Ja, jag vill jag kan jag måste alltid vara nykter. Tror jag
äntligen insett detta efter ca 10 återfall på två år.
När jag väl har satt igång håller jag på i månader och
bränner ut mig totalt, då är det bara alkoholen som styr.
Vit igår sex veckor. Det har varit stapplit denna gången.
Men en sak vet jag nu att för mig har det blivit värre och värre
för varje gång. Mannen hittade mig i köket den 10 september, ett
datum jag aldrig glömmer. Säckade ihop och fick kramper i hela
kroppen. Själv minns jag inget. Så det blev färd till akuten.
Blev inlagd på medecinavd. där det konstaterades att jag hade
natriumbrist i kroppen, för lite salter. Fick ligga med salt-
lösningsdropp i fyra dygn, det är tydligen farligt. Jag la
korten på bordet till läkaren och berättade att jag druckigt
konstant i månader och även nätterna för det var då värsta,
värsta ångesten kom. Han berättade att det var mitt missbruk,
och jag hade ätit som en fågel, och sov bara 2 timmarspass innan
det var dags att fylla på. Jag blir förskräckt när jag läser detta
nu.
För mig finns inte första glaset för då är det kört
Det är inte så dumt att leva nykter, man ser känner smakar allt
det är bara att hålla sig på banan.
Tack alla för ni finns. Det är en stor hjälp för mig.
Konstnären

konstnären

Tack för dina fina ord till mig. Jag ska ta det lugnt och bara vara. Jag har ju min lilla bibel
som jag kallar den som heter Hemliheten rekommenderas. Har faktiskt lärt mig hur man med sinnesro
kan skapa sin dag hur man vill ha den, funkar fint för det mesta.
När denna helgen är till ända måste något ske här hemma, precis allt är bättre än detta.
Ja, idag sups det i stugorna och jag är utanför sedan jag var 15 år. Känns fantastiskt skönt att
slippa besöka gröna butiken. Både dyrt och farligt för min hälsa.
Skönt att det går så bra för dig.
Önskar dig en fin Midsommar
Inget första glas för mig idag.
Konstnären

jag lider med dej när jag läser om din man och jag hoppas han når sin botten snart. Jag vet också vad medberoende är, dock inte i samma utsträckning. Min man blir sakta men säkert bättre. Ta hand om dej själv också, kom ihåg det. Du har kommit väldigt långt, jag beundrar dej. Kram.

Pellepennan

Det är verkligen ingen upplyftande situation du haft den sista tiden Konstnären. Skickar dig naturligtvis en extra
tanke och hoppas att det snart händer något som i förlängningen blir till något positivt. Hoppas naturligtvis att du
trots allt jobbigt får en fin midsommarafton.

Vi kan ju redan suga på karamellen att vi i morgon inte tillhör dom som
ställt till med onödiga tråkigheter och vaknar med ångesten. Är samma sak för mig förresten, första midsommaraftonen sedan yngre
tonåren som blir alkoholfri.

Var just och hämtade jordgubbar och körde förbi en vild ungdomscamping på vägen hem. Alltid samma bild vid lunchtid.
Finklädda förväntansfulla ungdomar utanför tält och husvagnar. Polerade amerikanska bilar och tjejer med blommor i håret. Imorgon bitti om man åker förbi visar sig en helt annan bild. Festen och det vackra har förvandlats till en svinstia. De dukade borden kan vara sönderslagna och utanför ett tält ligger någon på mage och sover ruset av sig. Festen slutade kanske med att personen i fråga drattade omkull efter en platta starköl, och nu är det bara en och annan naken raggar-röv som vittnar om att det är midsommardagens morgon.

För många kommer dagens fest att resultera i ett stort pris att betala. Redan nu vet vi ju ungefär vad som står i morgondagens kvällstidningar. Slagsmål, relationsproblem, ofrivilliga graviditeter och trafikolyckor. Det är baksidan och priset som ska betalas för ohämmat supande. Är faktiskt skönt att slippa vara en del av det, i alla fall imorgon ;-)

//PP

konstnären

Tack santorino. Det är inte synd om mig egentligen. Jag kunde gått för länge sedan. Men nu har jag inte
gjort det ännu. Jag hatar att se honom full. Tycker om honom när han är nykter. Han drack ju i perioder innan
och kunde vara utan ibland i månader. Men nu har missbruk glidit över till en konstant fylla. Jag har mina planer
för jag inser mycket väl att detta går inte om inget händer. Lite konstigt att vara nykter en midsommarafton det
var såååå länge sedan. Men underbart skönt.
Satt idag och läste igenom hela din historia, tycker du har gjort ett fantastiskt arbete. Vad rörd jag blir.
Så lika vi är många, beteendet man hade osv.
I alla fall Santorion ha en skön midsommarkväll
Kram från Konstnären

Äntligenfri

Hej vännen, ville bara säga hej och lämna en liten hälsning. Jag tänker på dig och undrar hur det går för dig och om du hittat stöd eller utvägar så du slipper vara rädd?
Jag vet ju mycket väl hur förtärande stress, rädsla och ångest är. Tyvärr hör ju alla dom känslorna ihop och kan verkligen övermanna en ibland. Känslorna i sig är ju inte farliga men situationen kan ju vara det på ett eller annat sätt.
Jag önskar att jag hade möjlighet att erbjuda dig en trygg vrå att pusta ut i!
Jag tänkte på att visst hade ni en stuga? Eller blandar jag ihop det?
Om det är så kanske du kan söka din fristad där och få ro i själen en stund?
Jag vet hur jag alltid kan "andas" när jag är i min stuga. Jag är uppvuxen här, känner naturen och finner alltid harmoni här.
Var rädd om dig vännen, en dag i taget! Kram

konstnären

För det första är jag så glad för din skull att mannen vaknat. Och tack för dina rader.
Jo, vi har en stuga 18 mil härifrån. Jag kan åka dit när jag vill. Men ska säga som sanningen är
att för mig är den så förknippad med alkohol så jag har helt enkelt inte vågat. Har inte litat på
mig själv. Men nu kanske jag skulle klara det. Min mans bror sköter och tittar till den ibland, då
han bor alldeles i närheten. Egentligen är det ett underbart ställe med egen brygga alldeles nedanför
verandan och en liten båt. Kanske, kanske kastellen, önskar jag inte var så rädd för det nu. Kanske
är det så att jag litar inte riktigt på mig själv.
Annars fortsätter mannen han är nu inne på det sista om inga gömmor finns, och det finns det säkert.
Skulle vilja hänga ett stort hänglås på systemet i morgon måndag där bara min man skulle ha precis rätt
nyckel att öppna med. Just nu nedslås jag inte så mycket, saker och ting kommer att drivas till sin spets.
När jag blir arg och får nog då är jag inte att leka med. Primalvrålet.
Jag mår annars förträffligt i min egen nykterhet, inget ska knäcka mig efter nio månader.
Lyckliga du som har en man som tagigt tag i sina problem. Avundsjuk ja självklart. Men du är verkligen
värd det.
Kram vännen
Konstnären

Äntligenfri

Tack! Stort av dig att kunna tänka så!
Jag förstår din tvekan angående stugan men känner stark övertygelse om att du skulle klara det! Du har nio nyktra månader bakom dig, flera högtider, sommar nu med alla frestelser och en onykter make och därmed tillgång till alkohol. Trots allt detta har du inte fallit för frestelsen, du har istället stått och står stark i din övertygelse! Du har ingen anledning att tveka angående dig själv! Du är stark!
Kram

konstnären

Tack. Det kan tyckas att drygt nio månader är en lång tid men för mig är det alldeles nära. Vet inte
hur jag tänker, känner mig stabil häri nykterheten. Men det är som minerad mark att åka dit. Kanske
bara mina tankar som busar med mig. Jag tycker ju faktiskt om att vara ensam med mig själv ibland. Är
bara så rädd att den där rastlösheten ska komma över mig. Jag vet ju att jag aldrig kan bli frisk från mitt
alkoholberoende, bara hålla mig ifrån. Svårt ibland, ja, men det skulle aldrig vara värt det.
Funderar hit och dit. Måtte min man komma dit din man är idag även om det är i början. Skulle så ske kommer
jag att ha mycket att bearbeta då mycket av min energi lagts på hans drickande i en månad. Även om jag låtsas
som jag inte bryr mig, så kommer den stora tröttheten på kvällen, tomheten.
Stugan väntar alltid på mig. Tänka, tänka. Måste nästan ha något att göra hela tiden, jag är en rastlös själ
svårt att bara sitta ner på ändan.
Må bra vännen
Kram Konstnären

Äntligenfri

Du ska självklart följa din egen magkänsla! Lägg inte alltför stor vikt vid mina råd angående er stuga, jag inser att jag talar ur eget perspektiv och med en önskan att hjälpa. Jag respekterar dig och den resa du har gjort och gör och jag är övertygad om att du själv vet vad som är bäst för dig.
Jag önskar också att jag kunde ge dig en fristad under tiden som din man fortsätter att dricka. Skönt att du är så företagsam och att du har din hund!
Jag känner igen känslan av trötthet och tomhet, utmattning, både fysiskt och psykiskt.
Den dagen, som rimligtvis borde vara nära nu, när det vänder för din man och han till slut tar tag i sitt missbruk kommer förmodligen att vara en omställning även för dig.
Precis som du skriver så är det då utrymme finns för att bearbeta för att sedan kunna gå vidare. Medan dom dricker hinner och orkar man inte bearbeta så mycket, man har fullt upp med att hålla näsan ovanför vattenytan!
Jag känner för egen del att jag har en hel del triggers att jobba bort också, jag tror att det är kopplat till bristen på förtroende så tiden måste nog ingå som en viktig komponent i mitt läkande.
Sen är det ovant med närvaron, den mentala närvaron. Jag upptäcker att jag har levt ett väldigt ensamt vuxen liv ett tag och att jag har blivit van att ha all planering i min egen hjärna. Jag har stängt av maken i stor utsträckning.
Nu ska allt börja fungera igen i gemenskap och det är nog inte så bara...
Det blir lite som en ny relation som startar och ska byggas upp fast med många skador och sår.
Jag hyser dock stort hopp om att vi båda ska komma ur detta starkare och visare tillsammans med våra makar! Jag lägger också stor tillit till vägledningen i 12 - stegs programmet! Med hjälp av dom får jag verktyg till att hantera mina egna reaktioner och agerande samt hjälp att sortera det jag behöver bearbeta.
Jag hoppas det snart är över hemma hos dig och att maken når botten och vaknar upp!
Du besitter en makalös styrka som står upprätt i allt detta och som trots det sätter ljus på din egen tillvaro.
Stor varm kram!

God morgon Konstnären! Hur är dagsformen idag? Det var ju lite mörkt igår. Hoppas det får vara bättre idag.

För egen del krasade det i ryggen imorse. För många flyttlådor... Insåg just att ryggont också varit en god anledning till att hälla upp ett glas vin. Men inte idag. Ipren för det bli.

Ha en fin dag! Kram

konstnären

Alkoholtankarna är borta idag, just nu och tack för det. Blir glad att du tänker på mig. Läget är
inte bra blev ju ytterligare en dag i går. Snackade igen om att han måste söka hjälp. Han tar sig inte
ur det här själv som han så envist påstår. Jag måste komma till min punkt går snacket. Som åskådare tycker
jag den är passerad för länge sedan. Som tur är hittar jag på saker, jag har ju inga arbetstider mellan 8-5.
Utan jobbar ju på frilans, men piskan har jag på mig. Måste ju ha in pengar. Pengar finns, men inte i överflöd.
Hoppas iprenmannen hjälpte din rygg. Flytta är ett helvetets tungt. Hjälpte min syster för ett par månader sedan.
Prylar till ve och förbannelse. Upptäckte då att hon har samlarmani, tack gode gud är jag befriad från det.
Vet inte om det är en ersättning för alkohol. Hon är ju nykter sedan 16 år. Den gången var jag med henne på psykakuten.
Som stöd och hjälp. är Är nog därför vi är ganska tajt. Hon sa ju till mig många ggr. att jag skulle vara mer försiktig
med alkohol. Jag bara viftade bort det, skulle jag ha problem med alkohol, tyvärr fick hon rätt.
Jag vet inte vad jag ska göra åt situationen här hemma. Som jag skrivit innan är det stört omöjligt att hitta hyresrätter
i denna staden om man inte är någon högt uppsatt person. Ska hem till syrran under dagen för stöd och gråta lite men bara lite.
Man läser ju om människor som blir frälsta, hellre en frälst man än en onykter.
Det sista som överger mig är min humor, flinar ofta när jag inte ska, du vet som man gjorde när man 14.
Idag muränan inget första glas för oss.
Kram till dig
Konstnären

Pellepennan

Låter i alla fall som ett välkommet avbrott att umgås lite med syrran. Kanske kan du sitta och jobba lite mobilt från annan plats än hemma? Måste var slitigt så länge mannen envisas med att försöka komma till sin punkt. Dom säger ju att det aldrig är mörkare än innan gryningen, hoppas du snart får uppleva den!

//PP

konstnären

Tack för din hälsning. Visst jag kan sitta någonannanstans och jobba, men jag är så van vid mitt gamla
innötta skrivbord och pappershögar. Har svårt att tänka ut något just nu. Den nedåtgående spiralen fortsätter.
Har varken några ord, kraft kvar. Tomt i hjärnkontoret. Så Gagarin fortsätter sin färd mot h-vetet. Gör så jävla
ont att se en människa gå sönder. Jag har ju haft många förslag, terpefter och telefonnummer till allt som ligger
framme. I går när det var ganska lugnt, förslog jag en avgiftning som dom gör här på psykakuten. Svaret blev, jag
vet att du vill stoppa in mig på psyk så du kan ringa din nyktra syster och berätta, Gagarin ligger på psyk.
Helt sjukt, och att jag även skulle gotta mig i det. Det komiska i det hela är att min lillasyster jobbar på psyk
med avgiftning. Har även pratat med henne, men nu slog hon ifrån sig och sa att kommer han in då får inte jag jobba
med en nära anhörig. Vad faan är det här tänkte jag. Jag vet varken ut eller in trots att det är han han som ställt
till allt detta elende.
Annars går tiden, tycker nog att jag börjat engagera mig för mycket igen. Han har även kommit på mig med att leta lägenhet
på nätet ett byte. Ska han börja snoka nu oxså.
Skit i honom nu konstnären säger jag till mig själv. Hoppas du har det bra pellepennan. Sommar och allt och jag känner ingen
glädje idag
Kram
Konstnären

Kära Konstnären! Nu är jag verkligen ingen expert på medberoende, men det känns - precis som du också skriver - allt ljus på honom... Mer än för någon vecka sedan. Försök att orka fokusera på dig själv. Han drar ner dig i sin egen avgrund. Det är väl bra att han upptäckt att du vill flytta! Ögonöppnare!

När jag läser vad du skriver så verkar det som om väldigt många runt er två inte velat se alls hur illa det är med honom. Dessutom att det är mer eller mindre ditt fel. Alltså, jag kan inte uttrycka i ord hur heligt förbannad jag blir!! #>##*^##

Jag tror att det är smidigt för hans omgivning att låta dig bära det hela. Om man inte låtsas om något så behöver man heller inte göra något. Praktiskt. Om problemen ändå sipprar fram är det både skönare och enklare att låta någon annan bära ansvaret, dvs du. Då behöver man inte ta något eget ansvar, behöver inte ha dåligt samvete eller ingripa. Jag hoppas att du ser att omgivningen väljer att blunda och väljer att stjälpa över allt på dig. Detta är inte ditt ansvar! Mannen har ett eget ansvar för sitt eget liv!

Dags för ett al-nonmöte eller liknande för att orka rikta om fokuset?

Tänker på dig jättemycket! Du är så stark. Kämpa vidare, men låt inte mannen stjäla både din glädje och ork. Eller ditt liv heller för den delen.

Största kramen

varmaste, största och längsta styrkekram till dig konstnären! Du har gjort ett jättejobb och är på rätt väg med dig själv! Sök dig tillbaka till fokus på dig, dig, dig! Håller helt med Muränan om omgivningens lättnad att inte behöva se problemet. Även att mannen måste ta sitt eget ansvar för sitt liv!

Så fint ni jobbar på och stöttar varandra! Min djupaste respekt! Till var och en av er vill jag säga: Sträck på dig, se dig i spegeln, klappa dig på axeln, var stolt!

Du och ni alla är värd(a) att leva ett värdigt liv! / mt

lilla Anna

Jag blir litet orolig för dig. Du har varit så stark de sista nio månaderna och tagit dig ur ditt eget beroende. Låt dig inte dras med nedåt av din man! Tänk nu på dig själv! Det är ok att vara egoistisk ibland. Du måste ju orka att ta hand om dig själv i förtsta hand. Man orkar inte att vara stark hur länge som helst. Jag är långt ifrån expert på med beroende, men du är värd bättre än som du har det nu. Kan du inte åka bort ett tag så du slipper ha en drickande man omkring dig. Ibland är det skönt att få litet avstånd till saker och ting.

Kram från lilla Anna

konstnären

God morgon och tack snälla du för dina ord till mig. Igår i nyktert tillstånd grep mannen telefonen till sin terapeft som
han har varit hos en gång. Nu är det upp till honom hur han ska ha sitt liv. Vet inte när dom ska träffas och jag vill inte
veta. Som du säger måsälte jag flytta fokus tillbaka till mig själv, har ju själv nästan druknat i detta. Medb.möte i kväll
och det ser jag fram emot. Blir starkare av det. Som sagt fokus på mig själv och min egen nykterhet som jag inte vill släppa
ifrån mig. Trött och sliten nu men jag känner ändå en spirande lycka inombords som ingen ingen får stjäla.
Önskar dig så en fin dag mulletant och tack
Kram Konstnären

konstnären

jag tror jag nästan bor på den solsäkraste platsen i vårat avlånga land. Ska pysa ut lite luft
ur lungorna, jag blir så lugn när jag har skrivit av mig en del.
I går ringde mannen till sin kontakt och vad dom har bestämt varken vill jag veta eller vara med i.
Nu får han sköta allt själv. Ingen underlättning från min sida. Han är mycket skakig i kroppen, nervös
och just nu en liten människa. Jag får inte tycka synd om honom det vore förödade. Min starka man har
blivit en spillra av sitt forna jag. Osäker och frågar om allt. Igår var jag borta större delen av dagen.
Vill tacka alla för erat stöd till mig här inne. Det är ovärderligt att ha er. Så jag stannar kvar här.
Känns nästan som att komma hem när jag är här.
Fin dag alla
Inget rose idag
Kram
Konstnären

konstnären

Tack söta du. Ja, jag ska ta hand om mig själv. Nu ska jag följa mitt spår och mannen sitt.
Han hade kontakt med någon i går. Och nu är det upp till honom hur det ska gå med honom. Varken kan vill eller
orkar engagera mig just nu. Tiden får utvisa för honom. Har glömt bort mig själv ett bra tag nu. Men nu är jag
tillbaka mentalt och fokuserar på just nu, här i ögonblicket, detta enda liv.
Jag var iväg hela dagen igår och anhörigm. på kvällen, och han var nykter när jag kom hem, även om han knappt går
att känna igen. Hoppas det går bra för dig lilla Anna.
Jag blir varm rörd till tårar av all omtanke som finns här inne.
Kram
Konstnären