Senaste kommentarerna i forumet

Tack för boktips. Är i vanliga fall en bokslukare av stora mått, men nu går det lite si och så med läsandet. Har inte riktigt ro i själen till att läsa så mycket som jag brukar just nu, men ska läsa Anfäkta. Ska kolla om den andra finns som ljudbok, lyssnar mycket när jag är ute och går med hunden.

Hur man ska sluta eller ändra sina vanor - vad som är rätt eller fel - ja, det finns säkert forskning och statistik på det. I en sociologikurs jag läste för länge sedan sa en av föreläsarna att den som "botat" flest alkoholister är Jesus och kyrkan. Ibland kan jag önska att jag kunde bli lite religiös, att lägga livet och själen hos en högre makt, men det funkar ju inte riktigt så - eller hur? Tvärtom får jag krypningar inom hela mig när det uppstår någon halleluja- eller sektkänsla. För min del känner jag att den gemenskap som uppstår här är helt lagom för mig, just nu. Skulle vara helt otänkbart att gå på något AA-möte alls, jag har all respekt för att det fungerar för andra.

Tycker att det är spännande med alla samtal som pågår i trådarna. Ger mycket att läsa.
/m

Och välkommen hit. Har läst dina inlägg, och tycker du är stark som tagit dig hit. Din relation med mannen verkar inte vara något som är stärkande i ditt beslut att ändra ditt drickande, och desto viktigare med stödet och "samtalen" härinne. Se det inte som ett misslyckande att skriva om du inte klarar av att hålla dig ifrån alkoholen, det gjorde jag och jag tror att det var en orsak till att jag hade en lång startsträcka till att ta tag i problemen på riktigt. Samtidigt är det ju skönt att kunna berätta om sina framgångar någonstans, det är ju inget man basunerar ut på jobbet, eller någon annanstans heller förresten. Iaf inte med betoning på vilket jobb man lagt ner på att låta bli, utan det ska sägas lite i förbifarten, som att det inte var någon big deal att hålla uppe en månad eller så... Skriv både när du känner dig stark och svag, det är också ett sätt att lära känna sig själv och sina tankar.

Känner igen mig i mycket av det du beskriver om ditt sätt att dricka, att sköta det "snyggt", inga pinsamheter på fyllan, utan mer ett vardagstillstånd hemma. Gör ju såklart inte problemet mindre, kanske bara mindre uppenbart för omgivningen.

Lycka till!
/m

Pellepennan.
Inte alls min mening att få någon tveksam kring sitt eget sätt att bli nykter.

För mig var den här boken det som fick igång mina tankar på att kanske försöka lägga ner hela dricka-projektet.
Att den var skriven med både stor humor och allvar gjorde att jag sträckläste den.
Den knuffade också iväg mig till AA-möten, för att prova på.

Som jag tror att jag berättade tidigare i tråden kändes inte AA rätt för mig av olika anledningar (liten stad, "livets ord-vibbar" från vissa deltagare, tanken på att "för alltid" behöva gå på möten som en del förordar).
Men, det beror nog mycket på vilken grupp man hamnar i. I storstäder finns ju ett annat urval.

Andligheten har jag inga problem med, dock har jag min egen definition på detta. Har väldigt svårt att sätta ord på sådant och prata i termer av "Gud".
Tror nog ändå att allt levande hänger ihop på något sätt, ser skönheten och komplexiteten i naturen, det är en del av min definition på andlighet.

Grundstenarna i AA, att dela, hjälpa andra, inse och erkänna (för sig själv) att man inte kan hantera alkohol osv tror jag dock stenhårt på. Men, är det inte just det vi gör här inne i forumet?
För mig är det ett alldeles ypperligt sätt att göra just det! Varför skulle inte det fungera lika bra?

Avslutar med ett annat boktips. Tolle Eckhart heter författaren. Har bara kommit halvvägs i något som jag trodde var ännu en i raden av "flum/lyckas i livet/må bra-böcker", men jag gillar det sätt att vara uppmärksam på att försöka leva i nuet som han förespråkar. Länk: Lev Livet

Jag har också läst den och min första känsla var lägg in mig, nu på en gång, jag betalar vad som helst.
Men egentligen vill jag ju klara detta själv, med hjälp av forumet förstås. Därför tänker jag skriva här
så mycket som möjligt med risk för att bli tjatig. Det är väl också ett sätt att dela, kanske blir lite andligt,
vi får väl se......

hade varit ca en vecka på behandlingen så fick jag en uppgift jag skulle utföra varje kväll. Det finns ett meditationsrum som kallas Bubblan ( som en vit plastigloo med plats för ca 10-13 pers) och jag fick i uppgift att sitta där, ensam (viktigt!!), en timma var kväll. Jag som alltid resonerat att jag "kan själv" och "bra karl reder sig själv" sköt upp uppgiften några kvällar tills jag insåg att jag måste ta ansvar för mitt tillfrisknande.

Jag gick ner och satt mig med tanken att läsa under en timme och på så sätt lösa min uppgift den kvällen.

Jag klarade inte mer än 20 minuter innan jag gick upp till gruppen jag tillhörde, den grupp som hade blivit min trygghet och min nya familj utan att jag själv hade insett det. Morgonen efter sa jag till terapeuten vad som hänt och han bara flinade och sa : VSB (Vilket Skulle Bevisas). Efter det har jag aldrig någonsin tvivlat på styrkan i en gemenskap där alla strävar mot samma mål och jag vill inte tillbaka till den tid då jag stod "stark" och väldigt ensam.

Jag vet idag att jag är starkast när jag ödmjukt kan be om hjälp från andra och att det i de allra flesta fall har nån annan varit med om samma sak jag undrar över och vips så är livet enklare. Och JA !! Jag var så rädd första gången jag sökte hjälp för att komma bort från drickandet, det var en mycket liten, väldigt ledsen, pojke som bad om att få bli hjälpt ur det destruktiva liv jag levde.

Men det fungerade !

Det var länge sedan jag besökte rummet som jag själv skapade. Så fint med alla som kommer in hit och vilar eller städar och pyntar. Jag ställer fram en kanna kryddigt te och ett fat med lussebullar. Tänder några ljus och sätter mig ned för att berätta för alla som vill lyssna hur det kan vara att bli fri från alkoholen...

Häromkvällen hämtade jag älsklingsgrabben, 12 år, som varit på fest hos en kompis. ("Fest" innebär här att vara ett gäng grabbar som spelar dataspel och äter chips). Klockan var 23 och kompisens mamma sa att hon hade satt tiden till 23 för att kunna gå och lägga sig i hygglig tid. Jag erbjöd mig att skjutsa några av de andra grabbarna hem, men det behövdes inte eftersom de skulle bli hämtade med taxi. "Jaha" sa jag "det finns tydligen fler föräldrar som är trötta och vill komma i säng". Grabbarna tittade på mig. "Nä, vi fick ta taxi för att de skulle kunna dricka" svarade det.

Förstår ni? Tanken slog mig inte att någon skulle beställa taxi för att få dricka! Men hade detta hänt för två år sedan hade det nog varit min första tanke. Och, ja. förmodligen hade jag själv inte varit nykter och kunnat hämta med bil.
Så till alla er som kämpar där ute vill jag säga:
DET GÅR ATT BLI FRI
Var och en på sin fason, men även en kidnappat hjärna kan hitta friheten och i princip sluta tänka på alkohol.

Igår hörde jag reklam för Drosty-Hof och tyckte den var konstig. För det är väl en chokladsort?

Ta hand om er och ta en vit jul!

Kram från Nynykter

Det är nog en bra början :)
Borde jag ha gjort för länge sedan, du är modig!!!!
Spes

Tack för alla svar! Jag lyfte tråden hit för jag tänkte att måste börja någonstans. Jag funderar ringa en rådgivare här på alkohollinjen för rådfråga börja någonstans. Just nu har jag inte druckigt sen fredags och nu börjar de komma känner jag. De bara bita ihop försöka hitta på något annat.

Jag menar förstås inte att du beter dig som min vän. Ville väl egentligen bara säga att man kan ha ett missbruk även om det "bara" är två dagar i veckan, speciellt om man själv upplever det som ett problem och att det finns ett centralt fokus kring alkoholen.

Jag har en vän som absolut inte drack varje dag men när han väl drack, ett par gånger i veckan så blev han som förbytt. Vinglade med huvudet och skrek, var otrevlig, ramlade och hamnade ofta i bråk. Som nykter var han världens trevligaste med ett toppjobb. Han älskade dock de första glasen och var då jäkligt kul men sedan slog det för det mesta runt totalt. Tills slut fick han problem i sitt förhållande och blev deprimerad. Han fick av jobbet hjälp med 12-stegprogrammet och är i dag nykter alkoholist. Jag vet inte riktigt skillnaden på missbruk och beroende men en gissning är att jag är alkoholberoende och att han hade ett missbruk. Men det spelar kanske ingen roll, alkisar är vi båda fast på olika sätt.

jag också är i din ålder. Tror inte Antabus är det rätta i detta skedet.

för idag? Men tågen går varje dag, så gör gärna det.

(glömde ett litet ord där...)

Jag känner igen mycket av det du beskriver. Jag har samma beteende. Jag är dock inte singel eller saknar hobbies. Men jag dricker alltid 2 ggr i veckan. Kan hålla uppe några dagar men faller för suget i alla fall till sist. Rättfärdigar drickandet efter att ha hållt uppe. Alkoholen känns så vikitig. Vill lägga av men saknar kicken och verklighetsflykten. När jag ser på mitt liv är allt bra. Jag har inget att klaga på men ändå är jag ständigt missnöjd och längtar efter annat. Jag tränar också en del men är bra på att kombinera både det och ölen.

Jag försöker bita ihop och ändra mitt förhållningssätt till alkoholen. Jag vet att jag mår bra när jag vaknar nykter så jag försöker minnas den känslan när suget kommer. Man ångrar aldrig en nykter kväll.

Ska iväg på konferens med jobbet efter nyår. Då sups det nått så kopiöst att alla är mer eller mindre vrak i bussen på väg hem. Jag ska unna mig den lyxen att vara nykter hela resan. Känslan att vara pigg och fräsch när man äter hotellfrukost och sedan sitter på bussen hem efteråt. Oslagbart! Då ångrar man ALDRIG att man höll sig nykter dagen innan.

Håller med pellepennan, ta hjälp av sjukvården om det känns rätt, skriv här och läs i trådarna.
Jag är själv skapligt ny här med att skriva, läst har jag gjort i år och det är skönt
att veta att man inte är ensam.
Spes

Återkommer med dagräkningen ;)

Ser att du lyfte över tråden från dricker jag för mycket? Till förändra sitt drickande.
Och det är ju precis det vi bör göra. I vilken omfattning och när måste vi nog bestämma var och en,
men fortsätt att läsa, och skriv så kommer säkert tipsen in, även från andra.

Men tveka inte att ta råd av en läkare om du känner att det är rätt. Kanske har du inte hunnit utveckla fysiskt beroende
men att sätta i sig 10 burkar starköl och hamna i fyllecell och det andra du beskriver är ju jobbigt nog!

Lycka till!

I bland är det som att se sig själv i en dålig film med tråkig handling som bara snurrar på och aldrig tar slut.
Drickandet tar aldrig slut, trassliga relationer som aldrig tar slut och inga härliga lyckliga slut där prinsessan kysser sin
prins och sedan levde de lyckliga i alla sina dagar. Nu kysser jag min flarra, den enda som kan ge mig sinnesro (ja, för stunden, ja),
sedan startar ekorrhjulet och det är en gåta att min omgivning inte ser den B-rulle som jag befinner mig i.I bland har jag till och med druckit en hel del W när någon kommer och anförtror mig om att den och den är nog alkoholist, eller råa skämt kring någon alkis och jag skrattar med högt och hoppas att tuggummit gör sitt, sedan åker jag hem och gråter över både alkisens och mitt öde. Spela filmen till dess slut,ett uttryck jag lärt mig här på forumet och när jag gör det så slutar det med ett snarkande i min säng och ett uppvaknande med ett par treo och sedan kommer ångesten. Inte över hemska saker jag gjort (ibland önskar jag att jag gjorde det så ångesten över dessa skulle kunna få mig nykter) men över mitt mående och min alkoholfixering och den trötthet som det medför.

Är det idag? I så fall kan du manifestera det i dig själv genom att skriva det här, och säga det högt framför spegeln på dass, om du tror det hjälper? (Det kan faktiskt göra det) Så är du igång, och ingen här inne kommer döma ut dig om du faller, inte här inne i alla fall. (Så den ursäkten var lite för svag:-))
Sedan räknar man ju själv ändå, och gör man det och räknar noll, noll, noll så blir ju inte självkänslan bättre för det, eller?

Se detta som inlägg som vänskapligt och peppande!

ok, idag ska jag inte dricka någon alkohol (Ja sa det till mig själv)

Jag minns att du hade en vit period, säkert mycket längre än vad jag lyckats med mina 6 dagar som längst på raken under en period på 6-7 år. Sedan har jag kört perioder, några veckor med 3-5 nyktra dagar i veckan. Det är som om jag är livrädd för nykterheten och så var det inte förr. En period när jag gick och studerade för en 10-15 år sedan drack jag vin kanske tre gånger i halvåret, då barnen var små. Annat är det nu, jag känner igen mig i det du beskriver. Sedan har jag svårt att börja räkna dagar här offentligt eftersom jag skäms om jag faller. Men det är väl också en del av mig själv som jag måste börja arbeta med, skammen. Det var skönt för mig att höra dina ord i dag, din uppriktighet och att ditt hopp finns kvar.
Klart vi hörs och syns!

är det här. Skulle åka utomlands och fira en gammal vän, och då tänkte jag att OK, jag kan väl dricka en långhelg och sedan återgå till nykterheten igen. Men som så många gånger förr så fungerar det inte så för mig och oss, jag är alkoholist och det innebär att börjar jag dricka så är det djävligt svårt att sluta. Så nu är jag fast i fällan igen, dricker varje dag och vaknar varje dag och mår skit. Precis som du börjar jag bli rädd för hur det ser ut inne i kroppen, och lägger jag inte av kan det ju påskynda min död kanske. Det är verkligen hemskt att vakna med ågren varje dag, må skit och sedan kvickna till vid lunchtid och framåt eftermiddagen mår man hyfsat och har inte tänkt dricka idag. Men strax innan 18 har hjärnan övertygat min kropp om att ta sig till Systemet, bara en sista gång. Många gånger är det inte ens lockande att dricka, ungefär som att tvinga i sig mat bara för att man är hungrig. Men lik förbannat sitter man där på kvällen och har officiellt druckit två folköl, men inofficiellt sex-sju starköl som gömts. Det är så sjukt, jag vet att tar jag bort alkoholen i mitt liv så kan det bara bli bättre. Och ändå... Men Spes, en dag ska bli vår första nyktra dag på våra nya nyktra liv!
Vi hörs och syns

Sitter på jobbet och är tankfull.
Svårt att fokusera, inga goda nyheter än så länge med dagar hit och dit.
Men jag mobiliserar.....
Lite lustigt! Fick visa leg. på bolaget sist.
Mitt leverne syns inte på mig, borde se ut som 100 år.
Men hur ser man ut inombords?
Det är den skrämmande tanken, kanske den som ska höja motivationen....
Undrar lite försiktigt hur ensam jag är i det här, om det finns någon mer
i min närvaro.........innan jag började läsa forumet var jag helt ensam.
Forumet har satt ord på mina problem men också visat att det finns lösningar, dom som kan,
som kämpar, vill, det är inte hopplöst, kanske jag bara inte har slagit i botten än....

Förstår dina tankar och känner samma uppgivenhet ibland. Tror nog att det kan vara bra med samtal som NyMan så klokt formulerat det.
Och så länge vi håller oss nyktra, så kan det ju inte bli värre, eller kan det det? Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till ibland, men det jag inte ska ta till mig just nu är -alkohol. I allt jag inte vet, så är jag i alla fall, att jag är helt säker på det!

Tills jag mår bättre, så sitter jag hellre här själv och mår liksom "inte alls". Känns bättre än att umgås med dom som kanske skulle få mig att dricka. Eller såhär kanske: Då umgås jag hellre med er alla, som får mig att inte vilja dricka!

Tack som tusan för er och du, m-m!

Läste i sent går kväll "Anfäkta" som Buzzz har en länk till i sin tråd (14. december 2013). Tack för den! Gav mig både lite underhållning (till en början) och sedan insyn i vad 12 stegs modellen innebär. Det ger mig hopp att det går att klara det här, men även oroliga funderingar på om min strategi att "klara" det här bara genom att var fortsatt nykter, kommer att ge resultat?

Jag är ju kanske en person med en inneboende skeptisk syn på allt från terapier, andlighet, AA osv. Varför det? Är det för att jag är rädd? Är det för att jag är rädd att det skulle vara jobbigt? Kanske är det som att jag sett det som att byta en drog mot en annan, men om det hjälper att komma vidare när det gäller det stora problemet alkohol, så kanske man ska skjuta med bredsida?!

Det jag menar är att min strategi att vara "min egen lyckas smed" kanske är något som ligger i min historia att en bra man hjälper sig själv? Kanske är det så för oss som hade far och morföräldrar som var uppvuxna på 20 talet? Inget j----la daltande här inte! Ja så kan det ju vara, men kan "en bra man" som hamnat i mitt läge klara av det? Känner det som om jag fått huvudrollen i en dålig film (fast på film kan man inte beskriva alla känslor och tankar som rusar genom hjärtat och hjärnan.

På något sätt är det som att den oro jag känner inför vad som kanske hänt rent fysiskt med mig, blir utbytt av osäkerhet när jag funderar på hur jag hållbart ska lösa nykterheten, och komma ur det svarta hålet som drickandet har hjälpt mig att hamna i, och inte minst bli en bättre person för min omgivning.

Nåväl, nu in i dagen. Ta vara på er där ute!

Tack Buzzz!

Läste inatt, och det det var både underhållande och skrämmande läsning. Vet inte riktigt vad jag ska tänka efter det. Verkar ju inte som om det finns någon bra statistik på att klara sig på egen hand ur detta?
Om en tredjedel grejar med hjälp av 12 stegs metoden, med den genomgående "makeover" som krävs, hur många klarar det då genom att bara lägga nyktra veckor till varandra, genom en dag i taget? Dom funderingarna gör faktiskt att man känner sig lite nedslagen i skoskaften.

Det är som att jag har ett inbyggt motstånd mot allt som har med tro och andlighet att göra. Liksom "ensam är stark" tankesättet eller att var "sin egen lyckas smed". Tror inte jag är ensam om det, men hur bra har det gått med den strategin fram till nu?!

Men som sagt, tack ändå!

Ikväll är det Tv-spel med kompisen igen. Detta har de senaste 6 åren (minst) inneburit... ÖÖÖÖLLLL!!!! Men inte ikväll. Inte förra gången vi sågs heller. Min vän känner inget begär men dricker gärna om jag gör det. Det var fan så mycket trevligare sist då vi avstod så ikväll ser jag fram emot ännu en nykter TV-spelskväll. God mat blir det men inget supande. Ser fram emot det.

Ser även fram emot lite julledigt snart.