Senaste kommentarerna i forumet

Tack! Nu när jag *ropar' för 2:a gången, så syns jag. Det finns en film om en trollkarl som hämnas sin far och den heter Now You See Me. En bra film.

Hur ska jag kunna veta vilka flikar som är mest *lämplig* i det här forumet?!

/wolf

Jag hittade inte heller ut, men till slut blev jag tvungen att få den
hjälp som faktiskt samhället kan erbjuda. Det skäms jag inte alls över
tvärtom. Det är väl bra att du har kommit till insikt. Verkar som du vil nu.
Viljan att sluta dricka är ju egentligen det hela går ut på. I början kan
man ju jobba sig igenom timme för timme, och sen dag för dag. Jag tror det
är väldigt olika hur man går till väga.
Hoppas det går bra fördig
Konstnären

Välkommen hit. Tycker inte du ska skämmas över att du behöver hjälp. Tvärtom
är ju det ett bevis på att du vill ändra på din situation.
Stanna här och skriv av dig det har hjälp mig mycket.
Känns som om du är på rätt väg
Konstnären

som du skrev under dricker jag för mycket den 7:e. Lycka till med resan i nykterheten!

//PP

Hej!
Ja, jag dricker alldeles för mycket. I skrivande stund är jag dock nykter. Jag inser att det är just nu, inte förr och framför allt inte senare, som jag behöver skriva av mig. I torsdag, föll jag som en fura i vardagsrummet, snavade på ett telefonbord och slog i näsan med en duns. En våldsam smäll med efterföljande blåmärken..som håller på bli gula. Det ser brutalt ut. Det här är ett påtagligt varningstecken.
Ärligt, behöver jag andras synvinklar eller perspektiv. De radikala råden fungerar också bra eftersom jag alltid försöker hålla mig så nära sanningen som möjligt.
Jag skäms för att till slut be om hjälp. Min historia är att jag är förtidspensionerad, sen 1993, pga kronisk sjkd. Det har fungerat bra under alla dessa år att hålla igång kreativitet och att vara självgående. De sista 5 åren har varit en blandad skräckfärd i demonernas värd. Änglar finns där men de är bleka.
/wolf

Och välkommen hit! Ser att du skrivit under andra flikar som jag inte läser lika ofta som under att förändra sig själv.
Du har kanske valt "fel" avdelning för att få svar på dina inlägg ;-)
Här kommer du säkert att få mera respons!

Välkommen hit!

//PP

Jag vill även instämma i ett Grattis även om jag eller vi är lite maniska.
Vad bra du beskriver loppet, som en liten novell. Kanske har jag blivit lite
självupptagen det får andra avgöra. Men lite mallig är jag nog. Blir rörd när
du skriver om hur det var. Finns det något som kan få mig att börja gråta är det
min största fiende A.
Blåbärssopa dricker jag varje dag, även bra att ha med sig på spåret.
Visst var det kaos inom en när man insåg, att hit men inte längre kan du inte
sjunka. Sorg, vrede, att det blev så.
Ta väl vara på dig själv.
Konstnären

Hoppas du inte tog illa upp på grund av vad jag skrev? Var bara så att dina rader fick mig att tänka på mig själv och hur jag själv tänkte, och min egen historia här på forumet.

Det var bara så, och inte alls illa menat eller som något påhopp eller kritik. Det var som sagt en reflektion ur egen upplevd historia, och kanske kan det i det skrivna ordet uppfattas som något annat? I så fall ber jag om ursäkt. Det var mer tänkt att ingjuta dig stort hopp! Hoppas du förstår vad jag menar? Jag blir glad för din skull att du är tillbaka. Häng i, häng på!
Vi kan gemensamt ta oss upp ur hålet :-)

//PP

i topp! För dig och för oss alla som kämpar!
Snaska med förnuft, men fira så att det märks!

//PP

Och jag trodde att även du och jag delade dagen m-m, men så exakt noga är det ju inte! Det är kanske så att dom som står i startgroparna eller kanske befinner sig i de första veckorna ibland känner att det pratas lite maniskt om firandet av dagar, månader av oss som kommit en liten bit på vägen? Jag känner för min egen del att det inte går på annat sätt än att tänka ganska mycket på det man faktiskt har uppnått klarat av. Den första tiden var full av verkligt manisk tänkande på alkohol. Jag kunde ju inte göra något åt det. Det var ju liksom inte jag som tänkte. Jag låg nog mest i sängen den första tiden och bestämde mig för att inte falla för trycket. Från timma till timma den första svåra tiden. Det gick inte bra och jag kunde slutligen inte förneka för mig själv, hur sjuk jag var. Och det var nog när i slutet av november som jag slutgiltigt erkände för mig själv att jag förlorat kampen mot alkoholen. Jag hade förlorat och var beroende psykiskt och fysiskt. Det utlöste naturligtvis besvikelse, sorg ilska. Den typen av känslor satt i länge och kommer även idag ibland upp till ytan.

Det låter som en hemsk bild, och inom mig var det just hemskt. Utåt sett kunde nog ingen egentligen se vad det var som pågick i mig, och tur är väl det:-). Det är väl anledningen till att jag känner att jag idag tjatar lite om min nykterhet för er. Att jag gärna nämnder tid och mina delsegrar. Just för att det är en seger. Matchen har varit så tuff för mig, och den är helt och fullt på samma nivå som andra stora förluster, sjukdomar och kamper, som vi annars i livet kan möta. Skillnaden är att man teoretiskt sätt, när man vill, kan stänga av sitt eget "lidande". Det är ju bara att korka opp! Då försvinner ju allt det jobbiga på 3 minuter, och du blir istället bums belönad. Jag vet fortfarande inte vad det är som gjort att det nu har blivit fem månader.
Det är nog som konstnären beskriver det en rejäl portion "jävlar anamma" blandat med insikt att jag faktiskt inte längre har något val.

Som att medvetet lägga sig på en spikmatta, med intentionen att ligga kvar tills smärtan går över. Och till VARJE pris inte stänga av med alkohol!

Kanske kan vi se det som ett Vasalopp, det här med nykterheten. Skillnaden är att i nykterheten är starten jobbigast och där ger vi oftast upp. I Vasaloppet är det nog tvärtom? Kul, om än lite trångt dom första 5 kilometerna (har ju inte åkt själv så jag bara gissar). Alla vill liksom vara med om detta! Alla vill prova!

I nykterhetens Vasalopp är det tvärt om. Alla är vid startlinjen, man vet att man borde men man vågar, orkar kanske inte, när startskottet går. Vi ser en tung start och ett tufft motlut på 3 mil framför oss, samtidigt som det blåser orkan och är snöstorm. Fun? nopp!
Man tänker väl då "jag tar det nästa år" Det ligger ju inte i vår natur att utsätta oss för elände, vi är ju värda att ha det bra!

Vi är här en liten grupp som gav oss iväg, och bland oss ligger ett gäng kring Mångsbodarna. Motlutet har blivit till blandad terräng och vädret har vänt till växlande molnighet. Vi har hört (läst) att det finns åkare som redan är framme i Eldris. Men vi har kanske samtidigt förstått att det slutgiltiga målet i Mora nog faktiskt inte finns. Men det finns en "sägen" att bortom Eldris skiner solen, det är finfint före och oftast utförslöpa. Ingen står längre utmed spåret och hejar på, men det går så bra ändå!

I det spåret tänker jag ofta på dom som åker bakom och framför och bredvid. Har dom brutit? Har dom valt att åka vidare på sina egna sidospår och behöver inte vara med i arrangemanget för att fortsätta? Jag vet faktiskt inte, men jag åker vidare. Gemenskapen gör att jag har lättare att fortsätta, och jag ser ett par åkare som jag fortfarande tar rygg på.

Idag ingen alkohol, det får bli lite blåbärssoppa eller något annat, och det ska bli skönt!

Ta väl vara på er!

//PP

Det verkar som om ni skulle tro att jag inte förstår hur allvarligt det är . Det gör jag! Jag hittar bara inte ut. Och jag anser mig inte vara förmer än nån annan, jag är bara ensam och ledsen. Och om det hade varit frågan om viljekraft hade jag varit där redan nu. Jag gratulerar er till vad ni åstadkommit och är glad för er skull. Hoppas nån försyn hjälper mig också. Just nu är jag bara i ett mörkt ( visserligen nyktert för tillfället ) hål.

Tack m-m värmer hjärtat. Du är ju snart där oxså. Ibland känns livet som en motorväg,
och ibland som världens uppförsbacke.
Tack än en gång
Kram
Konstnären

Lycka till på din tågresa. Visst kan du åka, du verkar så medveten
om allt lyser igenom att du verkligen vill. Och det är då det går.
Se ljuset i tunneln för det kommer om än så sakta, så blir det lite
bättre för varje dag som går. Nu idag efter att jag varit utan A i
sju månader är det inte ofta alls tankarna på A dyker upp. I början
var det varje dag och stund. Jag var så fruktansvärt rädd för vad jag
skulle möta. Men all möda man lägger ner på det här är värt det.
Jag t.ex. fick ett nytt liv och det byter jag aldrig ut, jag kan skratta nu
känna frid, innan var det sällan jag log.
Kämpa på och skriv av dig här
Konstnären

för mig 7 månader utan A. Hur har detta gått till. Jag vet hur det har gått till,
men det går inte att läras ut. Jag har gjort det själv med mycket, mycket hjälp från
er. Jag tror att envishet och jävlar anamma har en mycket stor del i detta slavarbete
som det har varit. Men nu ser jag det inte så, jag har ju fått ett himmelrike jämfört
med det helvete jag fajtades med innan. Det är inget himmelrike varje dag, men ett helt
ok liv med skiftningar i bland i grått och ibland orange. Jag har ett mantra varje dag
som jag aldrig hoppar över, kommer från boken HEMLIGHETEN, med Rhonda Bryne.
Jag är så tacksam att jag fick vakna till en ny dag.
Jag är så tacksam att jag är frisk.
Jag är så tacksam att jag inte dricker.
Jag är så tacksam att jag har min älskade hund.
Jag är så tacksam att jag har min älskade man.
Jag är så tacksam för vad naturen ger mig.
Tacksam för blommorna och fåglarna.
Tacksam för allt jag redan har. Sug på det, och till slut känns allt lätt.
Svamligt kanske men helt sant att man får en känsla för att livet är ganska gott.
Idag får ni hissa flaggan för konstnären. Om ni var här skulle vi frossa i tårtor och kaffe.
Pellepennan jag kan oxså tjura till det och bli sittande bara så där. Tror att det blir så
lite till och från
Faan inte bagaren öppnat ännu.
Lugn och fin nu
Konstnären

Det år väl idag du, liksom Konstnären firar? För det är ju en dag väl värd att fira! Bra jobbat,
Kram m

Till dina sju månader :-) hoppas du firar på något riktigt bra sätt! Du är duktig som kommit så långt, var stolt över dig,
Kram m

Har varit hemma ett par dagar nu. Börjar känna mig normal igen. En vecka sen föräldrarna åkte. Jag saknade dem enormt, men samtidigt är det så svårt att vara med dem. Ja, jobba hemma en dag hade varit underbart, men på mitt jobb kan man få göra det någon enstaka gång bara. Måste fundera på en lösning. Jag är lugn. Det är ju helt fantastiskt när det är tyst och stilla i kroppen. Jag som far runt, lägger maten i soporna och soporna i kylen eller annat knas. Godnatt och sov gott!

Hej,

Jag har testat medicinen i ca tre månader och den funkar jättebra på mig! Ge inte upp utan be att få medicinen utskriven så du får prova. Vad jag förstår finns inga direkta biverkningar eller risker med den. Skulle vara intressant att höra om andra har erfarenheter av Baklofen.

Lycka till!!!

Hur ofta skall man ta en tablett 250 mg/tablett

Kan jag få Antabus från något annat ställe än vårdcentralen? Jag har köpt utomlands utan recept och det fungerar väldigt bra

Tacksam för svar

Förstår att det är ett visst symbolvärde på något sätt. och jag är riktigt glad för din skull Weekend! Du delar tiden ungefär med m-m. Jag ser fortfarande själv fram mot var vecka som läggs i potten. Känner igen mig lite i det du beskriver om att vara mindre trött och mer på i det mesta. Kanske är det för mig är lite på gott och ont, jag vet faktiskt inte. Saken är ju den att jag inte har några referensramar hur det ska vara när man den första tiden är nykter. Frågeställningar som: Är detta jag? Eller är detta jag när jag är på väg att tillfriskna? Vem blir man sen? Kanske något som "rävar" som t.ex. Adde Berra kan dela med sig av? Önskar dig en riktigt fin påskhelg.

Starkt jobbat!

//PP

Tjena
Nu är en riktigt STOR milstolpe inom räckhåll...6 månader utan en enda droppe alkohol infaller under påskhelgen!
Kommer att serveras allhanda drycker på "kalasen" men jag är trygg i mig själv med min N.A öl.
Varit på flertalet tillställningar med alkohol, stora som mormala intag, utan att känna att det är orättvist. Det kändes alltid orättvist i början av nykterheten..som ett litet barn som inte får godis på vardagen.
Känns förbannat skönt att det inte triggar så hårt längre. Garden är uppe, släpp inte in fan i huset igen.

För tillfället irriterad på mig själv då jag är i mer "konflikt" nu än tidigare...!
Beror nog på att i alkoholens trötthet orkade jag inte ta fighten vilket jag gör nu.

Ha det - kämpa på!

När jag då (2010)läste den här typen av inlägg du fått de senaste dagarna i tråden, så tror jag tyvärr att jag innerst inne tänkte lite i stil med:
Jajaja, jag fixar det nog. Jag är ju så van att göra bättre ifrån mig än genomsnittet. Jag har ju i grund och botten en stark karaktär osv.
Det var nog det som gjorde att jag inte var redo att jag inte var där än för jag kunde faktiskt inte ta till mig, och inse hur allvarligt det egentligen var på väg att bli. Ska jag vara riktigt ärlig med mig själv trodda jag kanske till och med att jag var annorlunda än dom andra som skrev på forumet. Ja du kanske förstår? Som om jag skulle ha en annan kraft ungefär. An alkis var fortfarande någon annat än jag, även om jag visste att jag blivit en. En konstig situation av att samtidigt ha insikt som jag förnekade den. Ok, nog med skrämselpropaganda för min del, var verkligen inte inte menat som sådan.

När man är där och det är dags, så är det faktiskt precis som tjejerna skrev här: Det blir bara bättre. Men det kostar på :-)

Det gamla uttrycket kanske kan komma till pass: No pain, no gain!

En riktigt fin och nykter dag önskar

//PP

Att sedan Alkoholen gick ur systemet så har känslolivet blivit mer levande. Och att det pendlar en del upp och ner. I början var det faktiskt mest ner, och idag är det lite både och. Har i alla fall blivit mycket lättare, och att känslorna kommer till liv är ju bara bra egentligen. Jag märker det i vissa lägen både når jag läser här, och kanske när jag läst något jag skrev ty kanske igår ;-) Vissa grejer låter super nere, och fortfarande lite "jag tycker nog innerst inne lite synd om mig själv" aktigt.

När det är som mest ner kanske jag blir sittande ett tag. Som en tjurig trotsig unge kan jag då säga till mig själv "jag är i alla fall nykter"
Ungefär som om det skulle vara min hämnd på den deppighet som ibland kommer. Ibland är det som att så länge jag fortfarande är nykter, så är det ändå jag som bestämmer. Det är jag som är chefen på bygget, och det blir halmstrået som gör att man kvicknar till ganska snart igen.

Låter kanske helt galet? Kanske har jag blivit knäpp i huvudet på riktigt av allt det här :-)

Men idag är det ganska tummen upp, även dig en finfin dag!

//PP

Bra att du tar rygg på m-m och mig. Tänk om vi tog en rast och jag blev lurad av en av er.
Hemska tanke. Nej, vi håller ordningen som det är idag. Regntunga moln här idag och mörkt.
Men sinnet är ganska glatt. Pendlar faktiskt väldigt mycket mellan depp och glädje.
I morgon sju månaders hårt arbete för mig, har aldrig hänt tidigare.
Det är det största livsprojekt jag någonsin utmanat och jag ska segra. Visst dyker ibland upp
små elaka tankar, men dom går att krossa.
Ha en finfin dag
Konstnären

Bra att du hällde ut skiten. En sak kan jag ju skriva under på är att ju längre man skjuter upp
det ju värre blir ångesten och abstinensen. Jag var som du, inte idag, inte denna helgen för då
ska vi ha vänner på middag. Jag hade alltid något att skylla på för att få skjuta upp.
Innerst inne visste ja ju att det här kommer inte sluta bra och det blev oxså en riktig käftsmäll.
Jag har varit frestad under dessa 7 månader, i början tyckte jag mest synd om mig själv som inte
kunde dricka. Men det gör jag inte längre så det avtar mer och mer. Jag kan inte visa dig vägen
dit jag är idag, det går bara inte att riktigt förklara. Det har varit ett enormt inre arbete.
Det är en seger varje gång jag vunnit över A. Man blir stark av varje situation man kan säga,
nej tack.
Kom igen nu, du har bara något bättre framför dig jag lovar.
Kram
Konstnären

Hoppas du blivit bättre från förkylningen. Peppar, peppar har jag inte haft en enda
förkylning sedan jag slutade med A. Innan hände ca 2 ggr per år, man var väl mer mottaglig.
Jo, man hade ju sina huskurer innan, jag kunde dricka 3 st irish cooffe på raken och inbillade
mig att jag blev bättre. Skulle inte göra så idag. Ja det där med sömnen är helt underbart nu.
Jag tackar nästan varje morgon att jag fått mina 7 timmar som jag kräver.
Ibland undrar jag varför just jag blev utsedd att bli alkoholist. Inte min storasyster, hon kan
sitta och smutta på ett glas en bra stund. I sådana lägen blir jag avundsjuk. Men det är snabbt
övergående. Jag vet vad jag har och jag vet vad jag får.
Hejakram till dig
Konstnären