Senaste kommentarerna i forumet

Började skriva här för en månad sedan efter en veckas läsning. Nu sex veckor och tillbaka efter två veckors semester. Läst i din tråd och känner igen mig. Du verkar ha bestämt dig.

Jag är glad och stolt över mina veckor men suget och vanorna är förrädiska och jag behöver påminna mig. Bra med detta forum.

/Vickan

Hmm, jag tror jag förstår. Jag själv upplever musik mer och får närmare till känslor som onykter. Den sköna känslan tror jag dock vi kan uppleva utan A. Det är rätt tragiskt att vi ska behöva ner gift för att må bra, eller hur? Det är svårt att bryta vanor och det tar tid. Jag har en saknad i mig och förknippar mycket med sällskap av A och en sorg när jag inte får... Men jag har bestämt mig och tänker utmana mig att klara att vara utan minst fyra-sem mån. Sedan får jag utvärdera fördelar och nackdelar, tänker jag...

Kan du hitta ersättning som ger dig njutning/lugn som inte är förknippat med A, tror du?

Hoppas det går bra och att du skriver igen oavsett!
/Vickan

Hur går det? Är tillbaka efter en underbar och nykter resa med en del mindre och större frestelser och sug. ;-)
Många nya trådar här under tiden jag var borta...
Hoppas att du skriver snart igen!

/V

Nu är jag tillbaka! Hur är det? Bra för min del att komma tillbaka till forumet. Lätt att glömma... ;-)

Hoppas du skriver en rad igen snart. /Vickan

Vickan

Glad att ha kommit hit och hoppas att få skriva veckor i tvåsiffrigt snart.

/V

Hej på er! Har saknat forumet faktiskt. Har läst ikapp mig lite och noterar många fler aktiva och nya trådar när semestrar är slut. ;-)/:-(
Hur går det Loka, Sissan, Simbo mfl? Kul att du du hakar på Incognito_66! Hur går det för dig?

Har haft en underbar och nykter resa med familjen med mycket naturupplevelser. Bättre kontakt med barnen och mannen. Lite tråkigare är jag på kvällarna men mitt gamla jag full av energi och närvaro på dagarna. Jag har varit bortdomnad så länge när jag varit ledig. Har en förmåga att stressa mig själv och måste jobba med suget när jag blir trött, grinig och förbannad. Märker att mitt blodsocker rasar nu. Har aldrig haft det problemet förut. Fick väl alltid i mig lite från någon öl eller vin under dagens lopp tidigare.

Suget kommer då och då. Efter en dags semesterupplevelser, på restaurang, gåendes bland alla uteserveringar och på flygplatsen. Var nästan gråtfärdig en kväll när jag var trött och hungrig på restaurang m familjen. Tänkte beställa men familjen protesterade. Blir trotsig och ledsen som ett barn och kände mig så förbannad på min man som skulle styra mig. Alla andra dricker ju, varför kan inte jag få ta mig ett glas gott vin?? Så djävla jobbigt men efter att ha fått i mig mat och det gått ett tag mådde jag bättre. Bra att ha läst så mycket här för jag kunde samtidigt tänka att nu romantiserar jag A igen och som många andra tänker att jag kan dricka normalt... Usch, vad förrädisk relationen till A är.

Är så nöjd att jag tog med träningskläder och också använde dem. Sprang med man och ett par gånger med barnen. Nytt för mig att få kontakt med andra sidor och gamla sidor av mig själv. Att inte koppla andfåddhet till ångest och motion till prestation. Hoppas jag kan fortsätta så.

En lite belöning att ha gått ner ytterligare två kg :) vill så gärna komma i mina tidigare storlekar med trivselvikt. Vill vara snäll mot mig själv nu. Har inte tagit hand om mig och varit destruktiv. Det är också en förändring som även familjen mår bra av.

Lite apatisk nu och fasar över jobbstressen som börjar om två dagar. Samtidigt glad över att jag varit vit under semestern och tränat en del eftersom det förhoppningsvis ger mig mer styrka under hösten. Fortsätter förändringen på denna delen av mitt liv, i sakta mak. :-)

Kram till alla och styrka till er som kämpar oavsett återfall eller inte!! <3

Med oss andra. Känner igen mig i stress och arbetssituationer. Har lyckats avstå sedan 6 juli men ofta kommer suget, särskilt som belöning och på restaurangbesök under semestern. Bra för mig att läsa och vara med i forumet och påminna mig om varför jag slutade. Hatar A!

Önskar verkligen dig och alla oss styrka och motivation till ett liv utan A -ett bättre liv.
Kramar från mig

Jag är 32 år i september. Mitt missbruk började när jag var i 21-23 års åldern. Det vill säga, att jag inte kunde styra över hur många fyllor det blev under tex en tre månaders period. När jag var 22 blev jag far för första gången. Höll mig nykter under månader. Men när jag drack eskalerade det med minnesluckor etc. Jag jobbade mån-fre. Det dröjde inte länge förrän jag snart gjorde fre-lörd drickandet till en vana. Detta styrker jag för mig själv genom dagboksanteckningar och kan därför följa min nedåtgående missbrukskurva fram tills idag. Ett par år senare började jag med hasch, benzo och lite amfetamin. Min 'huvuddrog' har dock varit alkohol rakt igenom hela min resa. Fram tills 28 maj i år har mitt missbruk eskalerat. Rattfyllor, slagsmål, dåliga beslut, ekonomisk undergång (kronofogden). Mitt missbruk har slagit hål i ekonomin samt i relationer.

Jag fick hjälp i maj i år. Min tredje behandling. Men denna gången fick jag komma till ett behandlingshem. Det var räddningen för mig. Jag håller mig nu nykter utan AA och NA.
Genom god kosthållning, rutiner samt motion. I september ska jag påbörja en praktisk utbildning. Jag sa upp mig som personlig assistent efter nästan 10 år i yrket. Hade sådan ångest på jobbet, trivdes aldrig. Jag 'tog' med jobbet hem. Därför är jag tvungen att byta yrke.

Nu vet jag att många faktorer spelar in för att hålla sig nykter. Såsom stress, umgänge, vardagliga val, kunna vara ärlig och inte alltid ställa upp. Jag har i hela mitt liv varit alldeles för snäll. Dumsnäll. Men nu ska jag försöka att göra klokare beslut som gynnar mig.

Ha det bra.

Instämmer med muränan, utan din vilja går det inte. Två val. Skulle aldrig vilja byta med dig, denna ångest som förstärks varje
gång man tar ett glas.
Konstnären

Full i skratt blir jag, sitter på kontoret med en ostmacka. Jag ser dig framför mig och första arbetsdagen. Hoppas det går bra för dig.
Det är ju lite kinkigt första dagen. Tänk vilken ångest man hade när man druckigt sig igenom semestern. Men det har du ju inte och
inte jag heller. Vi är duktiga flickor.
Kram
Konstnären

Önskar alla i hela världen som kämpar mot/med alkohol hittar hit och läser.

Tack.
Jag blir rörd.
Följer du mig?
Det känns skönt.

Zelda: bra gjort! Själv ska jag nu börja leta efter en eller flera AA-grupper jag känner att jag trivs i.
Läskigt och spännande.
Krävs mod och av tidigare erfarenhet vet jag att AA är som här.
En underbar gemenskap och fantastiska möten med människor.

Vin.
Jag brukade gilla vin men min sambo hade dille på rödbetor förra året.
Rödbetor med ost, honung, nötter o.s.v

Jag drack vin till och spydde.
Ursäkta det är inte så fräscht och det var det inte heller.

Jag fick nog av vin tro det eller ej så därför har det inte varit vin i min mugg och inte heller te ;-)

Tack, har läst dina kommentarer och fått styrka därifrån, hur starkt som helst det du klarat!!! Ha en bästa dag!

Välkommen hit! Fantastiskt bra att du ringt och bett om hjälp! Modigt och starkt gjort av dig! Du kommer klara av det här! :-)

Stor kram

Fina Konstnären... Du är så stark... Önskar dig en kreativ och bra dag! Storkramen

Uuuh... Känner din ångest...

Du sätter huvudet på spiken. Du vill inte sluta. Det framgår väldigt tydligt när man läser dina inlägg. Precis som vi alla andra har prövat, så finner du anledningar till att dricka, tror att det går att hålla det på lagom nivå och tycker synd om dig själv. Det är väl det som tyvärr är själva grejen med att ha alkoholproblem. Man både vill dricka, men ändå inte. Vill kunna dricka utan att det går åt h-vete. Men det är det som är problemet. Vi kan inte hålla det på den nivån.

Fundera över om ditt drickande är värt den ångest som du genomlever. Gör gärna en för/nackdelslista med drickandet. Nackdelarna är många och fördelarna ganska vaga, om man är riktigt ärlig.

Utan vilja - ingen väg. Men med vilja - finns en utväg.

Vi finns här för dig, men beslutet måste komma från dig själv och du måste vilja det själv, för dig själv.

Åh, sitter på jobbet och tyckte allt kändes för eländigt!. Tänkte att jag går in på forumet, kanske får någon bra idé på att orka, kände mig bara gråtfärdig.Känner mig än mer gråtfärdig nu, men inte av panik, utan av de varma kommentarer ni lämnat. Tack så jättemycket. Jo, har bestämt mig, så nu har jag ringt missbruksmottagningen, så de ska boka in en tid till mig, så jag får till att börja med prata med någon. Kändes faktiskt riktigt bra. Bara säga rent ut att jag behöver hjälp, att jag inte kan stoppa mig själv. Tack Ebba också för din öppenhet om alla tankar man får, viljan att bara vilja försvinna, den paranoida känslan. Tack alla, tack.

regntunga moln utanför mitt fönster. Ska jobba, jobba idag. Inspirationen har lyst med sin frånvaro ett tag. Men nu är jag på G.
Måste även ta tag i dammsugaren då min hund fäller sommarpälsen och jag nästan vadar i hundhår, Inget kul men allt är ju inte kul.
Är fortfarande uppe i varv. Ska börja styrketräna i höst som jag aldrig provat ska bli spännande. Behöver bygga upp min muskelmassa,
som har blivit ganska degig efter alla år av missbruk. Jag får aldrig glömma hur mitt liv såg ut för ett år sedan.
Jag har jagad av faan själv.
Alltid stressad
Alltid ångest sista åren
Körde omkring till olika bolag för att inte bli igenkänd
Planera, planera så att det finns till dagen efter
Vakna kolla kylen, och se där står en tetra, häller upp ett glas, bara ett, visst du
Massor av halstabletter hemma ifall det kommer någon
Usel sömn, ångesten har blivit min följeslagare, och den viker inte från min sida, trogen, jadå.
Försöker komma undan häller i mig mer och mer för varje dag, och nu tar jag till nätterna oxså
Äta vet jag knappt vad det är, på sin höjd en ostskiva
Dimma, dimma, vet att jag gör fel, kan inte sluta, HJÄLP
Börjar en morgon höra musik som inte finns, sedan mörker jag är borta, men vaknar på sjukhus
Jag vänder mitt liv med stor möda och många hinder, men det går.
Vill jag ha det tillbaka. Nej aldrig, för så skulle det bli.
Kan inte nog tacka för allt erat stöd
Kramar Konstnären

Känner att jag bara tar just nu, har inget att ge. Hoppas att jag kan stötta nån i framtiden. Fick panik i morse då jag inte hittade min diamantklocka som jag fick i bröllopspresent. Letade överallt, hade den i lördags då jag ramlade hem från festen.
Höll på att kvävas av panik. Värd 24 tusen. (Fick den av min mans dåvarande jobb, skulle aldrig ha råd att köpa.) svetten rann och jag bad till Gud, hittade den till slut i en kökslåda. Fylleångest på måndag morgon....tack för den.

Mitt feta problem är att jag inte vill sluta. Jag intalar mig att jag vill. Men innerst inne vill jag inte.

Det är så skadat.

Beslut, vilja kan bara komma inifrån dig själv. Fråga dig själv vad vill jag med mitt liv. Vill ja ha
FYLLA, ÅNGEST, GÖRA BORT MIG.
För mig slutade mina många försök med dunder och brak och det var det inte värt. Hade ett mycket
tråkigare liv när jag drack. Livet är ju ingen dans dagligen.
Om du vill, går allt, lovar.
Konstnären

Kära Trollnäsa,

tror att du behöver sätta dig ner och verkligen tänka igenom vad du vill. Jag vill absolut inte låta klämkäck och säga att det "bara är att sluta dricka". Aldrig att jag säger så. Men jag säger det med en annan betoning - det är "bara att sluta dricka som är alternativet". Det är skillnaden. Det finns inte så mycket att välja på. Tror tyvärr inte att du närmsta framtiden kommer kunna dricka socialt/lagom... Förlåt, men det går ett par gånger och sedan är vi där igen. Det gäller nog för de flesta av oss här på forumet. Du skulle må så bra av att verkligen fatta ett beslut om att vara nykter tills vidare.

Sedan måste du, och vi alla andra, kasta offerkoftan. Ja, det är trist och sorgligt att vi inte kan dricka längre. Men måste man dricka för att leva? Nej! Nej! Nej! Det behöver man faktiskt inte. Du kommer att upptäcka så många goda fördelar med att vara nykter, bara du ger nykterheten och dig själv en chans. Lägg ner drickandet tillsvidare. Det skadar dig bara. Och det funkar inte med "några glas ibland". Du lurar bara dig själv och drar ut på eländet.

Sedan kan man väl fundera på om det är sorgligt att inte kunna dricka eller inte. Det finns andra värden i livet än att gå in i dimman. Men det är svårt att se så länge man befinner sig nere i gyttjan. Kravla dig upp och andas frisk luft. Du kommer må så mycket bättre. Ingen ångest mer. Minns inte vem som skrev det (Santorini?), men man kan se det som att varje person har ett visst mått alkohol att förbruka under sitt liv. Vi har druckit upp vår ranson nu.

Hur länge du ska tycka synd om dig själv? Ja, så länge offerkoftan är på. Det är också ett beslut som du fattar själv. Men utan att vara nykter, så blir det förstås svårt.

Stor kram

Förstår precis vad du menar med tomhetskänslan på semestern. Jag var ju också utomlands på solresa i somras (låter som om det var längre sedan än det egentligen är) och höll mig nykter. Det var just på eftermiddagen, när man varit i värmen hela dagen, duschat och gjort sig iordning och väntade på middagen. DÅ var det tomt! Naturligtvis även till middagen, men det var mer väntat. Min man drack vin både till lunch och middag, men han klarar ju det. Men som sagt, förstår vad du menar med tomhet. Det är verkligen ett inlärt beteende. En jäkligt dålig vana helt enkelt. Men den har vi brutit nu, eller hur! Kram

Tack mm, gud vad glad jag blev när jag fick se ditt signum. Hoppas du har ett bra liv. Jag har det bra och fortsätter.
Många kramar Konstnären