skrev konstnären i Hejdå din lömska djävul.

Jag tror som muränan att du kommer att fixa helgen med kompisarna, Glöm inte att stoppa ner garden i byxfickan den har jag alltid med mig.
För mig är det en liten sten som är formad som ett hjärta, och den kramar jag när tankarna i vissa situationer vill skena över på andra sidan.
Denna sten är en märklig historia, när jag var ute och gick med vovven en kväll för ungefär en månad sedan. Jag kände mig ganska låg, vandrade
genom kulturkvarteren och vid ett gammalt litet hus där låg det en vit ask med lock och allt. Nyfiken som jag är tog jag upp den och inuti låg denna
hjärtformade sten, plus en lapp i där det stod ETT HJÄRTA TILL DIG SOM FINNER DET. Håller det mycket kärt och följer mig var jag går.
Jag har en livlig fantasi men tror att det betyder något.
Jaha, då får du bli den lille observatören i helgen, det är rätt så kul att vara nykter man ser och hör mycket.
Ha det fint
Konstnären


skrev konstnären i Behandling

Har själv ingen erfarenhet av Nämndemansgården. Men jag har hört att det verkligen ska vara bra.
Önskar dig all lycka till.
Konstnären


skrev konstnären i Aldrig för sent

Välkommen ska du vara. Det är ju jättebra att du börjat skriva här. Det är en fantastisk stöttning för mig.
Bara skriv.
Konstnären


skrev anonyMu i Aldrig för sent

Hej Titti och välkommen! Bra att du skapat din egen tråd. Du kommer få mer direkt stöttning till dig då. Vad bra att du sökt och fått hjälp för ditt spelande. Har förstått att det inte är så lätt... Fortsätt läsa o skriva här. Det hjälper jättemycket. Hade själv inte klarat det annars. Lycka till, så kör vi!


skrev Fenix i Behandling

att klara din väg ut ur eländet känner jag i vad du skriver. Så djäkla bra att ta tag i det nu!
Så slipper du en massa år av meningslöst drickande.
Kram


skrev LillPer i Ska testa hur länge jag kan vara nykter

Hej Traxxy,

Har läst din tråd och du har gjort ett hästjobb, så bra jobbat!
Dina planer på Marathon är spännande. Tänk vad vi drinkare ofta är bra på att träna och motionera ändå.
Vi byter ut flaskan mot stora spännande utmaningar och det tror jag många av oss behöver. Själv är jag träningsberoende och älskar det.
Nu blir jag precis som Muränan lite orolig över den där fina whiskyn.
Lägg ner och fortsätt framåt.
Hoppas du hör av dig oavsett hur det går och hur du mår.

Björnkram från LillPer


skrev LillPer i Vägs ände.

Viljan och tankens kraft är enorm om man vill.
Allt hänger på vår inställning och hur vi tänker. Vi kan bli vad som helst och göra vad vi vill bara vi tänker rätt.
Sov gott kära Muräna, du är en riktigt härlig människa som ger mig styrka och glädje att fortsätta min vandring mot rätt mål.

Definitivt nertaggat i morgon.
Vi duger 100%

LP


skrev anonyMu i Behandling

Lycka till med din behandling!


skrev anonyMu i Vägs ände.

Jag har ju stoltserat i min tråd att jag numera är ångestfri; dock kvarstår en orolig själ. Men imorse! H-vete! Vaknade med råångest i magen. Vände och vred på mig och höll på att krypa ur skinnet. På riktigt. Det var vidrigt. Men så tänkte jag - varför har jag bakfylleångest? Jag har ju inte druckit!? Det här har jag inte gjort mig förtjänt av! Då rann det bara av mig...? Hur märkligt är det?? Ja, ja tacka och ta emot. Är det kanske så lätt att lura sig själv så borde jag kunna sopa bort all oro också?!

Imorgon jobbar vi på att tagga ner och vars nöjda över oss själva, eller hur? God natt LP!


skrev anonyMu i Jag vill, jag kan, jag måste

Klockrent Lillper! Kan bara hålla med!

Håller också med Calle. Konstnären är fantastisk!


skrev anonyMu i Hejdå din lömska djävul.

Jag tror faktiskt att du kommer klara din grabbhelg riktigt bra. Men det kommer nog bli en prövning. Dessutom kommer du (sjukt nog) få försvara din nykterhet och motivera den och förklara den. Var förberedd på det. Men som du skriver kommer det bli intressant också. Var på konferens med jobbet som enda nyktra deltagaren. Mycket intressant kan jag säga...


skrev Incognito_66 i Jag lät det gå alldeles för långt

Jo, jag delar din uppfattning. En del av mina vänner har svårt att acceptera att man inte dricker och jag kan tycka att det är svårt att hantera. Men, samtidigt vet jag att det är dom som tillsammans med mig brukar dricka mest. Så, då blir man på något sätt ett hot såklart. Nåväl, jag tänker försöka att vara stark nu i alla fall. Det är min hälsa och mitt liv. Idag har jag betat av det sjätte dygnet och imorgon kan jag börja skriva 1V. Känns så fantastiskt skönt!
Kör hårt!


skrev Calleqwerty i Hejdå din lömska djävul.

Allting rullar på som vanligt på vardagar, det känns inte särskilt svårt att låta bli alkoholen även om ett visst sug finns..
Den första stora prövningen kommer på fre-sön.. Två övernattningar med 10killar som inte spottar i glaset. Men jag är faktiskt inte orolig ett dugg att jag ska falla dit.. Ska bli rätt kul att se denna resa nyktert för engångsskull!
Livet är ju absolut bättre utan sprit, om möjligt lite melankoliskt, eller hur man ska beskriva känslan. Blir lixom inga toppar och dalar utan allt går mer som på rak räls, inga backar, ingar snäva svängar osv. När jag tycker det är lite enformigt så tänker jag på alla gånger jag smygdruckit direkt från flaskor, BiBar. Tom på söndagsmorgnar för att orka göra frukost till familjen osv. Hur normalt är det?
- inte alls faktiskt.
Jag märkte ju hur käpprätt det var på väg och är j..vligt glad att jag kommit till insikt, men den första euforin över nykterheten är nog borta nu. Har väntat på denna fasen och är betydligt mer förberedd på den än förra gångerna jag provat dra ner/sluta med A.
Stark inu, måtte känslan hålla i sig!


skrev LillPer i Jag vill, jag kan, jag måste

Allt detta ifrågasättande över varför man INTE dricker, eller inte vill ha möts så jävla ofta av tystnad och märkliga blickar...eller är det bara vi själva som upplever det så? Förr tyckte jag ofta att den som tackade nej eller var försiktig var en grå, trist, mesig figur. Men det var länge sedan.
Nu vet jag betydligt bättre. Det är något oklart med svenskens självkänsla och alkohol. Folk blir osäkra när någon mitt uppe i ett kalas, där det förväntas dricka säger nej tack, utan att ange en orsak.
Det stannar liksom upp, allt går långsamt för en stund.
Sedan ska man förklara varför. Är det inte sjukt?
Jag var för några år sedan tvungen att gå från en krog vi var på då hela gänget fokuserade på mig och varför jag inte drack, samtidigt blev de själva allt fullare och skränigare och skulle snacka förstånd med mig "vid sidan av"
Alltså, allvarligt talat LillPer, du kan väl dricka bara lite, kanske några folköl, va? Kom igen nu!
Det blev till slut så absurt så jag kände mig som en hamster i ett springhjul, eller en kokosnöt i en grantopp! Hamstern hade jävligt mycket spring i benen men kom ingenstans, och kokosnöten var ju bara på helt fel ställe.

Jag är ofta ute i södra Europa och jobbar, jag upplever inte samma press eller märkliga blickar alls därnere.
Min gode vän från södern sa en gång när jag frågade honom om han dricker nåt vidare på fester eller då det bjuds, eller middagar över huvud taget?
"Näh, inte ofta. Jag dricker ganska lite, jag borde dricka mer"
Asgarv från mig, "Borde dricka mer"
Den hade jag aldrig hört förut. Men det visar på något vis att inställningen till alkohol är mer avslappnad och inte speciellt viktig. Jag upplever inte alls denna sommarhets eller alla oändliga anledningar till att dricka. After work, Before work, matcher, kick off, konstklubb, solen skiner, det regnar, snart helg, snart julafton, snart deklarationsdags...listan blir oändlig.

Ha det gott, jag tror stenhårt på dig!
Kämpa på och bit ifrån när det behövs.

LillPer


skrev Fenix i Ångesten tar mitt liv...

läsa att du är på banan LillPer. Slukar i mig varje positiv bild av att slippa alkohol, och Berra är ju mästaren här på Forumet, så är det bara.


skrev jennys i sluta/abstinens

Tvärtom för mig.
Första dagarna funkar bra, jag känner en viss lättnad även, känner att jag gör någonting bra.
Ångesten och suget kommer efter några dagar. Känns lite så här att livet blir trist, tråkigt, inget händer ingen spänning.
Brist på meningen med livet? Saknar stimulans?


skrev ben i sluta/abstinens

Nere/ångest kommer då och då, normala problem att kännas oövervinnliga. Det är som fobier, höjd, flygrädsla mm. jag tänker logiskt/distraherar och väntar ut ångesten. Låter lätt men någon gång ska skiten ta slut?

Som jag skrev förut, jordnötter jämfört m dom första dygnen.


skrev jennys i sluta/abstinens

Ben
När kommer perioder när du är nere? Vad brukar du göra då?


skrev ben i sluta/abstinens

14/7 vaknade jag efter fem dygn av rus och bestämde mig för att leva. Mår fortfarande upp och ner men ingenting mot dom första tre dygnen.


skrev aeromagnus i sluta/abstinens

Drick mycket som kaffe, ät lite sött. Vätskeersättning är bra liksom B vitamin tabletter. Det kommer ta upp till en vecka innan man känner sig ganska ok. Ät lite fetare mat eftersom alkoholen är fettlöslig. Det viktigaste är att återställa vätskebalansen i kroppen. Ganska hemskt att känna en sådan tilltro till sjukvården att de som jobbar där inte kan hålla tyst.


skrev jennys i sluta/abstinens

Jag tror att tyvärr många av oss inte har möjlighet att ta kontakt med sjukvården.
Förklaringen är hur enkel som helst. JOBB och patientjournaler. Jag bor dessutom i en liten stad där alla känner varandra. Vad hjälper det att det finns sekretess om alla vet vem jag är när jag kommer till sjukvården och dessutom arbetar jag med dem på ett eller annat sätt?
Hopplöst.
Man törs inte ens att skriva sin email adress här, i fall att någon skulle se den.

Jag förstår Ben i 100%.

Hur länge har du låtit bli att dricka, Ben?


skrev aeromagnus i sluta/abstinens

Det bästa är kanske att ta kontakt med sjukvården. Jag fick själv stesolid mm samt prata med människor. Tyvärr så ligger vi ganska långt efter i behandling av alkoholmissbrukare i Sverige och jag tror många drar sig för att söka sjukvården för att bli klassad som a-lagare. Detta gäller generellt sett. Det är när kroppen bryter ned alkoholen som kroppen tar stryk. Så länge man dricker är det mindre farligt.