Senaste kommentarerna i forumet

Idag var vi ca 15, så betydligt fler än de andra gångerna. De verkar eftertänksamma, vilket är bra. Det är mycket tack till andra och rätt mycket negativt om sig själv. Återkommande är att man har varit småaktig, fördomsfull och velat ändra på andra för att få livet som man vill. Det är provocerande för mig att höra, för jag känner att jag har förminskat och slagit knut på mig själv för att vara till lags och för att jag trott att jag inte har någon rätt att ställa krav. Det är svårt fortfarande. Jag ger gärna upp delar av mig själv. Nu ska jag jobba med mig själv och försöka låta bli att haka på att lyfta fram allt som jag tycker är dåligt hos mig själv. Nu säger jag inte att man ska blunda för sina brister, absolut inte, men ibland behöver vi vara snälla mot oss själva. Jag behöver vara snäll mot mig själv.
Har varit supersugen på både snus och A. Många gånger som hjärnan varit på väg till bolaget. Nu äntligen är suget över för den här dagen. Skönt!
Har ev fått en sponsor. Vi ska pratas vid litet om stegen och så. Det ska bli spännande. Vissa steg kanske jag bara vill be att fara åt skogen, men det konstiga är att när hjärnan fått fundera en stund, så brukar allt lösa sig. Min påbörjade ärlighet t ex. Trodde aldrig att jag skulle klara av det. Ju mer ärlig jag är, desto mer sann vill jag bli.

Dagarna rullar på och det är fortsatt upp och ner. Fredag kväll och suget är enormt...

Jag välkomnar dig oxså hit. Du är ju på rätt väg. Själv använde jag antabus första månaden.
Det var en liten krycka i början. Min man dricker i perioder, inte just nu, men när han dricker
är det missbrukarjaget som kommer fram. Jag står inte ut med det. Jag går inte in på det nu,
men akta dig för att bli medberoende. Bra jobbat av dig.
Konstnären

Varmt, tempen visar redan 20 grader och det är skönt. Har vattnat min miniträdgård på balkongen.
Tomatplantan har redan börjat blomma. Lugnt här hemma, just nu, hoppas bara att det inte är lugnet före
stormen. Jag vet inte om vädret påverkar mina tankar, men i går tänkte jag hemska tanke 3 månader sommar.
Vet inte vad som händer med mig ibland. Envisheten hjälper och vips var tankarna borta. Tänker som så, att
innan i mitt gamla liv kunde jag inte stå emot suget vid ett antal återfall. Men nu går det bra, men jag
vill ju inte ha dom tankarna alls, men det är jag nog inte ensam om.
Mannen har åkt 18 mil bort nu på morgonen, för en anställningsintervju. Ett bättre jobb är säkert många sökande.
Skulle så bli, stannar jag här och han pendlar om vi vill. Har svårt att lämna denna min vackra stad. Jobbet
ligger i inlandet och bara jag tänker på det, usch, jag kan inte andas om jaginte bor nära nära havet.
Ska jobba lite idag, är ju så lyckligt lottad att jag har mitt jobb hemifrån. Lite frilansande, men det krävs
en jävla disciplin, och det har jag ju nu utan A.
Vet inte varför tungsinnet kommer till mig, inte varje dag, men ibland och alltid är det på grund av tankar på A.
Ska cykla ner till hundbadet i dag då min lilla flicka blir så varm. Själv är jag en badkruka, kan simma men tycker
alltid det är för kallt. I morgon ska jag köra min lillasyster till flygplatsen hon ska åka till Kroatien en vecka.
Jag är så avundsjuk, ska fråga om jag får hänga med i handbagaet. I kväll blir det hämtmat, känner för att slappa lite
och fundera över livet.
Tack för ni finns för mig
Konstnären
I kväll inget vin vad som än händer

att du börjar sätta fokus på dig och barnen. Hoppas du hade en trevlig kväll! / mt

..sade frugan när hon satt ledsen på en köksstol i den sena eftermiddagen...

Inte ofta säger jag emot henne, men denna gången var jag tvungen att göra det...
-men nu är du väl ändå orättvis mot livet, svarade jag..
I vanliga fall brukar jag medlidsamt då försöka trösta henne, men inte nu..

Hon tittade upp emot mig där jag stod bredvid henne, vad menar du frågade hon med gråtmilda ögon.
-Jo svarade jag henne, bara för att du har tappat ett guldarmband värt femtusen spänn, så tycker du att hela livet känns orättvist mot dig just nu, eller hur?
-Ja det tycker jag nog, speciellt när det var tillverkat av nedsmälta guldgrejor från min mamma och mormor.
Det fanns ett affektionsvärde för dig i det armbandet fortsatte jag, men det gör det inte för den som eventuellt har funnit det, det har ett metallvärde och det var gjort av gamla trasiga guldgrejor som du fått ärva av din mamma, du kunde inte ha använt dem som de var, trasiga...
Nej men det var ju deras grejor liksom reflekterade hon...

Det var en sabla otur att du tappade det sa jag, men om du tänker efter så hade det ju böjts på ett konstigt sätt och var ju delvis defekt,
Så det kanske fanns en orsak till att spännet släppte när du fastnade med det någonstans...?

Jo, jag brukar ju tappa mina guldsaker då och då svarade hon, men de flesta gångerna så återfinner ju oftast du dem.
Men eftersom jag tappade den på lunchen när jag var ute och åt med en kollega så lär det ligga på byn någonstans,
Och trots att jag gick gata upp och ner flera gånger efteråt så måste någon ha hittat det...

Ja det var otur fortsatte jag, men att kalla det att allt elände drabbar oss just nu är väl lite drastiskt.
Vi har friska och välartade barn, vi har ingen ekonomisk kris för tillfället, ingen har dött av släkt eller vänner, vi har jobben kvar,
Huset har inte brunnit ner, vi har en god social kontakt med alla våra vänner och grannar, vi älskar varandra och dessutom är det årets hittills varmaste dag med strålande sol och du ser bara ditt armband som det stora problemet just nu???

-Du har rätt kom det ur hennes mun, det kunde ha varit värre, det är ett värdsligt problem egentligen.
-Bara pengar som en kollega till mig brukar säga fortsatte jag, men otur var det...
Du kunde ha fastnat med bilen i en betongsugga på parkeringen idag på vägen hem ifrån jobbet, självrisken på bilförsäkringen hade varit femtusen spänn det med...
Jovisst, sparrade hon med...

Samtidigt på teven kör de reklam med något nytt rose'vin som har blivit så populärt på sistone, genast gick min fantasi igång.
Jo det kunde ha varit mycket värre tänkte jag tyst för mig själv, jag kunde till exempel INTE ha varit nykterist längre.
Då hade våran tillvaro kunnat varit mycket värre, kanske vi inte ens hade varit en familj, utan en spillra av en forna mycket stabil familj utan trygghet för någon av oss.

Jag är väldigt tacksam för det jag har, och känner ingen avund för det jag inte har, DET måste jag påminna mig dagligen om.

Så länge jag håller mig nykter har jag kontrollen kvar, kan det verkligen vara så svårt att fatta?
Ofta ofta kommer det små påminnelser om hur det kunde ha varit, då skulle jag ha kunnat sagt...

..måste verkligen allt elände drabba oss hela tiden, för det hade det gjort...

Tacksam för att jag har ett liv värt att leva, tacksam för att jag har en närvaro att uppmärksamma att det var årets hittills varmaste dag.
Det hade inte varit lika lätt om jag hade druckit alkoholen.

Shit happens, but not the whole time, styrkan att kunna ta ett nederlag utan att ta till flaskan varje gång.

Berra

Så bra att du anförtrott dig och fått hjälp till vårdcentralen, och att du börjar med Antabus. Starkt gjort att söka hjälp! Angående din fråga om när partnern dricker alkohol och man själv inte, min man dricker sällan numera, men när han gör det försöker jag ha något bra/gott alkoholfritt alternativ. Finns ganska mycket att välja på som är gott, tycker jag.
Lycka till,
m

Det låter klokt, Kastellen. Du har ett ansvar både gentemot dig själv och barnen. Ut på nykter AW imorgon, det bästa med att göra det NA är att notan blir hälften av den normala... (utom utomlands, där alkoholfria öl är dyrare än de med alkohol...), koppla bort hemma så gott det går. Du är ju nåbar för barnen, och körbar.
Hoppas det blir bra,
/m

att du känner att du är på väg åt rätt håll. Ibland (ganska ofta), tar livet några krokar fram och tillbaka innan man hittar rätt. Lätt att bli otålig då, man vill ju gärna få veta att man gör rätt, och ha en quick fix. Ärlighet, och att visa vem man är tror jag att vi vinner på. Men det kan vara svårt, ta ett steg i taget, känn efter vart det leder.
Ha det bra,
/m

Nu har han druckit i två dagar efter det där bra men jobbiga mötet där han erkände sig som alkoholist. Jag vet inte om han har varit till jobbet idag men jag skulle inte tro det.
Tydligen steg han upp vid halv elva och for sedan iväg på cykel igen. Alltid något, att han inte tar bilen vill säga...
Imorgon har vi inplanerat After work på jobbet med avtackning av en arbetskamrat. Jag har sedan tidigare bestämt mig för att jag ska gå men med viss oro över hur det blir här hemma för barnen...
Dock känner jag att jag verkligen behöver få göra något roligt och inte bara sitta fast i eländet här hemma! Jag ser fram emot att få dansa och skratta, det känns som en evighet sedan!
Han ska hämta på dagis imorgon och vara med barnen är det överenskommet sen tidigare. Får se hur det blir.
Oro och förväntan att det blir fylla här hemma.
Jag ska självklart vara nykter och jag har sagt till de äldre barnen att ringa mig om det är något.
Jag kanske gör fel men känner mig lite trotsig också eftersom att han dricker när han vill och kommer och går som han vill! Jag vill inte att det ska drabba barnen men jag orkar inte vara inlåst hela tiden. Jag måste hämta kraft och energi ur glädje och den är kvävd här hemma.
Rätt eller fel nu har jag bestämt mig. Jag har även bestämt mig för att planera någon rolig trip med barnen i sommar utan maken. Jag vill inte ta risken att resa med honom igen.
Jag har fått nog nu! Droppen var förra helgen, har varit helt knäckt efter det. Jag tänker inte ta emot mer skit nu och jag tänker inte försvara mig mer! Han måste ta tag i sina alkohol problem på allvar annars måste vi gå skilda vägar. Jag kan inte låta barnen växa upp så här, inte på de här premisserna! Barnen och jag kan inte leva så här längre, det går bara inte, det är ett ohållbart liv!

Fick en återbudstid. Fått nya mediciner, bl a campral, som jag själv bad om. Finns goda chanser att det hjälper mot matmissbruket också. Sjukskriven, deltid nu. Skönt, en sten föll från bröstet. Har haft svårt att hålla koll på papperna på jobbet och blivit snurrig av minsta lilla stress.
Mitt 2a AA möte på hemmaplan. En helt annan grupp. Vi var två. Jag kanske får AA i lagom doser, som passar mig? Det var nästan litet komiskt ändå. Mötet var bra :) Hit återvänder jag. Känner en god atmosfär i väggarna. Ett lugn och en glädje. Tryggt med andra ord.
Jag har slutat snusa också. Oj, vad jag tänker och suktar efter det.
Nu är jag på väg. Blicken utåt från mitt inre. Men det kräver dagligt idogt arbete.

Välkommen hit! allt fungerar som det ska.
bara att fortsätta läsa och skriva.
Lycka till med de nyktra dagarna!
/PP

Fick ett wakeup call i söndags 18/5 KÄnde som du känner precis som DU!!

Men ni som e lite vana här Varför står mina inlägg som inte tillgängliga?? gör ja ngt fel??

Bra jobbat med 9 dagar. Var hos VC i mån fick tabletter Antabus Va ute å gick i tis ute å gick i ons ute å gick i dag I dag gick ja förbi systemet. FAktiskt JAG GICK FÖRBI DET!!!!!

Men det är svårt Kämpa på Jag tror att denna sidan är jätte bra å läsa att man inte är ensam att man inte behöver skämmas för sitt beroende å att det finns vänner här som man kan fråga.

KRAM Fr lilla mej

Grattis dina inlägg har varit till stor hjälp, har känt igen mig i mycket. Själv åkte jag dit efter 3 månader, har börjat om, känns lite mindre inspirerande, men ska gå

Bra livsval!
Känner igen din situation.
Hjälpen/trösten är att det är lika jävligt för allla!!!
Tankarna på Alkohol är konstant i början av slutandet! Men det är bara du, ingen annan, som kan se till att inte röra flaskan.
Det ger med sig efter ett par månader.
Ta en dag i taget och framförallt. KÄNN efter varje morogn du vaknar nykter!!
Slippa dovheten i kroppen, klar i knoppen, energifylld och ro i själen.
Du kommer förmodligen inom en kort framtid att bli trött så in i H-e.
Det är normalt, du får sova bort ett par veckor innna du är på banan igen.
Med innersta lyckönskningar!

Ha det - Kämpa på

Jag var också ruskigt trött första 3 veckorna utan alkohol och med antabus. Nu 4:e veckan känner jag att jag börjar piggna till lite...så håll ut. Sov så mkt du kan. Det vänder.

Skriver jag idag. Inte utan lite stolthet.
Runt omkring mig häller folk i sig som vanligt. Kan ju inte klaga, har aldrig berättat att jag har problem med "sista" ölen.
Nåväl, känner mig urstark med min väg utan alkohol. Finns gott om fylle hemma till gäster och vänner men det bekommer mig inte.
Det står ju en N.A pilsner i kylen till mig så det är lugnt.
Till Er som vill ha annat än saft i glaset kan jag rekomendera vitt N.A bubbel. Sött, läskande och gott. Funkar perfa i sommarvärmen.

Ha det - kämpa på!

Tack för er omtanke, den värmer verkligen!
Det gick bra :). Beställde två alkoholfria veteöl som tpk var riktigt goda. Dricker annars mest vin...rödvin.
Jag har sedan "kraschen" för drygt 2 år sedan dragit ner min konsumtion. Dock har jag sakta börjat glida o för tre v sedan insåg jag att jag måste ta mig i kragen...
Jag vet att många här tycker det jag ska skriva är dumt... o det är det säkert men jag vill o måste testa mig fram.
Jag har bestämt mig för att jag endast får dricka varannan helg o då i sällskap. Max en halv flaska vin på fredag o en halv på lördag, inget annat. Så blev det i helgen. tog en alkoholfri öl innan middagen o sen vin i sakta takt utan berusningskänslan kom. Det gick o jag var väldigt glad o nöjd efter.
Kanske går det, kanske inte, det får tiden utvisa, min väg jag måste gå..

Ikväll känns livet tungt o jag känner mig ledsen. Så skönt om jag kunnat få bedöva alla jobbiga känslor med vin. Att lindas in i "bomull" o glida bort! Men känslan av att "vilja försvinna" ger mig dåligt samvete.. Precis som känslan av att vakna upp bakis på morgonen o veta att man drack för mkt kvällen innan...
Tänk vad skönt det skulle vara om jag skulle vara en lugn o jämn personlighet....enda problemet med det är att jag skulle förlora mig själv då...

Nä, nu säger jag God natt o hoppas att livet känns lättare imorgon!

Ett jobbigt och utmattande samtal hos terapeuten idag, helt slutkörd både före och än mer efteråt! Bröt ihop och grät massor.
Stort steg ändå då maken själv konstaterade att han är alkoholist. Starkt gjort tyckte jag.
Mötet blev ändå jobbigt och det är lång väg kvar, om det alls går. Viljan måste ju finnas där...
Ikväll hade barnen event på skolan och jag har varit där ensam. Hans barn frågade efter sin pappa vilket kändes lite sorgligt när besvikelsen syntes i ögonen men det kändes ändå bra att vara där.
Maken ringde nämligen under em och sa att han kände att han behövde tid för sig själv, tid att fundera lite vilket jag tyckte lät helt okej. Fundera och reflektera är ju alltid bra.
Sen när han sa att han skulle fara ut och cykla, käka en pizza och lovade att sova i annat rum utifall att han skulle vilja ta en öl så slog oron i kroppen igång igen.
Han sa att han inte bestämt sig om han skulle dricka eller ej, men utifall att...
Vem försöker du lura tänker jag!? Klart att han kommer att dricka!
Så vad blir det för reflektion på fyllan och vad blir resultatet här hemma senare ikväll? Det återstår att se men jag blir så trött,det blir bara värre och värre. Ljug smusslande, ursäkter osv. Jag fattar att han redan hade bestämt sig! Han frågade vad jag tyckte om det hela, men vad ska jag tycka? Jag är maktlös.
Vakna! Snälla vakna innan det är försent!

Precis så är det, trötthet en kort eller för en del lång period är helt normalt och hör samman med missbruket av alkohol. Det går över men kan ta ett tag.
Bejaka det, lyssna till kroppen och se det positiva i att den äntligen får en chans att återhämta sig och läka.
Sömn är ett underskattat läkemedel som hjälper mot det mesta! Kan upplevas lite tråkigt men det går över, sakta men säkert kommer du snart att börja märka alla positiva effekter också!
Lycka till, bra jobbat!

anledningen till tröttheten är nog att kroppen nu får vila och reparera sig utan effekten av giftet.
Tröttheten kan hålla i sig månadsvis innan man kommer i fas med sin egen kropp.
Njut av tröttheten och att din kropp mår bra !
Jag var mest trött det första halvåret och sen gick det uppåt för att plana ut efter ett år.

När det gäller dödslängtan i kombination med alkohol så vill jag skriva några ord till. Både till dig och till andra som läser det här och upplever liknande. Alkohol påverkar känslor på allra möjliga, ibland oberäkneliga sätt. Om man har självmordstankar så kan de förstärkas av alkoholen, samtidigt som normala spärrar släpper och mer rationella argument försvinner i bland alla känslor. Tyvärr är det många som skadar sig själva då de är berusade och som inte skulle gjort det om de varit nyktra, även om tankarna kan finnas där. Därför kan det vara extra viktigt att prata med någon om sina mörka tankar. Det kan kanske vara en hjälp att skriva av sig på ett forum som det här. Men det finns också mer anpassade tjänster som Nationella stödlinjen, Självmordsupplysningen eller Psykiatrin där du bor. Läs gärna mer under någon av länkarna här.

http://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Sjalvmordstankar/
https://mind.se/var-hjalp/sjalvmordsupplysningen/

Alkohol kan erbjuda omedelbar lindring och är samtidigt en svekfull och opålitlig källa till vila eller ersättare för kärlek och livslust. Den vila eller lindring den erbjuder får man oftast betala igen med ganska mycket ränta.

Jag vet inte om jag förstår dig helt rätt LenaNyman. Det låter inte som om den hjälp du sökte gav det du ville ha eller behövde. Det är ofta så att man kan behöva göra flera försök, snacka med flera personer för att hitta något som passar.

/magnus

Det handlar ju inte om skrivartalang. Finns väl ingen anledning att tänka så utan syftet är ju i första hand att lära sig av andras erfarenheter och hålla motivationen uppe under den krävande provning som det faktiskt är. Hälsa gubben det från mig ;-) Och nej, du kan inte bara dricka ett par öl, osv. osv. Tycker att det som borde passa honom mycket väl att ta del av är mulleparets fantastiska erfarenheter. Han kanske kan förstå att han snart är där nu. Framme vid den dagen där mt. faktiskt inte hade något val än att lämna? Resan tillbaka och hur livet ser ut i dag borde faktiskt få den största tvivlare att bli lite avundsjuk och önska sig något liknande, eller hur? Hoppas för din skull, men var realist. You know your enemy...

//PP

Tack för dina rader.Sant vännen att man kan välja om man vill leva med någon som dricker.
Får se om han tar till någon hjälp, annars står jag fast i mitt beslut.
Det där om att kunna dricka ett par öl, den gränsen är passerad sedan länge. Ändå tror han
att det kanske skulle gå. Känner heller inte för att vara med om några experiment angående detta.
Någonstans inom mig känner jag att det blir en bra sommar med små dippar då och då, men inte värre
än att vi kan klara av det, eller hur m-m.
Kram
Konstnären