Senaste kommentarerna i forumet

Känner så väl igen mej, det där med att tycka att drickandet är en belöning och avslappning som mer eller mindre börjar ta över. Det var det som fick mej hit.

Om du är det minsta lik mej kommer det funka ett kort tag att dra ner, men sen har man tusen olika ursäkter att dricka lite till, men bara idag. Och kanske i morgon om jag målar riktigt duktigt på huset. Eller när jag har dammsugat.... Men bara en öl. Eller två kanske. Hoppsan, det blev fem öl. Vad gjorde jag igår??? Är jag riktigt klok??? Typ.

Så jag fann att det absolut enklaste var att sluta helt. Jag slipper nämligen dividera med mej själv om hur, när, var, varför, hur mycket etc.

Känns lugnt och tryggt nu, så jag rekommenderar ett stopp.

Med vänlig hälsning MB

En löpare som gärna klunkar vin är jag också.
Dålig kombo har jag upptäckt.

Ta det med ro och låt kropp och skalle återhämta sig i den takt det kräver.
Själv upplever jag irritation, dålig sömn framför allt under den första veckan varje gång jag slutar.
Jag upplever återhämtning relativt snabbt.
Allt är väldigt individuellt och i vilket skick man är när man slutar givetvis.

Ingen expert alls, känner bara min egen kropp och skalle, tror jag?

Lycka till!

Skönt att du är lugnare nu Fia.
Jag håller med om att vi tar mycket skit och att både myndigheter och företag många gånger har en sjuk policy med uppsägningstider och annat.

Mer civil olydnad och ifrågasättande är bra. Oftast är det allt för få som vågar stå på sig och utmana.
Vi har på något vis en kollektiv rädsla för myndigheter.

"Vanliga" män och kvinnor gör ibland de mest sjuka saker. Här är vi så ytliga, det vi ser är en tunn hinna av en person som vi dömmer efter.
Ytlighet är farligt på alla sätt och vis.

Ha en god dag.

LP

Nu har jag lugnat ner mig. Gått i naturen och tänkt till. LillPer och Pontus har rätt där. Ett vackert land. Och ett otäckt land. Vi tar mycket skit här. Kommer ihåg när min far dog. Jag blev ju stressad och ledsen. Sen började jag ringa runt; Telia och Fortum stängde av direkt. Hamnade hos Radiotjänst i Kiruna. Där var det tre månaders uppsägelsetid. Men han är ju död, menade jag. Spelar ingen roll sa Radiotjänst så det slutade med att jag som närmast anhörig fick betala den. Så det finns galenskap i myndigheter. Galenskap som bara försvaras av att det alltid har varit så. Jag vägrar att dansa den dansen. Jag bjuder facket på det de är skyldiga mig. Men jag går inte på en idiotintervju för ett jobb jag inte passar för. Men jag är lyckligt lottad. Jag klarar mig på mina 80 procent. Ja kanske 120 procent i somras. Slår på morgontv och inser att folk verkligen är knäppa. Som den här Roxydarwina. Varför ens orka? Antar att hen lider av vår "sjukdom" eftersom hen väljer att posta här. Nyheterna igen. Boråspedofilen är en "vanlig" man. Knappast tycker jag.

Fia

Härligt att höra att det går bra. Och ja vi har det jätte bra här i vårt land. En härlig tid att njuta av naturen nu!

Men glöm inte att vila! Vet inte hur mycket och ofta du druckit, men kropoen kan behöva lite vila nu, dricker man mycket är kroppen ständigt i kaos, och att ge den ett par veckor att anpassa sej är inte fel.
Kram!/MB

Visst är det så LP, vi har kommit för långt för att återvända.
Ang Träningsvärk och styrka så vill jag gärna tro att om man kan se nått ljus av all de onda alkoholen ställt till med, så är vi nog starkare människor på så sätt att nu. (som nykter) så Njuter och försöker ta tillvara av varje dag mer. Tex ibland på jobbet brukar jag sitta och lyssna på folk och deras världsproblem. (inte alla men många) Tänker dom ens att dom lever nu. Detta liv är då inte hugget i sten. Man vet aldrig när jordelivet tar slut och jag vill inte lämna den nu såhär. jag har visioner och mål som hamnat i kläm efter alkoholen. Kanske låter djup:-)
Men vill inte slösa mer tid på att vara nedbruten och jävlig pga ölen. Lång bit kvar men vi ska dit.
I morgon är det redan onsdag. Dagarna går så fort, är nog ett tecken på att man är mer bekymmersfri.

inte bara alkoholen utan även genomklappningarna bakom sej och se framåt är nog bra. Allt dumt jag hittade på som aktiv alkoholist är redan gjort, det kan inte göras ogjort, meningslöst att plåga sej retroaktivt.

Härligt Pontus att du känner dej mer avkopplad nu, du kanske har kapitulerat inför alkoholen, och kan känna fullständigt glädjefnatt över att slippa dricka? Fortfarande efter åtta månader nykter kan jag stanna upp en stund och bli sådär härligt bubblande lycklig över att jag faktiskt lyckats ta mej ur skiten med livet, förståndet, hälsan, familjen och jobbet i behåll.

Kramar!!!!!
/MB

Den gick bra,blev 9,7km löpning.

Pontus!
Du är allaredan starkare och funderar på ett annorlunda vis.
Det märks lång väg.
Jag är också där.
Gamla bravader finns det gott om, försöker inte tänka på dem så mycket utan lägger dem åt sidan. De kommer alltid finnas där men man kan helt enkelt låta dem bli suddiga och inte plåga mer.

Träningsvärken kan man leva med, det betyder att man blivit starkare. Så funkar kroppen. Förr trodde man att det var muskelfibrer som brustit och orsakade små blödningar vid för hård träning, men så är inte fallet. Muskeln värker för den blivit starkare och tåligare.
Tänk vad starka vi vore om det onda med bakfyllan funkade på samma sätt? Fast det kanske den gör på längre sikt, då man lämnat träsket bakom sig?

Sköt om dig Pontus!

LillPer

Fortsatt stark och motiverad.
Ingen alkohol i helgen. Veckorna för mig är ganska safe. Jag har utvecklat min dåliga vana och beroeende under helger, semester och allt annat som hör fest till. Det finns alltid anledning att fira nåt?

Var ute på en lång energigivande skogsluff i dag. Solen sken, träden med alla dess färger, klar skogsdoftande luft, ensam med smala vältrampade stigar, goda tankar och snabb andhämtning.

Sverige är fantastiskt om man har vett att öppna ögonen och se det. Jag uppskattar varje minut, oftast, då jag är hemma och tycker ibland att gemene man klagar på allt för små saker. Vi har det så bra, om man har jobb, hem, är nykter och någon som tycker om en.
Det var många saker på en gång, jag önskar alla kunde ha det så. De flesta som har det, tar det för givet.

Förstår Furious Fias frustration över denna menlösa jakt från AF som bara gör skit och skapar stress för det mesta. Ibland kanske det gör nytta på dem som "lever" av staten och har det som livsstil. Jag tror det är svårt med det numera, och de är nog få.

I vilket fall som helst så önskar jag alla kämpar därute glädje och kraft att fortsätta mot sina mål.

LP

Malign! Starkt jobbat! Ge sig på en som redan ligger. Jag vill se DIN tråd innan jag känner att du kan uttala dig. Visst vill.sluta och jag har en trasslig historia. Vi funkar inte. Men att ge dig på honom är nedrigt! Elakt! Ditt "namn" är verkligen så rätt! Malign.... Res dig upp vill.sluta. Jag kanske inte alltid tror på dig, men det här förtjänar du inte.

Fia

Skitdag! Precis en sån dag som jag förut hade tänkt att ta ett glas vin. För det "förtjänar" jag ju med tanke på all stress. Men inte idag. Idag vet jag så väl att alkoholen bara förhalar känslor. Så vad har hänt? Jobbar bara 80 procent och resten stämplar jag. Vilket jag fan har rätt till efter 20 års fackavgifter. Men nu har AF i sin stora kunskap lagt sig i. Ska på intervju imorgon hos en arbetsgivare jag inte vill ha, hos en arbetsgivare som lika lite vill ha mig. Jag blir så tokarg på detta resurslöseri med allas tid och pengar. Ett glas vin hade suttit fint, men jag vet ju att det inte stannar där så istället får jag väl gå ut och gå. Gå bort alla ilskna känslor. Det är tufft att vara människa när samhället av ren välvilja (?) lägger sig i. Så förbannad idag.

FurieFia

Håller helt med dig Fenix. Hemskt hur kontrollerad hjärnan kan vara av alkoholen. Alltid när någon frågat om besök mm så måste man alltid fundera före,"kommer jag va bakis då!?" sorligt. Nu bokar jag med glädje in mig på vad som helst utan en tanke på att lukta alkohol. Härligt befriande
kan som inte förklara denna gång varför allt känns annorlunda och stabilt. Jag har nog gått igenom dom flesta taktiker och lärt mig. Du kan inte bara springa som en tok stångandes igenom vardagen, man går in i väggen. Känner nu en balans och jag var tydligen tvungen att slå hårt i botten. Med tur i oturen! Mår dåligt över mina bravader men jag känner mig inte jagad på samma sätt längre, allt är annorlunda nu. En dag i taget, smälter sakta men säkert in i denna härliga rytm av befrielse, jag kan göra vad jag vill utan att tänka före på alkohol konsekvenser.
Det enda jobbiga idag är Träningsvärk från hellv.. :-) alltid värst två dagar efter träning. Inte bra med längre uppehåll. Men ett härligt problem jag gärna hellre handskas med.
:-)

Lyteskomik? Ja, visst men lycka till idag tisdag Andreas! Försök att komma ihåg ditt beslut i helgen.

fint att höra från dig Stigsdotter! Livet går vidare men utan alkohol, det är som det ska vara för oss som inte tål giftet.
Kram
Fenix

tror det går kanonbra ! Ät bra, sov mycket, lagom motion och njut av att kroppen ställer om sig ! Ta en dag i taget och ta ett beslut varje morgon om att inte dricka just idag så går det lättare. Samt skriv av dig och häv ur dig här, det hjälper !
Välkommen !!

Jag känner precis som du skriver. Det är ju just det där dribblandet med olika lösningar som ställer till det, så länge man tror att det ska gå att förändra sitt drickande. Ja, det går en gång, två, kanske tre...sen kommer en rejäl drängfylla som en käftsmäll och med den alla tokigheter och så den urvidriga ångesten som pricken över i. Jag både tror och hoppas att jag genom att identifiera mig som helnykterist kommer att ha lättare att hantera livet med allt vad det innebär. Från och med nu finns inga alternativ, jag ska inte ens försöka dricka 3-4 öl i något socialt eller annat sammanhang. Jag kan inte dricka alkohol. Man kan tala om det som en sorg, men ser man på det hela i ett vidare perspektiv så finns det ingenting med alkoholen, inte ens den ljuvliga stunden när första ölen träffar blodet, som uppväger ångesten...INGENTING.
FORTSATT LYCKA PÅ DIN RESA, FENIX!! Och alla ni andra som är på samma resa...

Barn igen! Är det inte förunderligt, så säg?!

Jag har iallafall haft roligt som ett barn den här helgen, vilken jag spenderade med att verkligen umgås med mina telningar. Och det är en ren och skär och genomgripande glädje som fan ingen drog kan bidraga med, det är ett som är säkert.

Jag är så genuint glad för att det verkar som att du har hittat "DET" i ditt liv, Fenix. Dina inlägg andas framtidstro och tillförsikt och är klädda i den lugna nyfikenhet som jag själv förnimmer när jag sakta spankulerar genom livet med målet att verkligen uppleva det. Återigen något som är stört omöjligt när monstret sitter i förarsätet.

Många gånger känner jag att det skulle vara så utomordentligt fantastiskt att få träffa mina forumsyskon IRL, jag tror vi hade haft en riktig kanonkväll om vi hade suttit och "tjötat" över ett par koppar kaffe, eller ett par nollbira. Och jag tror att vi hade både kunnat garva och gråta tillsammans, utan att någon hade känt sig obekväm eller generad. Jag tror att nykterheten ger oss full tillgång till både oss själva och våra medmänniskor. Jag upplever iallafall att de sinnen som jag under lång tid hade låtit trubbas av, har på något vis kommit tillbaka starkare och mer utvecklade sedan jag skruvade åt kranen. Det är ett litet under i sig själv tycker jag.

Eftersom den där kvällen i glada vänners lag nog aldrig blir en realitet, så är det ju ändå ganska förträffligt att vi kan hålla på och tjöta härinne. Det är ju inte alla som har så goda vänner som vi har här!

Ha en bra kväll och njuuut av livet, Fenix! Bamsebjörnkramm till dig och alla andra som behöver det!/NM

att du hör av dig !! Kram ♥

...känner jag mig när jag tittar in här. Känns märkligt på något vis, ungefär som att åka förbi sitt gamla hus och se, inte mina, utan någon annans gardiner i våra fönster - en plats som var min och betydde mycket för mig men som jag inte riktigt längre hör till. Ett vemod.

"Våra" förresten, något våra finns inte längre. Jag har kommit en lång bit på vägen tillbaka till mig själv, har lämnat hus och man och ska nu hitta mig själv i en egen lya som jag delar med barnen varannan vecka. Separationen har gått bra och barnen verkar inte ha tagit någon skada.

Just nu är jag inne i en period där jag irriterar mig över alla par som finns överallt - "ni tror att ni har det så himla bra ni, men vänta bara...". Jag skall glädjas och det som är bra i mitt liv och inte bry mig om andra, bitterhet är farligt för själ och hälsa!

Mitt alkoholsug är helt borta! Någon talade om frälsning och det stämmer verkligen. Det är en frihet som knappt går att beskriva. Det farliga ligger förstås i att tro att allt är så himla bra - vad var problemet egentligen? Då kanske man får för sig att testa ett glas igen, risken för att problemet bagatelliseras finns där. Därför tar jag en dag i taget och försöker jobba med mig själv, vara aktsam på mig själv. Jag går regelbundet på AA-möten och tro det eller ej, men det är precis som någon sagt, ett livsprogram - man lär sig att hantera livet och kriser, inte bara att sluta dricka. Utgångspunkten är ju naturligtvis att ta hand om sådant som för mig kan göra att jag börjar dricka igen, men det är ju bara mitt utlopp. Vi människor har ju så många sätt att fly undan problemen och gömma oss för sådant som vi inte orkar med men i 12-stegsprogram lär man sig att ta tag i saker istället för att dricka eller vad det nu är för utloppskanal man själv har.

Idag har jag till exempel tagit tag i en jobbig situation här på arbetet - det hade jag aldrig gjort tidigare, då hade jag förmodligen bara tagit mig ett glas vin, förbannat den dumma kollegan och sedan försökt förtränga hela händelsen och dess konsekvenser. Istället har jag tagit tag i problemet, sett min del i det hela och lämnat över resten för att på så sätt slippa den "tagg" som annars alltid sätter sig någonstans och skaver. Nu kan jag släppa detta, kollegan och jag behöver inte tassa runt varandra längre.

Det är så skönt att slippa huka i alkoholdimmorna. Jag undrade en gång tidigare i tråden om mitt dåliga mående kanske berodde på alkoholen. Detta är delvis sant. Jag ser fortfarande må-dåligt-tendenser, sådana som säkert vilken annan människa som helst har: livet ÄR inte en dans på rosor. Skillnaden mot tidigare är att jag inte fastnar i självömkans träsk utan istället agerar. Jag kommer inte längre tycka synd om mig själv för än det ena än det andra utan numera får den röst som säger "men gör någonting åt det då!" komma till tals hellre än att dränkas i alkohol.

Skickar hälsningar och kramar till alla er här som känner mig - och såklart till er andra som behöver det. Det finns hopp, det är DU som bestämmer inte din alkoholdjävul!

du verkligen slagit i botten den här gången. Precis som jag har du lyckats hålla dig i perioder, men fallit tillbaks. En tröstlös kräftgång med alkoholen, och det blir bara värre för varje gång. Nu känner jag mig kolossalt lugn när det gäller alkoholen, vet att om jag skulle dricka en gång till så slutar det nog med döden. Jag är inte säker på att jag skulle orka komma tillbaks en gång till, och jag har en oerhörd respekt för min fiende. Den är skoningslös. Kan inte heller se någon som helst vinning med att försöka sinnesförändra mig på konstlad väg en gång till, ingen som helst. Av ditt sätt att skriva är du förmodligen också ett exempel på en som inte klarar att dricka längre, vi har fått i oss vår livsranson.
Du skriver att du inte tänker sluta leva bara för att du har sjukdomen, nä, som jag har känt det sedan jag satte på korken i slutet av juli, så har jag börjat leva på riktigt nu.
Alla lycka på resan,
Fenix

Ingen kontroll, fortsätt gärna att skriva, det är många som läser här och du får säkert synpunkter om du håller i. Helgalkoholist innebär ju samma problem, även om det är färre dagar per vecka rent konkret. Mentalt är det samma fängelse.
Kram,
Fenix

visst är det härligt att unna sig saker när man är nykter och ledig. Riktiga saker, inte öl och vin och fet mat på krogen. Utan egentid där man kan pyssla med sådant som ger en sinnesro. Just nu är det att gå igenom hela forumet för att hålla sig uppdaterad med hur folk i kampen har det. Sedan ska jag beta av en lista med praktiskt saker som skänker en tillfredsställelse när man klarat dem.
Jag är ner 6-7 kg, men väntar till magen krympt ytterligare innan det är dags att förnya garderoben, men ser fram emot det helt klart. Vore omöjligt om jag hade fortsatt att hälla i mig öl.
Fenix

när det känns bra och starkt på ett annorlunda sätt tror jag att den riktiga vändpunkten kan vara där. Jag har under åren lärt mig att den känslan räcker långt, ibland till lång nykterhet. Och den här gången förstås efter mer än två månaders nykterhet känner jag starkt att den här för att stanna. Jag trivs inte bara bättre nykter i alla sammanhang, utan har också blivit direkt rädd för hur det kan gå när jag dricker. I dag funderade jag på att ringa och säga nej till en tandhygienist där jag har tid i morgon förmiddag, och var nästan nära att göra det. Men så kom jag på att det var vad jag höll på med förr i tiden, eftersom jag troligen skulle vara bakfull i morgon och troligen sjukskriva mig. Alltid denna dörr öppen för att slippa obehagliga saker. Nu kom jag på att det här var rester av mitt gamla flyktbeteende. Så nu gör jag det man ska, ser obehaget i ögonen och gör det som är bra för mig i långa loppet. Alltså biter ihop och går till tandplågaren.
Kul att peppa sig själv:-)
Fenix