Senaste kommentarerna i forumet

och jag skickar styrka till dej, en hel lastbil med styrka som du kan använda för att befria dej.

Ta hand om dej, för det är det bara du som kan göra.
/MB

och den har jag tillbringat på två olika ställen, halva dagen i stallet, en kurs i hoppning (kommer att ha träningsvärk i morgon trots att det var hästen som hoppade, jag bara åkte med liksom... ;-D ) och andra halvan av dagen ägnades åt att hjälpa en kompis som ska flytta. Packa, packa, packa.

Nu är jag trött, men glad!
Kram!
/MB

Ja det är dag 1 idag. Jag gör som du säger. Alkoholen står i vägen för mig.
Det är helt enkelt så att jag mitt i allt elände nästan alltid kan känna hopp.
Det gör jag nu också även att jag mår så fruktansvärt dåligt.

Kämpar.

till dig LillPer. I dag blir Dag 1 och sedan är det bara att börja räkna. Låter som om du i grund och botten gillar dig själv och kan ha ett bra liv. Bort med alkoholen, den står i vägen för dig!
Fenix

är det Santorini, Adde och andra som menar att det alkoholfria livet helst bör bli en livsstil. I helgen var jag på en sammankomst med några vänner, med övernattning i deras hus. Hade tänkte ut ett svar om någon undrade varför jag inte drack. I det här sällskapet är det ingen som säger nej till vare sig snaps, vin, öl eller whisky. Men jag behövde aldrig använda mitt svar. Hade med mig fyra alkoholfria öl, Mariestad som är helt ok, och drack upp tre under kvällen. Ingen gick närmare in på varför jag inte drack. Men det fina jag vill förmedla är att jag hade en bättre kväll än när jag drack vid ett motsvarande tillfälle tidigare. Jag kände att jag växte, jag kunde framhäva min åsikter bättre än med alkohol i mig, jag skrattade och ju längre kvällen led desto bättre mådde jag i detta sällskap. Vi hade en trivsam och rolig kväll och jag insåg tidigt under kvällen att den skulle absolut inte ha blivit bättre med alkohol för min del. Och i morse mådde jag förstås alldeles utmärkt och känner mig glad för den väg som jag slagit in på. Brukar inte längre räkna dagar, men nu kollade jag upp historiken och det är i dag 62 dagar sedan jag drack.
I morgon kommer jag att vakna nykter och vet att jag kommer att vara glad för det.
Fenix

Jag behöver stödet och bollplanket.
Nu ska jag upp ur mitt hål och inte ljuga för någon längre.
Allra minst för mig själv.
Det börjar idag, mitt nya liv.

Helt sjukt hur jag kan förstöra mig själv så här.
Hjälp!

Jag har varit där du är nu, LillPer. Är på en helt annan plats nu och mår så otroligt mycket bättre. Livet blir inte problemfritt och helt igenom lyckligt när man har fattat Beslutet, men det är bra ändå, för det är så ett normalt liv ser ut. Ett liv som är helt ärligt mycket enklare att leva och ett liv som jag proklamerar starkt för. Så, kom igen nu och använd kraften i frustrationen och desperationen till viljan att förändra! Det går, jag lovar! Du är en värdefull människa som förtjänar att leva ett värdigt liv. Försök göra de nödvändiga förändringar som måste till för att du ska kunna börja göra det! Jag finns här om du behöver et bollplank och stöttning. KRAM!/NM

Hela jag har gått sönder på riktigt. Jag kan omöjligt vilja leva såhär.
Jag vill inte
Snälla jag måste hjälpa mig själv nu.
Önskar att jag mådde bra.

Gråt och kollaps.
Jag tror min botten har visat sig, en gång för alla.

Mental kollaps.
Börjar nu på dag 1
mår så dåligt så det går inte sätta ord på känslorna.

LP

inte heller AA men var och en tar till den hjälp man hittar och trivs med, huvudsaken är att man håller sej nykter. Var och en blir salig på sin tro och det som fungerar för en själv. Men sen är det precis som Adde säger att nykterheten måste bli ens livsstil och inte en kamp. Ta till hjälpmedel men vänd dej samtidigt med att detta är ditt liv. En viktig sak för min nykterhet var att sluta tycka synd om mej för att det är så här. Istället vara tacksam för att jag får må så här bra, slipper allt skit som alkoholen förde med sej. Att alltid se bortom bilden av hur gott det skulle vara med "ett glas vin". För när nöjde vi oss med ett glas sist?

är det skönt att vakna glad och ångestfri.
Här blir det loppis hela dagen.

Storstädning och lite annat husligt på agendan.
Hur ser eran söndag ut?
/A

jag menade nog inte riktigt så :-)) Antabus kan vara bra i början innan man hittat sin plats i nykterheten men vad jag menade var vad du själv skrev att du själv tagit dig till punkten att spriten tog över och att du själv ska/kan ta dig ur sprittvånget. Alltså....jag menar att Antabus kan vara bra i början men att man bör försöka hitta sin nyktra nivå utan hjälpmedel annars förlitar man sig på nånting som ligger utanför sitt egna ansvar.
Jag och endast jag kan avgöra om jag ska vara nykter idag och det ansvaret ligger helt på mig.

När jag förändrat mitt liv så är det inte en kamp längre utan det blir en naturlig livsstil.

Jag märker att jag har svårt att förklara vad jag menar men jag hoppas att ni förstår åtminstone delvis vad jag försöker säga :-))

får jag nog säga emot Adde. I krig, kärlek och abstinens är alla medel tillåtna. Även antabus. ;-)

Katter är mysiga, vi hittade en ny katt, en hona som kom till stallet där vi har hästen. Mager, rädd och uppenbart hemlös fick hon följa med oss hem efter check hos veterinär att hon inte var chipmärkt. Nu går hon i hälarna på mej på kvällarna och vill gosa, och ligger helst på min mage under natten.

Jag ska nog vara glad att jag har en sambo som sitter ute i trumrummet och hinkar bärs på kvällar och nätter, har jag tur sitter han tillräckligt länge för att jag ska hinna somna innan han kommer, han snarkar så jämmerligt när han druckit. Behöver ingen alkoholmätare till honom, det hade räckt med en decibel- mätare, hihi!

Hoppas att det inte blir för jämra kallt för dej i helgen Fia, här på västkusten är det risk för ner mot nollan, ska ta in de krukväxter som varit på sommar- kollo på altanen idag.

Fredagsfnys...
/MB

Förstår att du blev impad av 76-årige gubben Adde. Det hade jag med blivit. Vilket beslut efter ett livs supande. Hoppas att han klarade sitt mål. Däremot är jag inte helt med på det där med kryckor. Att det är så fel. För mig känns det snarare som att allt är tillåtet i kampen. Jag har ju min krycka doktorn så därför kan jag vara utan antabus just nu. Men jag ser det som samma sak. Även jag har en krycka. Kanske du med i Gården? Kryckorna kan nog se lite olika ut.

Ja du markatta. Snart är jag med katter! Jag som alltid varit självisk nog att välja bort djur och barn. Men jag ska nog klara det. Gillar ju faktiskt katter och lite kattmys kan nog bli bra i ensamheten. Om nu katterna vill mysa med mig. Det vet jag ju inte än.

Nu blir det doktorn och sedan promenad. Gnugglåren är borta! Sen hem och packa för koloniboende igen för jag vet ju vad maken vill idag. Fredagsmys? Knappast!

Fia

(och katter)

Husdjur kan faktiskt vara väldigt bra om man har det kämpigt. De kan hjälpa en att upprätthålla rutiner och flytta fokus med att komma och jävlas i tid och otid men också ge en tröst när man är nere eller känner sig ensam.

Modigt av dig tycker jag, att våga vara särbo för ditt eget bästa. Säkert kommer mycket klarna nu också då du får tid att vara ifred och rå om dig själv.

Verkligen bra jobbat!

Det är inte speciellt kreativt, jag vet. I ärlighetens namn har jag blivit snällare mot mig själv sista året, tycker jag. Men jag har en lång väg kvar.

Jag är glad och tacksam för att du läser min berättelse.

Nu är mina barn inga småttingar längre, men jag är fortsatt deras hjälte. Fick höra det igår kväll av min dotter, som närmar sig de tjugo snart.
Vi talar myckt om känslor och kärlek och hur mycket vi betyder för varandra i familjen. Det känns lite unikt och mycket underbart. Jag vet att jag är speciell på många sätt, troligen på ett positivt sätt i andras ögon. Själv undrar jag ibland om det är nåt fel på mig för att jag är FÖR öppen, För glad, för pratsam, för MYCKET!

Nu när jag börjar komma halvvägs i livet så har det så sakteliga börjat sjunka in att jag gillar vara mig själv, Jag gillar LillPer, mer än jag gjorde förut.

I helgen kommer det inte bli haveri. Men jag har redan "bestämt" mig att göra som vanligt. Har givetvis mycket svårt med den tanken just nu så här timmarna innan jag ska åka till flygplatsen för att plocka upp "gänget"

Jag är långt ifrån mina mål just nu, vill först och främst förändra min arbetssituation. Försöka ta en sak i taget, för mig är det mycket svårt då jag helst vill ha lösningar på allt nu och gärna samtidigt. Helst ett stort fläskigt paket med lösningarna levererade fram till ytterdörren.

Tyvärr funkar det inte så.
En målsättning i taget, vad är viktigast för mig just nu?
Det vet jag mycket väl vad det är.
Hörs på Söndag....hoppas jag.

Allt mitt bästa,
LP

Jag har läst ditt senaste inlägg massor av gånger.
Låt mig börja med att säga: Du är INGEN DÅLIG MÄNNISKA!
Starkt att du delar med dig av dina snesteg. Det kan låta konstigt, men jag tycker att det är lika viktigt som att dela med sig av framgångar. Bara att du gör det visar på att du är start och att du trots allt har en vilja av att sluta.
Känner så väl igen ditt självförakt, jag kan vara likadan själv. Tyvärr så leder det ingenstans, det vet vi ju båda två.
Sluta tycka illa om dig själv. Som jag förstått så har du barn och jag kan lova att de älskar dig och tycker att du är världens bästa pappa. Tänk på det när de mörka tankarna kommer. Glöm inte bort att det faktiskt finns en par småttingar (?) som förmodligen rankar dig högre än Stålmannen. Det är fanimej inte illa!

Det är inte min mening att vara någon Besserwisser och vifta med en massa pekpinnar, du är en vuxen människa som tar dina egna beslut men det skulle vara jäkligt kul att läsa här att du tog det lugnt och att det inte blev ett jättehaveri den kommande festhelgen.
Fundera på om du ska skita i alkoholen överhuvud taget den helgen. Jag förstår så väl att du inte har ork att berätta för de andra, jag vet precis hur det är. Fundera ut några bra lögner till att du inte dricker. Min senast vals är att jag bytt ut den medecin jag äter mot höga blodfetter och att läkaren bett mig avstå från alkohol den närmsta tiden för att se om medecinen har rätt effekt. Ingen jäkel säger emot den. Bara någon kunnig skulle fatta att det är en lögn. Jag kommer ändå inte till himlen så jag ljuger hellre än att dricka.
Vad kan jag säga mer än: SKÖT OM DIG!

där med att sprida budskapet vidare....ja, jag gör allt jag kan för att få folk att komma till denna sida men..men :-( Jag kan klart se en tendens hos de som jobbar med beroende att de helt klart väljer att inte ens gå in och titta på sidan. Jag har alkohohjälpens små reklamkort i bilen som jag delar med mig av tex vid poliskontroller, jag känner en del poliser som jag försöker få intresserade men tyvärr. Det absolut otäckaste är att flertalet "proffs" ALDRIG är inne på drogsidor och kollar hur försäljningen går till och att många av dem förespråkar förbud för såna sidor !!! *Förbud* !?!? När jag undrar hur de tänkt sig att det förbudet skulle se ut så blir de svarslösa.

Ibland dyker guldkornen upp, som din läkare tex, och de räddar så många liv men motarbetas många gånger av andra som inte fattar något.

När jag gjorde behandling var där en gubbe som var 76 år :-))) Han hade bestämt sig för att dö nykter efter att ha jobbat och krökat sen barnsben. Han hade ingen familj, utom en bror där relationen inte var så bra, så beslutet var enbart hans om att välja nykterheten. Den farbrorn gjorde stort intryck för mig eftersom han så klart deklarerade att han gjorde behandlingen bara för sin egen skull och att han visade att det aldrig är för sent att förändra sitt liv.

Alkoholen är listig, falsk och stark. Du har helt rätt i att det bara är du som kan förändra dig själv och det utan kryckor som Antabus. Men en bra ide' är att inte ens tänka tanken att röra vid ett glas/flaska/dunk/hink (stryk det som ej är tillämpligt :-) )som kan tänkas innehålla spår av alkohol. Inte nåt.

Ha en bra helg !! Det ska jag ha på Gården :-))

Jag saknar din röst Anli! Mycket saknar jag den. Jag vet att du tänker att man "måste" lyckas för att förmå sig att skriva här. DET är en skittanke, en dum tanke. Man kan ge något ändå. Och mig gav du. Så hör av dig om du orkar är du snäll.

Fia

Du är härlig MB som kan se det positiva i gubens drickande. Själv är jag inte riktigt där än. Givetvis hade "min" lägenhet redan hunnit gå. Lika bra det för förmedlingen hade en annan...med bättre läge och utan överhyra. Möblerad och nästa helg flyttar jag in. Catch? Vill jag vara kattvakt åt två katter i sex månader? Hellre kattvakt än gubbvakt kände jag och skrev på. Så tack för de vindar du blåst åt mitt håll NM! Och tack Pontus. Visst lever jag med en oro att trilla dit igen. Men jag ska inte nu. Ser detta försök till tillnyktrande som en sista chans till att ordna upp mitt liv. Trist är det att jag inte kan samsas med min man. Men jag får ta den här tiden. Både han och jag är helt överens om att skilsmässa ska vi inte ha ännu och nu ska jag bo hemma i ett dygn. Är ledig torsdag och fredag för att istället jobba helg. Min man dricker inte i veckorna när han ska jobba så det går bra. Helgerna däremot tycks vara ett ända långt festtillfälle. Bara det att jag inte klarade av det utan sög på vinet varje dag i veckan i slutändan. Tycker att DU är stark MB som klarar av att inte frestas. Nu har jag ju slutat med antabus vilket kan tyckas dumt men jag måste kunna fixa detta själv känner jag. JAG drack så nu måste JAG nyktra till. Men jag har ju min doktor. Utan den moroten skulle jag kanske inte lyckas. Men nu skulle skammen av att inte dyka upp där före mottagningen bli för stor. Han är en hjälte. En morgon var vi tre styckna som satt där före mottagning och väntade. En gubbe i 70-års åldern (Oklart vad han led av. Ensamhet?), en klart anorektisk ung flicka och sen jag. En riktigt god människa den doktorn. Har berättat för honom om denna sida så att han kan rekommendera andra alkisar. Han hade aldrig hört talas om sidan. Det tycker jag är skrämmande att inte alla inom vården informeras om detta. För jag tror att sidan kan göra skillnad. Se på Berra, Adde, Santorini, Victoria med fler. Visst eget arbete ligger bakom men sidan kan vara ett stöd tänker jag. De vänner man hittar och vågar vara ärlig med.

Fia

vi har det inte så lätt med våra gubbar och deras älskarinnor. Att bli bortvald till förmån för alkoholen är inte skoj.
Min sambo söp ihjäl hela förra helgen. Drack på fredag kväll, trött och småsur halva lördagen, sedan var vi på kräftskiva lördag kväll, och där fick han black out fram på kvällen. Han sov sej igenom större delen av söndagen... Tur i och för sej att jag har honom, han ger mej ganska ofta anledning att komma ihåg varför jag ville sluta dricka...

Hoppas innerligt att bostadsfrågan löser sej för dej!

Sköt om dej!
/MB

Ja, då vart det som vanligt igen då.
Efter 10 dagar utan alkohol, så reser jag iväg hemifrån på en ny tvåveckors jobbsafari till främmande land. Vill inte, orkar inte, kan inte motivera mig att tycka om vare sig jobb eller situationen jag befinner mig i. Jag söker med ljus o lykta nya möjligheter till annat jobb.
Nu är chansen stor att så blir fallet!

I vilket fall som helst så flydde jag denna ångest så fort jag kom fram och krökade till det rejält igår kväll.
Har ingen möjlighet att träna då jag är skadad just nu, så det blir bara dubbelt värre för mig.

Vet att jag kan sluta och vill försöka ha kontroll över dessa attacker av ångest utan att tanka på med alkohol.

Som vanligt är mina tankar fokuserade på mitt rastlösa, oroliga, hyperaktiva sätt så här dagen efter.
Jag tror ständigt jag har en diagnos som gör mig extra sårbar mot alkohol. Det surrar i huvudet med för mycket tänk och strävan efter nåt annat, bättre, ouppnåeligt. Vet inte vad det är, men jag söker mycket och ofta bekräftelse, vilket jag aldrig fick som barn.

Nå, imorgon vet jag att jag mår bättre igen. Det är skönt att veta.

Jag kommer ha en festhelg då vänner kommer till utlandet för att besöka. Jag har helt enkelt inte kraft, ork eller mod att berätta för dem utan kommer köra som vanligt är jag rädd. Tänker försöka vara måttlig, men det finns oroväckande nog inte i min värld.
Jag känner mig inte sjuk nog, eller redo för Antabus. Vill klara det utan. Fattar dock hur bra det måste vara.

Tänkte nu såhär; När helgen är över så är söndag min nya dag att börja om på. Tänker hela tiden att det är fel att skjuta uppsitt beslut men det kan väl inte vara sämre än att helt skita i det. Det blir lite som ett "nyårslöfte" och det vet man ju hur det brukar gå med såna?

Nu är det så mitt beslut ser ut, och då gör jag så. Söndag blir mitt nya avstamp. Det bestämmer jag väl för f-n själv.
Alltid denna tveksamhet och brist på självrespekt. Kan jag göra såhär, är det bra, vad ska folk tänka?
Skiter i det. Nu har jag snart en period framför mig då jag är hemma en längre period med mina kära. Då brukar det gå lättare. Ett stillsammare lugnare liv i mitt hem. Nu bor jag i kappsäck och ifrågasätter nästan ALLT runt omkring mig. Jag här, de kära där. Fan vad dålig människa jag är som håller på så här sjukt.
Självförakt.
Nä, nu ska förändringens vindar väldigt snart blåsa...

LillPer

kan se ut på väldigt många sätt. Nog tycker jag att du är urstark på flera sätt. Den som påstår att man ska vara osårbar och aldrig tvivla för att vara stark, vet inte vad styrka är.
Hoppas också verkligen att "din" lägenhet finns kvar. Inbillar mig att det hade blivit helt ok med den just nu?
Blåser iväg lite medvind ifrån min del av världen, Fia. Ha de gött så länge!/NM

Alau jag tycker du öppnar upp ett eget forum där du berättar om din situation där alla kan komentera och hjälpa dig på din väg framåt. Kram