Har, som så många andra, läst här till och från under långa perioder i flera års tid. Bara det är ju ett tecken på att allt inte står rätt till. Nu känner jag mig dock redo att börja skriva själv. Mina erfarenheter av alkohol sträcker sig tillbaka ca tio år då jag började festa ganska hårt under studenttiden och jag insåg allt oftare att jag tappar kontrollen när jag väl dricker. Jag har inga större problem att gå längre perioder utan alkohol men så kommer en festkväll och jag tappar omdömet fullständigt. Jag insåg innan sommaren att jag hade hamnat i en mörk spiral som jag inte riktigt kunde ta mig ur. Ett antal händelser avseende boende och arbete hade lett till att jag på pappret levde min dröm. Men varför kändes det inte så? Jag gick till vårdcentralen och fick antidepressiva utskrivet och går på det fortfarande. Känner en enorm förbättring men vill nu också, en gång för alla, komma till bukt med alkoholen. En dröm vore att leva ett liv utan alkohol. Men jag vet inte om jag orkar stå emot det sociala. Som singel i 30-års åldern i Sthlm lever jag och mina vänner till stor del av min tid på stans barer. Det är naturligt att gå och äta middag och/eller ta ett glas på vardagarna. Däremot har vissa av de mer festliga vardagarna slutat i karatefyllor som absolut påverkat mig dagen efter på jobbet, något som för mig är helt oacceptabelt och som gör mig livrädd. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag ska ta bort alkohol helt och hållet ur mitt liv. Men jag kan inte tillåta mig själv att få minnesluckor mer, det skrämmer vettet ur mig. Var ska detta sluta?? Ibland är jag övertygad om att jag borde bryta med alkoholen tvärt, vid andra tillfällen tror jag att jag NU kan börja konsumera alkohol måttligt, försöker jag bara lura mig själv?

Har också haft de där drömmarna. Jäklar vilken ångest de triggar igång! Men det är väl det man glömmer när man varit nykter ett tag - alltså vilken ångest man faktiskt hade hela tiden...! Hua! Den kan man ju leva utan, om man säger så...

Kram på dig

steglitsan

En gång var 6e-8e vecka brukar jag jobba hemma. Vilket egentligen innebär att jag håller mailen under uppsikt och sen så kanske jag går och käkar lunch på något närliggande café, sover under dagen och tar det riktigt lugnt. Sen är jag fit for figt igen. Idag hade jag en sån dag och jag känner att det var mycket välbehövligt. I morgon är det nya tag och då ska jag kick ass på jobbet igen. Jag insåg för länge sedan är att jag behöver dessa skolkardagar för att ladda batterierna. Eftersom de är oplanerade så är det en helt annat än att ta det lugnt på helgen, de är ju redan inräknade och ofta uppbokade med annat. Aja, med andra ord har det inte hänt ett dyft idag och därmed har jag inte så mycket vettigt att skriva.

steglitsan

Gick på "en grej" idag och det delades ut öl till alla gäster som anlände. Först tackade jag bara nej men så frågade jag om de möjligtvis hade alkoholfri öl. Och visst hade de det. När mitt sällskap som jag var med såg det så utbrast hon "åh hade ni sån, det tar jag hellre, om det går bra!". Jag älskar att vara en person som inte dricker alkohol.

steglitsan

Hade det inte varit så förbannat kallt så hade jag sprungit ner till affären och köpt snask vid det här laget. Är galet sugen. Men inte en chans i helvetet att jag fryser för lite choklad.

steglitsan

Låter som en urhärlig lördag! Jag har också haft det mysigt. Men en kompis, som jag har saknat. Nu hemkommen och kanske ska kalasa på lite ost och charkisar och JULMUST! Älskar julmust.Kanske stannar jag uppe obcent länge också. Bara för att jag kan och inte måste gå och upp tidigt imorgon. Vi får se hur länge jag orkar hålla ögonlocken öppna. Jag brukar tyvärr inte hålla allt för länge.

Tog bussen hem och precis och det var så många förväntansfulla tjejer och killar som var på väg ut. De var så taggade. Min kompis frågade när vi skulle gå ut nästa gång. Herregud vad det känns avlägset just nu. Berättade för henne att jag i princip slutat dricka alkohol. Hon ba: "Men det är ju jättebra!!"
Jahopp, så var det med det.

steglitsan

Det finns ett kafé inte långt ifrån mig som har blivit vansinnigt populärt. Varje helg när jag går förbi är det fullt och det är alltid en eller två sällskap som jag känner. "Alla är där" med andra ord. Vilket känns märkligt eftersom det är ett kafé och inget annat, jag trodde vi hade blivit för gamla för att hänga på café.

Men men, igår fick jag och en kompis vända i dörren för att det var så smockat. Så nu, vis av erfarenhet, har jag dock kollat öppettiderna. Ska se till att hänga på låset där med min stickning så att jag vet med mig att jag får en plats. Oh lord vem har jag blivit? En gång i tiden var jag faktiskt lite cool. Nu är min bästa söndagstradition att ta en frukost och sticka på kafeer.

/SL

PS. Jag har dessutom garnförbud nu, det har blivit lite för mycket garn inköp den senaste tiden. Snart behöver jag gå på avvänjning...

steglitsan

Det var så förbannat skönt. Människor ler när de ser mig sticka. Någon frågar vad det ska bli. Jag tror att människor tror att man är en bra och snäll person bara för att man stickar (de skulle bara veta). Jag känner till 100% att jag är den personen jag vill vara när jag stickar. Herregud har det någonsin hänt tidigare? Varför beter jag mig som en nyfrälst människa men det fullkomliga lugn som kommer över mig är helt otroligt. Det faktum att jag inte dricker har blivit sekundärt efter att jag börjat med detta. Och snyggt blir det också!!

LenaNyman

... jag älskar också julmust. VRÅLÄLSKAR! :)

steglitsan

Som så många andra blir iakttagelserna på Systembolaget annorlunda efter att ha hängt här och efter att man börjat reflektera över sitt drickande. Igår när jag gick förbi ett så kunde jag inte låta bli att fundera vilka var där för att de var tvungna pga alkoholdjävulen, vem som inte har några som helst problem att hantera kvällens festvin, vem har skramlat sina sista slantar för att få ihop till en flaska. Kunde konstatera att jag absolut inte har en aning. Vi kommer i alla skepnader.

I morse när jag lämnade mitt favoritcafé efter söndagsfrukosten såg jag en ung kille som bar på en McDonald's påse. Han hade garanterat varit ute igår. Jag var så förbannat lättad över att inte var han idag. Ångest i själen och en burgare i näven. Vilken standardsöndag det varit tidigare.

Jag ryser och det ångestsuger i magen bara av att läsa din senaste rubrik. Nä, vi ska vara så glada och tacksamma för att vi kommit dit vi har, eller hur SL?!

Så härligt det låter - sticka på café!! Så underbart...!

Kramis

steglitsan

Det var länge sedan jag kände det. Ett lugn, en frid. Ok ok ok om vi ska gräva hit och dit så finns massor med skit MEN idag frågade en vän hur jag mår. Och jag kunde ärligt säga att jag mår bra. Det känns som att jag äntligen fått vila ut.

Stingo

Skönt att läsa det, steglitsan. Det lugnet är du värd.

steglitsan

Jag är så glad och tacksam över mina nära vänner som jag alltid kan vända mig till när allt är skit. Ett sms eller telefonsamtal för att gråta ut lite. Nu hörde jag av mig till en kompis för att jag mår så bra. Skickade ett sms bara för att säga att livet är fint och tack för att hon är en så god vän. Tänkte att det kunde vara skönt för henne att höra av en även när livet leker. Så att hon förstår att hon är en del i det. <3

steglitsan

Tror ni att det är avhållsamheten från alkoholen som får mig att må bra? Tänk om det är så?! Då finns det inte en cell i min kropp som någonsin vill dricka igen. Inte en cell. Jag.är.en.annan.människa.

Stingo

Jag tycker också den är fin. Dessutom tror jag att det är precis avhållsamhet som får dig att må bra. Njut av det, tyvärr kommer det också sämre dagar.