Senaste kommentarerna i forumet

Nu är du där igen vill.sluta. Skriver osammanhängande om kalkugn (?). Jag börjar misstänka att ditt icke välmående har en del med jobbet att göra. De veckor du var hemma sjukskriven så började en människa skönjas fram. Nu är du den vanlige vill.sluta igen. Taskiga namn på andra forummedlemmar (att kalla Malign föt Cancern var fult, men jag valde att blunda eftersom jag delvis köpte din offerroll) och lite kärlek till dem som just för tillfället inte har retat upp dig,

Du tänker antagligen på att jag förtjänar min släng av sleven nu. Så veva på. Men jag är faktiskt inte genomond. Jag glädjes åt den friske vill.sluta. Men jag orkar inte bry mig längre vill.sluta. Jag vill fråga en fråga rakt ut. Inte varför du dricker, den biten förstår jag. Men varför rannsakar du aldrig dig själv? Vad är du rädd för att finna? Ok, det blev två frågor. Dumma frågor, eftersom jag inser att jag inte kommer att få några svar.

FylleFia ( faktiskt bara Fia men jag ville bespara dig ett elakt påhopp i affekt)

PS: Önskar dig och familjen gott. Snälla vill.sluta, sök hjälp. Om inte för dig själv så för dina söners skull. Den finns där! Hjälpen. Ds

Och om man skall så ligger Anli mig verkligen till hjärtat.
Vi är så fruktansvärt lika.
Både till sättet att vara och livet i allmänt.
Älskar alla, även Fia men ytterst lite, obefintligt efter det senaste påhoppet
/A

Hej på er och mammy blue. Senaste tiden har varit otroligt omtumlande. Efter drygt två veckors nykterhet hände det sig att jag blev inbjöd till ett glas vin vilket jag tackade ja till. Ni ska veta att jag dragit ner otroligt på mitt arbetsengagemang så jag känner mig otroligt mycket lugnare nu för tiden. Jag drack väl ett par glas och otroligt nog kändes det som att det var nog och det har hänt vid ytterligare ca 2-3 tillfällen. Jag är otroligt förvirrad och medveten om att jag rör mig på otroligt tunn is men kan samtidigt inte fundera på om mitt pressande arbete varit min värsta trigger. Hur som helst, Jag är fruktansvärt ödmjuk, inser att jat är alkoholist, samtidigt som jag inser att livet är kort och attjag måste hitta min väg.

Tjalle

att du fick träffa en bra person. För att kunna ta emot och kunna tillgodogöra dig hjälpen är det ju så viktigt att man känner förtroende och vågar öppna upp! Kul att läsa :)

/m

Tack för input. Ja, funderingarna är många.

Tänker inte dricka något imorgon. Vet att om jag gör det (bestämmer mig innan) kommer jag att handla hem något, alternativt öppna något som finns hemma, innan jag går iväg, och ditt scenario 2, Fia skulle vara helt realistiskt. Jag skulle fortsätta fylla på något när jag kommit hem och ha ångest innan jag ens gått och lagt mig. Det är inget alternativ jag vill ha.

Jag pratade faktiskt med en annan kompis (som inte ska med imorgon) och berättade lite av mitt läge, har gett någon hint förra året till henne om att det finns ett problem (så kan man ju kalla det, milt uttryckt, men inte pratat mer om det sen. Nu berättade jag lite mer om hur det ligger till och berättade också att jag har ett uppehåll (på obestämd tid - kanske alltid?). Det är den enda person jag berättat för förutom min man (och här då)och det kändes både bra och jobbigt. Men mest bra faktiskt. Ju fler man kan få stöd och lite yttre press från desto bättre tror jag, och det ger mig ytterligare ett skäl att låta bli vinet imorgon.

Ska inte - vill inte ha något!! Har lovat mig själv att om det känns för jobbigt där imorgon, om suget sätter in, så ska jag gå på toa och surfa in här, eller om ditt scenario 1 Fia, slår in så går jag väl hem.

Nu är det soffan och en bok som hägrar. Och en kopp te.

Ha en bra kväll alla

...kattmat är inget att leka med :) En normalkatt sover ju för att orka äta, och vilar gärna efter maten - är det inte så? Däremellan lite gos och spinn. Bekymmerslöst liv. Så skulle man ha det ibland...

Ha en bra kväll!
/m

Känner igen att inte kunna sova. Det är min största motivationsfaktor till att hålla uppe och som jag tänker använda som förklaring om jag känner att jag behöver förklara mig.

Tycker att det är bra att du kan se dina framsteg som just framsteg och inte bara se bakslagen. Tror inte att man vinner något på att straffa sig i tänkandet, det tror jag att vi har matat oss med innan, att vi ändå aldrig kommer att kunna ändra något... bla bla bla..... Tror att det är viktigt att istället tro på oss själva, en förändring är ju på gång! Och ett förändringsarbete är ju just ett arbete. Ibland behöver saker få ta sin tid, svårt att hitta quick fix på saker och ting, även om man så gärna vill. Det är nog viktigt att processen hinner sätta sig så att den blir mer "befäst" inne i oss. Tror jag.

Angående vinet du har hemma - tror du inte att du kommer kunna hålla dig borta från det så gör som Palle (?) - häll ut det! Dricker du det ensam så är ju risken/chansen stor att du har ångesten i släptåg dagen efter. Ja ja, alltid lättare att råda andra än att veta själv hur man ska tackla saker och ting.

Ha en bra kväll och sov gott utan vin :)
/m

Kanonbra med dina sex dagar. Tycker du låter bestämd.
Tror att man måste förändra sitt tänkande. Försöker
med det i alla fall så fort tankarna dykt upp på alkohol,
har jag tänkt tillbaka på allt sorgligt som hände.
Det är inte värt det med stressen och den stora ÅNGESTEN.
Min livboj är forumet känns som har många vänner i samma
sits.
Ha en skön kväll
Konstnären

Du är underbar tanten. Jag skulle aldrig klara att INTE dricka om vinflaskorna fanns här hemma, hade redan hällt i mig allt. Du är bäst och kämpar på såååå bra.
Kramar

Vi fixar helgen!

Hej alla,

Om jag somnar nykter ikväll så har jag varit nykter i hela 6 dagar vilket är mitt nuvarande rekord. Kommer att bräcka det, det är jag säker på, mycket tack vare er!

Tack konstnären, Gammel tanten och MB!

MB, jag håller med! Har faktiskt varit inne och lusläst några trådar när jag känt mig nere, och kommer att fortsätta med det så långe jag känner behovet.
Angående varför jag vill sluta dricka så kan jag väl nämna några anledningar:
1. Rädd för min hälsa, levern kan knappast må bra
2. Vill gå vidare i livet, senaste 10 åren har i stort sett stått stilla känns det som, det enda som hänt är att jag stött bort i nästan alla mina barndomsvänner.
3. Rädd för att tappa jobbet.
4. Bota min sociala fobi, kan knappt prata med människor som jag träffar för första gången om jag inte är i fyllan. På senare år har jag mest supit ensam i lägenheten tills jag däckat, vilket inte har gjort saken bättre heller.
5. Slippa ÅNGESTEN.

Jag skulle nog kunna skriva ner 95 andra saker också, men det får räcka för denna gång.

Nu kommer den beryktade helgen snart också, har inga planer på att supa. Tror faktiskt jag klarar det den här helgen, känner mig för varje dag mycket piggare i själen och vet att om jag skulle supa hårt fre-lör så skulle jag vara där jag var för en vecka sedan, jävligt långt ner i ångestgropen.

Förlåt tanten....är så uppe i mig själv just nu.
Självklart läser jag och tar in din historia.
Du har verkligen gått igenom mycket. Som du säger, alkohol är ingen medicin även om vi faktiskt använder den som så många ggr. Ett beroende är lätt att ersätta med ett annat.
Önskar dig en härlig kväll. Allt gott till dig varma goa människa ♥

Mötet gick så bra. Han var så bra... och jag känner mig så nöjd nu. Jag vågade och han dömde inte. Han fokuserade mer på mitt självförtroende än antalet glas vin. Rakt på bara. Känner mig förhoppningsfull just nu.
Detta ska lösa sig.
Tack ni underbara människor som finns här. Visste jag vart ni bodde skulle jag skicka blomsterbud till er hela bunten ♥

Välkommen i gemenskapen, För mig är det en vecka sedan imorgon kväll klockan 12. Suget kommer och går, jag belönar mig själv med Coca Cola istället för vin (Cola har jag aldrig druckit innan, det är kanske därför det känns som en belöning)

Vi hjälps åt, skriv här om du vill ha stöd. Och tänk mantrat "Man ångrar aldrig en nykter kväll" när det känns som tyngst

För ditt positiva inlägg. Nu känner jag mig lugnare både för dig och dina barn.

Du har ett underbart tankesätt. Under inga omständigheter väljer du bort dina barn. De är det viktigaste du har i livet. Därför kommer ni att lyckas.

Din egen kamp fortsätter när du är ensam och om jag ännu en gång får citera min f.d. psykolog så påpekade han alltid:
2 steg framåt och ibland ett steg tillbaka. Vilket kändes väldigt tungt eftersom jag varit på G. Sen några steg framåt igen, kanske ett nytt bakslag o.s.v. men i slutänden gick det ändå framåt.
Någon här på Forumet liknande nykterhetens resa med att lära sig att gå.
Också en talande beskrivning.

Då, på den tiden var det i och för sig inte alkoholen som var mitt stora problem, även om jag emellanåt tyckte om att fly från problemen i vindimman.
Jag har en massa olika psykiatriska diagnoser. Vilka jag lärt mig leva med utan en massa läkemedel.

Nu vill jag också lära mig att hantera alkoholen på ett bättre sätt.
Alkoholen är ingen medicin utan tvärtom. Det är en dryck som skapar ångest och gör en sjuk.

Vi fortsätter att kämpa, en dag i taget.....!

Hoppas innerligt att du blev väl bemött av kontakten du skulle träffa idag!

Många Styrkekramar till dig!
Tanten

att köpa kattmat är inte värt! Tänk om de börjar tugga på DEJ inatt! Moaha-ha.. :-)

Kul att läsa att det går så bra, du låter precis som vill.sluta mycket lugnare och tryggare! :-) Och humor! I mängder!

Ha det bäst!
Kram! /MB

Inte alls tanten, är bara glad att du skriver. Vilken resa du har gjort.
När man är mitt uppe i en livskris så kan många konstiga tankar passera. Tanken på ett liv utan mina barn är inte ett liv jag vill leva, MEN...det kommer ju inte att bli så. Jag ska lösa det här och vi kommer att gå stärkta framåt tillsammans, jag och mina barn. De behöver absolut få veta att jag får den hjälp jag behöver. De behöver få veta att någon annan tar hand om mamma nu så att hon kommer att må bra snart och blir den mamma som hon en gång var.
Om en halvtimme ska jag sitta mittemot en främmande människa och försöka vara så ärlig jag kan. Jag kommer att LOVA PÅ HEDER OCH SAMVETE att jag aldrig någonsin kommer att dricka när mina barn är hos mig. Väljer jag annorlunda så väljer jag bort barnen och det finns inte. Sen får jag kämpa de dagar/veckor de inte är hos mig men det är min egen kamp som barnen inte kommer att få ta del av.
Finns ett uttryck att man kan ha "myror i brallan" men jag känner att jag snarare har myror i skallen just nu.

Ni är ett stort och varmt stöd för mig och jag skickar tusen varma tacksamma kramar till er <3
På återseende :)

Jag känner mig också ordentligt orolig när du googlat på självmord. Instämmer i Fias resonemang.

Samtidigt förstår jag att du känner dig som ett nervvrak. Vem skulle inte bli det i din situation.

Har själv varit ett nervvrak utan att ha haft samma press på mig. Tog t.o.m. upp med min psykolog att mina 2 yngsta barn som då var tonåringar skulle få det bättre i ett fosterhem. Dessa tankar fick psykologen snabbt ur mig. Barnen kände trots allt att jag gjorde mitt bästa för att livet skulle fungera även om jag inte alltid räckte till, men periodvis var jag stark. Inte ville de bli lämnade av mig. De skulle ha kännt sig otroligt svikna.

Jag har stor erfarenhet av psykiatrin. Legat inne 8 ggr. inom slutenvården. Detta ligger tack och lov många år tillbaka i tiden, men med min erfarenhet av terapueter så tror jag att du gör klokast i att berätta sanningen.
Det ökar dina chanser för att få rätt stöd och hjälp i kampen mot alkoholen.
Och med rätt stöd så ökar dina chanser att få tillbaka barnen.
Dessutom känner dina barn din ärlighet och uppriktighet i kampen mot alkoholen. Att du gör precis allt för att få deras tillit tillbaka.

Lyssna till ditt logiska tänkande, det som säger att alkoholproblemen måste lösas först.

En av mina döttrar har gjort en gastric by-pass operation. Inför denna fick hon bl.a. informationen att det är vanligare att opererade fick problem med alkohol än icke opererade. Tror det handlade något om den biten av den bortopererade tarmen.
Så du har rätt i detta.

Hoppas mitt input inte blev alltför besserwisser-aktigt.

Önskar dig en bra dag och tänker mycket på dig!
Många varma Styrkekramar!
Tanten

Att hälla ut och inte hälla i sej är bra! När man sitter och är vankelmodig inför drickandet är det bra att ha skrivit lite här om anledningarna till att man vill sluta, det finns ju för det mesta ett antal väldigt goda skäl till att man inte vill fortsätta dricka. Har man dessa på pränt här, är det bara att gå in och friska upp minnet när alkoholfan på axeln börjar viska förföriska tankar i ens öra.

Jag hade detta forum som en kombination av napp, nalle och flytväst i början, jag satte mej och läste en tråd eller två när suget kom.

/MB

De andra har redan skrivit det viktigaste, men som du redan konstaterat - det finns mycket att läsa och lära här! Jag har hängt här i över ett år, och får fortfarande aha- upplevelser ibland!
Välkommen!
/MB
Redigerat ett stavfel

Och inte överväger jag den utvägen. Blev bara så skrämd själv när jag insåg vad jag gjorde.
Jag ska lösa det här och jag ska leva med mina barn i ett nyktert och värdigt liv framåt i tiden. Vägen dit är lång och krokig och just nu känns allt så tungt och mörkt men jag vet att det kommer att lösa sig på ett eller annat sätt. Tålamod är ett svårt ord som jag tampas med dagarna i ända.
Har blivit ombedd att ha just TÅLAMOD i snart nio veckor och ingenting händer. Det är svårt att sitta still i båten när man vill något så innerligt och samtidigt känna att man är helt maktlös.
Var inte meningen att låta som att jag överväger den "utvägen" för det kommer jag inte att göra. Var en i min bekantskap som valde den vägen för bara några veckor sedan och det kanske var därifrån min tanke kom, att det skulle vara en enkel väg...men jag kan själv inte förstå hur man kan välja att göra så mot sina nära. Så ingen oro på den fronten, var kanske dumt av mig att vädra så öppet.
Kram

Punchdrunk. Är det en boxningsterm? Känner mig i alla fall så. Inte drucken på punch med en smula korkad. Sitter nöjd med mig själv tills jag möts av två par gulgröna ögon. Mat signalerar de. Och jag inser att jag har glömt. Kattmat! Förutsättbingen att jag får bo här. Så ut i kylan igen, jag känner mig som en stenålderskvinna. Jag får ge mig ut igen nu när flockledaren (en 25-årig hipster) är borta.

Fia

surfina! Jag blir så ledsen när jag läser om din kamp. Mot både myndigheter och de otäcka tankarna. Förstår så väl ditt tänk om att lite vin skulle kunna hjälpa mot att känna allt. "Bädda in det i bomull" (Anli. Jag stäl friskt). Jag har inga råd, jag har inga barn och jag har heller inget tvång att passa mina sociala kontakter (af och a-kassa). Det gör jag mest för att jag är en tjurig kvinna. Kanske hjälper mitt-streta-emot nästa person som hamnar i systemet.

Men jag blir allvarligt oroad när du skriver att du googlat på självmord? Vem skulle det hjälpa? Tro mig, de anhöriga mår inte bättre av det. Jag hade en ytlig bekant/arbetskamrat som tog den utvägen. Hon frågade ofta om vi skulle hitta på något efter arbetet men jag svarade nej. Ville ju hem till mitt smygdrickande. En dag hade hon gjort det, lämnat två oförstående barn och en make för att hon inte ork
ade leva i sitt missbruk längre (spel i hennes fall och jag hade inte sett det).
Jag vill inte tynga ner dig ytterligare, men den utvägen du tänker på är feg. Och ledsam. Jag har fortfarande sporadisk kontakt med Gs make (tolv år senare) och han rapporterar om att även om han delvis har gått vidare, så har inte sönerna gjort det . Tro mig, du vill inte utsätta dina barn för det.

Du får helt enkelt (?) härda ut. Jag vet att det är inte enkelt. Men en värld utan surfina blir knappast bättre. Jag skulle sakna dig. Jag ser inte en fylle/vinpimplarkärring. Jag ser en människa med humor och den där lilla gnuttan jävlar-anamma som tar oss över dagen. Låt det bli ditt arv till barnen, vare sig du får behålla dem-eller-inte. En mamma kan inte ersättas.

Önskar dig styrka att härda ut.

Fia

det där med att inte kunna gå på fest utan att vara onykter. Det har varit ett slagsträ här i familjen nu när jag tänkt efter lite - att få barnen med att vänta att dricka tills de vet hur man har kul utan att dricka... Jag kommer knappt ihåg en enda fest från ungdomen där jag var nykter.

En tröst i bedrövelsen är att när man som du har bestämt sej, så kan det kännas mycket bättre. Nu behöver inte jag längre sitta och sura i ett hörn för att nitlotten bilkörning hamnade på mej - jag har ju faktiskt valt det själv - och trivs med det! I synnerhet dagen efter när jag kommer ihåg allt som skett och mår bra!

Kram!
/MB

Undrar bara hur du har det?
Kram