Senaste kommentarerna i forumet

Skriver under på vad Vickan säger. Det mesta sitter i huvudet och vanorna.

Känner igen. Mer och mer och efter ett glas släpper spärren och det blir många fler. Smygdrickande, skam och sämre mående för var dag. Bara att inse att det starka nervgiftet som vi i Sverige tycker är normalt att ta leder till misär, elände och beroende förr eller senare för de flesta.

Hoppas du vill själv nu och har styrkan att kämpa mot den där lömska skiten. Det blir bättre, prova! Det mesta sitter i huvudet och vanorna. Kram från Vickan

Inte klokt egentligen. Alkohol är ett cancerframkallande nervgift som vi häller i oss. Vi i Sverige ligger 30 år efter i alkoholforskning i sverige. Många läkare, socialsekreterare mfl tvivlar fortfarande på alkoholmissbruk som sjukdom. Att missbruka alkohol ger oss bilden av svaga och dåliga människor. Man ser inte den fina människan, utan handlingarna.

Du ältar inte trötthet du känner trötthet och skriver om det.
Du är ärlig och det ska man vara, dessutom hjälper det alla oss andra som är trötta.
Vore det inte för att ni skriver om eran trötthet skulle hypokondrikern jag tänka: nu är det kört, nu är jag allvarligt sjuk.

Inte konstigt att vi är trötta som vi har hållt på(och som vi bearbetar Dag & natt) men det är faktiskt jobbigt att vara trött och jag hoppas att du får känna dig pigg snart igen!

Jag vill verkligen att du aldrig mer ska dricka och behöva vakna upp eländig.

Visst blir man trött på sig själv när man ännu en gång vaknar upp i ångest efter att ha druckit, trots att man timmar tidigare varit säker på att "aldrig mer dricka".

Jag tycker att man blir chockad över att ha gjort det igen trots att man mår så otroligt dåligt av det.

Det säger något om hur starka krafter det handlar om, alkohol, beroenden, missbruk osv är faktiskt på allvar.

Ni (och jag) är inte hopplösa och korkade, ni har problem med alkohol och det är tyvärr inte ovanligt även om man känner sig som den enda.

Om ni vill kan ni tänka som jag: att all alkohol om det så är i glas, flaska eller burk - är märkt med en liten dödskalle och varningstriangel.

Jag tänker så och det symboliserar vad alkohol gör med mig.

Du har insett att alkoholen styr dig och att du behöver hjälp. Du måste låta en utomstående person med kunskap om missbruk hjälpa dig. Du har ett svårt val till. Du måste välja den nyktra vägen, alltid. Kämpa på.

Ja, det är inte lätt att erkänna att man inte har makt över sitt liv. Det är alkoholen som styr. Jag är också fruktansvärt trött på mig själv precis som du skriver, Bettan.
Förstår precis vad du menar. Gång på gång säger man att ikväll ska det bli annorlunda, ska inte dricka så mycket.
Sen vaknar man upp morgonen därpå med ångest och minnesluckor. Har kanske ont och blåmärken någonstans på kroppen men inget minne av vad som hänt.
Ebba, låter otäckt med din olycka men vad skönt att det gick bra och att du ser det som ett avtramp till en förändring.
Jag gjorde ett test om mina alkoholvanor och fick reda på det jag redan visste att jag var i riskzonen. Big time!! Känns bra att få det svart på vitt.
Nu kan jag inte lura mig själv längre. Måste bli TOTALT alkoholfri. Kommer aldrig att kunna dricka normalt.
Kanske fungerar några gånger på någon middag eller så men förr eller senare blir det brakfylla och total katastrof och ännu mer självförakt och cirkeln sluts igen...
Säger som så många andra här: en dag i taget. 2 dagar utan alkohol...

Inte mycket att skriva om idag..
Helt vanlig dag på jobbet, min fru e på fest så jag e själv hemma med ungarna. Suget e väl där lite från och till, men inget som jag ens är nära att ge vika för. Minsta har redan somnat och kaaaanske mellan tjejen e på gång snart oxå. Ska isåfall njuta som en tooosing framför TVn, men det verkar iofs lite som en utopi..
Den lille vaknar nog snart..
Jag må höras negativ, MEN det e jag faktiskt inte!
Ha en skön kväll!
// sjukligtSuperpositivaCalle

Vad precis är det som inte funkar? Vad bra att du kikar in här om du mår skit, vi är många här som faktiskt kan förstå. Även om du tror du är ensam.

Ebba: nä, bara det var något alkoholhaltigt i tekoppen. Vickan69: tack för inlägg. Suuug idag. Jobbigt. Plus trött. Förlåt alla att jag ältar denna trötthet! Dividerat med mannen om diverse saker. Han tycker att jag är virrig och glömmer bort saker. Ja, så är det nog. Han blir irriterar och säger: om det blir såhär är det väl bättre att du dricker istället. Va fan!!! Hur kan man säga så! Han bad dock om ursäkt sen. Han har nog lite mer alkoholsug än han vill erkänna. Såna här "små" grejer får mig lätt att börja tänka: nä nu köper jag lite vin. Men vad hjälper det? Det stjälper ju bara, i längden. Tänkte förhoppningsvis ta mig iväg och simma ikväll. Dag 6. Tack alla för att ni finns! Önskar er en nykter kväll!

När det är som jobbigast...

1. Ingen alkohol hemma
2. Dricker vatten
3. Tänker på annat och sysselsätter mig
4. Tränar
5. Läser här
6. Försöker tänka negativa tankar om A och positiva om liv utan A.
7. Låter tiden gå
8. Äter något, gärna starkt

:-))) ungefär så hittills i lite olika ordning. Och du?

Jo, mitt första delmål är att fixa en månad. Långtidsmålsättningen är tre månader för att sedan lugnt och försiktigt fatta nya beslut.

Visst är det bra att läsa och skriva på forumet?! Speciellt när förhandlingen alkodjävulen drar igång.

Jag tycker att jag redan lärt mig mycket under tiden som jag reflekterar över hur mitt tidigare förhållande till alkohol varit. Och hur det förändrats genom åren.

Hur gör du när det är som jobbigast?

Ja du Patetisk jag är nu 30 år och när jag var 25 år sade jag det om mig själv för första gången på ett AA-möte och det var svårt och kändes overkligt och som att jag sa det för att de andra ville det.

Sedan vände det och idag är det ett neutralt ord för mig eller, snarare ett ord jag respekterar och tycker om (faktiskt) eftersom att det liksom sammanfattar allt hemskt jag har upplevt i livet med och till följd av alkohol.

Jag är nu nykter igen i mitt liv sedan nio dagar tillbaka...
Det som fick mig att vakna den här gången var dels att jag konfronterades och att det började med en öl och slutade tolv timmar senare med en riktigt otäck upplevelse då jag slog mig i huvudet.

Jag är helt enkelt så himla glad att jag lever.
Ledsen också såklart och en miljard andra slags känslor.

DET ÄR ETT KRIG NU!
JAG MOT ALKOHOLDJÄVULEN.
JAG SKA VINNA FÖR DET HÄR ÄR MITT LIV!!!

Det är samma sak här. Tanken att få dricka vin till kvällen har varit en drivkraft. Men sedan att inte kunna sluta i tid. Men i morgon då ska jag inte..Suck.
Är så trött på mig själv att inte kunna hålla vad jag lovar mig själv på morgonen.

Men att erkänna att jag är alkoholist är svårt :-(.

Betttan

Precis när jag blev påkommen blev jag både arg och skämdes på samma gång, men det är nog som du säger Ebba att det var bra.
Nu kan det bara gå framåt, men måste säga att jag är rädd att inte klara det.

Efter att ha skapat en egen tråd här känns det lite mer som att jag inte kan smussla längre. Nu är det upp till bevis.
Innan läste jag bara alla inlägg och kände att ja, jag ska nog ta tag i det ...sedan.

Tack för ditt stöd :-)

Bettan

Vi får stötta varandra. Önskar alla här lycka till! Kram

Där sade jag DET, skulle det stå. Att jag är alkoholist alltså. Läskigt ord. Men sant....

Hej! När jag läste ditt inlägg nyss så kände jag precis igen mig. Tänkte också att jag bara skulle ta ett litet uppehåll med alkoholen men insåg att det inte var alls så lätt som förr. Har alltid druckit för mycket när jag väl börjat. Några glas vin och sen har det varit kört. Minnesluckor och ångest dagen därpå, men jag drack mer sällan förr. Mest helger. Nu känner jag dagligen ett sug efter alkohol vilket jag inte riktigt upplevt tidigare. Tankarna kretsar kring vin från det jag kliver upp på morgonen. Trodde jag kunde hålla upp hur lätt dom helst och att jag hade ett val någonstans. Att jag valde och dricka. Inser nu så är inte fallet. Är helt i alkoholens våld. Jag är alkoholist helt enkelt. Där sade jag.

Öga mot öga, ska det stå såklart.

Vad bra att du blev påkommen!
Jag förstår att det kändes hemskt pinsamt och plågsamt och det är bra faktiskt.

Det är vad som behövs för att ta sig ur det - sluta ljuga för sig själv och stå pga mot öga med sanningen utan att blunda, gå vidare och fortsätta på samma sorgliga bana - utan lyckligt slut.

Underbart att du börjar skriva här, jag blir så glad över varenda en som hittar hit och som skriver här.

Jag vill att alla som har och har haft det som jag själv har haft det med alkoholhelvetet ska klara att rädda sig därifrån!

Det går och det är en sådan befrielse :)
Det är inte lätt och det är inte så konstigt.

Alkohol är beroendeframkallande...
Håll i, häng här, skriv.

Kram Ebba

Det här funkar fan inte.

Hoppas du skriver igen och följer oss andra på vägen. Peppar gärna om du vill och bestämt dig för att sluta.

/V

Vad roligt att det går bra för dig Incognito_66! Bra jobbat. Vi ska klara detta, eller hur?! Vad är ditt första delmål? Mitt var 3 v, som ändrades till en månad och sedan tre. Nu 4-6 mån.

Hörs!

Fantastisk bra jobbat!!! :-)

Och att det gått så bra för dig! Starkt!
Jag håller också i och märker tydligt att jag börjar må mycket bättre fysiskt.

Ha en bra dag!
/Incognito