Senaste kommentarerna i forumet

för dig! Det är svårt att råda, men jag tycker att du måste fokusera på dig och din egen nykterhet. Maken... ja, vad vill han, är han beredd på förändring? Han klarar det ju uppenbart inte på egen hand, det måste väl vara bevisat nu? Varför vill han inte söka hjälp - vårdcentral, beroendeenhet, privat terapi... AA, det finns ju ganska många alternativ som måste vara bättre än nuläget? Men det är ju såklart bara han som kan välja.

Tycker att du är stark som klarar att vara nykter, och klarar att vara kvar att se på det... Tänker på dig!
Kram m

Att du tittat in och avlägger lite statusrapport. Det blir man glader av vill jag mena! 7 månade är fantastiskt, är snart där om jag håller mig i skinnet ;-) Känner mig just nu ganska stark i detta och delar känslan av att man nu oftast tycker det är skönt att slippa allt trixande som drickandet för med sig. Hoppas även du får en fin sommar Buzzz. Det är som man får dubbel energi nu. Först att man lagt några månaders nykterhet bakom sig, och sedan ljuset och värmen. Man får försöka vila i den tanken till och från.

//PP

nja, gråtit har ni väl tillräckligt du och Gagarin så jag råkade faktiskt hinna med att skratta lite. "Gubben spårlöst försvunnen i tre timmar - Hustrun oroade sig för jycken!" Det får bli dagens löpsedel för mig när jag själv ska ta mig igenom en dag av massiva tråkigheter. Tråkigheterna ska nu förberedas i ett par timmar på ett café några steg från lokalen där "tråkigheterna" ska behandlas. Finns ingen vinnare i mötet utan flera förlorare. Oavsett hur det känns efter det så blir det varken firande eller dränkande av känslorna med hjälp av alkohol. Det går fetbort som man numera säger.

Ta trumpeten och spela en morgontruddelutt för gubben från mig ;-)

//PP

Jag hoppas att det ordnar sig till det bästa till slut! Starkt av dig att fortsätta vägen fram.

Var på meditationsmöte igår. 20 minuters meditation innan regelrätt möte. Det var skönt, men jag sjunker ned snabbt. Kommer så väl ihåg när jag mediterade hemma och jag "försvann" in i mig själv och plötsligt hade två timmar förflutit utan att jag ens märkt det. Litet jobbigt bara att det var en klocka som ringde när tiden gått ut. Jag brukar alltid haja till. Bli litet skrämd. Kroppen kändes tung och stilla efteråt. All snus- och A-sug var helt borta. Detta är egentligen det jag behöver göra och yoga med förstås. Det hjälper mig att finna ro och komma i kontakt med mig själv.
Den här veckan kommer det inte hinnas med med så många möten. Det är ju helg och vi ska på konsert och sen ska jag åka till föräldrahemmet. Litet oroligt. Så många minnen som hänger som ett ok om halsen när jag kommer dit. Men det är dags att släppa taget. Försöka göra barndomshemmet till en neutral plats igen. Komma ihåg det som var bra.

och bara 13 grader, undrar hur det kan svänga så här. Mitt hjärta är som en sten idag. I går
skulle mannen gå kvällsrundan med hunden, och jag skulle ha lite hemmaspa. Han gick vid sextiden, och
det brukar ta en timme. Ingen kom, då satte min reptilhjärna igång, och jag hade rätt han hade gått till
kvarterskrogen och kom inramlande vid 21 tiden. Jag har ju inte litat på honom, men naturligtvis gapade jag
och bar mig åt som en lejoninna. Det hade gått ner ett antal whiskey och 7,0 öl. Var så orolig för min älskade hund.
Gråt, fyllegråt började direkt när han slängt av sig skorna. Det ska aldrig mer upprepas jag lovar. Känns som jag
kämpar helt ensam nu igen, men jag har ju er mina kära vänner.
P-p jag vet inte om jag någonsin blir flygfärdig att lämna detta bo. Men hyran är ju billig, och det ingår mycket värme.
Så jag stannar. Nu i morse kom det över mig igen, vad håller jag på med, det är ju meningslöst att skälla som en bandhund
på någon som är full. Kan ju räkna ut vad denna dagen har i sitt sköte. Orkar inte skriva om alla ggr. jag blivit besviken.
Varför är han en sådan idiot och tror att han ska klara detta själv. Jag har en plan, jävla rappakalja.
Själv hänger jag kvar på stigen och jag hoppas den blir lite bredare snart.
Idag vad faan som än händer inget vin för mig
Konstnären

Insåg idag att det snart är sju månader sedan jag drack någon slags alkohol.
Det är ungefär som när jag lade cigarretterna på hyllan. Tankarna på att "inte få" röka upptog det mesta av ens vakna tid den första perioden.
Så småningom gled också i det fallet tankarna mer och mer över till att vara tacksam att man slapp skiten.
Så känns det nu, tänker mer och mer sällan på alkohol över huvud taget och när jag gör det är det med tacksamhet att slippa ångesten, skammen, huvudvärken, extrakilona, gömmandet, bråken, de närmstas sorg, illamåendet, rädslan för körkort och jobb, inköpen, det igenkännande "hejsan" av personalen på Bolaget, de många sjukdagarna, den dåliga sömnen. Ja, listan på det negativa som skiten förde med sig för mig kan göras lång. Den positiva listan blir skrämmande kort i jämförelse.

Nu går jag in i sommaren frisk och stark, njuter (nästan, allt är inte toppen jämnt) varje morgon av att komma ur sängen, koka kaffe och ta det lugnt en stund ute med en kopp i handen och ta in ögonblicket då allt vaknar. Det behövs inte himlastormande upplevelser, livet i sig självt är fantastiskt nog. Särskilt utan något som dimmar ner tankarna.

Önskar alla er som kämpar där ute en riktigt skön sommar.

//Buzzz

Känns skönt att logga in och fått lite uppmuntring och lite att fundera på - som vanligt :)Klart att vi fortsätter resan tillsammans! Har inga planer på att lägga ner...

Dippen jag har, har mer ursprung i den där självkänslan som dyker i botten så fort det finns en reell (eller inbillad) anledning. Orsaken nu är en jobbsituation, som inte blev som jag tänkt mig. Fick inte ett erbjudande (på mitt befintliga jobb) som jag tänkt mig och hoppats på, utan ett annat. I min värld tolkar jag det som att jag inte dög till, att jag inte är bra nog... osv. Förstår logiskt sett att det inte är så, att det jag blev erbjuden inte alls är så tokigt, och kanske passar mig bättre, men... detta men! Tankekedjorna rasslar iväg snabbt, när det finns en anledning att tro att jag inte duger... i något sammanhang alls. Och när det då nu i dessa dagar är fester och födelsedagar och studenter och Gud vet vad och alkoholtillfällena står som spön i backen så är det lätt, inte att kanske bli så frestad, men mer att känna sig lite kass för att ha hamnat i det läget att jag måste avstå.

Men det är ju då det är så bra att ha vänner på forumet, Konstnären, du har helt klart en poäng i att käftsmällen kanske är bra, en tankeställare om hur man vill leva sitt liv... och ja, jag behöver höra att jag är stark som klarar att vara nykter. Det är vi alla... och jag håller med dig PP, en quick fix hade varit att föredra vissa dagar... men det är kanske resan som är det viktiga, det finns inget färdigdefinierat mål i sikte, och det är kanske det som är poängen. En lång och backig och snårig resa, men ganska lärorik och stundtals ganska trevlig och givande :)Och ja, det är nog bra med fågelholkar, själv ägnar jag mig dock hellre åt en löptur, eller ett pass på gymmet, eller lite stickning av något slag.

Hur som helst så känns det lite bättre ikväll igen. Ha en bra kväll resten av er på forumet också, måndag - ny vecka, nya möjligheter!

/m

Visst kan din berättelse vara andra till nytta! Både den och alla inlägg du gjort i andras trådar. Har just med stor behållning läst Dompas tråd :-)
Och där skrev du ju med till och från. Jag fanns själv här inne innan du startade din tråd, men kom tillbaka först tillbaka efter du loggat ut. Några år "försvann" däremellan. Därför försöker jag nu att hålla mig kvar ett tag. Behöver nog det. Sen får vi se om vingarna växer och blir så kraftiga att man kan ta längre turer från boet. Ta vara på dig. Var verkligen trevligt att du lämnade ett nytt spår här inne!

//PP

Snubblade in på forumet, under en tid mitt andra hem, när jag letade efter något på nätet.

Ilska, sorg och uppgivenhet känner jag när jag ser alla nya medlemmar här. Jag läser ett inlägg här, ett där, höjer händerna för att skriva ett svar och så ser jag att inlägget var från i höstas. Vad har hänt sedan dess? tänker jag. Höjer händerna igen när jag läser ett nyare inlägg, men sänker dem igen och känner mig så trött: tar det aldrig slut? Det är som om jag har läst alla inlägg förut, en del av dem hade jag kunnat skriva själv!

Just idag har jag nog kvar lite känslor från i helgen. I min kommun var festdagar med musik och picknick. Mycket trevligt. En hel del alkohol. Vi ser 2 unga, kan inte ha varit mer än några & 20, och en äldre man komma vinglandes. Den äldre var sönderslagen i ansiktet och så tydligt en sådan som alkoholen har fångat. Den ena av de yngre med en starkölsburk i handen och så lik den äldre att det måste ha varit far o son. Jag såg killarna lite senare på kvällen, då var sonen i det där stadiet när man liksom får kämpa för att marken inte ska rusa upp och slå en i ansiktet (kanske förstår ni hur jag menar). Detta berörde mig mycket djupt, att så tydligt se hur det onda arvet och förfallet förs vidare till nästa generation. Jag kan inte sluta tänka på dem och undrar över hur killarna mår idag...

Alkoholen förstör så mycket för så många! Det är egentligen ofattbart att detta gift är tillåtet i ett civiliserat samhälle! Jag misstänker att det egentligen inte är endast vi som hamnar här, eller de andra uppenbara problemdrinkarna som inte hittar hit, som skulle må bra av att sluta med alkohol eller åtminstone dricka mindre. Under min alkoholfria tid har jag, då jag berättat att jag inte dricker alls, fått många kommentarer i stil med "nej men vad skönt!". Alltså från människor som inte anser sig ha problem med alkoholen. De är nöjda med sitt eget drickande men ändå kan de se att det skulle vara skönt att inte dricka alls. Hur kommer det sig? Många uttrycker liknande tankar, att det skulle vara gott "att slippa". Förvånansvärt få säger saker i stil med "nej jag skulle aldrig klara mig utan en kall öl en varm sommardag!". De som dock säger sådant är desamma som på söndagen lägger upp Facebookstatusar med skämt om gårdagskvällens bravader.

Jag känner mig stolt och glad över att jag inte dricker längre! Jag kan helt ärligt säga att jag inte saknar alkohol det allra minsta och jag känner stor tillfredsställelse när jag vaknar "dagen efter" vad det nu månde vara, typ nyårsafton o dyl, och inser att dagen är bara min, ingen tid behöver slösas på att vara bak- och ångerfull. Dock kan jag vara lite trött eftersom jag tydligen fortfarande gärna festar länge (så länge de jag festar inte med är dräggiga ;-) och det är ju också kul att inse att man har inte tråkigare än man gör sig och man är definitivt inte tråkigare bara för att man inte dricker.

Jag hoppas min berättelse som finns kvar här kan vara någon till nytta. Till dig som läser vill jag säga: det finns hopp, du måste inte må dåligt. Erkänn att du har tappat kontrollen över flaskan, släpp taget och be om hjälp!

Kul att man kan inspirera!
Chapel Hill hette bubblet, helt okey för en "torris"
Prova Nanny State, finns bara på bolaget. En N.A öl med smak som inte liknar de ljusa du köper i butik.

Skriver 218 dagar idag.

Ha det - kämpa på!

Tror att du får göra ett försök igen. Om du till för ett år sedan bodde på institution och blev "tungt medicinerad" som du beskriver, vore det väl själva h----e om dom inte kan förstå att hjälpa dig när du frivilligt kommer och ber om det! Var du ska vända dig i ditt fall vet jag faktiskt inte. Borde kanske rimligtvis vara inom psykiatrin?

Något annat som jag tror vore en bra ide är att gå till AA/NA. Där är ju alla välkomna, både om man vill sluta dricka och sluta med droger.
Där kan du i alla fall vara helt säker på (vad jag förstått) att någon kommer att hjälpa dig med det personliga stöd du efterlyser. Ring till deras jourtelefon. Jag tror att det skulle vara en jättebra början. Då är du i alla fall inte själv, och fortsätt hänga här inne!

Ta hjälp och ta all på en gång. Sedan kan du ju välja utefter vad som passar dig bäst. (ungefär så skrev Berra igår).

Idag kommer jag inte att dricka en endaste droppe det lovar jag, häng med på det konceptet ;-)

//PP

Tänker först när jag läser det du skriver m-m att det är trist att känna att du eventuellt är på väg in i en "dipp". Upplever att det är upp och ner, även om svängningarna har blivit långsammare och mindre yviga. Jag har inte hittat något facit hur den lite långsiktigare återhämtningsprocessen ser ut. Jag har försökt att läsa - även mellan raderna - vad våra "föregångare" har beskrivit. Det är ju lite mer tunnsått med skildringar av hur livet i nykterhet ser ut rent tankemässigt efter en nu lite längre tid utan alkohol. Många av dom som klarar förändringen slutar ju att skriva när "man räddat sitt skinn" och den akuta faran känns som om den är över. Men när är faran egentligen över?

Förmodligen aldrig om man gått över gränsen?! Jag förstår nu att det finns många som behöver tänka vidare på detta, kanske dagligen för att inte glömma och falla tillbaka. Ok, när jag läst och försökt bildat mig en uppfattning tycker jag mig ha förstått att ett år - kanske mer - inte är alls orimligt när det handlar om att bryta mönstret och tankarna kring alkohol och greppet som detta tagit över våra hjärnor. Kanske längre än så. Adde skrev för inte så länge sedan att det var så, och jag tror nog att även Berra kanske känt på det viset.

Just idag känns det som att jag kan acceptera detta. Visst hade det varit både lättare och roligare att dra ut en rutten tand - vips så är problemet borta! För egen del känner jag att jag gärna vill fortsätta med det "kicklösa" livet ett bra tag till. Dom bra fyllorna har oavsett tagit slut. Jag har fått min beskärda del av kickar i livet som framkallas av alkohol. Dumt nog spred jag inte ut dom som sig bör utan tog dom jag hade till godo - och många många fler - mer eller mindre på raken mot slutet.

Ja, lite morgonfunderingar. Själv känner jag mig stark just när det gäller alkoholen för tillfället. Även om jag just nu är inne i en mycket jobbig fas med annat privat. Tack och lov kan jag säga. Får ganska mycket gjort. Kanske inte helt rätt saker utan grejer som jag gärna ger mig på - kanske lite som terapi? Men strunt sak samma, det håller mig på banan och det blir i alla fall resultat att glädjas över.

Bättre att exempelvis snickra en färgglad fågelholk som Dompa gjorde, en att använda dagen till att fundera i destruktivare banor.

Ta vara på er, vi håller varandra i handen, eller hur?
resan fortsätter!

//PP

Jag tog i början hjälp av en alkoholterapeft, och det var början till hjälp.
Gick där tre ggr. i veckan och det kändes bra. Tyvärr föll jag tillbaka med dunder och brak.
Efter det började jag skriva och få hjälp och stöttning här inne. Fantastiskt stöd. Nu har det
gått drygt 8 månader och jag är nykter. Man läser mellan raderna att du vill detta. Kanske finn
annan hjälp som passar dig. En dag i taget är bra.
Lycka till dig
Konstnären

Jag ska testa det där rosevinet som var helt ok. Jag har just nu lite svall i känslolivet. Lite offerkota här med.
Ibland känner jag en sådan stress som jag tror sitter i sedan alkoholdimmornas tid. Då var jag ständigt stressad.
Vet inte direkt om jag tycker synd om mig själv som försatt mig i denna situation. Ibland är jag oerhört lycklig att
jag fick en sådan smäll och valde bort alkoholen. Och ibland tänker jag faktiskt ska jag gå genom livet och aldrig få
lyfta ett glas vin. En dag i sänder får jag säga till mig själv. Mannen har varit vit 14 dagar nu, men jag kan nästan ta
på hans inre monolog. Man kan ju alla tecken då man själv var lika dan, ska jag köpa vin idag eller inte.
Annars har jag det bra det är bara tankarna jag vill ha bort ur mitt liv. Har ju skrivit massor om det men dom vill inte
lämna helt. Men m-m det var tusen ggr. värre första månaderna. Kanske är så att jag vill komma till något målsnöre, men
jag kommer inte ända fram. Visst är livet förändrat som nykter.
Till det bättre. Så bra du hanterar en festkväll är imponerad att du är så stark.
Ha en fin dag m-m
Konstnären

Skillnaden är att under tiden jag var fri från allt så bodde jag på en institution och var tungt medicineras.jag har försökt o få hjälp från vårdcentralen men dom tycker inte att mitt fall är tillräckligt akut än.dom på vuxenpsykiatrin erbjuder mig endast mediciner vilket inte hjälper fullt ut.min familj har aldrig stöttat mig.jag vill ha hjälp,någon som stöttar mig,som jag kan träffa/ringa när suget drar igång,någon som gör detta med mig.jag vill kunna gå vidare i mitt liv.ett nytt och bättre kapitel.

Ännu en helg till handlingarna. Har haft en down-period, under förra veckan och för all del i helgen också. Mycket tankar, lite deppvarning känner jag. Har egentligen inte med alkoholen att göra, mer andra saker, jobb, relationer mm som inte är på topp för tillfället. Och när de sakerna tippar lite, så hänger tankarn på A med av bara farten. Det är dock inte så svårt att inse att alkoholen inte skulle kunna göra något bättre. Men just nu känns det tråkigt att det är så här, lite offerkoftavarning - varför just jag tankar. Men varför inte jag? Varför skulle inte jag kunna drabbas, varför skulle jag som genom något mirakel inte utveckla beroende av en beroendeframkallande dryck när jag nu hällt i mig den med en regelbundenhet som gör att man inte kan misslyckas med att utveckla just ett beroende...

Var på fest igår, med för mig helt nya människor. Det börjar ju sätta sig lite, att vara utan alkohol. Jag körde, så det fanns inget behov av närmre förklaringar till valet att inte dricka. Eftersom ingen kände mig sedan tidigare så var det heller inga kommentarer eller frågor. Men det som förundrar mig är varför man inte kan köpa något som helst alkoholfritt alternativ förutom bubbelvatten och läsk. Jag är 40 plus, det var länge sen jag tyckte det var fest med Fanta exotic som måltidsdryck.... Det finns ju mycket alkoholfria alternativ som är bra. Till dem jag känner tar jag med mig eget, om jag tror att det inte finns, suget blir så mycket mindre om man har något gott själv i glaset. Som vanligt är tankarna på alkohol mest i början, sedan avtar det, ju längre fram på kvällen man kommer och en och annan ser lite dimmig ut och jag förstår hur morgondagen kommer att bli... Då känns det skönt att vara nykter, köra hem när jag/vi vill, ingen taxi att vänta på, somna nykter och vakna likaså... Trött efter en sen kväll, men inte bakis.

Apropå alkoholfria alternativ så provade jag ett NA rosévin i helgen, Light, hette det, fanns på Kvantum, helt ok. Det bästa med NA-alternativ är man kan köpa nytt på söndagen om det tagit slut :-) de är heller inte ångestframkallande på något sätt...

Ja, hoppas att den här deppkänslan är övergående, och energin kommer tillbaka igen...
/m

Där jag (tror) deppigheten startade av just mitt drickande, jag hade bara kickarna kvar och inget liv utanför det.
När jag insåg att jag inte kunde dricka alkoholen samtidigt som jag då tog mina antidepressiva tabletter så stod jag inför två val,
antingen det som läkaren föreslog eller det liv som jag hade levt hittills.

Det liv som jag hade levt hittills var ju ingen hit, jag visste ju vad det innebar, bara en transportsträcka mellan dryckeskickarna.
Så när mitt nyktra liv började fick jag dessutom ta hand om det där "tråkiga" livet som jag hade mellan kickarna.

Så här i efterhand anser jag nog att min medicin inte gjorde så mycket nytta, det dämpade för mycket, krycka eller inte.

Det var svårt att finna mina nya och riktiga glädjeämnen efter detta, fick liksom starta om livet med nya erfarenheter.
När jag gick till shrinken och mina KBT- terapeuter så fick de mig att inse att lyckan inte kom till mig automatisk, jag fick söka efter den.

Och det var det svåra att finna ett substitut för det som tidigare gav mig glädjekickarna, de var inte lika starka och intensiva.
Men det berodde ju på att hjärnan var dopad av sinnesintrycken från alkoholen, då förstod jag att jag hade levt i en sorts lögn.

Det tog flera år av en ny form av livserfarenhet, varva ner och inse att livet faktiskt kan vara torftigt och fattigt.
Sökte upp nya grejor som gav mig emotionell rörelse, en vidrörelse av mitt själsliga jag, där jag blev berörd av något.

Djur och natur var absolut det bästa, det gick en sorts genväg direkt in i mig, upptäckte att en viss del av konsten touchade mina sinnen.
Fotograferandet och en del djupa filmer berörde mig, sockerkickar fungerade väl till en början men blev slö av allt godisätande.
Mättnad i magen var också en sorts kick, ni vet när man blir så där lugn efter en måltid.
Att trampa runt i svampskogen var en bra ursäkt för att promenera sig till ett lugn och få en massa nya synintryck, kan rekommenderas djupt.

Jag visste hur fyllan skulle bli om jag prövade igen, jag hade ju testat hur många gånger som helst med att dricka mindre, men alltid misslyckats.
Så små mängder funkar inte det kunde jag ju fetglömma, som vanligt eller inget, då blev det inget...
Och då gällde det att stå fast vid det beslutet, inte göra mig själv besviken..

Allt var antingen svart eller vitt, det finns inga gråzoner kvar...

Mycket långsamt växte min livsglädje fram igen, jag har lärt mig att omvärdera det som är värt att orka leva för.
Min familj har alltid betytt mycket för mig, de stöttade mig när jag hade det som jobbigast, och de finns här bredvid mig när jag behöver bekräftelse.

Att inte vara rädd för att söka hjälp när man som mest behöver det är en av ledtrådarna, det svåra kan vara att veta vilken sorts hjälp man behöver,
Ta emot all hjälp och filtrera fram det som ger dig mest..

Smaka på livet, det finns saker som smakar beskt och surt, men fick man inte testa dessa också skulle man inte heller veta vad det är som smakar gott.
Och så finns det en annan sak, man utvecklar sina smaksinnen hela tiden, det som var gott förr behöver inte vara gott just nu.

Man förändras och utvecklas, och det jag är mest rädd för är att stanna kvar i något där jag inte vet varför.

Så varför drack jag när det bara blev elände av resultatet?

Fortfarande oförstående, men jag vet att jag inte vill tillbaka till det...

Berra

Jag var glad för att du fanns där för mig igår med..betydde allt för mig...

Vet inte om vi någonsin hörs igen..men OM du läser detta så..Tack! tack som fan..

Visste inte hur jag skulle överleva gårdagen..men du gjorde att jag fixade det....

I min värld var du en ängel...

Wish you the Best!

/Mic

Jag ska skärpa mig, det är gott med tårta i alla dess former. Tänkte på pelle ekorre.
Vi har nog varit lite ekorre till mans här inne. Tänk om hade hittat något när allt var slut,
men det var ingen risk då det såg man noga till. Låter som ett stort projekt det där med garaget.
Själv har jag tummen mitt i handen vad gäller praktiska saker. Ligger mer åt drömmarnas land.
Men det blir nog fint.
Min närmsta familj inklusive syrrorna, svågern vet, men kanske inte så illa som det verkligen var.
Ligger något i det du skrev, ett litet eller stort erkännande från mig till dom. Svågern har nog
svårt att förstå, då han är långt ifrån mitt tänk, han är en perfektionist, och kan hantera alkoholen.
Med det menar jag max 2 glas vin fredag, och kaanske 2 lördag. En sådan som man vill vara bara vad gäller
alkoholen. Men hur som helst har jag aldrig varit måttlig med något när jag har tänkt efter. Mer och lite till
tack. Inga moln på himlen idag.
Visst har jag fått pengar över, och ångestfri är jag. Det är bara gnaget som kommer och går. Men det går ju
över efter en stund, promenader med hunden botar bra.
I kväll blir det bara lite glass
Fin kväll till dig
Konstnären

Haft lite tid för eftertanke sen sist...igår var världen ganska svart för mig...idag har den kanske övergått i grådis...fast jag sitter och steker i solen...

Hursomhelst. Jag har tänkt. Och tänkt och tänkt. Alla tankar slutar likadant...jag vet och jag fattar att det inte går. Jag kan aldrig dricka normalt igen...hur gärna jag än vill... Men då kommer ju samtidigt tanken på..HUR ska jag klara det? För jag vet av erfarenhet...att om 2,3, i bästa fall 4 veckor så har jag lyckats förtränga hur dåligt jag mådde sist...

Det som börjar med ambitionen att dricka lite vin eller 2 öl slutar ganske ofta i totalt okontrollerbart drickande...kan dricka hur mycket som helst...finns inget stopp...

Så hur gör jag?? Är sjukt imponerad av många här och kanske framförallt av dig Berra. Du är verkligen en förebild.

Allt du skriver är så rätt. Önskar inget hellre än att jag kunde bli som du. Bara släppa börja pm och leva i nuet...utan konstgjorda kickar...

För det är Mitt största problem...jag saknar kickarna!,

Måste försöka hitta andra vägar...hur tänker du när du saknar det som mest? (För det gör väl alla mer eller mindre)...

Älskar bergodalbanor..av samma skäl...kicken...men svårt att åka runt där för jämnan....

Eller är det kanske dags att bli vuxen..och nöja sig med det lilla i livet...

Whatever...så här kan det inte fortsätta...

Ha en bra dag Berra. Njut av solen och värmen...nu har mina moln också skingrats lite Grand...

/mic

Idag är en lite småmolnig morgon som gjord att dra igång lite målningsprojekt. garaget står på listan för i sommar och det är verkligen en trött syn som mött min var gång jag tittat på det huset. Projektet kanske kan ses som att få tillbaka färg i livet? När allt har flagat, finns det inte mycket som kan ge ett större mått av "nöjdhet" än att se ett klart resultat. Ett lite hus i sin fulla glans. Huset i sig har varit gömstället för mina alldeles privata alkoholförråd. Gjorde förra veckan en liten städning och det kom fram burkar lite här och var. Några tomma och faktiskt några fulla. Har tydligen betett mig som en jävla gnagare och samlat förråd överallt.

Allt som oftast har jag i öppenhet druckit et folköl under exempelvis gräsklippningen, slunkit förbi garaget till och från och halsat ytterligare en starköl. Ett klassiskt "smusslartrick" som vi kreativa hittar på, skulle jag tro.

Men som sagt idag ska skiten skrapas, byggnaden ska få sig en upprustning på samma sätt som jag jobbar med min egen.

Ha en fin söndag där ute alla kämpar. Till er som loggar in framåt 12 snåret med betongkeps: Glöm inte att vi kan ha det annorlunda. Det är svårt att tro, men faktiskt sant!

//PP

Välkommen hit!

Svårt att ge dig några råd men du har hittat hit och du vill förändra, det är bra så.
Du har ju gedigen "erfarenhet" och jag är relativt säker att du mådde ganska bra under
de 2 1/2 år du var drogfri? Om så är fallet, vet du att det är dit du vill tillbaka, och det går!
Det verkar ju som att du kan hålla upp några dagar/en vecka utan att drabbas av allvarliga komplikationer
och det är ju bra. Om du är orolig så ta annars hjälp av sjukvården. Börja med att vara nykter, dag för dag,
till varje pris. Det andra kan du ta tag i, få hjälp med när du tagit beslutet på att vara nykter. Kanske samtal
eller något annat som hjälper. Ta tag i detta nu när motivationen finns. Livet finns där runt hörnet. Ut och
återerövra det.

Lycka till!

//PP

Vem köper/bakar en helt tårta till sig själv, jo vår kära konstnär! Och, so what? Är väl inget fel med det?!

Tårta är gott och ingen dödssynd och säkert inte så onyttigt heller. skärp dig! En tårta på fyra dagar är ju nästan ingenting :-)
1 - 2 boxar rödtjut däremot är ganska mycket. Du har säkert gått med vinst både när det gäller kalorier, pengar och framför allt den ångest som intaget förorsakar. Skulle du ha det minst ångest så ta en promenad med jycken, då är den väck.

Tänkte på dom tolv löften/stegen inom AA när jag läste ditt inlägg idag. Du vet det där med att erkänna inför Gud (hur man nu vill se honom), sig själv och en medmänniska sina brister. Tyckte nog att det var just det du gjorde. Så beroende på om du har talat med syrran/svågern om detta så är du redan en mycket lång bit på väg.

Skönt, eller hur? I det sammanhanget finns det inte så stor anledning att gruva sig för en lite tårta.

Fin söndag Konstnären!

//PP

Jag är imponerad av dig och tycker du är så stark. Ta en dag i taget. I början var tankarna
där hela tiden för mig. Som pelle skriver, man måste gå en hård match dagligen.
Det avtar sakta, det sker inga mirakel över en natt. Tvivlat många ggr. och undrat vad jag håller
på med. Men jag gör rätt nu för första gången.
Skriv mycket här det hjälper
Ha en underbar dag
Konstnären