Senaste kommentarerna i forumet

Nu är det sex dagar som jag inte har druckit någon alkohol och det känns jättebra. Läste och läser boken The Secret både fram o baklänges och har bestämt mig för att nu är jag en nykter och skötsam kvinna som aldrig smakar på någon alkohol. Läser nog allas inlägg här på Forumet och tycker att jag får god hjälp genom andras berättelser. Denna gången är jag helt säker på att jag ska lyckas med att äta rätt och dricka rätt och därigenom kunna gå ner en stor del av min övervikt.
Hoppas alla andra också klarar sina uppsatta mål?

Min film ser lite annorlunda ut, men det är samma genre - eller schanger - :-)

Jag gör väl så att ja gör en kopia av min egen VHS. Sparar den - för att nu och även senare - titta vidare på den när det krävs. Kommer säkert att vara nödvändigt framöver.
Orginalet har jag redan nu stampat sönder och skickat i tunnan. Säkert tar det lite tid till att få det att få allt att ramla på plats, och verkligen gå vidare. Det skulle vara superhärligt att få sätta sig ner och skriva handlingen till den "nya" filmen. Kanske har jag redan börjat skissa på hur handlingen ska se ut.

Det kanske till och med bara är en fortsättning på samma, som nu efter att ha varit lång och trist, nu kommit till en "plot", som oväntat ändrar handlingen. Kanske kan det av ett tragiskt drama bli en ljus "feelgood" rulle?

Kanske är det nödvändigt för mig att kunna leva vidare med vetskapen om att jag faktiskt har varit både regissör och skådis i en dålig film, och att hitta min väg till förändring. Ungefär som balansen mellan att gå vidare, och att minnas. Kanske fixar jag det själv, kanske behöver jag en "shrink"? Förmodligen är det svårt att behandla sig själv med KBT ;-)

Nåväl, ni "hör" att det fortfarande snurrar, och det är ok så. Har idag ytterligare en vecka i protokollet. nr 8 närmare bestämt. Känns ok, och nu ska jag imorgon börja städa runt i lite annan skit i livet. Jag ska var försiktig och inte ta mig vatten över huvudet, men nu är det lite nystart som behövs. Att göra listan innehåller allt möjligt från praktikaliteter, arbetet, och familjen så det behöver inte bli långtråkigt framöver.

Däremot har jag just nu ingen lust alls att dricka. Står en glöggflaska i köket (bredvid en alkoholfri) Först tänkte jag se till att ge den till någon, för att slippa ha alkohol i huset, men det blir ju lite som att jag inte tror på mig själv. Jag ska fortsätta att ta mina beslut, och jag kan inte vara styrd av att ta bort "problemen" Under tiden som kommer ska jag försöka komma till känslan av att jag faktiskt inte vill dricka, och känna att den tanken kan sätta sig i både hjärnan, magen hjärtat. Kanske kan de då så småningom landa ända in i själen?!

Får inte glömma att ställa klockan, imorgon 06.40 fortsätter vardagen - och livet!

Hoppas ni har det fint!

Ber om ursäkt Chipp, var inte meningen att låta som
en psykolog, klart ja förstår de är tungt att gå till gym.
Köpte mitt första årskort -13 och känslan att alla
glor på en är jobbigt, men man inbillar sig mer än
man tror, hjärnspöken är ett helvete, förmodligen
min värsta fiende, då ja alltid grubblar så jävla mkt.
Och om du varit på den nivå som du tränat så kan
jag förstå. Inte konstigt att många elit idrottare faller
i missbruk efter karriär!
Vänner som vänt dig ryggen är väl inget att ha!?
Finns andra ställen än gym att gå till! De angår inte
alla vad du gå/gått igenom.

Tack så jätte mkt för tipset om sidan:) gjorde en
beställning på en gång! Bra pris. Spännande att
Testa effekten.
Googla länge igår om Tryptofan, men verkligen
svårt att hitta nått. Enbart tryptofan. På amazon.com
hitta ja nått från staterna men måste forska mer.
Fanns nått från apoteket men svindyrt. Ska googla mer.
Ps 40 är ingen ålder!!

Jobbet börjar imorgon efter lång helg.
För första gången på evigheter går jag dit nykter och utvilad, nåja trött men det beror inte på alkoholen.
Sitter och läser på forumet om helvetet med alkohol, jag glömmer fort.
Idag firar jag 77 dagar, 11 veckors nykterhet.
Känns jäkligt bra!
Kämpa på - ha det bäst!

Hejsan Fia, så trevligt att du skrev här till mig! Javisst, tackar och bockar för trevlig kommentar. Japp, jag är ständig medlem i "Gemenskapen" och trivs mycket bra där. Som du så riktigt noterar så har jag inte varit här överhuvudtaget på två år, men det beror Inte på att jag Inte skulle tycka det är värt något för mig. Tvärtom, men som du vet, du som är erfaren vet, så är det viktigaste först, ta det lugnt och en dag i taget... motton som är hållbara genom tider av olika innehåll. Jag skall så gärna skriva mera till och med dig, tycker egentligen mycket om att skriva men är på något märkligt sätt nästan som handikappad med att upprätthålla kontakter så här. Det har många gånger förorsakat mig sorg, saknad och besvikelse, över kontakter som kunde ha burit vidare över tid men som tagit slut. Trots alla mina egna bortförklaringar om felprioriteringar så har jag naturligtvis längst inne i mig själv alltid visst att det är bara mig själv jag kan ändra på. Det som då gäller är att precis som med alkoholen kapitulera och klättra upp på det sköra strået och se sig omkring för andra riktningar. De heter som du vet, vägen till tillfrisknade! Den vägen går jag nu och mår allt bättre, dag för dag. Det är alldeles underbart att träffa, möta och känna den där förbehållslösa och fullständiga samhörigheten som inte kräver någon annan motprestation än nykterheten! Paradoxalt men så sant eftersom det är precis det jag och andra i min situation vill uppnå! Så Fia, tack för ditt inlägg, kanske det också är en påfartsväg till ett fortsatt nyktert liv! Som du säkert vet, att finnas till och tillsammans med en annan nykter alkoholist är bland det mest verkningsfulla för den egna nykterheten. Hälsar Mulleman!

Hej Mullemannen! Du och jag "känner" inte varandra, men jag har följt mt:s skrivande bra länge. Där har du haft tur. Hon är en riktig människa. Så jag blev lite nyfiken på dig och betade av din tråd imorse. Tack för det du delat. Inte så mycket under drygt två år ;-) Men det lyser igenom att du är en bra man och jag förstår att mt tyckte du var värd att kämpa för. Lycka till med din nykterhet och ditt AA-arbete. Har förstått (av mt) att du trivs där. Men det är kul att även se dig här. Detta är ju som AA-light. Mycket kaffe och en del bra delningar.

Fia

Tack för att du ploppade in. Det känns väldigt bra att någon håller ett litet öga på en!
Det blir verkligare då.
Jag tog ditt råd och ringde en av dem. det räckte med att hon svarade såsigt i telefon vid tretiden. Jag kände direkt, samma sekund, hur min hy blev bättre, jag blev piggare, kände mig renare, lättare och lyckligare än på länge. Jag kände mig som ett kap.
Hon hade lite ångest, det hade blivit sent, det hade ( i vanlig ordning ) inte varit värt det.
Jackpott!

det går fortfarande bra för mig!
Men något jag reflekterat över nu under denna veckan är hur ofta man hamnar i situationer där man förväntas ta ett glas!

Flera gånger om dagen! antagligen är det för att folk är lediga nu, men det är ju en strid ström av tillfällen.
Jag ser verkligen upp till er som har haft ett längre bruk och som klarar av att stå emot detta, för det här är verkligen sjukt.

I kväll blir det middag med en av mina festligaste vapendragare. Vi har ett skumt jobb och jobbar inte varje dag, så det finns inget som väntar på oss klockan 8 i morgon bitti.
Jag hoppas att jag kan stå pall även idag.

Tack för att ni och detta forum finns. Det är verkligen en ventil jag gillar.

Liten morgonhälsning

Hej Ladytramp!

Jag känner igen mig i det du skriver. Det finns ju så många glädjeämnen i livet som man kan ta till sig helt och fullt om man är nykter. Barnbarn är en glädjekälla och nog vill vi att de ska vara stolta över oss. Nu är helgerna slut och skönt är det. Det har blivit alldeles för mycket vin här hemma hos oss sedan i julas. Jag bestämmer mig på morgonen att i dag blir det inget vin och så trillar jag dit ändå. Duktigt av dig att stå emot! Jag ska hem till barnbarn som fyller år i eftermiddag och jag hoppas att dimmorna lättar tills dess.

Nu börjar jag på ny kula i dag och jag ska vara så stark och inte falla för frestelsen i kväll. Jag har så mycket att göra nästa vecka och det gör det lättare att avstå. Helger är svåra. Varför ska ledighet vara förknippat med alkohol? Så behöver det ju inte alls vara. Ett av mina problem är att mannen dricker för mycket och jag har dragits med. Förr drack jag måttligt. Han ser alltid till att det finns en ny vinbox hemma. Jag ska inte skyla på honom. Det är helt och hållet mitt eget fel. Man har väl ett fritt val här i livet.

Ha en bra dag!

Önskar jag varit så klok som er redan i början. Åren rinner iväg och det är lätt att vara efterklok. Tyvärr leder alkoholtåget bara åt ett håll när man väl fått problem.

Ni fixar det. Vänta inte på att bli nykter, och vänta inte med att glädjas åt det. För fördelarna kommer snabbt om ser till de små detaljerna.

Litet tillägg, handlar väl kanske mer om att inte vara redo än att vara klok. Det var för svårt för mig att acceptera ett liv utan alkohol då. Nu, idag är det inte det. Jag ser fram emot det.

TACK nicke-lilltroll för vad det nu var Du önskade mig Lycka till med!?!?

En lustig sak jag lagt märke till är hur mitt smygande fortsatt, men nu med detta forum. Ingen får se att jag är inne på denna sida och förstå att jag är alkoholist. Rensa historik, stänga ner internetsida snabbt. Dölja alla spår. Inte dela med sig av något som kan avslöja vem det är som skriver.

Önskar jag vore modig nog att erkänna för min omgivning hur det låg till. Men det är jag inte redo till än, uppenbarligen. Men de kanske redan har förstått, de närmaste.

Javisst. Man behövde kanske verkligen bevisa för sig att det inte fanns någon hopp eller utväg på fortsatt väg? Jag gav verkligen efter då när jag misslyckades för ett ett år sen. Jag sjönk nog till och med lite djupare då. Och nu sista tiden har jag blivit skrämd då jag lade märke till hur både min mentala och fysiska hälsa kraftigt försämrades. Och från att alltid varit mån om hygien och hur jag ser ut till att slarva mer och mer.Och samma med hemmet och relationer. Att det inte syns mer än vad det gör är för mig en gåta. Men det syns, det gör det. Har inte vågat titta efter ordentligt för det är inte roligt. Missbruk är inget man kan smyga med i längden, om inte handling avslöjar dig så gör din kropp det. Ett annat bra sätt att dölja är ju genom dra sig undan och isolera sig mer och mer, för att inte bli avslöjad.

Jag har fått problem med närminne, koncentration, logiskt tänkande. Med mera, med mera.Dum och förslappad med andra ord.Såklart det måste sätta spår. När man är bakfull är man ju i så dålig form att man inte ens bör köra bil eller utföra arbete. Och om man nu är det var och varannan dag år ut och år in utan återhämtning, ja hur blir det?

Tror att jag påbörjat en ny process i och med att jag börjat se mer ärligt på mig och min historia. Inser ju nu att jag haft det här missbruket i över 15 år. Har varit helgalkis mer eller mindre sen jag först upptäckte alkoholen i tonåren. Har alltid älskat alkohol.

Ikväll fick jag för första gången ett väldigt sug, fast först var det inte efter alkohol, det var te jag ville ha. Men sen en stund senare bytte det form till att snudda vid bilden av hur gott och mysigt det vore med ett glas. Bara en gammal vana som dök upp och presenterade sig. Ibland vet man inte ens vad suget är efter, kunde ju varit hunger eller trötthet? Eller närhet? Alkoholen har fått stå för mycket.

Fick mig att fundera mer över det här med sug, vad det är och varför man känner sig tvungen att ge efter? Om man bara sitter med det och låter det passera precis som det är så finns det inget hotfullt där? Som repet man förväxlar med en orm. Jag vet inte. Det är iallafall något värt att titta närmare på för min del.

Jag kommer inte få mycket sova inatt. Ska gå upp och jobba om några timmar men känner att kroppen är alldeles för uppvarvad för sömn. Men som andra påpekat här i forumet, det klarar man så länge man håller sig nykter och slipper baksmälla och ångest.

Håller på att läsa igenom så många trådar som möjligt här och det är i sig nästan beroendeframkallande. En tråd är som en bok i sig. Och så mycket man kan känna igen sig och insikter och kloka råd man kan ta till sig. Väntar med att kommentera i andras tråd, så mycket jag vill läsa igenom först. Förstår hur viktigt det här forumet är och att det är för mig vad ett AA möte är för en annan. Man måste programmera om sig själv gång på gång för att inte trilla tillbaka i det gamla mönstret. Inte glömma varför man är här. Tack alla som delar med sig här. Även om jag inte kommenterar och tackar direkt er din tråd så ska ni veta att jag har hjälp av er och uppskattar allt ni delar med er av.

Godnatt, och tack för ännu en nykter dag.

att du också härdade ut i kväll Askan.
Trots att jag känner mig väldigt bestämd nu har jag också haft ett par blixtsnabba impulser som kommit över mig att jag ska dricka. Upprepade för mig själv flera gånger att det går över. (Bedrövligt att man ska behöva kommunicera med sig själv :)Och det gör det ju faktiskt alltid till slut också.
Så skönt att må bra i morron sista lediga dagen.

## redigerat bort rekommendation och länk till nätbutik /magnus##

Lycka till :)

Vad fint att få komma hit och bli påmind om att vi är många som stöder varandra. Min dag har varit fin, hälsade på hos min lilla sonson och var så lycklig i mitt hjärta att jag inte behövde fundera på om det märks att jag är bakis.
Och märker ochså att min förmåga att vara närvarande i nuet ökar. Tidigare kunde jag stanna upp först då jag druckit 4-5 glas och sen var det bara några glas till och det var inte mera hela jag som var närvarande.
Suget på socker kommer från och till men i dag inga tankar på att dricka, tack för det!
God natt ni alla medresenärer :)

håller mig upp på kvällen, och läsandet av alla trådar. Lite jobbigt emellanåt med sug, men funkar ändå!
Fenix

Ensam hemma. Sitter uppe och kollar Homeland (grymt bra - om någon inte sett). Normalt hade jag vid det här laget druckit nästan en flaska vin. Idag: lime och bubbelvatten. Gott!

God natt alla fina!

Jag har varit öppen med mitt beslut att avstå alkohol. Jag har ingen partner men mina närmsta är glada och stöttande (och nog ganska lättade, de har ju förstått hur det har legat till). Jag har tyckt att det varit jobbigt att berätta men har fått bra reaktioner från mina nära. Jag har även berättat för mer ytligt bekanta (onödigt kanske men jag har så svårt att vara tyst ibland) och deras reaktioner har varit lite underliga vilket kanske beror på att alkohol eller nykterhet är ett laddat ämne. De har skrattat bort det hela och sagt att "just nu ja men sen ska du dricka va?" Och jag som inte vill dricka mer tänker genast att jo men visst sen kan jag kanske dricka och hoppet tänds… Men annars har det gått bra, ingen alkohol på 10 dagar. Jag är här inne och läser och tycker att det hjälper till. Kämpa på alla!

vad jag behövde läsa i kväll när förhandlingen i min hjärna varat i flera timmar.

"Har kanske klarat mig ganska bra hittills utan alltför stora konsekvenser, men skulle vara hållbart mycket kort tid till känner jag."

Precis så är det för mig och jag är glad att bli påmind om att jag var/är oerhört nära att gå över en gräns. Det skulle endast hålla en mycket kort tid.

Nej, andligheten skrämmer inte och jag lägger heller inte in Gud i det. Det är väl något som ska fram och ut och jag ser det som ett steg utvecklingen. Tänker som du Konstnären, ser träden och SER dem nu...

PP, ja, det händer mycket på fyra veckor i det här sammanhanget. För fyra veckor sedan kände jag mig ganska så under isen. Eller på en mkt knögglig stig, såsom du skriver. Håll dig kvar på den! Och jag ska hålla garden uppe. Ska fortsätta gå och prata med min psykolog några ggr till, bl.a. för att han sa att det är vanligt med återfall runt 3-4 månaders nykterhet, och det vill jag inte ha något ...

Skönt att det går bra! Och jag tror också på att det är någon process som man startar igång, som du beskriver. Jag startade upp här förra hösten, kom av mig och tillbaka ett år senare så känns det helt annorlunda. Jag visste att jag var tvungen att göra något "på riktigt" den här gången. Och jag behövde nog också min startsträcka.
/m

Ja, detta att blotta sig eller inte - det är inte helt enkelt. Jag har efter många om och men gjort det, och vunnit på det. Jag har full förståelse för att man inte kan göra det. I min förra relation hade jag inte kunnat göra det. Men jag tror att ibland är vi rädda för att visa oss svaga och sårbara, och att ha trillat dit i ett beroende - ja, hur skamfyllda är inte det, trots att alla vet att alkohol är beroendeframkallande, så ska man liksom klara av att balansera sig fram på gränsen till ett beroende, och trillar man då dit så skäms man. Det är ju ingen som lyfter på ögonen för att man blir beroende av nikotin om man använder det regelbundet... vari ligger skillnaden egentligen?

/m

Jag bubblar vidare här, i min anonyma dagbok.

Idag var det söndagsmiddag hos mina föräldrar, och i vanliga fall så skulle jag ha tackat ja till ett par glas rött vin.
Idag körde jag bil och drack julmust,det funkade ju det med!

Det där med att ta på sig rollen som chaufför kanske inte är så dumt, då har man ju en riktigt bra "spärr" mot att ta ett glas vin eller öl.

Dag 5 och jag väntar fortfarande på att det ska komma sug eller bakslag, men inget sånt. Jag kan inte hitta det minsta sug efter alkohol. Det borde ju vara bra. Eller? Tänker mig att alko-rösten förstår att jag menar allvar denna gång och bara väntar på att dyka upp i något svagt ögonblick då jag minst anar det. När man är som mest sårbar. Eller så är jag helt enkelt klar med alkohol.

Jag noterar alla små ändringar, alla saker som jag vunnit. Dag för dag. Inser vilken stor stoppkloss alkoholen varit, och att det också kan ha varit just det jag varit rädd för att släppa på. Om jag släpper alkohol har jag inte längre något att skylla på eller gömma mig bakom. Nu finns ingen ursäkt att ta fullt ansvar för mitt liv och använda min fulla kapacitet. Som ensamstående har det varit otänkbart att ingå i en relation till exempel, det skulle ju inte gå att dölja mina problem då. Och jag behöver inte fundera på att göra karriär eller skaffa nya hobbys eller hålla kroppen i form. Jag kan alltid gömma mig bakom flaskan. Missbruket har gjort att jag kommit efter med det mesta. Och när jag har jämfört mig med andra så har jag känt mig ännu sämre och haft ännu större skäl att dyka ner i flaskan.

Så jag inser hur tryggt det har varit att stanna i missbruket och att det är därför jag inte velat bli fri tidigare, även när jag trott att jag velat. Mina tidigare försök har jag haft kvar öppningen där som en trygg flyktväg om det blir jobbigt. Titta på mig, så misslyckad jag är, lilla alkot. Jag klarar ändå inget, alla andra är så lyckade, jag passar inte in..Lilla stackars mig, och skål.

Det är ett år sedan mitt sista försök och längre uppehåll. När jag föll för "bara ett glas, det har jag förtjänat" så höll jag det måttligt ett tag. Sen ramlade jag tillbaka på samma ställe. Och fast jag tänkte då att jag gav upp och efter så tror jag att under hela den tid som gått tills nu har jag varit inne i en process. Kanske var det en lång förberedelse och därför jag inte känner någon sorg eller saknad efter alkoholen?

Jag har sovit bra. Svårt att somna in men när jag väl gör det sover jag så gott. Men trött är jag trots sömn. Lugn i hela kroppen, för jag vet att kroppen behöver det här. Den ska få tid att reparera sig, det är ingen brådska.

*(En viss återupprepning här och var, men jag behöver få in det)