Senaste kommentarerna i forumet

Vad gör ni/ hur gjorde ni i början när ångesten blev övermäktig och den enkla räddningen är SÅ lätt att halka dit på?

Jag har kämpat och kämpat men inte lyckats fullt ut. Det har iallafall gått ganska bra och jag måste nog vara lite snäll mot mig själv och säga att jag är på G. Nu har jag förhoppningsvis landat och har bestämt mig för att gårdagens snedsteg inte ska leda till ökad ångest och självömkan utan istället hjälpa mig till ett ökat välmående och en bättre livskvalité. Men varför måste det vara så svårt och varför, varför, varför föll jag dit igår :( Jag vet ju att jag kommer att må så jäkla dåligt i flera dagar nu!

Du är ju en av dem som varit en förebild när jag började skriva här.
Jag tror att det är viktigt att skilja på alkoholsuget, och viljan/känslan av att passa in, vara som andra. För det är väl så det kan kännas ibland? Bl.a. på en utlandssemester, där det blir så tydligt, och där det också ofta finns alla typer av människor, både de som verkligen klarar och inte vill ha mer den det där glaset vin på restaurangen, till maten, och de som överkonsumerar. Jag var ju utomlands över jul, och hade inte kommit så långt i min nykterhet, men tyckte nog ändå (bortsett från den där känslan av att inte tillhöra de "vanliga") så gick det över förväntan. Precis som alla andra tillfällen hittills :-) Och idag är det sex månader sedan sista glaset! Känns mycket bra!
Ha en bra dag,
/m

Måndag morgon och en vecka med utmaningar börjar. Under den närmaste tiden ligger många viktiga vägval och beslut och väntar på att jag fattar dom. Samtidigt kommer dessa val att även att iscensätta hur livet framöver framöver ter sig. Viktiga saker som inte bara berör mig själv och mitt eget välmående utan även mina barn. Antingen får jag fatta beslut på att prioritera annat än mig själv, eller att se till mig själv. Ingen väg leder till 100% i framtiden, då hade det varit så mycket lättare. Den lösning som ligger mitt emellan är tyvärr inte realistisk och något som jag själv kan besluta om. Flera vattendelare fram till sommaren som jag vet kommer att ge resultat som jag ska leva med under en lång tid. Ja det är ju så att när större beslut ska fattas så gäller det att se att man ska leva med konsekvenserna under en lång tid. Visst är det lite konstigt. Konsekvenserna var tidigare något som jag inte funderade så mycket på. Om funderingar i den stilen dök upp, och jag blev orolig, stängde jag ju av dom och till och med belönade mig istället. Nu kan jag inte ducka inför den typen av frågor på samma sätt. Det har plötsligt blivit stort och svårt att fatta viktiga beslut. Ibland önskar jag att man hade kvar mer av sin bekymmerslöshet som fanns i ungdomen :-) Så det gäller säkert att tänka att om 70% blir bra, så kanske man får vara nöjd? Svårt när man är mer en 100% person i det mesta. Gott som ont

//PP

Du ska se att det går bra. Sprutor brukar ju fungera. Ändå förstår jag att det kan vara lite läskigt.
Men hur det nu är är det ju ett tidsmässigt högst begränsat obehag, Om det nu blir något obehag över huvud taget.
För någon som har visat styrkan och bevis på att kunna stålsätta sig mot att dricka i sju månader så tror jag att du kan
fixa detta ;-) Det är ju i så fall snabbt övergående, och sedan går du ut med lätta steg. Då är det ju klart!

Kanske är det som så ofta, det är värst innan man har börjat?

Lycka till idag!

PP

och kl.10 ska jag ligga i tandläkarstolen, stort ingrepp ska det bli idag och jag vet inte
var jag ska hämta kraften ifrån. Så jag gick in hit där jag känner en trygghet i att veta
att ni finns. Forumet har blivit som en drog för mig, har fått så mycket stöttning.
Och grejen att man kan vara alldeles naken med sina känslor och hur man mår, både glädje
och sorg. Tänker just nu att hade det varit för ett år sedan hade jag ringt återbud till
tandläkaren på grund av lukten av vin. Jag var en specialist på att ringa återbud mitt inne
i en period. Visst fick jag dåligt samvete men det var så det funkade.
Är rädd att det ska göra så ont idag trots sprutorna. Men den rädslan är faktiskt mindre än
när jag tog beslutet att sluta dricka. Då var jag liten och rädd. Den hemska rädslan vill
jag inte ha tillbaka, det var ett stort livsval som jag inte ångrar trots att det kan komma
tankar. Jag är fri som en fågel, låt farbror doktorn gräva på inget kan bli värre än när jag drack.
Ha det fint
Konstnären

Håller med dig om det där med frihet. Jag känner likadant, ingen oro, ingen ångest
inga inköp. Tänker på påsken nu, tänk vad det inhandlades, vin, likör, vodka, whiskey.
I år blir det en back med påskmust, tyckte om det som barn, och har nu börjat gilla det igen.
Det jobbiga i år blir att stå vid spisen och koka ägg, göra jansson och lite annat.
Funderar allvarligt på en alternativ påsk. Vad roligt det är att läsa att du mår så bra.
Tycker det är så starkt att åka utomlands utan att dricka. Tveksamt om jag skulle klara det.
Vi har ju rest ganska mycket, tyvärr har huvudingrediensen alkohol, förflyttade oss knappt från
hotellet sista gången. Det var ju all inclusive, gud bevars. Ett paradis för en alkis, startade
dagen vid poolen med en iskall Margerita. Det var då det. Nu har jag det fint och lugnt, försöker
att inte stressa känner att det inte är bra för mig.
Önskar dig en riktigt Glad Påsk
Konstnären

gjorde jag något helt annat än att repa upp offerkoftan. Något mycket bättre. Nämligen matlagning, kortspel och högläsning med lilltjejen.
Vi vaknade väl vaggade till en blåsig men solig imorgon. Ägnade faktiskt inte en tanke åt koftan, och det var skönt det.

Blir lite skräckslagen när jag läser vilken ordning ni verkar ha på allt. Hälla vatten på äggen på kvällen?
Tror jag smäller av :-) är anledningen att man då sparar 2 sekunder på morgonen?

Däremot att förbereda kaffebryggaren låter som en bra idé. Med en timer vaknar man då till doften av nybryggt kaffe.
Kanske något jag ska fundera kring.

Något annat jag funderat kring är forumets olika rum. Vilka jag läser och varför, eller varför inte så mycket.
Kollar idag gärna in en sväng både på förmiddagen och kvällen. Det gör mig gott att hålla det vid liv. Ibland kan det gå några dagar
och det är ok det med. I fallande ordning läser jag följande delar.

- förändra sitt drickande-
- Hjälpa någon närstående
- det vidare livet
- dricker jag för mycket

Förändra sitt drickande
Tycker att delen rymmer mycket och det mesta som intresserat mig. Oavsett om det är under de första dagarna eller en liten bit in i processen. Eftersom jag inte har haft några andra bollplank direkt i detta, har det varit och är oerhört värdefullt. Inte minst dom som skriver, och fortsätter trots att det svåra har blivit lättare. Anledningen att jag läser mest här är för mig ju ganska självklar. Det är just att förändra mitt drickande jag ägnar mig åt. Eller om man ska vara helt ärlig, så handlar det för mig om att ägna sig åt att inte dricka alls mer, helst aldrig mer, med handen på hjärtat! Det har gett mig mycket kraft.

Hjälpa någon närstående
För att lära mig mer, och förstå hur det är att leva med någon som dricker, som även jag gjort. Ibland tycker jag nog att det verkar som om alkisarna som skildras där är värre än jag själv någonsin har varit ;-) Jag vet själv med mig att jag inte har druckit på det sättet och struntat i andras oro. För mig var det nog mer som att jag fick feedback som "du kanske borde kanske tänka på att inte dricka så mycket/ofta?!". Våldsamheter, press, egoism och empatilöshet tycker jag ofta det verkar vara mycket av. Det verkar ofta vara mycket svåra situationer och ibland kanske blandat med även annan "galenskap" än att dricka mycket. Kanske låter som en konstig formulering från en som själv har problem med drickat? Vill på inget sätt förminska problemet i att dricka för mycket, men alla kanske inte blir så illa däran och elaka ändå? Som tur är för min egen självbild ser jag i alla fall inte på mig på det viset.

Det vidare livet läser jag mest för att få lite hopp om framtiden när jag suktar efter det.

Dricker jag för mycket
Är nog den forumdel jag idag läser minst på. Har nog uppfattat det så att den som hittar hit och skriver ett par rader har ett osund förhållande till alkoholen, oavsett om det är mycket och var dag, eller om det bara är en gång i månaden och blir helt knas då. Förändra sitt drickande borde man ju kanske tänka på ändå? Anledningarna att man har eller kommer att utveckla problem kan var så många. Innan man funderar på detta på "sin stilla kammare" så kan man nog inte påverkas av vad andra tycker. Och hur man ska göra att nå ut till folk innan det är kört är en svår bit att lösa. Jag själv fick redan i sjuan åka på en typ av lägerskola och sedan "föreläsa" för mina skolkamrater om droger och alkohol. Just då tog jag det på allvar, men jag blev ju ändå inget vidare föredöme senare i livet om jag säger så....
Nu idag däremot - när jag så att säga - redan sitter med skägget i brevlådan, kanske jag kan agera som ett föredöme? Åtminstone för mina egna barn, men inte ens det vet jag med säkerhet om det går. Läste boken AnsvarsFull och det finns ju så många exempel på att även dom som sett elände själva går igenom elände. Livet kring missbruk är allt bra konstigt ändå!

Oavsett var man läser och skriver är det värdefullt, och jag anser att alla som hittar hit förtjänar respekt, pepp och ett varmt välkomnande. Det är ju något viktigt vi sysslar med allihop!

//PP

fri från baksmälla och ångest, med alla möjligheter att göra vad jag vill. Jag ska träna på gymmet klockan 11, t.ex. Det har slagit mej många gånger att själva grunden till förändring i mitt liv var att bli fri från alkoholen. Jag hade en personlig tränare för ett antal år sedan och tränade på gym men drack fortfarande för mycket. Det gjorde det omöjligt för mej att gå ner i vikt eller få nån behållning av träningen, egentligen. Jag byggde upp i ena änden och bröt ner i den andra, jobbade hela tiden i motvind. NU är hela jag med.

Jag känner en sån oerhörd frihet, kan inte beskriva det tydligare. Jag tänker väldigt sällan på "de förlorade åren" som jag skulle kunna kalla dem. Det fanns väl nåt gott i det också och jag antar att jag inte skulle uppskatta allt lika mycket utan dem. Var tid har sitt. Lite annorlunda känner jag mej ibland men det gör inget. Därför blev jag lite förvånad på semestern över känslan av att vilja vara som andra. Hmm. Det gör ju inget. Jag är fortfarande glad över att jag inte alls kände suget efter alkoholen utan bara lite förlusten av att kunna välja. Fånigt men man känner som man känner. Det ordnades en vinprovningskväll nyligen på min arbetsplats och det gör mej inget att jag inte kunde vara med på det.

Det är trevligt att läsa om era framgångar, t.ex m-m och konstnären, med flera förstås. Jag är inte in så ofta men jag brukar söka upp er. Lycka till ni andra som kämpar också. Det går och det är värt det. Efter ett tag är det ingen kamp längre.

Har blivit likadan, Konstnären :-) Häller inte på vatten på äggen, men har noga koll på mina rutiner, och nya sätt. Vill verkligen ha ordning nu, och det kommer sig väl av också att tankeverksamheten fungerar hela dygnet. Inget kaos, och att rädda upp situationen för stunden. Skön känsla!
Ha en bra dag!

Hoppas du tillbringade lördagskvällen med att repa upp din gamla äckliga kofta.
Svår att bli av med den har det varit, men ibland så. Nej, inte har någon tvingat
oss att hälla i oss alkohol. Jag gick självmant. Jag har några bilder kvar uppe i hjärnan
som jag har så svårt att plocka fram, jag håller på med det nu för det är ett måste om
jag någon gång ska bli hel.
I morgon är skitrolig måndag då jag ska ligga i tandläkarstolen för sista gången då jag
håller på med storrenovering. Jobbigt, men snyggt ska det bli. Tänkte på det igår att jag
inte hade tandläkaren som min fovorit när jag drack. Han stoppade ner i ett lönnfack som bara
jag kunde öppna. Har nu öppnat dörren för honom och han härjar fritt bland mina tänder.
Men jag vet vad jag får när han är klar.
Sedan jag trädde in i nykterheten känns det som jag måste göra något hela tiden det är nytt för mig.
Innan var det ju inte idag, det tar jag en annan dag. Sedan har jag mina rutiner jag hänger fast vid.
T.ex. ladda kaffebryggaren på kvällen, lägga ägg i en katstrull med vatten. Knäppt egentligen, men
tror att det kommer från mitt misbruk att nu jävlar anamma ska det vara ordning.
Ha en fin dag
Konsrnären

..barnen ute och svirar och här sitter vi vuxna och glor på varandra ifrån varsin sida av soffan.

Jahopp!, vad gör vi nu då?
Zappar runt lite förstrött på alla kanaler på teven, det mesta är sådant som till och med jag skulle kunna producera,
PÅ MUGGEN!

Tycker nog att det är lite trist när vi är själva, vi har sagt det tusentals gånger till oss själva redan...
..det är bara att vänja sig, snart är ungarna utflugna och vi har bara pensionen att se fram emot och få dalta med barnbarnen.

Okey, dagen har inte sugit, vi har umgåtts ordentligt med barnen och svärsonen, åkt skytteltrafik till byggvaruhuset
Med jätteallan-lådorna i min redan ganska så stora bil, det blev sådan däringa korgmöbler nya på baksidan,
Snabbt riva upp grejorna och fort som attan till sopstationen med tomkartongerna innan de stängde.

Grillen gick igång med några eftermiddagsdrinkar för att inviga de nya utemöblerna, poplådan dunkade ut över området och vi testade på några helt nya smaker på olika läsksorter som jag fann på den utländska avdelningen för käket på stormarknaden, root beer, kola-Cola, en gammal goding cherry-Coke, Jollycola osv...

Grannen ringde in och kollade om dottern kunde skjutsa över dem till deras middagsbjudning, självklart svarade jag, men ack vad jag bedrog mig.
-men pappa jag har ju druckit en drink, det här är inte bara mjölk, det är 43 i den också...
-Fyrtiotre vaddå, procent alkohol?
-Nä, det är en likör som heter så.
Jahopp det blev till att ringa in till grannen och avböja erbjudandet, chaffisen var inte körbar längre.
Nähepp svarade de, vi tar cyklarna...inga proplem.

Jag ringer och ursäktar mig med att säga att dottern är "full" och kan inte köra dem, de var också...en konstig känsla.
Jo vi är med barnen när de förfestar innan självaste riktiga festen, det var liksom tvärsom för några år sedan!!!
Livet förändras och det gäller att hänga med i svängarna...

Grabben var ute sent igår kväll, vid frukosten i morse var vi alla uppe förutom han.
Jag var på muggen när jag hörde de tunga fotstegen i trappen ifrån övervåningen, svärsonen som älskar att retas med honom var bara tvungen att klämma till honom med en bitter kommentar,
-och här kommer grabben med bakfyllan, hur känns det...?
-äh men vad fan, lägg av..jag drack inget igår, sluta tjata förihelvete...

Jag som hade hört precis allting kunde inte låta bli att sprida lite salt i såren, slog upp dörren från muggen med ett brak så att det skulle höras...
-Ahh...nyskiten och klar, men vad fan ...här luktar det gamla spritångor, är grabben vaken??
-men lägg av för fan, sluta hacka, ni är så jävla tråkiga, jag säger ju att jag inte drack igår...

-jomentjena svarar syrran, varför tog du farsans cykel istället för moppen då?
-Men...jag har ju sagt att hon bor i en jävla chuckrahåla (chuckra~sno), vågar inte lämna moppen där.
-men lämna farsans nya jonne går bra då, hade du ens lås med dig?
---

Det kan bli en del intressanta samtalsämnen på helgmornarna i våran familj, de som påstår sig inte ha druckit får skit i alla fall.
Han är en tonåring och jag vet vilka frestelser han utsätts för, vi vill egentligen bara poängtera att vi vet vad som händer i den åldern,
och att alla små små detaljer som vi ser mycket väl kan lägga pussel till vad han egentligen INTE säger.
Så han kommer inte undan, men till hans fördel så måste jag säga att han såg inte sliten ut i vilket fall, så han talade nog sanning.
Nackdelen kan ju bli att när han ändå får skit för det han inte har gjort mycket väl kan leda till att han gör det i alla fall.
Men vi trackar inte honom utan en kärleksfull omtanke, vi klappar honom på axeln så att han förstår att vi gör det av just...omtanke och
Naturligtvis en stor portion oro som tonårsföräldrar alltid bär med sig.
Vilket betyder att vi har kollen, och allt du gör uppmärksammas utan att vi sätter några som helst gränser men under eget ansvar,
ta vara på det så blir det inga restriktioner.

Han vet det, och dottern som nu räknas som vuxen kan bara instämma, så var hennes frihet men under eget ansvar.
Kanske lite tung börda för en sådan ung kille att bära, men jag hade en liknande uppväxt och jag behövde sällan göra mina föräldrar besvikna,
visst hände det prylar, men de kunde som mest handläggas under kategorin "olyckor".
Samtidigt, det händer grejer under den tiden, det vet vi, men de behöver ju heller inte vara oansvariga.
Dricker man alkohol så händer det grejor, det gäller att göra dem uppmärksamma på att allt behöver inte vara av godartade händelser.
Så när de dricker vilket händer så måste de vara ännu mer på alerten så att inte det tråkiga händer, vilket kan ta udden av det roliga med att dricka.

Vi förmanar och förmanar, ibland känns man som en tjatig tonårsförälder, och det kanske är det man ska vara, tjatig och förvarna om alla vuxna grejer som kan hända med vår livserfarenhet, antagligen det som ledde till att homo sapiens blev en lyckad art när man under apstadiet förkunnade att giftormar är inget som man lajjar runt med, de kan vara farliga...!
Vissa testade ändå, några med lyckade resultat, andra inte, men kunskapen hade i alla fall förmedlats.
Risken visste de ju om, precis som våra barn och alkoholen, deras pappa är ett levandes exempel på vad som kan hända när alkoholen medför mer nackdelar än fördelar, jag tror att det har påverkat dem mycket mer än vad jag nog innerst inne hade kunnat förväntat mig.

Det händer grejer därute med våra ungdomar, men jag känner ändå ett visst lugn, de har gått i en bra skola.
Det gäller att släppa navelsträngen och låta dem visa vad de går för.

Det gäller att visa att man kan lita på dem, sedan är det upp till dem.

Under tiden...får jag nöja mig med att glutta på frugan som nu ligger och snarkar i andre änden av soffan, men fjärrkontrollen ...den är min.
Sa jag det?, att jag har kontrollen...

Berra

Kanske däremot ett tecken på hur lätt det kan vara att trilla tillbaka ett par steg... Har haft liknande drömmar, och det är inget som är någon stämningshöjare att vakna till.
Nej, påskrecepten, tidningarna och annat ger inte så många alkoholfria alternativ. Är det något jag inte kan förstå från tidigare är att jag inte alls har fattat, eller ens reflekterat över, är hur lite hänsyn som visas till icke-drickare, på fest eller restaurang. Kör man, eller är gravid, eller av annan, oklar orsak är tvingad att avstå från alkohol (för det kan ju inte vara frivilligt...) så förväntas man tycka att det är helt ok med bubbelvatten eller Cola. Jag har inte varit ett dugg bättre själv. Normen är verkligen inte att vara nykterist.

Jaja, hoppas du hade en bra dag på alvaret, och att du får sova med goda drömmar inatt.
Kram m

Håller med dig i allt du skriver. Under mitt vindrickande har jag inte tänkt så aktivt på vad som fått mig att "behöva" vinet, har nog inte velat tänka att jag behövt det alls. Och det är ju heller inget man behöver tänka på, förrän den dagen man inser att det är svårt med en kväll utan. När man helt enkelt ska låta bli det, och känner det där suget som är nästan omöjligt att stå emot.
I processen att sluta/klara mig utan har det därför varit viktigt för mig att se vilka fördelar jag tycker mig ha haft av alkoholen, för att kunna slå hål på några myter för mig själv, och kanske ta tillvara på de bra sakerna och flytta dem till något annat. Belöning t.ex., det går ju att belöna sig med något annat efter en bra arbetsinsats, och det går att koppla av och bort på andra sätt.
Visst kommer det fortfarande såna där orättvisetankar - varför just jag... men varför inte jag? Alla som dricker alkohol med den regelbundenheten och mängd kommer ju att bli beroende. Det tillhör ju liksom alkoholen i sig att vara beroendeframkallande, både fysiskt och psykiskt. Något man gör varje dag, eller nästan varje dag, blir ju en vana som blir svår att bryta, att hitta nya rutiner är inte alltid så enkelt, och det är frestande att falla tillbaka i det som är välbekant, och som man vet fungerar. Resan mot nykterhet har ju varit som att slänga sig ut i något okänt. Man är inte längre samma person som man trodde att man var.
Det viktiga är väl både att slänga bort den där kliande och tyngande offerkoftan samtidigt som man inte får vara för hård mot sig själv. Gjort är gjort, och från och med nu kan det bara bli bättre, och annorlunda.

Ja, PP, det blev ett längre inlägg än jag tänkt, och jag vet inte om det hängde så mycket ihop med det som du skrev, men ditt inlägg väckte tankar hos mig.

/m

Vad som är det mest "problematiska" med att sluta dricka, har under min resas gång varit varierande. Initialt var nog rädslan för att jag förorsakat mig irreparabla fysiska skador stor. Senare kom andra fokus, som sorgen över att jag eventuell i framtiden inte kan backa bandet till normaldrickande. Ja, flera "fokusfrågor" har avlöst varandra. Något som under nästan hela processen varit aktuellt är att jag omedvetet sökt efter anledningarna till att jag hamnade i detta. Det är livets motgångar som har fått bära "hundhuvudet" för att Pellepennan fick alkoholproblem. Idag en liten bit in på vägen, har jag mycket svårt för när jag tänker på det viset! Anledningen är att det är något som måste förändras. Det går helt enkelt inte an att i framtiden tillåta sig att påverkas av negativa yttre omständigheter som gör att jag fattar oansvariga beslut för mig själv. Jag ska lära mig att jag bär ansvaret för mig själv och att det faktiskt är det enda jag kan påverka. Offerkoftan som jag tidigare skrivit om är en "programmering" till stor det förorsakad av alkoholen. Alkoholen har varit grogrund till att den har fått växa. Koftan ska inte få någon mer grogrund, så mycket är säkert! Jag har för avsikt att repa upp den och försöka sticka nå´t annat, ett par vantar kanske? Jag hatar verkligen min koftjävel! Därför är jag ärligt talat inte så förtjust i andras fula, kliande koftor heller. Men jag vet att dom finns och hur dom fungerar.

Naturligtvis har jag i livet - som de flesta - varit med om saker som har lett till att det har känts som att den lättaste vägen är att stänga av i ruset.
Inte annorlunda för mig än för många andra som försatt sig i alkoholberoendet. Försatt sig kanske någon frågar sig? Ja just det försatt oss! Precis så är det. Ingen har tvingat oss att hälla i oss den sprit som skulle leda till att stänga av sorg, oförrätter, ensamhet, besvikelser, värk, förluster. Därför har jag svårt för den typen av tankar när jag själv får dom. Dom tankarna är några av dom största lögnerna som alkoholen har gett mig.

Ingen tillförsel av gift för själen idag heller!

Det är skönt att ha vaknat till ytterligare en nykter dag

//PP

har jag varit i natt. Drömde att jag och min man var ute och campade som vi aldrig har gjort.
Plötsligt tar jag fram en rödvinsflaska och sätter mig och dricker upp den. Och fort gick
och berusad blev jag. Innan jag insåg att det var en dröm, kände jag ångesten krama mitt hjärta.
Är ju lite sanndrömmare, var det ett tecken. Vill inte tro det, och jag ska inte vidta några
åtgärder. Hemskt var det. Men nu har solen tittat fram och det blir en fin dag tror jag.
Igår kom det där deppiga över mig igen, vad kämpar jag för osv. avundsjukan på dom som kan.
Alla påskrecept i tidningarna, och då tänkte jag, jag är inte en av er nu, jag är lite annorlunda
genomgår en fas i livet, där hårt arbete ingår. Har fått jobba med mig själv lite extra några dagar.
Då längtan funnits. Men icke sa nicke det ska inte ske. Du blir aldrig en måttlighetsdrickare konstnären.
Fatta det.
Idag ska jag, hunden mannen åka till Öland och ströva på Alvaret, och rensa kroppen. Hade jag trott att
det var så jobbigt att bli nykter. Nej. Men det är det och nittio procent av tiden har och är det värt det.
Inget första glas för mig idag.
Konstnären

Hoppas du är kvar har tänkt på dig och det värsta är över
Konstnären

Tack för att du hissar lite i flaggan. Det där med snaska med förnuft.
Vaknade idag till ett hem i förödelse, en tårtkartong på diskbänken,
geggiga tårttallrikar, sumpiga bruna kaffekoppar. Men det var en baggis,
att röja upp. Annat var det i gamla livet, man möttes av sur vinlukt i varje
vrå i köket. En total urkramad3 liters, tror nästan jag trampade på foliepåsen
för att få ut mesta möjliga. Nu på morgonen gick det lätt, jag och mannen hade
ju bara frossat i lite godsaker. Nåja, det kanske inte var så lite, skit samma
jag håller min vikt.
I går kväll kom dom där fultankarna på en kort visit. Faan vad det stör mig, men
det var inget stort berg jag skulle ta bort, det var mer som en liten sten.
Nu är det gjort. Fick tankar om att jag blivit så jäkla präktig, mycket dumt låt mig
vara det då. Jag kommer nog alltid att vara lite utanför. Det har blivit nästan en chock
att se och höra hur tillåtande samhället är med alkoholen. Kollade ett program från finlands-
båtarna och det var sanslöst, fylleri på högsta nivå. Men idag bryr jag mig inte och retar
mig inte på dom som dricker, bara en sak lämna mig utanför när det går för långt.
Blir det någon båtfärd i helgen ska ju bli fint väder.
Ha en bra dag
Idag inget första glas vin
Konstnären

..att hon kan gå på AW (After Work) med sin egna mamma, en kompis och hennes mamma.
Jo det känns lite konstigt när ens barn går ut och dricker och inte en själv längre.
Konstigt men inte obehagligt, tjejerna i familjen kan gå ut och roa sig lite medans herrarna håller sig hemma.

Har passat på att bygga om dotterns akvarium med ny LED-belysning och en rejäl rengöring, det luktar skunk ur akvariet sedan det kom någon sorts alger som verkligen är skitsvår att bli av med, skrubbar och svär om varannat, det har kolat tre firrar på en vecka och kände att jag behövde göra något.
Hoppas på att den starkare belysningen ska få växterna att ta näringen ifrån algerna.

Oj, där skramlade det med nycklarna i ytterdörren, nu så ska det bli intressant och kolla av statusen, rultiga eller salongsberusade....?
....men nejdå, det hade varit lugnt som förväntat, ett par glas vin och mycket skratt, precis som förväntat.
Det märks att de inte behöver dricka mer för att ha ännu roligare, de har kontrollen och inget beroende.

Funderar ofta på hur livet är nu för tiden, och kan inget annat än att säga att det har totalt sett blivit så mycket bättre.
Har ett eget inre lugn och känner ingen stress inför alkoholen, problemet har inte blivit ett problem längre.
Tidigare skulle jag t.ex ha känt en stress över att damerna var ute på galej och att för att få rättvisa skulle jag genast ha planerat
min "tur" att få gå ut med mina polare, rättvisan är inte lika viktig längre, välmåendet däremot är i första prio.

Så alkoholen tror jag spädde på mitt dåliga mående, och när jag slutade dricka så fick jag inte bara kontrollen över mitt drickande,
utan även en kontroll över mitt mående, inte jaga runt som en idiot hela tiden, nykterheten är avkopplande och återkopplande.
Jag "ser" saker på ett helt annat sätt, upplever med mitt fulla sinne alla dagar alla tider, tar mig tid att fundera på vad som är viktigt.
Så få se nu...vad är viktigast just nu, klockan närmar sig midnatt, min tid är nu (natten) men jag har en tid i morgon också,
Alltså gör jag bäst i att krypa ner i halmen, dra några timmerstockar och pallar på så sätt morgondagen mycket bättre.

Får se hur många firrar som klarade av chocken med rent akvarium, kanske fanns det lite rengöringsmedel kvar i vattnet.
En floater som stirrar på mig med dö'a ögon kanske inte är det roligaste sättet att starta en morgon med,
Alla pallar inte med en allt för stor förändring på en gång.

I morgon fredag, veckans bästa dag, dagen med mest helg kvar när jobbet är avklarat, min tid och familjens tid.
Blir det finväder ska jag njuta av varje solstund, det är härligt med våren.

Mors Berra.

Välkommen hit Sara. Bara att du liksom jag insett att det är så det ligger till är ett stort steg på vägen. Man måste väl nå en viss punkt innan man till sist förstår..

Sen gäller det "bara" att sätta upp mål, kämpa och att aldrig aldrig ge upp. Börja med ett litet steg så ska du se att du snart kommer att springa. För mig har detta forumet varit till stor hjälp när det känts som värst. Så läs skriv och hitta just din väg för att även du ska lyckas bryta med den falska vännen. För som du skrev..det är ju oftast inte så kul längre..det blir aldrig som förr. Blir bara värre och värre..

Men det finns en väg ut. Jag kämpar varje dag. En del går bra, andra är värre. Men denna gången ska det gå! Orkar inte mer.

Du skrev ju att du hade varit sportig. För min del är löpning min bästa terapi. Känner mig sällan så levande och fri som då! Kanske kan det hjälpa dig med? Var det längesen så börja med att gå, snart kan du jogga en bit och till sist springer du..

Jag kan säga att jag ALDRIG ångrat en löprunda. ALDRIG. Vad jag däremot ALLTID ångrar dagen efter....ja det vet du ju vad det är...

Lycka till och hoppas du mår bra imorgon bitti.

/Mic

så många som är inne i det men ändå är det så hemlighetsfullt...

http://www.metro.se/kolumner/hillevi-wahl-sag-orden-jag-vet-hur-det-ar/…

Ber om ursäkt för bristande tålamod till er.

Utbrotten idag, den 10 Mars, är en konsekvens av att min omgivning inte ser vad som händer. Eller bryr de sig inte, vilket eller så faller ansvaret på mig själv. Det har kommit otaliga pekpinnar i ord, att jag ska gaska upp mig. Men det hjälper inte värst långt med förmanande pekpinnar. Jag har inte samma driv/kraft som för ett år tillbaka och det känns som om jag står med fötterna i tjocklera med klister.

Jag började dricka för mycket 2007, inte varje dag utan bara någon gång i veckan. Och jag gjorde mot bättre vetande. Min bror är periodare. Min syster är periodare. Min bortgångne mor var periodare. Det ligger i släkten.
Och jag borde ha sagt nej 2007 pga min hälsa. Var finns det sunda, goda förnuftet som säger att trots motgångar, så klarar du dig utan berusning?
/wolf

inte meningen att skriva något för att förminska dig på något sätt. Tror absolut att du förstår att det är allvarligt. Jag tror att alla vi som svarade dig har varit där du är, på olika sätt. Det är ingen som glidit på en räkmacka. Men det viktigaste jag vill förmedla är att det blir bättre, ju längre den nyktra tiden håller i sig.
Lycka till,
/m

Så kallar jag strykarkatten, som vandrade förbi för 4 år sen. Jag gillar inte katter men den är jeppen har förändrat mitt seende.
Jo, jag skäms, på ett sätt, och det är att jag sviker mig själv.
De bästa och klaraste fotografiska bilderna, har blivit fötts när jag mått som sämst. Från den 20 februari, 2014 har jag suttit vid en kvarn och fotograferat vattnet. Lyssnat på ljud. Känt vattenstänk på näsan. Låter vinden blåsa i mitt hår.
Det kan gå flera dagar innan jag tilltalar en annan människa, förutom i min relation, som är ordentligt besvärlig. Man kan vara riktigt ensam i en relation om det inte finns mental kommunikation.
/wolf

Känns igen...