Senaste kommentarerna i forumet

"Passiviteten är ledans största bidragsgivare, var nyfiken och sök upp, ställ dig frågan varför som en liten unge, upptäck det du inte ännu har upptäckt."

Tack, du. Där satt den.

Vad bra muränan fem veckor, fantastiskt av dig, och tack för ditt inlägg. Vill minnas att jag mådde förträffligt vid fem veckor. Sen har det
ju svajat hit och dit. Ja, nu ligger fokus på mig, och i går kunde jag känna sådan där härlig glädje när allt känns bra. Det är ju inte så varje
dag, men när den kommer får man passa på att njuta. Mannen fortfarande nykter ska få svar på sina prover i nästa vecka. Just nu känns
han som en främling, men kanske att det går att lappa ihop. Jag har i alla fall lovat mig själv att inte stanna en gång till.
Mötet var bra i går och man känner gemenskap med dom andra, glad när jag cyklade hem, och plus var ju att mannen var nykter.
Luktade gott hemma, citrondoft, han hade såpat golven och dammat. Nu du ska det fjäskas, men det har gått för kort tid ännu innan jag
riktigt landar igen. Vet inte om det är bitterhet jag känner.
Jag har bestämt att detta ska bli en underbar dag
Inget första glas idag muränan
Kram, Konstnären

Bra med lite j-vlar anamma igen! :-) Har saknat det i dina inlägg senaste veckan... Vilket är helt förståeligt! Men nu flyttar vi fokus från mannen till dig igen. Hoppas du kom iväg på alnon möte och känner dig stärkt inför helgen. Största grattis till dina 10 månader!!! Det är fantastiskt bra jobbat!!! Själv firar jag fem veckor idag!

Kram vännen

Hej LenaNyman, ser dina rop på hjälp...

Ingen ska behöva må som du gör. Jag önskar att du ska orka söka hjälp igen. Jag har också varit sjuk och det tog flera försök innan jag hittade rätt läkare, kurator mfl. Ge inte upp. Du är inte ensam.

Hej LenaNyman, ser dina rop på hjälp...

Ingen ska behöva må som du gör. Jag önskar att du ska orka söka hjälp igen. Jag har också varit sjuk och det tog flera försök innan jag hittade rätt läkare, kurator mfl. Ge inte upp. Du är inte ensam.

Tror att jag förstår vad du menar. Om man vill få stopp på fordonet måste man ju själv bromsa jävligt hårt. Ingen mer än en själv
beslutar om man vill hoppa av eller köra vidare. Låter kanske hårt. Men sann. Jag hoppade av i sista stund. Du har ju kommit
fram till att något är fel eftersom du är här, och det är ju jättebra.
Skriv av dig här det har hjälpt mig mycket
Fin dag till dig
Konstnären

Berra - får man gå på kurs hos dig?? Eller flytta in??? ;-) Skämt å sido, men allt du skriver är så bra.

Grattis!
Hoppas verkligen att du fortsätter känna så, att du bestämt dig. En dag i taget. Alkoholen tar så mycket mer än den ger.
Tänk vad skönt att slippa ångest, tjafs, bakfylla osv osv.
Håller tummarna för att du klarar att behålla motivationen och din familj. Det är ni värda.

Vem som helst förstår ju att dödslängtan inte tillhör ett normaltillstånd, utan är ett sjukdomstillstånd där någonting eller allting har blivit en övermäktig och man finner inga framtida lösningar kvar, utan vill lämna det vi kallar för jordelivet.
Jo det är ett sjukdomstillfälle om än något, någonting är fel med ens känslor, ingenting som vi normalt brukar diskutera med vem som helst då det fortfarande är höljt lite i dunkla misstankar från andra då de inte vet hur man ska tackla problemet.

Det brukar vara två sorters suicida typer av människor, de som pratar om det och försöker ropa på hjälp vilket är det vanligaste.
Den andra typen är den som inte säger någonting, utan behåller sina grubblerier för sig själv, blir mer och mer deprimerad och sluter sig för omvärlden.
Och du är alltså den som ropar på hjälp och vill gärna få ett svar på vad som kan vara felet.

Jag har själv varit där du är för fem-sex år sedan i en i mitt tycke ganska så våldsam depression, hela världen rasade samman för mig,
Visste varken ut eller in vad det var som var felet med mig, 40 50 årskris, vad var meningen med livet?
I samband med mitt uppvaknande så upptäckte jag att jag drack alldeles för mycket och för ofta, jag hade helt klart alkoholistiska tendenser.
Drack mig "lycklig" och smet ifrån den verkliga vardagen, jag ville ju vara någon annanstans, inte i det här skitlivet.
När jag slutade dricka så hamnade jag med raketfart in det ännu mer verkliga livet, och visst...det sög verkligen, ordentligt!

Så vad skulle jag göra?, lämna jordelivet och lämna familj, släkt och vänner i sticket, aldrig få se mina barnbarn och se mina gener fortplanta sig?
Nej självklart inte, det där var ju ett sjukt beteende, det fattade jag ju längst inne...

Så jag sökte upp min husläkare och blev remitterad till psykologer och KBT'are och fick prata av mig...
Herregud så sned min världsbild var, hade fått allting om bakfoten på ett väldigt egoistiskt sätt, tänkte bara på mig själv.
Alkoholen hade naturligtvis hjälpt till att förvärra det till sin spets...

Det tog ett tag att sätta min själ under luppen, men jag gav faktiskt aldrig upp, någonting var ju fel och jag ville verkligen rätta till det.
Att tänka om går inte på ett huj, man behöver lära sig att tänka i nya banor, förstå sammanhang och innebörden.
Och sätta allting i relation till mig och hur jag står i samhället, inga lätta frågor precis.

Man utsätts för press och stress prestationskrav osv, ibland så måste saker få bero, utan min inblandning.
Släpp taget och betrakta situationen istället, jag måste inte ha fingrarna i alla syltburkarna samtidigt.
Har man för många måstegrejor hängande över sig, sälj av eller kasta alla gamla bra-att-ha-grejor, det är faktiskt väldigt skönt.
Flera gånger i veckan tvingade jag mig till att göra saker som gav mig en sorts stimulans, tid för mig själv, återhämtning,
Allting gick bra så länge det inte skapar ett nytt sorts beroende, dvs ingen alkohol.

För det är vad vi är, vi är en beroendepersonlighet som inte alla andra är, och har svårt att förlika sig med.
Vi är allergiska mot alkoholen och självmedicinerar oss med den när den i ren motsats skadar oss egentligen, urholkar själen tills den är helt slutkörd.
Och det är troligen vad din själ är nu, den behöver en rejäl översyn och då behöver man hjälp av proffesionella människor som förstår sig på de hemliga koderna som hjärnan säger men som vi inte själva kan tyda till fullo, vi mår dåligt och kan inte trycka på den onda punkten, för vi vet inte var det gör ont.

Kapitulera inför alkoholen och ditt beroende, inse att du inte kan hantera den för tillfället, lämna den åt sidan för ett tag och skapa utrymme till att fokusera mer på vad källan är till varför du vill ta till alkoholen som en medicin mot det onda.

Det funkar!, om du orkar överlämna dig till de som förståsigpå och stålsätta dig ett tag med lite självdisciplin mot alkoholen.

Alkoholen är listig och stark, och att överlista den är ett litet stålbad, någonstans kommer du över krönet och när du är över, ..ja det kommer du märka,
För det är en frihet i sig självt som ingen annan kan förklara hur det känns, den bara finns och har plötsligt blivit en självklarhet, och alkoholen?
Den kommer inte på frågan, inte så länge jag lever, och det tänkte jag nog göra ett bra tag till framöver.

Är inte lycklig, men är väldigt långt ifrån olycklig i alla fall, och det är en bra bit på vägen.

Varje morgon bjuder på något nytt som jag ännu inte har hunnit erövra, man kan ligga kvar i sängen och anta att livet kommer att bli skit i dag också.
Men den som aldrig satsar, kan heller inget vinna, och jag kan vinna eller förlora, men tänker inte sitta med armarna i kors och vänta på att ingenting händer.

Passiviteten är ledans största bidragsgivare, var nyfiken och sök upp, ställ dig frågan varför som en liten unge, upptäck det du inte ännu har upptäckt.

Det finns hopp även för de benlösa, de vet ännu inte bara om det, eller så vet de det och har inte velat berätta om det, för ingen har frågat.

Berra

Jag super på grund av det som varit. Man tar bara "r" från självmord så... ja, vad händer då?

Jag börjar med att säga följande till Magnus:
Du släpper inte. Det finns en människokärlek bakom dina svar som berör mig. Tack, kära du, för detta.

Varför känner man att man vill dö?

--

Kanske vill man dö eftersom livslusten tappats ur en. En sörja av händelser kan få diskproppen att splätta ut och ur. Något gör så himlans ont. Man orkar inte. Ingen kraft kvar. Just i den stunden vill man bara ta sig av daga. Och du, käre Magnus. Då finns inga råd kvar som får en att göra eljest.

Men varför går man från självmördare in spe till att möjligen stå ut?

Jag vet inte. Man kanske överkommer något. Underminerar. Spränger hela skiten i luften. Eller begravs.

Jag vet inte varför jag känner vittring av livsluft. Det kan bero på att jag är gammal och det fanimig bör vara så. Det kan beror på att något skett inom mig, varsamt och långsamt. Att vara vid liv har sina konsekvenser. Och livet stöter på. På alla håll och kanter. Man ger upp ibland. Och då är det så.

Herregud, det är klart jag känner igen mig. Minns ditt inlägg så väl och ... jösses, här sitter jag och svarar på min egen tråd.

Känner igen mig lite i det du skriver men samtidigt inte alls.
För mig är det på ett lätt stadie, men kan nog lätt tippa över.
Så som sagt i sommar är det som starkast men ska dricka är 2,8or, sen få man ta det där ifrån...?

Grattis till din vecka och att det verkar gå så bra. Jag har oxså tänkt så där, vad har jag att se fram emot utan vin. Nu tycker jag
att det var idiotiskt av mig att tänka så. Men så var det. Men inte längre. Nu styr jag över mina egna tankar, men är naturligtvis
beredd vid frestelse. Ack ja vad denna alkohol ställt till med. Just nu är mannen hos en alkoholläkare han är i sådant dåligt skick
efter som jag hoppas var hans sista period. Jag försöker varje dag att sätta någon slags guldkant på tillvaron. Lyxa till det lite, t.ex.
en bakelse som tyvärr blivit min stora passion.
Fin fredag till dig
Konstnären

Så glad jag är över att första veckan utan vin har gått så bra. Helgen nu kommer att bli min andra nyktra helg och dottern kommer hit för att bo en vecka, vilket i sig är jättekul men också bra för eftersom hon aldrig dricker alkohol så känns det ju fint att jag inte heller gör det. Jag vet att hon ofta har oroat sig över att jag dricker för ofta o mycket.
Är trött idag och satt mest o slappade i solskenet och då kom givetvis tanken att vad finns det att se fram emot om/när man aldrig mer får ta ett glas vin. Då är det bra att gå in här och läsa alla trådar som ni som redan är långt före i er nykterhet, har skrivit om hur bra ni mår och att ni inte saknar A något. För jag vet ju hur det är, ett eller två glas vin smakar och gör gott, men alla glas som kommer därefter gör bara illa och inget som man blir glad av. Och att det blir många fler glas, det vet jag alldeles säkert.
Man tror att redan från första nyktra veckan, ska kroppen må så bra så bra och så blir man besviken när inget egentligen känns så där toppen. Men när jag läser igenom min eget tråd, så ser jag att det varit likadant tidigare. Får väl ge mig till tåls och hoppas att det snart vänder och att jag mår bättre o bättre.
Ha en fin o nykter helg allihop!

Jag fixade inte det själv. Först gick jag på alkoterapefterna som finns här i denna staden. Efter det tog jag ett antal återfall
Det hela slutade med avgiftning på sjukhus. Egentligen var det bra, för då fick jag två val, leva eller dö, så allvarligt.
En sak vet jag säkert nu, jag kan inte bli någon måttlighetsdrickare, jag vill ha allt. Sorg, ja ibland men inte ofta nu.
Jag vet ju villkoren och var jag hamnar.
Detta forum har hjälpt mig till 100 procent. Man kan skriva om både sorg och glädje. Så stanna här och skriv av dig.
Konstnären

Grattis till dina 10månader.
Om jag ska gå till mig själv så tror jag att jag personligen innerst inne tycker att det är tråkigt att festa. Sen när man dricker (är på fest) och alkoholen kommer in i kroppen så blir det en motsatt effekt, så jag måste dricka mer å mer å mer...
För som sagt en god köttbit och ett-två glas rött har jag som hälls inga problem med.

Hade tängt tängt här nu under sommaren å semester att hålla mig till folköl, alternativt alkoholfritt. Så få man ta det där ifrån, och om inte det funkar så måste man ta saken i hornen och göra en resa som du konstnären har gjort.

Fixade du det på egenhand eller gick du å pratade med någon?

Var tog sommar och sol vägen. Men, men kommer nog snart. Visst påverkar vädret oss. Tycker synd om alla semesterlediga.
Behöver bara cykla in till staden för att se massinvasionen av föräldrar med en rynka i pannan och skrikande, jag vill, jag vill.
Många har det nog bra tillsammans på semestern, men många skiljsmässor oxså. Konstigt att det ska vara o.k. att dricka varje
dag då. Undrar hur många bag in box det säljs på bolaget i sommar. Tur att jag har viljan och styrkan nu att inte ta det första glaset
som är inkörsporten till h-vetet för mig. Idag vet jag ingenting om denna dagen mer än att mannen ska kollas från topp till tå av en
alkoholläkare. Det är väl bra för honom. Vad jag känner, vet inte. Ska själv gå på möte i kväll, stärka mig själv och lilla själen.
Tycker att jävla anamma har kommit tillbaka till mig igen, har varit lite si och så med det.
Har tänkt på det att den där lilla envisa rösten man har till och från, nu kan du ta lite. Han har blivit en skuggfigur. Han är förstås beredd
att med glädje och stor omsorg komma tillbaka till mig. Men icke han är min största fiende.
Nu ska jag packa in håret i oljor, har ett besvärligt hår flyger och far. Glöm aldrig humorn konstnären och frid och tacksamhet för att
du inte dricker.
Kram och fin dag
Konstnären

Härligt att läsa att det går att förändra sitt liv, och få insikt i hur mycket bättre man kan må utan alkoholens inverkan. Jag är glad för dig, fortsätt kämpa på och njuta av ditt nyfunna och bättre liv! Kram

hittar inte nånting nu :( Du sa ju att du skrivit och jag har haft ett elände att hitta VAR !!!

Det är nog en dröm många bär på när väder o vind är skit hemma i Svedala. Grejen är att efter några öl och ett par ouzo till lunch så vill man ju jävligt gärna se allt i ett rosa skimmer. Värmen, maten, det turkosblå vattnet, människorna, de problemfria dagarna utan stress. Till slut går det upp för en att det skulle vara omöjligt utan alkoholens förföriska dimma när man sitter där och spanar ut över det blå havet. Jag själv börjar så sakteliga tro att det går att ha det underbart i solen och vattnet utan alkoholens hjälp. Det är en skön känsla. Behöver dock vara aktiv och sysselsatt relativt mycket. Är själv med familjen på semester i södra Europa och det går kanon. Skänker dig många av mina tankar Fia. Sköt om dig och njut av stunden.
Kram
LP

Nu har jag läst igenom min tråd och alla fina svar som jag fått. Det har varit litet hektiskt här hemma med mycket besök av barn och barnbarn. Nu har jag äntligen en liten stund för mig själv och kan skriva. Den här månaden som gått har jag försökt att inte dricka så mycket. Det har inte gått att avstå helt från A. Men det känns som om jag är på rätt väg nu. Det är fler dagar utan A än med. Det är jag ganska nöjd med. Men målet är definitivt att kunna avstå helt. Det känns som om jag börjar att lära mig strategier för att klara av ett liv i nykterhet. Nu är det dags att ta tag i att klara av att leva helt utan A. Jag tror att det kan gå bra nu.

Tog lite tid för mig oxså att vänja mig vid det nya. Man är en gammal inkörd stöt. Vad bra att det går så bra för dig. Tyckte det
var lite jobbigt dom 2 dagarna det inte gick att skriva något. Så var det att tankarna kan vändas på en minut. Men sakta, sakta blir
det längre mellan gångerna. Jag är ju en envis jävel och vill inte att A ska segra. Gjorde själv en lista på vad som var bra med A, och
vad som var mindre bra. Kom fram till mot slutet att jag hade inget positivt kvar av A. Kör även min gamla hemska film i emellanåt inne
i huvudet och den är en riktig rysare.
Idag tar vi inget första glas
Kram Konstnären

Visst är det så att A bryter ner psykiskt, kanske inte i början av sin karriär. Men sedan blir det värre och värre.
För stunden kan man ju döva sig, men det varar bara några timmar, och vad kommer sedan, just det den stora
ångesten. Har väl inga direkta råd, men du kan ju undvika fester till att börja med. Sedan måste man ju ta tag i sina
problem. Jag tror att eftersom du är här har du insett, och det är ju en bra början. Själv hade jag inga val, leva eller
dö tillsammans med alkohol. Det var och är en tuff resa men jag går snart mot 10 månaders nykterhet och det är stort
för mig.
Skriv gärna av dig här, det har hjälpt mig helt fantastiskt bra.
Lycka till
Konstnären

Hej.
Finns ju flera olika tips som finns, dricka bara folköl, dricka alkoholfritt med mera.
Men tyvärr så har jag inte den där spärren som säger åt mig att tacka nej till snapsen, och sånt. Sen är det inte alla som förstår det där med att ett nej är ett nej å ska pracka på en mera. Fast på andra sidan har men inte en lapp i pannan där set står att men har eventuella alkoholproblem. Självklart skulle det vara en annan femma om man hade sagt det till några att man har problem och har svårt att lugna ner sig när det kommer till drickande i större sälskap.