Senaste kommentarerna i forumet

Hej på er alla,
Igår tog jag mig i kragen och besökte AA för första gången på länge. Det verkar fortfarande vara semestertider så vi var inte så många. En del bekanta ansikten dock och speciellt två stycken som jag känner stort förtroende för. En man och en kvinna i min ålder som har gedigen erfarenhet av vårt gemensamma problem. Första kvarten av mötet rann svetten och jag kände panikkänslor och ville bara gå där ifrån. Antar att det gamla flyktbeteendet sätter in. Vartefter mötet fortlöpte kändes allt mycket bättre och jag fick mig en hel del till livs.

Ibland kan AA-möten kännas lite för "inrutade" och det är irriterande stundtals att man inte antas kommentera andras delningar och det blir inga diskussioner direkt. Kan bli lite mycket ältande och man tycker man hört en och samma historia så många gånger. Men det är ändå något som kan liknas vid sinnesro efter mötet. Man tömmer kroppen på stress och efteråt känns det som hela kroppen är full av endorfiner, förmodligen också beroende på att en del av den tokångest man har släpper sitt grepp en aning.

Fick höra att det visserligen inte tar mer än drygt tre dygn för att det värsta ska släppa men för kropp och knopp tar det upp emot 6 månader innan allt har ställt om sig. Jag fick också rådet att låta allt ta sin tid. För mig har det alltid varit så att när de tre "reparationsdagarna" varit till ända har jag kastat mig in i diverse aktiviteter för att i någon mån kompensera mitt dåliga samvete gällande mig själv och mina anhöriga. Far fram som en tokdåre i trädgården, städar huset, tvättar bilen, städar i garaget, går ut och går en mil, etc, etc. Det är nog visserligen bra att man på sikt försöker hitta någonting som ersätter all den tid som man förut har spenderat drickandes men allt bör nog gå i lugn takt. Är det någonting som vi alkisar verkar tåla betydligt sämre än "normala" människor så är det stress. Den här gången ska jag anstränga mig för att ta allt i lugn takt. Unna mig en extra halvtimme att läsa tidningen, kanske tom vila någon timme extra och tänka på att inte stressa upp mig och min omgivning. Framför allt måste jag jobba med mitt tålamod. Den här utmaningen med alkoholen är ingenting man löser över en dag. Jag måste bli på det klara med att det kommer att ta lång, lång tid innan jag uppnår en stabil nykterhet.

Jag vill till 100% fortsätta mitt arbete mot ett nyktert liv. Samtidigt vet jag av tidigare erfarenhet att jag kan komma att få perioder av apati, nedstämdhet, känslor av att allt är meningslöst men jag måste ändå en gång för alla se om det finns någonting annat efteråt. Jag mår definitivt inte bra idag heller men det finns olika grader i helvetet och så länge jag är helt inställd på att förbli nykter vill jag kämpa på.
Sköt om er alla kämpar där ute/Tjalle

Cool nedtaggad kärleksfull attityd, kreativ och skapande är en bra kombo.
Jag är allt annat än cool just nu. Nerverna sitter utanpå ibland. Om jag fått springa ett långt pass i min kära skog så blir allt så mycket mer harmoniskt. Det är nog mitt enda verktyg för att må riktigt bra...! Men fy f-n vad hemskt jobbigt det låter, men det är sant. Planerar alltid framåt för att kunna träna och få ut min rastlöshet ur kroppen. Det kändes som en lätt käftsmäll att skriva det, det liksom gick upp för mig att så är det.
Så var det även med drickandet, planera nästa gång och längta efter det. Det vill jag aldrig mer.

Nä, nu måste jag gå och prestera lite, nertaggat alltså, inga stora grejer.

Kram
LP

Hej PP! Hur har du det och hur går det för dig?

Du har så sjukt mycket att vinna. Jag är nygammal här, men känslan att sitta i vänners trädgård och dricka tonic utan gin och tjattra en hel kväll, prata rent med barnen och vakna 9 på söndagen full av energi är oslagbar. Testa!!!

Fantastiskt bra att du kommit till denna insikt.
Känner också igen mig i din beskrivning av dig själv och din sociala situation.
Gratulerar till ditt beslut och välkommen hit!

/Incognito

lista du gjort! Visst är det så, i våra ögonblick av
klarsyn finns inget positivt att hämta från våra drickande. En enda sak, och det är längtan efter att få dricka!
Det är då det blir svårt. Men det är ju bara i vår hjärna, när jag väl börjar dricka försvinner den goa känslan i ett nederlag och jag ångrar nästan direkt att jag började dricka, i dag igen.
Vi kämpar på,
Fenix

Åh jag min otekniska nöt! Nu lyckades jag posta inlägget två gångerhur jäkla svårt kan det vara?! Ursäkta!

Vet att minnet av din mors spritförråd plågar dig. Du har nämnt det tidigare. Vi alla här har saker som vi gjort på fyllan och bittert ångrar. Jag har massor... Särskilt två händelser där jag sårade andra djupt. Kan inte skriva om dem. Känns som om jag måste kräkas då av ångest, även att det var länge sedan. Jag var bara 18-19 då. Men vi måste sluta fred med oss själva. Det var inte den riktiga Konstnären som gjorde detta. Det var den sjuka och henne har du lämnat bakom dig. Jag tror någonstans att din mor ler i sin himmel över sin nyktra dotter. Kram

Det är absolut inte egoistiskt att ha en egen tråd! Det är en livlina. Dessutom så ger du en massa olika oegoistiska anledningar till att sluta med alkoholen, eller hur?
Jag känner igen mig i din beskrivning med familj, jobb och framgång. En skinande, putsad yta som riskerar att krackelera om vi inte tar tag i oss själva.
Det finns alltid massor av anledningar att sluta, ofta väldigt få att fortsätta. Valet borde vara lätt men det är det av någon oförklarlig anledning inte alltid.
Därför är forumet en väldigt skön plats att få stöd och hjälp från människor i samma situation. Vi är inte ensamma.
Än en gång, varmt välkommen hit önskar LillPer

Känner tyvärr igen mig alltför mycket... Men vi måste lära oss att good enough är mer än nog. Good enough. Imorgon kör vi nertaggat! Natti natti!

LillPer, alla dessa kast hit och dit. Rädda är vi nog för vad vi vill egentligen, och då är ju ett litet rus perfekt för att slippa tänka på det. Kan det vara så?
Vi skjuter upp vår framtid hela tiden, jag har gjort det i 40 år!
ha de
Fenix

Håll dig nykter idag så börjar vi resan samtidigt. ;) Jag kände i helgen att jag orkar helt enkelt inte längre. För mig handlar det mest om ansvaret för min familj och om min fysiska hälsa som stadigt försämras av drickandet. Tror alla måste hitta sin anledning till att sluta.

Har tidigare varit utan alkohol i en månad som längst. De två, tre första veckorna var skit men sen kändes det bättre. Trots det så började jag igen efter en månad.

Men nu är jag redo att börja mitt nya liv. En dag i taget...

Vad fint, kräv inte mer än så av dig själv. Du mår som du mår just idag. Pyton och trasig. Är själv lite sloken faktiskt...en sån dag. Sloken och lite semester-tjock men nykter.

Nä, visst blir det ju enklare om vi inte krånglar till det förstås...för oss som betraktare då (i detta fall är ju iofs jag andrahands-betraktare)...

Jag är med på det beslutet

i detta fall kan också vara så enkel som att en langare har försvunnit, svårare behöver man inte göra det.

Och ja, hon är fortfarande aktiv.

Okej. Jag ska inte dricka ikväll vad som än händer, ska du hänga på det beslutet?

Tack så mycket LillPer och Viktoria för erat pepptalk.

Så underbar hoppfylld läsning. Tack!

Jag är totalt trasig i dag och vet inte vad jag känner, tänker eller säger.

Så oerhört knäppt. Jag är nämligen skitskraj för starka vätskor och medel. Helt enkelt en fobi för aceton, klorin, myggmedel, bensin - ja, jag menar VERKLIG FOBI. Och ändå hinkar jag i mig av detta gift! Hur går det ihop? Undrar lite hur alla ni andra kom fram till ert beslut. Skriv gärna och berätta. Skulle hjälpa mig oerhört i min egna kamp.

Oj. Känner igen mig där. Svart eller vit. Inget mittemellan.

Tack kära Muräna, jag har det bra! Har just varit ute på lunch med min gamla mor och mina två barn (Frugan har börjat jobba idag) Det var en god lunch på lokala golfklubbens restaurang. Inte för att jag spelar golf men de har bra käk där. Vad som är slående, i golfrestaurangen alltså, är hur mycket marknadsföring de gör för sin alkohol! Vad jag vet så är det doping att ta sig en hutt före golfrundan, men inte efteråt så klart.
Frestelserna är påtagliga för oss som valt att vara nyktra. Så himla mycket runt omkring som mer eller mindre glamoriserar alkoholen till den milda grad! Det enda egentligen som avskräcker är priserna. Om man inte är som jag då givetvis, att man får ångest och problem med att hålla sig till ett glas.
Jag är så medveten om mitt problem. Det känns i min värld så meningslöst att dricka bara en eller ett av något. Det summerar mitt dilemma ganska bra.

För övrigt är det som det brukar vara. Snabba kast mellan hög glädje och grått mörker om vartannat.
Svårt på morgonkvisten med att tänka rätt. Jag bestämmer mig ofta för att jag borde flytta härifrån och skilja mig, leva ensam, göra verklighet av drömmarna jag har.
Senare på dagen undrar jag varför jag tänkte så? Morgonen därefter är det samma sak.
Jag har dock lärt mig att inte ta några beslut på morgonen, inte vara så impulsiv och drastisk. Det blir sällan bra.
Det är riktigt jobbigt. Jag tror att mitt uppbrott från alkoholen har gjort mina svängningar värre. Men jag hoppas att det stabiliseras ju längre det går utan A.
Annars är jag jävligt illa ute.
Just nu motiverad och fylld av glädje och positiv energi.
Nä, nu ska jag ut och måla, sedan kakla, sedan springa, sedan måla lite igen.....sedan sent i säng, troligen.
Kram
LillPer

Heja dig! Jag är "ny" här från och med idag. "Ny och ny" - har skrivit mina allra första inlägg men har läst här som en dåre periodvis. Är så imponerad av er alla! Och känner igen mig i så mycket. Skönt att inte vara ensam.

Hur är läget idag?