av Gäst

Vill sluta nu!

Pellepennan
fre, 2014-01-31 - 15:17

Jag tror att det kommer att bli mer uppåt. Tänker på att det känns som att det går långsamt, men när jag innan skrev om sömnen här så ser jag ju att det händer grejer. Blir nog lättare att se allt efter som tiden går. Säkert är det så att verkligheten legat där och väntat på oss hela tiden. Bara att slicka sina sår ett tag. och sedan sparka igång nästa kapitel i livet.

Tänker just för mig själv vilken enorm skillnad det är att se på saker, när det inte handlar om mig själv. Är ingen vidare bra coach till mig själv alla gånger. Kanske det där som m-m Askan och Mm, skrev om igår kväll? Självbilden...

Nej du Nike! Nu snart till Bolaget, Har druckit saft hela veckan och är faktiskt sugen på lite humle och maltsmak nu. A-fri Veteöl får det bli ikväll till maten. Det är verkligen märkligt. Oftast nöjd med en. Har säkert med alkoholfriheten att göra!

Ta var på dig! Kram//PP

Weekend
fre, 2014-01-31 - 15:25

Håller med dig PP.. en alkoholfri pilsner är jäkligt gott nu förtiden!
Bara svärsonen som knorrar när det inte finns riktig bira! Han kan fan köpa sin egen öl!

Ha det - kämpa på!

Nike
fre, 2014-01-31 - 15:48

Ja - håller med! En alkoholfri öl när jag lagar mat, och sen är suget borta för kvällen, både vad gäller alkohol och alkoholfri öl. Trodde jag ju aldrig, men helt underbart att det funkar. Trevlig helg alla! /N

Pellepennan
fre, 2014-01-31 - 22:48

Somnade till när jag nattade lilltjejen tidigare, och vaknade av att telefonen surrade i fickan. En skolkompis pappa till min dotter ringde. Han ville bara stämma av en aktivitet jag ordnar för tjejerna imorgon. Han beklagade att han dragit mig ur sängen halv tio ;-) Min tanke när han lagt på var - att han var nykter. Som om det skulle vara något konstigt eller ovanligt att någon är nykter en fredagskväll?! Att jag tänkte så är nog resultatet av hur min värld sett ut. Alla gånger folk ringt till mig vid den tiden, och jag bara låtit det ringa till mobilsvaret gått på. Ringt upp folk dagen därpå och sagt; "Batteriet var dött", "hade glömt telefonen i bilen" eller "jag somnade vid nattningen. Alla konstigheter man kunde få för sig, när man drack efter nattning, även en helt vanlig veckodag. Inte bara jag verkar blivit lite friskare. Även min mobil klarar sig märkbart bättre från okontrollerade urladdningar nu mera.

Nu tänker jag somna om. Ligger och funderar på att det är årets första lönehelg efter mångas "januarisvält" och hur det ser ut nere på stan. Månne ett och annat nyårslöfte ofrivilligt ryker? Så glad att jag ligger här och lyssnar på en sovande unge istället!

//PP

Buzzz
lör, 2014-02-01 - 08:56

Jag log igenkännande här, för även min telefon har fått ett mycket bättre batteri... :-)
Man hade ju absolut ingen lust att svara när man inte var säker på att tungan skulle forma orden som man ville.

Än värre var när någon bekant helt oanmäld dök upp bara för "att hälsa på och snacka lite".
Kändes ju otroligt jobbigt ju senare på eftermiddagen/kvällen det var. Då man hade man ofta lyckats komma in i sludderstadiet och fick kämpa ordentligt för att försöka prata rent. Dock tror jag att vilken tvååring som helst skulle gjort det bättre.

Många som kom på besök MÅSTE ju ha lagt märke till och undrat över alla de "ärenden" man var tvungen att fixa med och försvann några minuter från bordet man satt vid.
Glömt att låsa en dörr, flera toabesök, gå ut och fixa en grej, gå och hämta något osv, osv.
F_n hur kunde man tro att gästerna inte förstod vad som pågick? De måste ju ha fattat! Men aldrig någonsin att någon har haft en kommentar eller velat prata om det (förutom min fru då).
Vilket eländigt beteende.

Känns som man nu slipper bära ett väldigt tungt socialt ok på sina axlar.

Ha en fortsatt skön helg PP.
//Buzzz

m-m
sön, 2014-02-02 - 15:03

Läste ditt inlägg i Lexis tråd om att du berättat för din mamma och responsen (eller bristen den...) också. Fascineras över hur ovilliga vi kan vara att ta till oss saker som känns svåra. Försvarsmekanismer som förnekelse är uppenbart starkt rotade. Starkt av dig att berätta, trots att utfallet inte blev så givande. Själv skulle jag aldrig i hela mitt liv kunna säga något till mina föräldrar. De är så gott som nykterister (pappa tror jag aldrig har varit på bolaget) och mamma dricker väldigt lite. Alkoholproblem är det värsta som finns i deras ögon. Huamej,trillar man dit är man inte mycket värd. Då det finns alkoholism i släkten har jag fått höra om detta i hela mitt liv, hur lätt det är att trilla dit osv, och den ton jag hör från min mamma när hon beskriver någon som har problem, eller gudbevars varit onykter, ja det är som att prata om någon som är grovt kriminell och inte värd att kosta på någon medkänsla eller nyanserad tanke. Kanske gör att det blir ytterligare skamfyllt att prata om... när man blir matad med de värderingarna?
Ja, vad vill jag säga med detta? Vet inte, men det var reaktionen som kom upp. Och att det inte är lätt att få stöd av vänner och familj - antingen pga att de själva har problem och då inte kan/vill se det man själv har, eller att de inte har egna alkoholproblem och då är det nog väldigt svårt att förstå hur det kan uppstå, och hur svårt det kan vara att bryta mönstret.
Ha en bra dag, och hoppas att dina runt-omkring-problem löser sig på bästa sätt.
/m

Pellepennan
sön, 2014-02-02 - 20:41

Ja m-m, det är klurigt och svårt att ta upp detta. Naturligtvis är det även som i ditt fall svårt när det handlar om en kultur som kanske grundar sig lite på att "bra " människor inte dricker. Kanske i vissa familjer är mer uttalat än i andra. I mitt fall är det inte direkt så. Tendenser till problematiskt förhållande till alkoholen finns ju. I grund och botten är säkert anledningen att det är "fult" att dricka. Att smussla och hymla. I till exempel mina morföräldrars värld var det männen som drack öl, sprit och grogg. Damerna när jag var liten smuttade eventuellt på ett glas danskt körsbärsvin. Sedan gick nog säkert mormor och försökte hålla koll på vad, och hur mycket, morfar blandade i drinken. Han hade nog vad vi idag tycker är ett ganska normalt beteende. Ett par drinkar på fredagen. När det var fest lite mer.. gärna till nosen blev lite röd :-) Historier om att hon spädde ut så att flaskan till helggroggen skulle räcka länge. Enda till han beklagade sig och hävdade att groggen inte "tog" som vanligt. Inte konstigt alls när exempelvis vodkan närmade sig några futtiga procent i styrka ;-)

Senare blev även för den generationen drickandet mer och mer jämställt. Men det var ju alltid fult att inte ha spriten under kontroll! Skräckhistorier om någon i grannskapet som hade problem.
När mormor senare blev själv, tog även hon ett glas då och då. När hon var över 80 tyckte hon att hon kunde unna sig det. Fick för sig att det var bra för hälsan, och i hennes läge var det säkert det!

I helgen dök för övrigt - även här - ytterligare två grannar upp för att tacka för hjälp jag utfört under de gångna veckorna. I båda fallen med hjälp av lite bättre rödvin. Man ger ju bort vin till någon som mig (till dom flesta förmodar jag) och det är nästan alltid rött. Vinförrådet byggs således på. Det fina är ju att jag i och med det har något att bjuda på om någon har lust. Det har i alla fall inte jag just nu!

//PP

Pellepennan
tis, 2014-02-04 - 18:22

Hittade det här på nätet. Bra rader om vad som händer, och eventuellt varför man tar ett återfall. Och hur man kan gå vidare.

För eller senare kan du hamna i en situation där du trots allt överskrider dina gränser. Det är ingen katastrof, bara du har rätt inställning till det. Människor uppfattar ofta denna typ av händelser mycket svartvitt. När de tagit en drink anser de att spelet är förlorat och då ger de efter för sina begär till fullo. Det beror inte så mycket på alkoholen, utan på de allmänna uppfattningar som man kopplar till drickandet.

Om du alltså trots dina motsatta försök ändå har gått över gränsen, är det bättre att inte ta det hela som ödets makt. Det betyder inte omedelbart att "sjukdomen har återkommit", det är inte det slutgiltiga beviset på din svaga karaktär, det är inte ens en omfattande kollaps. I stället för att klandra dig själv kan du tolka det som en lärorik erfarenhet.

Det viktigaste är att du sätter stopp för drickandet direkt. Om du fortsätter att dricka i flera dagar är det avsevärt svårare att återgå till nykterhet eller måttlighet.
Känner du någon som kan stötta dig i en situation som denna? Ring den personen.
Utforska noga händelserna, dina tankar och sinnesstämningar före återfallet, så att du i fortsättningen kan undvika motsvarande situationer.
Om du inte kan sätta stopp för drickandet och inte får hjälp i din närmaste omgivning, sök vård.
Vissa gånger kommer återfall oväntat som ur tomma intet, andra gånger föregås återfallet av en allt mer spänd situation, obalans i livet och också att man bäddar för ett återfall. Individen kan omedvetet förebereda sitt återfall genom att utsätta sig för sådana frestelser som är omöjliga för honom eller henne att motstå. En del köper alkohol hem för "gäster", andra "råkar" stöta på sina supbröder, med åter andra startar ett familjegräl som lämpar sig för avsikten.

Om du noga tänker tillbaka på dina tidigare återfall, upptäcker du kanske att du någon gång gjorde sådana till synes oväsentliga drag som i fortsättningen oundvikligen lett till att du förlorat kontrollen. Var alert för sådana drag.

Lär dig att förutse eventuella återfall och identifiera sådana val och beslut som du tar som leder till farliga situationer.
Gör upp en "ruttkarta" för dig själv; en beskrivning av ett händelseförlopp som ledde till återfall. Vägskälen på kartan beskriver sådana till synes oviktiga val och beslut som ledde till att du bröt mot dina regler om drickandet.
Positiva förväntningar på berusningen spelar ofta en mycket avgörande roll när det gäller återfall. Du kan balansera dessa förväntningar genom att alltid ha med dig kortet där du listat negativa följder av drickandet. En titt på kortet i det kritiska ögonblicket kan hjälpa dig att hantera den problematiska situationen.

m-m
tis, 2014-02-04 - 20:27

Har haft en del tankar kring detta, och pratade med min psykolog om det sist. Ju längre tid jag är nykter, desto mer känns det som den är värd. Det är liksom som att ha ett guldägg i händerna, eller något ömtåligt. Tappar jag det och det går sönder kanske jag aldrig kan laga det mer? Typiskt svartvitt tänkande, och inget som gagnar mig. Har efter det försökt släppa de tankarna, och fick bra bekräftelse på det nu. (Inte för att jag tänker mig något återsteg (bra uttryck), känner mig helt nöjd med alkoholstatusen som den är nu, dvs noll...)
/m

Pellepennan
tis, 2014-02-04 - 20:48

Ja, det har blivit värdefullt och väl värt att vårda.
Känner just nu själv ingen oro för det, men jag
tror det är viktigt att komma igen direkt, om det
skulle inträffa. Det som hände sist för mig var att
jag tänkte: Om jag nu kan sluta, kan jag lika gärna
hålla på ett litet tag, när jag ändå är igång.
ett litet tag kan lätt bli ett långt tag...
Kanske är det som med hästar. trillar du av och
slår dig, så upp fort som f__n igen?!

PP

Pellepennan
tors, 2014-02-06 - 00:40

Sen några dagar påtagligt ökat behov av beredskap mot A. Inte på grund av längtan efter berusning. Mer på grund av stor känslomässig ansträngning och en önskan att temporärt kunna få stänga av. Upp med nävarna, typ DEFCON 3. Fördelen, om man nu kan se det så, är att jag är mycket medveten i situationen. Visste det skulle kunna komma, och kan nog vänta mig att det hänger kvar. Kan säkert även bli betydligt värre en tid framöver. Vilken jävla soppa kan man tycka, när jag tänkt fira mina tre månader nästa vecka, och hade hoppats att det skulle kännas som en ljus triumf.

Vaknar i alla fall nykter imorgon, det känns bra.

/PP

konstnären
tors, 2014-02-06 - 08:01

Du klarar det pelle. Så kan jag oxså känna att just få stänga igen. Men farligt, farligt
för mig. Jag har grunnat och grunnat, har heller ingen längtan eller sug numera, men när
det uppstår en stor grej som jag måste ta itu med nykter skulle jag önska att jag kunde
stänga av med A. Men jag tror och hoppas att dit är steget långt för mig just nu.
Men garden finns alltid med mig i fickan, har blivit min vän med tiden.
Fick brev från min läkare i går ang. mina levervärden. Så här skrev hon, du har nu ut-
märkta levervärden så fortsätt på den inslagna vägen. Bara det är en broms för mig.
Känns bra att bara betala 100 kr i månaden för min livförsäkring, kommer att fortgå
till september ett år alltså. En sak har jag märkt mot innan, jag måste vara igång nästan
hela tiden. Det var någon som skrev ETT SYSSLOLÖST SINNE ÄR JÄVULENS REDSKAP, och det
stämmer nog.
Tycker om att ha dig och m-m i hasorna. 5 månader på tisdag.
Konstnären

Pellepennan
mån, 2014-02-10 - 09:53

Ett datum jag sett fram emot ett bra tag. Tre månader. När man läst om att bryta ett beroende har jag fått för mig att chanserna då skulle vara större att lyckas, samtidigt som många här inne vittnat om att det kanske är just då man blir svag. Jag har sett det som den tid jag tar mig att läka det värsta, och bryta ett mönster. Och det kanske jag har gjort. Det kanske är den största behållningen dom tre månader som förflutit.

Jag hade iofs. önskat att jag kunde uppleva dagen med stor lycka. På grund av att så mycket annat tyvärr ligger i spillror, känns det inte riktigt så. Om anledningen ligger i drickandet, eller om det helt enkelt är underliggande problem som funnits där, och istället bidraget till drickandet vet jag faktiskt fortfarande inte. Men vad spelar det nu för roll egentligen? Det är härifrån och upp som räknas och det är nu tid att ta farväl till den typen av grubblerier. Livet framöver kommer att innebära stora utmaningar, och kanske ligger det ljusa livet - just runt hörnet? Vägen upp fortsätter, och den ska fortsätta i nykterhet.

Cold turkey kallar man väl metoden att direkt utan nedtrappning eller med hjälp av andra substanser sluta med en drog. Det har även den här gången varit min väg. Om det är bättre eller sämre än något annat vet jag inte. Det jag vet är att jag så gärna hade önskat kunna haft en större öppenhet till omgivningen. Det har tyvärr inte varit möjligt, då jag varit rädd att öppenhet har kunnat få negativa konsekvenser för mig. Så till alla er därute som har nära som ni kan dela resan med, kan jag bara säga: Gör det!

Det är svårt nog att ta dom första veckorna, och att inte kunna dela med någon är klurigt. Som tur är har jag haft er här inne. Jag kan lova er, att utan det stödet och det jag fått läsa här hade jag aldrig klarat den första tiden. Även om det nu gått tre månader, finns det anledning att hämta styrka och läsa här varje dag för mig. Ni finns där, och några av er har jag kunnat ta rygg på. Det är ovärderligt!

Något annat som är ovärderligt är att snabbt hitta fram till sanningen, och vara ärlig mot sig själv. Är man inte det faller man när papegojan kraxar. Till min goja vill jag säga: Du kan hitta någon annan att kraxa på hädanefter! Envisas du med mig, riskerar du att bli nackad...

Igår var för mig en mycket tung dag. när jag på kvällen i vanlig ordning läste runt lite, kändes det bättre. Det kan vara rader som skickas iväg, och som råkar passa exakt på en sinnesstämning eller situation. Igår skrev Berra exempelvis:

Det finns saker som vi inte har kontroll över, och saker som vi kan ta kontrollen över...
Vi bör ta kontrollen över det vi behöver ta kontrollen över, allt det andra kan få bero.

Det är rader som får livet att bli lite lättare, just då.

Jag kan inte lägga kontrollen i någon annans händer, inte ens i Guds ;-)
Så det återstår bara att kavla upp ärmarna, och ge sig f--n på att inte släppa ifrån sig kontrollen.

//PP

konstnären
mån, 2014-02-10 - 12:14

Grattis till dina 3 månader starkt jobbat. Vad konstigt för idag på dagen firar jag mina
5 månader. Hoppas du aldrig går om mig, för då är det illa med mig. Det är skönt att ha dig
bakom ryggen. Så är det ju att man själv måste ta kontrollen över den överjävliga gojan.
I fredags gjorde han en kort visit hos mig, bara en stund men just då tog jag kontrollen över
honom. Men garden ligger i fickan. Jag kan oxså skriva under på att utan forumet hade jag aldrig
klarat det. Dels får man ur sig en massa skit, och dels får jag så mycket tillbaka. Jag bröt ju av
direkt efter månader av missbruk men det gick inte så bra hamnade ju på medecinavd. Men kanske fick
jag upp mina ljusblå då jag tror det. Hur som helst stortrivs jag med livet idag, det går upp och ner.
Men tycker jag kan tackla problemen bättre. Tror det får bli en princessbakelse idag för att fira lite.
Kavla upp ärmarna och följ efter mig.
Kram
Konstnären

m-m
mån, 2014-02-10 - 17:28

även till dig, PP. Nej, tyvärr blir det ju inte alltid som man tänkt sig, eller det kanske inte är tyvärr heller, vad vet jag? Ibland finns det ju nya och bättre saker som väntar runt hörnet. Och alldeles oavsett så - det som händer, det händer och du kan inte möta det på ett bättre sätt än genom 3 långa och stärkande nyktra månader.
Instämmer till fullo i detta med att berätta för någon som står nära om vad det är man jobbar med. Det gör arbetet lite roligare och lättare om man får dela med någon, och kunna få stöttning när det är jobbigt. Det har hjälpt mig oerhört mycket att kunna prata med min man, och såklart har forumet varit helt ovärderligt även för mig.
Ha en bra kväll och se till att fira eller belöna dig på något sätt :), det är du helt klart värd!
Kram m

Pellepennan
tis, 2014-02-11 - 09:04

Tack så väldigt mycket Konstnären och M. Jag vet att ni vet hur oerhört värdefullt det är att läsa era rader. Ja, vad är tre månader i nykterhet kan man tycka? Det vet nog verkligen bara dom som allt för länge har vacklat inför en nykter kväll. Dom som åkt och handlat och tänkt, bara en sista kväll med alkohol, sen...

För mig är det ny mark jag vandrar på, och hade jag inte blivit den som druckit för mycket har jag ingen aning om hur livet sett ut idag. Förmodligen hade det varit ett helt annorlunda liv, så mycket är säkert. Om framtiden nu blir en nykter sådan, kommer jag naturligtvis någon dag kunna leva ett liv som är annorlunda på grund av allt drickande. Frågan är om det blir sämre? Kanske kan det bli bra och intensivare på ett helt annat sätt, än vad de har, som sluppit den här erfarenheten? Kanske kan det en dag bli likt den tacksamhet som en svårt sjuk upplever när det vänder, och man får fortsätta leva? Då vänder allt och blir till en tanke av tacksamhet och ödmjukhet inför livet. Ja, kanske lite sånt kan man önska sig en kulen februaridag.

Det har inte gått så länge (bara 40 dagar)sedan jag på nyårsaftonsnatten låg och läste på Forumet. En våg av goda föresatser sköljde över årets sista dag. Nu idag vet jag, att om jag 2013 radat upp årets nyktra dagar mellan nyår och den 11:e februari, så hade jag nu varit i en situation då jag varit på alkoholen varje dag fram till året slut.

Nu Pellepennan har du varit så duktig, så nu får du vara full, bakis, ångestladdat, se över alkoholförråden, räkna promille varje morgon när du ska köra, och ljuga för dig själv och andra hela långa vägen fram till nyår. Grattis! Du kan ju åka och köpa lite vin, börja kanske med 50 boxar rödtjut, och sisådär 500 burkar starköl, jag menar så du slipper flänga dit hela tiden framöver..

Väldigt nyttigt att inte glömma hur otroligt sjukt beteende detta är. Idag slipper jag det, bara jag inte dricker någon alkohol. Det är det enda som krävs.

Tänk er att vara på väg till ett äventyrsbad med ungarna. Om jag visste att någon av dom - med 90% säkerhet - skulle bryta sig, och få sitta i rullstol med gips fram till midsommar... Skulle jag då överväga att åka? Det får nog vara hur kul det vill på det där djävla badet! Oddsen är helt enkelt för dåliga.

//PP