av Gäst

Vill sluta nu!

m-m
sön, 2014-02-16 - 14:40

Hur går det med livet och alkoholen? Hoppas det är någorlunda med dig och att saker och ting reder upp sig på ett eller annat sätt. Nyktert då. Tänker på dig, har inte sett dig härinne på några dagar, har iofs inte varit så aktiv jag heller, men man håller lite koll på forumvännerna :)
/m

Pellepennan
mån, 2014-02-17 - 13:04

Ja, det känns tryggt och skönt att du håller lite koll m :-) Gällande alkoholen går det ganska bra. Imorgon 100 dagar och det låter ju lite maffigt!
Har ganska mycket runt öronen just nu. Både att göra saker och en massa känslor att bearbeta och det leder kanske till att jag inte har så mycket över för att fundera kring alkoholen. Det jag gör är väl att jag varje dag känner mig ganska nöjd med att inte vara packad/bakis eftersom det hade varit helt ohanterligt just nu. Allt annat i livet ska fixas, så det är bara att beta av. Är man klar i knoppen har man i alla fall en hyfsad chans att klara det.

Pratade alkohol med mina döttrar (dom större) och det kändes bra. Dom är ju i en ålder där det börjar bli aktuellt. Är lite av en balansgång. Jag vill inte ta glädjen ifrån dom, samtidigt som det känns som att man vill berätta om baksidorna. Men va tusan, vem lyssnar på en farsa, när man är i övre tonåren? Då är man ju odödlig! Medvetenheten om den egna dödligheten kommer ju lite senare i livet :-)

Nu skiner äntligen solen, så det får bli en sen lunchpromenad

//PP

konstnären
tis, 2014-02-18 - 07:38

Kul att höra av dig. 100 dagar leker man inte med Grattis. Själv har jag lagrat
5 månader plus en vecka, allt är omtumlande nytt och känslor om poppar upp.
Ja det är nog svårt det där med alkohol och tonårsdöttrar, och precis i den åldern
lyssnar man ju inte på föräldrarna, och inte vill man komma med förmaningar heller.
Klurigt. Idag ska jag till tandläkaren inget vidare och plånboken blir tom, men innan
blev den tom av alla pengar jag lagt på systemet. Räknar med ett filmstjärneleende
till sommaren så det blir lite jobb.
Jag känner mig oxså nöjd med det mesta. Saknar inte vinet. Spelar upp min inre film ibland.
Och då är det inte svårt. Ibland undrar jag var papegojan på axeln har tagit vägen, kanske
sitter på någons annans axel. Vad vet jag saknar den inte.
Stanna kvar efter mig
Ha en underbar dag
Konstnären

Pellepennan
tors, 2014-03-27 - 09:11

Ser fram mot en långhelg med min dotter. Ska bli riktigt skönt att bara så få ta ett par dagar bara för oss. Även jag tycker det känns "tryggt" och skönt med alla välkända som jag följer här konstnären, och ni andra! Ni är mina dagliga påminnelser på vart vi är på väg, och att det faktiskt kan gå. Samtidigt är naturligtvis tillströmningen av nykomlingar viktig. Dels för att det är fint att se var enda en som tar tag i ett så svårt problem. Samtidigt som man då blir påmind om hur jobbigt den första tiden faktisk kan vara.

Nu är det ju ganska lugnt med trafiken här inne, men jag är relativt säker på att problemet inte sover.

Finns ju här där jag bor en enda kille som sitter ute och dricker offentligt. Ni vet en "parkbänkarn" Han tittar ut så snart det blir vår och sitter sedan där så ofta han kan. Tittar ut över hamnen och pimplar sina 7,5 or. En väl laddad rygga var morgon vid 10 snåret. Faktum är att han har kontakt till andra som går förbi, och man ser ofta personer stå och prata lite med honom.

Så gjorde även jag härom dagen, och han är en schysst person, att han är alkis betyder ju inte att han är farlig ;-).Han frågade mig om jag var sugen på en bira, vilket jag tackade nej till. Säkert frågade han och tittade lite frågande...

Han vill nog väldigt gärna få lite fler i sällskap på bänken.

Tänkte när jag gick därifrån att jag kanske skulle ha sagt: Nej tack! Du vet, du och jag delar samma sjukdom och därför kan/vill jag inte...

Om jag vill säga det en annan dag går det ju alldeles utmärkt. Tåget har ju inte gått, och han sitter ju där varje dag när solen skiner...

Ha en fin dag!

//PP

konstnären
tors, 2014-03-27 - 12:59

Skönt att du är bakom mig, jag håller täten och jag har inte tänkt bryta den.
Lekt med tanken vad som skulle kunna hända då. Det skulle faktiskt vara katastrof
för mig. Det är ju aldrig fel att byta några ord med mannen på bänken. Kan berätta
att jag var på biblioteket i förra veckan och där inne var en ganska berusad man.
Det var precis som om han hade röntgenblick, nej tänkte jag han är på väg till mig.
Mycket riktigt men han var både intelligent och hade humor som glimmade fram i små
ögonblick. Det bästa av allt var att personalen inte körde ut honom, utan hämtade en
stol till honom. Han störde egentligen ingen, jag tänkte att han säkert var ensam, och
på hur lätt det kanske kan vara att hamna där när man inte orkar kämpa mer.
Fick mig en tankeställare när jag kände hans andedräkt, har jag gått omkring och luktat
gammal rutten råtta tänkte jag. Gick på lätta steg hem med en packe böcker.
Just nu inget som helst sug.
Skönt att det går så bra för dig.
Ha en fin dag
Konstnären

Pellepennan
lör, 2014-03-29 - 19:35

Läser om era vedermödor och även den tillförsikt som finns därute i vårsolen. Inte illa alls
måste jag säga! Vaknade i morse tidigt med min dotter i båten. En frukost ute i solen. Väl påpälsade i
Fleecejacka och sedan en tur ut på havet innan lunch! Det är verkligen livskvalitet.

Tidigare var det ju en kraftansträngning att få på sig mjukisbrallorna innan lunch.
Mycket nöjd med dagen vill jag skicka min lördagshälsning till alla kämpar.
Väl medveten om att det kan vara "högtrycket" innan nästa "lågtryck" passar jag på att bara njuta!

//PP

m-m
lör, 2014-03-29 - 22:13

Så härligt det låter, med en dag på havet. Själv har jag hållit mig på land och tittat ut över ett blått hav idag. Inte fel det heller. Njut av att känna att det går bra. Det behöver ju nödvändigtvis inte bli jobbigt igen :-)
Kram m

konstnären
sön, 2014-03-30 - 09:15

Är du en riktig sjöbuse, i vilketfall som helst låter det underbart med båten och havet.
Havet har alltid gjort mig lugn. Skulle ha svårt att bo i inlandet. Ja, du innan hasade
jag omkring i morgonrock till 12-tiden samtidigt som jag pimplade lite vin.
Det där med lågtryck tror jag inte på, men visst beredd är jag.
Just nu älskar jag mitt nya liv och är så tacksam.
Konstnären

Pellepennan
sön, 2014-03-30 - 10:09

Konstnären: Är kanske mer som min form av terapi och kanske ger mig det som andra söker i mindfulness, Yoga och vad vet jag :-)
Tycker att naturupplevelser verkligen kan pigga upp, och där känner jag verkligen hur det är att vara en del av något större
och må bra i det. Du m-m, hoppas du får en lika skön söndag i stugan, solen skiner säkert hela dagen :-)

//PP

Pellepennan
fre, 2014-04-04 - 13:13

Ett helt kvartal har redan gått av året vid är framme i andra kvartalet. Jag minns så väl hur jag på nyårsafton låg och läste på forumet. Stämningen var blandad av eufori hos dom som planerade inför ett nyktert 2014, och ett tarvligt groll som låg och förpestade här i gemenskapen. Sedan dess har det fallit av några skribenter, och ett gäng har tillkommit. Det är väl så det funkar med oss som har problem med drickat, och så forumet ser ut.

Ett kvarts år är ju ingen lång tid och det har verkligen gått så fort. Känner mig nöjd att jag har sluppit panta burkar, ljuga, planera förråden, ligga och må kass under den här tiden. Känner mig nöjd över att jag inte varit en del av den skit som detta medför under de månader som gick.

Jag börjar på allvar se tjusningen i att hålla mig nykter. Grämer mig - dag för dag - lite mindre över det pris jag betalat i livet på grund av drickat. Inget att ändra på nu, gjort är gjort och supet är supet :-). Jag är fast besluten att fortsätta färden på ett annat sätt.

Jag börjar med att belöna mig med en nykter helg. Önskar er vänner samma sak!

//PP

santorini
fre, 2014-04-04 - 19:01

att läsa när nån kommit några månader in i nykterheten och börjar se alla fördelarna. Grattis PP, visst är det en härlig frihet vi fått. Man får jobba på att komma över det som varit och se det som en livserfarenhet, förlåta sej själv och se framåt istället för bakåt.

m-m
tors, 2014-04-10 - 07:40

Det år väl idag du, liksom Konstnären firar? För det är ju en dag väl värd att fira! Bra jobbat,
Kram m

Pellepennan
tors, 2014-04-10 - 09:07

Och jag trodde att även du och jag delade dagen m-m, men så exakt noga är det ju inte! Det är kanske så att dom som står i startgroparna eller kanske befinner sig i de första veckorna ibland känner att det pratas lite maniskt om firandet av dagar, månader av oss som kommit en liten bit på vägen? Jag känner för min egen del att det inte går på annat sätt än att tänka ganska mycket på det man faktiskt har uppnått klarat av. Den första tiden var full av verkligt manisk tänkande på alkohol. Jag kunde ju inte göra något åt det. Det var ju liksom inte jag som tänkte. Jag låg nog mest i sängen den första tiden och bestämde mig för att inte falla för trycket. Från timma till timma den första svåra tiden. Det gick inte bra och jag kunde slutligen inte förneka för mig själv, hur sjuk jag var. Och det var nog när i slutet av november som jag slutgiltigt erkände för mig själv att jag förlorat kampen mot alkoholen. Jag hade förlorat och var beroende psykiskt och fysiskt. Det utlöste naturligtvis besvikelse, sorg ilska. Den typen av känslor satt i länge och kommer även idag ibland upp till ytan.

Det låter som en hemsk bild, och inom mig var det just hemskt. Utåt sett kunde nog ingen egentligen se vad det var som pågick i mig, och tur är väl det:-). Det är väl anledningen till att jag känner att jag idag tjatar lite om min nykterhet för er. Att jag gärna nämnder tid och mina delsegrar. Just för att det är en seger. Matchen har varit så tuff för mig, och den är helt och fullt på samma nivå som andra stora förluster, sjukdomar och kamper, som vi annars i livet kan möta. Skillnaden är att man teoretiskt sätt, när man vill, kan stänga av sitt eget "lidande". Det är ju bara att korka opp! Då försvinner ju allt det jobbiga på 3 minuter, och du blir istället bums belönad. Jag vet fortfarande inte vad det är som gjort att det nu har blivit fem månader.
Det är nog som konstnären beskriver det en rejäl portion "jävlar anamma" blandat med insikt att jag faktiskt inte längre har något val.

Som att medvetet lägga sig på en spikmatta, med intentionen att ligga kvar tills smärtan går över. Och till VARJE pris inte stänga av med alkohol!

Kanske kan vi se det som ett Vasalopp, det här med nykterheten. Skillnaden är att i nykterheten är starten jobbigast och där ger vi oftast upp. I Vasaloppet är det nog tvärtom? Kul, om än lite trångt dom första 5 kilometerna (har ju inte åkt själv så jag bara gissar). Alla vill liksom vara med om detta! Alla vill prova!

I nykterhetens Vasalopp är det tvärt om. Alla är vid startlinjen, man vet att man borde men man vågar, orkar kanske inte, när startskottet går. Vi ser en tung start och ett tufft motlut på 3 mil framför oss, samtidigt som det blåser orkan och är snöstorm. Fun? nopp!
Man tänker väl då "jag tar det nästa år" Det ligger ju inte i vår natur att utsätta oss för elände, vi är ju värda att ha det bra!

Vi är här en liten grupp som gav oss iväg, och bland oss ligger ett gäng kring Mångsbodarna. Motlutet har blivit till blandad terräng och vädret har vänt till växlande molnighet. Vi har hört (läst) att det finns åkare som redan är framme i Eldris. Men vi har kanske samtidigt förstått att det slutgiltiga målet i Mora nog faktiskt inte finns. Men det finns en "sägen" att bortom Eldris skiner solen, det är finfint före och oftast utförslöpa. Ingen står längre utmed spåret och hejar på, men det går så bra ändå!

I det spåret tänker jag ofta på dom som åker bakom och framför och bredvid. Har dom brutit? Har dom valt att åka vidare på sina egna sidospår och behöver inte vara med i arrangemanget för att fortsätta? Jag vet faktiskt inte, men jag åker vidare. Gemenskapen gör att jag har lättare att fortsätta, och jag ser ett par åkare som jag fortfarande tar rygg på.

Idag ingen alkohol, det får bli lite blåbärssoppa eller något annat, och det ska bli skönt!

Ta väl vara på er!

//PP

konstnären
tors, 2014-04-10 - 09:23

Jag vill även instämma i ett Grattis även om jag eller vi är lite maniska.
Vad bra du beskriver loppet, som en liten novell. Kanske har jag blivit lite
självupptagen det får andra avgöra. Men lite mallig är jag nog. Blir rörd när
du skriver om hur det var. Finns det något som kan få mig att börja gråta är det
min största fiende A.
Blåbärssopa dricker jag varje dag, även bra att ha med sig på spåret.
Visst var det kaos inom en när man insåg, att hit men inte längre kan du inte
sjunka. Sorg, vrede, att det blev så.
Ta väl vara på dig själv.
Konstnären

Pellepennan
lör, 2014-04-12 - 10:25

Vad som är det mest "problematiska" med att sluta dricka, har under min resas gång varit varierande. Initialt var nog rädslan för att jag förorsakat mig irreparabla fysiska skador stor. Senare kom andra fokus, som sorgen över att jag eventuell i framtiden inte kan backa bandet till normaldrickande. Ja, flera "fokusfrågor" har avlöst varandra. Något som under nästan hela processen varit aktuellt är att jag omedvetet sökt efter anledningarna till att jag hamnade i detta. Det är livets motgångar som har fått bära "hundhuvudet" för att Pellepennan fick alkoholproblem. Idag en liten bit in på vägen, har jag mycket svårt för när jag tänker på det viset! Anledningen är att det är något som måste förändras. Det går helt enkelt inte an att i framtiden tillåta sig att påverkas av negativa yttre omständigheter som gör att jag fattar oansvariga beslut för mig själv. Jag ska lära mig att jag bär ansvaret för mig själv och att det faktiskt är det enda jag kan påverka. Offerkoftan som jag tidigare skrivit om är en "programmering" till stor det förorsakad av alkoholen. Alkoholen har varit grogrund till att den har fått växa. Koftan ska inte få någon mer grogrund, så mycket är säkert! Jag har för avsikt att repa upp den och försöka sticka nå´t annat, ett par vantar kanske? Jag hatar verkligen min koftjävel! Därför är jag ärligt talat inte så förtjust i andras fula, kliande koftor heller. Men jag vet att dom finns och hur dom fungerar.

Naturligtvis har jag i livet - som de flesta - varit med om saker som har lett till att det har känts som att den lättaste vägen är att stänga av i ruset.
Inte annorlunda för mig än för många andra som försatt sig i alkoholberoendet. Försatt sig kanske någon frågar sig? Ja just det försatt oss! Precis så är det. Ingen har tvingat oss att hälla i oss den sprit som skulle leda till att stänga av sorg, oförrätter, ensamhet, besvikelser, värk, förluster. Därför har jag svårt för den typen av tankar när jag själv får dom. Dom tankarna är några av dom största lögnerna som alkoholen har gett mig.

Ingen tillförsel av gift för själen idag heller!

Det är skönt att ha vaknat till ytterligare en nykter dag

//PP

m-m
lör, 2014-04-12 - 22:36

Håller med dig i allt du skriver. Under mitt vindrickande har jag inte tänkt så aktivt på vad som fått mig att "behöva" vinet, har nog inte velat tänka att jag behövt det alls. Och det är ju heller inget man behöver tänka på, förrän den dagen man inser att det är svårt med en kväll utan. När man helt enkelt ska låta bli det, och känner det där suget som är nästan omöjligt att stå emot.
I processen att sluta/klara mig utan har det därför varit viktigt för mig att se vilka fördelar jag tycker mig ha haft av alkoholen, för att kunna slå hål på några myter för mig själv, och kanske ta tillvara på de bra sakerna och flytta dem till något annat. Belöning t.ex., det går ju att belöna sig med något annat efter en bra arbetsinsats, och det går att koppla av och bort på andra sätt.
Visst kommer det fortfarande såna där orättvisetankar - varför just jag... men varför inte jag? Alla som dricker alkohol med den regelbundenheten och mängd kommer ju att bli beroende. Det tillhör ju liksom alkoholen i sig att vara beroendeframkallande, både fysiskt och psykiskt. Något man gör varje dag, eller nästan varje dag, blir ju en vana som blir svår att bryta, att hitta nya rutiner är inte alltid så enkelt, och det är frestande att falla tillbaka i det som är välbekant, och som man vet fungerar. Resan mot nykterhet har ju varit som att slänga sig ut i något okänt. Man är inte längre samma person som man trodde att man var.
Det viktiga är väl både att slänga bort den där kliande och tyngande offerkoftan samtidigt som man inte får vara för hård mot sig själv. Gjort är gjort, och från och med nu kan det bara bli bättre, och annorlunda.

Ja, PP, det blev ett längre inlägg än jag tänkt, och jag vet inte om det hängde så mycket ihop med det som du skrev, men ditt inlägg väckte tankar hos mig.

/m

konstnären
sön, 2014-04-13 - 07:57

Hoppas du tillbringade lördagskvällen med att repa upp din gamla äckliga kofta.
Svår att bli av med den har det varit, men ibland så. Nej, inte har någon tvingat
oss att hälla i oss alkohol. Jag gick självmant. Jag har några bilder kvar uppe i hjärnan
som jag har så svårt att plocka fram, jag håller på med det nu för det är ett måste om
jag någon gång ska bli hel.
I morgon är skitrolig måndag då jag ska ligga i tandläkarstolen för sista gången då jag
håller på med storrenovering. Jobbigt, men snyggt ska det bli. Tänkte på det igår att jag
inte hade tandläkaren som min fovorit när jag drack. Han stoppade ner i ett lönnfack som bara
jag kunde öppna. Har nu öppnat dörren för honom och han härjar fritt bland mina tänder.
Men jag vet vad jag får när han är klar.
Sedan jag trädde in i nykterheten känns det som jag måste göra något hela tiden det är nytt för mig.
Innan var det ju inte idag, det tar jag en annan dag. Sedan har jag mina rutiner jag hänger fast vid.
T.ex. ladda kaffebryggaren på kvällen, lägga ägg i en katstrull med vatten. Knäppt egentligen, men
tror att det kommer från mitt misbruk att nu jävlar anamma ska det vara ordning.
Ha en fin dag
Konsrnären

m-m
sön, 2014-04-13 - 08:41

Har blivit likadan, Konstnären :-) Häller inte på vatten på äggen, men har noga koll på mina rutiner, och nya sätt. Vill verkligen ha ordning nu, och det kommer sig väl av också att tankeverksamheten fungerar hela dygnet. Inget kaos, och att rädda upp situationen för stunden. Skön känsla!
Ha en bra dag!

Pellepennan
sön, 2014-04-13 - 19:53

gjorde jag något helt annat än att repa upp offerkoftan. Något mycket bättre. Nämligen matlagning, kortspel och högläsning med lilltjejen.
Vi vaknade väl vaggade till en blåsig men solig imorgon. Ägnade faktiskt inte en tanke åt koftan, och det var skönt det.

Blir lite skräckslagen när jag läser vilken ordning ni verkar ha på allt. Hälla vatten på äggen på kvällen?
Tror jag smäller av :-) är anledningen att man då sparar 2 sekunder på morgonen?

Däremot att förbereda kaffebryggaren låter som en bra idé. Med en timer vaknar man då till doften av nybryggt kaffe.
Kanske något jag ska fundera kring.

Något annat jag funderat kring är forumets olika rum. Vilka jag läser och varför, eller varför inte så mycket.
Kollar idag gärna in en sväng både på förmiddagen och kvällen. Det gör mig gott att hålla det vid liv. Ibland kan det gå några dagar
och det är ok det med. I fallande ordning läser jag följande delar.

- förändra sitt drickande-
- Hjälpa någon närstående
- det vidare livet
- dricker jag för mycket

Förändra sitt drickande
Tycker att delen rymmer mycket och det mesta som intresserat mig. Oavsett om det är under de första dagarna eller en liten bit in i processen. Eftersom jag inte har haft några andra bollplank direkt i detta, har det varit och är oerhört värdefullt. Inte minst dom som skriver, och fortsätter trots att det svåra har blivit lättare. Anledningen att jag läser mest här är för mig ju ganska självklar. Det är just att förändra mitt drickande jag ägnar mig åt. Eller om man ska vara helt ärlig, så handlar det för mig om att ägna sig åt att inte dricka alls mer, helst aldrig mer, med handen på hjärtat! Det har gett mig mycket kraft.

Hjälpa någon närstående
För att lära mig mer, och förstå hur det är att leva med någon som dricker, som även jag gjort. Ibland tycker jag nog att det verkar som om alkisarna som skildras där är värre än jag själv någonsin har varit ;-) Jag vet själv med mig att jag inte har druckit på det sättet och struntat i andras oro. För mig var det nog mer som att jag fick feedback som "du kanske borde kanske tänka på att inte dricka så mycket/ofta?!". Våldsamheter, press, egoism och empatilöshet tycker jag ofta det verkar vara mycket av. Det verkar ofta vara mycket svåra situationer och ibland kanske blandat med även annan "galenskap" än att dricka mycket. Kanske låter som en konstig formulering från en som själv har problem med drickat? Vill på inget sätt förminska problemet i att dricka för mycket, men alla kanske inte blir så illa däran och elaka ändå? Som tur är för min egen självbild ser jag i alla fall inte på mig på det viset.

Det vidare livet läser jag mest för att få lite hopp om framtiden när jag suktar efter det.

Dricker jag för mycket
Är nog den forumdel jag idag läser minst på. Har nog uppfattat det så att den som hittar hit och skriver ett par rader har ett osund förhållande till alkoholen, oavsett om det är mycket och var dag, eller om det bara är en gång i månaden och blir helt knas då. Förändra sitt drickande borde man ju kanske tänka på ändå? Anledningarna att man har eller kommer att utveckla problem kan var så många. Innan man funderar på detta på "sin stilla kammare" så kan man nog inte påverkas av vad andra tycker. Och hur man ska göra att nå ut till folk innan det är kört är en svår bit att lösa. Jag själv fick redan i sjuan åka på en typ av lägerskola och sedan "föreläsa" för mina skolkamrater om droger och alkohol. Just då tog jag det på allvar, men jag blev ju ändå inget vidare föredöme senare i livet om jag säger så....
Nu idag däremot - när jag så att säga - redan sitter med skägget i brevlådan, kanske jag kan agera som ett föredöme? Åtminstone för mina egna barn, men inte ens det vet jag med säkerhet om det går. Läste boken AnsvarsFull och det finns ju så många exempel på att även dom som sett elände själva går igenom elände. Livet kring missbruk är allt bra konstigt ändå!

Oavsett var man läser och skriver är det värdefullt, och jag anser att alla som hittar hit förtjänar respekt, pepp och ett varmt välkomnande. Det är ju något viktigt vi sysslar med allihop!

//PP