Senaste kommentarerna i forumet

så härligt att vakna ytterligare en söndag och känna sig utvilad och utan baksmälla! Nu på 34:e nyktra dagen. Hunnit göra en del nytta och känna att det är rätt kul, inte bara en plåga och ett måste och dessutom njuta av ännu en fin sensommardag i friska luften. Livet är härligt!
Man ska ju "inte ropa hej, förrän man är över bäcken", heter det ju, men nu känns det som om jag har sagt hejdå till alkoholen.

Kram till er alla och kämpa på, som Smultronet säger!

//Cookie

dottern är mer eller mindre symtomfri. En stor anledning till det är att hon tidigt fick kontakt med en annan vuxen som har egen erfarenhet av panikångest. Hon fick lära sej vad som händer, och förståelse för vad som händer är nog en grundpelare i tillfrisknande. Finns, märker jag nu när jag skriver, stora likheter med alkoholism, man måste känna till vad som händer för att förstå och kunna agera och hantera. Att då försöka "bota" panikångest med alkohol verkar inte vara nån smart ide.... Eller? ;-)

Energin man får av att vakna ångestfri och pigg på mornarna lever man länge på! Det är helt underbart! Och som flera här sagt...vad tid man får till annat! Kram och kämpa på vänner!! ♥

Så rätt Mammy.
Rädslan fick mig att gå så långt att jag sökt all tänkbar hjälp. (Ända till beroendemotagningen)
Fick mer eller mindre en fnysning där och beskedet att det inte skulle vara någon risk för DT eller EP. Fem minuter efter det hade jag inga symtom.

Min resa kommer nu att börja till att bli ren. Uppenbarligen mår jag tillräckligt dåligt utan alkohol :)

Ps. Mammy, hoppas dottern mår bättre/bra nu!

Du verkar ha det lite kämpigt med maken. Det enda jag kan komma med är att påminna om det faktum att man måste få vara egoist i detta fallet, det är ju bara jag själv som kan sluta dricka, bara jag som kan göra nåt åt min egen situation.
Stålsätt dej, han ska inte få vara orsaken till ett återfall, eller vad tycker du?
Kram!/MB

Här kommer en fråga till er alla därute. Jag har försökt sluta dricka i ca 1 1/2 år. Har nu lyckats dra ihop 80 dagar. Kämpar och kämpar, och det går faktiskt riktigt bra. Och jag känner mig för första gången övertygad om att den här gången ska det bannemig hålla i sig. Jag dras däremot med mycket problem med min man. Ena sekunden stöttar han mig. Men ibland vänds allt uppochner och han blir bara ARG. Han tycker jag har förstört våra liv. Jag är orsaken till att vi har ekonomiska problem. ALLT är mitt fel. Han tycker jag ska gå på möten, men bara när det inte påverkar honom och hans tid. Vi har två barn hemma så det krävs en del planering.
Usch, jag känner mig bara pyton just nu. Min fokus är att inte dricka. Men det är jobbigt när jag inte för stöttning från mannen :-(

Även jag har ett ofantligt sötsug emellanåt (ganska ofta).
Så roligt att läsa att så många lyckas bra med ett alkoholfritt liv! Hoppas någon från "Alkoholhjälpen" uppmärksammar detsamma och förstår betydelsen av, och kraften i forumet för oss som använder det. Helgkram till er alla♥

Kul att höra av er och att det går bra! Jag har aldrig några tankar på alkohol, det är väldigt längesen. Det känns så självklart det här livet, fast jag är ensam vid stugan som nu. Vad jag däremot har en period av är ett stort godissug, det känns nästan på samma sätt som med vinet förut. Jag har bestämt att jag ska vänja av mej helt med socker och så har jag plötsligt köpt godis ändå. Närmast okontrollerbart. Det passar inte alls ihop med min LCHF. Nå jag vet att jag kan ta tag i det men jag skulle vilja bli av med detta också, en gång för alla. Det är i alla fall hundra gånger bättre än en fylla!

Läser här som du, vissa dagar mer och andra mindre. Livet är också nyktert här och det är skönt att leva och träffa sig själv som du beskrev det oktober 2012 här ovan. Ibland finns oroskänsla men ganska snabbt övergående numera. Och det är ju inte farligt att känna oro ett litet tag, det går över. Fint att det går bra för dig NyMan.

Kram från Tilde.

att höra av dig NyMan och att du lever ett gott alkohofritt liv. Sammalunda gör vi. Kramar / mt

Fredagen den 13:e kommer bli en härlig dag!

För mig är det så skönt att veta att mina ord kan stödja och hjälpa dig lite.
Om det gör det, så hjälper det även mig själv att fnna motivation och glädje i kampen!

Nä, nu ska jag ut och vara kreativ, måla hus o hem i fina färger, utan att ha starköl gömda bland presenningarna där ute.
Fan vad skönt!

Lev väl,

Du fixar det, jag fixar det.

LP

men jag är fortfarande kvar hos er. Läser varje dag på forumet. Ofta det sista jag gör innan jag somnar och ibland tittar jag in under dagen och kör en lägeskoll och uppdatering.
Jag har inte skrivit och delat i den utsträckning som jag hade föresatt mig, men livet, det riktigt levda, kommer emellan hela tiden och många gånger sitter jag och stirrar på ett tomt kommentarsfält och tänker: Jaha, men vad ska jag skriva då? Jag gör inget revolutionerande eller omstörtande på något sätt. Jag vet inte om jag har några goda tankegångar som kan förändra resan för någon annan och jag är ganska säker på att goda råd och tips är rätt överflödiga, eftersom så mycket handlar om viljan till förändring, ett påtagligt mod och förmåga att hålla sig till planen.
Jag lever ett liv utan alkohol och det är ett bra liv. Det är ett liv som jag mycket varmt rekomenderar och det är inte ett liv att vara rädd för, tvärtom. Allting är på riktigt och dagarna blir långa, i absolut positiv bemärkelse.
Jag älskar livet och försöker vara rädd om det, både för min egen och för min omgivnings skull.
Det finns inget jag saknar eller sörjer, men allt blir annorlunda. KRAM!/NM

Din sammanfattning är glasklar o läst om o om.. Stämmer helt! Kommer vara i mina tankar hela helgen.
En av grundstenarna till denna sjukdom är minnet som bleknar för fort, o inte lär sig av den krasch. Iallafall jag.
När man var yngre så brydde man ju givetvis inte, det var för kul o som en livsstil.
Men en sorlig jävla clown som man måste dras med är de enda. Och all denna börda för ett kort rus som du beskriver,
Man dricker i kort härligt lugnande rus, glider över till för för full och dricker mer efter ny kick som slutar att man somnar, ofta dricker man när man vaknar. Antingen för man fortfarande är full eller för att dämpa bakis.

Vår sorg beror inte av mitt fall men blev att jag släppte på tyglarna, måste lära mig att hantera sorg som vi människor går igenom hela tiden. Jag vet att jag kan hantera det men den manipulativa djävulen lyckades få det till att det är ok att dricka.

Detta år har varit givande då jag fick smak för det nyktra liv och den frihets kick som man får varje morgon är härlig:-)
Då känner man verkligen hur lyckligt lottad man är och hur bra man har det.
I och med att man är en man som gillar att få saker gjort o va kreativ så har allt byggts på till fruktansvärd ångest. Med för mkt att göra så vet man inte vart att börja och skjuter upp allt. En ond fruktansvärd cirkel.

Även om det är fredagen 13 så ha en bra dag gott folk!

jag är ingen överdängare på psykologi, mer än att jag har en dotter som hade lite panikångest för några år sedan. Läste lite om det då, och det framkom med tydlighet att det är rädsla som driver mycket av panikångesten. Nu är du rädd, rädd för abstinensbesvär och rädd för dina fysiska besvär, yrsel och vad det var. Det låter som att du behöver höra att det inte är abstinensbesvär du har, och jag har bara min egen erfarenhet att gå på, jag drack ungefär lika mycket (eller mer!) som du, och hade inga direkta fysiska abstinensbesvär, så det känns i mitt huvud som att dina fysiska symtom är ett utslag av din panikångest.
MEN!!! Jag är långtifrån någon expert!!! Men jag kommer också ihåg den rädslan, man hade hört så mycket om delirium tremens och var skitskraj. Jag tror att du kan släppa den rädslan nu.
Kram!
/MB

som tog mej igenom återfallen och vidare på den nyktra vägen var att jag kallt började analysera varför jag föll. Hur tänkte jag? Vad gjorde jag? Vilka andra förutsättningar fanns för att det skulle bli ett återfall?
När jag grundligt gått igenom det fick jag som det så vackert heter upprätta en åtgärdsplan. Hur gör jag nästa gång? Vilka tankar är varningsklockor? Kan jag lämna plånboken hemma? Ska jag låta bli att gå hem till morbror Oskar för han har alltid brännvin hemma?
På detta sättet lärde jag mej hur jag funkar och var mina svaga punkter finns.
Men det var mitt sätt att hantera det, finns säkert andra bra sätt.
Kramar!
/MB

Inte orolig för mitt benz intag. Styrs med kärnande av min läkare. Därför jag vill ha kvar denne. Tidigare läkare skriver bara ut vad som helst utan kontroll.
Varför jag inte vill berätta för läkaren är för att det är en privat specialist som vägrar ta beroende-pat.

Har nu räknat noga på hur mkt jag druckit och det är inte i närheten av 25cl/dag i ett år. 20/dag senaste månaden. Innan dess var det betydligt mindre.

Just nu är jag livrädd för delirium eller kramper dag 5. Har ringt alkohollinjen, dom varianten så oroliga. Ringt värdguiden, dom var inte oroliga. Kopplades till beroende akuten, dom ville att jag skulle komma in. Har ingen möjlighet att ta mig dit nu. Vidrig ångest.
Säker på att dom sagt att det är lugnt men ge fan i att dricka mer så hade jag inte varit lika rädd.

Ingen annan som slutat på egen hand?!?

också väldigt trött när jag tog antabus första gångerna.Jag har haft ett uppehåll på ett par veckor nu och den trötthet som jag kände tidigare försvann faktiskt. Har börjat igen att äta min medicin så jag hoppas verkligen att det känns bättre den här gången.

Men man vaknar i alla fall pigg och ångestfri på helgerna och det ger energi, en energi som man kan leva länge på.

Kämpa på nu alla systrar och bröder där ute.

ju underbart att få koppla av så :-)) Jag sov också mängder i början och jag kommer ihåg hur jag tyckte det var så skönt.

Njuuuut !!!

Sover 7-10 timmar varje natt! Plus att jag kan somna på soffan om jag är ledig en dag...förut sov jag dåligt3-4 timmar/ natt...tror också det är kroppen som blir av med giftet och "helar" sig själv efter misshandeln med alkoholen...

Känner igen mig i mycket av vad du skriver, tävlan om att kunna lura andra i smyg får sin belöning i att du inte upptäcks, medans det verkliga resultatet är att du lurar dig själv
Blir du upptäckt så blir du en usel lögnare istället, i båda fallen är du en förlorare.
Oron du känner nu är att du inte har möjligheten att komma tillbaka till något som är känt för dig, lugnet med att alkoholen finns där för dig.
Du är på nya okända marker och du känner oro inför detta, ditt mål känns något diffust eller?
Är du aldrig orolig för att resa utomlands med nya städer och nya kontakter?
Det brukar kännas så där pirrigt oroligt men en skön känsla, så kan du känna för din nya nykterhet också
Du vet vad du har men inte vad du får.
Försök att se positivt på din kommande nykterhet. Det kommer att gå bra oavsett vad du tror kommer att hända framöver. Kom ihåg att det är du som bestämmer, inte situationen som avgör du har alltid sista mandatet att ta ditt beslut.
Om du skulle våga berätta för din närmaste?
Vad tror du skulle hända, moralpredikningar eller förståelse?
Jag tror mer på det sista alternativet.

Det är en sjukdom glöm inte det. Och man kan kräva behandling.
Din oro kan förändras till en målmedvetenhet. Tävlingsinstinkten hos dig säger att det inte finns någon förlorare på att pröva.
att ge upp promenaden redan i farstun det är att aldrig ens försöka.

Lycka till!

/Berra

kan också vara en drivkraft till att förändra livet.

Hur vet du att din läkare inte har förståelse ? Är du rädd för att han stryper recepten på benzo ? Du vet att vi alkisar är korsberoende med bla benzo ?

Du behöver ta hjälp eftersom du även har ett tablettberoende i benzot, jag har själv aldrig testat men har många vänner som gjort det. Och du behöver utomstående hjälp för att gå ur det där.

Idag är vetenskapen rätt så på det klara med att ångesten skapas av alkoholen i första hand och inte som man trodde förut att det var tvärtom. Genom att sluta dricka och ta sig igenom den första jobbiga tiden så kommer livet att se betydligt ljusare ut.

Ta hand om dig !!

Grattis till åtta månader Mammy B. Fantastiskt jobbat! Och mycket klokt med hängslen och livrem tycker jag. Varför ens utsätta sig för möjligheten?
Precis som du tyckte jag innan min första nyktra kräftskiva att det kändes - ja, kanske lite svajigt. Vad ska jag göra där, liksom?! Tafatt på något vis.
Men sen visade det sig att en ny värld öppnade sig då jag riktigt kunde njuta av att frossa i allt gott ätbart - länge och väl. Vilken njutning! För tidigare var det nog mest så för min del att jag åt till drycken, mer än drack till maten. Smaksinnet var sällan med eftersom jag grundat med lite för många glas. Blev röksugen i ett, och stressade igenom förrätten för att kunna gå ut och feströka osv osv. Jag har börjat uppskatta mat på ett helt annat sätt nu, visst åt vi tjusigt ofta även tidigare, men mest för att det skulle kännas så pinsamt genomskinligt med rödtjut till makaronerna.
Jag hoppas du får riktigt roligt på kräftskivan! Och förresten, ett riktigt bra alternativ till kräftorna är en äppel/flädermust som finns på bolaget (fanns förra året i alla fall), kommer inte ihåg märket dock.

Kära Sindy,

Mitt i allt självförakt så här nära inpå ditt återfall kan du försöka skapa en annan känsla över det som hände.
Jag vet samtidigt av egen erfarenhet att du kanske måste vänta ut allt några dagar och bara lida igenom dessa destruktiva tankar?
Du måste vara vit och utvilad för att bryta detta negativa tankemönster.
Att genom destruktiviteten dricka mer blir sju resor värre imorgon!

Ta nu en liten stund i taget och kämpa på så kommer de goda tankarna tillbaka igen.

Tänker på dig!
Kram
LillPer

Pontus,

Om du visste hur många gånger jag velat trycka på min hjärnas återställningsknapp!
Det har varit tillfällen då jag ärligt och uppriktigt velat radera ut hela min personlighet och minne, önskat att någon fann mig naken utan minne i en gränd någonstans, för att sedan börja om, bygga upp något nytt.

Men sedan börjar jag inse att det mesta i mitt liv är VÄLDIGT bra! Det tar i och för sig några dagar att komma dit, men jag kommer alltid dit. Då kommer sedan mitt stora problem och det är ju att jag inte kan behålla eller ta fram den hemska ångest jag upplever dagarna efter fylleri. Det bleknar och för en kort stund är ruset skönt, mycket kort. Sedan hinkar jag tills jag mer eller mindre slocknar.

Nu tycker jag mig se och tro att du har allt det goda i dig, Pontus. Jag vet inte vilken sorg ni blivit drabbade av, om det inte var sorgen över ditt återfall? Jag tror du är så pass öppen och ärlig att du kan finna någon du litar på att berätta och få stöd, om du inte redan gjort det? Du hade långt till AA, men att börja hos en psykolog på orten, eller utanför är en mycket bra början. Jag har gått hos flera psykologer och ångrar absolut ingenting. Jag har fått hjälp att bearbeta min knepiga, våldsamma barndom. Inte för att jag är helt sårfri i själen efter det, men det har hjälpt mig förstå och analysera bättre, och kanske mer. På gott och ont.

Det vi absolut inte ska göra är att gräva ner våra innersta tankar och demoner. De kommer nästan alltid upp till ytan igen. Öppna upp och släpp ut dem i det fria istället. Det är mycket tufft att ta det steget, men det är befriande och rofyllt att göra det.
Jag själv har dock alltid haft problemet efteråt att jag tryckt ner mig själv som svag eller mesig att inte kunna släppa all skit utan att prata om det. Skam, litenhet, tappa trovärdighet och vad andra ska tycka om mig har varit så jävla jobbigt för mig.
Nu inser jag att jag är speciell, gråter lätt, behöver tröst och stöd och någon som säger att jag är bra som jag är, och duger.
Mina känslor sitter nästan utanpå kroppen. Jag har stora muskler, är maskulin och utåtriktad, inuti är jag skör och känslig, men ändå stark på något vis. Jag upplevde mig själv som allt för öppen och sårbar ibland, men sån är jag och det har jag accepterat. Det är en tillgång, inte en belsatning!

Vi vet båda två vad som är rätt för oss. Utan alkoholen beskriver du hur kreativ och glad du varit. Jag är likadan.
Vår frihet ligger till stor del i att släppa alkoholen och be om hjälp med allt det andra som surrar i våra huvuden.

Min egen rastlöshet har alltid gjort mig nervös, men samtidigt kreativ och drivande.
Vi får lära oss leva med de sidor vi har utan alkohol.
Livet kommer snart tillbaka då.

All min glädje och hopp till dig Pontus!
Jag vet att du är på rätt väg nu!

Stor kram

LP

Ja verkligen konstigt även om man fallit så hårt och ångesten kommit över som ett tåg, men när minnet av den ångest
bleknat ligger man där igen med den vånda. Vill också vända tanken om att inte kunna dricka till den positiva frihet