Senaste kommentarerna i forumet

Tack, Konstnären, för din input och kommentar. Stor respekt för dina tre månader, drygt. Känns som en eon av tid i mitt läge. Jag vet att ni är många där ute som läser inläggen men som, av olika anledningar, inte vill eller orka kommentera. Men när man mår som jag gör nu, känns det extra gott med peppning och trösterika ord. När det sedan kommer till själva grovarbetet kan ingen annan än jag själv utföra detta. Det finns små, små ljusglimtar. Jag har under de senaste tio åren haft två eller tre längre vita perioder. Det jag drar mig till minnes är då hur bra jag mådde. Aldrig något dåligt samvete, förstorade inga problem, ingen ångest (vad jag kan påminna mig), gladare, vänligare och tålmodigare mot mina nära och kära, men även behagligare i umgänget med utomstående.

Jag betraktar mig själv som en någorlunda klok person som brukar fatta OK beslut. Hur kan man då, efter så många år, trilla i samma fälla gång efter gång, efter gång. Varför kan man inte handla rationellt, logiskt och se tillbaka på hur A ställt till det under så många år. Jag har egentligen inget svar. Kanske att alkoholen figurerar i så många socialt accepterade sammanhang. Så fort vi talar om helg, semester, kalas e dyl är det självklart för de flesta att alkoholen ska flöda. Jag inser ju hur många som inte har problem med alkohol. Ser det mer som en smakförhöjare. Kan njuta av ett par glas vin men sedan är det stopp. Jag har trott så många gånger att jag kan "träna mig" fram till ett liknande beteende, att dricka socialt. Faktum är att jag kan hålla på att försöka med detta meningslösa försök hur många gånger som helst. Det kommer inte att fungera.

Att fullständigt kapitulera och acceptera att jag bara inte kan dricka är lättare sagt än gjort. Jag har inga problem med att tala om för andra att jag är alkoholist men det innebär inte att jag slutar dricka för det. Jag har också insett att jag omöjligen kan vinna denna kamp ensam. Jag har prövat AA (med blandad erfarenhet). Tror att det fungerar alldeles utmärkt för många men inte för alla. Dock känner jag att detta forum passar mig. Ska bara sluta sticka huvudet i sanden. Många gånger har jag varit inne på forumet utan att logga in, läst kommentarer, ofta inte ens helt nykter och avundsjukt läst kommentarer från många som lyckats att under lång tid hålla sig nyktra. Resultatet har blivit att man undviker forumet under ett tag men lik förbaskat kan man inte hålla sig helt borta. Jag vet ju att jag inte kommer undan. Det är så självklart vilket mitt stora problem är.

Jag har nu gjort mig av med allt vad alkohol heter i hemmet, just ätit lite gröt och ett par skinkmackor. Ursäkta ett rörigt och kanske lite flummigt inlägg. Det känns bara så oerhört befriande att få ur sig det man har inom sig.

Tjalle

Ja, visst är A-jävulen hemsk. Har aldrig haft en sån fiende. Men det
går. Jag brukar säga till mig själv jag ska vinna över honom.
Han har lockat och pockat massor av gånger. Bara ett litet glas det är
du värd. Nej nu går jag inte på det längre hoppas jag. Nu är det inte
längre dom vita knogarna jag håller fast i. Nu är det min egen vilja.
Jag vill inte dö av alkohol som jag höll på att göra i september.
Det har varit tufft och nu i jul kom tankarna på alkohol. Men nu
efter mer än 3 månaders nykterhet kan jag faktiskt styra dom. I början
var man så fokuserad på alkohol kroppen och hjärnan bara skrek efter det.
Men jag kan lova att dunstar av med tiden.
Jag visste inte innan att jag kunde må så här bra. Bara gick omkring i dimman.
Trodde väl livet skulle vara så. Minsta motgång jag fick lösningen var A.
Fast jag har mina insomningstabletter som jag inte känner något av dagen efter.
Vi hjälps åt
Konstnären

Så var då en jobbig natt över. Fick några välbehövliga timmars sömn inatt med hjälp av ett insomningspiller. Vill bort från dessa piller också, vilket jag lyckades med för ett tag sedan men sömnpiller är som A, hjälper hjärnan att "koppla bort". Man blir inte bakfull av dom men morgonen efter en besk smak och ibland ett visst illamående.

Alkoholen är nu borta sedan ett tag i kroppen, dvs jag är på dag 2. Jag hatar verkligen den här drogen och jag tänker inte skjuta upp detta helvete längre. Inte vänta tills efter nyår, klippa av direkt och kanske tom känna sig OK när 2014 börjar. Jag har varit på tåget så många gånger förut utan att lyckas några längre perioder men jag har ju sett att många av er lyckats till sist och alla har ju inte varit purunga utan haft en ganska gedigen dryckeserfarenhet.

Hoppas vi är många som kan hjälpas åt här på forumet för att tillsammans besegra A-helvetet. Jag har kämpat mot många problem i mitt liv men aldrig ställts inför något mer kraftfullt än A. Det är hemskt att tvinga se på sig själv, hur man gradvis har "förfallit". Man kanske inte direkt kan se utanpå att man är en förtappad alkis men det finns annat som är jobbigt. Stresståligheten finns inte längre, humöret är oftast dåligt, man ser problem i det mesta, en mörkare syn på livet. Var tog den människa man en gång var vägen?? Den som kunde glädja sig åt en massa saker. Som tyckte att det skönaste som fanns var att röra sig i skog och mark, finna avkoppling i att sitta och stirra på ett flöte i en eka. Nu är livet till stor del fyllt av rastlöshet, stundtals ångest och så otroligt svårt att hitta positiva saker i tillvaron. Jag orkar inte med att ha det så här längre.

Jag behöver en förändring NU!!! Låt oss hjälpas åt.
Tjalle

forumet..!
Här finns åtskilliga som gör/har gjort din resa.
Men till syvende och sist är det du som måste vilja!
Ingen slutar kröka för att man surfar på internet.
Forumet är till stor hjälp. Känns jäkligt skönt att skriva av sig.
Sedan när du varit "fri" ett tag är det bra att läsa sina egna tankar. Man glömmer fort hur det kändes.
Kämpa på ! De första dagarna är jävligast. Det känns såååååå meningslöst när man inte får kröka. Tro det eller ej, det kommer en tid när tankarna kring alkohol inte står i första rummet!

På det igen. Det gäller, som sagt, att hålla ut de första dygnen. Sen tar helt andra tankar plats i huvudet och befrielsen hjälper dig att hitta rätt motivation att ta dig vidare. Timme för timme. Dag för dag. Försök att se det som att detta är ditt livs viktigaste kamp, för det kan det ju mycket väl vara.
Vi finns härinne för dig och den absoluta merparten av oss har befunnit oss i den situation du nu är i, en eller flera gånger. Vi vet hur det är; man vinner inte matchen utan att ta beslutet:
"Nu är det färdigdrucket! Idag ska jag inte dricka, vad som än händer."
Kom igen nu! Jag tror stenhårt på dig!/NM

Du gör i alla fall inte mig besviken. Som jag skrev så handlade om ett 10 tal
återfall för mig under 2 år. Till slut var jag tvungen att lägga mig på rygg
och ge upp inför alkoholen. Den hade mig ett järngrepp. Den gjorde mig så illa
men ändå drogs jag till den. Slutet kom ju i september och jag vill aldrig
uppleva det igen. För mig finns inget lagom.
Du är på G tror jag, det låter så. Det är första dygnen som är hemska, det ska
jag inte sticka under stol med. Men jag hade nog det lite lättare som sjukhus-
hjälp. Fick ju stesolid i fyra dygn och den tog ju bort ångesten.
Kul att din knäck och revben var uppskattat.
Kom igen nu du klarar det
Kram
Konstnären

Att komma överens med sitt alkoholalterego är ingen lätt match.
Du sviker ingen på forumet. Det är din fight.
Ibland är det någon som ryter till men det beror på att man känner igen sig i inläggen. Ibland är det så att meflemnar söker ett Okey här för att ta sig ett järn. Då brukar reaktionen komma.

Kämpa på!

Djupt imponerad av dig att vara på semester och kunna avstå.
Vi har snackat om en semesterresa men jag känner mig inte redo
för det ännu. Är så rädd att jag skulle ta det där första glaset.
Starkt gjort av dig.
Har varit lite sugen i jul, men genast ställt om tankarna till
det goda liv jag nu har. Är inte alls svårt att ställa om tankarna
nu som det var i början. Grått och trist här hemma plus 9 grader.
Igår hörde jag en fågel sjunga, va faan tänkte jag är det vår.
Ska erkänna att jag är glad att det är en helt vanlig fredag i morgon.
Tycker julen är så ångestladdad. Men det är nog 25 år sedan jag var
vit en jul. Det blev en fin julklapp till mig att vara nykter.
Just nu står mig julmusten upp i halsen. Men det finns ju kranvatten.
Ha en underbar semester
Konstnären

En vit härlig jul, har hänt att jag druckit lite glögg och nån öl.
Men inga mängder.
Äter medicin och går inte att blanda om jag inte vill dö.

Julen är barnens tid och så skall det vara.
Blev lite före mycket av att involvera sig i forumet för mig.
För vissa är det jättebra och en livlina i många fall.

Men jag behövde släppa och fokusera på annat som är bra för mig.
Men jag har lovat att, nykter titta in på nyårsaftonen och skicka en hälsning.

Jag trivs med mig själv nu, och lunkar vidare och önskar alla gamla lycka till och de nya samma sak.

/A

efter som jag är här för att nånstans kunna vara ärlig.. jag klarade inte julen. tillbaks på ruta ett från igår morse. det har gått ok hittills, faktiskt bättre än mitt förra första dygn. men det känns inte kul så klart. julafton blev så svår, jag klarade mig hela dagen och förkvällen men runt 22 när det blev väldigt lulligt runt omkring blev pressen från andra stor att jag skulle ha ett glas här och ett där o s v. det blev inga mängder men ändå tre glas vin.
konstiga är att jag vid första klunken kände sån lättnad. gud vad skönt att det är kört och det braa är att köra på. men det malde hela tiden i bakhuvet att jag misslyckats och när jag vaknade nästa dag var jag så himla ledsen när jag insåg att jag förstört allt.
hade en trevlig jul ändå, min knäck och mina revbenspjäll var uppskattat där jag var och allt var fint men det känns som att jag gör er främlingar besvikna genom att inte ha klarat det. förlåt.. :(

Hoppas du finner dej väl tillrätta här, vi är ett gott gäng här som är i varierande förhållanden med alkoholen. Vi har nog haft oerhört mycket nytta av att kunna läsa alla sparade livshistorier, när jag själv började läsa var det en stor lättnad att inse att jag inte är en så udda fågel som jag trodde.

Gör dej en egen tråd, skriv i den så har du stöd för minnet plus att man tänker på ett annat sätt när man skriver, man måste liksom tänka till.

Välkommen!
/Mammy Blue, en annan 48-årig dam.

av oss är nog ganska beroende av en gemenskap, AA, Länkarna eller som i mitt fall Alkoholhjälpens eminenta forum. Forumet är precis lagom för en ensamvarg som jag, jag söker kontakt själv när jag känner för det. Jag ska väl dock ha lärt mej nu att jag inte ska hålla mej härifrån...

Att läsa här blir ju en ständig påminnelse om min historia, vill jag vaccinera mej ytterligare kan jag läsa mina trådar för att minnas hur uselt jag mådde.

Kram!/MB

Semesterrapport från the big city. Ligger inne på hotellrummet och snaskar i mig lite chips och dricker öl. Alkoholfri sådan. Är fortfarande vit, men det kräver sin kvinna att hålla ut. Jag var sååå sugen igår, men klarar att tänka hela vägen klart. Om jag gör undantag här och nu kommer det att vara undantag imorgon också och på nyår och nästa semester och... Och det är rätt så trevligt att semestra nykter trots allt. Pigg i kroppen, hinner se mycket, sömnen ok osv. Många fördelar och suget går ju över.

Hoppas ni andra också haft en bra julafton och att resten av julen blir bra.

Merry christmas!

Andreas! Hoppas allt är väl med dej och de dina!

Kram!/MB

Tack för den varma kramen MB. Så skönt att se att du är inne och kommenterar. Jag har följt din resa och glatt mig åt dina framgångar. Du har ju uppenbarligen hittat tillbaka till ditt nyktra liv efter ett mycket kort återfall. Det är så starkt gjort och jag är glad för din skull.

Denna juldag är som du förstår riktigt trist. Grottar ner mig i en bok, dels för att få tiden och gå, dels för att få bukt med min ångest. Denna mörka årstid gör ju ingen direkt gladare heller. Även om man inte kan kalla mina två senaste månader som ett återfall (utan snarare fortsatt missbruk) vill jag inget hellre än att hitta tillbaks till det alldeles vanliga nyktra livet. Det ger så väldigt mycket mer ro i själen.

Jag ska försöka sluta lura mig själv igen och vara betydligt mer aktiv här på forumet. Det känns som det är här jag hör hemma.

Kram och fortsatt god jul
Tjalle

Önskar dej bättre fortsättning på julen!

Verkligheten för oss alkisar kommer ifatt oss förr eller senare, den verklighet som innebär "allt eller inget". Jag har själv tagit ett återfall för att snabbt konstatera att jag tämligen pronto (omedelbums alltså) var tillbaka på ruta ett i förhållandet, tänkandet och hanterandet av alkoholen. Snabbt, mycket, i smyg och ångest. Jag är tacksam för den lektionen, det hjälper mej att inse att inget har förändrats, trots elva månader nykter.

Jag försöker se det som såhär: alla människor har en viss mängd alkohol man kan dricka under sitt liv, jag har gjort slut på min tilldelning, så enkelt är det. Hemmagjord filosofi, men för mej funkar det hyfsat.

En stor, varm kram till dej, Tjalle!
/MB

Hej Abel! Har bara läst ditt första och sista inlägg och ser att det går bra för dig! Jättebra jobbat!
Jag har precis insett att jag är medberoende till min sambo som är alkoholist och försöker nu läsa om andra som har alkoholproblem så att jag kanske möjligtvis kan försöka förstå lite hur han känner.

Jag önskar så att han kunde få vara i samma sits som dig nu! Vi har haft diskussioner om detta i flera år nu men nu måste det bli ett slut här hemma känner jag! Vi har småbarn som jag tror påverkas negativt av hand drickande och så faktiskt jag.

Det jag undrar är lite hur din fru/sambo har varit emot dig om hon hjälpte dig på nåt sätt att förstå eller om du insåg själv? Jag vet inte riktigt hur jag ska göra här hemma eftersom jag provat allt och ingenting hjälper. Han erkänner ibland att han har problem och har gjort länge. Jag trodde faktiskt att han skulle sluta och söka hjälp efter en fordonsolycka som nästan tog hans liv bara för att han var så full. Men icke!

Jag har inte varit särskilt aktiv på forumet på sista tiden. Är inne och läser era inlägg men har inte skrivit något själv. Senaste kommentaren i början på november och då hade jag börjat "måttlighetsdricka", som det så vackert heter. Det gick relativt bra under en tid men självklart höll det inte speciellt länge. Den där halva flaskan vinet och någon öl blev alldeles för lite i längden och snart var jag inne i mitt gamla destruktiva beteende igen.

Gårdagen var inte OK. Började lite lätt med ett par öl innan julbordet, höll mig ifrån snapsen men vad hjälpte det när det fanns annat att dricka. Gick så småningom över till vin och lyckades hålla mig vaken till niotiden. Ingen trevlig julafton för mina närmaste som ni kanske förstår. Jag brukar vanligtvis inte ställa till med några större grejor men att ha ett "ägg" till sällskap måste vara fruktansvärt jobbigt.

Då kan vi alltså stryka måttlighetsdrickandet och var jag ska hitta styrkan att gå vidare vet jag inte. F n känner jag att jag inte kan prata med någon. Jag har er här på forumet och om jag inte hade era visdomsord att läsa och begrunda vet jag inte om jag skulle orka så mycket längre.

Idag får det bli julegröt med mjölk och kanel. Varför och åter varför är alkoholen så omöjlig att besegra för vissa av oss.....

Sköt om er
Tjalle

till dig A. Hoppas att du tar väl hand om dig och att du mår bra! / mt

Skickar en julig hälsning och önskar ALLA välgång med sina beslut.
Förstår att det är en svår tid när man helldre kollar i glasen istället för att det är ENBART barnens jul.
Jag tittar in på nyårsaftonen och önskar alla gott nytt år!
/A

Hej igen! Och Sorry! Jag tänkte på raderna "Hjärnblödning tar de på allvar, hjärtinfarkt, ja till och med diabetes tar de på allvar. IDIOTER. Utan mig vore dessa saker inte möjliga". Jag tyckte det var lite av ett hän mot de sjukling
ar som inte smakar/smakat. Men alla reagerar vi olika. Gott så.

Fia

Hej och välkommen hit, du har kommit rätt.
Har hjälp mig oerhört att skriva av sig och
läsa alla kloka svar.
Konstnären

Mår sådär , är 48 årig dam

Ja här sitter jag i skummet med en kopp kaffe. Har ätit en
skinksmörgås och jag vet inte när den smakade så bra sist.
Min första vita julafton på åratal. Det gick bra höll mig
till julmust. Ett par ggr kom suget under dagen att en immig
liten jäkel och en kall öl hade varit gott.
Direkt hade jag en inre monolog med mig, vill du verkligen ha
tillbaka ditt gamla jag. Svaret är nej. Sedan var det över.
Vi var bara min lilla släkt, men ingen ifrågasatte mig då
jag varit ärlig och berättat att jag är alkoholist.
Har tänkt på det att många människor förstår inte det där med
kemiskt beroende. Det är man ju själv expert på.
Kanske har jag inte halsat direkt ur flaskan men tagit vilket
jäkla plexiglas som hels, behövde inte vara snygga glas det
skulle ju bara ner i magen för att lugna och berusa sig.
Sanningen har varit tuff att ta till sig men ju mer jag öppnar
mig ju friare blir jag.
Väljer mitt sällskap jävligt noga har inget utbyte av dom gamla
vinkompisarna längre. Jag har förändrats totalt, till det bättre
tycker jag själv, sen vad andra tycker ger jag blanka faan i.
Sista gången i september drack jag och spydde om vartannat.
Hoppades för varje klunk att det skulle få stanna i magen.
Helt jävla sjukt.
Är så glad för allas stöd här inne har inga ord för hur mycket
det hjälpt mig.
Regnar här nu men det blir regnkläder och en runda med hunden.
Ett litet tillägg när jag aktiv drinkare vågade jag inte köra bil,
fick panikattacker och kunde bara stanna mitt i vägen.
Nu har jag börjat köra igen efter tio år och det är skitkul.
God fortsättning
Kalkonmiddag i kväll. Vad som än händer ingen alkohol idag för mig.
Undrar hur man skulle reagera om någon nära och kära dog. Måtte
jag inte välja flaskan.
Det här blev surrigt, man ska inte ta ut något i förskott
Konstnären

jag har inte skrivit att jag reagerat på texten ?

Som jag skrev så finns den i olika formuleringar och ska jag tycka något så är det väl att den är brutalt ärlig ? Att det bakom många "normala" sjukdomar finns ett för högt alkoholintag är ju ett känt faktum men oftast kommer inte det upp till ytan utan man behandlar enbart symptomen. Jag själv kunde dra ner på min astmamedicin när jag slutade kröka. Jag har vänner som skippat magsårsmedicinen och det höga blodtrycket är ju ofta en följd av för mycket drickande.