Senaste kommentarerna i forumet

Återigen, en trevlig kväll på er. Jag har sedan snart två år tampats med ångestproblem och jag antar att det är där min kärlek till whiskyn startade. Jag fick alprazolam utskrivet mot min ångest, vilket funkade. Med den medicinen kunde jag fungera och agera som mitt vanliga jag igen. Jag får dock endast ut medicinen ytterst sällan vilket mer eller mindre tvingar mig att ta till flaskan för att dämpa ångesten och problemen som uppstår däremellan. Nu har jag även fått ut antidepressiva som förhoppningsvis hjälper om några veckor.

Vad jag dock är mest rädd för, som den hypokondriker jag är, är utsättningssymptom som alkoholen kan ge när jag slutar. Det är inte sällan jag går och är så rädd för ett epilepsianfall att jag snabbt häver i mig tillräckligt med whisky för att lugna nerverna och varva ner för att kunna sova. Sociala situationer skrämmer mig också, de klarar jag knappt av utan dricka. Att hantera skolan i ett sådant tillstånd är när inpå omöjligt.

Hur har det gått för dig?

Välkommen Kalle33! Jag har inga svar på varför du dricker som du gör, jag har heller inget bra svar på varför jag drack som jag gjorde. För min del kom jag till insikt om att jag hade byggt upp ett beroende och att jag inte kan ha en normal relation till alkohol. Det har varit en lång process dit men nu känns det äntligen som att jag är på väg mot ett tillfrisknande.

Här är du iallafall inte ensam. Stanna kvar,läs och skriv så kommer du nog svaren växa fram.

Hej alla fina. Och Ojsan vad konstigt det blev med mitt inlägg innan. Skriver på telefonen och ibland slinter man... Hur som helst, allt bra här också.
Försöker skaffa nya rutiner. Läser mycket böcker om kvällarna. Skönt och avkopplande. Har lyckats hålla mig ifrån pekpinnen mot maken som fortsatt dricka ungefär som innan. När det blir jobbigt (typ fredag kl 18) går jag helt enkelt undan en stund. Funkar fint även om det inte är så socialt. Men orkar inte vara så trevlig just nu....sov gott!

Hej alla fina

Jag har också 13 nyktra dagar. Stolt,nöjd och glad! Har fått tillbaka min energi och kommit igång och tränat. Sover som ett barn och är närvarande min vakna tid.

Hur går det för er? Själv har jag klarat 13 dagar nu och är jättestolt och glad. Hur går det för er?

Bra jobbat med din helg!
Tror att det är svårt för dem som är nära att förstå, på riktigt. De kanske inte vill se och inse hur det har legat till? Jag vet inte, jag fick verkligen övertyga min man om att jag har problem. Det tog tid. Han tyckte inte att det kunde vara så stora problem, det märktes ju sällan på mig, och jag blir aldrig (nästan) dålig. Har nu efter nästan 3 månader försökt berätta för min bror, som jag ändå har en nära och bra relation med, men det gick inte alls fram. Har även försökt hinta lite på något mer ställe, men det verkar helt skottsäkert. Har insett att den djupare förståelsen får jag söka t.ex. här.

/m

Bra att ta tag i och unna dig lite för dig själv. Jag använde tid till mig själv (och pengar) som belöning både i efterskott och förebyggande. Plus att man kan boka det på de tider som suget sätter in (t.ex. fredag em.. finns ofta tid :))

Apropå Plura så tror jag som du.

Ha en bra kväll
/m

Hej
känner igen mig i de du skriver man kan nästan tro att vi är "tvillingar",
Kämpa på du fixar det, själv är jag inne på min 2:a vecka nykter med 1v med antabus kände att nde måste bli en förändring...sen skiter jag i vad min omgivning säger vill dom inte ha mig som nykter så kan dom skita i mig tills jag känner mig (ifall) om jag känner mig "redo" att dricka igen allra helst hoppas jag på att jag slipper den fiende flaskan...

Tränade ganska hårt i mitt tidigare liv innan man upptäckte alkoholen å vet hur bra man må utav de men ändå känns de som att man orka inte ta de steget att börja träna igen så kämpa på du kommer må bättre ju längre du är nykter och tränar =)

Den längsta tiden jag vart nykter är 5veckor så jag är ingen bra talare inför nykterheten men önska jag klarar det längre denna gång, om vi 2 kanske kan kämpa tillsammans =)

Ha en bra kväll
Kramar

Ja, det gäller att hitta någon sysselsättning att ta till när suget sätter in. Eller kanske ännu bättre - innan det sätter in, mota Olle i grind... Promenader är ju toppen, både för kropp och själ.
Lycka till!
/m

till dina 12 veckor. Jag är ingen expert men har fått till mig att det är vanligt med återfall/återsteg runt 3-4 månader, att det är nu vi ska upprätthålla förändringen vi gjort, utan att falla för det där att det funkar nog med ett glas...

Ha en bra kväll och håll garden uppe!
/m

Bara_Adde! Fortsätt så! :)

Jag förstår hur du tänker där med det lågmälda självhatet och prestationen.
Jag är precis likadan.
Självtillit och egen kärlek?
Vad är det för nåt?
Det är väl dags att vi ger oss själva det.
Jag tycker det verkar som både du o jag är värda det?

Kram
LillPer

ja. Inte är det mycket av en kamp. Jag drack champagne på nyår och det var trevligt och sen dess ingenting. Det är som sagt inte en kamp utan mer som ett långdraget tjat. Ett evigt dividerande fram och tillbaka. Jag tänker på det hela tiden, längtar inte, känner inget sug men tänker verkligen på det här beslutet nästan dygnet runt. Idle hands osv som du Tusculanum refererar till ofta, är sant och jag har varken kommit i gång med någon träning eller påbörjat någon ny hobby. Det är sån full rulle bara att få ihop familjeadministrationen att vid niotiden är jag helt slut. Svepskäl och ursäkter så klart men det här kommer från en person som aldrig under sitt snart 40-åriga liv har tränat på ett gym så det... tar emot lite kan man säga.
Jag funderar mycket på det här med dålig självkänsla. Att det är den som till viss del har gjort att jag har behövt en yttre markör som visar att nu vill jag inte mer. Nu vill jag sluta jobba/prestera/vara tillgänglig.
Och så tänker jag på det här med att vara en person som är sina prestationer. Att vara en högpresterande person som inte har någon grundläggande känsla av självtillit eller egenkärlek (snarare tvärtom, ett lågmält självhat har följt mig genom livet) och eftersom man då är det man gör så slutar man så klart aldrig göra/prestera. För om man slutar prestera då har man ju inte längre något existensberättigande eller hur?
Och så tänker jag på det Nike skrev om alla dessa flykttankar som man maniskt studsar mellan. Och den bot och bättringsångest som har drivit mig så hårt trots att jag redan har drivit mig själv hårt.
Inte konstigt att man drog i nödbromsen, synd bara att det blev vin som blev min broms.
Undviker i möjligaste mån sociala events just nu och duckar middagsinbjudningar som startar med - Och så dricker vi lite vin och lagar mat... Jag vill inte det, inte än. Är inte redo att säga nej.

...vilket man gör konstant när man försöker hålla upp. Å andra sidan så går extremt mycket tid även till att tänka på sprit när man är mitt uppe i drickandet.
Värst är det efter ett par veckor när man börjar att intala sig att det inte var ett dugg svårt att sluta. Så småningom så börjar man att plantera ett litet frö i huvudet om att man "nog" kan testa ett par glas vin igen. Går oftast bra i början, du kanske behärskar dig till ett par, tre glas och slutar sen. Jag kan göra det också, men tanken finns hela tiden där att "det skulle vara najs med ytterligare ett par glas, så man fick känna den där avkopplingen"!
Det kan ju också vara så att du fortsätter precis där du slutade - innan du bestämde dig för att inte dricka - och häller i dig som om det vore igår.
Jag har gjort det här massor av gånger och misslyckats lika många gånger också.
Spelar ingen roll hur klarsynt jag är, för när jag bestämmer mig för att börja att dricka igen så blir det mer och mer, oftare och oftare.

Det enklaste är att låta bli. Då behöver man inte fundera så mycket.. fast det gör man ändå... ;)

Tack Weekend för din kommentar.

Riktigt bakis och svag gick jag till gymmet för att svettas ut min skit.
5000 meter på roddmaskinen under 20 minuter!
65 minuter på löpbandet!
Att inte hjärtat stannar?

Behöver jag påpeka att mitt liv handlar om att prestera, hela tiden?
Förstår ni att jag försöker springa bort min ångest?
Det funkar ofta.

Det är oftast roligt att vara LillPer, men lika ofta en kamp mot rastlöshet, stress, oro och att inte tycka om mig själv.
Om jag inte är bakis tycker jag oftast om mig själv, jag vet vad som gör mig glad.
Detta med att inte kunna landa och vara harmonisk utan hård träning eller annan prestation eller med alkoholens hjälp
är så sjukt jävla jobbigt!

Apropå på sjukt så tänkte jag på det här med att vara alkoholist och kalla det för sjukdom. Är det verkligen en sjukdom?
Är man sjuk när man inte kan hantera spriten eller är man "bara" svag i sinnet?
Jag fick höra det av min morsa en gång för länge sedan då jag inte var så gammal och det hänger kvar än idag i mitt bakhuvud.
Jag var en mentalt svag gosse som inte klarade att stå emot frestelser, sa hon.
Det stämmer uppenbarligen.
Hon var inte nån psykolog direkt, min morsa.

Det finns så många situationer med andra människor där jag viker ner mig och känner obehag över att inte kunna vara mig själv
och verkligen säga vad jag tycker och sedan acceptera att jag duger och är bra.
Ständigt ett dåligt samvete, ständigt. Samtidigt detta med att aldrig kunna ta ett beslut utan att ändra det 10 gånger och sedan ändå känna att jag gjort fel val eller beslut. Åh, vad tungt idag.
Så velig.

Men tack och lov att jag alltid finner hopp och glädje efter ett par dagar igen.
Jag är trots allt dåligt jag tynger ner mig med en väldigt skapande, varm och kreativ person.
Se där, jag är snart tillbaka.
Jag är väldigt svart eller vit.

Kram på er
LP

..och TACK För dina texter här ovan. Jag förstår verkligen hur jobbigt det är att ha någon nära som tycker det är lite "besvärligt" när man lägger korten på borden. Det är ju inte man själv som vill detta egentligen, EGENTLIGEN vill man ju vara som alla andra och kunna dricka mindre. Det där jiddrar så mycket i mitt huvud.När jag måste säga nej tack fast jag egentligen bara vill dricka det där glaset vin och sedan blir ifrågasatt av mina närmaste för att jag gjorde just det. Då känns mitt huvud som en torktumlare av olika känslor och tankar.

Jag fattar ju att de bara vill vara snälla oh att de inte förstår hur körd jag egentligen är i huvudet. Om de visste det skulle de applådera varje gång jag sa nej. (hehe.. för de har säkert inte andra saker att tänka på förutom om jag säger nej till sprit eller inte)

inte okey att skriva 12 veckor idag, 85 dagar i nyktert tillstånd.
Läser om alla bekymmer här inne. Vilket iofs är jäkligt bra för min del att komma ihåg skiten.
Tråkigheterna, eländet som alkoholen drar med sig.
Börjar inbilla mig att man kan "normaldricka" vilken dag som helst.
Inte nu, dagsmålet är utbytt mot veckomål.

Ha det - kämpa på!

Vanansmakt är stor!
Vana kombinerad med alkohol är djävulen själv.
Bryt dina vanor!

Kämpa på - Ha det!

Helgen blev ett riktigt test!
Tjejen hade fixat biljetter till Katrineholmsrevyn i fredags och tidsramen var allt för snäv för att hinna laga till något och äta hemma. Vi hamnade på Harry's nere vid centralstationen och jag fastnade för oxfilépastan.

Tjejen tog kycklingpastan och ett glas rött. Vi hade pratat lite om alkohol och om min konsumtion och jag var DJÄVULSKT sugen på att bara ta ett litet, litet, ynkie pynke glas med rött vin. Känslor av välbehag svepte genom kroppen när jag tänkte på hur det känns att läppja denna fantastiskt underbara dryck och låta den första "sippen" skölja ner i svalget efter att man lekt med den svirvlandes runt i gommen och hela munnen. Hårstråna reste sig rakt upp och jag bet mig själv i läppen.

Kvinnan som var servitris var ung och vacker i sitt förkläde och nästan förföriskt så upprepade hon frågan: -"Och vad vill DU ha att dricka till pastan?"

Jag var så sinnesjukt nära att säga "samma" men hör mig själv muttra en fråga om dom hade smaksatt vatten?
Det blev en Loka Citron!

Stolt över mig själv brast jag ut i ett leende och min tjej såg förbryllad ut när vi pratade om allt möjligt som hänt i veckan. När jag skulle betala gick det på runt 300 spänn och det är en omväxling man kan vara glad över om inte annat.

Vi klev in inredd aula i någon form av skola och precis innan entrén så såldes det både öl och vin. Jag låtsades inte se detta utan klev in och letade efter våra platser. Damerna i raden framför oss var till en början som alla andra men efter pausen så kände jag en distinkt doft från dom ...en doft av alkohol. Fan, det är ju alkohol ÖVERALLT, tänkte jag och försökte tänka bort det!

Efter showen, som var riktigt bra (om man bor i Katrineholm) så blev det hem och en stärkande kopp kaffe senare kikade vi på serien "The kill" på Netflix.

.....

Lördag morgon, den andra nyktra lördagen på mycket länge, vaknade jag fräsch utvilad utan ett uns av baksmälla. Det känns märkligt men är otroligt skönt. En annan positiv följd-effekt av att inte dricka alkohol är att magen mår så mycket bättre. Innan var jag livrädd att gå på toa och göra nummer två. Det har både låtit högt och luktat illa och det har känts ibland som att man är på väg att lyfta från toastolen när man går in där på morgonen, mycket romantiskt.

På eftermiddagen så gick vi och kikade på när hennes grabb lirade basket. En match dom vann i överlägsen stil. Jag tyckte att klockan drog iväg och jag satt och vred på mig för att jag visste att bolaget stänger om tio minuter och vi kommer inte att hinna...

-"Fan vad trög jag är!" tänkte jag för mig själv och tänkte att jag kniper igen om dessa tankar då jag inte var sugen att sitta och titta på tjejen när hon berusade sig under kvällen med en flaska kärlek i form av vin.

-"Jävlar, bolaget har ju stängt!!!" sa hon när vi satte oss i bilen. Jag tittade på mig själv i innerspegeln och såg att ögonen log.
-"Du är en bad, bad man Adde!" tänkte jag och petade i "D" på växelföraren och rullade mjukt i riktning mot hennes lägenhet.

Vi åkte hem till mig i Eskilstuna och jag gjorde i ordning en grym kycklinggryta med pasta till. Jag hade en mun glögg kvar som jag värmde till tjejen och hon blev lite lycklig för den i alla fall och jag gillar inte ens glögg.

Efter maten så satt vi i soffan och kikade vidare på serien när jag lycklig som en liten pojke berättade om min otroliga bedrift, att lura Hin Håle själv med vatten igår, på Harry´s.

Tjejen tittade förbryllat på mig och sa frågande: -"Fan, du har verkligen problem med spriten, eller?"
Vi pratade än en gång om detta och jag frågade om jag skrämde henne, vilket jag gjorde.

Fastän jag säger rakt ut att jag har problem med det så hittar hon lösningar åt mig att så inte är fallet. -"Alla dricker ju lite, det är bara att ta det lite lugnt!"

Nästa vecka så drar jag till Finland på försäljningsmöte. Planen är bowling med säljkontoret men vi vet alla att det är den perfekta ursäkten för att bälga i sig vin och sprit och samtidigt ha lite kul. Jag kommer att chocka dom alla genom att avstå alkohol och börja morgonen med en löptur runt Lahti.

Keep up the good work, boys and Girls!

Funderar på att dricka Coca cola i vinglaset för att slippa allt tjafs som kan uppstå!

Tjalle!
Vad glad jag blir att du frågar. Jag hade 12 nyktra dagar i bagaget tills igår kväll på en flygplatslounge där jag precis som
du hinkar i mig. Kommer dock med planet och somnar där för att sedan vakna och ta taxi till hotellet där jag sent på natten späder på
med alkoholhelvete.
Kommer inte upp i morse utan ligger här och skolkar från jobbet och inser precis som du att min resa mot nykterhet är allt annat än spikrak.
Men jag ska dit, Tjalle. Jag ska banne mig upp ur träsket och må bra igen, för nu mår jag bara skit så här dagen efter.

Jag läste ju om din senaste bläcka och blev förskräckt då det lika gärna kunde vara jag.
Tänkte på dig oavbrutet i två dagar efter att ha läst.

Du har mig med dig och jag hoppas att vi tillsammans kan göra vårt liv fritt från alkohol en gång för alla.
Tillsammans.

Jag är med dig.
Kampen har börjat
LP

Skitbra att du klarat 12 dagar glädjer mig å dina vägnar. Den där tiden mellan 16 och
19 kan vara lite jobbig. Jag tror det är en gammal vana som kommer att sitta i länge.
Jag har faktiskt klarat 4 månader plus en vecka i morgon. Vad petig man blivit med tiden,
räknar dom alkofria dagarna och visst är jag stolt över mig själv. Det måste man få lov
att vara. Varit nere i svacka ett par dagar utan anledning vad jag vet om i alla fall.
Otäckt och blev rädd men nu känns det bättre. Såg för min inre syn ett iskallt glas vitt vin.
Men så var det inte det var pissljummet hann liksom inte kyla ner det innan första glaset
slant ner. Det är farligt att glamorusera drickandet som man gör ibland. Jag vet ju så
väl vad det gjort med mig och hur bra jag mår utan skiten.
Idag finns inte tanken på alkohol, men jag tror man kommer in i perioder, vem har sakt att
det ka vara lätt. Jag går och tar mina leverprover en gång i månaden och dom är kanonfina nu
enligt läkaren. Jag ska hålla på med det fram till september, jag hade ju så höga värden.
Jag tycker det är bra hon vill gärna ha lite koll på mig så att jag inte återgår i det gamla.
Ha en skön dag
Konstnären

för den listan! Och usch... Måste kopiera och spara den att se på då och då.
Alltför många punkter svarade jag ja på oxå. Men den som skakade om mig mest var nr 31. Har faktiskt kännt sådan rädsla nån gång då jag druckit flera dagar i sträck och trott att jag aldrig ska ta mig ur det. Dit vill man aldrig mer. Bra med den påminnelsen!

Hittade det här på sidan "Alkoholist,jag?" på facebook. Skrämmande men nyttig läsning.

"Jag fick idag lära mig om ”Utvecklingen av alkoholism/kemiskt beroende” och tänkte spalta upp de olika stegen här.
(Jag har lagt till mina svar)
1 Använder alkohol/droger Ja
2 Ökat drickande Ja
3 Toleransen ökar (3 ‰ är ingen match) Ja
4 Första minnesluckorna (= kemisk betingad hjärnskada) Ja
5 Smygdrickande Ja
6 Ökat beroende Ja
7 Dricker/drogar sig snabbare än andra (fyller på lite extra i ”sin” grogg) Ja
8 Skuldkänslor efter fyllan Ja
9 Pratar inte om drickandet Ja
10 Ökad minnesförlust (flera dagar) Nej
11 Förvirring Ja
12 Svepskäl Ja
13 Aggressivitet, högmod (blir lättretlig) Nej
14 Ständiga samvetskval Ja
15 Misslyckad avhållsamhet (jag dricker bara fredag/lördag) Ja
16 Ändrade sedvanor (bara öl, finare sprit) Ja
17 Dyrkande av alkohol (planerar inköp mm) Ja
18 Ensamhet (drar sig undan familj, vänner) Ja
19 Självömkan Ja
20 Problem på jobbet (sjukskrivning, ser till att sluta tidigare) Ja
21 Grundlös misstänksamhet Ja
22 Familjen glider isär Nej
23 Söker läkarhjälp (ofta av annan orsak) Ja
24 Morgondarrningar, återställare (behöver inte tas på morgonen) Ja (kvällen)
25 Minskad tolerans (blir påverkad snabbare på mindre) Nej
26 Försämrat hälsotillstånd (lever, får eksem) Ja
27 Perioddrickande Nej
28 Moralisk ansvarslöshet (fyllkörning) Nej
29 Orealistiska tankar Nej
30 Fysiskt förfall Ja
31 Rådlöshet, apati, ofattbar rädsla Nej
32 Hejdlöst drickande Har hänt.
33 Söker lösning hos andra (läkare eller beroendecentrum) Ja
34 Avsevärda problem Ja
35 Kapitulation (allt rasar) Ja nära nog, fysiskt och mentalt.

1-8 = Tidigt stadium
9-22 = Mellan stadium
23-35 = Sent stadium

Och nej det är inget knas, texten skall vara så här, det är en kurva som visar att det går utför."