Senaste kommentarerna i forumet

Tack för fina och kloka ord.Någonting som också är jobbigt är att jag ses lite som den sportiga sunda typen.Har idrottat på ganska hög nivå och på den relativt lilla ort jag bor vet folk vem man är..Jag tycker verkligen livet är grymt just nu.Vill inget hellre än att sluta dricka.En 70:s en vardagkväll är inte normalt:( Man mår ju skit!! Tack o lov har jag inte druckit idag..Tänker inte imorn heller..Allafall skönt att skriva och läsa här så man ser att man inte är ensam..För det är ju det man har känt sig som...Mest ensam i hela världen och ingen förstår..

Kram på ER

Vilken hoppfull text Lassiter. Vi kan! Vi vill! Vi ska!

Konferenser med arbetet har inneburit mitt fall de tre senaste gångerna. Jag vill ju så förtvivlat gärna vara som alla andra och normalitet betyder att dricka i vårt samhälle. Att vara i Frankrike till råga på allt låter som en både dröm och mardröm. Älskar det landet men i dags läget skulle det vara rena fällan för mig.

Hoppas att du är stark Lassiter och lika målmedveten som din text andas.

Lyckosparkar

Grodan

till forumet Stonesour !

Jag känner alltför väl igen när du skriver " Jag biter ihop på jobbet för att skynda mig hem och korka upp ".
De sista åren i det aktiva alkislivet var en enda lång planering för nästa tillfälle att dricka igen. Jobbet var helt klart en bisak och ett sätt att finansiera drickandet. Ångesten när jag inte hade sprit i tillräcklig omfattning var för mig monumental.

När jag väl slog i min botten och sökte hjälp, och tog emot den, så var misären äntligen över. Jag såg att det finns en väg ut om jag själv gör det valet och du har ju definitivt gjort ett val och agerat iom att du kontaktat kurator. Att ta steget ut från skammen och delge andra vad man upplever är ett stort, viktigt, steg.

Att välja bort spriten är att ta det första steget mot ett nyktert liv men det förutsätter också att gamla troll du har matat inne i din kropp måste ut i ljuset så de dör. Ett bra sätt är att skriva av sig här, att tömma ut gammal skit som samlats, och att möta nån ansikte mot ansikte och öppna upp hjärtat helt. Inte lätt men med lite övning fixar du det !

Att ta ett beslut varje morgon, helst innan du går ur sängen, att just idag ska du inte dricka oavsett vad som än händer underlättar för dig själv och tar dig framåt en dag i taget. Dagar läggs till dagar som blir till veckor som blir till månader som..... :-))

Häng kvar och skriv och läs....det hjälper mycket mer än man kan tro !

Tänker på dig blev så berörd. Ja, ångesten kan vara gigantisk.
Man vet inte vad man ska göra av sig och tankarna mal. Jg hade
earran fruktansvärd abstinens nu sista gången det var jättekämpigt
att komma tillbaka till livet. Vågade knappt gå ut inbillade mig
att alla såg på mig. Darrig och skakig som jag var. Men nu har drygt
fyra veckor gått och ångesten är över det gälller bara att ge sig
faan på att ta sig igenom första veckan. En tröst för mig när det
var som värst är att veta att ångesten är inte farlig, jag trodde
jag skulle dö, men ändå är det hemskt när den kommer.
Sköt om dig och skriv mer det hjälper mig.
Kanske man skäms mer när man som jag är kvinna.
Kram till dig Konstnären

Jag vill påminna om min fråga om att hjälpa till och tycka om internetbaserat stöd. Jag har fått några intresserade, men tar gärna emot några fler.
/magnus

Hej Malign. Innehållet i den tråden som du frågar om togs bort av Flygaren själv under gårdagen. Jag vet inte varför. Jag är orolig för att hen tog illa upp av den diskussion som blev i tråden. Eftersom endast lösryckta och olämpliga kommentarer återstod så tog jag bort tråden.

Jag har vid flera tillfällen tidigare skrivit meddelanden till dig Malign där jag har försökt förklara att vi inte kan tillåta påhopp på andra användare eller elakheter på ett anonymt forum av detta slag. Man ska kunna diskutera sakfrågor. Det är inte tillåtet att angripa andra.

Det finns dessutom inget stöd för detta som metod för mänsklig förändring. Inom beroendevården har det under många år förekommit olika typer av terapier och grupper som har gått ut på att man säger precis vad man tycker om varandras beteende eller inställning i förhållande till alkohol eller andra problem. Ibland i form av ren konfrontation. Dessa metoder har visat sig verkningslösa och har fått deltagarna att må sämre.

En bra tumregel när det gäller att tala om för andra vad man tycker är att man ska säga eller skriva det man gör för deras skull.

Vi kommer inte att ta bort diskussioner för att användare har olika åsikter. Vi kommer att fortsätta ta bort kränkande inlägg. Både för att de inte hjälper människor att läsa dem och eftersom vi som driver sidan är ansvariga för det innehåll som publiceras här.

Hej... helt ny här.... varit på väg många gånger... men aldrig tagit steget.....
Tårarna sprutar.....ångesten är gigantisk....
Men en sak är säker ..... det är över med detta skit....

åter igen... att läsa det du skriver , är som att jag har skrivit det själv...

Utan dina andetag...

Livsransonen är förbrukad även för mig. Alkoholen ställer bara till elände
Är nu nykter sedan bara 4 och en halv vecka men känner mig stolt över det.
Jag har undvikit mina vänner just nu eftersom många av dom dricker och just
nu klarar jag inte av att träffa kanske senare. Har bestämt mig för att säga
om någon försöker truga på mig alkohol JAG HAR DRUCKIGT FÄRDIGT.
Alkoholen får inte komma in i mitt liv igen det har jag bestämt.
Att sluta dricka är som att lära sig gå, man trillar ofta men reser sig
igen för mig var det sista gången jag trillade.
Lycka till
Konstnären

vi lever ju i ett fritt land men jag tycker du ska behålla elakheterna utanför forumet.
Precis som Berra skriver så är de flesta av oss känsliga, hur taskigt självförtroende har inte den här jä-a spriten gett oss?
Hur många av oss har inte sökt förgäves efter efter självförtroende i flaskan men bara funnit ännu mer ångest på botten?
Ja, vi är känsliga, i alla fall jag.
Det är inte heller bara de nyktra som kommer till tals. Tack och lov skulle jag vilja säga. Självklart är det inspirerande att läsa om de som kommit ur skiten men jag har jättemycket respekt för de som trillar dit gång på gång men fortsätter att kämpa och framför allt fortsätter att skriva. Att ta ett återfall är ju egentligen skämmigt, man har ju misslyckats (självförtroendet igen) men det är skönt att veta att det råder en mänsklig stämning på forumet och att man kan dryfta dessa misslyckanden utan rädsla för påhopp.
Jag hoppas det förblir så!
Spola Kröken!

Skäms Malign! Lägg inte ditt dåliga mående i knät på dom som tagit sig ur sitt missbruk. Den ilskan o bitterheten du har, har du pga ditt missbruk.. Hoppas du hittar ett sätt att ta dig ur missbruket o du får ett bättre liv..

Vette fan om det är sant som Berra och Mulletant skriver. En fin alkoholhjälp för människor som är känsliga? Men bara de nyktra tycks få komma till tals? Berra med sina sex år får plåga oss andra med sina veckobrev. Mulletant som inte ens dricker får tycka till om allt. Jag är inte perfekt ocg det var ju inte Flygaren heller som jag påpekade. Men vi raderas. En ung människa som har ett pågående problem. Visst lite motbjudande med plitarna men hen ställde frågor som inte fick svar. Om alkohol! Inte om självkänsla och tycka-synd-om-min-kamrat-och-mig-själv som Berra och Mulletant ägnar sig åt. I åratal har jag läst om Berras elake chef och undrat varför han inte säger upp sig. Köttfärs eller inte men är man så duktig måste ju andra alternativ finnas? I åratal har jag läst om Mulletants kamp för att föra i mannen i fållan. ##kränkande material borttaget. /magnus## Läggs alkoholhjälpen ner så lär det knappast bero på mina inlägg utan deras redogörelser från köksfönstret. Och oförmågan att kunna ta en debatt. /M

Kära Grodan
Ditt brev har många affirmationen som jag tror är viktiga genom livet att ha, kanske utan att inse vilka dom är eller när man har/beskriver dom för andra eller sig själv. Att prata eller skriva är ju ett sätt att få ett kvitto på vad man inhandlat i livet sista tiden, man vill ju bli bekräftad och sedd som en toppenmänniska, vilket man inte så ofta är med Alkotrollet bredvid som du så klokt beskriver Grodan.
Jag känner igen mig i dina beskrivningar och skall snart efter frukosten till Paris med jobbet och känner en stor oro för alla ursäkter jag kommer att ha för ett gott vi till alla den goda maten vi får, eller en kall öl på någon härlig uteservering och allt skålande i glada vänners sällskap, där man med mineralvatten blekt i glaset får blickar med en massa funderingar. Nu är det slut med ursäkter eller förklaringar, jag bestämmer själv vad jag vill ha i glaset.

Vi kan Vi vill Vi skall Hoppa som Grodan till ett språng av frihet utan Alkospökena, de får stanna kvar då vi tar språnget

Lycka till med allt kära Grodan och på återseende

Lassitter

och jag vet vad du skriver om - hann också både läsa och inlägget och skriva ett svar som inte sen gick att publicera då inlägget tagits bort.
Det var lite intressant men mest sorgligt att få dela Maligns föreställning om oss som skriver här. Det är snart tre år sen jag hittade hit till forum och jag har noterat detsamma som Berra - vi är sårbara inför den respons vi får även om vi är anonyma och när tonen blir kritisk eller hätsk så sjunker aktiviteten på forumet. Så, ja, jag förstår att moderator tog bort inlägget av fler skäl än det som berörde mig personligen.
Tack Berra för ditt inlägg! Hoppas alla som läste och berördes illa ser att det finns gränser och fler som går emot direkta elakheter. / mt

Livsranson är förbrukad, ja det var klokt sagt Fenix och dina kommentarer till Fjodor som fått återfall och även haft ett långt uppehåll med insikt att alkoholen bara är ett fördärv, även om villfarelsen att lite alkohol skyndar på glädjen/känslan i kroppen är enbart en illusion för oss beroende personer.....Jag är nu på Forumet sedan några dagar och flyter runt och lär mig forumet samt läser era inlägg och livsöden.....
Kämpa på Fjodor känn nu att det är framåt som gäller och du både kan har viljan och vet vad som gäller. Den rikedom du beskriver att avhålla sig från alkoholen, har du smakat på och den skall du åter få, då även du Fjodor förbrukat livsransonen liksom jag.......vilken lättnad att veta att man inte är ensam och tillsammans fixar vi ett fortsatt rikt liv med äkthet av känslan att få vara riktigt stolt över sig själv.......

Jag känner mig stärkt av era berättelser och skänker min tanke och kraft till att alkoholen har nu gjort sitt i våra liv

Lassitter

Hejsan
Är nymedlem sedan några dagar och kan bara hålla med Berra i hans inlägg att kritisera, döma eller vara negativ mot andra eller deras inlägg är inte att vara en medmänniska som känner sympati och empati för våra svårigheter att inte kunna hantera/använda alkohol utan dåliga/svåra konsekvenser.

Jag är en man på 50 plus med nu 7 veckors uppehåll från alkoholen och känner mig nu riktigt fri för första gången på nästan 35 år och det med insikten att jag måste helt avhålla mig från alkohol och inse att jag varit alkolist och är numera nykter alkolist vilket är såå svårt att acceptera orden nykter alkolist, o helst i de sammanhang jag arbetar inom socialtjänst, då min proffessionalitet bygger på hjälp och behandling till andra människor med missbruk av olika slag.

Ja man är inte starkare än sin svagaste länk.....Då jag läst flera inlägg här på forumet så hittar/känner jag igen mig i så mycket av alkoholens djävulska grepp och hur vi själva så ofta manipulerar oss till eget yttersta för att försvara vårat drickande. Just nu så befinner jag mig på hotell intill Arlanda stad och skall genom jobbet åka till Paris några dagar, jag skall kämpa med näbbar och klor för att ej dricka alkohol och många i min omgivning kommer säkert att undra. Själv så har jag redan hundra anledningar till att dricka i min hjärna, jag är väl värd ett glas vin eller en kall öl på en uteservering i Paris, tänk sååå gott det skulle vara och bara en liten berusning är väl OK.....
Mina tankar går till er härinne på Forumet hur ni kämpar och genomlever alla dess kval Och alla människor/vänner/kamrater/älskade och våra barn som vi sviker och gör ledsna över vårat beroende och den personlighetsförändring vi får och dess konsekvenser av olika mått det får.....

Ni är underbara som kämpar och försöker finna vägar ur den ondes grepp i Alkoholens avgrund och jag lär mig av era inlägg och erfarenheter och min önskan är att jag framöver skall kunna vara till en kraft/resurs och dela med mig av mitt fantastiska liv liksom de fallgropar jag haft och människornjag sårat och gjort besvikna

Nu är kl 4 och frukosten har öppnat.....hoppas jag klarar mig stark dessa dagar och skall tänka på hur ni kämpar på med era liv i nykterhet

Må väl o va rädda om er

Lassitter

Om du syftar på det inläggen jag kunde läsa om i förmiddags med finnar och alkohol och sedan i slutänden ett personangrepp på mulletanten och hennes livskamrat mullegubben, så tror jag nog att alla här har en förståelsen för varför detta inlägg försvann...

Alkoholhjälpens forum bygger på att alla försöker hjälpa och stötta varandra med olika sorters hejarrop, egna livsåskådningar och erfarenheter.
Vi som har problem med alkoholen har också nära till våra känslor, vilket kan vara en av anledningarna till varför vi fastnade i detta missbruk.

Under mina snart 6 år på forumet så har jag personligen sett hur inlägg med påhopp eller av annan negativ karaktär har lett till att antalet inlägg mycket drastiskt har sjunkit när de själva riskerar att bli kritiserade, för vi är känsliga personer och fel vibbar kan mycket lätt ge oss en orsak till att åter välja alkoholen när "ingen tycker om oss" eller när vi blir tillrättavisade att vi hela tiden gör fel.
Vi har hört det tillräckligt ofta och här har vi hamnat med likatänkande, vi som funderar starkt på vårat sätt att umgås med alkoholen.
Allting hänger på en skör tråd, och minsta lilla motgång kan få ödesdigra konsekvenser i vår strävan att bli kvitt drickandet.

Hela det här forumets framgång tror jag beror på att man ärligt vågar öppna sig och blottlägga sina dåliga sidor, smusslandet med drickandet.
Det bygger också på ett ömsesidigt förtroende hos alla andra att kunna bevara varandras hemligheter, jag vet att du dricker, du vet att jag dricker osv.., inga vänner kritiserar den andra.

Magnus heter våran moderator som fortsätter driva forumet utan någon egentligt kvarvarande uppdrag då alkoholhjälpen.se hänger löst till utan någon direkt ägare längre, vi som anser att något inlägg väcker anstöt trycker naturligtvis på knappen "anmäl inlägg", och det är sedan upp till vår moderator att avgöra om det gjorde det eller inte, fegt eller inte, man anmäler inte en polare, eller?
Men om polaren inte håller en shysst ton för oss andra, och på sikt riskerar haverera det som har byggts upp under en sådan lång tid,
är det fortfarande rätt att knipa käft då?

Nej klart att det inte är det då...

Forumet drivs i stort sett just nu i en ideell regi och bygger på forumets medlemmars intresse för att fortsätta skriva, och det är ca
fem-sex gånger fler som inte registerar sig utan bara tar del av informationen helt utan motkrav, en gratis självhjälp.
Det finns nog inget bättre sätt just idag att få denna information och vara fortsatt helt inkognito.

Jag tror att jag har ett stort stöd för mina åsikter, jag hoppas på att fler av forumets medlemmar också kommer med en kommentar här.
Vem som har anmält det spelar ingen roll, eftersom vi aldrig hänger ut någon här, det kunde ha varit jag bland många andra, men min tanke var att kommentera detta på kvällen när jag hade tillgång till en dator, och då fanns tråden inte längre kvar.

Om någon har svårt för att följa dessa enkla oskrivna regler om att vara "snäll" på forumet så kanske inte detta forum är det rätta för honom/henne, men jag har svårt att knipa när någon går till attack på en av mina många vänner på forumet.
Jag vill ha dem kvar, och jag går in här flera gånger om dagen, skriver eller svarar bara kanske en gång på hundra lästa inlägg.
Jag har lästa om många olika personligheter som kommit och gått här under åren, några kommer in och hälsar glatt på ett besök då och då efter att ha varit borta i några år, forumet är inte bara en interaktiv plats att hänga på, det är för många en livsavgörande händelse i deras liv.
Och det vill jag inte att det ska förstöras, eller glömmas bort, det hade en enorm påverkan på mitt liv, och min återgäldning ligger i att bland annat hänga kvar här trots att jag inte har rört drickat på 5år och snart 11 månader.

Och vad det gäller finnar, så gick jag under smeknamnet "köttfärs" när jag var i tonåren, trots mina 50 år så kan jag fortfarande se ett månlandskap i mitt ansikte i spegeln, ett livslångt ärr jag kommer få leva med i resten av mitt liv.
Provade de flesta preparat som var tillgängliga då, men kan trösta mig med att jag bara var lite extra manlig då det beror på höga halter av det manliga hormonet testosteron, det tog väldigt lång tid innan tjejerna fattade att livslång kärlek kommer ifrån insidan, och inte utsidan.
I den något äldre divisionen så låter den hjässan växa igenom hårfästet istället, man får aldrig vara nöjd!

Men man får lära sig att acceptera hela situationen, annars kommer man aldrig någonsin bli nöjd med livet.
Lite granna som om man en gång varit alkoholist, så får man acceptera att jag troligen aldrig kommer någonsin få ett sunt förhållande till alkoholen igen, den dagen då det har fått sjunka in, ja då släpper stressen om NÄR kommer jag att kunna testa nästa gång...
Troligen aldrig, och då får jag söka mig nya vägar till en annan sorts lycka, kanske uppskatta livet som det är, egentligen..?

/Berra

är guld värda, jag vill inte glömma allt dumt som hänt, för då är det risk att jag återigen börjar dribbla med mej själv och tycka att "det var nog inte så farligt, jag var nog inte alkoholist".

Så mina minnen vårdar jag ömt, det är dom som håller mej ifrån Systembolaget...
Kram!
/MB

Jag vill på något konstigt sätt inte heller vara utan mina erfarenheter, utom vissa som är särskilt nasty, då vore jag inte jag. Däremot finns det ett pgäng saker som jag inte vill uppleva igen. Är fullt nöjd med vad jag vet om fylla, ångest, skuld och skam och allt vad det kommer sig av. Det räcker och blir över för mig.

Just nu känns det inte alls svårt att fortsätta vara nykter. Jag måste istället jobba på att inte stänga av slutet av filmen utan spela hela nästa gång lusten faller över mig.

Häng i Fjodor!!

Grodan

Hur många nyktra "femtedagen" har inte jag haft? Börjar bli litet trött på den här storyn särskilt slutet. Vill bara kika in och säga att Grodan är nykter idag också. Inga hejarop, det är inte något fantastiskt som har hänt. Det här har jag gjort förut, börjar bli proffs. Men tar jag mig förbi treveckorsstrecket och stannar kvar tar jag gärna emot en dunk i ryggen.

Just nu är det det gamla vanliga tradiga - försöka få ordning på mage, psyke och sömn. Röja upp i det som förfallit runtomkring mig både fysiskt och vad jag gäller relationer. Att jag aldrig tröttnar på denna sysselsättning? Obegripligt, kanske särskilt med tanke på de lyckotjut som ibland faller över mig redan nu trots att det bara är dag fem. Så lycklig känner jag mig aldrig när jag dricker, inte ens vid första glaset.

Denna gång är det litet både bra och dåligt riggat. Om några dagar kommer min dotter hem och ska bo hemma i två veckor, mycket bra stöd för att lyckas passera treveckorsgränsen. Den stora faran inträder när hon åker, men men det får bli då annars blir det som att jag redan nu börjar planera för återfall. I nu läget känns det inte så. Är bara glad och tacksam över att vara nykter idag.

ProffsGrodan

Hej Pixie, ville bara skicka dig en hälsning och tanke. Undrar hur du har det? Du är alltid välkommen här, oavsett hur det går. Ibland (oftast?) krävs en del omtag i vår strävan efter varaktig nykterhet. Verkar vara mer regel än undantag. Kram/V

Jag antar att du skrattar igenkännande åt det Lars Demian-lika uppvaknandet? ;) Du har rätt, INGENTING uppväger den där satans ångesten. Det finns när man är mitt i skiten liksom bara två utvägar känns det som: repet eller flaskan. Eller att uthärda till varje pris. Vilket tyvärr inte alltid går...=( Så vad händer nästa gång? Törs man chansa? Nej, inte igen. Jag är klar. Jag vet det, det känns i hjärtat. Samtidigt märker jag ju hur hjärnan försöker deala och släta över: "Men det var ju inte så farligt", eller, "Några öl på en sportbar ska väl funka? Det är ju bara att gå hem efter matchen...?" Men nej, jag tänker inte gå på det. Jag upptäcker ju även hur snabbt det svänger, för bara en halvtimme efter att jag tänkt på det där viset så är jag tillbaka i min fasta syn på att det är över. Jag ska göra precis som du, bli rik både bildligt och bokstavligt utan den där skiten som förstört så helvetes mycket. Men samtidigt, jag vill inte vara utan erfarenheterna, jag vore inte jag...och jag vill tro att jag är rätt bra. Utan den där skiten. =)
LYCKA TILL GRODAN! Och alla andra!!

mannens nykterhet, kanske främst under vita-knogar-tiden, läste jag mycket - för att förstå... och förstod åtminstone något av vilket jobb det är att bli och hålla sig nykter. Jag fick också massor av bra tips här. När du MB skriver om de två samtidiga rösterna kommer jag att tänka på boken "Jaget och missbrukaren" av Craig Nakken. Det var en av böckerna jag fick jag tips om här och tycker den är bra. För övrigt är jag imponerad av den resa du gjort och gör och ditt sätt att bidra på forumet!
Mitt-i-natten-kram! / mt
PS I början betyder minst ett år... DS

läst eller hört att man kan dela upp hjärnan i den gamla och den nya hjärnan, reptilhjärnan och den vanliga om man säger. För min del gjorde det saken lättare, jag kom på att jag inte är knäpp som "hör" två röster i huvudet samtidigt - en som vill dricka och en som definitivt inte vill det. Det blev också lättare eftersom jag kunde börja sortera tankarna, min nya moderna hjärna fick lättare att avfärda stenåldershjärnans nonsenspladder om att "bara ett glas, det gör ju inget".

Mycket av det vi gör sköter stenåldershjärnan fortfarande, sånt som man gör utan att tänka, typ ta på sej kläderna. Om man nån gång har försökt köra ner fel ben i byxorna först, dvs åtsidosätta "autopiloten" där, så förstår man vad som menas med det. Det går, men det blir väldigt knixigt och stelbent. Samma sak med mycket annat, jag försöker fortfarande torka händerna i köket hemma hos mina föräldrar på handdukar som är flyttade sedan tjugo år. Autopilot. Blir lika förvånad varje gång...

Stenåldershjärnan har under mina tjugo aktiva alkisår lärt sej att reagera med att föreslå alkohol i många situationer och av många anledningar. Nu när jag vet det blir jag inte så rädd och ledsen som jag blev i början, jag fick nästan panik när jag inte kom undan från "rösten i huvudet" som krävde alkohol. Nu vet jag att det är inlärda beteenden som stenåldershjärnan bara vill vara snäll och hjälpa mej med.

Kram!
/MB

Den artikeln du hittade mulletant var klart intressant, tack!
Har länge funderat om jag är alkoholist eller inte. Texten att alkoholisten kommer ihåg detaljer om sin första fylla var ett "bevis" till som stärker att jag är det.
Börjar förstå hur starkt suget att dricka faktiskt är. Att välja mellan några timmar i lyckorus och på köpet få flera dagar av ångest och frånvarandekänsla eller att välja bort det borde vara lätt. Hjärnan borde lära sig hur jag kommer att må efter en fylla, men det gör den inte, den kommer bara ihåg lyckan av att dricka tyvärr...

denna artikel jag tänkte på!
Mulletant - du är en klippa! Tack!
/MB