Senaste kommentarerna i forumet

... jumped to conclusions.

Men vet du vad, kära du? Nu måste vi bara lägga våra fagra huvuden på kudden. Upp och hoppa tidigt i morgon.

Det jag menade med "Men jag vet ..." var helt enkelt ett instämmande i ditt konstaterande. Jag vet inte mer än någon annan här. Bara att jag hoppas lika mycket som alla andra.

:)

Är vi syskon eller?
:)

Förefaller det rätt eller fel? Skit också, nu önskar jag att det här forumet inte var offentligt...

...

Tiramisun, var smaskens! Och vill du veta något lustigt? Mamma bjöd på baconlindade kycklingfiléer i ugn. Dock med potatis och utan parmesan utan annan gottig ost. Jag hade inte ens hintat om att jag blivit sugen på det.

Hoppas ni fick en mysig kväll, du, Lucas och Selma <3

Jag har också slukat min beskärda del av självhjälpsböcker. Varenda en har lovat mig att jag just den kommer få mig att bli lyckligare/säkrare/effektivare/framgångsrik. Och varje gång tror jag att jag kommer lyckas. Och vet du vad, jag tror verkligen att de hjälper. MEN varje gång jag läst igenom boken har jag gjort det på ett par dagar och sen slå ihop den och konstatera att tja livet var ju ganska mycket som vanligt som för en vecka sedan. Det krävs att man, precis som du verkar vara, sätter sig ner och dedikerar tid och energi att arbeta med sig själv. Något som jag är för rastlös att göra. Men jag kommer följa din resa på med stor iver! All lycka.

... att det är rätt sorts hjälp för just Ebba.

... jag känner mig lite lugnare nu när hon, vad jag förstår det som, får hjälp.

Har kommit hem efter en helg med mam & pap. Alltid skönt att komma hem igen, att andas ordentligt. Men det var inte så farligt, visste när jag åkte i fredags inte riktigt vad det var jag skulle komma hem till. Men vi fick en bra helg tillsammans. Tänker att jag ändå kanske ska försöka åka dit något mer oftare än nu.

Har virkat klart två halsdukar, en ska jag ge till min kollega imorgon. Senapsgul. Imorgon är det dags att gå tillbaka till jobbet. Extra tidigt måste jag vara där dessutom. Inser att jag absolut inte har något att skriva om just nu. Känner mig orolig efter att ha läst Ebbas senaste inlägg.

Han kanske fick en tankestälkare när du 8ratade med honom. Alla som har beroende lever i förnekelse. Hoppas han håller sig nykter och att du kan hantera ev sug. Lycka till

Också de gamla traditionella hotellen i Europa har börjat fasa ut badkaren och lägga in dushskåp istället. Och visst är det bättre att inte behöva hoppa över badkarskanten, då man har brottom iväg en vardagsmorgon, men ibland skulle det vara så väldigt skönt att få lägga sig ordentligt i blöt ( i brist på bastu;)

Ha, det där med att frysa matlagningsvin är allt en ide. Jag skulle bara bli vansinnigt nyfiken på hur det smakar som fryst och upptinat (på riktigt).

Litet matstuk har jag kvar i mig. Tillräckligt åtminstone att bli indignerad då jag beställer en risotto med lammfile, och får in en sjujävla hög grötigt ris i något slag ostsås, med en liten bit lamm ovanpå. Inte en endaste grönsak i hela anrättningen! Nåväl, efter att ha käkat smörgåsar i två dygn var jag nog hungrig för allt det där riset, så jag åt nästan hela portionen och nöjde mig med att det nog var bättre för mig än Haute Cuisine, åtminstone just nu.

Jag skulle aldrig lita på att frun inte vet, eller åtminstone anar. Att dricka i smyg, är väl ett av de säkraste sätten att förstöra ett förhållande?

Kom igen, Calle. Du hade en bra start. Du kan om du bara vill.

Hur som helst var det skönt att få det sagt.
Muränan: moa? Nej, belinda här;)
DS.

Ja, ungefär som jag föreställt mig. Jag pratar, han hummar till svar.Ville att han skulle vara nykter när vi pratade så väntade därför till idag då jag trodde att ölen var slut. Så fel jag hade. Men när han då knäpper upp den första ölen säger jag hur jag känner inför hans drickande, hur dåligt jag mår av det, att jag oroar mig för hans hälsa osv.osv. Han vill inte prata om det. Vill inte höra på. Tycker jag överdriver.
Kanske fick han något att tänka på iaf. för han har inte druckit något mer. Än.

... aldrig se henne "live". Men å andra sidan anade jag aldrig att jag skulle sitta på Alkoholhjälpens forum en dag med hennes namn som nick. Läser hennes biografi nu, dock.

Jag har en hel drös självhjälpsböcker i bokhyllan. Dom allra flesta är lästa. Men jag har egentligen inte inkorporerat budskapen i dom, ännu mindre implementerat budskapen i verkliga livet. Jag har bara läst, rätt och slätt.
I förra veckan köpte jag så en ny självhjälpsbok. Den heter ”Självkänsla på djupet” och är skriven av psykologen, psykoterapeuten och författaren Marta Cullberg Weston. Det är den här boken jag ska gå på djupet med.

Självkänslan börjar byggas så fort vi föds. Cullberg listar i sin bok femton punkter om vilka grundläggande behov ett litet barn behöver få tillfredsställda.

1. Tillfredsställelse av fysiska behov.
2. Trygghet och säkerhet.
3. Hudkontakt och smekningar.
4. Uppmärksamhet.
5. Spegling, att känna sig sedd.
6. Acceptans för den man är.
7. Lyssnande och deltagande.
8. Hjälp att sätta ord på och hantera känslor.
9. Relationer man kan lita på.
10. Att känna att man duger och kan.
11. Stöd och handledning.
12. Möjlighet att ha roligt och få stimulans.
13. Att sexuella känslor inte är tabubelagda.
14. Frihet att utforska.
15. Hjälp att sätta gränser.

Om jag tar mig tid att läsa dessa punkter, långsamt och en i taget, och smakar på var och en … ja, då blir jag lite nedslagen. Det var så många punkter som inte tillfredsställdes alls. Men samtidigt blir jag på det klara med det obestridliga sambandet mellan orsak och verkan. Många otillfredsställda punkter från födsel, genom barnsben, tonår och upp i vuxen ålder ligger till grund för min dåliga självbild/självkänsla i dag. Det är inget ”fel” på mig egentligen. Jag kunde bara ha dragit nytta av lite bättre jordmån när jag växte upp.

Länk till Marta Cullberg Westons hemsida: http://www.enigma.se/cullbergweston/default.htm

Självkänsla kontra självförtroende.
Vilken är skillnaden? Det hela är mycket enkelt. Självkänsla handlar om vad jag tycker om mig själv, vilket värde jag har inför mig själv som person. Självförtroende handlar om hur kapabel jag tycker att jag är att utföra något, min tilltro till att prestera. Förenklat är skillnaden mellan självkänsla och självförtroende att det ena syftar till vem jag är, det andra till det jag gör. Jag kan ha gott självförtroende och usel självkänsla, och tvärtom. Jag kan ha uselt självförtroende och usel självkänsla och tvärtom. Självkänsla och självförtroende interagerar ibland, hjälper upp eller stjälper varandra. Jag tillhör skaran med gott självförtroende och usel självkänsla.

Min usla självkänsla bekymrar mig alltså. Den gör livet svårare att leva. Jag försitter chanser, jag förminskar mig själv och jag förorenar hela tiden mitt inre med tankar, ofta automatiska, som kapslar in mig i ett egenhändigt byggt fängelse. Fängelset består av material från det förflutna, men jag är vuxen nu och ansvarar själv för hur mitt liv ska te sig. Jag vet innerst inne att jag är så mycket mer än min självkänsla talar om för mig att jag är - den säger ju raka motsatsen - och det vill jag råda bot på. Och som Muränan säger: ” I’m not telling myself it’s going to be easy – I’m telling myself it’s going to be worth it.”

Hej hej Lena! Delvis rätt, jag tröttnar fort när jag känner att jag "kan" något. En kicksökare som hatar för mycket rutin/slentrian och nöjer mig inte med att bara "vara", tyvärr.
Ps, såg din namne ett antal gånger när hon var vid liv, hon var nog lite sådär oxå kan jag tänka mig.
// Calle

Jag har en tanke om dig som person. Den kan givetvis vara helt fel men ändå, låt mig presentera den. Jag tror att du trivs ypperligt med att arbeta i projektform. Tydliga ramar, tydligt mål, en tydlig början och ett tydligt slut. Därför går det bra för dig i början; full av övertygelse och entusiasm. Men så tappar du med tiden styrfart eftersom, vafan, det här projektet tar ju aldrig slut. Det här är ju ett evighetsgöra. Ja, något sånt tänker jag om hur du är och resonerar som person.

/Lena

Min erfarenhet är att alkohol inte är bra för sömnen. Jag somnade lätt när jag druckit mej berusad, slocknade, kan man säga. Ibland i TVsoffan och vaknade mitt i natten med kläderna på. Men sömnen blir av en sämre kvalitet och nästan alltid vaknade jag vid tre, fyratiden med ångest över att jag druckit, igen. Ångest över hur mycket jag drickit, igen och att jag inte skulle vara i körbart skick och bli tvungen att gå till jobb i ösregn. Usch! Jag får magknip även nu när jag tänker på det. Bland allt jag läst om alkoholen är det ocks entydigt att alkohol inte är ett bra sömnmedel.

Jag ser att du Nytt vitt år funderar på hur du ska klara sommaren utan vin. Vet du, ta de problemen när dom kommer. Ska du sluta 1.11 så är det ganska långt till sommaren. Vid det laget har du hunnit känna på fördelarna med nykterheten och vill inte falla tillbaka i dina dåliga vanor bara för att det är sommar. Här kan en dag i taget vara ett bra tänk. För livet, året, är fullt av tillfällen som det ska drickas, ifall man inte bestämmer sej. Det blir aldrig rätt läge så det är bäst att bara bestämma sej. Jag har nu tre nyktra somrar bakom mej och det är tre verkligt minnesvärda somrar, i ordets alla bemärkelser! Go for it!

Lucas är iväg på nåt så jag och Selma residerar för närvarande själva i vårt hem. Lugnt. En massa tända ljus. I högtalarna klingar tibetanska skålar. https://www.youtube.com/watch?v=KeCB8G98XFI

Så här inne på sextonde dagen värjer sig min kropp fortfarande vid tanken på alkohol. Jag föreställer mig att jag halsar en öl och genomfars av ett lätt illamående. Men i somras under semestern var det annat ljud i skällan. Jag drack varje dag, varje sekund av en minut var jag mer eller mindre påverkad. När Lucas somnat i husvagnen satt jag fortfarande uppe, pigg som jag blir när jag dricker. På morgonen när han avverkade toalettbestyren passade jag på att klämma en öl eller två. Att laga mat var en utmärkt anledning att hålla sig inne i husvagnen och så tyst som möjligt skruva korken av rosétetran och ta en redig klunk. När vi gick ut på lokal var jag den första att bryta upp och föreslå en annan pub eller restaurang för då kunde jag ju "börja om på nytt", med ett nytt glas vin eller en ny immande sejdel öl.
Det här låter förstås som ett paradis för en alkoholist. Fri tillgång till alkohol i husvagnen, ständigt grillande, ständigt nöjesliv, ständig fylla. Men jag var pressad, uppstressad och orolig. Alkoholen gjorde mig inte längre lugn och tillfreds. Ju mer jag drack, desto mer "jaktlysten" blev jag.
Jag var inte längre jag.

När vi kom hem inledde jag avgiftningen. På natten första nyktra dagen fick jag ont i hjärtat. Det krampade, protesterade och skrek rakt ut. Och jag blev livrädd. Under flera dagar hade jag stenkoll på mobilen för att kunna ringa 911 om det gick alldeles åt helvete. När Selma och jag var ute på promenad gick jag väldigt långsamt, övertygad om att jag skulle få en hjärtinfarkt om jag kom upp i någon som helst puls.

Och nu är det sextonde dagen. Ingen smärta, inga stickningar, stress javisst och press. Men jag har ingen hunting will, är inte spritstissig, och slår inte sönder någonting för att jag lackar ur i fyllan.

Det är gott. Det är bra. Just for now.

/Lena

Hej!
Det har inte gått så bra ett tag.
Aldrig några mängder, men varit inne i min gamla trall igen. Jag e lite av expert på att dölja, så min fru har inte märkt något. Men jag lurar ju bara mig själv.. Nu har jag klarat 2 dagar inkl ett stort bröllop igår. Ingen A idag heller.