Senaste kommentarerna i forumet

Precis som weekend skriver har du ju tagit första steget genom att skriva här. Häng i, skriv och läs, det är ett bra sätt att komma till insikt om sig själv. Och ja, vi är många som har barn i olika åldrar, som behöver en nykter förälder de kan lita på. Som sagt, välkommen, och det går att klarast liv utan alkohol.
/m

Tack för stöd weekend. Jo så är det nog, har tänkt att ja ska vara helt ärlig här, skriva precis som det är, inte ljuga för mig själv längre. Vill ju inte att sanningen är så illa, drar tillochmed av hur mycket ja dricker när ja gjort såna där självtest, fast det bara är jag som ser..

Första steget är ett erkännade - välkommen hit!
Vägen är inte lätt.
Alla har vi skyldigheter som borde gjort att nödbromsen drogs långt innan det spårade ur.
För egen del är detta forum ett "tyst vittne" som gjorde att jag har följt den vita vägen.

Skriv av dig, det hjälper.
Om inte annat för att påminna sig själv om skiten alkoholen drar med sig!

Ha det - kämpa på!

Vad bra du är stark. Vad bra att du kommer ihåg.
Emellanåt inbillar jag mig att det skulle gå finfint att "findricka".
Men det går inte, kommer på mig själv med att halsa en N.A pilsner, hjärnan förväntar om en kick som uteblir.
Normaldricka innbär inte halsande.

Ha det - kämpa på!

Bra tanke Pp! Jag tror också att du klarar det konstnären, du visar på en helt otrolig styrka, att du tagit kontrollen över ditt eget liv och att du verkligen har bestämt dig! Åk till stugan, andas och finn sinnesro!
Jag har också druckit många liter vin i min stuga genom åren men har valt att åka dit med barnen över denna långhelg. Maken valde i och för sig att inte följa med med motiveringen att vi behöver vara ifrån varandra men jag tror att det beslutet baserades på att han inte var beredd att vara nykter. Tror också att han känner sig obekväm med att min familj här vet om våra alkohol problem...
Han har istället, impuls styrt som vanligt, helt plötsligt åkt iväg på skidsemester med sina barn. Allt för att slippa stanna upp i verkligheten! Detta får mig att känna mig ännu starkare. Jag är stolt över att jag vågar konfrontera mig själv, min omgivning och verkligheten! Jag ser också allt tydligare hur djupt ner han befinner sig i sitt missbruk och den förnekelse som medföljer.
Du och din man befinner er ju också på olika platser i ert missbruk, även om jag får intrycket av att ni är närmare varandra än vad vi är just nu. Du har som sagt styrkan och insikten, du är den som gör de rätta valen! Förhoppningsvis är din make på väg åt samma håll men det kan ju bara han välja och bestämma.
Försaka inte din egen livskvalitet, njut av de delar av livet som du kan!
Styrkekramar!

Låter som ett härligt avbrott efter vintern att ta sig ut till stugan. Luftombyte och att njuta i stunden.
Lite som en dag blandat av några vedermödor, som avslutas med en räkmacka. Och det kan man väl säga om frugan till
och med skalar räkorna :-)

Ha det så skönt Berra!

//PP

Hit in. Kan inte direkt berätta hur just du ska göra, men det är säkert något som du kommer fram till allt eftersom dagar med nykterhet läggs till varandra. Kommer du fram till att det är total avhållsamhet som krävs, så är det samtidigt ganska enkelt som det kan vara oerhört svårt. Då gäller det bara att inte dricka ;-) Hur som helst, bra början att bestämma sig för att det måste till en förändring.
Du kommer säkert att få svar från andra som har erfarenheter från panikångest och liknande. Kombon ångest och alkohol är i alla fall inget som verkar vara någon hit. Lycka till nu, och ta beslutet att inte dricka. dag läggs till dag och allt blir klarare i och med det.

//PP

Om du nu klarade det där, så tror jag inte att du behöver vara orolig att åka ut till stugan heller.
Kanske kan du ta dig en sväng helt själv, nästa gång gubben tar sina tredagars turer in i dimman?
Var bara en fundering som sagt...

//PP

Det du beskriver av din upplevelse igår låter riktigt läskigt. Tänk att det kan dyka upp så stora starka känslor och en längtan efter att få berusa sig efter så lång tid som du nu varit nykter. Fantastiskt hur du lyckades att motstå detta, och jag tycker verkligen du var smart att ta en frivillig "utvisning" i sovrummet och landa i att väga av situationen. Tänk dig om du hade fallit för frestelsen, så himla onödigt. Och hur i hela friden hade maken mått idag om han hade hällt upp ett glas till dig? Det är det som är så konstigt att tänka sig tycker jag. Hade han fått dåligt samvete då? Att varit behjälplig till en situation som rasera 8 månader av kämpande för din del? Eller hade han varit glad för att ha fått med dig på "flykttåget" en kväll. Helt ofattbart när man funderar på det tycker jag, och om man har en tillstymmelse av aning av hur - och med vilken kraft du har kämpat - under vintern.

Är så glad för din skull att du står emot. Det har du all anledning att fira idag.

Hoppas du får en solig fin dag! Inte en droppe för mig heller idag ;-)

//PP

Vilken fin släkting som tänker på dig och inhandlar till dig precis det du vill ha.
Hade en hård prövning igår med mannen och en vän som satt och drack ihop inför mig.
Blev så ledsen och förbannad skrek och gapade på mig. Vet att man inte ska bära sig åt
på det viset, visar ju egentligen bara min svaghet, jag är ju stark, jag dricker inte.
Kände mig så provoserad i min sköra nykterhet. Märkte igår att jag är skör vad gäller alkohol.
Kanske tyckte jag synd om mig vet inte. Tycker inte det är just mot mig.
Tillbringade kvällen i mitt sovrum och dividerade med mig själv kom fram till att jag har valt
rätt väg, och mannen fel. Får se hur allt blir.
I alla fall hur glad som helst att vakna utan bakfylla. Se upp får jag göra i framtiden.
Här ska inte trillas ner igen, jag har ju redan varit nere i jordhålan. Mycket roligare ovanför
jord.
Hoppas du mår bra
Ha en fin dag pelle
I dag vad som än händer inget första glas för Konstnären

Vilken vacker morgon. Har inte skrivit på ett tag men skriver av mig lite nu.
Den här gången varade mannens nykterhet 2 veckor sedan var det dags igen. På val-
borgsmässoafton är man ju tvungen att fira lite. Maktlös är jag mot alkoholen, inte
för mig själv då jag går mot 8 månader, utan för mannen. Kan bara stå och titta på,
ursäkterna för att dricka är många. Känner mig utbränd, myror i kroppen och oro.
Har pratat om det där att beslutet måste komma inifrån en själv, ingen kan hjälpa någon
annan att bli nykter, stötta kan man inte hota, gräla. Sömn och dricka, sömn och dricka
är vad helgen bestått av. Äter sin mat ute under fläkten som en gris och jag sitter i ett
annat rum. Vet inte just nu hur det ska sluta mina krafter är slut. Svårt om inte nästan
omöjligt att hitta en mindre lägenhet i denna staden. Vill samtidigt inte förhasta mig då
detta är mitt tredje äktenskap och någonstans bland alkodimmorna kan man se den underbara
man han är egentligen. Vill inte gå på AA, vill klara det själv, komma till sin botten som
han säger, som jag anser att han har passerat.
Men jag står faktiskt fast inte en droppe sedan 10 september förra året.
I går kväll kom en vän upp med lite inhemsk mat från sitt hemland. Då började hon och mannen
dricka vin och jag satt med en bakelse och en kopp kaffe. Plötsligt brast allt för mig och jag
började stortjuta, och sa till dom eller rättare skrek jag, JAG VILL SUPA NER MIG JAG OXSÅ.
Gick in i sovrummet och stängde in mig. Då började den stora utmaningen mot mig själv, en del
av mig ville dricka och en del absolut inte. Absolut inte vann och tror ni jag är glad idag.
Jag vann, jag är stark, den jävulen ska aldrig mer besitta mig.
Konstnären glöm aldrig garden, var ödmjuk och tacksam för att du är nykter.
Nu känns det bättre, har ju er alla kära vänner ni betyder så mycket för mig.
Kram
Konstnären

..ibland känner jag mig lite tjatig om att man ska vara i nu'et hela tiden...
Varför det då?
Jo för att jag inte vill fly ifrån verkligheten, där jag befinner mig just nu, precis hela tiden.
Det var ju det berusningen handlade om, att fly ifrån där man befann sig, ta sig bort ifrån närvaron.

Närvaron är viktig för mig, att hinna med att känna att jag trivs med det jag gör.
OM jag trivs så vill jag vara kvar i det tillståndet, och det är väl det som jag eftersträvar efter, hela tiden.
Att göra saker som jag tycker om, eller där jag lär mig att "gilla läget ", inte söka flyktbeteendet.

I morse vaknade vi upp till ett vitt snötäcke, vägrade krypa ur bingen tills dess att den hade töat bort.
Frugan var pigg och hade hunnit röja av med sitt på förmiddagen, sedan kom frågan, öppna landet eller inte öppna landet.
Vi funtade länge men efter ett tag, vi gör det!
Rafsade ihop lite kläder och röjde fram alla kassar som hade samlats ihop under vintern som skulle till landet, tankade bilen och handlade några kassar med käk.
Nya båten var lite svårstartad och det tonnet med lås som skulle låsas upp innan vi lyckades klämma ner alla pryttlar, vroom ut på böljan den blå och förnöjt såg jag svallvågorna bröt strandremsan vilket våran förra båt aldrig gjorde, det var mer en gräddvisp i aktern på en knappt sjöduglig tvålkopp.
Solen glittrade i vattnet så starkt att man borde haft ett par solbrickor på sig, ett fågelsträck med skarvar flög lågt över oss, nu tänkte jag, passa på och njut nu!
Väl vid stugan efter att ha släpat samma mängd kassar, åror, båtprylar, osv så var det dags för en översyn, inga nedfallna träd över husen, en massa grenar hade fallit ner och det började rycka i krattarmen på en gång, men hold your horses Berra...
Tömma bajstunnorna innan det kommer färska fekalier i dem, sätta på strömmen och leta kablar som grävlingen har bitit sönder under vintern.
En massa måsfjädrar bevittnar att en mås har fått sätta livet till under vinterhalvåret, en rovfågel eller räven, ska kolla efter bitmärkena under morgondagen.
Släpa vattenhinkar innan vi har hunnit fått igång vattenpumpen, det är kallt och fuktigt i stugorna, det luktar så där hemtrevligt gammalt som min mormors gamla vind gjorde när jag var liten.
På med alla värmekällor som går att få igång efter det att vi har vädrat bort vinterlukten, sparkar igång kylar och frysar, jo de pallade med ett år till.
Ute i trädgården sticker det upp några stackars påsk och pingstliljor i den otuktade gräsmattan, en korp kraxar över den mörkgråfärgade vårviken, och jag känner att ännu en gång ....sommaren spänner sin hane för att snart stå i full blom, passa på och njut nu av att befinna dig i det hära.

Två timmar tog det och jag ser återigen ut som en mullvad, skitig överallt, upp över knäna, en smutsrand under naglarna svetten rinner i pannan, och jag är lycklig.
Snart dags att börja bygga ihop den nya paviljongen vi köpte i höstas som legat i hallen i vårat hus över vintern, men då ropar frugan...
Lägg ner alla dina projekt nu, kom in och ät en bit, klockan har hunnit bli mycket.
Tvättar av mig med det rostbruna brunnsvattnet som är iskallt, tittar ut över middagsbordet och det är dukat för två vuxna, baguetter, kokta skivade ägg, majonnäs, nyrensade räkor och två flaskor vita viner, en till mig och en till frugan, det alkoholfria är som vanligt till mig, jag har ingen verklighet jag vill fly ifrån.

Jag vill vara kvar i nu'et, minnas allt det fina den här dagen gav mig, när maten var uppäten såg jag ut genom fönstret att natten hade kommit till oss.
Krypa ner under ett par filtar, blänga på dumburken och snrfmm, va! jag somnade inte, nejnej....snarf njum num...zzzzzz...

Ännuendagattviljaminnas...

Berra

Ta hand om dig med. Ibland orkar jag inte skriva alls, än mer svara. Det är så det är ibland.

Vill bara säga hej och att jag hoppas ni alla mår bra idag! Jag läser ofta men känner och tänker för mycket för att formulera något längre inlägg idag...
Var rädd om er! Kram

som är de "gamla rävarna" hänger kvar. Ord som sagts, behöver sägas tusen gånger åter. Så bra att ni orkar "tjata". Hoppas en gång att kunna finnas där också. Tacksamhet och ödmjukhet för livet är något jag värdesätter högt. Ibland är det bara så svårt att följa sina värderingar.

det konstigt att det fortfarande är skamligt att prata om beroende när så många är berörda av det. Jag blir mest ledsen när tex organisationen http://www.tryggabarnen.org/ inte får komma in och föreläsa på skolor med motivationen " Såna problem har inte vi" !!!!!!!Den personalen som säger så har missat "Vartfemtebarn"kampanjen och dessa ansvariga för beslutet har med all säkerhet själva problem.

Det finns så oerhört mycket kvar att göra !!

Tack...jag har det bra ! Hoppas du med har det Markatta ? Mitt liv är fortfarande smått kaotiskt men samtidigt lite skoj :-) Jag får hårdprioritera tiden i mitt liv nu och jag är väldigt glad för att jag har möjlighet att åka till vårt vårmöte på Gården nästa helg......komma bort, träffa underbara vänner, äta gott, mingla, må gott. En minisemester på 2 dagar :-)) Jag har kollat lite på Gotlandskonventet, http://www.gotlandskonventet.se/docs/aakonvent_2014.pdf
men pengarna räcker inte till i år, tyvärr :-( (Dessutom är färjorna överbokade i år av nån anledning ??)

Däremot har jag redan bokat hotell till Gullbranna i höst :-)) Jag vill ha det att se fram emot, ett mål, en fristad, tid som bara är min, 3 underbara dagar tillsammans med alla vännerna.

Och allt det jag idag upplever beror enbart på att jag inte tar det första glaset, jag är så innerligt tacksam för att jag en gång tog det beslutet, och fortsätter ta det beslutet varje morgon.

Solen har skinit trots löfte om frånvaro. Barn som lekt och haft kul. Massor med mat och umgänge. Inte min utan mannens. Grönskan spirar. Tomatplantorna gror. Undrar om ärtorna klarat sig sen barna grävde i rabatten?

Skulle in på en annan tråd, vet inte hur jag hamnade här. Jag har inga råd tyvärr. Hur fungerar det med tvångsomhändertagning? När jag var inlagd för min ätstörning hamnade vissa där på LPV (har jag för mig att det hette). Om det är fara för hans liv, kräv omhändertagande. Det är svårt och man får nog stå på sig idag. Då din make verkar ha andra medicinska bekymmer, så kanske det går lättare. En i min grupp fick de lura till behandlingen. Hoppas du hittar hjälp på ditt akuta problem! Ta hand om dig!

Satt på bussen med den yngste. Bakom oss satt ett gäng män/killar med ett flak öl. Ursäkta, vet du när vi kommer fram? Tja, om ca 10 min säger jag och ler. Vill du ha en öl? Hon har barn, säger den andre. Jo jag har barn säger jag. Nej, tack. Det har jag med säger den första. Jag med säger den andre. Men jag får inte träffa dem. Det är därför jag dricker. Sen fortsatte de sin diskussion. Jag känner sympati. Och undrar vad de har för bakgrund. Vad gör att de är där de är idag? De skiter i om någon ser. Jag satt ensam och låtsades fungera. Låtsas fungera. Det är Valborg och en stor dricka-fest på gång. Varför dricker vi? Varför är det så spännande? Varför vill vi bli något annat? Varför är vi inte trygga i oss själva? En jag kände dog på Valborg. Jag har känt många som dött. En sköt sig med gevär, en annan gasade ihjäl sig i jaktstugan. En körde ner för ett stup. En försökte hänga sig. En åt en massa tabletter, men överlevde. En i omgivningen, som jag inte kände, tog kol på hela sin familj innan han tog kol på sig själv. Vad är det vi saknar? Hur har detta samlats så nära mig? Jag har svårt att tänka mig att tillvaron ser ut så här eller jag hoppas att den inte gör. Jag skänker en tanke till den unga tjejen som dog denna dag. Som precis gift sig och hade en ljus framtid.

Självklart, gör vad du vill med texten, hela min baktanke med att skriva är ju till för att jag ska få mina tankar på pränt, och om det hjälper andra att öka sin insikt så är det bara ett enda stort plus.
Jag önskar att de som är beroende kunde få lite av samma aha' upplevelse som jag har genomgått sedan jag blev nykterist.

Nykterist är trist, är man packad blir man trackad...

Livet blir vad man gör det till, har jag ett trist liv så får jag göra något åt det, inte supa mig till ett sämre liv.
Alkoholen fistar oss genom livet, kärlek vid första kontakten, förförelse någon minut i början, sedan en mental misshandel och en utomkroppslig upplevelse.
Jag är Gud och har den totala makten, tror den oss att tänka för ett litet tag...
Dagen efter liknar livet mer med den survarma fis som förpestar atmosfären för både dig och dina närmaste.
Vad hände, jo vi blev fistade av alkoholen igen, förstod inte riktigt vad som hände och vi vill testa den igen när ångesten har lagt sig.

I verkligheten täljer vi bort en del av själen varje gång vi tillåter oss förföras ännu en gång av alkoholens rus, denna jävulska dryck.
Kan låta lite mässande om alkoholen. Men har svårt att finna bättre ord när den tvingar oss in att fortsätta banka sönder livet med den.

Framtiden känns håglös och tillintetsägande för en som dricker alkoholen rutinmässigt utan anledning.
Vi vill bara fly bort från den verklighet som vi inte hade ork att förändra, vi vill inte ....vi vill ingenting mer än att se fram emot nästa fylla..
Fotbojan syns inte, känns inte men den finns där, vi påstår att vi inte har ett beroende, men vi är alla så fucking fångade fast vi påstår motsatsen.
När någon avslöjar oss blir vi förbannade och aggressiva, vi är hotade om att bli avslöjade, vårat beronde blir blottlagt...

Förneka förneka, hela livet åtgår till att förneka något vi allra innerst känner så väl till,vi har ett beroende som vi inte vill ha kvar.

Det finns lösningar, men det viktigaste är nog att lägga ner stridsyxan och erkänna FÖRST för den som står dig närmast, dig själv.

Ja so what, jag är en alkis, och nu börjar vi titta på lösningar och framtiden, vad KAN jag förändra, vad VILL jag förändra.
Något jag måste förändra är mitt dryckesmönster och kanske se til anledningarna varför jag väljer att ta till flaskan.

Även små framsteg är ett framsteg, sätt inte för höga mål och sitt inte på för stora hästar, en ponny duger till en början.
Och sluta att jämföra och sluta att tävla, allt tar sin tid och din tid tar....DIN tid, låt det få ta just din tid.
Ingen insats är för liten, inget för stort för att inte testas.
Du har makten så länge du inte lämnar över den till alkoholen igen.

Känns det bra, fortsätt så, känns det inte lika bra skapa en förändring, oavsett vad..

Berra

Oj oj oj vad du skriver Berra! Du har en otrolig förmåga att sätta ord på det jag tror många av oss känner, har upplevt och känner igen oss i! Tänker spontant att jag skulle vilja läsa upp ditt senaste inlägg på ett AAmöte eftersom du beskriver det så bra! Jag kan ställa mig bakom varje ord och det är som att du sätter ord på det jag själv inte ännu har förmågan att formulera! Tack för att du delar med dig av dina fantastiska klokheter!
Ha en skön och vardaglig valborg! Kram

Jovisst, vi projicerar hela tiden, likaväl som vi dömer hela tiden.
Om jag har invändningar mot en annan människas liv, så lever jag fel.

Empati - synonym inlevelse, inlevelseförmåga, deltagande, medkänsla, medlidande, inkännande
Alla dessa ord är luddig, lite kluriga, för allt bottnar sig i definitionen av orden, sett från ens
egen värld, referenser, livserfarenhet och projiceringar.

/wolf

Kan bara hålla med er, fiske och natur upplevelser är både rogivande och helande. Packar idag eller imorgon för att åka till stugan tillsammans med flera av barnen. Maken stannar hemma och vi är helt överens utan konflikt att lite andrum med lugn och ro från diskussioner och konflikter nog är bra för oss båda just nu. En liten paus på några dagar för att ge varandra distans och möjlighet att hinna landa lite.
Hur framtiden ser ut får just framtiden utvisa men jag har en förhoppning om att vi ska kunna gå framåt tillsammans! Känns, just nu iallafall, som att ett nytt lugn har infunnit sig. Kanske beror det på min egen förändring eller kanske beror det på oss båda. Jag vet inte och är egentligen inte säker på om det är av betydelse just nu. Den enda jag kan förändra är ju precis som ni säger mig själv så jag ska försöka lägga mer fokus på mitt eget förändrings arbete framöver. Gäller bara att hålla kursen nu så kommer jag nog dit jag ska så småningom...
Ha en lugn och händelselös valborg allihopa, pigga och utan ångest imorgon!
Kram

Så upplyftande och energifyllt det låter som när du beskriver ditt AA möte. Har själv bara et enda bakom mig men det är nog bara på grund av praktiska omständigheter. Du verkar vara på så god väg Kastellen, och jag tror nästan att den svåra situationen kommer att kunna ge dig extra kraft om du lyckas fortsätta fokusera på det sätt du gör nu :-)

Fiske Minz är verkligen något att rekommendera tycker jag. Som all aktivitet i naturen som ger tillfälle till eftertanke. Det gäller nog bara att hitta sin egen grej. Det förutsätter förstås att man gillar sig själv, för man tillbringar ju tiden just med sig själv.

Ha en bra dag!

//PP

Nej isaisa! Skämmas ska du inte, och det är verkligen bra att du hittat hit och tar problemet på allvar. I synnerhet kanske med tanke på att det kan vara så att du har "lite handikapp" med tanke på att vissa aspekter kan ha kommit med modersmjölken, om man kan uttrycka sig så?

Jag tycker att du ska slå brorsan en signal. Kanske är det precis detta som gör att ni faktiskt utvecklar något eget och unikt i framtiden.

Jag hejar på dig, och hälsa brorsan!

Glad nykter Valborgsmässoafton till dig och lillgrabben!

//PP