Senaste kommentarerna i forumet

Tack Ebba för peppning angående kräftskiva. Inte vill jag bli så där stupfull som jag vanligtvis blir! Därför ingenting! Lite skakig idag men på bättringsvägen. Och oro som kommer och går. Men det blir som sagt bättre. Dag 2 då för mig då. Och Lolo, känner med dig, är också lite orolig för att sluta utan medicinering. Har också varit på avgiftning. Låg inne en vecka. Men det var för 1,5 år sedan ungefär. Men jag försöker äta. Och dricka mycket vatten. Och äta vitaminer i mängd. Hoppas denna dag blir ljusare för dig Lolo! Kram på er!

Du och jag har lite samma bekymmer. Drack också tills jag stupade. Försökte prata med familjen, inte bra. Jag tror och jag brukar ge råd att prata med någon som kan detta med alkohol. Funderat på AA? Medicin så du inte kan dricka? Då behöver man inte tänka på detta med att ha ett val att dricka eller inte. Ser min antabus som en tablett mot allergi. En del tar astmaspray, jag tar antabus. Kämpa på.

Du klarar det om du har viljan. Att prata med en familjemedlem kan vara vanskligt eftersom de ofta ska ge råd, döma mm. Du vet ju själv vad du behöver. Jag tror att man måste prata med någon utomstående. Synd på AA den gruppen jag går i är kul och bra. Har du verkligen kapitulerat för alkoholen? Jag trodde att jag någon gång skulle kunna dricka normalt men det går inte. Det svåraste är att bekänna för sig själv att man inte kan dricka alkohol. Styrkekramar.

Hoppas att någon läser detta.

Några snabba noteringar så här på förmiddagen min andra nyktra dag. I går dök bekanta tankar och ett lätt sug upp vid några tillfällen. Jag jobbade hemma och gick på eftermiddagen ut för att hämta posten. Härlig sommardag och, automatiskt på någon millisekund, tankar på vad gott det skulle vara med en öl, eller, förstås, flera, på uteplatsen. Senare på kvällen lagade jag middag och kände då kombinerat hunger och alkosug, som jag brukade döva med vin och eller öl under matlagning. Det brukade vara så trevligt att laga mat att jag valde krångliga och tidskrävande rätter. Igår var jag ensam vuxen som skulle äta så det var lätt att föra bort alkoholen från agendan den här gången. På kvällen när lugnet lagt sig så kom det sug igen som stillades med kolsyrat vatten. Nöjd till sängs för en hel natts sömn, trodde jag.

Vaknade 3 och var klarvaken. Fortsatt läsa "Snälla mamma sluta dricka" av Britta Berggren Ericson som jag började på igår. Jag litar inte riktigt på mig själv och behöver övertyga mig med argument. Och det fungerar att läsa den boken. Mer övertygad idag än i går. Det som framförallt slog mig i morse var hur Britta betonar förnekelsen som en riktigt stor bov för att odla sin sjukdom. Det och insikten att barn som har alkoholiserade föräldrar tror att det är normalt att dricka, att alla mammor och pappor dricker när de kommer hem från jobbet, gjorde intryck på mig. Så ska inte mitt yngsta barn ha det (6 år). Jag ska inte bli en sådan pappa.

Reflekterade över hur jag själv ska klara av att inte dricka och kom fram till att det finns två personer som jag behöver prata mycket med detta om; min fru och min mamma. Båda är förtjusta i öl och vin och jag tror att ingen av dem tycker att jag (eller de själva) har alkoholproblem. Jag behöver prata med för att få dem att förstå att jag tycker att jag har problem på riktigt. Det blir så lätt som i något avsnitt av Solsidan som gick i repris nyligen: att man gör en överenskommelse om att minska på drickandet men det tas på något sätt inte på allvar och det enda som händer är att man håller upp några dagar och sedan hittar ett lämpligt argument och/eller tillfälle för att börja igen. De som säger sig vilja minska eller sluta tas inte på allvar. "Ja, du ta ett par vita dagar så kan vi ta en rejäl runda på lördag. Det mår du bra av" (menar man rundan eller de vita dagarna) "Sluta kan du göra sedan, nu är det ju lördag". Hur som helst så kan boken rekommenderas.

Detta blev längre än menat. Måste återgå till jobbet nu. Ni som läser detta, skriv gärna en rad. Hur ska jag prata med mina nära och kära om detta? Jag vill inte hamna i konflikt och/eller skuldbelägga, men bli tagen på allvar.

Känner med dig. Det är smärtsamt men du har bara två val, upp eller ner. Jag såg mig själv som en grävling långt nere i svarta hålet.
Jag skulle bara upp, först till kanten och kika lite. Ta en timme i taget, sen en halv dag o.sv. Jag är en envis jäkel och det har kanske
hjälp. Bara tanken att trilla tillbaka skulle bli min död och jag vill leva. Här och nu.
Tankarna är hos dig
Konstnären

Tre underbara saker har du nu, din fru, du kan äta, sover kanske lite bättre, och du vaknar och inga ursäkter krävs.
Tre stora saker, vilken lycka, håller på dig du är stark.
Visst kommer det att dyka upp saker som blir svåra för oss, och vi kan inte fly undan längre. Det är tufft men det går.
Bättre att vara nykter och veta vad man gjort. Sista åren bestod av planering, inköp, se till att det räckte, nej du det vill
jag faan inte ha tillbaka.
Idag inget första glas för Konstnären,
Ha en fin dag
Konstnären

Imponerad att du stod över. Bra. Ja, du när man börjar den där förhandlingen med jävulen som jag kallar den. Det är hemskt.
På söndag har jag varit nykter 11 månader, och det har och är den tuffaste resan jag gjort. Det har ju gått ett antal månader, men
igår fick jag ett kort besök av jävulen. Han sa som så att du kan nog hantera ett par glas vin nu efter så lång tid. Hjärtat började slå
och jag fick nästan panik. Det konstiga var att jag hade inget sug efter alkohol, men tanken kan tydligen dyka upp när man minst anar.
Inget särskilt hade hänt. Kopplade hunden och gick ner till sjön. Gick sakta hem och under vägen försvann dom där tankarna.
Låt inte alkojävulen förvirra dig, du bestämmer.
Ha det gott
Konstnären

När djävulen börjar argumentera och övertala, då är det inte lätt.
Jag är så glad för din skull! Starkt gjort av dig!

Jag är lite nyfiken på det där med alkoholfri öl. På vilket sätt hjälper det dig? Triggar det inte igång något begär eller så?

Härlig läsning som gav mig mycket, känner verkligen igen mig och det slår mig efter att ha i forumet idag: "vilka kloka människor som har problem med alkohol trots att de är så kloka" och det hjälper mig att se på mig själv med snällare ögon. Jag kanske inte är helt värdelös trots allt idiotiskt jag gjort pga alkohol. Lycka till i fortsättningen, jag hoppas du slipper dricka mer.

Ytterligare 1 middag med vänner avklarad.
Har faktiskt aldrig haft såhär genuint trevligt med detta paret tidigare! Jag avslöjade dock inte att jag slutat dricka, utan skylde på körning och jobb så min fru fick dricka vin.
Detta paret kan dock hantera vinet med förstånd...
Det som är lite lurigt med detta par är att det är även en affärsrelation oss sinsemellan, så jag har aldrig vetat om de gillat oss eller om dom bara e penga-kåta. Har idag blivit mer övertygad att det faktiskt är genuint. Ungarna är dessutom i samma ålder och har skitskoj!
Hursomhelst, en trevlig kväll med god mat och coca-cola.
Stark som brännvin idag, måtte känslan hålla i sig!

Har ännu inte gjort någon förändring vad det gäller mitt drickande, dricker i stort sett varje dag mer eller mindre. Vet inte om tåget gått för mig, om jag kan återgå till ett "normalt drickande", vad det nu är. Vet att jag dricker för mycket och av fel anledning.Hänger här på forumet dagligen även om jag inte alltid loggar in, blev så glad för kommentarerna efter jag startat min första tråd en förtvivlad natt för några dagar sedan....tack Konstnären och Muränan. Kanske morgondagen kan bli min första "i dag tar jag inte första glaset "

Hej på er alla, femte alkoholfria dagen och den värsta ångesten börjar lägga sig en aning. Har idag tillbringat större delen av dagen med min fru och uträttat en massa ärenden, handlat mat mm, mm. Fruktansvärt trött och jag känner hur lättstressad jag blir. Tål inte höga ljud, svårt med barnskrik i närheten, mycket människor etc. Jag försöker verkligen börja varje dag med att intala mig själv att jag ska ta det lite lugnt, inte hetsa upp mig så lätt, ha synpunkter på allt och alla utan vara lite mer "godmodig".

Det är inte lätt att lära om men det är nyttigt att tvingas observera sig själv på alla situationer då man brusar upp eller blir stressad. Vet ju att det är ofta sådana situationer som triggar drickandet. Jag inser att det är en lång och tuff resa jag har framför mig. Att inte få fly in i dimman så fort någonting blir jobbigt. Det är tufft att möta alla typer av situationer och sinnesstämningar nykter och agera "vuxet". Kanske är det så att jag aldrig riktigt velat ta fullt ansvar, inte vilja möta verkligheten som den är.

Hur som helst har jag dragit ner på insomningstabletterna och nu tvingar jag mig själv att klara mig med en halv till varje natt. Jag är fullkomligt inställd på att fortsätta kampen men känner rädsla för att jag inte är stark nog, att jag inte ska hålla emot, att jag blir för håglös, för deprimerad, för trött........

Låter kanske som ett deppigt inlägg men det finns också positiva saker. Min fru är kvar, jag har fått tillbaka aptiten och jag vaknar på morgonen och behöver inte tänka på vilka ursäkter jag ska använda för gårdagens fadäser.

Godnatt på er alla gamla som nya kämpar/Tjalle

precis vad du menar. Inse att livet i fortsättningen blir bara bättre utan alkohol, det blir vändningen!
Fenix

Är på resande fot med familjen till goda vänner.
I bilen på väg dit började jag förhandla med alkoholdjävulen. "- ett par glas kan jag ju ta",
"- två veckor utan alkohol, det lan väl räcka, jag kam ju fortsätta igen efteråt". Ja, så höll jag på tills jag nästan övertygat mig själv om att dricka bara ikväll.

Turligt nog fanns det alkoholfri öl - räddad!

Inget glas ikväll! Styrker mig att vara utan imorgon också.

/Incognito

Så stark du är! 11 månader, mycket bra! Angående myrorna kanske du kan använda dom till något positivt?

Jag kan också tänka på det första ruset som positivt. I en perfekt värld skulle jag ta en eller max två öl till maten på fredagen och kanske dela på en flaska vin med frun på lördagen. Men exakt som du skriver så är det inte det jag är ute efter. Jag är ute efter att tömma första flaskan och öppna nästa. Och det ska gå fort, precis som en tävling. Fortsätta så till jag somnar i soffan och vaknar upp halv fyra på natten.

Jag har insett att jag inte kan dricka lagom. Har försökt allt. Bara köpa hem litegrann, bara köpa öl och ingen starksprit, bara dricka en dag i veckan. Men ingenting fungerar för mig.

Mitt stora problem var att jag tidigare såg ett liv helt utan alkohol som hopplöst, tråkigt och värdelöst. Den stora skillnaden nu är att jag faktiskt kan se mig själv avstå alkohol länge, länge... Och att det kan ge mig mycket mer - bara jag lyckas motstå begäret. Det kanske är svårt att förklara eller förstå vad jag menar, men det är en jättestor skillnad för mig rent mentalt.

Hoppas ni är glada och nyktra allihop!

Over and out

Kämpa så går det. Jag äter antabus nu så jag kan inte dricka. Druckit på antabus en gång och höll på att dö. Smart va? Alkoholen ställer till med mycket skit och vi som har sjukdomen måste försöka att behandla den med allt. Starkt att hå på AA. Jag skämdes när jag kom dit men skrattade när jag gick därifrån. Vilka härliga människor. Samma sak hsr de gjort som jag. Smygdruckit, gömt sprit kan skrtta åt det idag. Du är inte ensam om fetta men jag vet hur du känner dig. Skam och skuld är inte kul.

Hej och tack! Jag är ganska ung (30) och gick till AA redan när jag var 25 och finner nästan inga ord för hur fint det var och hur mycket det gav mig. Sen flyttade jag och trodde allt var bra men nej. En gång alkoholist... Har nu druckit i tre år och i helgen spårade det ur totalt. Jag är yr. Idag är första dagen jag ser lite hopp och nu ska jag söka upp AA igen. Alkohol ska inte få knäcka mig. I söndags var allt jag tänkte: jag ser ingen annan utväg än döden.

Det första var till Promille och det andra till LoLo. Tror jag gjorde lite fel :)

Åh... Det är klart att du är en bra mamma, men du har det jobbigt och svårt pga alkohol och det får dig att må uselt - precis så som det är för mig... Du förtjänar att må bra och din dotter förtjänar att ha en mamma som mår bra och det vet du ju redan :) Det kan bli bättre, jag lovar. Har du provat AA? Jag har gjort det tidigare i mitt liv. När man ligger i alkoholångest tror man att man är ensam och den enda som är så "usel". På AA träffade jag helt underbara människor som alla berättade helt galna historier om vad de gjort påverkade av alkohol, man blir inte sig själv när man är fast i alkohol, men det går att ta sig ur det. DET GÅR. Jag ska. Är inne på fjärde nyktra dagen, första dagen jag känner lite ljus. AA är så bra tycker jag just för att alla sitter i samma båt. Soc är tyvärr inte alltid bra och jag förstår din rädsla, den rädslan får bara inte hindra dig från att söka hjälp!!! Stor kram.

Jag vill så gärna komma i från helvetet men det känns så stort och omöjligt. Det är en sån långdragen process som jag inte vet om jag orkar med. Bara att hålla upp två tre dagar är fruktansvärt smärtsamt. Jag kan inte begripa var ni andra får styrkan. Jag vill men jag skulle behöva någon familjemedlem som hjälper mig men eftersom jag är ensamstående med en dotter på 9 år så är det svårt. Kram till alla som läser och lämnar kommentarer.

Du förtjänar att må bra hur usel du kanske än känner dig. Du är klok och du har problem med alkohol, det har jag också. Alkohol är farligt och skadligt och beroendeframkallande. Det är därför man får problem med det. Du skriver "kräftskiva" och det ordet får en vulkan av ångest att pulsera upp i min kropp när jag tänker på förra årets kräftskiva och hur full jag blev då. Man kan kalla det öl&nubbe-skiva med kräftor i skålar. Usch vad sorgligt och jag som älskar kräftor. Lyd mitt råd till dig & mig: nykter kräftskiva nåt annat är vi inte värda. Kram

Och börjar så smått att känna mig lite bättre. Hur kan man vara så dum att man utsätter sig för sånt här frivilligt. Jag förlorar så stor del av mitt liv när jag måste ligga en hel dag bara för att jag druckit dagen innan. Så många dagar bara försvinner i månaden. Jag har en dotter som är 9 år och hon har i princip aldrig haft en nykter mamma för jag började dricka ungefär samtidigt när hon föddes. Pappan lämnade mig under graviditeten vilket förmodligen är anledningen till att jag började dricka. Jag är skyldig min dotter ett bra " normalt" liv. Hon har börjat förstå att jag dricker för mycket. Jag brukar dricka på kvällarna och nätterna så hon har inte märkt så mycket av det tidigare mer än att jag är " sjuk " dagen efter. Jag har gått upp minst 15 kilo i vikt. Innan var jag en sportig person och nu orkar jag inte springa längre. JAG MÅSTE ordna upp mitt liv innan det är för sent men det känns som det är omöjligt. Det känns som jag är fast i detta helvetet. Har varit 2 gånger på avgiftning (5 dgr per gång) men har gått direkt till systemet vid utskrivningen. Suget var outhärdligt. Jag är rädd för att få hjärtattack av att sluta utan medicinering. Vill inte bli inlagd igen för avgiftning för jag fick lite problem med socialen under en lång tid sist. Är rädd för att förlora min dotter. Trots allt är jag en bra mamma och min dotter har det bra. Tack alla som läser det jag skriver och lämnar kommentarer. Kram Lolo

Jobbig dag. Sug. Uppå det komplicerade saker omkring som även påverkar. Men jag ska i alla fall inte dricka för det. I alla fall inte idag. På det kräftskiva på fredag. Då kommer i alla fall min man att dricka. Hur ska jag vara stark?

Du har tagit det svåraste steget, att erkänna dina alkoholproblem. Du har mycket att leva för, dina barn och dig själv. Man kan ta sig upp ur skiten men man behöver hjälp, jag vet. Öppenvård eller någon att prata med. Familj och vänner förstår tyvärr inte detta med alkohol. Jag har varit i botren men tagit mig upp och det klarar du också. AA är faktiskt en bra grupp att komma till. Trevöiga människor som har svårt med alkoholen. Är inte gamla människor som sitter på bänken. Medicin för att inte kunna dricka?

"gick runt i cirklar och käkade riskakor" Helt otroligt, detsamma gjorde jag i söndags och jag hade Sveriges största ångest. Fy fan, just det där om att prata med folk man inte står ut med nykter. Ångest, ångest, ångest. Jag är livrädd för alkohol. Livrädd. Den kan göra vad som helst med mig. Jag hade kunnat vara död.