Senaste kommentarerna i forumet

Tack för ert stöd!
Just nu är det bokstavligen en dag i taget för min del, längre än så kan jag inte hantera.
Visst är det skönt med tårar ibland, jag är en riktig lipsill och blir rörd i de flesta situationer. Men ibland gråter jag enbart pga att jag är trött, trött ända in i själen, och då känns det lite bättre.
Angående tillit så strävar jag inte längre efter att lita på min man beträffande hans alkohol vanor. Förtroendet är borta för länge sen så det är inte mitt fokus. Självklart vill jag lita på honom igen men det är en helt annan och lång process som inte ryms i min nutid.
Om han nu tar tag i sitt missbruk och genomför behandling eller ej lämnar jag helt upp till honom, det måste vara hans fokus, jag har en egen tillvaro och egna problem att fokusera på!
Angående att lämna eller ej så är det inte heller ett beslut som jag kommer att fatta idag. Som jag skrev i tidigare inlägg så vill jag leva med min man men jag inser att det är omöjligt om han fortsätter att vara aktiv alkoholist! Det går inte att skapa en stabil, harmonisk och hållbar tillvaro tillsammans med någon som missbrukar. Man blir helt enkelt förbrukad då och det kommer aldrig att vara ett liv som jag och barnen kan bli lyckliga av, det kommer aldrig att vara okej!
Som sagt tiden får utvisa, jag jobbar i mina steg så får vi se vad han gör...
En början är en början, ibland till något stort och ibland till något mindre.
Idag är idag och här och nu kan vi må bra tillsammans jag och barnen!
Kram

men tiden får avvisa men med tanke på barnen och deras önskan så kan jag känna oro att du stannar kvar för det kan bli att dem tar avstånd från dig en dag för att de tycker du svikit dem. Hemskt men det kan hända. Jag vill inte få dig att må ännu sämre men tänk på det. De måste känna att du ser till deras bästa hela tiden och lillasyster behöver ni inte oroa er över, hon måste inte åka till sin pappa om han super. Barn ska skyddas mot sånt. Jag vill önska dig all lycka och det vore ju underbart om han nu väljer själv att bli nykterist men annars bör du göra som barnen säger och lämna honom. Blir han sen nykter så kan man ju alltid börja om igen! :-)

Kram och lycka till

Går det svara på mitt inlägg?

Tack för att du frågar! :-) Området är helt underbart och huset behöver en del kärlek ;-)

Förstår att det måste vara skitsvårt att låta bli vinet när någon annan "hjälper till". Ska ärligt säga att jag nog aldrig klarat av det... Tänk på allt bra du klarat av och hur du har kämpat! Det är inte värt att slänga bort det och ha det ogjort!

Du kanske skulle ha nytta av möten? Få mer konkret stöd.

Största kramen

Här kommer ännu fler styrkekramar till dig! Tänker på dig mycket och önskar att du ska få ha det bra.

en stor varm kram till dig och en hög mjuka pappersnäsdukar. Många gånger har jag citerat en vän - en mycket begåvad och mycket känslig man och poet - som inte orkade leva sitt liv... "Gråt du mänskobarn ty det hör livet till". Jag önskar dig befriande, goda och läkande tårar... det blir ljusare dagar. Jag lovar! Kram, kram / mt

Hej Muränan!
Tack för ditt svar och att du bryr dig. Vilket bra knep att skjuta upp beslutet att ta ett glas vin 20 min. Det ska jag använda mig av. Nej jag har inte pratat med min man än.Jag har gjort det så många gånger tidigare så jag vet inte om det hjälper. Han vill ju gärna ha sällskap att dricka. Därför är han inget stöd här. Det är nog så att det här måste jag klara av själv utan hans stöd. Men jag kan ju alltid försöka en gång till.

I morgon kommer barnen hit till stugan för att fira midsommar. Det får bli en helnykter midsommar för min del. Det är inte så svårt när barnen är här.Jag vill absolut inte att de ser mig påverkad.

Hur har din flytt gått? Trivs du i det nya huset?
.
Kram från mig

Känner för att gråta en skvätt, ibland blir det bara för mycket! Jag kämpar på i första steget med al anon men livet är ingen dans på rosor precis!
Jag inser att livet tillsammans med en aktiv alkoholist aldrig kan bli en acceptabel eller dräglig tillvaro för mig och barnen. Livet kommer ständigt att påverkas negativt av missbrukarens begär, beroende och impulser.
Jag vill leva med min man men jag inser att det är omöjligt så länge han väljer att vara aktiv. Barnen vill att jag ska skilja mig om han inte slutar dricka, dom har fått nog och det är noll som gäller! Deras ord och vilja väger förstås tungt men dom uttrycker samtidigt en oro över att deras lillasyster ska behöva växa upp som dom har gjort med en alkoholiserad pappa. Jag känner självklart samma oro!
Jag vet också att den dagen jag går så kommer jag inte tillbaka! Jag har brutit upp mina barn från deras hem tidigare och går jag nu så kommer jag inte att bryta upp dom från deras hem någon fler gång!
Samtidigt som jag sitter och skriver detta får jag ironiskt nog ett sms från min man som säger att han tagit kontakt med öppen vården, tagit in på hotell och studerat hela dagen!
Gott så tänker jag men jag känner mig tom och emotionellt helt slut.
Kanske är han på väg att ta tag i sitt missbruk, jag vet inte, den som lever får se men bra för barnen om de har en chans att få en nykter pappa! Mer än så orkar jag inte tänka just nu!
Jag stannar där och går och lättar på trycket en stund så barnen slipper se mina tårar.
Kram till er alla, jag vet hur ni kämpar!

Tack för inspiration minz! Snart kanske jag också vågar...!

Hej S! Välkommen hit! Bra första stora steg i rätt riktning! Tror att vi alla känner igen oss i din känsla. Tror att det är få som lättvindigt säger att de vill leva utan alkohol. Men vi är alltför många som inte hanterar den så bra. Jag tänker att jag inte ska dricka tillsvidare och försöker fokusera på vad jag får och blir istället. För det där vi får och blir av alkohol är, som du skriver, romantiserat. Ta en dag i taget så inser du nog hur bra det kan vara att välja bort alkoholen. Ingen ångrar en nykter dag vet du! Den är lätt att ta igen ;-) Lycka till!!

Grattis till veckodagen!! Bra jobbat!! Fortsätt på detta sätt så kommer det gå bra!

Förstår hur du känner. Vi har alla gjort en jäkla massa dumma grejer på fyllan. Gjort illa oss själva och andra. Men nu kan det bara bli bättre från här!

KRAM

Tror att det var Kastellen eller möjligen Konstnären som skrev så bra i min tråd. När man känner sug och är på väg att trilla det, skjut upp beslutet typ 20 minuter före du dricker. Efter 20 minuter så gör du samma sak igen, tills suget passerat. Har du pratat med din man än? Eller hur känns det för dig? Jag skickar styrkekramar och tänker på dig!

Det var något som hände i går och jag går inte in på vad. Men det fick mig att inse att nu är det nog. Det som skulle bli ett glas rödvin till maten blev många fler glas. Jag vet ju att jag inte grejar-bara ett glas. Lär jag mig aldrig? Nåväl, jag ska inte sparka på mig själv. Det leder ingen vart. Nu gäller det att klara av den här dagen.

Jag vet faktiskt hur du menar och hur du känner dig.. Det är ju ett av alla problem alkohol ger oss. Att vi tappar spärrar och sunt förnuft. Men om du vet att inget har hänt så är det "bara" att släppa det. Lättare sagt än gjort tyvärr. :(

Men ett tips är att du pratar med din sambo, berättar hur du mår och kanske ber honom om hjälp att stoppa dig innan det blir några shots för mycket. Även dina vänner! Det har hjälp mig ganska mycket att berätta för dom att det inte finns någon hejd på mig innan det blir för mycket. Dom har hjälp mig många gånger att stoppa när det räcker. Behöver ju inte vara alla vänner man berättar för och ber om hjälp, utan de närmsta bara. :)

Om du vet att du är så emot otrohet och att du är så rädd för det tror jag ändå att du kan lite på dig själv, att du faktiskt säger nej.. Kanske bara är så denna gång att du inte minns att du sagt nej/stopp till han som var dj?
Nästa gång du går ut så försök att ha i åtanke hur du mått tidigare när du blivit för full, det kan också vara en motivation att tacka nej till t.ex shots?

Ett annat tips är ju kanske att ta dig en funderare på hur du dricker, om det är nått du kan försöka dra ner på, som du blir på tok för full av osv.. Jag vet t.ex att shots är som att skjuta mig själv i foten. Jag klarar inte av att dricka sprit. Och det ser jag som ett steg i rätt riktning.. Man måste förändra för att kunna förbättra. Om det så bara är det lilla.

Jag vet inte om mitt svar var till så mycket hjälp, men jag ville bara att du skulle veta att jag vet hur det känns..
Och dela med mig lite av vad som hjälp mig!

Stor kram! / S.

7 dagar utan något vin.

Så mycket som jag har festat i mitt liv så räcker det för en hel livstid. Jag har festat färdigt. Jag har redan konsumerat vin för en hel livstid och en till kanske. Det känns bra just nu. Och det är ju bara nuet som räknas. Jag äcklas när jag tänker på hur jag har betett mig. Så vidrigt... Så mycket det där vinet har förstört. Dag för dag. Ville inte vara bakis någon mer gång, vill inte känna ångest och självhat mer. Vill bara må bra, jag är värd det.

Jag håller fullständigt med! Glädje kan man inte få för mycket av, bara att njuta av det, även om det skulle bli kortvarigt. Jag är naiv och vill alltid tro det bästa och jag går på många nitar och blir förtvivlat ledsen och sårad men lika glad blir jag igen när det vänder! Var dag ska levas fullt ut och idag mår jag bra! Tack kära du och jag kommer inte lämna detta forum trots att jag nu har det lugnt och skönt för stunden. Det kan vända lika fort igen men det får vi se då!
Just idag är jag stark, som Kenta sjöng.
Kram

Jag tror du klarar det för du låter så bestämt. Ja visst är ämnet tabulagt ute i samhället.
I början visste jag inte vad jag skulle säga, men många ggr. sa jag bara JAG HAR DRUCKIGT FÄRDIGT.
Visst blev det tyst men inga kommentarer. Man behöver ju inte skrika ut det till vem som helst.
En del s.k. väninnor som dricker alldeles för mycket tycker inte om det jag gör nu. Jag blir obekväm
helt enkelt för dom, eller tänker dom på sitt eget drickande. Även fått kommentarer om att det är väl
bara att dricka lite mindre. Om det vore så enkelt för mig. Men jag vet efter ett antal misslyckande
att jag är inte nöjd efter ett glas vin jag vill ha 10 eller tills allt var slut. Vet också
nu att om jag skulle försöka igen skulle jag snabbt vara tillbaka där jag slutade. Det är det som är
det kluriga. Så jag säger det inte högt men för mig är det noll som gäller. Visst känner man sig mindre
ensam här inne. Här har vi likasinnande som aldrig dömer. Tvärtom pepping till max.
Vet ej om jag klarat detta utan forumet där man kan skriva om precis allt.
Visst finns det hopp och du låter så stark
Konstnären

Tack konstnären! Ja, jag har verkligen bestämt mig och jag hoppas att jag kan finna styrkan att klara av den här första skakiga tiden utan att må allt för dåligt. Det kan, som du skriver, inte bli värre än så här. Kommer att använda mig av forumet och hoppas att det blir skillnaden som hjälper mig där jag inte lyckats ensam tidigare. Tänk om man kunde prata öppet om sådana här problem, vad mycket enklare det vore. Men jag känner mig mindre ensam när jag läser alla fantastiska trådar om er som kämpar, sliter och mår bättre. Det finns hopp :)

Verkar som du bestämt dig och verkligen vill. För mig har det varit det viktigaste i början.
Det var värst första två veckorna, för att sedan avta så sakta. Själv hamnade jag på avgiftning
gick alltså så långt för att få mig att vakna upp. Tänk så här det kan inte bli värre än så här.
Utan lite bättre dag för dag.
Låter som du bestämt dig, kanonbra. Jagvill inte ha tillbaka den ångesten jag fick av A.
Sitt inte stilla gör något, farligt med sysslolöshet då går ju tankarna till A.
Kämpa på
Konstnären

Fantastiskt med nio månader. Ser fram emot när jag kan skriva det här, förstår att det är hårt jobb som gäller men jag har bestämt mig! Hur länge var det jättejobbigt för dig? Dvs när släpper det värsta? Just nu är det bara att uthärda ångesten och skräcken för andra "biverkningar". Hur kan man misshandla sig själv på det här sättet? Har alltid varit medveten om att jag inte kan dricka på ett normalt sätt men har ändå behövt göra det. Igår hade jag inte ens ett sug eller begär efter det men gjorde det ändå, vad fn är det för fel på mig?

Tack Fransyskan!
Du har all anledning att känna glädje, att vara här och nu och känna glädje över det som faktiskt Är bra!
Morgondagen har sina bekymmer, ingen idé att ta ut dom i förskott!
Det enda man ska ta ut i förskott egentligen är just glädje, det värsta som kan hända är ju att man varit glad i onödan men glädjen har ändå gjort nytta för stunden...
Vad bra att du känner ett systerskap i våra situationer, jag upplever att det finns mycket tröst att hämta bland alla er som verkligen förstår och har egna erfarenheter.
Ha en bra dag! Kram

Ja, du om det hade funnits en snabbspolningsknapp hade jag tryckt på den från början. Tyvärr finns inga
genvägar bara en järnvilja. Det var mycket tufft i början för mig oxså. Nu har det gått nio månader utan.
Det viktigaste var för mig att ta just en timme i taget när ångesten och suget kom. Efter det en timme till,
tänkte aldrig att nu ska jag vara nykter hela livet. Det blev för tungt att tänka så. Utan en dag i taget.
Gick långa promenader, bakade, cyklade med hunden för att komma undan min hemska ångest. Det som hjälpte bäst
var att bara vandra omkring ofta hade det släppt för stunden.
För mig har det varit värt jobbet, men jag är fortfarande vaksam så att ingen inleder mig frestelse. Som någon
sa jag är bara en armslängd från vinglaset men lyfter det inte.
Önskar dig all lycka, och skriv av dig sorg och glädje här har hjälpt mig enormt.
Konstnären

Nu är det verkligen timma för timma som gäller för mig! Ni som varit nyktra ett tag och lyckats hålla er på rätt väg, snälla dela med er till mig det som varit det absolut viktigaste för er för att klara av det!

Jag vill tillägga att jag också lär mig mycket om mitt eget missbruk, kommer till nya insikter som tar mig framåt även i det hänseendet och stärker mig i min nykterhet!
Kram

Fina konstnären, tack för dina ord! Även jag ser dig som min vän och känner stöd och tröst i våra mycket likartade levnads förhållanden. Jag tycker om att läsa dina inlägg, du får mig att inte känna mig så ensam!
Beträffande al anon är det precis som mt skriver att poängen med mötena är att lägga fokuset på sig själv och inte på alkoholisten som vi båda har en tendens till att göra. Mötena hjälper mig att sortera i kaoset och även fast jag förstår att jag inte kan få honom nykter, det kan han ju bara själv, så har jag ändå svårt att sluta försöka...
Al anon och de 12 stegen jobbar utifrån att fokus lämnar alkoholisten och istället hamnar på dig. Vad du vill och vad du kan välja istället för att reagera på någon annans val.
Jag vill rekommendera den lilla boken "en dag i taget i al anon"!
Alla medberoende tror jag skulle ha glädje av att läsa i den! Den är lättläst och vägledande. Jag har inte läst igenom hela ännu men för mig är den en livboj, ständigt tillgänglig då den lätt ryms i handväskan!
Man kan välja att läsa en dag i taget =en sida, om man vill eller som man vill men den inrymmer så många igenkännings faktorer och ger mycket till eftertanke!
Livet snurrar på och vi med den och så länge vi stannar kvar är det lätt att dras med i den nedåt gående spiralen trots att vi inte längre dricker. Med al anons hjälp kan vi bli friska från vårt medberoende och göra våra egna val, sluta basera våra val utifrån alkoholisten och hans val...
Låter lite frälst kanske men stegen och gemenskapen hjälper mig otroligt mycket även om jag också inser att jag har lång väg att gå!
Stor kram till er båda kloka fantastiska kvinnor!