skrev LillPer i Precis insett att jag har problem
Kära Bergkamp,
Jag har varit i typ samma läge för många år sedan, men jag har min fru och barn kvar. Vi älskar varandra väldigt mycket. Men det har varit så jävla nära många gånger att hon flyttat med förtvivlade barn som sett hela historien rullas upp. Jag har lovat och kämpat. Hon har stannat. Jag har fallit. Hon har hotat. Jag har slutat. Fallit igen. Reser mig, kämpar vidare.
Jag har också flera gånger känt mig precis som du gör nu. Så förtvivlad, så meningslöst. Man vill att tiden ska passera jäkligt fort, men det gör den inte vid såna här tillfällen.
Jag har också förklarat att jag är alkis och inte klarar av detta med alkohol. Men det har inte riktigt bitit på henne. Hon har trott som din fru att jag bara är jävligt glad i att bli full, och där har hon ju rätt på många sätt. Men det ligger djupare än så.
Nu har jag på de senaste åren lyckats ta mig i kragen och varit vit längre perioder typ 2 - 4 månader åt gången. När jag fallit i diket igen har jag gjort det på mina många långa utlandsresor i jobbet. Inte bra, men betydligt bättre än det var förut. Så nu är jag mycket försiktig med drickat hemma, och det är enbart skönt för mig och familjen.
Nu finns det sedan länge ett förtroende mellan oss, och hon vet att jag inte är nykter på heltid. Men jag har faktiskt insett att jag inte klarar av att hantera det och allt här hemma har blivit minst 95% bättre än det var förut.
Mitt mål är att klara av att avstå helt i alla lägen. Men "aldrig mer" är för mig allt för svårt att hantera.
Vad som krävs av dig nu är att du verkligen genom handling visar vad du vill. Oavsett hur jobbigt tids perspektivet är.
Jag bokade in mig hos kommunens beroende enhet och fick givande samtal där. Allt med min frus och barns vetskap.
Det var glädjande och närande.
Jag har fått ett annat beteende, men missbrukar ibland. Fester är svårt för mig. Wow, jag går igång alltså.
Det du nu måste göra är att ta tag i saken och göra det som måste göras. Du vet att du vill ha din familj kvar hos dig. Då vet du även vad som krävs. Inga genvägar som i mitt fall. Jag är en mycket lycklig man så länge jag inte dricker, har haft sagolik tur och flyt. Det kommer jag aldrig undan med igen.
Jag har också skickat ut märkliga, idiotiska mail och sms i fyllan som gjort så ont dan efter. ÅNGEST!
Även där har jag lärt mig behärska lusten att skicka några väl valda rader på småtimmarna.
Jag tror på dig! Otroligt tungt just nu, men du klarar det!
Kram LillPer
skrev Shiraz i En alkoholists bekännelse
Avskyr den där lilla hornprydda mannen, less på hans manipulerande och ständiga dividerande! Har gjort allt för att uppbringa styrka att så emot hans ständigt viskande i mitt öra, men han är uppenbarligen inte bara egoistisk utan efterbliven också..
Ensamkvällar är absolut största fallgropen, då knackar han väldigt bestämt på axeln.. klart du ska unna dig Shiraz, riktigt få koppla av.. Idiot djävul! Kan du inte unna mig en egen stund på gymet istället nästa gång??
Men tycker ändå att jag gjort framsteg, tre-fyra (fem?) BIB:ar i veckan är sista halvåret nere i en! Önskar att jag kunde stoltsera för mig själv och säga INGEN men tyvärr, inte än. Tog också ett mentalt beslut i att inte smussla och gömma alkohol som jag faktikst lyckats hålla.
Nåja, även små framsteg är FRAMsteg och detta forum hjälper otroligt mycket för att bibehålla fokus :)
Hepp!
skrev Speleman i För ofta
Tack Steven!
Det känns faktiskt bra att känna att man inte är ensam i detta vansinne som man håller på med. Jag har förstått att jag ät i gott sällskap med mitt drickande, men det är en annan sak att få kontakt med likasinnade. AA finns inte som alternativ för min del, en anledning är att jag vet ett antal som går på deras möten och det är inte speciellt sympatiska personer, det är en anledning av flera. Därför hoppas jag på det här forumet.
Speleman
skrev LillPer i FylleFia
Jag har kommenterat i rätt tråd! Fast jag fick läsa inlägget en gång till eftersom du tvivlade.
Det här med resan är ju grymt tufft, det fattar jag. Jag älskar också resor och överkonsumerar också på resande fot då jag väldigt gärna vill förstärka alla de positiva känslor som kommer med resandet och upptäckandet.
Jag har tex. ensam klättrat och vandrat upp för bergstoppar, för att däruppe öppna en kall omskakad pilsner som jag stjälper i mig på hög höjd för att få ett gott rus tillsammans med storslagen utsikt.
Det räcker alltså inte med hela grejen i sig självt, jag måste förstärka upplevelsen. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera stora eller små upplevelser. Jag blir euforisk och så uppfylld av allt det sköna, nya, möjligheterna osv.
Jag dricker "aldrig" då jag är nedstämd, typ. Aldrig är ett starkt och dumt ord att använda i många sammanhang.
Jag tyckte mig kunna läsa mellan raderna att din man med denna resa, som han tidgare inte velat göra(?) vill få den gamla Fia tillbaka? Att få dig att falla in ditt gamla mönster med dryck o annat? Det känns sådär, tycker jag.
Självklart kan min reflektion vara helt fel?
Jag tänkte faktiskt på dig och detta under min löprunda igår.
Otroligt hur detta forum och människorna härinne sätter avtryck i ens medvetande.
Jag skickar inga vassa kommentarer om det inte känns befogat, hahaha, så oroa dig inte för det!
Kram från
LillPer
skrev Adde i Dags att bryta den dåliga vanan
när mottagningen blir dålig och myrornas krig börjar :-)
skrev Steven i För ofta
Jag känner igen mig precis! Dricker öl ofta och gärna. När jag bodde ensam blev det ofta en sväng runt Systemet efter jobbet och handla en kasse öl, även om man lovat sig själv dyrt och heligt tidigare samma dag att INTE göra det. Bor som sambo nu och nu får man smussla med det. Dricka innan tjejen kommer hem eller gömma några öl i garaget. Det blir inte varje dag men ganska ofta.
Jag vet inte rikigt hur man ska gå tillväga. Jag försöker ta en dag i taget och intala mig att jag inte behöver min lyckodrog just idag. Man får hitta glädjen i annat.
skrev vill.sluta i NU får det faaan vara slut!!!!!!
Att både du och jag har rätt.
Så är det.
/A
skrev Steven i Dags att bryta den dåliga vanan
Det känns både mysigt och skönt att låta bli att dricka hemma. Skönt att ta bilen och åka hem efter en fest. Vakna upp utvilad på morgonen, utan torr mun och huvudvärk. Men samtidigt gnager tanken... Vart ska jag fly när det känns tungt? Alkoholruset skapar ju en skyddande bubbla som stängde ute både gårdagen och morgondagen. Ruset lägger sig som en bedövande salva över det tunga sinnet. Det är en vacker värld att få besöka ibland. Jag brukar skämtsam säga när man tar första glaset. - Nu blir det färg-TV!
Det gnager i mig.
skrev FylleFia i Har gått för långt...
Hej Surfina! Jag undrar också. Skriv om du vill och orkar. Om det har gått snett så skriv ändå. Tro mig, vi - dina forumvänner - har sett det mesta. Ingen sätter sig till doms. Så ut med skiten bara. Kanske finns det någon som kan ge lite konkret hjälp. Kanske inte, men då har du ändå fått rensa lite. Eller fångat tankarna.
Fia
skrev FylleFia i Dags att bryta den dåliga vanan
Hej Steven! När man som du tampas med lite större funderingar om livet och drickandet så är det faktiskt inte konstigt om man blir lite trött/får ångest/blir otillfreds när ens partner börjar prata mönsteranpassade sovrumstapeter. Har samma problem själv. Min man vill prata semester medans jag försöker att klara mig från att bli att bli tokig. Man är på ett annat plan, helt enkelt. Men eftersom de inte kan känna vad vi känner så finns det bara två utvägar. Antingen berättar vi hur vi känner för bagatellen tapeter/semestrar. Eller så kan man humma med och försöka fokusera på sitt.
Otäck dröm! Det är klart att kroppen känner olust efter en natt när hjärnan inte har fått vila. Själv har jag ett par gånger drömt om att de katter jag passar just nu, ligger uttorkade och döda i badrummet eftersom jag glömt att köpa kattmat. Låter löjligt, men jag vet ju var drömmen kommer ifrån. Jag glömmer ofta att handla kattmat (och får gå ut igen, för de svälter inte).
Fia
skrev Steven i Dags att bryta den dåliga vanan
Jag drömde att jag drack. Eller skulle dricka. Det var fest hemma hos mina föräldrar. De hade långväga gäster på besök och jag skulle dit och hälsa på. I drömmen sa min mor till mig: - Ikväll dricker du ingenting! Åk hem efter maten till er och sov. Kom tillbaka i morgon igen! I drömmen tyckte jag att detta var jättejobbigt. När jag vaknade kände jag en lättnad men hade ändå ett obehag i kroppen.
Jag var lite lättretlig igårkväll och fick lätt panikångest när min sambo pratade om att hon beställt tapeter med mönsterpassning till sovrummet. Det gick över och jag somnade. Usch det känns verkligen som att nerverna är på utsidan ibland. Min förhoppning är att det ska bli bättre om jag låter bli drickat en tid framöver. Kanske för alltid? Vi får se. Jag måste göra en helhjärtad utvärdering nu och se hur alkoholen påverkar mitt allmänna mående. Jag inser att jag är lätt beroende. Jag har inga enorma problem att avstå men jag känner ofta ett sug. Jag kan gå på fest eller middag och vara nykter och ändå trivas och ha kul. Men som sagt, jag känner ofta ett sug. Speciellt på kvällen när jag kommer från jobbet.
Lite tankar. Nu kör vi på idag också!
skrev FylleFia i De goda och de svåra tankarna.
God Morgon LillPer! Vågar mig på det trots att det är före lunch. Den tiden som du kanske skulle kunna skicka iväg ett giftigt svar till mig på ;-). Men jag är bra trygg med att det inte kommer att ske.
Jag tror att det är en del av sjukdomsbilden. Att alkoholister gärna blir lite giftiga. Känner igen det hos mig själv, men liksom du så har jag åtminstone börjat med att försöka kontrollera det. Går så där ibland. I morse möttes jag av ett inlägg i en annan tråd som fick mig att sätta morgonkaffet i vrångstrupen. Var tvungen att logga ut för att inte skicka iväg vad jag tyckte och tänkte. Det var ärligt talat riktigt svårt eftersom jag är för yttrandefrihet. Nåja, lugn nu.
Eller lugnare. Sitter och väntar på att det j...a regnet ska avta. Så att jag får min promenad och kan bli en skön tant. Det där om inga dåliga väder, bara dåliga kläder är struntprat.
Jag tror att ikväll så kommer du ha 5 dagar i potten utan några problem. Och att du ropade till oss när du kände dig lite förbisedd var så starkt. Hur ska man kunna få vad man vill ha om man inte törs fråga?
Sist av allt! Vad skönt att du bekräftade att du inte var "min" LillEPer. Annars hade jag fortsatt grubbla, trots att jag faktiskt nästan hade uteslutit det. Glad att JAG vågade fråga. Tror dock vissst att jag lika bra hade kunnat bli förälskad i dig! Jag gillar män som tänker. Ja, kvinnor som tänker med, men där har jag hitills lyckats hålla förälskelsen på stången. Kanske för att det finns så många kloka kvinnor, till skillnad från män? Haha
Kram på dig! Fia
skrev bergkamp i Precis insett att jag har problem
Att såra den man älskar är det värsta som finns. Vad fasen är ett gäng öl mot en underbar familj??
En familj som jag just nu håller splittrad. En social vänkrets som jag har ändrat för oss. För alltid? Kommer tiden ställa allt till rätta?? Kommer hon vara arg på mig för evigt? Många frågor som tyvärr inte har några svar på lång tid.
skrev bergkamp i Precis insett att jag har problem
Tack för era stärkande ord. Det senaste hände i lördags så det är ju rätt aktuellt ff.
det jobbigaste just nu är skammen min fru får bära. Säger att hon inte kan prata med sina vänner pga det sms jag skickade. Försöker prata med henne och förklara hur jag känner. Jag vill verkligen inte förlora mon familj. Kan bara hoppas att hennes ilska mot mig försvinner. Och att hon kan prata med sina vänner.
Detta är första gg jag själv inser att jag har problem. Innan har jag bara skakat bort allting och tänkt att jag har kontroll på spriten.
skrev konstnären i Precis insett att jag har problem
Klart hon är besviken på dig. Men det tror jag du kan bygga upp genom att
visa att du kan vara nykter.Det tar sin lilla tid att komma i balas,det
gäller att ha tålamod. Själv tar jag bara en dag i taget annars funkar
det inte för mig. Förut tänkte jag, jag får aldrig mer dricka men nu
tänker jag IDAG SKA JAG INTE DRICKA VAD SOM ÄN HÄNDER.
Jag tror det fixar sig för er.
Konstnären
skrev santorini i Precis insett att jag har problem
att det går över. Det blir bättre, skammen sjunker undan för undan. Man går vidare. Nu har du din chans att bygga nåt nytt, bättre. MITT sätt att förlåta mej själv och förlikas med det som varit är att vara nykter. Bara genom mitt nya bättre liv, mitt nya JAG, så kan jag försonas med alla tillfällen jag slösat bort med alkoholen. Därför känns det som om nykterheten är närmast religiös. Jag har fått ett nytt liv. Men nu är det upp till dej. Nu har du chansen att ändra dej. En dag kan du i så fall vara glad över detta tråkiga tillfälle. Det blev din BOTTEN, din kraft att sluta. Jag vet att det går.
skrev Gammel tanten i Ett år senare...
Starkt jobbat!
Vilken underbar känsla, att du klarade denna blöta tjejträff torrlagd.
Jag är mycket imponerad!
Kram
Tanten
skrev Gammel tanten i Måste förändra mitt drickande!
Det är härligt att kliva upp ur sängen, visserligen lite trött, men......
Sund normal trötthet, inget ångestliknande alkoholtrötthets-symtom.
Idag väntar nya utmaningar.
En dag som ska ta mig närmare de där 30 som är mitt mål nu.
Ingen alkohol idag heller!
Kram på er!
Tanten
skrev Adde i NU får det faaan vara slut!!!!!!
skrev du i en tråd nyss :
"Men visa att du menar allvar med ditt beslut att sluta dricka.
Tag kontakt med beroende enheten, be att få antabus, VISA att du är alkis som vill sluta.
Det tar tid att bygga upp ett förtroende igen, men det går.
Men du måste visa I handling att du menar allvar."
Tänk dig in i den meningen själv och ägna dig åt din egen nykterhet och din förändring av ditt liv OM det nu är så att du vill förändras.
skrev Gammel tanten i Har gått för långt...
Saknar dig här på Forumet.
Hoppas allt är väl med dig.
Snälla, du kan väl skriva ett par rader.
Ha en Fin dag!
Kramar
Tanten
skrev vill.sluta i Precis insett att jag har problem
Men visa att du menar allvar med ditt beslut att sluta dricka.
Tag kontakt med beroende enheten, be att få antabus, VISA att du är alkis som vill sluta.
Det tar tid att bygga upp ett förtroende igen, men det går.
Men du måste visa I handling att du menar allvar.
Du fixar detta, jag vet det.
/A
skrev LillPer i De goda och de svåra tankarna.
Grattis till dina alla dagar!
Jobbet är lugnt, det kommer nya chanser.
Jag menade ointressant med mina inlägg, men det var mest ett rop till er därute att just SEEEE MIIG!
Det vet jag att ni gör! Behövde pepp helt enkelt, och det funkade ju.
Rätt, tiden måste bara få gå ibland. Jag tränar mycket och det är min medicin och tyvärr mitt enda verktyg just nu.
Om jag ska vara dräglig att vara med så gäller detta faktum för mig.
Då får jag sinnesro och blir kreativ o nöjd.
Jag har ganska mycket projekt på gång hela tiden och här kanske en del av problemet med mig ligger?
Hjärnan går väldigt mycket på helvarv hela tiden.
Meditation tänker jag mycket på men får inte ro att göra det!
Hur som helst mår jag just nu mycket bra, men något i mig gnager och äter mig konstant.
Kram och kämpa på!
LP
skrev LillPer i De goda och de svåra tankarna.
Hahaha, vad jag kommer ihåg så rymde jag inte med någon, men jag planerade att dra flera gånger!
Tack för bekräftelse, i vilket fall som helst. Det var lite så jag tänkte. Jag vet att det inte är det mest intressanta, men inte heller det mest ytliga.
Kul med den där förälskelsen Fia! Det kunde kanske varit jag?
Hur som helst så läser jag runt mycket och har ett fritt jobb där jag ofta styr tiden själv. Så vissa perioder när jag behöver kollar jag ganska ofta.
Ibland inte alls.
Förstår helt att tid är en bristvara för många av oss.
Idag var jag ute på läng skogslöpning, visst var det hala rötter och knotiga stubbar i vägen. Men så skön gubbe jag blir efter träning!
Före lunch är jag som på nålar och kan inte riktigt motivera mig eller slappna av alls. Jag har försökt lära mig att aldrig fatta beslut för tidigt på förmiddagen. Det blir ofta tvärs emot vad jag tycker senare på kvällen!
Jobbigt, och jag försöker hålla mig till den tesen, fast det lyckas definitivt inte alltid.
Då skickar iväg några svar på mailen som är alldeles för vassa eller som lätt kan missuppfattas.
Så nu gäller motion om möjligt före lunch, jobba och var kreativ efter det, gärna fram på kvällen.
Inte för att jag inte är kreativ på morgonen. Men min hjärna och kropp behöver få tillflöde av något ämne som verkar försvinna under natten.
Jobbet jag missade har jag nästan släppt nu. Känner faktiskt tacksamhet att få finna nåt annat eller starta eget.
Det är dags nu tror jag.
Lägger glatt mina 4 dagar i potten!
Kram Fia, allt gott till dig!
Lp
skrev Anli i De goda och de svåra tankarna.
Dina inlägg är verkligen inte ointressanta! Jag läser alla dina inlägg (och andras) och skulle, precis som Fia skrev, kunna tillbringa dygnet runt här men tiden räcker inte till. Jag skriver överhuvudtaget inte alls så många inlägg som jag skulle vilja men jag är så ofattbart tacksam att få ta del av dina och andras tankar och kamp här! Så tack för att du delar med dig!
/Anli
Tack för alla positiva tankar och värmande ord! Kom igen Steven, du är bara en dag bakom mig :) Igår kväll tog jag mig i kragen och körde till ett härligt friskis och svettis pass, det har nog inte hänt på 15 år. Jag måste bryta alla invanda mönster. Innan har jag inte lämnat huset efter halv 6 på kvällen för då startar mitt drickande. Jag känner klart att mitt värsta sug kör igång efter kl 17 och lägger sig vid halv 9-9 på kvällen.
Gympa passet gjorde riktigt gott och kom hem med endorfiner i kroppen. dessutom gick kvällen fort, DVS jag kunde hoppa i säng rätt snabbt och få sova. Jösses, va trött jag är! Jag sover fantastiskt gott på nätterna men jag är ändå trött.
imorgon jobbar mannen natt och det har ju varit "fredagsmys" för mig innan. Ingen som kollar och jag behöver inte vara skraj för att bli påkommen...Imorgon har jag därför planerat in ett nytt gympa pass så jag kan komma hem full med endorfiner igen, smart va?
Läste på en annan tråd gällande "aldrig mer kunna dricka". Det kan jag bara inte ta till mig, jag vill så gärna kunna vara med i det sociala sammanhanget och vara som alla andra. Vad säger att inte det går, om jag gör ett längre uppehåll och tar kontroll? Eller är det så att vi som ändå tillslut vågar skriva och vara inne i detta forum redan har gått för långt? jag menar inget illa men jag skulle vilja lyfta frågan, hoppas ni förstår hur jag tänker..
Hur somhelst hade jag aldrig klarat dag 6 utan detta forum (Tack till Er!)det är jag övertygad om. att kunna läsa alla uppmuntrande ord och alla bekräftelser på att jag inte är ensam ger en väldig styrka mitt i mitt kaos.
Tips: ut och rör på sig är riktigt gott för själen och bryter trista tankemönster..
Kram På er i höstrusket!