jag släppa och det känns inte som att jag kommer att klara av det.

Jag är en helt vanlig tjej. jag är varken rockstjärna eller nåt annat kreddigt. Jag är väl i en ålder och i en bransch (media) där det är mycket utgång, mycket nätverkande och mycket alkohol. Jag vet inte hur jag har råd, men jag har inte så mycket utgifter, och det enda jag gör när jag inte jobbar (vilket jag gör ganska mycket) är att jag går ut. Det är det jag lägger pengar på.

Jag tror att första steget måste bli att berätta för de närmsta. Jag har inget problem med stolthet och jag är rätt säker på att de har jag omkring mig kommer att tycka att det är bra, utan att döma mig. Men om jag berättar finns ingen väg tillbaka, då kommer de att hålla koll på mig.

Aeromagnus, jag förstår ju att alkoholen är en väldigt kortsiktig lösning, men det är likväl en lösning, för stunden. Och jag vet inte om jag pallar att deala med allt. Men det är ingen ursäkt, jag vet.

Sedan jag blev medlem här har jag tänkt varje dag att nu, nu räcker det, men jag har uppenbarligen svårt att stå emot när det kommer till kritan.

Tack för era svar.

Två månader har passerat och jag är nu inne på sista veckan innan jag återigen ska fatta ett beslut om hur jag går vidare i min nykterhet.Andra månaden har gått mycket snabbare än första, och det känns som att det var precis nyligen som jag fattade beslut om att avstå helt. Jag vet ju vad som är rätt, vad jag borde göra. Är det nu jag säger att jag ska hålla mig nykter till årsskiftet? Det är ju inte mer än en och en halv månad dit. Men det låter så stort. Vara nykter till årsskiftet. Ja så får det bli. Läskigt som fan.

Fast vad är det som är läskigt?! Att jag inte får dricka champs på nyår? Lägg ner SL!