Senaste kommentarerna i forumet

Alkohol framkallar ångest! För att döva ångesten dricker vi mer. Resultatet blir ännu mer ångest! :-(

Jag har varit nykter i tre veckor och mår som en prinsessa gällande ångestbiten!

Läs i trådarna på forumet så ser du snabbt att vi är flera med den här erfarenheten.

Håll ut och lycka till!

Bra jobbat hörru!! Fortsätt och kämpa! Det är tufft, men det går.

Tänkte nog lite som du tidigare. "Bara" en flaska vin. Men nu känner jag att "bara" en flaska faktiskt är en hel del. Försök dricka 75 cl rödbetsjuice eller mjölk, så får du se hur mycket det är...! ;-)

Tack! Nej det är inte rosaskimrande utan snarare lite avvaktande och trevande...
Jag och lillan valde att stanna kvar i stugan några dagar till när maken och de äldre barnen for idag. Skönt! Jag gillar att tillbringa tid med mig själv!
Maken har ikväll varit på sitt första AA möte och var positiv efteråt. Han planerar att gå varje vecka utöver behandlingen. Väldigt positivt och hoppfullt men jag har inte kommit över min förvåning ännu.
Jag låter nog som en bortskämd tonåring som tigger och ber och önskar mig något mest i hela världen! När jag sen får det så är jag ändå inte helt nöjd!
Det är egentligen inte så jag menar även om jag själv hör hur det kan tolkas så.
Jag är otroligt tacksam och lättad över min mans beslut samtidigt som jag är ödmjuk inför att resan just har börjat. Jag vill absolut inte lämna honom, jag vill satsa på en gemensam framtid men var sak måste få ta sin tid.
Nutiden handlar inte bara om honom och hans process den handlar även om mig och barnen och våra processer! Ingen är viktigare än den andra, alla är lika viktiga.
Jag finner mig själv åter igen vara på ny mark med nya förutsättningar och jag behöver vänja mig vid det. Det innebär också att möjlighet nu finns för att gemensamt bygga en framtid och det är lite ovant och kräver en flexibilitet som inte varit aktuell på ett tag...
Tacksam för denna nya chans och nya förutsättningar! Tacksam för al anon som kan ge mig stöd och vägledning in i framtiden! Tacksam för alla er här på forumet för allt ert stöd!
Många kramar!

Tack! Stort av dig att kunna tänka så!
Jag förstår din tvekan angående stugan men känner stark övertygelse om att du skulle klara det! Du har nio nyktra månader bakom dig, flera högtider, sommar nu med alla frestelser och en onykter make och därmed tillgång till alkohol. Trots allt detta har du inte fallit för frestelsen, du har istället stått och står stark i din övertygelse! Du har ingen anledning att tveka angående dig själv! Du är stark!
Kram

fan att en flaska vin om dan kan ställa till detta helvete! håller iaf ut än så länge....

I sluttampen av mitt missbruk hade jag rätt mycket ångest. Vaknade vid vargtimmen och hjärtat bultade i 180. Sover rätt kasst ännu, men utan panik när jag vaknar. Jag är rätt nynykter ännu, men har försökt sluta x antal gånger under flera år. Det blev bara värre för varje gång jag började dricka igen. Alkoholen spär duktigt på befintlig ångest när väl ruset börjar lämna en. Tyvärr måste man öka medicinen alltmer för att få litet lugn till slut.

:) Min 1a nyktra midsommar firades i fredags. Det var länge sen sist. Så glad att jag klarade det :) En bit på väg nu, även om suget poppar upp när jag stöter på känslor jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Jag är inte ensam. Det betyder så mycket i min process. Så länge jag vet att det finns människor som bryr sig och accepterar mig, så känns det som om att jag kan gå över eld. En dag kanske jag kan finnas där och bry mig, lyssna och förstå, när någon tar sina första stapplande steg in i nykterheten.

Jag kom iväg tack vare syrran och hon i sin tur kom igång igen efter några möten här nere hos mig. Det gäller att hitta en grupp där man kan känna sig trygg så småningom. Det första steget är det största. Sen blir det lättare. Jag är så glad att jag har hittat dit. Ingen som dömer och i många av berättelserna kan jag känna igen mig. Skönt. En känsla av att ha hittat hem, att inte längre behöva ta itu med allt jobbigt ensam. Någon att kontakta om suget triggar igång. Guld värt. Tack AA och alla människor som engagerar sig :)

Gud va skönt att vara nykter och sätta sig halv-tolv bakom ratten, kunna köra hem i lugn och ro från en "fest" - och kanske ta en chokladbit om man vill på en mack. Vilken frihet - inget sova-över-fast-man-inte-har-lust, eller hur-ska-jag-ta-mig-hem-tankar?

Precis, det gäller att inte ta första glaset. Nykter midsommar med syster, svåger och barn-barn - inget utrymme för något annat än thé och juice! Faktiskt bra att komma in i barnens fantasi och inte var så mycket i sitt eget huvud -
Så stolt över att inte druckit något och sen var jag ute och joggade dan efter, gymmet idag :) Kanonbra mår jag! Förutom lite ensam och kärlekskrank.

Fast idag är jag uttråkad så in i bomben! Usch! Är det inte arbetsdag snart? *stön*

..låter helt utflippat, men en sak de tjatade om på Yogakursen, som jag idag har anammat på ett eget sätt.
Det hela handlar om hur jag relaterar till min omgivning, och hur jag ser på mig själv.

Mitt inre öga sitter i hjärnan och ser ut igenom mina vanliga ögon det ser vad jag ser men bakom dessa, resten av kroppens organ är genomskinliga och det ät som att se på huden genom en tältduk men från baksidan, drömde en natt att jag kunde se en sticka under fotsulan från insidan av kroppen när benet var i rätt vinkel.
Löjligt ja kanske, men en häftig upplevelse.

Vad var tanken bakom denna öga, jo den skulle se vad och hur jag upplevde min omgivning, min inre övervakare som bara observerade vad jag såg.
Den var min second source till min egna objektivitet.
Ett andra öga var som en fotbollskamera som hänger snett bakom mig och ser mig och min omgivning ur ett fågelperspektiv, den relaterar till hur jag fungerar i sammanhanget med andra.

När jag drack så stämde inte dessa två vyer tillsammans, det inre ögat såg något helt annat än vad den yttre kameran såg.
Det inre ögat såg ur mitt druckna perspektiv och det var precis som jag upplevde det, det var liksom den verklighet som jag upplevde.
Den yttre kameran såg hur fel det var, människor runtomkring mig upplevde inte alls samma sak som min inre öga såg det.
Det blev löjligt och förutsägbart, som ett drama där man visste utgången på förhand.

Mycket av mitt sätt att dricka var att jag var lite rädd för framtiden och kunde fly ifrån nutiden, och hur jag relaterade till min omgivning.
Man kunde dricka sig modig till en fest där man kände inga andra personer t.ex, det gav en falsk och självsäkert intryck av mig själv.
Alkoholen hjälpte mig att ljuga om min verklighet, jag var ju innerst en ganska självosäker person men med ett stort bekräftelsebehov.

Allt handlade om att försätta sig i ett läge som inte hade ett uns av sanning bakom sig.

Därför ljuger alkoholen, och mina inre och yttre ögon kunde avslöja hur det inte stämde.
Jag såg på mig själv med nya ögon, skäms jag över det, ja troligen..
Men det dom hände då kan jag ingenting göra åt, det jag kan påverka är mitt nuläge.

Avhåller jag mig ifrån alkoholen så händer det inga otrevligheter.

Berra

För det första är jag så glad för din skull att mannen vaknat. Och tack för dina rader.
Jo, vi har en stuga 18 mil härifrån. Jag kan åka dit när jag vill. Men ska säga som sanningen är
att för mig är den så förknippad med alkohol så jag har helt enkelt inte vågat. Har inte litat på
mig själv. Men nu kanske jag skulle klara det. Min mans bror sköter och tittar till den ibland, då
han bor alldeles i närheten. Egentligen är det ett underbart ställe med egen brygga alldeles nedanför
verandan och en liten båt. Kanske, kanske kastellen, önskar jag inte var så rädd för det nu. Kanske
är det så att jag litar inte riktigt på mig själv.
Annars fortsätter mannen han är nu inne på det sista om inga gömmor finns, och det finns det säkert.
Skulle vilja hänga ett stort hänglås på systemet i morgon måndag där bara min man skulle ha precis rätt
nyckel att öppna med. Just nu nedslås jag inte så mycket, saker och ting kommer att drivas till sin spets.
När jag blir arg och får nog då är jag inte att leka med. Primalvrålet.
Jag mår annars förträffligt i min egen nykterhet, inget ska knäcka mig efter nio månader.
Lyckliga du som har en man som tagigt tag i sina problem. Avundsjuk ja självklart. Men du är verkligen
värd det.
Kram vännen
Konstnären

Hej vännen, ville bara säga hej och lämna en liten hälsning. Jag tänker på dig och undrar hur det går för dig och om du hittat stöd eller utvägar så du slipper vara rädd?
Jag vet ju mycket väl hur förtärande stress, rädsla och ångest är. Tyvärr hör ju alla dom känslorna ihop och kan verkligen övermanna en ibland. Känslorna i sig är ju inte farliga men situationen kan ju vara det på ett eller annat sätt.
Jag önskar att jag hade möjlighet att erbjuda dig en trygg vrå att pusta ut i!
Jag tänkte på att visst hade ni en stuga? Eller blandar jag ihop det?
Om det är så kanske du kan söka din fristad där och få ro i själen en stund?
Jag vet hur jag alltid kan "andas" när jag är i min stuga. Jag är uppvuxen här, känner naturen och finner alltid harmoni här.
Var rädd om dig vännen, en dag i taget! Kram

Hej Fjällfina! Hur hade du det på midsommar? Kram

Väldigt, väldigt bra!

Bättre att poletten ramlar ner nu, än inte alls. Kämpa på! Skickar styrkekramar

Kastellen - det sista du skulle vara är självupptagen! Men det verkar som om mannen agerar lite som en alkoholist även nu när han ska vara nykter. Skrävlar och kan och vet allt bäst. En besserwisser som inte lyssnar. Allt ljus på mig! Innan har allt handlat om hans drickande och nu ska allt handla om hans nykterhet också... Förstår att du blir irriterad. Sedan finns det nog så otroligt mycket bitterhet, svek och misstro lagrat hos dig att allt inte plötsligt blir rosaskimrande. Det verkar som om huvudanledningen till att du stanna kvar är den yngsta dottern. Om han nu är och skulle förbli nykter, så faller det argumentet. Klart man börjar se alla hans fel pch brister nu. Antingen tar du den här chansen och lämnar honom. Eller så väntar du lite och ger er båda lite tid och ser vart det bär av. Nykterheten verkar ju göra oss ödmjukare än tidigare, så han kanske taggar ner om ett tag.

Tänker på dig mycket och önskar att du ska få ha det bra! Stor kram

Grattis till 8 månader starkt jobbat. Själv är det drygt 9 månader för mig.
Saknar jag det, nej. Har fullt upp att insupa sommarens dofter och fågelkvitter.
Ibland tänker jag på november månad som inte går att komma runt. Men, men
en dag i taget.
Må så jättebra
Kram
Konstnären

Min polett trillade ner när det nästan var försent. Jag grep det sista halmstrået, livet alltså, så illa var det.
Vad ska jag säga till dig, klamra dig fast, även om du får gå på en spänd lina första tiden. Det är svårt
mycket svårt och jag tror jag vet hur du känner det. Klarade jag det, kvinna och allt med massor av skuld över
mitt alkomissbruk, då kan du, och då kan alla som verkligen vill. Gick ju på det där ett antal gånger, att nu kan
jag nog ta lite, men det gick 2 ggr och tredje var det kört, så där höll jag på.
Men nu vet jag att jag vill ha allt eller inget, så det får bli inget.Vill inte låta som en frälsare för jag är inte
religös, helt kort jag mår så jävla bra utan.
Kom igen nu. Vi finns här det vet du.
DET GÅR.
Kram
Konstnären

Känns skönt att kunna skriva att jag nu varit nykter sju veckor. Det har liksom blivit en morot för mig att lördag kväll eller söndag morgon logga in här för att rapportera. Rapporten är främst till mig själv och det känns fint att det blivit ett antal veckor nu.

Hur mår jag då? Skulle vilja säga att det är en berg- och dalbana och känslorna tycks studsa åt alla håll och kanter. Har dock kunnat spåra en tanke som ofta utlöser ångest och alkoholsug. Och det är tanken på framtiden och vad den har i sitt sköte. När jag noterar den utlösande tanken så dämpar faktiskt ångesten och suget sig. Tidigare har tanken endast givit mig ett skäl att supa och fly istället för att stanna upp och konfrontera mina tankemönster. Till syvende och sist kan jag omöjligen veta hur framtiden ser ut.

Det var en händelse för sju veckor sedan som fick mig att ta mitt beslut att sluta dricka. En vän som har svår kronisk smärta glömde ett antal doser morfin hemma hos mig. Jag intalade mig att det vore något för mig och jag bestämde mig för att ta dem. Det var mitt på dagen och jag ville vänta till kvällen. Många tankar passerade i mitt huvud under timmarna efter mitt beslut och jag insåg att om jag tog morfinet skulle det vara kört på riktigt och jag skulle förmodligen börja knarka. Jag blev livrädd och kände att botten var nådd. I det ögonblicket beslöt jag mig för att sluta dricka oavsett konsekvenser.

Efter dessa nyktra veckor ser jag hur hjärnan ständigt försöker förhandla i det tysta. Har ju läst mängder med trådar här där personer beskriver att efter ett tag så tror man sig kunna dricka måttligt igen. Så är även fallet för mig, men jag vet innerst inne att det är omöjligt för mig, men ändå dyker dessa tankar upp då och då. Kan även tänka att jag kanske behöver ta ett återfall för att påminna mig om den riktigt vidriga alkoholångesten. Hur sjukt låter inte det? Eller ska jag trilla dit efter tre månader, det är det ju många som beskriver att de gör. Hjärnan och belöningssystemet verkar ha mängder med strategier för att försöka stjälpa mig.

Midsommarafton igår och det gick fint. Var på en tillställning med människor som på sin höjd dricker ett glas vin till maten. Det var inga problem med det. Idag däremot har det varit riktigt stort sug stundtals men jag vägrar ge efter. Jag har helt enkelt inte råd med det för nästa gång känner jag att det går riktigt åt helvete. Jag kan ju till och med tänka mig att knarka i svaga stunder, har dock aldrig gjort det under mitt dryga fyrtioåriga liv, men dricker jag alkohol igen så vet jag att steget inte är långt. Det var ju nära för inte så länge sedan.

Nu är det dags att gå och lägga mig, får se vad morgondagen har att erbjuda.....

http://www.expressen.se/gt/kronikorer/frida-boisen/boisen-sverige-har-b…

Berra

skrivet :

http://nyheter24.se/modette/josefin/2014/06/18/varfor-jag-slutade-drick…

Hade mina minuter i natt..om det var värt det?

Ha ha ha ha

.....skulle precis som vanligt ge precis allt för att ha det som du idag Berra.

Idag har jag inget...du har allt...

Vet ju...men fixar det lik förbannat inte...vad är det för fel på mig...?

Tror lik förbannat på att dina tankar och sköna texter hållit mig vid ytan...längre än jag borde...

Ger aldrig upp..måste ju tro...vad finns det för alternativ....

Ha en bra dag..och kväll Berra...det är du värd!

Här är det redan mörkt....

/Svenne banan

Tänkte skarpa..tankar när det bara var jag o havet i morse...

Tänkte att...skillnaden mellan liv o död...vinst o förlust...en marathonlöpare och en alkoholist...är....hårfin...

Just där mina mina milrundor är som finast..satt jag..tittade ut mot havet...med munnen full av snus..rökande en cigg..drack det kvarglömda vinet....och det kom till mig...som ett slag på käften!

Vad gör jag? Vad håller jag på med? Varför? Är detta jag? Vem är jag??

Vill leva..vill springa..vill....

Men....snälla någon...hur i h-e...ska jag komma ut från denna mardröm....

/Mic