Senaste kommentarerna i forumet

Tack så mycket för välkomnandet och svaret! Känns jobbigt..men håller ut. Än så länge. Men blir irriterad på att jag har ju massa andra saker som måste fixas mer än att gå att tänka på att få i mig alkohol. Och till helgen är det födelsedagsfest och de dricker en hel del. Vet inte om jag ska försöka att dricka några glas för jag kan inte skylla på att jag ska köra för vi ska övernatta. Men vill inte egentligen.vet att jag blir dr Jekyll och mr hide när jag dricker och har ingen gräns. Men ändå dras man till skiten som är så underbar oftast. Känner sån tristess och inget adrenalin när jag ej dricker men ändå finns den där lugna harmoni känslan i kroppen som man finner en liten stund då och då dom igår och hoppas den kan bestå bara lite längre...

I går kväll drack jag 9 öl igen(3,5% 50cl).Är det inte för hemskt att man inte kan låta bli? Finns det någon annan som kan svepa i sig 9 öl på en kväll? Hur många flaskor vin motsvarar det? Jag har börjat att dricka öl(3,5%) för att få ner alkoholhalten men jag vet inte om det är bättre för man får dricka så himla mycket. Jag mår så dåligt psykiskt i dag.

Underbart igår kommer vara kort - imorgon med...
Känner så väl igen det ska du veta.

Lycka till!

Hej Lexi!

Låter som starten går precis som du hade tänkt dig, och att dagarna är fyllda med positiva saker. I alla fall som om det känns roligare nu än förra veckan när du satt - i skitvädret på balkongen :-) Det är nog så att det är Din hund, men är det Ditt vin? Låter som du får mer tillbaka av din nya kompis!

Hej Abel!
Bra jobbat med dina 10 dagar. Låt dem rulla på nu. Angående vad man säger till andra.... det viktiga, vad du än säger, är att du inte låter som ett offer, att du hemskt gärna skulle druckit, men måste avstå pga bilen, vit period osv. Tror att det blir mer diskussioner och försvar både inför den aktuella dagen och till nästa gång ni ska ses. I början skyllde jag på bil, eller liknande, nu (efter snart 9 veckor) säger jag att jag lagt ner alkoholen en tid eftersom jag sover dåligt när jag druckit, och att avstå har fått andra positiva effekter på träning osv, så nu håller jag uppe ett tag. Sen byter jag samtalsämne om det behövs. Har bara fått positiva reaktioner på detta. Maken vet ju om hela problemet, men ingen annan. Till någon i min nära närhet har jag sagt att det varit lite för mycket ett tag och att jag ville bryta mönstret. Jag tror att det är bra att planera innan vad du ska säga och hur för att undvika att trassla in sig i något som inte blir bra.

För mig handlar det inte bara om skam för att ha trillat dit, utan lika mycket att inte vilja ha hela fokus på mig och framför allt inte att det ska handla om mig och alkohol när jag träffar släkt och vänner. Innan ville jag inte ha någon uppmärksamhet riktad mot att jag drack för mycket, och nu vill jag inte ha den för att jag inte dricker alls.

Lycka till!
/m

För medaljen m-m! Naturligtvis "fiskade" jag men dina tillrop känns bra ändå:-) Har varit mycket läsvärt här i trådarna under de sista dagarna. Ett stort tack Fia för tips om HS. Blir säkert något att sitta med någon kväll, som kan berika i mörkret. Har funderat en del på dina tankar kring ämnet om man kan och vill välja varandra igen.

För min egen del tycker jag det är svårt då jag liksom har en känsla av att mitt eget jag (som jag är just nu) -kanske inte är mitt riktiga jag?! Kanske är det lättare för er som kommit längre i nykterheten? Jag vet med andra ord inte vad som är mina riktiga känslor, och vad som fortfarande är den "sjuke" - och ibland elake - i mig. Eventuellt är jag bara på bättringsvägen och under tillfrisknande, och känner att jag kanske inte borde ta beslut i livsavgörande frågor än. Vill ju inte ta felaktiga beslut på grund av att - jag kanske inte är jag än - om ni kan förstå vad jag menar? Skulle helst vilja vara kvar här i "hålan" i ett halvår till eller så, men det går ju inte att ducka för livet på det sättet. Det är något som stressar mig lite, samtidigt som jag inte är kapabel att fatta stora beslut just nu. Trist skulle det vara om det faktum att jag inte är redo att fatta besluten, leder till att dom fattas åt mig, och att jag i efterhand säger shit! Det blev fel när jag var som mest upptagen med att göra något åt mitt eländet, och inte kunde vara den jag egentligen vill vara...

Så det är som en balansgång, att tillåta sig att vara lite handlingsförlamad, och samtidigt undvika att låta andra bli lidande av min oförmåga att fatta vettiga och viktiga beslut.

Kanske någon förstår vad jag menar, även om det kanske låter obegripligt...

Hoppas ni har en finfin dag!

Hej Abel
Först av allt tummen upp för dina 10 dagar. Vet ju inte exakt hur tiden varit, men med mina ögon är det något att glädjas över. Bra jobbat, om du nu upplevt det som ett "jobb"? För mig har det varit så i alla fall

Vad säger man? Jo jag är i samma situation att jag inte har talat med min omgivning om vidden av problemen kring alkoholen. Om det kan man tycka en massa, och många har en bild av hur man bör göra. Jag - för min egen del - har en personlig anledning till det som inte bara handlar om skam, så det får vara med att komma ur Fyllegarderoben just nu. För min del i alla fall.

Så vad kan man säga? Det beror kanske lite på vad som passar dig, och vad som ligger nära till hands kanske?

- Jag tycker det är fjantigt med Nyårslöften, så jag tänkte ta en vit december eller så istället (Anarkisten)
- Tycker vintermörkret känns lite tungt och vill testa om det känns lättare när jag inte dricker (Den nedstämde)
- Läste om organisationen vit Jul för barnen och kom att tänka på att jag ofta blir full inför dom på högtider (ansvarsfull)
- Behöver gå ner lite i vikt....

Finns en massa att välja på. Själv har jag tagit en mix, och det ska nog vara nog för att klara Julen. Om det blir svårt att gå på Nyårsparty så kommer jag helt enkelt att strunta i det. Tänk dig att vakna vid halv nio rycket på nyårsdagen, och vara lätt i knoppen :-)
I januari sen kommer det inte att vara något problem, för då har ju allt och alla hur som helst fullt upp, att infria sina goda föresatser.

En bra dag till dig!

Så stolt jag är, nu har jag inte druckit en droppe alkohol på snart sex dagar och jag mår jättebra. Som tidigare så är det eftermiddagarna som är svårast, då längtar jag efter mitt vin och det känns lite rastlöst i kroppen. Men jag har ju min vovve att hitta på saker med, så det går snart över. Hoppas det fortsätter så här, men jag får väl kanske vara beredd på att det kan bli svåra stunder under jul och nyår.
Jag äter efter LCHF och har på dessa sex dagar redan gått ner 2 kilo och det sporrar givetvis också till att fortsätta så här. Nu är det "bara" 35 kilo kvar att gå ner

Du får gärna skriva i denna tråden
men
vill du ha respons på dina inlägg är det bäst att du startar en "egen" tråd.

Allt det du skriver hittar du igenkännande i alla trådar, mer eller mindre!
Detta forum är en superbra ventil, att få skriva av sig anonymt känns bra i själen!
Få lite positiv push när man klarat delmål.
Kämpa på! Du är inte ensam!

Att du har börjat motionera och att alkoholen tar bort effekten av träning 3 dagar efter alkoholförtäring.
Att du har en vit peroid. Kommer frågor men alltid repsekterat.

Ha det - Kämpa på med ditt nya liv

Bra av dig med 10 dagar. När jag varit vit 10 dagar var jag bara så himla trött.
Kroppen var inne på reparation. I går var det 3 månader sedan jag drack. Första
tiden gjorde jag som du undvek det sociala som naturligtvis hade med alkohol att
göra. När jag drack själv var jag inte nödbedd.
Men vet vad jag säger nu, helt enkelt JAG HAR DRUCKIGT FÖRDIGT, punkt slut inga
kommentarer. Jag har bara en människa som suger musten ur mig, hon tjatar och gnatare
ringer mig bara på fyllan och berättar hur tråkig jag blivit. Har sagt att hon är
välkommen att ringa mig i nyktert tillstånd. Vadå blir ett sluddrande svar jag är inte full.
Jag var precis likadan. Men nu är jag förändrad.
Det har inte varit lätt i början var det kurvor hela tiden. Men jag tror att jag snart är
ute på raksträckan.
Ha en bra dag
Konstnären

att du inte har lust att gå ut med att du har alkoholproblem Det är tyvärr fortfarande så att många har fördomar och ser ner på alkoholister trots att det faktiskt är klassat som en sjukdom i väldigt många länder. Det var inte så väldigt länge sedan det var skamligt att lida av psykisk sjukdom och till och med tbc ansågs under en period som skamligt att drabbas av.

Men jag tror ändå, eller kanske just därför, att du borde fundera lite kring detta att hemlighålla dina problem. En stor anledning till att alkoholism leder till så stort lidande hos så många i alkoholistens nära omgivning är just känslan av skam. Det är också skamkänslan som i många fall hindrar i alla fall anhöriga att söka hjälp och säkert alkoholisten och att hålla sig kvar i förnekelse.
Samma skam leder till att vänner och kollegor inte törs ta upp eventuell oro över någons alkoholvanor.
Det brukar inte anses kränkande om någon råder sin hostande kollega att söka vård eller att tipsa någon med ryggvärk att prova massage men så fort det handlar om alkohol så kommer skammen in i bilden.

Om vi alla som har något alkoholproblem, antingen som anhörig eller alkoholmissbrukare vågar stå upp och nämna saker vid dess rätta namn så kan det bli en förändring. Om du står upp för dig själv och säger till dig själv och din omgivning att du är en värdefull, kompetent och god person men du har drabbats av alkoholmissbruk/problem och måste därför avhålla dig från all alkoholkonsumtion så tillskriver du dig själv det värde du faktiskt har.
Om du skulle sluta äta nötter för att du har blivit allergisk så skulle du inte behöva fundera på bortförklaringar. Varför? vad är det som gör att man minskar i värde om man inte tål alkohol men inte om man inte tål nötter, gräs eller katter?

Att berätta för andra om sitt problem kan också vara ett bra sätt att öka sina chanser att klara sina föresatser. Dels blir det svårare att dricka inför dessa människor, dels slipper du tjat om att ta ett glas och vara som en människa.
Dessutom hjälper du andra, både nyktra och alkoholister att få en realistisk och sann bild av vad alkoholism är och kanske kan det vara en ögonöppnare för någon som själv har ett osunt förhållande till alkohol.
Tänk över det lite. Genom att dölja och ljuga om dina problem så förkastar du hela din person pga missbruket istället för missbruksbeteendet.

Ofta oroar man sig i onödan och blir positivt överaskad av hur odramatiskt omgivningen reagerar när man lägger fram det man själv upplever som en stor och mörk hemlighet. Kanske visar det sig att dina problem inte är så okända som du föreställer dig.

Lycka till med ditt nyktra liv och var stolt över att du är stark nog att sluta med alkoholen istället för att skämmas över att du har en överkänslighet/allergi mot alkohol. Du valde inte att få problem men du valde att göra något åt det. Det är Styrka och något att verkligen vara stolt över! RESPEKT!

Jag är också ny här och tycker att det är fantastiskt att så många kan ge så mycket av sig själv. Jag läser allt och försöker ta åt mig. Som alla andra här dricker jag alldeles för mycket. Jag tycker det är bra med alla bra råd man får men vissa råd kan jag inte förstå tex drick inte mer än ett glas i timmen eller så fort att du känner att du börjar bli lite berusad sluta att dricka. Jag vet inte hur ni är och varför ni har blivit beroende men jag blev det i alls fall för att det ger mig en tillfredställelse att bli berusad. Om jag dricker ett glas vin i timmen kan jag lika gärna dricka vatten för det ger samma effekt. Jag vill sluta som alla andra men det är för svårt.

Dag 10. Det rullar på och blir enklare och enklare. :)

En stor förändring i mitt beteende är nu att jag aktivt försöker undvika aktiviteter där det förekommer alkohol, tidigare så var det tvärtom, jag var något av en expert att nosa upp tillfällen där det inte verkade suspekt att dricka alkohol oavsett tid på dygnet eller veckodag. Och det var ganska enkelt, på mitt jobb så är det väldigt mycket events av olika slag, allt ifrån leverantörer som bjuder på fest till fredagsöl och diverse firanden med champagne.

En sak jag reflekterat runt under mina 10 nyktra dagar är hur ofta folk i min omgivning refererar till alkohol. Dagligen så kommer det upp, allt ifrån chefen som utlovar champagne om man levererar i tid till kompisar som pratar om all öl som ska drickas vid ett framtida tillfälle. Tidigare så märkte jag det inte alls, nu hajar jag till varje gång. Det är en bra påminnelse, inte jobbig, snarare motiverande.

Jag har somsagt undvikit sociala sammanhang där jag förväntas dricka alkohol, av två skäl, dels vill jag inte utsätta mig för frestelsen, dels så vill jag inte hamna i diskussion runt varför jag väljer att inte dricka. Avstår t ex från jobbets julfest, och då kan man ju alltid skylla på någon familjegrej. Oroar mig dock inför jul och nyår, släkt och vänner kommer att reagera över att jag tackar nej till whiskeyn på julaftonskvällen och låter bli att dricka mig berusad på nyårsafton.

Har inte lust att gå ut med att jag har alkoholproblem, kan inte skylla på att jag ska köra bil...Behöver lite tips på bra ursäkter till att inte dricka alkohol! Vad brukar ni säga?

Har jag känt mig lugn utan ångest idag. En obeskrivlig känsla. Känns som jag är född på nytt. Är det så här man ska känna sig. Jag har haft problem med alkohol i flera år. Har försökt med psykologer,terapeuter,läkare,AA men ändå tänkt att jag kan nog ta ett par glas till middagen. Sedan har det eskalerat med att Åke (ångesten)inte rösten dragit iväg mig till systemet och jag har handlat bara för denna gången. Imorgon slutar jag. Sedan kan det ha gått några dagar ibland faktiskt. Fast har knappt kunnat ta mig ut,får ångest på Ica,när jag hämtar mitt barn på skolan,vågar inte prata eller träffa kompisar flr jag känner mig tråkig och har svårt att koncentrera mig,slutar på jobb för jag inte tror jag klarar det,bråkar och skriker på min man. Känns som om på ngt sätt att saker och ting börjar falla på plats. Eller är det bara en illusion. All denna skam,samvetskval,tårar av misslyckande och att inte vara sk normal har gjort att jag självmedicinerat med alkohol och lagt ner så mycket tid på att planera mitt drickande och gömma undan det. Byggt fasader bl.a. Bl.a. Bl.a...all denna tid år efter år som jag varit medveten men ändå inte gjort rätt val. Har läst mycket hela dagen här inne på forumet och det känns som jag hittat rätt ställe att ta del av andras tankar och skrivande och även skriva lite själv som blev väldigt mycket nu..hoppas jag inte får Åke i hjärnan imorgon igen bara...

Det är inget konstigt att vilja bli omtyckt. Det vill vi alla, de som inte vill finns det diagnoser för, men skillnaden är att en del av oss hanterar bristen på ständig bekräftelse bättre än andra.

Jag umgås med och känner ”stora” män som ständigt fruktar att de skall bli avslöjade. Det finns inget rationellt i deras fruktan. De levererar, har ett knivskarpt intellekt och är oerhört begåvade inom sitt område. En betraktare ser en man med en oerhörd självkänsla och som utstrålar beslutsamhet och insikt. Och ändå finns det där lilla barnet inom dem som vill bli bekräftad.

Du skall inte ta ”alla andras framgångar” för givna. De flesta av oss, inklusive mig själv, har försökt sluta med alkoholen så många gånger att vi har tappat räkningen. Att det går bra för en del av oss beror förmodligen på att vi tränat i misslyckanden och lärt oss var fällorna finns.

Du har ju en jättebra analys av dig själv om än inte helt rättvis. Men det finns en jätteenkel övning att göra. Skriv ner två kolumner. De skall innehålla tio rader. Rubrikerna för kolumnerna skall vara ”vad jag tycker är bra med mig” och den andre ”vad jag tror att andra tycker är bra med mig”.

Du är tillräckligt begåvad för att förstå var jag vill komma. Självkänsla och åter självkänsla är nyckeln till framgång och förmodligen också till ett nyktert liv. Låt inte dig själv vara orsaken till ditt missbruk. Det finns sällan något skäl till det.

May the Force be with You

Kul att det är lite spännande diskussioner här! Det är så bra att skriva ner sina tankar. Även för mej, fortfarande. Jag kan inte riktigt känna igen mej i bilden som den "snälla" anhöriga. Jag är inte alltid snäll, jag för liv och gör det lite svårt här. Men jag har accepterat att min man dricker alkohol, för mycket ibland. Det är nu så bara att jag får ta det onda med det goda och det goda överväger. Jag inser att det perfekta finns inte. Med min nya livsstil så har allt förändrats till det bättre. Inte över en dag men sakta. Det har bromsat hans drickande rejält. Det kanske blir ännu mindre?

Nu vet jag inte riktigt hur mycket din man dricker men jag har inte den uppfattningen att han är alkoholist? Han dricker för mycket i alla fall och du blir frestad då eller? Det blir ju inte jag. Det har jag inte nånsin blivit sen jag bestämde mej för att sluta. Otroligt nog.

Det där är en sak som du måste känna vad du klarar men ha inte för bråttom att skippa honom i alla fall. Jag tycker det låter som om han har många goda sidor också, din man. Och han verkar vara villig att ge dej tid.

Ett råd vill jag absolut ge, drick inte på semestern. Jag har gjort det under tidigare nykterhet, tänkte att semestern är ju en avgränsad period och när man kommer hem så är man tillbaks i vardagen igen. Det gick inte. Jag drack alldeles för mycket under semestern och när jag kom hem skulle jag trappa ner osv. Det tog flera år innan jag fick kraft att sluta igen. Det kanske kan funka för nån men det är inte värt risken. Mina bästa semestrar har jag haft som nykter. Mest "minnesvärda" också:) Jag tycker det låter underbart att du kan koppla så av med sol och hav. Härligt! Och jag tycker gott du kan frossa vidare i kickboxning och böcker! Åtminstone böcker har inga skaderisker!

Sanningar svider så förbannat. Jag ser ju vad du ser m-m. Jag är inte redo för att vika mig, att sitta still i båten och bli en "snäll" anhörig. Men likt förbannat så ser jag ju att det går. MB och Santorini fixar det och jag blir frustrerad av tanken på att jag kanske inte kan fixa det. Jag väljer den kloka och fega utvägen med att ta till tid. Nu ska vi ju tillbringa fyra veckor tillsammans mannen och jag. Så där otäckt nära som man måste i en bungalow. Inga rum att dra sig undan i. Knappast lär det bli tid för egna funderingar. På stranden tänker någon klok sate. Fundera på stranden Fia. Nej, tyvärr sä fungerar jag inte så. Ge mig sol och hav och jag är totalt bortkopplad från vardag. Jag tänker inte utan bara finns till
Fast kanske kan det bli annorlunda denna semester när jag känner att alkohol ska inte blandas i smeten. För jag vill inte, inte nu, inte idag.

Som jag skrev innan så är jag stundtals obekväm med denna nya Fria Fia. Allt djävla analyserande tär på mina krafter. Jag önskar ibland att jag kunde vara en sån där lycklig person som traskar genom livet utan att tänka. Men jag kan inte. Jag flyr ständigt från tänkandet. Nu är mina nya droger kickboxning och böcker. Ja det kunde ha varit värre; Heroin och godis kanske. Men den där verklighetsflykten stör mig. En vän - som jag givetvis blev skitarg på - påtalade detta redan för 13 år sedan. Han sa något liknade som; "Varför läser du hela tiden Fia? Inser du inte att det är en flykt?"

Idag kan jag svara. - Jo jag inser det och jag försöker omvärdera. Det är inte alltid lätt men tanken är sådd. Tack m-m och Tusculanum för input. Jag vet att ni har rätt.och jag ska låta era tankar gro i mig. Både om att hålla mig nykter under semestern och undvika den skam och ångest som följer. Men även om jag vill förbli ett par. Jag trivs i min självvalda ensamhet samtidigt som jag ser att mannen är en "catch".

Fia

Tack!
Kloka är ni och älskansvärda på-riktigt-människor.
Ja, här står vi nu nakna tillsammans och plirar lite mot det dammiga ljuset som vi inte riktigt sett innan. Rädda och skakiga som fan ibland och helt igenom nysmidda wrecking-balls, som inte känner något motstånd i ögonblick av euforisk, nyvunnen kampvilja: I BRAKE FOR NO ONE!!
Och ändå... bara människor... vanliga, riktiga människor, som inte har någon manual över hur livet ska levas mest riktigt, utan vi får treva oss fram längs den vindande vägen. Det enda vi har beslutat oss för är ju egentligen att:

Livet skall LEVAS!

Inte flys ifrån. Jag är så alltigenom tacksam, och lite stolt också faktiskt! att jag tillhör den här skaran tilltuffsingar som spankulerar vidare här tillsammans i det nya ljuset. Vi försöker ju få varandra att vara rädda om oss, det kan aldrig vara dåligt.

Kom nu, så går vi en liten bit till!

Trevligt med besök i min tråd (Johanna, och så du Fia som jag följer och har gjort sen de första lite ilskna friska inläggen ;)
Ha det fint alla!

Hej Askan! Jag blir berörd av dina ord och inser samtidigt varför jag blir berörd. Likheten. Jag har alltid haft svårt för det där; "Jag gillar henne/honom för han är precis som jag". Jag har tolkat det som att underförstått är ju JAG just bra. Idag läser och ser jag annorlunda. Likheten är inte längre ett smutsigt skynke som ska kastas ner i tvättkorgen. Likheten kan vara en gåva. Att stå naken mot varandra som vi gör nu. Att våga vara rädd tillsammans.

Jag har ju återupptäckt Hjalmar Söderberg (tack mt!) och kan inte låta bli att citera honom.

"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen rysen för tomrummet och vill ha kontakt till varje pris som helst".

Så sanna ord som kan appliceras var som helst. Men just nu väljer jag att applicera det på forum. Vi är ganska många här, de duktiga flickorna som alltid fick högst betyg. De charmiga männen som fick som de ville i slutändan.

Och här står vi nu. Oftast avklädda utan de yttre attributen. Det spelar ingen roll längre om vi var bäst i klassen, mest omtyckta eller har vänner som tjänar mijarder (vill.sluta) utan nu är det allvar. Var och en på sina egna stapplande ben men ändå tillsammans. Här på forum kan vi sträcka ut en hand och veta att oftast fattar någon tag i den. Inte för att jag hade A/mvg/5 utan för att jag står naken. Det är fint och jag är glad över att jag hittade hit.

Att kasta sig ut är aldrig lätt. Men att stanna på sin "trygga" plats kan förtära en inifrån. Nu kanske jag borde posta detta hos mig själv, inte "tvinga" på andra/dig mina tankar. Men det vill jag inte då mina tankar väcktes av dina inlägg. Vi/du kan alltid scrolla. Vi är lika där.;-)

Även i det där att inte skylla ifrån sig. Min mamma var minst sagt skogstokig, men det är ingen ursäkt för att jag har blivit en alkoholist. Jag valde själv. Kanske inte medvetet men jag valde alltid själv. Och det är där det svider; De dumma valen som jag inte kan skylla på något annat/någon annan.

Fia

Nej det finns väl egentligen inget dummare än att jämföra sin egen insida med andras utsida, det säger sig självt att det blir fel. Men det är svårt att låta bli.
Tack för att du svarar m-m, det är en svår ovana (och en mänsklig drivkraft) att bli sedd. Och i bästa fall omtyckt.

Jag tänker att en stor del av styrkan inom AA (jag har aldrig varit där så ni som vet får gärna rätta mig) är att man vågar stå upp inför andra och berätta allt det fulaste man har inom sig och sen får känna på den enorma lättnaden i att få andras förståelse och kärlek tillbaka.
Jag tror att de flesta människor är rädda, livrädda, för att någon ska få veta vad det nu än är man skäms för med sig själv. Jag tror eventuellt att vi som har problem med alkohol eller andra beroenden är extra rädda för vi tror att vi har något ovanligt fult inom oss, vare sig det är saker man gjort själv eller saker någon annan gjort och som man attribuerar till sig själv. Och om vi inte varit rädda för att bli avslöjade innan så blir vi det definitivt när vi gått över gränsen och börjar missbruka.

Jag vet inte vad jag vill ha sagt med allt det här mer än att jag tror att ett grundläggande problem är rädsla, och att mitt mål här är bland annat att våga vara ärlig. Att våga skriva dumma saker, att våga vara tråkig, att våga vara ful och misslyckad. Att inte försöka vinna popularitetstävlingar. Att våga visa mig svag helt enkelt. Gud, jag ryser vid bara tanken. Men om man inte ska få vara det här, var i all världen ska man få vara det då? Jag väljer att våga vara svag här, det får bli min pysventil.
Och i dag ska jag inte ta det första glaset.

Tycker att du borde få en medalj. Fyra nyktra veckor är bra jobbat!

Gillar din liknelse med hobbithålan. Det kräver energi, och tankar att göra det här arbetet. Tur att man kan få skriva om det här på forumet, för att få lite välförtjänt uppmärksamhet för sitt arbete. Jag har gärna dig och er andra härinne som vapendragare i kampen :)
/m

och bra jobbat! Att lyckas ändra sitt tankesätt är inget litet jobb, de flesta tankar vi har är ju väl inövade och inte helt lätta att ändra på... Är imponerad av dig!
/m

Idag är en lite bättre dag. Har haft ett ilskeutbrott på en familjemedlem. Har varit på gång ett tag. Uppbyggt på den ilska och frustration som spelande på skuldkänslor och dåligt samvete kan ge. Trodde jag skulle ångra det jag sa, när jag tänkt efter, men det gör jag inte. Kändes välbehövligt att få ur mig det.
Askan skrev om återkommande en återkommande mardröm. Jag har två som återkommer regelbundet. Den ena handlar om att jag är arg, på ett par personer i min omgivning som ger mig skuldkänslor och dåligt samvete över saker jag inte kan göra så mycket åt. (Den ena av dessa två var den jag blev arg på IRL i dag). Den andra drömmen handlar om att jag ska ta mig igenom trånga utrymmen eller tunnlar där jag nästan fastnar, för att komma vidare, och det är riktigt jobbigt. Utanför tunneln eller utrymmet finns "ljuset" och det blir mycket enklare. Känns symboliskt :/

Känner verkligen att forumet har mycket att ge. Det är skönt att kunna skriva från hjärtat och att kunna få respons som är förutsättningslös och med nya vinklar. Här känner ni mig genom mitt alkoholmissbruk, i verkliga livet är det ingen som känner till just det... En annorlunda vinkel på mig själv.

Tack Pellepennan, hoppas också att läkarbesöket blir bra och att stämningen lättar så småningom.

/m