Senaste kommentarerna i forumet

i detta fall kan också vara så enkel som att en langare har försvunnit, svårare behöver man inte göra det.

Och ja, hon är fortfarande aktiv.

Okej. Jag ska inte dricka ikväll vad som än händer, ska du hänga på det beslutet?

Tack så mycket LillPer och Viktoria för erat pepptalk.

Så underbar hoppfylld läsning. Tack!

Jag är totalt trasig i dag och vet inte vad jag känner, tänker eller säger.

Så oerhört knäppt. Jag är nämligen skitskraj för starka vätskor och medel. Helt enkelt en fobi för aceton, klorin, myggmedel, bensin - ja, jag menar VERKLIG FOBI. Och ändå hinkar jag i mig av detta gift! Hur går det ihop? Undrar lite hur alla ni andra kom fram till ert beslut. Skriv gärna och berätta. Skulle hjälpa mig oerhört i min egna kamp.

Oj. Känner igen mig där. Svart eller vit. Inget mittemellan.

Tack kära Muräna, jag har det bra! Har just varit ute på lunch med min gamla mor och mina två barn (Frugan har börjat jobba idag) Det var en god lunch på lokala golfklubbens restaurang. Inte för att jag spelar golf men de har bra käk där. Vad som är slående, i golfrestaurangen alltså, är hur mycket marknadsföring de gör för sin alkohol! Vad jag vet så är det doping att ta sig en hutt före golfrundan, men inte efteråt så klart.
Frestelserna är påtagliga för oss som valt att vara nyktra. Så himla mycket runt omkring som mer eller mindre glamoriserar alkoholen till den milda grad! Det enda egentligen som avskräcker är priserna. Om man inte är som jag då givetvis, att man får ångest och problem med att hålla sig till ett glas.
Jag är så medveten om mitt problem. Det känns i min värld så meningslöst att dricka bara en eller ett av något. Det summerar mitt dilemma ganska bra.

För övrigt är det som det brukar vara. Snabba kast mellan hög glädje och grått mörker om vartannat.
Svårt på morgonkvisten med att tänka rätt. Jag bestämmer mig ofta för att jag borde flytta härifrån och skilja mig, leva ensam, göra verklighet av drömmarna jag har.
Senare på dagen undrar jag varför jag tänkte så? Morgonen därefter är det samma sak.
Jag har dock lärt mig att inte ta några beslut på morgonen, inte vara så impulsiv och drastisk. Det blir sällan bra.
Det är riktigt jobbigt. Jag tror att mitt uppbrott från alkoholen har gjort mina svängningar värre. Men jag hoppas att det stabiliseras ju längre det går utan A.
Annars är jag jävligt illa ute.
Just nu motiverad och fylld av glädje och positiv energi.
Nä, nu ska jag ut och måla, sedan kakla, sedan springa, sedan måla lite igen.....sedan sent i säng, troligen.
Kram
LillPer

Heja dig! Jag är "ny" här från och med idag. "Ny och ny" - har skrivit mina allra första inlägg men har läst här som en dåre periodvis. Är så imponerad av er alla! Och känner igen mig i så mycket. Skönt att inte vara ensam.

Hur är läget idag?

Rädslan för att börja titta på mitt liv i backspegeln är jobbig. Det som är gjort kan jag inte göra ogjort. Men jag kan i alla fall göra annorlunda i framtiden. Bli en bättre hustru, bli en bättre vän. OM jag lyckas skippa alkoholen. Ångesten lurar bakom varje krök.

Jag har ett litet hopp inom mig, att jag ska klara detta. För ungefär ett år sedan rökte jag min sista cigarett. Det var inget egentligt beslut. Jag bara ville inte längre. Och ser ingen anledning med att röka en ända gång till i livet. När jag då lyckats med denna ståndaktighet borde jag väl även kunna lyckas med att skippa alkoholen. Men suget där är nog starkare. Jag tror inte på att dricka mindre. Det är då enklare att avstå helt. Då är det ju bara så. Känner inget som helst tvång från människor runtomkring att dricka när vi ses. Snarare skulle de nog vara gladare om jag lät bli. Men vad är det med det här och alkoholen. Ju mer jag insett mitt eget problem desto mer har jag sätt att det är massor av människor som har problem.

Jag började dricka i 14-årsåldern... mycket, men la sedan av kring 16 år och drack inget förrän vid 22-årsåldern igen. Efter dess har det bara eskalerat. Insåg nog redan i 30-årsåldern att det här skulle komma att bli ett problem för mig. Är nu 46. Tror det började med någon slags självmedicinering då jag alltid pendlat mycket upp ooch ned. Min man dricker också - lite för mycket - men har långt bättre koll än jag. Vi har pratat om att sluta dricka helt. Han är inte riktigt där. Han kan tänka sig att inte dricka när vi är själva, men vill gärna ta några öl i sällskap med andra. Hur som, jag kan inte besluta för honom. Endast för mig. Det är bara mitt beslut. Jag har druckit på morgonen, gömt öl och vin, druckit på jobbet, kört bil påverkad. Gjort i stort sett allt dumt man kan göra. Så varför fortsätta dricka? Dessutom blir jag bara deprimerad och får inget vettigt gjort. Med detta i beräkningen: hur dum kan man egentligen vara när man ändå fortsätter dricka? Det är en lömsk sak man har att göra med.

Tack snälla, snälla Villmåbra för ditt svar. Får tårar i ögonen. Har läst så ofantligt mycket här. Periodvis sträckläst årslånga trådar. Insett att ni som är här vet vad ni pratar om. Känt igen mig i mycket. Och funderat. Jag tror - hoppas att jag kommer fram till den där dagen då jag faktiskt gör ett ärligt försök. Inte helt där ännu. Men hoppas, snart. Så många diskussioner inne i mitt huvud.

Natten har förflutit ungefär som förra. Ett par oroliga timmar fram till midnatt, en halv insomningstablett till och ytterligare ett par timmars sömn. Värmen som vi fortfarande har gör det inte lättare att koppla av. Det är mycket varmt i huset. Tack muränan och konstnären för era kommentarer. Ni anar inte hur tacksam jag är för att få era inputs. Jaa, muränan; du har helt rätt, så många försök, så mycket sorg, så mycket tid som har gått till spillo på dels perioder när man druckit och inte varit närvarande i sinnet, dels alla reparationsdagar som varit helt vedervärdiga. Med den ångestnivå jag har f.n. klarar jag inte av att titta tillbaka i min tråd. Det blir för smärtsamt. Problemen har ju dessutom funnits under så många år innan jag upptäckte detta forum.

Det viktiga för mig blir nu att "skynda långsamt". Det här är nog ingen process man kan påskynda, något som jag annars är bra på att göra med mitt dåliga tålamod. Alltid ett steg före, kontrollbehov både vad gäller mig själv och andra. Dåligt självförtroende, mindervärdeskomplex och svårt att hitta sin roll i en värld som jag tycker känns tuffare och tuffare för varje år som går. Så många människor som lever under konstant press från både arbete och familj. Man ska vara vacker, framgångsrik i sitt arbete, kvalitetstid med sina barn, ha ett rikt kärleksliv, åka på semestrar till spännande resmål, ha ett fint hem, etc, etc. För mig finns det ett enda mål; bli nykter, hitta sinnesro och viss harmoni i mitt liv. Allting annat känns sekundärt. Det finns så många saker jag skulle vilja göra som jag pga drickandet inte gjort på herrans massa år. Ta sig ut på en tidig morgonpromenad och se naturen vakna till liv, ta med sig metspöet med en kaffekorg och bara vara där och egentligen inte tänka på någonting. Framför allt slippa alla tankar på när jag ska dricka nästa gång och hur mycket som ska köpas in för att det ska kännas "tryggt" och tillräckligt.

Till konstnären vill jag säga att även om jag förstår att din resa inte varit spikrak och det fortfarande uppstår jobbiga tankar i världen är det mycket trösterikt och höra hur din ångest mer eller mindre försvunnit. I ditt fall har du naturligtvis en ytterligare dimension i form av att din man också verkar ha problem. Det gör ju bara din prestation så mycket mer imponerande.

Jag samlar nu kraft inför kvällens AA-möte. Svetten rinner (inte så mycket pga av abstinens skulle jag tro) utan mer av nervositet inför kvällen och om jag är stark nog att klara av detta. Jag har i alla fall bestämt mig för att inte sätta på mig min vanliga "positiva, glada" mask ikväll utan äntligen gå dit som jag faktiskt är och känner mig. Jag har ju vart där förut och känner mig ängslig för att de ska förakta en person som är så svag som jag har visat mig vara. Det får vara hur det vill med den saken med dit ska jag i alla fall.

Förlåt för ett långt och i vissa stunder rörigt inlägg men jag vet att många av er vet hur det känns.
Sköt om er/Tjalle

Jag har ju inget att förlora, och allt att vinna. Varför tvekar jag då?

Grattis till dina 13 dagar, skitbra jobbat. Hade nog inte själv klarat en helg som du nu har gjort med grabbarna. Full av beundran är jag.
Jobbigt när någon dricker vin i ens närhet så där i början på ens egen nykterhet. Men du glömde inte du tog inget, fantastiskt.
Jag har haft framför näsan sedan september förra året då min man druckigt hårt i perioder, långa upp till 6 veckor. Nykter nu en månad.
Jag till och med lyfte ett vinglas till munnen, men nej sa jag till mig själv vill du ner i svarta hålet igen.
Gräl och jobbiga diskusioner är trist, nu är det lugnt på den fronten till vidare hoppas jag.
Fin dag calle
Konstnären

13 dagar..
Allting har gått skitbra ända till igårkväll..
Kom hem och filea fisken, åkte till stranden med familjen. När vi sedermera kom hem så blev jag så in i helvetes trött. Frågade efter maten om jag kunde gå och sätta mig en stund eftersom svärmor ändå var där som avlastning till ungarna. Båda två drack vin vilket av någon anledning störde mig lite oxå eftersom det var Söndag. (Vilken moralkärring man blivit på 2 veckor) Min fru var irriterad på att jag var trött vilket gjorde mig irriterad och sen e ju spiralen igång..
När vi gick och la oss så så talade hon om allt jag gjort fel, och jag sa att jag inte tyckte hon behövde dricka vin på söndag när vi ändå ska på fest på torsdag (där jag såklart kör)
Blev ett jävla munhugg vilket slutade med att jag sa att:
- Orkar inte prata mer med dig nu för nu ska jag sova.
Vet ju att de diskussionerna aldrig leder någonstans om jag inte lägger mig på platt och ber om ursäkt samt är jätteförstående mot henne.
Det värsta e att jag alltid mår skit efter bråk (1000ggr värre då jag druckit dock)
Visst fan skulle jag varit ett energiknippe med sprudlande energi efter en "egentidsresa"
Men efter att blivit väckt ca15 ggr på 2 nätter av fyllehundar som slänger jordnötsbollar i sängen, låtsas våldta en i sömnen och diverse andra roliga "practikal jokes"'så hade jag inte den energin tyvärr.
Aja får väl rädda denna situationen i dag, skillnaden är att jag inte tänker göra en pudel denna gången. Kan jag inte lita på min bedömning/omdömme när jag agerat nykter så kan jag ju aldrig göra det...
Stark inu, måtte känslan hålla i sig

utan berusning hur blev det. Känner igen mig i Muränan och LillePer att jag vill göra allt bra, bäst helst. Är jag lycklig utan A.
Ja det kan jag säga med säkerhet att jag vill inte bjuda in honom igen. Ändå kan jag känna en tomhet och rastlöshet inom mig.
Gick igenom gårdagen med mig själv i går kväll. Kom på att jag sitter i stort sett bara ner när jag skriver här eller jobbar.
Jag fat omkring som en tätting, stressar, för vad vet jag inte, när alla måsten är klara pustar jag ut och undrar vad jag håller på med.
Får då ta mig i kragen och ropa, hallå du skulle ju leva här och nu, här och nu, ibland går det jättebra och ibland far jag i väg.
Kan beundra såna där lugna människor, blir det inte av idag så faan gör det. Humöret är oxså väldigt skiftande, antingen lycka eller
deppig till tusen. Fick man bort allt sådant med A, och det är sånt som har börjat visa sig nu, vem jag verkligen är. Vet inte.
Jag som skulle fixa allt till Gud och alla människor, skulle bara ta lite vin innan, bara ett till, vafaan tog dunken vägen, har du
tagit mitt vin till mannen.
Många smällkarameller får man ta nu nykter, präktig förståndig, tråkig i mångas ögon. Men, inget falskspel längre.
Det finns en sak jag aldrig kan förlåta mig själv. Min älskade mamma dog i juni förra året och jag var full den dagen som alla andra.
Hon hade alltid mycket sprit hemma. När lägenheten stod tom åkte jag dit och tog sprit, åkte hem och drack och gråt över mitt liv.
Jag, visst då att detta tar jag mig inte ur. Det blev ett hejdlöst drickan dag och natt och ångesten red mig i full galopp.
Hoppas någon högre makt förlåtit mig. Jag kunde sälja min själ för att få tag i alkohol, till och med plundra min kära mors spritförråd.
Där ser du Konstnären vad A gjorde med dig.
Nu min kära vänner är jag på banan, är så innerligt glad för att ni finns. Muränan du vet, du är bäst, du piggar upp oss alla.
Kramar
Konstnären

Är du oxså en morgonmänniska, eller är rutiner. Visst ändras allt då man är ledig och jag tycker inte riktigt om det. Jag blir oxså
oerhört rastlös när allt går på lösa tyglar. Vill klamra mig fast vid mina rutiner. Nog om rutiner.
Ja, den där jobbångesten är inte lätt, tänk när man drack friskt under 4 veckor och ibland 5 och kom till jobbet som uppblåsbara
Barbara. Nervös var jag till tusen, tyckte alla såg aha där har det nog gått ner ett antal liter under semestern. Nu jobbar jag ju
hemifrån och nu ska jag säga till mig själv, för det är ju jag som är chefen, oj konstnären vad pigg du ser ut nu efter semestern.
Det har kostat mycket oxså massor med alkofria drycker, men det bästa är nog för mig kranvatten.
Djungelnatten har passerat och jag trasslade mig upp vid 5 idag för lite morgonfunderingar. Orkade hitta på mycket igår det var
för varmt.
Det är nog inte så lätt att flytta till ny stad och nytt jobb. Har du fått några vänner. Men du verkar vara en tuffing så det går nog bra.
Ha det bra Muränan. Måndag, vad härligt.
Konstnären

God morgon lille Per! Hur har du det? Kram

Hoppas du fick lite sömn i natt och att inte maran ridit dig för hårt. Visst blir det en tuff resa och den tar nog aldrig riktigt slut. Men suget
är borta nu, det kan vara något annat i lilla hjärnan som spökar för mig ibland. Irriterande, ja. Men lär få lära mig att leva med det. Har jag
svårt för att fatta att tid, och åter tid tar det. Men ångesten är spårlöst borta och bara det är guld värt.
Jag har heller inte packat min väska, och mannen ligger på minuskontot. Han är ju nykter nu, men sårat mig mycket med långa perioder av
fylla. Mitt i min egen process. Går ju på medberoendemöten nu. Vet inte om jag kan leva utan att bry mig och bara tänka på mig själv.
Vi får se hur det går men mycket är förstört, men kanske, kanske kan vi hitta tillbaka till någonting bra. Jag har ett stenhårt krav, helnyktert.
Jag såg ju inte allt detta när vi båda två var aktiva. Kanske det var det vi hade gemensamt A. Vi har haft mycket kul oxså, men nu har vi inte
så kul. Omedvetet väntar jag nog på nästa period.
Ha en fin dag Tjalle
Konstnären

Hej Tjalle! Har läst din tråd och känner starkt med dig. Det är så mycket sorg och så många försök. Jag tycker att du är stark som orkar igen och igen. När man läser dina inlägg, så känns de här sista i tråden som din kapitulering inför alkohol. Att nu är det verkligen så att du lagt dig på rygg och erkänt att det inte går. Tror också att det är precis därför som du kommer att klara det den här gången!!!!

Vårdcentralen, aa-möten, medicinering o forumet - använd all hjälp som finns och lite till. Jag tror på dig. Kram

God morgon kära Konstnären! Tänker att du verkar så stabil igen nu när jag läser igenom dina senaste inlägg. Värmen och alla semesterfirare har väl gjort sitt för oss argbiggor! Skrattade igenkännande över din beskrivning av turister. Illaluktande, toffelskvalpande och med alkoandedräkt. Håller med till 100%! :-)

Slogs av en annan sak du skrev. Rutiner. Jag är och har alltid varit en rutinmänniska. Extrem organisatorisk ordning och fasta rutiner. Men så blir det ju aldrig under semestern. Särskilt inte i förenlighet med en flytt till nytt hus o ny stad. Det är ju absolut en bidragande orsak till min oro och rastlöshet! Finner ingen ro! Börjar jobba den 11.8, så lite jobbångest är det nog också. Hmm... Finns alltså nog något positivt med att börja jobba. Ordning o rutin.

Hoppas du får en fin dag! Kram

Ryser... Slås också av att medberoende är lika duktiga som missbrukaren att lura sig själva... Håller med Victoria att sorgen har förra aspekter. Man kan ju sörja att det blev som det blev. I vart fall - tungt...