Senaste kommentarerna i forumet

Är mycket imponerad av dig, Tusculanum.
Både av ditt sätt att skriftligen uttrycka dig på och inte minst av din styrka i resan mot ett liv i frihet från alkohol.

För mig har det inte gått lika bra.

Sitter här och läser runt, peppar mig inför nya tag.

Kram
Tanten

Låt detta forum vara den plattform ni anförtror er till. Det är ju just det ett forum av denna typ är till för. Allt har säkert avhandlats här och det finns inget som är "skämmigt". Ta del av all den erfarenhet som finns här och alla de råd ni kan få. Ensamma med era tankar har ni, och vi alla, varit alltför länge.

Emma, om du så vill är det ett helt anonymt forum, ingen vet vem den andra är. Mitt råd blir då att ta upp vad som helst här och framförallt det som tynger din vardag. Det finns hopp för oss alla bara vi inser att problemet finns.

Själv är jag en fullständig novis, både vad gäller forum och alkoholproblem. Det finns dock många "uvar" här som du kan ha stort förtroende för.

Här finns många kloka månniskor som klarat att bli FRIA från alkoholen.

Läs runt i trådarna. Du kommer att hitta många råd och tips, jag tycker även att anhörigdelen är av stort intresse.

Lycka till!
Gammel tanten

Jo här är det fortfarande sommar.
Igår blev det en lång promenad vid havet tillsammans med vänner. Vädret underbart skönt, men det är fruktansvärt torrt ute i markerna. Har inte regnat på drygt 6 mån, med undantag för några enstaka regndroppar. Skulle behövas ett riktigt regn som rensade luften och sen kan solen komma fram igen.

Vi åt också middag på en servering. Fisken smakade utmärkt med vatten som dryck, efteråt beställde de övriga in en Irish Coofee och då kunde jag inte hålla mig utan tog detsamma.

Därefter gick besökte vi en butik. Jag behövde bl.a. ost.
Den där whiskyn i kaffet hade triggat igång ett sug. Fingrade lite på vinflaskorna, men lyckades besinna mig. Köpte istället godis.

En klok människa här på forumet har skrivit:
Att först efter en vit månad kan man försiktigt börja laborera med i fall man klarar att förändra sitt drickande och ta ett enstaka glas någon gång ibland eller om man måste avstå helt och hållet från alkoholen.
Fattar inte varför jag inte följde Mammy Blues utmärkta råd:
Säga att jag beslutat mig för en helt vit månad!

Börjar tvivla på mig själv.......
(Samtidigt som jag har druckit betydligt mindre alkohol sen jag hittade hit).
Om jag kände mig säker så hade jag utan problem fått ur mig orden:
Jag har besämt mig för en vit månad!

Nåja, åter till min "skämmiga" fredag där det inte stannade med ett glas:
På restaurangen beställde jag in en halv flaska vin till maten. Tänkte att det är väl inte så farligt. Jag ska sitta här länge och äta mycket och efter detta blir det inte mer.
Jag och sällskapet vid mitt bord blev bjudna av en bekant som beställde in lite mer åt oss. Plötsligt satt jag med 2 halva flaskor vin.
Tror ni jag tackade nej.......?
Därefter bjöds det på Irish Coofee.
Inte då heller tackade jag nej.
Likaså slank congacen ner, den som huset bjöd på.

Som ni förstår så blev jag ordentligt berusad. Inte lika full som förra helgen, eftersom detta dracks under en betydligt längre tid.

Visst mådde jag dåligt i lördags med, ångest o.s.v.
Mycket för att jag under kvällen bjudit hem flera stycken till mig på onsdag. Tack och Lov att jag påpekade att det endast skulle bli något enkelt med lite vin till.
Alltså, det där vinet kommer att inhandlas först på onsdag! I snålaste laget för att försäkra mig om att ingenting blir över. Köper också några alkoholfria alternativ.

Idag ska jag vara nykter. Imorgon ska jag vara nykter.
Önskar jag kan vara det på onsdag med, men jag tvivlar på mig själv!

Känner mig just nu lite ledsen och mycket besviken på mig själv.

Ta handom er, ni alla här på Forumet!
Kram
Tanten

...måste jag tillägga att jag tror mycket på dig, Tusculanum. Du jobbar på strukturerat, förankrar bra beslut och har redan, tror jag, en ganska god bild av vad denna livsförändring innebär och vilka konsekvenser för ditt liv den kommer att få. Det verkar som att du har förstått på ett tidigt stadium, att det inte räcker med att sluta dricka. Att man stryper tillförseln är bara startskottet för det långa lopp som startar. En strävan mot genomgripande förändring av hela ens varande växer fram i en när hjärna och kropp får tillåtelse att läka och börja fungera så optimalt som de faktiskt kan. Jag kommer ihåg att jag skrev någon gång förra hösten, ungefär två-tre månader in i nykterheten att det nästan kändes som att jag hade fått superkrafter; att det inte fanns någon gräns för vad jag skulle kunna orka med eller klara av. Då hade den inledande tröttheten givit med sig och en helt ny känsla av obruten energi hade tagit plats i kroppen. Jävla häftig känsla faktiskt, och den kan fortfarande göra sig påmind som någon slags cykelbunden rörelse. Det gäller att vårda den och förstå hur den ska utnyttjas.

Min magkänsla, vad den nu kan vara värd, säger att om du fortsätter jobba vidare på ditt eget sätt, så kommer ditt arbete med dig själv och din alkoholfrihet att vara mycket fruktbart. Lycka till! Stor respekt för vad du hittills har gjort!/NM

Sitter på jobbet o det känns som det var jag som skrev detta du printade upp,exakt i sammma sits ...:/ skulle gärna vilja ha någon att anförtro mig till vill du melja privat?

Kram Emma

...om att tröttheten nog mer är att betrakta som en läkningsprocess. Upplevde att jag också var oerhört trött emellanåt och att det återkom med jämna mellanrum rätt länge, men om jag betraktar den nyktra tiden som helhet, skulle jag nog vilja säga att jag upplevde mig själv mycket piggare och vaknare efter att kroppen hade fått jobba sig igenom de första tuffa veckorna.

I nuläget känner jag mig mer alert och mer fungerande, både mentalt och fysiskt, än vad jag gjort på många år. På något vis kan man nog tala om, även om jag vet att det låter lite Hallelujah-nyfrälst, en typ av återfödelse; man blir nästan till en annan typ av varelse när man tar bort alkoholtillförseln, med väsentligt större kontakt med alla de tillgångar som man faktiskt besitter.

Det är viktigt att reflektera över sitt nyktra liv i ett stort sammanhang, speciellt vi de tillfällen man eventuellt får någon idé om att det skulle vara fint och mysigt med lite socialdrickande. Jag vill absolut inte sälja av mina tillgångar bara för att någon sådan flyktig tanke klarar av att ta sig förbi brandväggen i mitt medvetande. Det här livet som jag lever nu är alldeles för värdefullt och omvårdnadskrävande för det. Jag trivs så oändligt mycket bättre, i den stora helheten, med den person jag är just nu./NM

Förresten en annan sak, jag har nog aldrig haft så täta infektioner av olika slag som avlöste varandra som under mitt första nyktra år. Vet dock inte om det har med det att göra, men vet att någon annan här upplevde samma sak och att vi diskuterade detta. Kroppen hade liksom ingen motståndskraft. Synd att sökfunktionen är så dålig (obefintlig) här på forumet att det är omöjligt att hitta igen diskussioner och inlägg kring specifika frågor. Det finns så mycket erfarenhet gömd här i trådarna.

Att tänka på kan vara att vi som druckit mycket alkohol oftast lider av mineralbrister och att det kan vara befogat att tillföra eftersom kroppen kan ha svårt att tillgodogöra sig tillräckligt av det från maten. Vad jag har läst mig till är det pga skador i tarmen av för mycket alkohol. Hinner inte leta upp källor till detta nu, men om du googlar finns artiklar och forskning om detta säker på nätet. Jag fick min mineralbrist förklarad och fastställd av läkare, samt ayurvedaläkare.

Någon annan (Adde?) talade om brist av B-vitamin hos de med långvarigt högt alkoholintag. Det har dock inte varit ett problem för mig.

Hej, om det är tröttheten du syftar på så är min egen erfarenhet denna:
Visst var jag trött under mina aktiva år, den trötthet som kom sig av dålig kvalitet på sömnen, bakisdagar och allmänt påfrestad fysik.
Men den trötthet jag upplevde efter att jag slutat med alkohol var en annan sort. Jag antar att det är den du talar om? Den som jag först såg som ett bakslag, jag skulle ju bli piggare och frächare nu?! Fick en bra förklaring (och mycket av bekräftande igenkänning) här på forumet. Förklaringar av den här nya sortens trötthet som en del i kroppen och psykets läkningsprocess. Uppstädning helt enkelt. Med den förklaringen kunde jag välkomna tröttheten och stannade med gott samvete under filten på soffan många gånger fast annat pockade på. Så jag skulle nog inte räkna den som ett abstinent fenomen, snarare läkning som sagt.
Minns inte säkert men jag tror den tröttheten varade under några, kanske 3, månader för mig. Den avtog succesivt.

Andra stycket i mitt senaste inlägg kräver nog ett förtydligande. Jag beskriver där inget permanenttillstånd utan effekterna efter det att jag slutade med alkoholen. Jag gissar att tillståndet skulle kunna gå under rubriken abstinensbesvär.

Syftet med beskrivningen var bl.a. att få någon kommentar angående tillståndet, abstinensbesvären. Men hur skulle ni veta det när jag inte frågar? Jag skyller på all bomull jag för närvarande har i huvudet.

Är detta vad jag kan förvänta mig av abstinensbesvär eller väntar något ännu värre runt hörnet? Hur länge kommer jag att känna av besvären. Just nu i skrivande stund känns det som om de har klingat av men det kanske bara är en temporär förbättring.

Tack för er hjälp att anmäla skräp och hålla rent på forumet.
/magnus

Det var länge sedan!
Och jag trivs med det. Kanske för att jag bestämde mig, och jag har sagt till mig själv att inte dricka mer detta år.
Efter nyår kanske? Vi får se. Men mitt mål är ett fortsatt nyktert 2013
Det är tungt på många sätt i mitt liv just nu.
Fått ta farväl av en anhörig, fått ta farväl av min trogna följeslagare sen 10år tillbaka. Hon som alltid funnits och som jag gråtit ut hos när något varit tungt. (Min häst har fått somna in)
Rättegång har det varit och en massa massa annat.
Men ändå, att dricka gör bara allt värre.

Heja oss vi fixar det!

Känner mig rätt nöjd med helgen som varit, har lyckats hålla mig nykter i snart två dygn.

Dock så varken något möte eller påhälsning hos min kompis som planerat. Kände för stor ångest och skam.

Veckan som kommer känner jag stora förhoppningar på!

Ja, det känns skönt att vara ute ur garderoben, så att säga och känna att det finns andra med samma problem som kan diskutera med varann. Har redan lärt mej mycket av att läsa här på forumet.

Nu har det hunnit bli söndag kväll. ungefär 44 timmar sedan sista glaset (Och det ska verkligen bli det sista.) Det kryper lite i kroppen av oro för hur länge den fysiska abstinensen kommer sitta i. Jag har ringt en vän som kommer över och tittar på Bron om en stund, en kopp te till det. Det känns tryggt och bra. Har även sett till att ha en fullspäckad vecka på jobbet framför mig.

Det jag är så orolig över, är att imorgon är systemet öppet. Jag vet att det kommer bli en kamp mot mig själv, men det ska fan i mig gå!Sitter och läser i forumet och det hjälper verkligen.

Jag hittade en sån fantastisk formulering här: Man ångrar aldrig en nykter dag. Den ska jag ha som mantra!

Egentligen är detta inlägg ingenting mer än ett sätt för mig att skriva av mig, inga världsförändrande tankar eller synpunkter. Men det hjälper.

På bara jag backar dig om det behövs!
/A

Da få de flesta har samma problem som du.
Jag har i varje fall.
Stanna här och läs läs läs.
Det finns så sjukt mycket visdom här.
Och alla i denna del av forumet har den gemensamma nämnaren att vi inte klarar av alkoholen.
Jag kan bara gratulera dig i ditt beslut och välkomna dig hit.
/A

..slant man lite på anmälarknappen igen..
Sorry roxydarwin, jag jagar dig som en igel, du blir aldrig av med mig...

kan ta sig olika uttryck/ge olika symptom och vad jag vet idag så vet inte forskarna exakt vad som styr hur det blir. Alkohol-,sex-,mat-,narkotika-,spel-, mfl beroenden kan vi lätt gå över till om vi slutar med ett annat. Idag (för sent enl min mening) vet man att gastric bypassoperationer till ca 30% slutar med alkoholberoende istället för mat-dito. Sockerberoende är ju en känd och mycket vanlig effekt av beroende och som bla jag gärna "skyller" på när jag moffar in godis. Bland narkomaner ses ofta att beroendet tar sig uttryck i överdriven fysisk träning efter att de blivit drogfria.
Jag som är ren alkis har ju också ett korsberoende mot ett antal olika preparat som tex sömntabletter och ångestdämpande typ bensodiazepiner. Idag kan man även se att de "ofarliga" SSRI-preparaten ger ett psykiskt beroende och kan bli väldigt svåra att bli av med som alkis. Jag har nu flera bekanta som inte lyckas sluta med dem, tyvärr. Jag är väldigt glad att jag bara har alkohol som min drog.

Hej Tusculanum! Spännande tankar, jag vill återkomma till dem. Läsa igenom en gång till i lugn och ro och verkligen ta till mig. För även jag har erfarenhet av att inte längre kunna ta till mig allt jag läser på första rundan. (Och nu måste jag duscha.)

När det gäller anhörigbiten med räddaren och den nödställde så är det lite svårare än vad jag trodde. Jag tänker lämna, drunkna eller lär dig att simma. Men ibland är det tufft eftersom det faktiskt inte är grannens katt/marsvin som jag ska lämna i svallvågorna utan en älskad människa. Vad fan gör man? Jag har landat på att rädda mig själv. En flytväst/livboj kan jag skicka ner. Men inte min arm. Inte ännu.

Vi hörs! Jag tycker du har varit en riktig kämpe denna vecka. För även om man sitter med facit i hand så är det inte alltid lätt att göra rätt. Vad händer med själva ekvationen?

Fia

Godmorgonkaffe för mig nu. Inatt blir det jobb för sista natten på ett par veckor. Är inte direkt pigg på att behöva traska ut i regnet när det känns som resten av Stockholm kryper upp i soffan. Men jag vet två saker; Resten av Stockholm kryper INTE upp i soffan. Jag har ju arbetskollegor! Dessutom vet att ångesten i många hem är monumental ikväll. Nu är detta ingen tröst för mig, eftersom lidande inte kan poängsättas. Men jag kan välja att poängsätta mitt eget mående. Är jag trött? Ja! Ovillig? Ja! Ångest? Nej? Skam? Nej. Så på det hela ganska bra.

Jag pendlar ju ofta på lördags-och söndagsmornar till-elller-ifrån arbetet. Då är det bara tunnelbanan som fungerar. Nattbussen är för omständig. Bor mitt i festcentra och jobbar även i innerstan så det jag ser på min korta resa är spyor. Riktig tragisk fylla, den där som människor nått vid 5-tiden på morgonen, när skilts åt från kamrater. Jag ser också förvånandsvärt många som ligger och sover på bänkarna i tunnelbanan. Medans andra rånar dem, rånar på vad? En mobiltelefon? De rika alkoholisterna tar ju taxi hem. Men framför allt ser jag de unga. För ett par veckor sedan en kille i kanske 18-års åldern som hade bajsat på sig. Han hade faktiskt kompisar med sig, men de vägrade ta hand om honom eller låta honom sitta med dem eftersom han luktade skit. Allt detta gör mig så ledsen. Tror inte det var riktigt lika illa när jag var ung, ca 30 år sedan.

Inatt ska jag mygla på jobbet och läsa lite ikapp här förhoppningsvis. På fredags-och lördagsnätter är det omöjligt i mitt arbete. Då även konsekvenserna av den "goda" alkoholen gör sig väldigt påmärkta där. Kommer ihåg för ett år sedan efter mina helgnattpass. Då brukade det bli lite vin vid 08 på måndagsmorgonen för det kunde jag väl vara värd? Efter en helg av att ha tittat-på-men-inte-sett andras fyllemissar. Jag var verkligen kidnappad. Känner så iväl de incidenter som MB nämde. Även jag hade ett flertal sådana innan jag ens började tänka till. Vet nu att jag har ett långt arbete framför mig, men jag vet också att imorgon bitti blir det inget tröstsugande på vinglaset.

Fia

Så har en ytterligare en vecka förflutit utan alkohol. Jag är lyckligt lottad i så måtto att jag inte har haft något sug överhuvudtaget. Jag har ändå denna vecka hunnit med en resa till södra Europa där man, som Gammel tanten vittnar om, har ett mer avslappnat och vardagligt förhållande till alkoholen. Dessutom var vi på fest igår som dessbättre förflöt utan några som helst problem för mig. Det är kanske så att min mer beslutsamma hjärnhalva har klargjort för den andre mer alkoholbenägne halvan att loppet är kört. Det inte blir mer alkohol.

Men det råder ingen som helst tvekan om att alkoholen har satt sina spår rent fysiologiskt i mig. Jag känner av, precis som många här vittnar om, en riktig trötthet och en längtan till sängdags. När jag väl har lagt mig somnar jag omedelbart och sover som ett barn. Dessutom känns det som jag har bomull i huvudet och att tankarna går i slow motion. Jag kan komma på mig själv när jag läser en text att jag ibland måste läsa en mening om igen för att jag skall förstå innehållet. Ibland känner jag av lite lätt yrsel också. Så nej, jag är inte kaxig och jag inser att det gäller at vara på sin vakt länge, väldigt länge.

Hjärnan är ju väldigt demokratiskt i den meningen att den inte diskriminerar någon stimuli som ger den en belöning. Våra hjärnor belönas med alkohol, andras med spel- eller sexmissbruk och det finns ju ett otal andra sätt att belöna sin hjärna. Det är ju egentligen inte stimulit, i vårt fall alkohol, som är belöningen utan alkoholen är bara medlet att tillfredsställa en avsaknad och därmed upplever hjärnan det som en belöning.

Jag har ingen aning om det går att ersätta ett behov med ett annat. Förmodligen inte eftersom vi är mer komplex än min beskrivning light ovan. Det finns säkert någon här som vet något om detta. Adde förefaller ha mycket kunskaper och erfarenhet.

Oaktat detta jobbar jag vidare med idén om att det är möjligt att ersätta ett behov med ett annat. Motion är ett sätt att skapa belöning. Jag sätter upp ett mål, förhoppningsvis realistiskt, och när jag väl når ditt får jag min belöning. Ovanpå detta har jag mina andra projekt som jag har startat upp och som kommer att belöna mig på samma sätt. Det gäller att sätta upp nåbara och mätbara mål så att man en dag kan skriva; check och klart! Det blir en del av strukturen. Jag gissar att ju mer kaosartad ens vardag är desto viktigare är det strukturera och få kontroll. Att ha kontroll är ju en tillfredsställelse, en belöning, bara det.

Jag har ingen kunskap eller erfarenhet av medberoendeproblematiken som du skriver om Fia och som även många andra på detta forum. Ur ett holistiskt synsätt förefaller det väldigt märkligt att räddaren skall behöva drunkna under ett räddningsförsök av en nödställd. Vem som då har rätten att överleva blir ju då en moralisk/filosofisk fråga. Frågan kan ju bara räddaren svara på och ta ansvar för. Den nödställde har ingen som helst möjlighet att göra den analysen utan vill bara överleva.

Håller med dig fullständigt. Jag vill inte och kommer inte att gå ut officiellt här i min hemstad och berätta att jag är alkoholist, det skulle aldrig fungera med det yrkesmässiga livet jag har. Det är därför jag är så glad att jag har hittat hit. där vi som är sjuka kan hjälpa varandra.

"AA 2.0" :)

Tack Markatta, för välkomnandet och lyckosparken.

Jag tror, precis som du säger, att skrivandet här har en fantastiskt stor del i självhjälpen. När det känns tungt och suget är stort så kommer jag gå in här, peppa andra och det kommer göra att jag peppar mig själv. Som att tänka åt andra fast egentligen tänka åt sig själv.

Tror att det här är ett bra hjälpmedel för att komma vidare i sitt beslut. Bra jobbat igår och lycka till idag!
/m