av Berra

Ångesten tar mitt liv...

Berra
sön, 2014-07-06 - 23:51

..är att måla om huset, gisses!
Man står på stegen och kluddrar med penseln, grannen med hunden stannar och växlar några ord.
Ganska så onödiga kommentarer, jasså!, du målar om huset?
Nej jag står här och smetar bajs på fasaden för att jag är ett stort jävla pervo...skulle jag vilja svara för att se reaktionen någon gång.
Han är inte den första som kommer med samma klyftiga uttalande, de är ganska så obviously vad jag pysslar med.
Självklart så hajar jag, det är en samtalsöppning, en start av en konversation, men snälla välj någon annan startfras, någon gång bara.

Jag är ju inte ensam, det är flera på gatan som står med klingan på bockar och fläckiga kläder, det verkar vara årets semesterhauss.
Sexton år lovar de på färghandeln, det är precis vad vårat hus klarade, men så kan man ju inte garantera hur noggrann förra gubben var som bara kletade ner huset till försäljningen.
Farligt med de som fejjar enbart till försäljningen, de är aldrig lika nogranna som om de själva skulle bo kvar i huset, bara smackar på.

Vi har hållit på en månad nu så mycket vi har hunnit och tagit oss tid till, de börjar bli slitsamt med allt pillande runt fönstrena.
Mitt upp i alltihopa så sprack varmvattenberedaren, ingen översvämning men bråttom blev det att ragga en röris och börja jämföra beredare,
Skulle vilja haft möjligheten att framtidssäkra den med solpaneler eller kompressor till luftvatten, men 40 papp hade blivit svårt att räkna hem i energivinst.
Det finns ett intresse på marknaden, men ingen produktiv konkurrens, så det blir till att vänta in nästa runda.
Så nu blir det till att kolla av en renovering av tvättstugan också, stor suck, ibland känns det som om aldrig problemen tar slut.
Men...jag är fortfarande vid god vigör, de tror jag, eller är nästan säker på att det är nykterhetens förtjänst, jag orkar att stå emot alla livets motgångar och prövningar.
Det hade jag ALDRIG gjort om jag hade fortsatt dricka alkoholen, det vet jag.
Då hade jag satt mig på en stol, knäppt upp min första starkbira, svept den och börjat tycka synd om stackars lilla mig som har det så besvärligt.
Jag har idag orken kvar att klara av alla motgångar, och stadigheten att stå 9 meter upp i luften på en skranglig stege, ingen bakfylla som ger mig oroliga ben och halvtaskig balans.
Farligt ja, men lite spännande också, jag har har mycket att tacka mig själv för att jag för tillfället har valt bort alkoholen.

Det gör skillnad både i själen och i det verkliga livet, jag mår bra och det går bra, oavsett motgångar och jobbighet.
Man får många tystlåtna skratt också där uppe på stegen, man kan tjuvlyssna på grannkärringarna som tror att ingen hör dem, det skvallras både hit och dit,
Och så fort en kärring lämnar sällskapet så snackas det skit om henne också, och man tänker...hur orkar de bry sig så mycket om så lite?
Skulle vilja skrika ner till dem skaffa er ett eget liv istället för att bry er så mycket om andras, kanske ett nyktert liv istället för det där rödvinspimplandet på helgerna ni smyger så mycket med, det snackas nog skit om oss också, men skillnaden är om man ska bry sig eller inte, jag väljer inte för annars skulle det ta för mycket av min energi.

Känner mig som en vinnare, jag har kontrollen över mitt liv och ingen unken smak i munnen på helgdagsmornarna.
Oups!, där åkte en fluga med in i färgskiktet, om några kvadriljoner år kanske de kan utvinna ditt DNA och återuppliva en alkoholrus Rex, en alkoholiserad homo sapiens som satte skräck i mänskligheten under en tidsepok de benämnde efter en viss Herr Jesus, en snubbe de påstod kunde gå på vattnet, de måste ha varit packade mest hela tiden under den perioden, haha gå på vatten, ja gisses...

Berra

Berra
lör, 2014-07-12 - 02:25

..och jag kan inte sova...
För mycket kaffe?, kanske...

Ligger och lyssnar på när ungdomarna trillar in genom dörren, en är hemma, hon avlade "rapport" vid sänggaveln och hon var fräsch.
Inget nattsvart krökande för hennes del, hon hade haft det "trevligt" vilket är en benämning på kul men ändå en kanonkul, fair enough.
Man måste inte alltid ha det röjigt varje gång, ibland blir det bättre, ibland inte lika lattjo...

Själva hade vi grillmiddag med ett annat par som vi har kännt länge, 22 år nu, ja bara kvinnan, hon är väl inne på sin fjärde man nu tror vi,
Men just nu ser det stabilt ut i hennes liv, det finns bra utvecklingsmöjligheter med denna snubbe, de är lite mer lika i deras livssituation.
Frugan hade laddat med massor av käk, men sedan visade det sig att de körde LCHF, ingen katastrof i och för sig, de blev ordentligt mätta,
Men det blev massor av rester kvar, lite snöpligt när vi visste hur mycket andra allergier hon har, gluten, laktos och Gud vet allt.
Hon gjorde mig sällis med nollbira och nollrött, hon tyckte det var helt okey när man kör bil, och sedan är hon av den sorten som inte måste dricka vid varje tillfälle.
Märkligt hade jag tyckt fram tills för sex år sedan, nu tycker jag hon har en sund inställning.
Nuförtiden kan man ju i stort sett dricka allt, öl, vitt, rött, grogg ja till och med alkoholfri snaps utan att man känner sig utanför,
Det enda beslutet man behöver ta är huruvida man ska bli påverkad eller inte, smaken finns ju där i vilket fall.
Sedan kan man ju hårddra det och påstå att det är alkoholen som sätter prägel på smaken, och det kan man ju få tycka...
Men...alternativen finns ju där, om man väljer att inhandla dem först så att det verkligen finns alternativ.

På vägen hem ifrån Europa valde vi att stanna vid gränshandeln och bunkra alkohol till frugans kommande 50-årsskiva, det är bara en månad kvar.
Grabben sa men visst ska vi tjacka pappabira då också och syftade på nollbiran..
Jamenvänta lite här nu då, hela anledningen till att man handlar vid gränshandeln handlar ju om att man betalar mindre alkoholskatt, och det sparar man ju pengar på.
Men att släpa hem vatten med en knäande bil utan någon som helst förmildrande alkoholskatt det är ju samma peng som att handla den hemma.
Och förresten så tror jag inte att de överhuvudtaget kränger någon som helst alkoholfri öl vid gränshandeln...
Men det blev faktiskt ett par backar läsk till ungarna eftersom danskarna själva handlar det vid tyska gränsen, därför att det är billigare där än ölen.
Eller läsk och läsk, känner jag dem rätt så kan det lika gärna bli groggvirke också, de är i den åldern då vi föräldrar inte får veta precis allt vad som händer i en tonårings liv,
Jo i efterhand kanske, de brukar vara rätt så öppna med vad de har gjort, och kniper som en mussla över vad de tänker göra.
Allt för att inte oroa deras stackars föräldrar...

Klonk!, där slog dörren igen efter grabben, och en avrapportering vid vår sänggavel, det var lugnt där med...
Nu ska gamle gubben gå och kissa för att sedan gå och lägga sig på riktigt, allt kaffe måste först ut.
Familjeflocken är samlad och allt är lugnt, vakthundsfenomenet hos husfar kan ta sin vila, för att möta morgondagen.
Då ska vi på en.....femtioårsfest...igen, de har blivit många på sistone, inte undra på att man börjar känna sig gammal...
Men..man för vara glad så länge man blir bjuden, mitt nyktra jag har inte slagit över och blivit en orsak till att inte bli bjuden längre, tack och lov.

Jag har greppet och kontrollen över mitt liv, känns bra faktiskt, nykterheten har hittills bara haft fördelar när man börjar inse nackdelarna med att fortsätta dricka alkoholen.

Mors!

/Berra

flygcert
sön, 2014-07-13 - 17:42

... både här på din egen sida och på andras sidor - så medkännande, utlämnande och öppet! Det är läsvärt på många sätt - som beroende, medberoende, kämpande och för alla andra också tror jag!

Tack för att du ger av dig, din tid och dina tankar!
Kram!

Berra
mån, 2014-07-14 - 21:00

Måste ge dig cred tillbaka, de är få som ger helheten i sina berättelser, och där man får god story i återgäld, det ger du,
Därför tycker jag att dina inlägg är mycket läsvärda och givande, tack ska du ha, du är också en stor tillgång på forumet.

Åter till min rullande livsstory, femtioårskalaset under gårdagen...
Vi var fem par som inte hade träffats förut, samlade på deras sommarställe med tema på campingoutfit.
Jagade som en galning efter rekvisita, så framför mig en sekvens ur filmen Macken där de sjunger "...man ska ha husvagn..."
Precis så skulle vi se ut, likadana klarblå gympadräkter med vita revärer, en ful solhatt (potta?) på skallen, med det gick inte att uppbringa på en enda secondhandbutik i våra områden.

Det började bra med att lära känna varandra, vi turades om att basta ihop, tjejerna för sig, och sedan karlarna efteråt.
Mycket karlakarlsnack som det brukar när man går runt gröten som en het katt.
Grabbarna drog några bira i bastun, så gjorde även jag men med 0,5%.
När vi var klara så var brudarna redan packade och klara i stugan, de dansade för fullt med rödvinet skvalpandes i ett plastglas.
Sedan började det...
En kvinna blev för full så hon leddes av de andra runt stugan ett par varv i ett försök att få henne nyktrare, hennes man grinade till och satt och morrade över att hon inte kunde sköta sitt drickande, själv slutade han nästan att dricka för att kunna ha kontrollen över henne.
Min fru blev packad hon också, lite zombievarning på henne som bara glider runt med ett fånigt smil på läpparna.
En kvinna blev mer eller mindre elak, kallade karlarna för bihang och menade att de inte var värda ett skit, de var bara tjejerna som räknades.
När vi skulle gå igenom svaren på frågesporten kunde hon inte acceptera facit, utan vill ändra på svaren, stora protester uppstod, det blev nästan hotfullt.
Likadant vid femkampen, hon kunde inte acceptera spelreglerna utan skulle ändra och domdera, hon påstod att hon var en vinnarskalle.
Jag skulle vilja påstå att hon var en bråkmakarskalle istället, allt hon gjorde var att skrika och att opponera sig hela tiden, det blev till att avbryta lekarna när det blev en massa oliktänkande runt hur det skulle gå till, de blev ingen femkamp, det blev en tvekamp istället med två lekar under ständig meningsskiljaktighet.
Jag kunde inte med denna vräkiga kvinna, hon tog plats och förstörde stämningen, vid ett par tillfällen lackade hon till och blev aggressiv och klappade till sin man i bakhuvudet med öppen handflata, så det är inte bara män som blir helt uppenbart dumma i huvudet av spriten heller.

En snubbe som sade till en början att han skulle börja med rödvin och sedan gå över till ölen vid middagen glömde bort vad han hade lovat,
Han blev snorfull och såg ut som någon som hade ett CP-anfall, flängde med armarna, kunde inte prata sammanhängande, välte ner saker, ramlade omkull,
Gick i slowmotion med böjda knän under hela kvällen med basebollkepsen bakochfram, juckade med partytältets ena ben på dansgolvet så det höll på att braka sönder.
Snygg?, nej knappast, inte ens roligt att se på bara så förbannat förutsägbart och egennedvärderande, tragiskt på något sätt.
Och mitt uppe i alltihopa sitter jag, helt nykter, ser cirkusen och pajasarna håller igång.
Jo jag vet, jag känner mig så väldigt ensam ibland, mentalt när aporna håller hus.
Låter dem hållas, går runt i mörkret och inspekterar ägorna, röker lite och som vanligt, tittar på stjärnorna, mina ledsagare i livet.

Dagen efter är naturligtvis lite moloken, ingen större roffande på frukostbordet, mest kaffe.
Frugan inspekterar vindjackan som har en märklig smutsrand på ryggen, hon måste ha vurpat när hon satt och pinkade på natten, ingenting hon minns.
I bilen hem upptäcker hon stora blålila blåmärken överallt på kroppen, jag ser på henne att hon inte heller vet hur de har uppkommit,
Ser igenkännande i hennes ansikte ett välbekant oroligt kännetecken, hon börjar få panik och ångest över att inte veta allt vad som hände under gårdagen.
Jag lutar mig tillbaka emot nackkudden i förarsätet, ler inombords och tänker jaja där kommer det, den välbekanta ångesten...
Men den är inte min, jag kör säkert bakom ratten och bara hoppas på att farbror blå ska stoppa mig de 20 milen hem, inte för fortkörning men för en nykterhetskontroll.

Jag har kontrollen, jag mår bra för att jag inte låter mig luras av alkoholdimmorna, står stadigt på jorden även när det blåser kraftigt.
Den här helgen en vinnare, precis som alla de andra helgerna, så länge jag håller mig nykter...

Berra

Higgins
mån, 2014-07-14 - 22:56

Måste bara säga det.Du ger oss alla som kämpar en otrolig massa inspiration att hålla oss nyktra. Skriver sällan men läser allt här. Har följt dig sen du började här för tre år sedan och har läst varenda rad du skrivit. För mig är du en förebild, du är bättre än både antabus o andra mediciner hoppas verkligen du fortsätter med dina berättelser från det nyktra livet. Framförallt dina tankar kring alkoholen, jag tror själv att det sitter i vårt sätt att tänka om man skall klara av nykterheten Rätt tankesätt=nykterhet Felaktigt tankesätt=återfall.

Berra
tis, 2014-07-15 - 01:26

Det stämmer, jag brukar se dig ofta inloggad längst ner som aktiv användare, men mycket sällan dina kommentarer.
Tackar allra ödmjukast för att du ville vädra några rader hos mig, det värmer...
Ibland, eller t.om ofta brukar jag fundera på om mina romaner/krönikor verkligen spelar någon roll, eller kanske mer har spelat ut sin roll för er andra.
Det finns få som fortsätter att berätta om fördelarna även efter en lång tid efter sitt aktiva val att inte dricka, jag gör det i min enfald.
Det som skiljer mig nu mot då, är att jag har sadlat om till en "observatör" och skildrar det som jag ser och känner.
En väldigt viktigt del i mitt egna välmående, att förstå varför jag mår som jag gör.
När jag drack tänkte på i stort sett...ingenting, lät bara livet dras med som det gjorde, tänkte aldrig på varför det blev som det blev.
Idag har förståelsen ökat för varför jag känner som jag känner, en ökad medvetenhet, en livsinsikt, inte bara att sluta dricka alkoholen.

Det började med att jag slutade...dricka alkoholen, livet kom ifatt mig och jag tvingades ta hand om det.
En livsomvändning som fortsätter, och det bara rullar på, tidigare tog man allt för givet, feed me!

Idag har jag en ökad livslust och en nyfikenhet på livet, har släppt på tyglarna av vad som förväntas av mig, och har istället börjat fråga mig, varför?

Hörde på riksradion program tre i Söndags på hemvägen i bilen om en ung kille (runt 25 år?) som aldrig hade smakat alkohol,
men trots det hängde med på alla studentflak och fester, han råkade också ut för samma frågor och bemötande som jag.
Det roliga var att han vände på det, gick till motattack och ställde frågorna varför har du valt att dricka?
Reaktionerna blev faktiskt riktigt intressanta, de såg inte det konstiga i att dricka, men det konstiga i att inte dricka.
När det normala är onormalt, vad är då det normala, varför faller vi alla för en sorts grupptryck som inte kanske alla gillar?
Skulle vi alla kapa av oss ena benet om vi kom till ett land där alla andra gick med proteser, nej knappast.
Men att kidnappa hjärnan i ett felaktigt tankemönster går tydligen väldigt bra, eller?

Man ska inte göra som alla andra bara för att passa in, man ska gör det som passar in på en själv.
Man kommer en dag att ångra att man inte följde sina egna spår, utan valde att passa in i ett sorts mönster.
Pionjärer har alltid folk sett upp till, inte den som följer den grå massan, att våga stå för det man tror på.
Jag tror inte på alkoholen längre, den har ljugit för mig tillräckligt länge, och ljuger för mina vänner fortfarande, men det är upp till dem att upptäcka.
Jag rår om mitt egna hus, det är så långt min makt sträcker sig, vill grannen ha det sopat framför egen dörr, kan jag visa dem var kvasten står.

Berra

mulletant
tis, 2014-07-15 - 06:48

- jag som följt dig länge ser skillnaden. I början av mitt forumliv levde du i ångest över ditt jobb: fredagsfrid och måndagsångest (eller kanske var det söndagsångest) inför arbetsveckan. Redan då kom ofta förslaget att du borde ge ut en bok, du når fram till så många. Så fint att du finns kvar här och delar med dig. En levande, belysande motkraft till det falska förgyllandet av alkoholens fördelar och glädje. Kram / mt

konstnären
tis, 2014-07-15 - 07:41

Tack Berra för att du finns kvar här. Du hjälper mig otroligt med att bara se fördelar utan A. Jag blir helt mållös när jag
läser dina inlägg, sitter tyst och funderar på dina ord, dom kommer rakt från ditt hjärta.
Konstnären

Berra
tis, 2014-07-15 - 22:09

Jo visst har min utveckling gått framåt under forumets tid, från vrak till en hyfsat stabil snubbe med båda fötterna på jorden.
Inte kunde man tro att allt detta skulle ske "bara" om man slutade med alkoholen, och det är ju inte sant, heller...
Om man rensar ur garderoben efter gamla lik som har legat och skräpat där ett tag och inte förstått varför man har sparat på dem.
Ett enkelt sätt är faktiskt att ställa sig en enda fråga, varför?
Varför har jag kvar gamla grejor som bara tynger ner mig, är det en tradition, eller en gammal vana som inte har blivit uppdaterad.
Man kan ställa sig fråga en fredagskväll, varför ska jag ta mig en öl?, finns det en enda vettig anledning med mer än att jag brukar göra det på fredagar?
Det har blivit en vana där jag inte har ställt mig frågan varför ska jag dricka öl just denna fredag, ingen anledning alls, bara det att jag brukar göra det.
Det är ingen vettig anledning, en anledning är en speciell orsak, ett unikum vid varje tillfälle..
Finns det inget, så finns det heller ingen orsak till att dricka, jo man skapa sig ett unikt tillfälle, servera ett tillfälle..
Det gör en alkoholist, den skapar nya tillfällen och orsaker, först till de anhöriga, och sedan till sig själv, sedan skiter de i vilket, bara det flödar alkohol.
Lägger sig platt för sitt egna beroende, låter den få ta plats, och till sist all plats...

Är det ett verklig liv, ja för en del, eller kanske till och med många, ett önskvärt liv?, det borde man fråga andra om, tycker du att jag dricker för mycket?
Svaret kan bli nekande, och då kan man också fråga sig om den är lika beroende som en själv, är den trovärdig eller har du ett umgänge som utvecklats till några med samma intressen som t.ex att dricka sig berusade de med?

Man ska alltid ställa sig frågan varför, och inte heller lita blint på svaren, de kan bara påverkade av situationen och inte vara helt objektiva.

Sedan kan man rikta blicken inåt till sig själv, och försöka fråga sig vad som är bäst för mig, om man inte vet svaret kan man testa sig fram,
Man kan prova att strunta i alla alkohol en tid framöver och sedan verkligen lyssna på sin kropp, vad händer, varför?
Sedan finns det vanan som poppar upp och säger att hjärnan saknar sin berusning, men ibland måste man ställa sig ovan det egna maktcentrat,
Det råder för tillfället ett undantagstillstånd, du lilla hjärnan får bestämma precis vad du vill, bara det inte leder till att jag dricker något med alkohol i,
Då tar min egna vilja över och sätter käppar i hjulen, det finns ingen anledning, ingen orsak till att jag ska bli berusad.

Jag svälter ut mitt egna beroende, låter hjärnan sakta dräneras på sitt behov av berusningen, och så får jag makten tillbaka.

Det finns ingen anledning till att förstöra den här dagen med ett glas eller hundra, jag vet mina begränsningar och jag har satt dem själv.
Så länge jag får ha kontrollen, har jag kontrollen, helg eller semestertider spelar ingen roll, jag bestämmer vad jag häller i mitt glas, får jag inte göra det så kan jag fortfarande vägra att lyfta det till min mun, kan jag inte få bestämma det heller, så kan jag vägra att svälja det, jag har många valmöjligheter.

Det finns ingen anledning till att bli desperat, behåller lugnet nu och framöver, alkoholen löser absolut ingenting, inte ens livets svåra frågor, det får jag göra själv.

Berra

Berra
tors, 2014-07-17 - 23:30

..på riktigt.
Den började egentligen i fredags kväll, men jag och frugan hade fullt sjå med att byta panel och måla ena gaveln på huset, vi har en sida kvar men kände ..vad sjutton vi ska ju få vila också..., så vi drog i väg till stugan med grabben och hans kusse, det verkar vara välplanerat för alla surrar om att det ska bli kanonväder en hel vecka.
Skönt att få komma ut dagen innan anstormningen, en familj kommer imorgon och vi har hunnit förbereda allt, släpandes på kassar med mat och...projekt.

En liten nätpåse med några skrynkliga och groddiga sättpotatisar gjorde intryck på mig, efter tre veckor!
Satte dem i midsommarhelgen och nu står blasten 35-40 cm högt redan i pallkragen, men så växer den i skit också, folkskit tömda förra året från dassen.
Så det var bra drag i käket förra året, eller dåliga magar att ta hand om det, öns egna jordmån är askass, bara pinnmo egentligen.
För några år sedan fick jag den största bifftomatplantan jag någonsin sett i jord från dassen, det roliga var bara att jag inte hade satt några tomatfrön.
Det låg redan i jorden, antagligen året innan vi hade dille på ost och tomträtten med mynta och olja på, det gav avkastning.
Folk tycker det är äckligt, men vad är jord egentligen, antingen förmultnade växtdelar, koskit eller annan skit.
Det enda man ska vara säker på är att den är färdigbrunnen, det ska inte finnas en anstymmelse till att lukta skit, man vill ju inte få igång en koleraepedemi.
Nä nog med skitsnack, men naturen slutar aldrig att förvåna mig, syrenen t.ex som var ett träd fick smaka yxan i höstas, den var enorm och skavde på huset.
Frugan tyckte det var synd för den dolde pinkstället, och i våras tog rådjuren de späda skotten som kom vartefter.
Den växer yvigt och frodigt nu och måste snart friseras, hoppas den klarar vintern bara.
Gjorde samma sak med häggen, den skjuter markskott överallt, men har inte fått upp någon riktig stam ännu, det har inte luktat gott någonstans på tomten i år.
Men så är naturen, ibland frodas det, ibland dör det för att skapa plats åt något annat, en ständig förändring.
Det jag försöker hjälpa på traven är inte alls säkert att naturen vill samma sak som jag, känner en sorts tacksamhet att jag får vara med och följa den.
Ett intresse som har växt (!) efter nykterheten, då intressena förflyttas ifrån en sak till ett annat.
Hittade en fågelunge som hade drunknat i vår damm i trädgården, strax ovanför hänger holkarna, i en av dem var det en ovanligt sort ( brun flugsnappare?)
Och jag kan ge mig sjutton att det var just en ur den kullen som dödde, livet är aldrig rättvist, varför inte den mer vanliga blåmesen.

Sitter nu på kvällen i paviljongen med väggarna fördragna och värmaren påslagen, klockan har blivit elva och grabbarna spelar kort och dricker tonårsfylla, energidryck.
De kommer som vanligt sitta uppe hela natten, men de har ju sommarlov och sover tack och lov i en egen stuga hela förmiddagen.
De måste få känna att de har semester också, få lite snygg solbränna och många salta bad istället för att sitta vid datorer och teve.

Detta är sommarsverige i sitt esse, bättre kan det inte bli, inte ens med en liten fylla, inte ett litet glas rosé, en kall starköl, eller ett rödvinsglas till det grillade.
Det finns miljoner av andra drycker att upptäcka, att blanda och mixa tillsammans, och låta smaklökarna avgöra vad som är gott eller inte,
Inte det som den alkoholiserade hjärnan säger till oss att ständigt dricka, det är ju inte ens gott, egentligen, vi har ju lärt oss att tycka om den för att hjärnan säger att den smakar gott, skulle man fråga smaklökarna så skulle de absolut säga något helt annat.
Längtan sitter i minnet, inte i smaken, att överlista den beroende hjärnan är ett heltidsarbete, att övervaka den övervakande, att misstänkliggöra chefen att den är inte alltid betrodd att ta alla besluten, vissa beslut tar jag och de andra 99% av kroppens organ tillsammans, det är vi som får lida för att hjärnan får hjärnsläpp emellanåt.

Att ta kontrollen är att ha kontrollen, inte att önska att man hade den, eller att någon annan tar den åt mig.
Ansvaret är mitt så länge jag vill ta det, att erkänna det som händer och inte det man önskade ska hända.
Om en fylla inte bli bra, så ska man inte fortsätta för att hoppas på att nästa ska bli bättre, det vore som att äta äcklig mat och hoppas på att nästa tugga inte ska smaka lila illa.
Det är inte tuggorna det är fel på, det är innehållet på tallriken, beteendet är att vi inte vill upptäcka det utan fortsätter för att äta i hopp om att det ska ta slut.
Men någon fyller på den äckliga maten, han heter herr alkohol, den tar aldrig slut om vi inte själva slutar.
Ibland märker man inget fel på maten förräns i efterhand, man spyr och skiter som en räka, då gäller det att inte göra om samma misstag nästa gång,
Om det är samma servitör så ber man om att få byta bord, eller strunta i att äta över huvudtaget.
Vi har alltid ett val, vi kan alltid vägra, även om situationen kan kännas obehaglig, varför?, därför att vi bryr oss om oss själva och det som är bra för oss.

Jag tror på mig själv och vad som är bra för mig, jag kan avgöra det själv och vet att alkoholen inte är ett bra val.
Min frihet är inte att svika drycken runt bordet, utan att inte svika min kropp, bordet kommer jag kunna att lämna, men aldrig min kropp.
Ska jag släpa på den länge så mår jag bäst av att den mår bra.

Berra

Berra
mån, 2014-07-21 - 00:30

..är det jag klarar av med folk tätt inpå mig, sedan blir jag nästan folkilsk...
Orkar inte med att fixa och dona med 10 pers innanför min personliga gräns, det blir för mycket.
Så mycket folk som vill ha min uppmärksamhet och närhet hela tiden det tär på mitt tålamod.
Jag behöver min frizon och fritid där jag kan husera fritt...
Va' jö' ru?, säger mannen i sällskapet ståendes en halvmeter ifrån mig när jag står vid grillen...
-Försöker andas!, tänkte jag svara efter att han har stått och glott på mig en halvminut.
Låt mig vara, låt mig få vara en liten stund med mig själv, jag behöver det...
Orkar inte riktigt med att folk klänger på min själ, långt in under mitt skinn.
Hjälp mig med disken tjatar frugan, en gäst klagar på att muggen har pajat, grabben får inte igång utombordaren,
En hylla har ramlat ner i grabbens rum, det kommer inget varmvatten, en kran läcker, var har ni bensinen till båtarna, vart ligger grillkolen, vart lägger ni tomburkarna???
Vänta nu här lite..., jag vill också ha semester, fattar ni!
Vill inte jaga runt som någon j..vla vaktmästare och fixa allt som inte funkar, eller som folk inte fattar sig på.
Då blir jag svart i synen, och grinig gammal gubbe, kan ni packa ihop och dra hem snälla ni.

Men det har haft sina fina stunder också, då vi har kunnat umgåtts riktigt bra, ätit gott och haft ett fint samkväm.
Många glada skratt med såväl gammal som ung, våra gäster har haft det riktigt mysigt i sommarvärmen, långt in på nätterna.
Men sliten blir man, upp fixa frukost, fixa disken, sätta på kaffe och fixa fika, en ny disk, förbereda maten och marinera,
Grilla duka och skära grönsaker, äta diska och duka fram mys med godis och snacks, drinkar och glas.
Morgonen efter börjar med att man diskar av gårdagens groggdiskar och chipskålar osv...
Grabben som snart är 17 år börjar bli duktig med båtarna och kan köra gästerna till fastlandet och leka runt i sjön med sina kusiner.
En liten börda som börja släppa ifrån mig, men det återstår mekaniker, elektriker, rörmokare, snickare, målare, murare osv på hans visitkort.
Grejer som kommer att ta sin tid att få upp sitt intresse för.
Följa med sin mamma till dasset på nätterna för att hon är lite mörkrädd är en annan grej han kan behöva öva sig på.

Solen har verkligen gjort sitt idag, det hettar på ryggen och axlarna och i spegeln lyser det rosa om skinnet,
Kanske var det enda solmöjligheten det bjöds på i år?, nej nu är man nog lite pessimistisk.
Kylen är rensad på nästan all mat och dryck, fyra tonårsgrabbar har verkligen en otrolig matlust.
Det funkar inte att handla mat under morgondagen, så vi får se vad som finns kvar i frysen, det kan ordnas tillsammans med någon saft antagligen.
Det blir lite primitivt på en ö, möjligheterna att handla är inte lika enkla som hemma, men det är väl det som är charmen med en sommarstuga antar jag.

En sak har jag dock märkt, man kan handla precis hur mycket alkoholfritt som helst, allt tar alltid slut, alla kan dricka min dryck, barn såväl som vuxna.
När jag har köpt någon ny exotiskt dryck så blir alla nyfikna, ungarna vill testa och de vuxna börjar både dricka och blanda grogg på den.
Men va f-n, håll er till eran j-vla Cola, det är ju det enda ni kan säga när ni ska välja er dryck i affären, drick den så får jag ha min dryck för mig själv!
Där kan jag bli förbannad, jag dricker inte upp eran sprit, då kan ni ge blanka f'et i min dryck.
Det är en nackdel med att vara en nykterist, med smak för annat än någon j-vla Cola.

Puss på er ifrån heta lakan en svensk sommarnatt, det blir inte bättre än så här...

Berra

Vickan69
mån, 2014-07-21 - 13:51

Skön sommar. Att vara ofrivilligt ensam eller känna sig ensam i sin familj är det värsta som finns, tycker jag. Ni verkar ha gott om vänner som vill träffas trots utedass mm. ;-)

Berra
tis, 2014-07-22 - 02:45

Självklart ska man vara tacksam för att folk vill vara med en, och att man har vänner...
Men...ibland blir det lite för intensivt med umgänge, och det kryper inpå skinnet på mig.
Var tidigare en spellivink när jag drack och drog på så sätt till mig en massa vänner alldeles för tätt inpå mitt egna ego.
Och det kan jag fortfarande göra, om jag vill, jag bjuder på mig själv, men numera bara till en viss gräns.
Med alkoholen fanns inga gränser och jag överdoserade detta vilket ledde till att jag dränerade mig själv alldeles fullständigt.
Det finns inte samma ork till det längre, och jag behöver kunna dra mig tillbaka när det blir för intensivt, folk som umgicks med mig när jag drack har inte lärt sig att jag behöver en större "frizon" som nykter och är alldeles för nära mig alldeles för länge.
Det är en sak som har förändrats med mig med min nykterhet, eller kanske med min ålder, jag är bara galen när jag vill, inte hela tiden.
Folk kräver att jag underhåller dem konstant, och det suger min energi ur mig, vilket jag inte ställer upp på hela tiden.
Min tid som galenpanna och och fylltokig är inte densamma som förr, en ny roll som jag försöker implementera, men som jag har upptäckt inte accepteras på rätt sätt.
Då blir jag lite "folkilsk", och det kan vara svårt för mina vänner att förstå, jag behöver mer luft och utrymme.

En hel del skitsnack blir det ju också här ute, folk är inte vana vid att inte ha vattenklossetter.
Vi har tre olika varianter på att förvandla folkskit till något annat, och att slänga bindor och tamponger i mullmuggen funkar inte, de blir aldrig mull,
Men en väldigt bra trasselhärva i omröraren och gallret vilket leder till ett mindre trevligt arbete för muggmecken i stugan.
Samma sak med de som inte lägger i en påse till "krematoriet", förbränningstoaletten, det blir lätt ett kletigt jobb för mig.
Matrester går till komposten, dock inte metallfolie eller plastförpackningar, låter som en ganska enkel ekvation, men inte självklar för våra gäster.
Man kan inte låta kranen rinna under tiden man borstar tänderna eller duscha som en tonåring, det skulle gå tomt i brunnen ganska så fort, med risk för saltvatteninträngning och sura grannar som följd, man kan heller inte köra järnet på wifi't eftersom det mobila internetet har sina begränsningar.
Sådant får man förklara för sina gäster, det är inte samma förutsättningar som hemma i stan, det har sina begränsningar med att bo närmare naturen.
Man kan heller inte dricka 2 liter oboy själv under en dag utan att det får konsekvenser för resten av gänget, man cyklar inte iväg till affären på ett huj sådär och handlar mer mjölk.

Det kan låta enkelt i sin enkelhet, men inte helt självklart för alla, jobbigt för oss att behöva förklara hur det går till på "landet" för alla gäster, och att man ständigt ska behöva påminna dem.

Ibland så känns det mycket enklare om vi bara fick vara för oss själva, vår semester blir inte alltid en semester om andra ska fira den med oss.
Det är inte alltid så kul att behöva köra soppåsarna hem i bilen för att soptunnan är full, kassar med massor av pant, sängkläder och handdukar/badlakan som ska tvättas.

Sedan när folk klagar på att man inte alltid svarar i mobilen när man är på landet, kanske har sina andra anledningar än att man inte har en bra mottagning eller har glömt att ladda den, man kanske inte vill svara, därför att man inte orkar ha besök varje sommar av alla man känner.
Nähej tänker man när man står vid pantmaskinen och det rinner ut gamla fimpar ifrån ölburkarna, här står jag och städar undan efter andra, jag som inte ens dricker alkoholen längre.

Varför ska jag hålla på med det?

Berra

Loka
tis, 2014-07-22 - 08:38

Berra, vill bara säga att dina krönikor gör skillnad. Dina rapporter, välskrivna, roliga och galghumoristiska från livet efter alkoholen betyder SÅ mycket för oss som är nya här! Ja, dvs jag är ny som medlem, men har varit inne och gluttat dåd och då de senaste par åren och läst forumtrådar. Så många kloka, raka, ärliga, modiga hjärtan man möter..... Och du, Berra, har det största av hjärtan och klokaste av sinnen! Dessutom tycker du ju om själva skrivandet, det märks, och då blir det ännu roligare att läsa. Din resa (jo, jag har läst dina allra första "krönikor" också) är värd en egen bok. På annat förlag än Alkoholhjälpen. Tänkt på det? Kramar, hoppas din/er semester får lite lugn och ro i sig också, några ensamma dagar då och då!

Vickan69
tis, 2014-07-22 - 11:15

Jag förstår inte hur du orkar!! Städa och fixa efter alla fester och gäster?! Jag är en ensamvarg i perioder och på semestern vill jag helst bara vara med familjen och själv. Det kan å andra sidan skapa tankar om att jag borde vara mer social.. ;-)
/v

Berra
ons, 2014-07-23 - 01:28

Jag har faktiskt sökt olika förlag för att trycka upp en egen bok, men det kostar en del och man får stå för distributionen själv.
Och lämna ett manus har jag ännu inte vågat för att bli refuserad, vet att det finns många författare som slitit sitt hår för att få sin bok tryckt.
Jag har en ganska så vild fantasi så själva författandet är nog inget problem, det är bara att veta i vilken skönlitterär ådra man ska lägga sig.
Alla förlag har specialiserat sig i olika fack och då måste man kan möta upp deras krav, men man kan också undra hur många deckarförfattare kan lilla Svedala egentligen rymma.
Min grej skulle nog hamna inom feelgood känslan, ett sätt att backa tillbaka i sitt känsloliv för att få kontakt med den rätta känslan.
Vad betyder något för mig idag, och inte det som har varit, som alkoholen t.ex.
Att bejaka sina känslor och att få låta dem få flöda fritt, inte skämmas för det man har svårt att nå upp till.
T.ex jag är väldigt bra på att vara nykter, och en dålig person på att vara onykter, alltså fortsätter jag att göra sådant som jag är bra på.
Vissa saker uppskattar inte andra, då gör jag det för mig själv, vem mår bäst av det, du eller andra?
En annan viktig sak är att sätta sig i första rummet själv, jag är alltid viktigast, den som inte mår bra själv har svårt för att ta hand om andra.
Först rädda sig själv, sedan rädda andra, ett mantra som jag har läst mycket på anhörigsidorna.
Själviskt?, nej mer en överlevnadsstrategi, du sätter på dig syrgasmasken först på flygplanet och sedan barnet i stolen bredvid,
Överlever inte du kan du heller inte ha möjlighet att rädda den intill dig.
I naturen är det ännu hårdare, där överlever alltid föräldrarna först, ett dåligt år offrar man ungarna för att få en möjlighet att få en ny kull nästa år,
Dör föräldrarna kommer ungarna att dö i vilket fall, och ingen ny kull kan komma året efter, ett hårt liv.
Där sätter man många ungar till livet för att säkra fortlevnaden och genuppsättningen.

Tillbaka till alkoholen, i midsommars gjorde jag en alkoholfri variant av turkisk peppar shot, det funkar alldeles utmärkt att göra den på vatten istället för sprit.
Vid vårat senaste besök så bjöd vi på detta, en klassiker och vansinnigt gott trots att det inte är på modet längre.
Men...frugan hade råkat förväxlat flaskorna, så barnen och jag fick det med spriten i, och de andra vuxna gästerna den på vatten.
En av grabbarna hann trycka i sig två små shot'ar innan vi upptäckte fadäsen, oerhört svårt att känna skillnaden mellan dessa.
Det slutade med att vi blandade ihop dem och de vuxna fick dricka den resten av kvällen istället, vi vågade inte chansa längre.
Så det kan gå!, men viljan fanns där att göra det rätta i alla fall
Vi ska utveckla dessa och försöka få till varianterna med hallon. Blå fiskar osv, men alla med ett alkoholfri alternativ, supergott!
Man kan shot'a med alkoholfria alternativ, man behöver inte gå och dö i ett hörn för att man har slutat dricka allt med alkoholen i.
Smaken finns där, men inte berusningen, ska det vara så enkelt, ja det ska det!
Många som slutar dricka alkoholen väljer enbart Ramlösa eller Cola, det behöver inte vara så fattigt och uppoffrande.
Med lite fantasi finns det lika många alternativ som de med alkoholen i, men man måste vara lite om sig och kring sig om man ska få något i sig.
Att våga ställa krav när man är ute, och ta med sig alternativ när man går bort till andra för att inte göra dem obekväma,
Jag brukar alltid ha en kasse med i bagageluckan på bilen när vi är bortbjudna, det funkar om det skulle bli pinsamt.
Och nästa gång brukar det alltid gå att få någonting annat än kranvatten som ett lämpligt alternativ.
På det senaste kalaset så sade värden, Berra alla flasköl ikväll är dina, vi andra dricker burköl, då kände jag mig lite speciell.
Senare på kvällen så vet jag att fru dräggel reagerade starkt på att jag var nykter, varför då?
Vad spelar det för roll svarade jag, jo hon ville veta om jag fuskade i femkampen, fuska i femkampen?
Hur då, att jag har alla mina sinnen kvar i behåll och inte har tjall på balanssinnet, är det att fuska?
Ett omvänt dopingfall?

Folk är konstiga i huvudet när de dricker, och ur munnen hoppar det ständigt nya grodor.
Skulle jag vara det svarta fåret för att jag inte har valt att dopa mig som alla de andra, då skulle väl mera berusningsgraden vara dopningsgränsen.
Inte den som valt att inte dopa sig i det här fallet...

Jaja, man slutar aldrig förvånas över hur mycket dumhet det finns i världen, eller som min kollega brukar säga...
..än är inte den sista idioten född...

Idag tog vi två småbåtar ut i en massa olika vikar, fyra grabbar och fyra spön, ingen öl.
Ståendes i båten med solen stekandes i ryggen njöt vi av att få bara vara nära naturen, myggen dansande på ytan, måsarna skrek i skyn, en och annan rovfågel strök trädtopparna med sitt eiik-skrik, det låg segel och motorbåtar i vartenda vik, hällarna rök den blågrå röken ifrån nytända grillar, barnen badade ifrån badbryggan på båtarna med ett tjoande...
Och jag tänkte för en stund, vem fan vill vara full i ett sådant här läge, det vore ju liksom att smita ifrån det härliga livet om något.
Vi fortsatte att fiska i ljuset från stjärnorna, klockan hann bli halvtolv innan vi kom hem igen.
Frugan frågade var f-n vi hade varit så länge med rödvinsglaset skvalpandes i ena handen...
-Äh, det hade du ändå inte fattat dig på svarade jag, ibland måste man faktiskt vara nykter för att kunna ta in den upplevelsen
Jag naturen här och nu, en svensk sommar, kan det bli bättre?
Fiskelycka?, spelar det någon roll, vad var incitamentet med att fiska, man vinner inte varje gång på lotter heller, men spänningen finns där.

Berra

Loka
ons, 2014-07-23 - 09:58

Omvänd doping, tack Berra, det tar jag med mig! Den svenska sommarnatten är så finstilt och skör, liksom helgerån att fullbullra sig igenom den.
Vi tog ett kvällsdopp igår, ungarna och jag, upplevde lite samma sak. Så härligt att vara Spik Nykter!
Och jag tycker ändå att du ska ta mod till dig och ge ett feelgoodmanus till div. förlag!!
Kram!

Berra
lör, 2014-07-26 - 01:38

..för att besöka våra bästa vänners sommarparadis...
Vi ligger i en gammal bäddsoffa som lätt glider isär, i en hundrafemtioår gammalt timmerstuga med tjocka golvplankor som knarrar hemmysigt.
Vid älven ligger deras nyaste byggnad, en jättefin vedeldad bastu med en fin altan bara några meter ifrån vattnet.
Ryssvärmen är här och det är varmare än på den mest varmaste semesterorter jag någonsin varit på.
Det hettar ur den sönderbrända gräsmattan och det är alldeles vindstilla i luften, det darrar i luften.
Älven är brun som tjärnarna oftast är här, myggen och knotten fördärvar mina fotanklar till oigenkännlighet, är dessa böldpestdrabbade klumparna längst ner på benen mina fötter?
De säger att mitt blod är "sött", ett jungfruligt blod som alla stickande varelser älskar, bromsar på dagarna, mygg och knott på kvällarna.
Snart skvalpar det väl i mitt blodomlopp av blodfattighet.
Norrlänningarna verkar inte bry sig om svärmen runtomkring sig, själv skulle jag vilja hänga upp mitt skinn på tork men det ser nog ut som om det har gått en match med en hagelbössa, fullständigt ihåligt.
Men vackert är det, mitt uppe i allt kliande, skulle helst vilja låna rivjärnet från köket och dra några repor längs med huden.
Jag blir galen av allt kliande.

Har gått runt i alla lador och småstugor och gluttat in bland allt gammalt bröte, ser gamla trädetaljer och selar till hästen och plogen, gödselrännan i ladugården, en jättefin snösläde som typ Emil i Lönneberga hade till julottan, så otroligt fina gamla grejer, en sorts levandes tidsmaskin.
Man hade en egen smedja, men gjorde ändå många detaljer i trä med träpluggar, t.ex en kratta med trärpiggar.
Dörrlåsen måste de ha gjort själva, bara nyckeln väger 1,5 kilo och är 30 cm lång och ett hantverk i sig.
Slaktarboden, bagarstugan och kornstugan, man byggde stugorna till varje uppgift.
En fantastisk historisk resa, och jag är glad att man inte har gjort som man brukar göra vid skiftena, man bränner upp allt vid en rensning.
Man grävde till och med upp blåleran ur sjön och brände sitt egna tegel, man lade taken med tunna träskiffer, man gjorde förr allting själva, ett riktigt självhushåll.

Så visst har det varit en tidsresa, och jag som älskar att vandra runt i lite svensk kulturhistoria, inte bara bli förevisad den, utan att få uppleva den.
Läste ett tidningsurklipp från dagen då det förkunnades fred i Sverige 1945, bara den var av intresse, och intressant nog för att spara den då.

Alkoholen då, jovisst den flödar i ett hett sommarsverige, det dricks både här och där med alla möjliga ursäkter, det är varmt, släktträff och alla möjliga andra orsaker.
Sitter säkert i båten med mina 0,0 San Miguel-öler, kunde t.om ta med mig ungarna iväg till stranden för ett midnattsdopp i en rosa himmel med spegelblank vattenyta.
Bara jag, en bit svensk natur...och en jävla massa myggor, ja med fy f-n för myggor!
Skulle vilja ta ett snack med vår skapare och fråga hur han tänkte när han skapade myggen, vad var det som gick fel, en taskig dag på jobbet?

Annars är det bra, krafs krafs, och snart ska jag befläcka vårat värdpars tapeter med en utsmetad fluga som behagar störa nattsömnen.

Berra

Calleqwerty
lör, 2014-07-26 - 08:21

Hej Berra!
Jag är ny här på forumet men läste dina inlägg för ca 3 år sedan villet blev mitt första "wake up call" den gången klarade jag väl typ 2 dagar. Denna gången är min sista chans om jag ska upprätthålla hedern i min familj och det käns som poletten verkligen trillat ner! Mkt tack vare dina fina inlägg.
Tack för att du/ni inspirerar!

Berra
sön, 2014-07-27 - 03:00

Idag har jag fått ny insikt angående alkoholen hos mina kompisars föräldrar, pensionärer som suttit på verandan hela dagen under sin markis och tittat ut på gården.
Själva har vi varit ut på byn och shoppat, åkt iväg till stranden och badat båda familjerna, det har varit för hett för att ens kunna tänka klart.
När vi kom hem till kvällen så satt de fortfarande kvar på samma ställe, jo de levde...
Vi fixade med käk och bjöd in dem, och då sa mamman, vad finns det att dricka, jag vill ha något att dricka (med syftande på att inte dricka brunnsvattnet).
Jag kan ta det där vita vinet sade hon och pekade på min flaska, verkligen svarade jag, det är mitt alkoholfria...
Nej i he...te heller jag vill ha svarade hon, och bad barnbarnen att hämta hennes BIB i köket...

Ser lite granna av mönstret hur middagen är startskottet för sitt dagliga drickande, klart man ska ha sitt semestervin till grillat,
Även om de så är hemmagjorda hamburgare....!
Vi tog med oss kidsen ut i båten och drog upp några fina sommargäddor i viken ett par timmar...
Efter några timmar sitter de och fyllskrålar återigen på sin veranda med sina vänner, det är högt i tak.
Svärdotterni familjen frågade mig vad de drack och jag sade att det stod en fyllgås på bordet (famous), ajdå svarade hon, då har de hittat den nya gömman
I överskåpet till kylen, dags att finna ett nytt ställe.
Vadå frågade jag henne, dricker de upp din sprit?
Nej, det är deras men jag försöker hindra dem att dricka för mycket genom att gömma undan den och sedan kunna visa upp den dagen efter då de har slutat dricka.
Hon bara gömmer undan den under den tiden de dricker så att de inte kan dricka för mycket.

På något sätt sorgligt att de medelålders måste behöva gömma och ljuga undan sanningen för de äldre,
Bara för att de bryr sig om dem och barnbarnen naturligtvis, vem vill se sina mor eller farföräldrar packade och förlöjligade,
De som de brukar ha respekt för när det är ljust ute, varför ska de ha det när de knappt kan ta hand om sig själva när det har mörknat.
Barn i tioårsåldern förstår så mycket mer än vad vi vill tänka, de har redan lagt till sig med skenheligheten att försvara sina föräldrar när de har varit synligt packade.
Jag kommer så väl ihåg när pappa kräktes på hemvägen en nyårsafton (ifrån oss) för tre år sedan, han var sju år då!
Han skrattar lite som han samtidigt ser lite rädd ut i blicken, ungefär som om han har sagt för mycket men ändå ville ventilera sin oro bland de andra vuxna.
Naturligtvis så bagatelliserar de andra vuxna pappas dåvarande tillstånd, och vad lär sig barnen då?
Jo att deras förskräckta tillstånd som de då inte förstod fortfarande läggs locket på som om det var ingenting.
Deras rädsla för vad som hände deras pappa får fortfarande ingen lösning, utan slätas över återigen.
Ingen bra förklaring den här gången heller, med åren kommer de kanske förstå varför, men inte varför de gjordes maktlösa i sina förklaringar till "varför".

Alkoholen gör det svårt för alla, jag skulle tro att vi behöver förklara bättre för våra barn vad som egentligen händer med deras föräldrar när de har druckit.
Vet inte hur, men hur förklarar man att man hellre släpper ansvaret för de man älskar mest för enbart en dryck som gör ens föräldrar helt konstiga.
Vi har ju fortfarande ett ansvar för våra barn, hur fulla vi än blir, vi måste finnas där precis hela tiden och stötta och förklara.
Men när vi släpper verkligheten och blir larvigare än våra egna barn, då får de plötsligt ett föräldraansvar de inte kan hantera.
Och det verkar följa oss genom hela livet, oavsett hur gamla vi själva har blivit.
Vi får gömma spriten för våra sjuttioåringar när vi själva har blivit femtio, hur konstigt är inte det...

Alkoholen sätter krokben för oss i livets alla skeden, små, vuxna eller gamla...
Och vi lär våra barn att det är inget farligt, när de själva har blivit vettskrämda, vi ignorerar våra barns rädsla för alkoholen även när vi har blivit nyktra.

Alkoholen förvränger sanningen, före, under och efter berusningen, den ljuger för oss hela tiden.
Ändå tillåter vi den hela tiden att få komma in i våra liv och ändra om på det vi har byggt upp.

Jag förstår mig inte på hur vi människor tillåter den göra så mycket dumt med våra liv.
Hade det varit en vän som gjort allt detta, hade vi ganska så omgående uteslutit den ur vår vänskapskrets, eller hur?

Berra