Senaste kommentarerna i forumet

trevligt att se dig också här:) / mt

När jag nu senaste åren försökt mer på allvar sluta så har jag börjat träna och köpt kosttillskott i protein pulver men
aldrig tänkt mer på ämnen som kanske kan hjälpa till, verkligen intressant att läsa på wiki om aminosyror, att jag
inte tänkt på de:) Ja Tyrosin kanske kan vara nått för mig att pröva!!
Tryptofan är också ett utgångsämne vid kroppens tillverkning av serotonin och melatonin som har betydelse för sömn, avslappning och stämningsläge och även blodkärlssammandragande. Kan det vara nått eller är den kanske klassad som dopning:)?
nä kanske inte. Vet inte vad dom menar med sömn, kanske du bara blir tröttare! Jag är däremot väldigt stressad och sover dåligt om nätterna. Förstår att det måste vara tröttsamt att altid vara trött, jag är trött på att inte kunna men jag vet att jag är tyngt av oro och ångest så det går nog över bara jag kommer på banan. Men verkligen intressant att diskutera ämnen som kan påverka.

kan hålla med att små mål o nya vänner är nog bra även om du själv säkert tänkt redan på det chipp, en hund kanske?:)
nä men vet att inget blir nog lättare med tiden om man isolerar sig för mkt, ser det ofte med dom som blir arbetslösa lite för länge. Blir själv arbetslös på några veckor och måste verkligen hitta positiv energi och vara nykter för att våga hitta mig själv och nya vägar i livet. kanske låter som löjlig poesi men så är det.

Känner lite som dig. Jag vet inte riktigt varför och för vem jag skriver.
Men jag hoppas att det är som Adde säger, i första hand för mig själv och förhoppningsvis kan någon annan vaska fram något bra ur det.

Det jag vet är att det känns riktigt bra att göra det, när det gått för många dagar måste jag köra lite pekfingervals igen. :-)
Så, jag rekommenderar det starkt.

//Buzzz

Vänta inte 'ett tag' innan du börjar tro på dig själv, börja idag, nu! Och tänk inte i termer om att du ska låta bli att dricka, tänk att du VILL inte dricka! Och spela upp filmen (som någon klok här inne myntade) för dig själv om och om igen, från första till sista glaset. Och tänk inte på vad som kan hända i morgon, idag dricker du inte! Så kommer du snart ha kryssat en hel månad nykter ;)

Willpower!!

Stort tack för era svar. Ni kan säkert förstå att det är otroligt värdefull att kunna ställa er frågor, och faktiskt få svar, och känna att ni bryr er på det fantastiska sätt ni gör. Just det här är för mig lite extra viktigt. Naturligtvis kan vi fråga och stötta varandra - vi som är i början av nykterheten - men det är ovärderligt att kunna få ta del av tankar från er (De gamle). Du skrev i din tråd Berra, att även om det är lika långt tillbaka till Akoholen - en armlängd - så befinner jag mig i ett annat läge än ni två i kurvan. Just därför är det så värdefullt. Vi kan alla trilla dit, men ni har liksom nu "kött på benen". Ja, jag har inte sökt hjälp hos vare sig AA Läkare eller shrink, men kanske kan detta räknas som att jag tar hjälp? Kanske kan det inte ersätta annat stöd, jag vet inte, men det är en fin början.

För att inte era svar ska försvinna ut i glömska, eller att jag inte hittar dom, så klistrar jag in dom här i min egen tråd! Kanhända mår jag bra av att kunna läsa dom igen ;-). Det här är ju samtidigt som min dagbok, och det kan vara bra att kunna gå tillbaka, så ursäkta om det blir lite rörigt för någon annan som läser. Det som följer är redan tidigare publicerat som svar på en fråga jag ställt.

Hoppas ni alla därute har en skön helg!

Sparade inlägg:

ny
Hej Pellepennan!
Skrivet av Berra den 4 januari, 2014 - 04:33.
Om det var den här kurvan du tänkte ...?

http://helenefurness.files.wordpress.com/2011/04/jellinek-1.pdf

Så har jag kollat den, känner igen allt till 90%.
Men med den stora skillnaden att jag aldrig sökte för alkoholberoende, jag sökte för depressionen.
Eftersom jag blev "förbjuden" att dricka alkohol när jag fick min medicin så var de det som blev blev min startfålla.
Det blev helt otroligt jobbigt när jag blev införstådd med problemet, var på väg att ge upp lyckopillerna innan jag ens hade börjat med dem.
Men då skulle jag ju inte få någon lindring, att själva deppigheten i sin tur berodde på drickandet hade jag aldrig för mitt liv trott.
Men kurvan visar ju mycket riktig på detta.
Ångesten är mycket starkt nedbrytande för personligheten och får den härja fritt så är det bara en tidsfråga tills man blir deprimerad.

Låter självklart för mig nu, men knappast då, lät ju helt absurt ju.

Jag gick heller aldrig på några AA-möten utan har skött detta i det tysta och på egen hand, jo jag har ju haft mina KBT kontakter.
Och är det någonting jag förordar så är det att söka en kontakt med en shrink, alla gånger.
Finns ingenting som gör en så gott än som när man får tala ut med någon för en helt okänd person,
Dessutom kommer det en massa motsägelser ifrån den personen, inte alls det som du tror är det rätta...

Pinsamt med en psykisk kontakt?, i helsifyr heller, nog så mycket bättre än att pillra i sig en massa tabletter med nästan större biverkningar än själva nyttigheten.
Mina tabletter visade sig inte fungerar för mig, och då hann jag testa en hel del innan jag gav upp helt på egen hand.

Det var efter detta som jag fick ta hand om mig själv, och inte förlita mig på någon annan eller några piller.
En annan sak är tiden, den gör himla mycket, man hinner glömma, och suget avtar också med tiden.
Man får nya vanor och intressen där tänket på alkoholen inte finns med som en aktivitet, utan bara ett minne.
Ibland flashar det till när man utsätter sig för något som tidigare var starkt associerat med drickande så att det nästan gör ont.
Men minnet av vad den ställde till tog överhanden över mina tankar, och jag tvingade mig att åter minnas var som brukade hända när jag drack.

Nej långt ifrån roligt när man tittar i backspegeln vad alkoholen har hunnit ställa till med, och ändå längtar man dit, helt sjukt!
Idag hjälper det ganska mycket att vara en passiv betraktare, man kollar hur de andra påverkas av fyllan, man känner igen tongångarna, och det är inte så svårt att veta pt vilket håll det senare lutar, de somnar, spyr, slåss, blir kåta, berättar hemligheter, säger för mycket, eller de man inte borde säga, välter ut drickat, har sönder prylar, blir arga, svartsjuka, tar upp gamla dispyter, hänger upp sig på petitesser, upprepar sig, skriker, sluddrar, fyllhungriga, kastar i sig drickat, tävlar, skryter och skrävlar, slösar pengar på spel, sprit och taxi, känner på brösten och rumpor, fyllröker, raggeldansar, osv osv...
De lever som om de skulle dö under morgondagen, och det är väl de de också kanske önskar dagen efter.

Skillnaden i åldrar brukar vara, att 25 åringen skriker kom igen nu då, man lever bara en gång, nu kör vi!
40 åringen brukar säga att de är en dag i morgon också och funtar lite på hur han ska kunna knyta ihop säcken för kvällen.
25 åringen kastar sig urskiljningslöst in i dimman, medans de som är lite äldre försöker oftast dämpa sig lite.
Men båda kan bli lika fulla, den mer erfarne brukar försöka bromsa i alla fall, men det är inte säkert att han lyckas.
Kanske är det en av de första funderingarna man får när man börjar bli en alkis, det blir alltid för mycket och för länge.

Den som är nykter vet när det har blivit sent och man är trött, och när det har blivit tråkigt på festen, när det är för dyrt och när det har gått för långt.
Han sitter med viljan kvar att kunna bryta upp och gå hem precis när det passar honom, inte när pengarna är slut eller när kompisarna gått hem.
Den nyktre kan välja om han vill se soluppgången när han vaknar eller när han går och lägger sig.

Det finns tusen fördelar till med att hålla sig borta ifrån berusningen som gör en korttänkt och besinningslös,
Den där lilla lilla stunden av tillfredställelse i hjärnan när man dricker har så oändligt långa köer av besvikelser i sitt släptåg.
Kan det verkligen vara värt det?

Frågar mig någon nu så vet ni svaret.

Berra

När vi
Skrivet av Adde den 3 januari, 2014 - 16:19.
skyndar långsamt kommer vi längst.

Jag kunde inte tillgodo göra mig många många insikter förrän jag var mogen för det. Det gick bara inte att skynda på vissa saker, jag var tvungen att lära mig att vänta ut en del medvetet eller omedvetet. Massor av gånger hörde jag Di Gamle dela något som de gått igenom och jag fattade noll av vad som hände. Men ! Så en dag så föll poletten, ja ibland släggan,ner i skallen och jag kunde se allt kristallklart. Och oftast fanns svaret inom mig men jag kunde inte själv se det utan behövde tiden till hjälp för att komma dit.

Ja kurvorna ser lika ut och JA de är lika ! (Finns motsvarande kurvor för medberoende också men tyvärr hittar jag inte dem på nätet) Vi brukar (bli inte rädd nu :-)) ) säga att tillfrisknadet tar lika lång tid som det tog att bli alkis :-)) Lite sanning ligger nog i det faktum att vi faktiskt har ett nytt spännande liv att leva och därför kan se fram emot en ny ungdom, bildligt talat ! Åtminstone känner jag så !!

Jag skriver utan att tveka under på AA's 12 (för mig 11 eftersom det sista pratar om Gud) löften om hur livet kommer att se ut om jag inte tar det första glaset och gör det som är bra för mig :

AA:s Tolv Löften

1) Vi kommer att känna en ny frihet och en ny lycka.
2) Vi vill inte beklaga det förflutna eller önska att helt stänga dörren om det.
3) Vi ska förstå ordet Sinnesro.
4) Vi ska få känna frid.
5) Det gör detsamma hur djupt vi sjunkit, vi ska få uppleva hur vår erfarenhet kan vara andra till hjälp.
6) Den där känslan av att inte vara till någon nytta och att tycka synd om sig själv kommer att försvinna.
7) Vi kommer att bli mindre egoistiska och istället intressera oss för andra.
8) Sökandet efter egna förmåner kommer att försvinna.
9) Hela vår inställning till och synen på livet kommer att förändras.
10)Rädslan för människor och ekonomisk osäkerhet kommer att lämna oss.
11)Vi kommer att intuitivt veta, hur vi ska handla i situationer, som förut brukar göra oss osäkra.

feber ska du kolla med en läkare om vad orsaken är. Till 99,9% säkerhet beror den inte på alkoholen.

Resten av symptomen : Ja. Men de klingar av snabbt om du inte fyller på med nytt gift.Alkoholen försvinner på 24 timmar ur kroppen men biverkningarna kan sitta i några dagar. Tänk på att din kropp har gått på helspänn med immunförsvaret på topp, eller mer än på topp, så länge du häller i dig sprit. Helt plötsligt när du slutar så får kroppen tid att ta itu med andra krämpor.

Men kolla febern.

Det finns nog tyvärr ingen själv-hjälps-handbok i konsten att sluta med alkohol.. eftersom det är så individuellt.

Steg nummer ett är ju att bestämma sig, ha en plan färdig innan är nog en god ide? Om du redan vet hur du reagerar,
som jag förstår av ditt inlägg är det den förlamande trött -och håglösheten som känns värst? Var dock glad att du inte
verkar få några fysiska abstinensbesvär *hua*

Kanske skulle du bestämma en dag D, någon vecka innan börja äta vitaminer av olika slag, men framförallt magnesium, B och D vitaminer (googla på brist av dessa)samt kanske 5-HTP? Städa och diska undan så hemmet är i gott skick.
Bunkra upp med vitaminer, vätska och frukt vid sängen och framförallt TILLÅT din kropp att sova (låter som lyx för mig för
jag kan absolut inte sova utan alkohol). Tänk att under den tiden du sover så får kroppen tid att reparera sig, strunta
i disk och tvätt och fokusera på dig själv istället :) Förbered dig på att du kommer vara håglös och acceptera det för vad det
är, en känsla din kropp ger dig och du kan faktiskt välja att följa den eller tänka om?

Melatonin behöver du nog inte om du sover konstant, det kan man ta för motsatsen men säljs inte receptfritt i sverige. Kolla
dock något som heter Suntheanine(tror jag det heter)?

Sätt som mål en promenad per dag, så du får lite dagsljus också!

Efter ett par veckor kommer säkerligen en vändning - fokusera på den, målet - frisk, stark och alkoholfri!!!
(Då tycker jag du ska ge dig ut och dejta lite)

Hoppas det inte bara blev svammel.. önskar dig all lycka till!!

och jag hoppas att du i första hand skriver för din egen skull och i andra hand för att vi andra ska kunna lära oss av dina framsteg och även ev misstag. Ni som är nya är så viktiga för oss som varit med ett tag för ni påminner oss om hur det en gång startade även för oss.

Häng kvar och skriv av dig dina gömda troll !

Att du skriver och läser här inne. Så känner i alla fall jag själv, och vill passa på att önska dig välkommen in!

//PP

Hejsan!
Nu har Gulle-Mulletant hjälpt farbror tillbaka in här i min "gamla" tråd.
Kan bara meddela att jag är nykter och en stolt levande människa idag, tänker även fortsätta vara det framöver.
Dessvärre, med tanke på aktiviteten här i Forumet, har detta inte varit ett prioriterat område för mig på väldigt länge. Däremot har det levande livet och nykterheten varit det. Känner mig mycket glad och lugn i mitt inre idag, sinnesro har jag för det mesta och mycket fina vänner i Gemenskapen.
Jag vill gärna dela med mig av det goda som finns till den som så önskar och vill ta emot det.
Gott Nytt Nyktert År!

Idag är det min 4:e nyktra dag, jag mår riktigt bra och har hittills inte haft några abstinensbesvär, det kanske delvis beror på den långsamma nedtrappningen under december månad.
Varje dag kommer jag på något som är eller kommer att bli bättre i år än förra året.
Idag tänker jag på att jag brukar sova över hos min dotters familj 2-3 gånger per månad för att sedan följa barnbarnet till förskolan. Nästa gång det sker ska det bli skönt att slippa rulla in en utblandad Colaflaska i nattlinnet och sedan vakta väskan så att det nyfikna barnbarnet inte upptäcker den.

Jag fick liknande besvär när jag slutade dricka en dag i november förra året. Då började jag genast dricka igen och läste om alkohol och abstinens på olika informationssidor.
Sedan lade jag upp en plan: långsam nedtrappning från 20-25 cl sprit per dag i början av december till 1 cl tillsammans med Champisläsk på nyårsafton den 31. Alltså jag minskade 1 cl först varannan dag och sen varje dag och nu är jag nykter från 1 januari och har hittills inte fått några abstinensproblem.

Tack för kommentaren.

Det gör så gott att få svar här i forumet.
Tror inte jag kan värdera er som är här högt nog. I mitt närmsta umgänge har jag ingen som har samma problem som jag, det går helt enkelt inte att diskutera allt med någon som inte har samma beteende. De kan inte sätta sig in i sådant som de inte har upplevt.

Jag känner flera i samma sits som verkligen borde se över sin förbrukning. Eller, "se över sin förbrukning" är inte rätt ord, de är tunga alkoholister också, men har inte kommit till insikt och är absolut inte mottagliga för argument, jag har försökt att prata med en av dom för länge sedan men mötts av ilska och förnekelse.
Det känns så otroligt sorgligt att se någon gå ner sig mer och mer, för det syns verkligen och "alla vet".
Har funderat mycket, särskilt kring en av de bekanta. Men jag vet inte om jag törs ta upp ämnet igen? Vet inte riktigt hur, och jag vet ju också att det bara är när han själv vill som det händer något.
Var ju själv helt främmande för de signaler jag ändå fick från mina närmaste.
Kanske kan man bara vänta och finnas där när någon frågar efter stöd?

Vad gäller de alkoholfria alternativen så känns det som om ölen kvittar helt, det var inte gott helt enkelt. Jag tror faktiskt inte att det var gott i början av min "karriär" heller. Det var något som man fick lära sig att tycka om... Samma med vinet, det drack jag inte innan 35-års ålder. Hade provat någon sipp då och då av de som drack det men undrade alltid hur de kunde dricka den där sura skiten. Men, men, det gick också att lära sig!
När jag funderar och skriver vidare var det ju faktiskt exakt samma sak med min älskade Whisky, den var absolut INTE god första gången jag smakade.
Nä, i början när jag drack sprit var det groggar som gällde, med mycket läsk i så man slapp känna spritsmaken!
Man är tydligen väldigt anpassningsbar vad gäller att vänja sig vid olika smaker... Till sist var det ju inga problem att sitta och "njuta" av en Whisky som smakade tjära och även kunna shotta 5-6 stycken i snabb följd!!!
Kontentan av detta blir att det var nog inte smaken man var ute efter? Eller hur? Därav det kvarstående beteendet att snabbt stjälpa i sig det som påminner om alkoholhaltiga drycker.

Till tröst tänker jag att det i rimlighetens namn då borde gå att vänja sig vid att dricka och njuta av drycker som är genuint goda.

Tack Lexi! Din kommentar väckte många tankar.

//Buzzz

Buzz, när jag vid ett tidigare tillfälle höll upp med alkoholen någon månad, så köpte jag över en helg hem alkoholfritt vin. Skulle testa en av var sort tror jag, så det blev rätt många flaskor. Jag drack dom på precis samma sätt som jag druckit vanligt vin och alla flaskorna tog slut under helgen. Så jag tror inte man ska byta till alkoholfritt, i varje fall inte nu i början. Bättre att ta något helt annat, som Ramlösa eller vanligt vatten eller vad man nu tycker om.

tillbaka ! Häng kvar nu och skriv av dig !

Berra !

Om det var den här kurvan du tänkte ...?

http://helenefurness.files.wordpress.com/2011/04/jellinek-1.pdf

Så har jag kollat den, känner igen allt till 90%.
Men med den stora skillnaden att jag aldrig sökte för alkoholberoende, jag sökte för depressionen.
Eftersom jag blev "förbjuden" att dricka alkohol när jag fick min medicin så var de det som blev blev min startfålla.
Det blev helt otroligt jobbigt när jag blev införstådd med problemet, var på väg att ge upp lyckopillerna innan jag ens hade börjat med dem.
Men då skulle jag ju inte få någon lindring, att själva deppigheten i sin tur berodde på drickandet hade jag aldrig för mitt liv trott.
Men kurvan visar ju mycket riktig på detta.
Ångesten är mycket starkt nedbrytande för personligheten och får den härja fritt så är det bara en tidsfråga tills man blir deprimerad.

Låter självklart för mig nu, men knappast då, lät ju helt absurt ju.

Jag gick heller aldrig på några AA-möten utan har skött detta i det tysta och på egen hand, jo jag har ju haft mina KBT kontakter.
Och är det någonting jag förordar så är det att söka en kontakt med en shrink, alla gånger.
Finns ingenting som gör en så gott än som när man får tala ut med någon för en helt okänd person,
Dessutom kommer det en massa motsägelser ifrån den personen, inte alls det som du tror är det rätta...

Pinsamt med en psykisk kontakt?, i helsifyr heller, nog så mycket bättre än att pillra i sig en massa tabletter med nästan större biverkningar än själva nyttigheten.
Mina tabletter visade sig inte fungerar för mig, och då hann jag testa en hel del innan jag gav upp helt på egen hand.

Det var efter detta som jag fick ta hand om mig själv, och inte förlita mig på någon annan eller några piller.
En annan sak är tiden, den gör himla mycket, man hinner glömma, och suget avtar också med tiden.
Man får nya vanor och intressen där tänket på alkoholen inte finns med som en aktivitet, utan bara ett minne.
Ibland flashar det till när man utsätter sig för något som tidigare var starkt associerat med drickande så att det nästan gör ont.
Men minnet av vad den ställde till tog överhanden över mina tankar, och jag tvingade mig att åter minnas var som brukade hända när jag drack.

Nej långt ifrån roligt när man tittar i backspegeln vad alkoholen har hunnit ställa till med, och ändå längtar man dit, helt sjukt!
Idag hjälper det ganska mycket att vara en passiv betraktare, man kollar hur de andra påverkas av fyllan, man känner igen tongångarna, och det är inte så svårt att veta pt vilket håll det senare lutar, de somnar, spyr, slåss, blir kåta, berättar hemligheter, säger för mycket, eller de man inte borde säga, välter ut drickat, har sönder prylar, blir arga, svartsjuka, tar upp gamla dispyter, hänger upp sig på petitesser, upprepar sig, skriker, sluddrar, fyllhungriga, kastar i sig drickat, tävlar, skryter och skrävlar, slösar pengar på spel, sprit och taxi, känner på brösten och rumpor, fyllröker, raggeldansar, osv osv...
De lever som om de skulle dö under morgondagen, och det är väl de de också kanske önskar dagen efter.

Skillnaden i åldrar brukar vara, att 25 åringen skriker kom igen nu då, man lever bara en gång, nu kör vi!
40 åringen brukar säga att de är en dag i morgon också och funtar lite på hur han ska kunna knyta ihop säcken för kvällen.
25 åringen kastar sig urskiljningslöst in i dimman, medans de som är lite äldre försöker oftast dämpa sig lite.
Men båda kan bli lika fulla, den mer erfarne brukar försöka bromsa i alla fall, men det är inte säkert att han lyckas.
Kanske är det en av de första funderingarna man får när man börjar bli en alkis, det blir alltid för mycket och för länge.

Den som är nykter vet när det har blivit sent och man är trött, och när det har blivit tråkigt på festen, när det är för dyrt och när det har gått för långt.
Han sitter med viljan kvar att kunna bryta upp och gå hem precis när det passar honom, inte när pengarna är slut eller när kompisarna gått hem.
Den nyktre kan välja om han vill se soluppgången när han vaknar eller när han går och lägger sig.

Det finns tusen fördelar till med att hålla sig borta ifrån berusningen som gör en korttänkt och besinningslös,
Den där lilla lilla stunden av tillfredställelse i hjärnan när man dricker har så oändligt långa köer av besvikelser i sitt släptåg.
Kan det verkligen vara värt det?

Frågar mig någon nu så vet ni svaret.

Berra

Fan va skönt det kommer vara när det har gått ett tag så man kan tro på sig själv så att det inte bara blir obetydligt tomt prat som det brukar bli! Har skaffat mig en almanacka där jag sätter kryss för varje nykter dag! Kände lite extra stolthet igår när jag varken drack "tågöl" (som jag så fint döpt det till) eller fredags öl! Denna gången vill jag klara det! Hade betytt otroligt mycket för mig att kunna visa för mig själv att jag kan sluta dricka! Har ju sagt det så många gånger men det har aldrig hållt att jag har ju börjat tro att det är omöjligt! Har förstått nu när jag läst runt på forumet att så inte är fallet! Folk som haft problem som gått långt längre o djupare har ju klarat att sluta! Jag vet ju att jag inte kan kontrollera mitt drickande längre! Jag kan inte gå ut o ta en, två öl..det har jag vetat länge! Det började redan för en del år sedan när man kom upp i åldern så jag fick lov att beställa bier till lunchen på stan! Det lät ju jävligt mysigt att ta en öl till lunchen så jag gjorde det men redan då kunde jag inte hålla det och det slutade nästan alltid i en "dagsfylla"! Nu kan jag aldrig kontrollera mitt drickande i princip..när väl flaskan åkt fram slutar jag inte dricka för jag nått botten och då mår jag dåligt för att det är slut! Allting pekar på att jag ska sluta därför vill jag göra det! Så nu är det dags för mig att spola kröken! Den är inte för mig:( sorgligt! Men den motarbetar mig! Jag tappar all ansvarskänsla när jag börjat dricka o det håller i sig dagarna efter också vilket göra att jag gör ett sämre jobb på mitt jobb och det har också hänt att jag ringt in mig sjuk för att jag druckit o inte kunnat sluta! Det är saker jag inte alls är stolt över! Nu är det dags att sluta!

2 veckor har gått nästan och de känns skönt faktiskt haft vitt nu hela julen, och både Julafton och Nyår klarade jag av! Nu ska man väl bara klara av dem här 3 första månader som jag hört är första stadium att klara av. Sen är bara fortsätta så här =). Jag lär väl få återfall som dem flesta får! Hoppas de gått minst 3 månader.

Förlåt annars för att min text blir en ostrukturerad massa. Ligger i sängen och skriver på paden med maken susande bredvid och näns inte väcka honom med att stiga upp och hämta bättre glasögon ... Natti!

Jag tror på det där med dag tre. Första dagen hade jag darr och ångest. Andra dagen var jag tacksam att jag inte hade hamnat i på sjukhus, men tredje dagen blev jag helirriterad på maken på kvällen och sökte orsak till att inget tjänar ändå nånting till. Jag tror att det bara var den nyligen utstådda skräcken för att något i mig skulle gå sönder som hindrade mig från att rusa i väg och köpa vin eller min lillflaska sprit. Jag surade hela kvällen och livet kändes meningslöst. Då var jag inne här på forumet och surfade i flera timmar och det hjälpte mig komma i håg att jag inte är ensam . T a c k för att ni finns !!
Men i går och i dag har det igen varit lätt. I går var jag jag och handlade i köpcentret med Butiken, men det kändes inte svårt att låta bli att köpa nåt. I dag åt jag på en sushibar där jag alltid druckit vin till, men barn och barnbarn var med och jag hade medvetet valt att köra... Nå sen när jag kom hem så var jag jättesugen, inte på vin utan nåååt? Så jag föråt mig på ost och färskpressad citrussaft. Det funkar annars för mig, jag läste nånstans att grape och citron är bra för levern så jag pressar dem + apelsin då jag blir sugen på nåt.
- Sömnen har det varit sisådär med men lättare att vaka då man vet att man inte druckit! Hänger på facebook, surfar, läser eböcker och spelar i värsta fall candycruch ;) har märkt att spel funkar om jag har för stor oro för att kunna läsa. Lite besviken på att plufsigheten och de svullna ögonen inte försvinner fortare. Vi var med barnbarnet + föräldrarna på zoologiska muset och det fotades en del och jag märkte hur mycket jag också skäms för mitt yttre. På fem år gick jag upp 20 kg, alkohol = kalorier!
I morgon skall jag med gudsonen se Hobbiten och gå och äta, jag kör. På söndag hälsar vi på hos min äldsta sons familj.jag försöker se till att hålla mig sysselsatt. På måndag är Butiken stängd och på tisdag återvänder jag till jobbet efter ledigheten. Då är jag rädd att frestelsen kommer, att belöna sig efter jobbet är en fallgrop. Varför måste det vara så att belöningen sen automatiskt för tankarna till alkohol? Jag vet ju att fast den ena sidan av mig fantiserar om en flaska gott rödvin till maten, så där civiliserat och trevligt, så kommer den andra sidan att dessutom köpa en liten flaska sprit som den dricker på köpcentrets toalett. Och så är skammen där igen, och mmed den ångesten och behovet att döva den. Och det är inte mera en belöning.. Nej, nu vill jag må bra! Och jag vet att det tar tid och tålamod, babysteps ..
Fint att få dela den här resan med er, Nossans bild var fin. En annan bild kanske kunde vara en flock flyttfåglar som håller på att bilda en plog för att tillsammans klara en lång resa .. Kram!

Berättade för maken i kväll. Vi skulle gå på resturang med barnen och vanan trogen hälldes det upp vin innan vi gick iväg.
-Vill du inte ha, frågade han.
- Nej tack, sa jag. Tänkte ha en vit januari. Sorry att jag inte sa något innan du hällde upp.
- Ingen fara, sa han.

Sen var det avklarat. Varför i hela fridens namn var jag nervös över det? Blev ju ingen reaktion alls....har jag gömt mig bakom hans tänkta besvikelse? Använt den som ursäkt? Kanske... Eller så var han lite förvarnad genom dag 1 och 2?

Inser att jag någon gång kanske måste berätta lite mer om den oro som jag känt inför mitt (vårt?) drickande, men orkade inte ta den stora diskussionen i kväll. Viktigast är att maken känner till mitt beslut att inte dricka vin och att det kommer vara så ett tag. Blir förstås en utmaning att ha alkohol hemma och att se honom dricka men jag har bestämt att bita ihop. Hittills stör det mig faktiskt mindre än jag trodde att det skulle göra och jag har också undvikt att agera "nyfrälst". Kan tillägga att maken har full koll på hur min konsumtion har varit (inkl kaffekopp som han också använder sig av ibland framför kids) så han lägger nog ihop 1 och 1 av sig själv....

Viktigast just nu är att vara vaksam på är mina egna tankar så att jag inte hittar på några dumma ursäkter att bryta min överenskommelse med mig själv. Men tycker att det hjälper att skriva här..

Sov gott alla fina!

Känner igen mig. Den största fallgropen för mig just nu är att inte ha något bra belöningsmetod när vinet är borta. Slutade dessutom med nikotin den 1 november förra året så nu känns allt så tomt.Håller liksom du att prova ut nya metoder som ersättning för alkohol. Ikväll testade jag tex att äta en hel Toffifee ask själv. Inget jag rekommenderar :-)

En lite längre sådan också. Skönt!

Nyårsfirandet avlöpte riktigt bra.
Drack 1 st "nollöl" vilket absolut inte väckte något begär eller sug. Smakade inget vidare.
Däremot vispade jag ihop några alkoholfria drinkar åt de få av oss som inte drack alkohol och de smakade fantastiskt bra! Kalla, och god smak åt Mohito-hållet.
Dock kom jag på mig själv att dricka dom som jag gjorde med alkohol, dvs mycket snabbt. Beteendet gjorde mig lite orolig när jag väl observerade det. Kommer det alltid att ligga ett osunt beteende och lura?

En annan iakttagelse var att drickandet hos övriga gäster var betydligt lugnare än vad det varit vid liknande tillfällen.
Kan det vara att man känner ett obehag av att ett par stycken håller sig nyktra? Några som kan se på riktigt hur det blir? Eller är det jag som dragit igång alla till överkonsumtion förr?
Jag vill ju inte vara den som drar ner stämningen på en fest, men tycker samtidigt att det får vara upp till var och en hur mycket man väljer att svälja ner?
Alla får ta eget ansvar för sig själva.

För övrigt är det roligt att se några nya trådar i forumet!
Särskilt kul att så många hoppat med i 2014-tråden, funderade på att hoppa med där, men törs inte binda mig och sätta en tid för mig själv. Känns som om det skulle sätta alltför stor press på mig.
Känns som om jag har hittat något som kanske kommer att fungera för mig, detta att över huvud taget inte sätta någon tid.
Innerst inne (knappt så jag törs skriva det ens) så finns tanken att det skulle vara underbart att slippa för alltid.
Känner mig skörare än glas faktiskt, samtidigt som jag njuter och känner mig stärkt av nykterheten. Konstigt.

Ha en go´ helg alla.
//Buzz

Närmar sig snart två år sedan jag registrerade mig här. Skäms över att vara tillbaka...
Känner att jag behöver forumet nu. Såg då jag scrollade igenom rubrikerna för att hitta min tråd hur många som försvunnit härifrån eller bara skrivit ett eller ett par inlägg. Det beskriver väl denna sjukdom väldigt bra gissar jag. På samma sätt inser jag då jag läst igenom min egen tråd i hur stor grad jag är drabbad av densamma jävla sjukdomen.
Pendlade förra året mellan att vara euforisk över nykterheten till att ha perioder. Sommaren och början på hösten gick bra. De sista månaderna har igen varit hemska. Mina vänner hade precis börjat vänja sig vid att jag inte dricker. Då smällde jag till och var fullast av gänget över nyår där de flesta drack alkoholfritt. Nu inte så att jag sa något galet eller direkt gjorde något dumt. Men kände mig som ett ufo där jag försökte koncentrera mig för att verka åtminstone lite nykter. Hade druckit även dagarna innan och också dagen efter drack jag. Mitt år började med djupaste ångesten jag hittils haft över drickandet. Är nykter dag 2 idag. Dessa två dagar har varit närapå fosterställning av ångest men börjar lätta nu.
Aldrig mer. Förstår ännu en gång hur drabbad jag är.