Senaste kommentarerna i forumet

En bra bok om medberoende är "how it works" som är Alanons huvudlitteratur. Den finns på svenska också men jag tycker att budskapet på engelska är mera rakt på. Det är bara att söka på Google på boktiteln så kommer du att hitta flera sidor som säljer den.

Såg på nyheterna ikväll där ett bidrag handlade om en studie som just publicerats. Kom att tänka på dig, Raketforskaren.
Den handlade om en långtidsstudie, där man sedan 90-talet följt personer som hade blivit långtidsarbetslösa i krisen.
Man har nu kommit fram till att fler av dom hade fått alkoholproblem, än den grupp som fick behålla jobben.

Där ser man vilka häpnadsväckande resultat lite forskning kan ge!

Hoppas för övrigt att jycken inte boat in sig hos dig. Har han det så öppna fönstret och släng ut den!

(skrev han om jycken, men det måste väl vara så eller?)

//PP

Ja, det har blivit värdefullt och väl värt att vårda.
Känner just nu själv ingen oro för det, men jag
tror det är viktigt att komma igen direkt, om det
skulle inträffa. Det som hände sist för mig var att
jag tänkte: Om jag nu kan sluta, kan jag lika gärna
hålla på ett litet tag, när jag ändå är igång.
ett litet tag kan lätt bli ett långt tag...
Kanske är det som med hästar. trillar du av och
slår dig, så upp fort som f__n igen?!

PP

Och dessutom mycket bra läsning på hemsidan. Tack för tipset!

/m

vi definitivt som den är. Inga återfall eller återsteg...
Kram!

Har haft en del tankar kring detta, och pratade med min psykolog om det sist. Ju längre tid jag är nykter, desto mer känns det som den är värd. Det är liksom som att ha ett guldägg i händerna, eller något ömtåligt. Tappar jag det och det går sönder kanske jag aldrig kan laga det mer? Typiskt svartvitt tänkande, och inget som gagnar mig. Har efter det försökt släppa de tankarna, och fick bra bekräftelse på det nu. (Inte för att jag tänker mig något återsteg (bra uttryck), känner mig helt nöjd med alkoholstatusen som den är nu, dvs noll...)
/m

Är väl vad det handlar om? Hos dig såväl som hos flera av oss andra här. Det är ju ett arbete bara det att ta tag i, och tänker att du kan kanske få lite bra tips av din terapeut? Jag har lyssnat en del på ljudböcker om det, passar bra i ämnet tycker jag, får liksom rösten och orden direkt till mig. Senast på Olof Röhlander Bli en vinnarskalle, och Sanna Ehdins Sluta kämpa, börja leva. Bra båda tycker jag. Olof Röhlander har en bra hemsida, www.upphopp.se tror jag den heter, där han skriver om mental styrketräning.

För min del kan jag nog ändå känna att ju längre nykterheten håller, så växer min självkänsla bara av det. Har liksom inget att dölja nu, ingen alkoholtrötthet, eller trögtänkthet pga vindrickande att dölja. Ingen skamkänsla över att det blivit för mycket att dricka och undringar över om jag pratat för mycket, eller sagt något konstigt osv.

Hoppas du kommer vidare med de känslorna, och starkt jobbat med dina nyktra veckor!

/m

Förstår inte helt det där med att du skulle vara annorlunda.. annorlunda från vad? ;)
Alla säger och gör saker man inte är helnöjd med!?
Har följt dina inlägg men har inte så mycket möjlighet att skriva tyvärr.
Beundrar din nyktra styrka! Go girl :)

Min kära, kära syster, så glad att hon finns, även om hon är långt borta. Pratade med henne idag och tog del av hennes klokhet. Jag befinner mig i ett mellanland och väntar på vad som händer här näst. I o f s är det full rulle på hemmafronten, så väntan är mer bildlig än konkret. Var hos terapeuten och fällde tårar. Det är så förbannat att jag inte lyckas leva fullt ut. Att jag ältar problem. Jag har det bra, egentligen. Såg ett program igår om barn med hjärncancer. Jag blev så ledsen över deras lidande. Så tappra de var mitt i allt detta de fick genomgå. Vissa obotligt sjuka. Jag grät och kunde inte somna. Alla dessa barn i världen som får kämpa för sin tillvaro p g a sjukdom, försummelse och annat. Vem är jag då att komma med mina fjuttiga, små problem med att anpassa mig till livet? Jag vet att var och en lever i sin tillvaro och sin verklighet. Likväl blir jag förbannad över att jag kastar bort något som andra skulle vara så tacksamma över. Funderade länge på om jag skulle hitta ett annat ställe att vädra mina tankar, men jag stannar ett tag till.

Jag har boken och tycker den är mycket bra.

Om någon vill läsa där.

https://www.mielenterveystalo.fi/sv/aikuiset/itsehoito-ja-oppaat/itseho…

PP

Får skylla på dotterns platta:-)

Hittade det här på nätet. Bra rader om vad som händer, och eventuellt varför man tar ett återfall. Och hur man kan gå vidare.

För eller senare kan du hamna i en situation där du trots allt överskrider dina gränser. Det är ingen katastrof, bara du har rätt inställning till det. Människor uppfattar ofta denna typ av händelser mycket svartvitt. När de tagit en drink anser de att spelet är förlorat och då ger de efter för sina begär till fullo. Det beror inte så mycket på alkoholen, utan på de allmänna uppfattningar som man kopplar till drickandet.

Om du alltså trots dina motsatta försök ändå har gått över gränsen, är det bättre att inte ta det hela som ödets makt. Det betyder inte omedelbart att "sjukdomen har återkommit", det är inte det slutgiltiga beviset på din svaga karaktär, det är inte ens en omfattande kollaps. I stället för att klandra dig själv kan du tolka det som en lärorik erfarenhet.

Det viktigaste är att du sätter stopp för drickandet direkt. Om du fortsätter att dricka i flera dagar är det avsevärt svårare att återgå till nykterhet eller måttlighet.
Känner du någon som kan stötta dig i en situation som denna? Ring den personen.
Utforska noga händelserna, dina tankar och sinnesstämningar före återfallet, så att du i fortsättningen kan undvika motsvarande situationer.
Om du inte kan sätta stopp för drickandet och inte får hjälp i din närmaste omgivning, sök vård.
Vissa gånger kommer återfall oväntat som ur tomma intet, andra gånger föregås återfallet av en allt mer spänd situation, obalans i livet och också att man bäddar för ett återfall. Individen kan omedvetet förebereda sitt återfall genom att utsätta sig för sådana frestelser som är omöjliga för honom eller henne att motstå. En del köper alkohol hem för "gäster", andra "råkar" stöta på sina supbröder, med åter andra startar ett familjegräl som lämpar sig för avsikten.

Om du noga tänker tillbaka på dina tidigare återfall, upptäcker du kanske att du någon gång gjorde sådana till synes oväsentliga drag som i fortsättningen oundvikligen lett till att du förlorat kontrollen. Var alert för sådana drag.

Lär dig att förutse eventuella återfall och identifiera sådana val och beslut som du tar som leder till farliga situationer.
Gör upp en "ruttkarta" för dig själv; en beskrivning av ett händelseförlopp som ledde till återfall. Vägskälen på kartan beskriver sådana till synes oviktiga val och beslut som ledde till att du bröt mot dina regler om drickandet.
Positiva förväntningar på berusningen spelar ofta en mycket avgörande roll när det gäller återfall. Du kan balansera dessa förväntningar genom att alltid ha med dig kortet där du listat negativa följder av drickandet. En titt på kortet i det kritiska ögonblicket kan hjälpa dig att hantera den problematiska situationen.

Dubbelt

Heja m-m hoppas du aldrig kommer före mig, så förstår du vad som hänt mig.
Bamsekram
Konstnären

Innan jag hittade din tråd här så kunde jag verkligen inte förstå hur jag kunnat må så dåligt. Men nu inser jag, alkoholen ger mig ångest, inte det jag gjort eller inte gjort eller sagt eller inte sagt. Utan själva alkoholen. Att alkohol är ångestframkallande visste jag ju men poletten har inte trillat ner. När jag var 20 drabbades jag av depression och ångest vilket jag nu inser vidmakthölls av att jag festade flera gånger i veckan. För att döva, säkert, men också för att jag verkligen gillade att dricka. Men då kopplade jag inte ihop alkoholen och ångesten. Nu, när jag inte dricker så ofta, och mestadels är fri från ångest, blir det så tydligt! Tack, Berra, för att du hjälpt mig inse detta!

Härligt m-m!
Hoppas jag aldrig kommer ifatt dig!!!
Ha det - kämpa på!

själv ligger jag på 16 och en halv :-) fyra månader nästa vecka. Visst är det skönt?
/m

Riktigt bra!5 månader är mer än en tillfällighet!!!!
Min 5 månadersdag blir i alperna v8. En riktig prövning då alpresorna brukar vara synonymt med ett högt intag!

Ha det - kämpa på!

Grattis till dina 15 veckor. Var stolt det har du all rätt i världen att vara.
På tisdag firar jag 5 månader. Inne i en bra period nu.
Kram
Konstnären

Tack PP du är en vänlig själ!

För mig är det anledning att tillägga att det är fantastiskt.
Jag ser för egen del fram mot tremånaders "gränsen"
Du föll inte, det är stort!

Grattis

//PP

Hur går det för dig Cicero?
Ett tag sedan du skrev.

Ha det - kämpa på!

Ja, tappa vikt är en obehaglig följd av att inte pimpla öl... ;-)

Ha det- kämpa på!

Nämligen att jag ju har tänkt att tillåta mig själv att dricka lite öl helgen som kommer här nu, men ju närmare jag kommer den desto mer känns det som att jag ska hoppa över den ändå.
Jag har inte haft såna där ångesttankar alá jag är alkis och kommer aldrig att kunna dricka igen utan har tagit de här hittills 16 dagarna med ro.
Har haft en viss rastlöskänsla, men det är inte kopplat till något fysiskt behov. Inte heller är jag stressad eller har något annat som jag mår dåligt över, tvärtom så funkar allt just nu och dagarna flyter på i rasande takt.

Däremot så känner jag inte alls den där euforiska känslan över nykterheten som jag gjorde de första gångerna när jag hade min nyvfunna insikt om mina alkoholproblem för en sådär 6-7 år sedan. Då kunde jag gå helt lyrisk över hur snabb hjärnan blev och att jag helt plötsligt lade märke till så mycket detaljer, kom ihåg allt osv. osv. Idag vet jag att det helt enkelt är mitt vanliga HSP-jag och den vetskapen har sjunkit in och lagt sig väl tillrätta i mitt sinne.
Jag finner mig faktiskt inte alls i något lyckorus på något sätt, utan är precis lika bra på att inte göra någonting alls som nykter, precis som när jag befinner mig i mina drickaperioder, skillnaden nu är att jag VÄLJER att inte göra nånting. Gott så, så småningom så infinner sig tristess och jag börjar göra lite mer saker än de vardagliga, men det får vi se när den tiden är här.

Jobbade kväll igår och på väg till bilen så kommer jag på mig själv att tänka att "det hade varit jävligt gott med en öl när jag kom hem. Jag har ju bevisat för mig själv att jag kan sluta att dricka när jag vill, så jag är normal!".
I nästa sekund kommer jag på mig själv att tänka att "hur många normala människor diskuterar över huvud taget med sig själv om att man kan sluta att dricka när man vill?". Ingen - konstaterade jag för mig själv och tog två smörgåsar i stället och kollade på en film som heter "Smashed" som handlar om en alkistjej som går med i AA och slutar dricka, men hennes lika alkoholiserade pojkvän gör resan ganska besvärlig.
Sevärd film faktiskt. Går att se här:

http://www.swefilmer.com/smashed-2012/smashed-2012-video_b0216d884.html

Det faktum att jag fortfarande letar efter alkisfilmer gör att jag blir säkrare och säkrare på att det enda vettiga för mig just nu är att hålla liv i nykterheten tillsvidare. Jag går inte miste om något, eftersom jag aldrig går ut och festar utan bara sitter hemma och klipper öl efter öl och gör exakt samma saker som jag gör när jag är nykter. Skillnaden är att det där som jag gör vanligtvis blir något roligare, ja... jag intalar mig det iaf, men ska man vara ärlig så är det faktiskt bara de två-tre första ölen som är något att ha, resten åker i per automatik och blir gärna 8-10 stycken halvlitrar innan kvällen är slut. Ångesten dagen efter är inte värt det och eftersom jag inte vill dricka två öl så låter jag bli dem med.

Fan vad långt det blir varje gång... ja, jag har ingen att diskutera detta med på riktigt. Eller egentligen har jag det, men jag klarar det här på egen hand. Forumläsning är också en form av terapi. Det gäller att hålla medvetenheten vid liv, annars vet jag hur det slutar med fler och fler öl och oftare. Inte bra.
Folkölen har jag insett nu efter två veckor utan dem - är egentligen bara ett sätt att stå ut mellan de tillfällena som man kan gå "all in". Man underhåller alkoholismen på det sättet. Vet inte vem jag försökt att lura egentligen.

Sa jag att jag tappar i vikt och omfång? Känner mig SNYGG!! Haha!

Ha det!