Senaste kommentarerna i forumet

Jag har kommenterat i rätt tråd! Fast jag fick läsa inlägget en gång till eftersom du tvivlade.

Det här med resan är ju grymt tufft, det fattar jag. Jag älskar också resor och överkonsumerar också på resande fot då jag väldigt gärna vill förstärka alla de positiva känslor som kommer med resandet och upptäckandet.
Jag har tex. ensam klättrat och vandrat upp för bergstoppar, för att däruppe öppna en kall omskakad pilsner som jag stjälper i mig på hög höjd för att få ett gott rus tillsammans med storslagen utsikt.
Det räcker alltså inte med hela grejen i sig självt, jag måste förstärka upplevelsen. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera stora eller små upplevelser. Jag blir euforisk och så uppfylld av allt det sköna, nya, möjligheterna osv.

Jag dricker "aldrig" då jag är nedstämd, typ. Aldrig är ett starkt och dumt ord att använda i många sammanhang.

Jag tyckte mig kunna läsa mellan raderna att din man med denna resa, som han tidgare inte velat göra(?) vill få den gamla Fia tillbaka? Att få dig att falla in ditt gamla mönster med dryck o annat? Det känns sådär, tycker jag.
Självklart kan min reflektion vara helt fel?
Jag tänkte faktiskt på dig och detta under min löprunda igår.
Otroligt hur detta forum och människorna härinne sätter avtryck i ens medvetande.

Jag skickar inga vassa kommentarer om det inte känns befogat, hahaha, så oroa dig inte för det!

Kram från
LillPer

när mottagningen blir dålig och myrornas krig börjar :-)

Jag känner igen mig precis! Dricker öl ofta och gärna. När jag bodde ensam blev det ofta en sväng runt Systemet efter jobbet och handla en kasse öl, även om man lovat sig själv dyrt och heligt tidigare samma dag att INTE göra det. Bor som sambo nu och nu får man smussla med det. Dricka innan tjejen kommer hem eller gömma några öl i garaget. Det blir inte varje dag men ganska ofta.

Jag vet inte rikigt hur man ska gå tillväga. Jag försöker ta en dag i taget och intala mig att jag inte behöver min lyckodrog just idag. Man får hitta glädjen i annat.

Att både du och jag har rätt.
Så är det.
/A

Det känns både mysigt och skönt att låta bli att dricka hemma. Skönt att ta bilen och åka hem efter en fest. Vakna upp utvilad på morgonen, utan torr mun och huvudvärk. Men samtidigt gnager tanken... Vart ska jag fly när det känns tungt? Alkoholruset skapar ju en skyddande bubbla som stängde ute både gårdagen och morgondagen. Ruset lägger sig som en bedövande salva över det tunga sinnet. Det är en vacker värld att få besöka ibland. Jag brukar skämtsam säga när man tar första glaset. - Nu blir det färg-TV!

Det gnager i mig.

Hej Surfina! Jag undrar också. Skriv om du vill och orkar. Om det har gått snett så skriv ändå. Tro mig, vi - dina forumvänner - har sett det mesta. Ingen sätter sig till doms. Så ut med skiten bara. Kanske finns det någon som kan ge lite konkret hjälp. Kanske inte, men då har du ändå fått rensa lite. Eller fångat tankarna.

Fia

Hej Steven! När man som du tampas med lite större funderingar om livet och drickandet så är det faktiskt inte konstigt om man blir lite trött/får ångest/blir otillfreds när ens partner börjar prata mönsteranpassade sovrumstapeter. Har samma problem själv. Min man vill prata semester medans jag försöker att klara mig från att bli att bli tokig. Man är på ett annat plan, helt enkelt. Men eftersom de inte kan känna vad vi känner så finns det bara två utvägar. Antingen berättar vi hur vi känner för bagatellen tapeter/semestrar. Eller så kan man humma med och försöka fokusera på sitt.

Otäck dröm! Det är klart att kroppen känner olust efter en natt när hjärnan inte har fått vila. Själv har jag ett par gånger drömt om att de katter jag passar just nu, ligger uttorkade och döda i badrummet eftersom jag glömt att köpa kattmat. Låter löjligt, men jag vet ju var drömmen kommer ifrån. Jag glömmer ofta att handla kattmat (och får gå ut igen, för de svälter inte).

Fia

Jag drömde att jag drack. Eller skulle dricka. Det var fest hemma hos mina föräldrar. De hade långväga gäster på besök och jag skulle dit och hälsa på. I drömmen sa min mor till mig: - Ikväll dricker du ingenting! Åk hem efter maten till er och sov. Kom tillbaka i morgon igen! I drömmen tyckte jag att detta var jättejobbigt. När jag vaknade kände jag en lättnad men hade ändå ett obehag i kroppen.

Jag var lite lättretlig igårkväll och fick lätt panikångest när min sambo pratade om att hon beställt tapeter med mönsterpassning till sovrummet. Det gick över och jag somnade. Usch det känns verkligen som att nerverna är på utsidan ibland. Min förhoppning är att det ska bli bättre om jag låter bli drickat en tid framöver. Kanske för alltid? Vi får se. Jag måste göra en helhjärtad utvärdering nu och se hur alkoholen påverkar mitt allmänna mående. Jag inser att jag är lätt beroende. Jag har inga enorma problem att avstå men jag känner ofta ett sug. Jag kan gå på fest eller middag och vara nykter och ändå trivas och ha kul. Men som sagt, jag känner ofta ett sug. Speciellt på kvällen när jag kommer från jobbet.

Lite tankar. Nu kör vi på idag också!

God Morgon LillPer! Vågar mig på det trots att det är före lunch. Den tiden som du kanske skulle kunna skicka iväg ett giftigt svar till mig på ;-). Men jag är bra trygg med att det inte kommer att ske.

Jag tror att det är en del av sjukdomsbilden. Att alkoholister gärna blir lite giftiga. Känner igen det hos mig själv, men liksom du så har jag åtminstone börjat med att försöka kontrollera det. Går så där ibland. I morse möttes jag av ett inlägg i en annan tråd som fick mig att sätta morgonkaffet i vrångstrupen. Var tvungen att logga ut för att inte skicka iväg vad jag tyckte och tänkte. Det var ärligt talat riktigt svårt eftersom jag är för yttrandefrihet. Nåja, lugn nu.

Eller lugnare. Sitter och väntar på att det j...a regnet ska avta. Så att jag får min promenad och kan bli en skön tant. Det där om inga dåliga väder, bara dåliga kläder är struntprat.

Jag tror att ikväll så kommer du ha 5 dagar i potten utan några problem. Och att du ropade till oss när du kände dig lite förbisedd var så starkt. Hur ska man kunna få vad man vill ha om man inte törs fråga?

Sist av allt! Vad skönt att du bekräftade att du inte var "min" LillEPer. Annars hade jag fortsatt grubbla, trots att jag faktiskt nästan hade uteslutit det. Glad att JAG vågade fråga. Tror dock vissst att jag lika bra hade kunnat bli förälskad i dig! Jag gillar män som tänker. Ja, kvinnor som tänker med, men där har jag hitills lyckats hålla förälskelsen på stången. Kanske för att det finns så många kloka kvinnor, till skillnad från män? Haha

Kram på dig! Fia

Att såra den man älskar är det värsta som finns. Vad fasen är ett gäng öl mot en underbar familj??
En familj som jag just nu håller splittrad. En social vänkrets som jag har ändrat för oss. För alltid? Kommer tiden ställa allt till rätta?? Kommer hon vara arg på mig för evigt? Många frågor som tyvärr inte har några svar på lång tid.

Tack för era stärkande ord. Det senaste hände i lördags så det är ju rätt aktuellt ff.
det jobbigaste just nu är skammen min fru får bära. Säger att hon inte kan prata med sina vänner pga det sms jag skickade. Försöker prata med henne och förklara hur jag känner. Jag vill verkligen inte förlora mon familj. Kan bara hoppas att hennes ilska mot mig försvinner. Och att hon kan prata med sina vänner.
Detta är första gg jag själv inser att jag har problem. Innan har jag bara skakat bort allting och tänkt att jag har kontroll på spriten.

Klart hon är besviken på dig. Men det tror jag du kan bygga upp genom att
visa att du kan vara nykter.Det tar sin lilla tid att komma i balas,det
gäller att ha tålamod. Själv tar jag bara en dag i taget annars funkar
det inte för mig. Förut tänkte jag, jag får aldrig mer dricka men nu
tänker jag IDAG SKA JAG INTE DRICKA VAD SOM ÄN HÄNDER.
Jag tror det fixar sig för er.
Konstnären

att det går över. Det blir bättre, skammen sjunker undan för undan. Man går vidare. Nu har du din chans att bygga nåt nytt, bättre. MITT sätt att förlåta mej själv och förlikas med det som varit är att vara nykter. Bara genom mitt nya bättre liv, mitt nya JAG, så kan jag försonas med alla tillfällen jag slösat bort med alkoholen. Därför känns det som om nykterheten är närmast religiös. Jag har fått ett nytt liv. Men nu är det upp till dej. Nu har du chansen att ändra dej. En dag kan du i så fall vara glad över detta tråkiga tillfälle. Det blev din BOTTEN, din kraft att sluta. Jag vet att det går.

Starkt jobbat!
Vilken underbar känsla, att du klarade denna blöta tjejträff torrlagd.

Jag är mycket imponerad!

Kram
Tanten

Det är härligt att kliva upp ur sängen, visserligen lite trött, men......
Sund normal trötthet, inget ångestliknande alkoholtrötthets-symtom.

Idag väntar nya utmaningar.
En dag som ska ta mig närmare de där 30 som är mitt mål nu.

Ingen alkohol idag heller!

Kram på er!
Tanten

skrev du i en tråd nyss :

"Men visa att du menar allvar med ditt beslut att sluta dricka.
Tag kontakt med beroende enheten, be att få antabus, VISA att du är alkis som vill sluta.
Det tar tid att bygga upp ett förtroende igen, men det går.
Men du måste visa I handling att du menar allvar."

Tänk dig in i den meningen själv och ägna dig åt din egen nykterhet och din förändring av ditt liv OM det nu är så att du vill förändras.

Saknar dig här på Forumet.
Hoppas allt är väl med dig.
Snälla, du kan väl skriva ett par rader.

Ha en Fin dag!
Kramar
Tanten

Men visa att du menar allvar med ditt beslut att sluta dricka.
Tag kontakt med beroende enheten, be att få antabus, VISA att du är alkis som vill sluta.
Det tar tid att bygga upp ett förtroende igen, men det går.
Men du måste visa I handling att du menar allvar.
Du fixar detta, jag vet det.
/A

Grattis till dina alla dagar!
Jobbet är lugnt, det kommer nya chanser.
Jag menade ointressant med mina inlägg, men det var mest ett rop till er därute att just SEEEE MIIG!
Det vet jag att ni gör! Behövde pepp helt enkelt, och det funkade ju.

Rätt, tiden måste bara få gå ibland. Jag tränar mycket och det är min medicin och tyvärr mitt enda verktyg just nu.
Om jag ska vara dräglig att vara med så gäller detta faktum för mig.
Då får jag sinnesro och blir kreativ o nöjd.

Jag har ganska mycket projekt på gång hela tiden och här kanske en del av problemet med mig ligger?
Hjärnan går väldigt mycket på helvarv hela tiden.
Meditation tänker jag mycket på men får inte ro att göra det!

Hur som helst mår jag just nu mycket bra, men något i mig gnager och äter mig konstant.

Kram och kämpa på!

LP

Hahaha, vad jag kommer ihåg så rymde jag inte med någon, men jag planerade att dra flera gånger!

Tack för bekräftelse, i vilket fall som helst. Det var lite så jag tänkte. Jag vet att det inte är det mest intressanta, men inte heller det mest ytliga.

Kul med den där förälskelsen Fia! Det kunde kanske varit jag?

Hur som helst så läser jag runt mycket och har ett fritt jobb där jag ofta styr tiden själv. Så vissa perioder när jag behöver kollar jag ganska ofta.
Ibland inte alls.
Förstår helt att tid är en bristvara för många av oss.

Idag var jag ute på läng skogslöpning, visst var det hala rötter och knotiga stubbar i vägen. Men så skön gubbe jag blir efter träning!

Före lunch är jag som på nålar och kan inte riktigt motivera mig eller slappna av alls. Jag har försökt lära mig att aldrig fatta beslut för tidigt på förmiddagen. Det blir ofta tvärs emot vad jag tycker senare på kvällen!
Jobbigt, och jag försöker hålla mig till den tesen, fast det lyckas definitivt inte alltid.

Då skickar iväg några svar på mailen som är alldeles för vassa eller som lätt kan missuppfattas.
Så nu gäller motion om möjligt före lunch, jobba och var kreativ efter det, gärna fram på kvällen.
Inte för att jag inte är kreativ på morgonen. Men min hjärna och kropp behöver få tillflöde av något ämne som verkar försvinna under natten.

Jobbet jag missade har jag nästan släppt nu. Känner faktiskt tacksamhet att få finna nåt annat eller starta eget.
Det är dags nu tror jag.

Lägger glatt mina 4 dagar i potten!

Kram Fia, allt gott till dig!

Lp

Dina inlägg är verkligen inte ointressanta! Jag läser alla dina inlägg (och andras) och skulle, precis som Fia skrev, kunna tillbringa dygnet runt här men tiden räcker inte till. Jag skriver överhuvudtaget inte alls så många inlägg som jag skulle vilja men jag är så ofattbart tacksam att få ta del av dina och andras tankar och kamp här! Så tack för att du delar med dig!

/Anli

Att bo med ngn som för tillfället inte vill veta av dig kan bryta sönder vem som helst. Hur fasen ska man palla gå till jobbet??

Det sämsta jag kunde göra var att messa ett pinsamt sms om att jag nog är alkis till våra vänner och familj. Det kommer bara förstöra mer för mig. Alla vet om det nu liksom. Vilker de inte skulle gjort om jag inte skickat det där jääävla smset.
Varför är man så dum. Just nu känns det som det kommer ta slut. Det lilla hopp jag har är att vi vill att våra barn ska växa upp i ett hem. Men ett väldigt litet hopp.
hatar mig själv så oerhört mycket just nu. Hon vill ha tid. Men det ger mig oron att tiden kommer leda till ett avslut av våra liv ihop.

Hej Steven! Jag förstår din vånda och din rädsla för att bli som din far. Jag var ofta rädd att bli som min mor. Men vi behöver inte det. Dels är vi inte våra föräldrar. Dels lever vi i en annan tid som trots att det fortfarande är tabu så är det även ok att börja prata om det onda.

Min mor drack sällan (med våra mått mätt). Men när hon drack så blev hon larvig. Ingen orkade bry sig om henne. När ingen reaktion kom så hotade hon oftast med att gå och dränka sig i havet. Jag blev så van så till slut blev min svar bara; "Visst, visst, gör så. Vi fiskar upp dig imorgon". Min far orkade inte ens kommentera.

Jag har förut varit lite som min mor. Ja, inte hotat med självmord, men tagit till stora gester när jag inte har fått som jag velat i min alkoholindränkta hjärna. Hotat med det ena och det andra. Jag har till och med haft klartänkta stunder mitt i galenskapen när jag har tänkt att ; "Shit, vad tokig jag är". Men ändå fortsatt att agera fel.

Men jag hade också andra klara stunder. Jag insåg att med mitt beteende så var jag inget modersmaterial själv. För självupptagen. Det hade jag säkert (eller inte) kunnat ändra på med hårt arbete. Men jag ville inte riskera tredje parts liv i ett kanske/ hopp/expriment. Idag är jag glad över beslutet för det tog mig ca 30 år att tillfriskna.

Men i slutändan gick det att ändra. Jag är inte min mor. Du är inte din far. Du behöver inte agera som han. Nu har du ett snart ett barn. Vad vill du ge honom/henne? Jag tror att du kan ge en hel del. För du tänker till skillnad från många föräldrar. Fortsätt så fortsätt jobba. Jag tror på dig!

Fia

Hej Tusculadum! "Ett sysslolöst sinne är djävulens lekplats", den gillar jag. Visst lär man sig så mycket här på forumet? Nya tankar, andra tänkesatt. Lösningar som är så enkla att man bara vill slå sig för pannan och utbrista; Varför såg jag inte det?

Din misstänksamhet tror jag personligen på är bra. Du håller garden uppe. Är något för lätt så är det ofta en illusion tror jag. Kan ha fel. Men jag tror inte det. Tycker mig se att om man traskar in för självsäker i nykterhet och deklarerar att ; Det här går bra. Där brukar det brista. Nu talar jag inte om de återsteg (gammeltanten) som vi oftast tar utan om den där tron på sig själv. Grundstenarna. Har du byggt upp ett missbruk under ett ex antal år så säger det sig nästan självt att du inte "blir frisk" på en vecka eller två. Eller har jag fel? En del kanske är så starka?

Vi andra får helt enkelt bara fortsätta att botanisera här på forum. Kombinerar vi det med att bränna underhudsfett så är det ju ännu bättre. Win-win. Men jag tror vad som helst är bättre än överkonsumtion. Godis, mat. Jag tittar inte en extra gång på en överviktig människa som jag möter på i vardagen. Men när jag ser ett uppenbart missbruk så hajar jag till. Reagerar.

Vet inte riktigt vart jag är på väg med detta, men å andra sidan ser jag inte varför det skulle vara det viktigaste i ett samtal/en kommunikation?

Fia