Senaste kommentarerna i forumet

Hej LillPer! Nu är jag ju inte raketforskare på riktigt och är allmänt lite korkad (som de flesta av oss) men jag tror att jag har fattat det där med småkrämporna. När vi dricker/drack så har kroppen fullt upp med att bekämpa giftet och vi hinner helt enkelt inte med att känna av småkrämpor som en förkylning. Jag gick igenom det i somras under mitt förra försök till nykterhet. Kroppen började kännas av och jag insåg att jag inte var tjugo längre. Hade jag inte ont här så var det där. Allt kliade och mensen blev det si och så med. Förkylning efter förkylning följde. Ständigt trött för att inte tala om magen. Var och varannan dag var jag nästan redo för att skicka in mitt kack för analys i Norrköping(?). "Ska det verkligen se ut så här?" Men jag tror att det är vanliga åkommor som de flesta har hela tiden men vi alkisar är så vana vid att inte känna, förtränga bort och hålla masken så när vi äntligen känner blir vi lite väl upphettade. Det är ju bara min erfarenhet. Så krya på dig LP. Hoppas du inte har något allvarligt.

Fia

Jag är här! Och jag läser varenda dag här. Jag har bara inte haft så mycket att säga, för ovanlighetens skull... Det är smockfullt i huvudet men det stannar liksom där, har behövt snurra omkring lite för sig själva, alla tankarna. Jag är fortfarande inte helvit men dricker sällan och lite. Har inga regler eller nåt sånt, men känner nästan alltid att jag bara inte vill - kalla mig gärna velig som inte tagit ngt slags beslut, men jag håller fortfarande på och funderar, bearbetar alla suddiga år, återhämtar mig - försöker förstå vad som triggar, vad som gör att jag väljer bort A eller inte i två kanske väldigt lika situationer. Försöker också lära mig stressa av och vila och ha roligt utan A och känner mer och mer att det är stressen och presterandet som är grundproblemet. Har jag ork utöver barnläggningar och vardagsfix en kväll så tar jag liksom fram datorn och jobbar - går igång på att få undan och beta av - ungefär 10000 ggr mer än att titta på film el tv el läsa skönlitteratur, blir mest uttråkad då. Utom när jag i perioder maniskt drar igenom en hel tvserie på typ ngra dygn. Är trött på mig själv, vill kunna njuta av lediga sköna lugna kvällar - det är nog vad jag ville ha sagt med allt detta. Hoppar över till min egen tråd och häver ur resten av byket imorgon...

Härligt att höra att det går bra för dig! Det låter som att du är så lugn i ditt beslut, att du sakligt konstaterar faktum. Och jag blev helt varm och glad att du undrade om mig. Tack!

Stor kram N.

Feber kan man visst få vid kraftig alkoholabstinens. Och beskrivningen stämmer väl in på ett mindre "tuppjuck" Nästa steg är Dille- Benägenheten för sådant varierar. Men en förutsättning är rätt kraftig drickande. Så trappa av är nog att rekommendera, eller sjukhusvård.

Jag läste ju din tråd i november, när du hade ett uppehåll från Forumet. Det jag läser nu gör mig verkligen på gott humör! Känns som du har återfunnit ett starkt fokus, och att glimten i ögat är på väg tillbaka. Njut av resan, men ta en titt i sjökortet då och då ;-)

Kör hårt, fast mjukt!
/PP

Hej Minz och så fint att läsa det du skriver! Jag tyckte om den dikt du skrev för någon dag sen, viktigt att läsa, minnas och läsa på nytt, för att minnas och kanske än mer för att se att det finns ett annat liv framöver, dessutom nåbart! Jo men så klart att jag väldigt gärna vill finnas till som stöd och sällskap på de sätt som går. Jag tycker också att det är lätt förvirrande ibland att riktigt veta var man skall skriva och vem som sen egentligen är mottagare. Jag har tänkt försöka skriva mera i min egen tråd, men så ser jag både det ena och det andra, här och där, som jag vill svara eller berätta för. Så blir det som det blir, men jag tycker att det i alla fall är bättre att det överhuvudtaget blir! Precis min vän, som med nykterheten, det är bättre att det blir och inte lika viktigt hur, bara att... det blir.
Jag ville, trots sen natt, skriva en hälsning till dig, vet så otroligt väl hur det första timmarna, dagarna och även veckorna förändrade både det inre och det yttre för min del. Plötsligt kände jag en märklig befrielse, nästan som att jag sluppit fri och började njuta mer och mer av det. Jag försöker hela tiden minnas det och hålla kvar ungefär samma känsla fortfarande. Njuta av varje nykter dag, varje övervinnande över att inte spriten leder mig, utan att jag avleder den från mitt liv. Njuta av varje tillfälle du känner den där befrielsen, om du bara kan så kan du tänka som jag gjort otaliga gånger och som hjälpt mig... Jag avstår inte från lika mycket som jag får idag som nykter, gäller att som på barns sätt glädjas åt just precis den där grejen man skapat och klarat av själv. "kan sälv, titta så duktig jag är!"
Jag hejar på dig! Kan jag finnas, så kommer jag att göra det, på ett eller annat sätt, lyssnar och samtalar så gärna. Var rädd om livet och njut av beslutet till nykterheten. Den är färskvara och bör avnjutas dagligen, liksom jag själv ser den som mitt dagliga träningspass för min hälsa och mitt välmående!
En ny dag i morgon!
God Natt till dig och den som läser detta! Som sagt var, vi är många många som vet vad livet är för något på olika sätt, en sak tycker jag mig tydligt läsa här inne och det är en gemensam önskan om att hitta ett liv att trivas med trots att man lämnar den ytterst tveksamma och förrädiska följeslagaren A! Det går alldeles utmärkt när man är mogen för det, att ha hur kul och socialt som helst tillsammans med andra även som nykter. En bonus kan dessutom vara att man mycket väl minns det dagen efter och inte det minsta behöver försöka komma ihåg hur det riktigt var. Eller kanske ännu värre fundera över vem det kunde vara sånt att slippa möta på ett tag efteråt...
Som sagt, god natt och jag önskar dig en fin dag i morgon. Släpp inte taget, du har det i din hand nu!
Styrkekram, Mulleman.

Jag håller med m-m om att regler för tid och mängd inte är "normalt drickande" men
det är inte det jag vill ha utan jag vill ha kontrollerat drickande, det känns tryggare.

Vad kul att min lista hoppade över i din tråd mnbv098! Roligt att kunna bidra med något för någon annan än till mig själv. Har själv hoppat tillbaka på punkt 2. Jag mår bättre än på mycket länge och det känns underbart. Skutan har övergått till att bli en sportbåt med solglasögon i fören och då med få krusningar på havet. Det är svårt att beskriva med ord hur lättad jag är över att vara nykter. Den första tiden var så ångestfylld. Skam och sug efter vin blandades i en salig röra och sedan dök den där mördande tröttheten upp.
Jag har grubblat över det här med känslor och mående. Över vad som gör att man känner lycka och välbefinnande. Jag har i min alldeles egen värld kommit fram till att lycka kort och gott är kemi. Hormonerna i kroppen påverkar våra känslor. Jag vill på intet sätt säga att det jag tänker är det rätta, men jag kan lova att det hjälper mig att må bra.
Vad har jag då gjort för att få måbrahormoner de sista åren? Jo, jag har snusat, ätit choklad, tagit Zoloft (antidepressiv medicin, sexchattat och sist men inte minst har jag druckit massor med vin. Sunt va?! Stackars min kropp och själ... jobbar helhjärtat på att trigga igång mina alldeles egna hormoner på ett sunt sätt. Jag vill verkligen inte stampa på mig själv mer! Jag har brutit med alkoholen, det var 3 veckor sedan. Jag räknar inte så noga då jag känner mig övertygad om att jag är färdig med den. Lovar att jag hör av mig om jag vacklar. Sexchattat har jag inte gjort sedan jag flyttade ifrån min ex. Antidepp är avslutad sedan en vecka tillbaka och jag mår bra!
Nu tänker jag vila i detta några veckor och sedan ska snuset väck. Så är min plan i alla fall. Kram till er, ni betyder så mycket. Tack!!

...det där har jag gjort mååånga gånger! Så pass många gånger att jag kallar mig för "Proffset".
Det går bra ett tag, sen tillåter man sig liiiite mer, liiite oftare och till slut så tar man ett par pilsner/glas vin varje dag.

Jag har dock inga större besvär med att återgå till nykterhet. Det går faktiskt väldigt lätt - åtminstone när det gäller det fysiska.
Talar vi om hur ofta man tänker på alkohol så tycker jag att det är hugget som stucket.

1) När jag tillåter mig att dricka så tänker jag på när jag kan dricka nästa gång, hur mycket man har druckit på kvällen och om man "hinner" ta en till. Dagen efter räknar jag timmarna efter den sista ölen för att vara säker på att vara körbar osv. osv. Mycket planerande för att få allt att "fungera".

2) När jag håller mig nykter så ägnas lika mycket tankar, fast åt andra hållet. "Hur många dagar/veckor är det sedan jag drack senast." "När kommer nästa tillfälle då det kan uppstå problem att avstå." "Ahh..nu hade det varit riktigt gott med en bärs när jag varit så duktig och gjort det och det!". Osv. osv.

Vet inte vilken tankeverksamhet som är värst faktiskt och det är väl därför jag känner ibland att, "nä, fan, nu tar jag mig några bärs så att jag slutar att tänka på det". Problemet är som jag beskrev ovan att då börjar jag tänka som en alkis i stället, promillekoll liksom, hur mycket bärs finns det hemma, räcker det över helgen. Ja, man börjar att planera så att det ska finnas "tillräckligt". Vad tillräckligt är vet vi allihop... :/

Jag kommer nog garanterat att dricka igen. När vet jag inte, men det dröjer ett tag till. Min botten nådde jag för 7-8 år sedan då jag erkände för mig själv att jag har ett grymt komplicerat förhållande till alkohol. Ett destruktivt förhållande. Därefter har det gått bättre och bättre vill jag påstå. Jag vet mina begränsningar, när det börjar att gå över styr. Då stoppar jag. Än så länge så har det funkat väl.
Har fortfarande perioder då det blir för ofta och för mycket, det ska jag inte sticka under stol med. Vid de tillfällena så är det mycket som inte händer. Blir apatisk och självisk. Vill inte göra saker. Gör bara det nödvändigaste och skjuter gärna upp saker och ting.
Det är ju inte en alltför trevlig tillvara direkt... brukar tänka på dessa situationer ofta, det hjälper mig att låta bli den där första ölen, eller vinglaset.

För övrigt så är jag 41 år och började dricka redan som 13-åring. Det klickade direkt och alkohol har alltid varit inblandat i "roliga" sammanhang på ett eller annat sätt. Dock så började inte problemen förrän -97/98 nån gång. Jobbig tid med sjukdom och sedemera död i släkten. Lätt att söka tröst i nappflaskan då. Korkat, men inget jag kan göra ogjort.

Men som sagt, prova och återkom. Det går blixtsnabbt att falla in i gamla mönster, så var på din vakt bara!

så oerhört mänsklig och sympatisk du verkar. Och jag fnissade rakt ut åt att deckarrepriserna framstår som nya spännande mysterium varje söndag. - Nämen den här har jag inte sett! Eller?

Vad duktig du är (förlåt, duktigduktigduktig, jag måste sluta) som tar ditt förändringsarbete på allvar. Terapi och böcker. Jag duckar än så länge förändringsarbetet och håller mig bara till att inte dricka men jag förstår ju att för att det ska vara så måste jag förändras. Och därför måste så klart något ändras som du precis skrev. Men inte nu. Sen. Ska bara...
Snart nog.

Sov som en säl i natt, m-m, det tänker jag göra!

Snart helg igen och fjärde helgen nykter blir det. Förstår inte nu hur jag kunnat förstöra all ledig tid med att dricka. Tycker jag har alltför lite fritid som det är nu för att hinna med allt jag skulle vilja göra. Har heller inga problem med att bara ta det lugnt och slöa och tiden rusar ändå bara iväg.

Känner mig inte "frälst" i nykterheten som jag kanske gjort nån gång tidigare utan mer bara en tacksamhet över att få vara nykter just nu.

Reflekterar också över hur skönt det är att slippa ångesten och slippa överkompensera och vara alla till lags och lite "för" trevlig bara för att samvetet varit tungt...

Som sagt bara lite på tre veckor ännu, men skriver mina tankar för stunden.

En dag i taget fortfarande, fast det känns som ganska enkla dagar just nu!

Trevlig läsning såhär på kvällskvisten! Skönt att semestern blivit bra både för dig och frun, med den starten... Bra jobbat!
/m

Bra knep att hålla sig sysselsatt. Min mest kritiska tidpunkt under de första veckorna var fredagseftermiddagen/kvällen. Visste inte vad jag skulle hitta på som inte skulle väcka sug. Min grej blev att boka in träningspass vid den tiden. Funkade bra, och ger ju bara positiva bieffekter. Gäller att hitta sin grej, mota undan suget innan det hunnit få fäste.
Grattis till dina 10 dagar, bra jobbat!
/m

Efter undantaget i lördags med en dålig dag så flyter dagarna och livet och arbetet med livet på i en ganska skön takt. Känner mig ganska tillfreds trots allt. Tankarna på alkoholen är färre och inte särkilt intensiva. Tänker ofta att om jag vetat att det skulle kännas såhär bra att vara utan alkohol skulle jag gjort detta för länge sedan.

Jobbar en del med min självkänsla. Läst en del på nätet och hittat en bra sida om mental styrketräning av Olof Röhlander. Finns en del bra, matnyttig info där. Lyssnar just nu på en av hans böcker, om att få en vinnarskalle..., precis börjat men den verkar bra. Lyssnat på en annan bok av Elisabet Gummesson, om att bli fri från perfektionism. Känns som att det är dags att ta in lite nya tankar i hjärnan och försöka få dem att gro, att växa. Elisabet Gummeson sa i sin bok att "vill du ha en förändring, så måste du göra en förändring". Så enkelt och så klokt. Bara att göra den också....

Några myter om alkoholens positiva inverkan kan jag avliva... Att rödvin skulle vara bra för immunförsvaret - bullshit. Efter att jag sluta med vinet har jag inte varit sjuk eller förkyld en enda gång. Brukar annars åka på allt som finns under höst-vinter-vår. Tre månader utan halsont eller förkylning är rekord under de senaste åren. Att alkohol skulle kunna ha någon som helst positiv effekt på sömnen stämmer inte heller i mitt fall. Sover som en prinsessa sedan jag blev nykter. Även om jag numera somnar senare så är jag piggare dan efter. Skönt.
En annan fördel(?) med det nya nyktra livet är ju att det gör inget att det sänds lite deckarrepriser och filmer på tv - allt är som nytt :-) I alla fall slutet... Inte så att jag suttit redlös på kvällarna, men lite dimmigt kan det varit då och då vid filmsluten....

Känner igen det Fia och Tilde (tror jag) skrev om i någon tråd, behovet av att vara ensam. Har stort ensambehov och behöver vara ifred med mig själv i mycket. Men det gör inget, kanske kan komma ut ur grottan framåt våren, tillsammans med solen.

Ja, sammantaget känns livet helt ok. Ni som påbörjat nykterheten, håll ut, det blir bättre!

skriver vi den 23 januari och jag sitter här och läser som vanligt. Lustigt, jag oroar mig för att exempelvis Nike och Nossan och Lexi och de andra från vitt 2014-tråden inte har rapporterat in på länge och så ser jag att det är tio dagar sedan jag skrev i min egen tråd. Och jag har det hur bra som helst. Eller egentligen inte, jag har en ganska allvarlig kris vad gäller karriärval och måste ta stora och svåra beslut de närmaste dagarna vilket är otroligt jobbigt men med alkoholen har jag det inte jobbigt. Jag tänker på det här projektet hela tiden men jag vet, jag VET, att det är över för mig. Jag kommer inte kunna dricka mer och just nu stör det mig inte nämnvärt. Jag är en sån som inte dricker och det är så det är. Fast jag tycker fortfarande att det ska bli lite jobbigt att återinträda i social gemenskap och etablera detta, att jag är numera en sån som inte dricker. Men det får bli ett senare problem. Sov så gott alla vänner.

P.S och rapportera gärna in så att jag får veta att ni lever mvh/hönsmamma D.S

Delar dina tankar Ölhävaren. Vad jag gör nu är att jag läser här mycket. Men vet att tiden kommer då man börjar förhandla. Skall försöka vara här minst en gång per dag. Men om man åker dit, så måste man bryta direkt. Två dar på raken så är jag tillbaka i trallen. Jag skulle vilja ha någon att snacka med. Att man ringer ibland och frågar varandra hur det går. Ja, som ett extra skyddsnät. Dels om det går bra, men framför allt då suget kommer och om man skulle snava till.

Tack Mullemannen o ni andra! Så klart att jag tar emot stöd :) Har varit så förtvivlad att jag inte riktigt tagit in kommentarena, men de betyder så mycket. Jag vill gärna höra mer sen, om livet som kämpande, som nykter. Hur man står fast vid sitt val. Jag kollar på era trådar, de som jag hittar.

Ja, skönt att det kan vända. Gäller bara att hålla fast vid det :)

För er som lyckas förändra ert drickande så att ni kan dricka "normalt" igen är det bara att gratulera. Jag har i dag bara 11 dagar som alkoholfri, men har försökt sluta/minska många gånger. Idag har jag kommit till en ståndpunkt där jag inte tycker alkohol är särskilt viktigt längre. Ser inte att jag på något sätt missar något om jag inte kan dricka en droppe mer i livet. Är man allergisk mot nötter, då äter man inte nötter! Tror att jag kanske nu, med den insikten har en möjlighet att lyckas. För hur skulle jag kunna komma ur mitt drickande om alkoholen fortfarande är så viktig att jag inte vill vara utan den?

Mina små funderingar helt utifrån mig själv.

Ja, jag är alldeles övertygad om att det kommer fler och värre faser längre fram. Jag jobbar nu med att stålsätta mig för jag vet att det kommer.
Har en hel del funderingar kring hur jag ska hantera situationen om jag åker dit igen. Tidigare har jag lagt ner alla planer på ett nyktert liv för lång framtid. Hur sjutton gör man för att inte bara fortsätta när/om ett återfall kommer.
Men på söndag är det 2 veckor! Närmar mig "personligt".

härligt att höra hur du låter i din text idag. Visst är det maffigt när man känner att det vänder, att hoppet tänds!
Ha de,
Fenix

Så länge man behöver sätta upp regler för hur och när drickandet ska gå till och en gräns på hur mycket så har man i mina ögon inget normalt drickande. Och så länge mitt drickande skulle behöva regleras på det sättet så ser jag inte att det skulle vara värt besväret.
Provade det förra vintern, mycket strukturerat. 2 dagar per vecka skulle det vara ok, och max 1/2 flaska vin. Jaha, då var det planerat AW med kollegorna på onsdagen (=halva veckans ranson), fredagen dela en flaska med mannen, och sen spontanbesök hos kompisar på lördagen. Med vin till maten, och då börjar förhandlandet (som vinet vinner) och skuldkänslorna och skammen tar vid. Veckan efter är det weekendresa på gång och hur ska man göra då, ett undantag till, och sen är det snart tillbaka, som Pellepennan beskrev.
Jag tänker inte "aldrig mer". Jag ser det som ett tillsvidare beslut, som en anställning som löper vidare. Det känns skönt för min del, har nu hållit uppe i 3 månader och en vecka, och mitt beslut löper definitivt vidare.
/m

Dagarna virvlar förbi. Hjärnan fortsätter att testa mig. Titta där är bolaget. Är du inte litet sugen på att gå in där? Är du inte allt sugen på ett glas vin eller kanske en god bärnstensfärgad öl med perfekta små bubblor? NEJ!! Sluta tråka! Jag vill inte!
Har träffat min vän idag. Vad kul vi hade :) Detta är något jag saknar i mitt liv. Så här vill jag ha det fram över. Imorgon ska jag träna. Härligt! Jag längtar! Jag håller på att bli riktigt smal. Inte för att jag har varit överviktig innan. Konstigt med tanke på allt jag fått i mig. 4-5 kg borta, bara sådär. Hyn börjar bli bättre. Inte lika torr och glåmig. Jag sover litet bättre, men är ändå mycket piggare nu. Jag tror att livet vänder nu. Det kan bara bli bättre. Ångesten finns där på lur, men inte i närheten av hur det var förra veckan. Jag lever. Jag LEVER! Apropå lever - undrar hur min lever har det? Förra våren var det bra. 2004 var det dåligt. Asch, den ska få läka nu.

Visst vet vi för lite. Alldeles för lite för att skriva ut centralstimulerande i alla fall. Eller snarare så vet vi ju att det inte funkar så, även i bipacksedeln till Concerta(adhd-medicin) så står det ju att medicinen bara ska tas som komplement till annan psykiatrisk behandling. Tyvärr ser det inte ut så i praktiken. De flesta erbjuds bara medicin och inget annat. (nu tror jag inte medicin är det bästa, bara att det är sjukt när till och med läkemedelsföretagen skriver detta och läkarna inte går vidare med psykosocial behandling)

Kanske de du känner inte hade adhd. Men nu har de ju en annan "diagnos" att förhålla sig till istället, medberoende (vet att det inte klassas som diagnos men det kunde likväl). Egentligen spelar det ju ingen roll vad man kallar det, bara man genomför de förändringar man behöver för att leva ett gott liv.

Däremot tycker jag det varit hjälpsamt att få diagnosen (i vuxen ålder) då det faktiskt finns en hel del forskning, som är bra också, som kan underlätta för mig hur jag ska förhålla mig till svårigheterna och kunna vända dem till styrkor istället.

Den här länken tycker jag förklarar adhd på ett empatiskt sätt
http://bloggmalplace.wordpress.com/2010/12/30/adhd-i-bilder/

bara så som jag beskriver. Jag har bekanta som helt ändrat sitt liv efter en VuxnaBarnbehandling. De har inte haft en susning, eller tänkt på, att de kommer från en missbrukarmiljö utan folk runt dem har ju hela tiden påpekat och diagnostiserat dem med bokstäver. Så de har ju självklart trott på det.

Därmed inte sagt att det är så för alla. Därom vet vi väl alldeles för lite idag ?

Men symptomen kan uppenbarligen vara väldigt lika.

Jag förstår inte riktigt ditt inlägg om adhd. Det är klart att för en person med adhd så blir tillvaron lättare i och med att man lär sig förstå vad som triggar en, ofta stress och brist på rutiner som försvårar impulskontroll. Detta är ju oavsett om personen med en adhd-diagnos har alkade föräldrar eller inte.

Jag har adhd. Första gången jag skriver det här men blir för komplicerat att låtsas skriva om en kompis (Hej Bullen... liksom ;))
Anledningen till att jag tidigare här gett mig in i adhd-diskussioner utan att skriva att jag själv har det är så enkelt som att jag inte velat bli dömd för det. Jag har många gånger hört andra prata om andra som har adhd/andra psykiska diagnoser och ange det som en orsak till hens agerande, som att man inte behöver ta det den personen säger och gör på allvar.

Som jag ser det så har jag adhd for life. Visst det som definierar diagnosen bleknar bort i och med att jag får ordning på mitt liv, så långt håller jag med. Men det är skillnad på mig som är ett vuxet barn med adhd och ett annat vuxet barn som inte har adhd. För mig är det superviktigt att jag har struktur i min vardag.

Jag kan komma till insikt om att jag är barn till en alkoholist hur mycket som helst, gå till alanon o.s.v. men det i sig underlättar inte min adhd-problematik. Släppa kontrollen har liksom en betydelse för mig som medberoende men en helt annan för mig i min adhd, där är det dåligt och destruktivt för mig att släppa kontrollen. Alla vuxna barn till alkoholister behöver inte ett stenhårt schema i olika färger, ett program till mobilen som piper för minsta lilla grej man ska göra (annars glömmer man), träna fem ggr/veckan för att kunna varva ner och dämpa impulsiva beteenden, mindfulnessövningar för att inte ta in allt, precis allt som sker i ens omgivning.

Visst är alkohol en djävul men det är inte så enkelt som jag tycker att du gör det. Det här är något jag har varit tvungen att acceptera, lära mig att leva med och jag vill påstå att det kräver mer av mig än någon som inte har adhd. Ibland låter det på dig som att du anser att det finns bara en sjukdom och det är alkoholism, roten till all ondska.

Däremot håller jag med dig i att läkarna är för snabba med att skriva ut medicin. Det vi med adhd behöver är hjälp med att hitta den struktur vi behöver för att kunna reglera våra känslor, anpassad kbt är bra, förståelse från omgivningen och att sluta upp med att skämmas för vår adhd, strunta i folks blickar när vi går över de social gränserna och är "konstiga". Alkohol och droger är ju skitdåligt för oss, tyvärr "självmedicinerar" många med adhd, själv tog jag ju benzo. Men som sagt så är det inte riktigt så enkelt som att "bara" sluta med det. Precis som du måste acceptera att du är alkis for life, likaså måste jag med min adhd.

Det var mina femtio öre.

Ha det bra!

Ditt synsätt är intressant. Jag vet att jag inte klarar att dricka normalt. En dag i taget är ju ett bra sätt att tänka. Har funderat på om "aldrig mer" är destruktivt. Jag väljer mina konsekvenser är kanske också ett bra sätt att tänka.