Senaste kommentarerna i forumet

Jag avundas dig proffset som kan sluta när du bestämt dig!! Jag har nog liknande beroende som du tror jag o kan bestämma om jag ska dricka eller inte (dock inte i semestersitsen nu) o har haft flera i rad vita veckor eller månader när jag bestämt mig att inte dricka o fixar det utan större problem. När jag väl insåg att jag behövde hjälp o sökte hjälp första gången var det tufft m abstinens. Sedan dess har det inte gått så långt med drickandet utan jag har tagit tag i det i tid när jag märker att jag är på glid. Men är jag i fel mood o dricker har jag svårt att sluta när jag väl tagit första glaset. Men "normal" i mitt drickande kommer jag aldrig bli eftersom mitt beroende skadat belöningssystemet... Tufft skit o hårda papper o jag känner allt för väl igen ångesten du skriver om som kommer i perioder.
Som du skriver: Galet! ;)

Jag har alltid varit festprissen, suttit i centrum på fester, spelat gitarr, sjungit, varithögljudd, skämtat, pratat med allt å alla,
Så det här med att jag sitter vid datan och så här, det har börjat nu på senare dar

Absolut, jag är med! Jag blir bara lätt väldigt negativ över saker om jag inte får som jag vill. Klart att fördelarna överväger nackdelarna med att vara nykter, eller alltså, det måste ju vara så. Det känns så hopplöst många ggr bara.
Det här med att inte blicka för långt fram, är nog en viktig pusselbit, att intala sig själv att "idag ska jag vara nykter" istället för att se för långt fram direkt. Vara realist. Jag tycker det känns som att kolla in i ett svart hål, när jag blickar frammåt mot ett liv utan alkohol, men tänker jag på att försöka njuta idag och vara nykter känns det lättare.

Jag ska inte ljuga, sent igår kväll efter att jag skrivit här, blev det 6 starköl ÄNDÅ, 6 gånger 60 kr på krogen. 360 spänn åt helvete egentligen. Som dracks inom loppet av ett par timmar.

Jag tar i skrivande stund det första steget mot ett nyktert liv, alla mina misslyckade försök genom åren spelar ingen roll, för det är det förgångna.
Jag hoppas att jag/ vi lyckas!

Det är så svårt att låta bli vinet. Hela förra veckan drack jag inte en droppe. Jag klarade av både mannens frågor om "det inte skulle vara ett glas vin i alla fall" och en stor fest. Jag mådde så bra och kom igång med att motionera. Men igår kväll föll jag och i dag är huvudvärken på plats. Hu så dumt! Jag började att känna mig säker. Inte har jag väl några problem. Jag klarar väl av ett glas vin till maten. Det har jag ju gått på flera gånger den sista tiden. Det går inte! När ska jag lära mig det? Alkoholen är en slug jökel som manipulerar hjärnan. Man måste vara på sin vakt hela tiden och inte känna sig säker att man klarar av att dricka normalt. Nu blir det nystart för mig igen. Ingen skada sked. Bara ett tilltufsat självförtroende.

Är man en tvättäkta alkis så tror jag att det kan vara omöjligt att trappa ned. Jag är ett kontrollfreak med ett starkt alkoholberoende, men jag kan sluta när jag själv vill.
Det är dock inte lättare varken fysiskt eller psykiskt, men jag ger fan i spriten när jag bestämmer mig för det. En sån sak kan inte alkisar göra, har en god vän (och nykter alkoholist) berättat.
Att det inte är nyttigt för mig att dricka VET JAG och precis som för alla andra här inne så skapas ett starkt sug när man väl tillåter sig att ta en öl/vinglas. Jag har lärt mig att kontrollera det till ett par, max tre öl t.ex. men vissa gånger blir det mer och då kommer den suckande ångesten som ett brev på posten. Ändå utsätter man sig för detta gång på gång... Galet! :D

2-3 dagar måste jag orka med.

Håller med proffset, 2-3 dagar sen vände det för mig. Däremot skulle jag aldrig klara att "trappa ner" o bara dricka 2 glas. Det är det som är problemet liksom, tar jag första glaset finns det inget stopp förrän minst 6 glas vin senare o då är jag där igen....så där ben måste du nog utgå från din egen erfarenhet!
Jag hoppas du orkar stå ut för att det sedan kommer vända!
Lycka till!

Grattis! Det måste kännas skönt!
Själv drack jag ett glas alkoholfritt vin t middagen igår. Helt ok i smaken o lite roligare än juice el vatten. .;).

...säger två dagar kanske, sen känns det fysiskt bättre. För egen del även psykiskt.
Värst tycker jag är när man slutar helt tvärt. Första kvällen efter en blöt period så har du hjärtklappning, svettningar och ångest, allra helst när man ska försöka att sova.
Nu ska vi kanske inte förespråka att dricka något när man ska försöka att sluta dricka, men när jag har bestämt mig för att ta en period utan någon A så brukar jag försöka att landa på några bärs, eller ett par glas vin. Viktigt dock att vara bestämd och att inte ta mer den kvällen än att man slutar må urkass. För mig räcker det oftast med två öl, sen går det lättare att sova, man vaknar nykter.
Det kan rentav vara farligt att sluta helt tvärt har jag hört.

Ät ordentligt, få i dig näring, kroppen behöver återhämta sig.

Men som sagt - det går över. Hur lång tid det tar är individuellt, men ge det ett dygn till!

Jag MÅSTE sluta, tror jag blir av m familj och jobb om jag inte lägger av. Häng på mig, det vekar som det kostar ordentligt att sluta dricka så om vi peppar varandra?

Mår kanske lite bättre? Sovit 2 timmar, tur att Netflix finns.
Måste ta mig iväg och äta, har inte ätit på 4 dygn förutom vin och bananer.
Kan ingen berätta för mig att hjärtklappning, svettning och ångesten INTE tar 14 dagar att bli av med.

Att bota ångest med alkohol är som att slänga bensin på en eld...
Man får ju ångest av spriten liksom.

Jag ser att du inte förknippar nykterhet med några som helst positiva saker, är det verkligen så?
Är det inte ganska skönt att vakna på morgonen, klar i huvudet och veta att du t.ex. kan sätta dig i bilen utan att fundera på var polisen står och lurar idag?

Fundera på några positiva saker som du har känt av att vara nykter, försök att fokusera på dem, det blir lättare då.

Du skriver att ingenting är kul längre, allt är trist. Kolla på YT-klipp och fyllechatta på FB låter ju väääldigt roligt??
Jag säger så här: om du behöver använda alkohol för att göra såna saker roliga - hur roliga är de då EGENTLIGEN!

Som sagt så skriver du inget positivt om att vara nykter, men det du skriver om när du är full låter inte som att det kommer från någon lycklig människa heller.
Du är väldigt klar över spritens negativa sidor, så det borde vara tämligen enkelt att hitta det positiva i nykterheten också.

Skriver inte detta som någon knäpp på näsan nu, jag känner igen mig mycket i din berättelse.
Kämpa på! :)

Jo visst har min utveckling gått framåt under forumets tid, från vrak till en hyfsat stabil snubbe med båda fötterna på jorden.
Inte kunde man tro att allt detta skulle ske "bara" om man slutade med alkoholen, och det är ju inte sant, heller...
Om man rensar ur garderoben efter gamla lik som har legat och skräpat där ett tag och inte förstått varför man har sparat på dem.
Ett enkelt sätt är faktiskt att ställa sig en enda fråga, varför?
Varför har jag kvar gamla grejor som bara tynger ner mig, är det en tradition, eller en gammal vana som inte har blivit uppdaterad.
Man kan ställa sig fråga en fredagskväll, varför ska jag ta mig en öl?, finns det en enda vettig anledning med mer än att jag brukar göra det på fredagar?
Det har blivit en vana där jag inte har ställt mig frågan varför ska jag dricka öl just denna fredag, ingen anledning alls, bara det att jag brukar göra det.
Det är ingen vettig anledning, en anledning är en speciell orsak, ett unikum vid varje tillfälle..
Finns det inget, så finns det heller ingen orsak till att dricka, jo man skapa sig ett unikt tillfälle, servera ett tillfälle..
Det gör en alkoholist, den skapar nya tillfällen och orsaker, först till de anhöriga, och sedan till sig själv, sedan skiter de i vilket, bara det flödar alkohol.
Lägger sig platt för sitt egna beroende, låter den få ta plats, och till sist all plats...

Är det ett verklig liv, ja för en del, eller kanske till och med många, ett önskvärt liv?, det borde man fråga andra om, tycker du att jag dricker för mycket?
Svaret kan bli nekande, och då kan man också fråga sig om den är lika beroende som en själv, är den trovärdig eller har du ett umgänge som utvecklats till några med samma intressen som t.ex att dricka sig berusade de med?

Man ska alltid ställa sig frågan varför, och inte heller lita blint på svaren, de kan bara påverkade av situationen och inte vara helt objektiva.

Sedan kan man rikta blicken inåt till sig själv, och försöka fråga sig vad som är bäst för mig, om man inte vet svaret kan man testa sig fram,
Man kan prova att strunta i alla alkohol en tid framöver och sedan verkligen lyssna på sin kropp, vad händer, varför?
Sedan finns det vanan som poppar upp och säger att hjärnan saknar sin berusning, men ibland måste man ställa sig ovan det egna maktcentrat,
Det råder för tillfället ett undantagstillstånd, du lilla hjärnan får bestämma precis vad du vill, bara det inte leder till att jag dricker något med alkohol i,
Då tar min egna vilja över och sätter käppar i hjulen, det finns ingen anledning, ingen orsak till att jag ska bli berusad.

Jag svälter ut mitt egna beroende, låter hjärnan sakta dräneras på sitt behov av berusningen, och så får jag makten tillbaka.

Det finns ingen anledning till att förstöra den här dagen med ett glas eller hundra, jag vet mina begränsningar och jag har satt dem själv.
Så länge jag får ha kontrollen, har jag kontrollen, helg eller semestertider spelar ingen roll, jag bestämmer vad jag häller i mitt glas, får jag inte göra det så kan jag fortfarande vägra att lyfta det till min mun, kan jag inte få bestämma det heller, så kan jag vägra att svälja det, jag har många valmöjligheter.

Det finns ingen anledning till att bli desperat, behåller lugnet nu och framöver, alkoholen löser absolut ingenting, inte ens livets svåra frågor, det får jag göra själv.

Berra

att du skickar länken alltså. Och för att du finns kvar! Vänskapskram / mt

Suck

14 dagar m ångest, undrar om jag klarar av det.

Jag romantiserar den alkoholiserade musikern, det måste sluta, annars kan jag aldrig sluta

Min sambo hatar alkohol, dricker aldrig, får migrän av två klunkar vin, tyvärr, jag önskar att vi hade samma intresse, fast det har vi egentligen, det e bara det att, jag har börjat slarva bort min talang, musiken, hon spelar piano, och jag sjunger, spelar gitarr, hmm, tragiskt faktiskt, jag har sjungit med ebbot och tommy körberg, som båda lovordat mig, men hmm.......

Jag tror inte på mediciner i form av tabletter. Jag VET att när jag uppehåller mitt sovande löparintresse, så mår jag guld, men, det är inte bra att springa med alkohol i kroppen, och det har jag, mer eller mindre hela tiden numera.

Nu trodde jag ju att jag klarat av alla "triggers" som jag kunde tänkas råka ut för.
Jul, Nyår, Firmafest, Ledighet med utlandsresa, MIDSOMMAR, storkalas, sorg, glädje, ja allt som tänkas kan.
Allt utom en riktig solsemester...

Blev en riktigt obehaglig upplevelse när jag plötsligt befann mig på en soldränkt strand sittandes under några parasoll och beställde in mat & dryck.
Min fru och jag har firat ledigt utomlands förut under den period som jag inte har befattat mig med mina tidigare dryckesvanor.
Dock inte solsemester.

Därför kom det som en riktig chock när jag lade märke till hur tankarna började gå när jag tittade mig omkring och såg hur glas som nyligen hämtats ur en frys fylldes med kall öl.
På en gång triggade ett rent fysiskt sug igång! Det kändes i hela kroppen hur mycket jag verkligen ville ha en öl.
"Skit i det här nu", "det är ju semester", "du kommer att klara av att hantera det", så började tankarna mala.

Och detta bara 6 timmar efter att jag tyckte att det var tragiskt att se hur en man satt framför sin fru på flygplatsen och sänkte en whisky klockan sju på morgonen medan han stolt förklarade för en polare i telefonen att "detta ska bli en sexdagars". Frun såg inget glad ut.

Och här satt jag nu och var millimeter från att kasta mig nerför samma avgrund som jag jobbat så för att komma upp ur.

Nu räckte det med att komma från restaurangen så släppte begäret efter en stund och jag var själaglad över det.
Är man verkligen så programmerad? Jag blev rädd för mig själv denna gång.

Känns skönt att återigen få dela med sig av sina känslor till er.

Njut av sommar'n.

//Buzzz

Det blir bara lite lugnt här ibland men fortsätt skriva för din egen skull. Eftersom du skriver här så har du tagit ett första steg till att förändra ditt liv för det låter som det är det du vill.
Du skriver att du har en sambo. Har hon samma relation som du till alkoholen? Undrar också varför du inte vill äta piller, har du testat? De har väldigt god effekt på ångest.

... Kom när jag läste ditt inlägg, fantastiskt skön känsla att få dela med sig och möta andra med samma problem :)

Att jag inte tar mina utskrivna mediciner har jag inget bra svar på varför, jag funkar någorlunda normalt utan, jag har faktiskt inte ens hämtat ut dem, ... Nåja.

J g har inte tagit en enda medicin sen jag var 13 år gammal. Då var det kåvepenin för två halsflussar i rad pga. Mögligt gammalt hus vi bodde i innan vi byggde nytt. Inte ens en huvudvärkstablett, eller nässpray, aldrig, har aldrig varit sjuk sen dess

. Jag hade en period nu i vintras där jag inbillade mig att jag var allergisk mot allt , jag trodde jag var på väg att dö, vet ej varför, hälsoångest, hade innan dess inte heller varit hos läkaren sen 13 års ålder. Visste ingenting om min hälsa, (är 30 år idag) jag åkte ambulans med hög puls osv 2 ggr, tog OTALIGA tester, blodprover, ekg, ultraljud av kärl pulsådror, avföringsprov, hiv, sköldkörtel, hb, sänka, neurologisk undersökning, mag,palpitation, och inget konstigt....

Off topic, men detta är det som får mig att dricka, jag är så jävla orolig för allt hela tiden. Många som skriver här har social fobi, vet inte om jag har det, jag tycker jag blir tråkig utan alkohol, men jag är världens mest sociala människa ändå, trots att jag inte längre själv väljer att umgås, utan numera väntar på att folk ringer, kanske till och med säger nej om folk frågar för att det är goare att dricka hemma, egen vald mängd, utan dömmande kommentarer

Forumet är lite dött så här i semestertider, folk har väl fullt upp med att dricka?
Självklart känner jag igen det du beskriver. Pirret i magen då man tänker på vad som komma skall, inga begränsningar, bara köra på och bli uppslukad av alla planer
och häftiga drömmar man får genom alkoholen. Att kolla Youtube och att förverkliga sig själv på Facebook. Gärna lägga ut lite häftiga filmer på sig själv då man gör coola grejer på fyllan. Chatta och sedan undra vad fan man höll på med dagen efter då blykepsen är på.
Jag har gjort allt det där massor av gånger.
Jag känner igen så mycket. Du är absolut inte ensam, Jocke.

Varför skulle du aldrig ta medicin mot din ångest eller dina symptom?
Har du förlorat då?
Själv kan jag tänka i dom banorna ibland men det hjälper inte mycket. Att du mår skit när du lägger av beror ju på att din kropp är programmerad för att dricka.
Då blir den ju helt sjuk och protesterar vilt om den inte får giftet den vant sig vid. Det läcker ur alla hål och man tror att slutet är nära.
This is the end?
Nej, det är bara början på en smått obehaglig period som vänder med tiden.
Du finner nya glädjeämnen och upptäcker dig själv. Kanske det föds något nytt ur den leda man känner av att inte dricka?
Visst fasen blir det tråkigt då man vant sig vid att fly in i dimman. Men hur tråkigt är det att vakna på morgonen och vara nykter och redo att möta dagen?
Kom igen nu Jocke, sabba inte detta jobbet som du verkar trivas med! Att du har en chef som gillar dig och troligen skulle stötta dig om du berättade är bonus.

Fortsätt skriv så svarar jag gärna på dina funderingar!
Forumet får vakna till liv nu tycker jag!

Sköt om dig.

LillPer

Detta forum ska vara till peppning och support, såklart, jag önskar dig all framgång med din nykterhet :)

Men jag tror personligen aldrig att jag kommer må bra utan, eller e det bara som det känns? Vette fan,
Ingen inspiration alls, överhuvudtaget,

Jag får alltid konstig puls, extraslag, när jag har druckit, trots upprepade ekg som säger mig hjärta är friskt, ångest svettningar som bara blir värre,
Min längsta nyktra period är 14 dagar, det var tufft, kanske kanske erinrar jag mig att saker kändes lättar då, hmm...

Noll svar, på ett dygn, kul forum detta var, nä nu drar jag med sambon på krogen istället!

Ju längre tid man är utan alkohol så börjar tankarna snurra runt viktigare saker, roligare tankar, mer hopp.
38 dagar utan alkohol och jag saknar det bara ibland vid vissa små tillfällen. Jag slutar alltid dricka då det är som svårast. Semester, resa, grillning, restaurang och vänner som bjuder hem. Det gör det kanske inte lättare, men då blir hösten lättare om jag klarar mig.
Fast å andra sidan är det så fullt av andra riktiga glädjeämnen på sommaren istället, så det kanske jämnar ut sig?
För mig är det inget svårt att motstå om jag vet att jag bara får dricka lite. Grejen är att jag vill ha obegränsat om det ska vara nåt att ha.
Med den inställningen är det lätt att tacka nej, för jag vet alltid vart det barkar då.

Att tankarna förändras är helt klart. Jag har svårt att se mig själv hålla på som jag gjort. Jag frågar mig vad jag tänkt alla de gånger jag blivit full. Till vilken nytta, och VARFÖR?
Visst, beroendet slår till när jag väl sätter igång, men varför?
Hur är det möjligt?
All den energi och den logistik det är runt alkoholen.
Jag lägger just nu min energi på träning, familj, hemfix o renovering, smider planer om framtiden.
Svårt för mig att vara lagom, det är inte jag helt enkelt och det accepterar jag!
Jag gillar det och lever med det varje dag.
Ibland är det dock tungt med alla tvära kast i mitt mentala rum att vara LillPer.
Prestation betyder tyvärr allt för mycket för mig. Helt ok då jag levererar för då mår jag kanon.
Men att alltid behöva göra det för att må bra är ibland så pressande. Jag vill ibland vara nöjd med att vara en medelmåtta.
Kan nog komma dit framöver tror jag.
Just idag är jag stark och mår bra. Så kommer det fortsätta framöver hoppas jag.

Kramar från LP

Hjälp

Har min första dag utan två-tre flaskor vin på 5 veckor. Svettas som en gris och mår urkasst. Kan någon berätta för mig hur lång tid man mår dåligt?