Senaste kommentarerna i forumet

surfina! Jag blir så ledsen när jag läser om din kamp. Mot både myndigheter och de otäcka tankarna. Förstår så väl ditt tänk om att lite vin skulle kunna hjälpa mot att känna allt. "Bädda in det i bomull" (Anli. Jag stäl friskt). Jag har inga råd, jag har inga barn och jag har heller inget tvång att passa mina sociala kontakter (af och a-kassa). Det gör jag mest för att jag är en tjurig kvinna. Kanske hjälper mitt-streta-emot nästa person som hamnar i systemet.

Men jag blir allvarligt oroad när du skriver att du googlat på självmord? Vem skulle det hjälpa? Tro mig, de anhöriga mår inte bättre av det. Jag hade en ytlig bekant/arbetskamrat som tog den utvägen. Hon frågade ofta om vi skulle hitta på något efter arbetet men jag svarade nej. Ville ju hem till mitt smygdrickande. En dag hade hon gjort det, lämnat två oförstående barn och en make för att hon inte ork
ade leva i sitt missbruk längre (spel i hennes fall och jag hade inte sett det).
Jag vill inte tynga ner dig ytterligare, men den utvägen du tänker på är feg. Och ledsam. Jag har fortfarande sporadisk kontakt med Gs make (tolv år senare) och han rapporterar om att även om han delvis har gått vidare, så har inte sönerna gjort det . Tro mig, du vill inte utsätta dina barn för det.

Du får helt enkelt (?) härda ut. Jag vet att det är inte enkelt. Men en värld utan surfina blir knappast bättre. Jag skulle sakna dig. Jag ser inte en fylle/vinpimplarkärring. Jag ser en människa med humor och den där lilla gnuttan jävlar-anamma som tar oss över dagen. Låt det bli ditt arv till barnen, vare sig du får behålla dem-eller-inte. En mamma kan inte ersättas.

Önskar dig styrka att härda ut.

Fia

det där med att inte kunna gå på fest utan att vara onykter. Det har varit ett slagsträ här i familjen nu när jag tänkt efter lite - att få barnen med att vänta att dricka tills de vet hur man har kul utan att dricka... Jag kommer knappt ihåg en enda fest från ungdomen där jag var nykter.

En tröst i bedrövelsen är att när man som du har bestämt sej, så kan det kännas mycket bättre. Nu behöver inte jag längre sitta och sura i ett hörn för att nitlotten bilkörning hamnade på mej - jag har ju faktiskt valt det själv - och trivs med det! I synnerhet dagen efter när jag kommer ihåg allt som skett och mår bra!

Kram!
/MB

Undrar bara hur du har det?
Kram

Vet inte vad dessa samtal kommer att leda till. Mina barn ska för tredje gången träffa en kontakt på socialkontoret. Hon verkar bra men samtidigt så känns det som att de jobbar efter en "mall" och en sådan funkar nog inte i alla situationer men jag hoppas innerligt att hon är duktig på sitt jobb.
Själv så ska jag träffa en alkoholterapeut idag, första mötet. Är skitnervös och vet verkligen inte hur mycket jag ska "erkänna". Barnens kontakt jobbar ju ihop med denne så jag kan omöjligen röja hela sanningen. SÅÅÅ SJUKT att jag tänker så, jag vet. Jag tänker att jag säger/gör vad som helst för att barnen ska komma tillbaka NU! Sen får jag lösa det andra. Jag har inte kraften att kämpa för barnen och mot alkoholen samtidigt. Börjar känna mig som ett nervöst vrak som inte vet om jag ska sitta eller stå eller andas eller inte andas.
Vet att det logiska vore att börja med att lösa alkoholproblemet och sedan lösa situationen med barnen, men hjärna och hjärta går inte hand i hand just nu.
Jag gjorde en gastric bypass-operation för ca. ett år sedan. Jag har skyllt på det inför kontakten på socialkontoret. Att jag håller på att lära mig att äta och dricka rätt och att jag inte tål alkohol på samma sätt som tidigare och att jag nu förståt att jag måste ändra på mina gamla vanor. SKITSNACK!!!! Jag kan dricka lika mycket alkohol nu som tidigare. Möjligt att jag blir ännu mer onykter men mängden får jag i mig. Tror hon köpte resonemanget, iaf till viss del. Får se om alkoholterapeuten är lika "lättlurad".
Känner mig så jäkla falsk och dålig i detta men jag lever i någon sorts vakum just nu där det mest handlar om att överleva tills barnen är tillbaka.
Det är lite läskigt att veta vad som vore rätt att göra men ändå inte kunna/våga ta den risken som det innebär.
I går googlade jag på ordet "självmord".....blev rädd för mig själv men insåg att tanken på att inte få vara med mina barn i framtiden framkallade denna handling.
Börjar jag bli tokig på riktigt?

är stort!

Och hur har du det nu?

Hade du varit jag hade jag gråtit floder och saknat hästen mest av allt (eftersom jag inte känner till resten som hänt dej ska väl sägas) eftersom vi har en egen havremoppe, en vit förvuxen D- ponny.

En mardröm jag har är att de ringer från stallet och säger att veterinär är tillkallad eftersom hästen fått benet avsparkat i hagen...

Kram! -MB

Vill bara instämma med skribenterna här.
Malign är ingenting att bry sig om. Malign betyder elakartad och det är precis vad hen blivit. Förmodligen för att hon själv mår väldigt dåligt och är avundsjuk på alla dom som lyckats bättre än hen själv på vägen mot nykterhet.

Det låter som det går väldigt bra för dig!
Härligt!

För mig går det inte riktigt lika bra, men jag har tagit till mig en mening som jag tror myntades av Anli:
Även myrsteg fungerar om de bara tas i rätt riktning!

Ha en Fin dag!
Tanten

Hej!

jag hakar på dig "Nu är det nog". Mummy Blue har helt rätt, det går inte med att börja med att belöna sig med att dricka på helgerna. Jag tackar dig för ditt kloka inlägg!
Idag är dagen D, jag har för en timme sedan tagit antabus. Jag fick nästan tvinga mig till det för jag är rädd för att sluta dricka...det är ju helt sjukt. Jag är rädd för att jag kommer schappa ihop och att jag kommer får panik när jag inte får i mig det som gör mig lugn och avslappnad.

Redan på lördag kommer en stor utmaning: ut och äte middag med bästa vännerna på restaurang...barnvakt är redan fixad...

På min ena axel sitter det en liten gubbe och säger: Du är ju dum i huvudet!! Hur kan du sluta idag, det är ju torsdag!! En dag kvar sen hade du ju kunnat dricka gott med mannen imorgon kväll och dessutom komma ut på lördag på fin resturang. Hur tänkte du när du svalde den antabusen!!

på min andra axel sitter en annan go liten gubbe och säger: Skärp dig, det är lika bra att gå ut hårt! Vänj dig fröken lilla, för detta är ditt nya liv! Du mår inte speciellt bra när du vaknar på morgnarna och det finns bara en som kan ändra detta och det är DU!!!

Jag ska klara detta! jag är några dagar bakom dig "Nu är det nog" och du kan kanske vägleda mig i mörkret! /Mia

Som väntat så kunde jag inte låta bli vinet. Blev sugen när alla andra drack av det. Men det dracks med måtta, även av gästerna.
Under kvällen gick det också åt flera flaskor vatten.

Trots att jag "bara" drack 3 glas vin till mat och snacks utspridet under en längre tidsperiod så var det totalt omöjligt att somna på kvällen.
Fattar inte hur alkohol kan förstöra sömnen så. Jag som tidigare trodde, då när jag drack dagligen, att jag inte kunde somna utan vinet.
Det fungerar ju precis tvärtom!!!
Nåja, klev senare upp och åt och sen lyckades jag somna.

Upplevde ingen ångest över gårdagen när jag vaknade, inte heller någon bakfylla.

Däremot känns det jobbigt att jag nu har några flaskor vin ståendes hemma. En del av gästerna hade med sig.
Flaskorna kommer jag inte att kunna hantera utan vita knogar.

Idag ska jag inte dricka någonting.

Önskar er alla en fin dag!
Kram
Tanten

Starkt jobbat. Du är väldigt duktig.

Önskar dig en fin dag och framförallt en fin morgondag.
Ovasett hur du gör med tjejträffen, så hoppas jag verkligen att du vaknar nöjd och pigg på lördagsmorgonen.

Tanten

Nu har du klarat 4 dygn!
Grattis, grattis!

Att du lyckades hälla ut det där vinet bevisar också att du är ordentligt motiverad!
Är mycket imponerad.

Önskar dig en fin dag!
Tanten

Vill också hälsa dig välkommen hit till Forumet!
Ett första steg mot ett nyktrare liv.
Läs trådarna. Här finns mycket klokhet.
Skriv själv och få respons på dina tankar och ditt handlande.

Önskar Dig en riktigt fin dag!
Tanten

Du ska veta att jag tänker mycket på dig.
Önskar dig allt gott och hoppas verkligen att gårdagens möte gick bra och att alla andra möten också kommer att göra detta.
Att ditt liv ska kunna bli som vanligt igen, med "varannan" vecka.

Är glad att du vill fortsätta att skriva och läsa här!

På något sätt ska vi besegra alkoholmonstret, även om det är förbaskat svårt.
Det SKA gå. Det MÅSTE gå.
När det känns extra tungt får vi tänka:
Även myrstegen fungerar om de tas i rätt riktning!

Såg att m-m tagit upp en ev. läkarkontakt, samtalskontakt.
Det hjälpte mig enormt mycket i samband med att jag blev änka. Hade tur och gick hos en psykolog och psykiatriker under 9 års tid.

Vi fortsätter vår kamp mot alkoholen!
Vi har allt att vinna på detta och ingenting att förlora.

Varma Styrkekramar till Dig!
Tanten

Till dina goda nyheter, låter spännande, blir glad för din skull.

Tycker fortfarande att du är stark Fia. Det krävs styrka för att kunna gråta.

Önskar dig en fin dag!
Kram
Tanten

Känner igen tankesättet. Ringde en väninna till mig i lördags.
Hon var långt ifrån nykter. Jag blev både arg och stressad, den
där stressen som kommer när man tänker på alkohol. Men jag vann
över alkoholdjävulen. Vill inte sabba mina 8 veckor skulle bli
så besviken på mig själv. Om du kan försök att tänka i andra banor.
Jag tar alltid fram det negativa, stressen, inköp, veta att man har
dagen efter, kostnaden, ångesten, dålig sömn, aptitlöshet.
Vill jag verkligen ha det tillbaka. Nej. Och nu sist den 10 sep.
kramper i hela kroppen aldrig haft tidigare. Trodde jag skulle dö.
Nej nu lägger jag märke till små saker i vardagen som jag inte såg
innan. Men visst man har sina downs and ups.
Morronhälsning till dig
Konstnären

Jaha, min "romans" med Sean är definitivt över. Klarade inte av filmen igår kväll. Nu visste jag ju att det var en dålig film. Hade ju sett den förut men antagligen på fyllan eftersom jag inte minde HUR dålig den var. Dessutom hade Sean bruna tänder. Så det fick bli bokdeckare och kattkärlek istället. Jag som alltid har varit så emot att skaffa djur frodas i detta katthem. Jag som hånade kattanter med hennafärgat hår har blivit en av dom. Fullkomligt betuttad! Ja inte med hennafärgat hår ännu men det är väl bara en tidsfråga?

Regn ute. Så trist. Men det kan jag inte ändra på. Det/den enda jag kan förändra är mig själv. Nu blir det min doktor och sedan får jag väl bara krypa ner i sängen igen. Jag inser att i mångas ögon så lever jag ett priviligerat liv. Jag har inga direkta måsten förutom arbetet. Jag har ett nätverk/mannen som ser till att jag inte behöver riskera att landa på gatan. Jag ser - nu efter ett dygn, när jag har fått smälta det - till viss syn Maligns point.

Fia

Hej Fia!
Jag ler för mig själv när jag läser, härligt med goda nyheter. Glädjs med dig.
Kram

Hoppas det gått bra för dig. Tänker på dig.
Konstnären

Hej m! Den kloka Victoria skrev om det där. När man börjar laborera med tanken att ; Kanske kan jag ta ett glas. Det kan vara en ganska lång process och abslout inte glasklar för en själv även om omgivningen (läs gamla forumrävar) läser av den direkt.

Så jag kommer att vara obehagligt ärlig nu. Att jag är det betyder inte att jag inte bryr mig utan tvärtom. Jag tycker du ska strunta i tjejfesten imorgon. Om du ändå inte vill dricka så tänk dig scenariot. De ligger apraka över middagsbordet och gapskrattar över något gemensamt minne. Men du kan inte ta in humorn. Så kul var det väl ändå inte? Eller scenario två; Du skrattar högst och på lördagsmorgon/natten vaknar du allt för tidigt med ångest och hjärtklappning som du vet precis hur du ska bota. Ett glas.

Mitt förslag är att du tar bilen -må så vara 50 meter - eller bara backar ur. Hur som haver så önskar jag dig styrka inför morgonkvällen.

Fia

Välkommen Robbangbg! Bra idé att skriva här och säkert kan din historia/text hjälpa en eller två. Men det är inte det viktigaste. Utan nu ska du försöka fokusera på ditt eget mående och få dig att må bra. Att köra bil och dricka vin samtidigt är ju ett allvarligt tecken på att något är fel. Nu leker du inte längre bara med ditt eget liv! Vill inte skuldbelägga för det tror jag du kan själv. Men jag reagerar. Välkommen hit och hoppas du hänger kvar.

Fia

Jag känner igen en hel del av din situation. Jag smygdricker och gömmer tomma ölburkar för att min sambo inte ska veta. Jag dricker inte varje dag. Starköl 1 gång veckan kanske och folköl i smyg 1-2 ggr. Jag mår bra den korta stund jag dricker men så fort alkoholen går ur mår jag piss.

Jag blir pappa i början av nästa år och jag vill inte att barnen ska ha en alkad farsa i framtiden.

Vi får ta stöd av varandra och tillsammans hitta motivationen.

Godmorgon,

Han/hon skrev korta inlägg hos flera här som sen togs bort. Verkligen inget att bry sig om eller tänka mer på.
Heja dig, låter som det går bra nu :). Äntligen kanske vi börjar komma dit vi vill :)

Ha en jättebra dag!

till de goda nyheterna vad de nu än må vara! Man blir ju lite nyfiken, jag hoppas på lottovinst :)!

Mozartkulor och film låter som ett jättebra sätt att fira.

Ha en bra dag!

Tvära kast i mitt liv. Ena sekunden hulkar jag snorig mot mannens tröja. Nästa sekund ( överdriver här, det var några timmar) får jag så goda besked att jag bara vill fira. Det är här knepigheterna sätter in. Hur ska jag fira? På samma sätt som jag undrade hur ska jag sörja? Jag är så betingad vid att alltid få ett glas vin eller annat vid minsta med-och/eller-motgång. Nu med antabus i magen och en ny vilja blir jag lite förvirrad. Så hur ska jag fira? Tänker mig Sean Connery. Får bli en film med en riktigt vacker man. Usel film, usel skådis men vacker. Som att betrakta en tavla. När jag var yngre så var en av mina drömmar om att som pensionär vakna upp med en man som Sean Connery, sen såg jag en dokumentär om honom och insåg att karln är en idiot när det gäller tankeprocessen. Men man/jag ska inte vara petig. Vem är inte dum ibland? Så nu ska jag krypa upp i soffan, äta mozartkulor och bara vara nöjd. Önskar så jag kunde dela mitt glada besked med er men då skulle nog anonymiten kunna vara borta och den biten tror jag inte att jag klarar ännu. Men jag är nöjd, jag är glad, jag är lika förvirrad varje gång jag verkligen KÄNNER känslor. Det är en spännande resa att bli sig själv.

Fia

Och först nu slår det.

Har cancern skrivit något till mig, vad?

Var det riktat direkt till mig?
Jaja.....
/ A

Jag har läst lite på forumet nu och jag vill inte verka oseriös eller nått, skulle kunna förklara min livs situation men det skulle ta mig en hel dag att skriva, ni får ha lite tålamod med mig helt enkelt.

Skämdes lite efter mitt inlägg att jag inte lagt min själ på att förklara min situation tillräckligt noggrant då flera av er har öppnat er och verkligen ställer upp och ger tröst till alla.

Jag ska göra mitt bästa.

Jag separerade för drygt 4 år sedan, tror jag. Jag drack måttligt under vårt förhållande som höll otroliga 8 år faktist. Vi lyckades få två helt underbara töser under den tiden. Jag lämnade mitt förra drogrelaterade liv och musikkarriär för att ägna mitt liv åt familjen.
Det fungerade skit bra i början, men mot slutet blev det svårare och svårare, jag sökte mig bort ifrån allt och försökte få lite tid för mig själv helt enkelt.
Jag drack mer, men var absolut inte tillbaka i gamla fotspår, utan jag höll mig på stadig kant.

Vi hade lite fester ibland, vi snackar 3-4 gånger per år, då jag ballade ur ett par gånger. Jag har en tendens att dricka 3-4 öl för mycket och skölja ner det med att par whiskey. Jag får minnesluckor och typ brukar säga åt alla att dra åt helvete.

Mitt ex, som har alkoholister i släkten, tröttnade i alla fall tillslut, och slängde ut mig.

Vi hade villa och god ekonomi, vi bytte det till varsin lägenhet och vårdnad varannan vecka.
Jag blev arbetslös ett par veckor efter stormen, och jag var tillbaka i samma mönster igen, för jag brydde mig inte längre. Mina gamla kompisar hade jag lämnat bakom mig, mina föräldrar bor 30 mil härifrån.

Jag har dock lyckats klättra mig sakta tillbaka, drickat har funnits där som en tröst genom dom senaste 4-5 åren, och jag har haft mitt sportintresse kvar. Vilket förmodligen har räddat mig. Jag har spelat Innebandy på elitnivå en gång i tiden, nu på äldre dagar har jag bytt ut det emot golf, och det hjälper mig att fokusera på annat.
Drickat däremot har ökat kraftigt det senaste året, vet inte varför faktist. Det har bara blivit så.
Ofta har jag testat mig själv, genom att köpa 10 öl en kväll och se om jag klarar av att spara några till dagen efter. Men efter 4 så är det kört, jag dricker upp allt eller så mycket tills det börjar snurra i skallen och så vinglar jag in och slänger mig i sängen, sjukskriver mig dagen efter och åker till bolaget för en återställare.

Jag är trött på allt nu, och jag ska försöka komma tillbaka till mitt tränande istället, för jag vet att man kan bli hög av träningen och det är fan mycket bättre att vara hög av endorfiner än att vara låg på alkohol.

Jag ska skriva mer, sen. Måste upp tidigt och jobba.