Senaste kommentarerna i forumet

skickat...inväntar svar men helger kan ju sega ner det lite :-))

Visst känns det tungt att vara tvungen att spela med de kort man fått. Kan kännas orättvist. Varför hände detta just mig? Det är svårt att kliva ur sitt eget ego och inte bara tycka synd om sig själv. Att istället vända på tankarna och försöka se det som är positivt. Jag har, t.ex. fått tips om att börja varje dag med att skriva ner tre saker i livet som jag är tacksam för. Jag försöker även påminna mig själv att inte fladdra iväg för mycket i tankarna och istället fokusera på idag. Idag är jag nykter. Bara idag. Så länge jag kan hålla mig till det, blir allt mer hanterbart.

Kämpa på!

tappat bort en mailadress och telefonnummer :-((( Jag söker och jag kommer att finna och jag hoppas att jag kan få hjälp med att sätta lite fart på byråkraterna som vill lägga ner den här sidan.

Jag återkommer :-))

Vad skönt att du förstod Pontus vad jag menade med att vilja vila från att vara nykter. Det talar ju egentligen om vilken ansträngning det verkligen är det här- kan också förklara tröttheten. Precis som du hoppas jag och längtar också efter att det någonstans bortom krönet ska vända. Att det inte är bra att dricka på det sätt som jag gjort tidigare är det inget snack om, men det betyder inte att det är helt bekvämt här i nykterheten heller. Man väljer sitt liv sägs det, men den här kampen har jag inte valt. Om jag hade fått välja hade jag valt att spela mitt liv med helt andra kort både vad gäller gener och miljö. Däremot tror jag att man i viss utsträckning kan välja hur man spelar med de kort man fått. Men att man kan det betyder inte alltid att man vet hur.

Heja dig också Pontus och alla andra som kämpar.

Grodan

Tilde, håller fullständigt med dig i allt du skriver. Ville inte låta negativ. Visst är det vi själv som
bara kan ändra på framtiden! Bara att jag förstår tröttheten och att försöka hitta verktygen vid
motgångar. Kämpa Grodan kämpa

Förlåt jag använde din tråd att skriva till Pontus i. Såg det först efteråt, och önskar dig styrka också :) Du är ju också på god väg... det är härligt. Fint att kunna njuta av våren också...
Tilde

"Skulle vilja veta hur o när" skriver du... Som jag ser det är det bara du själv som kan bestämma hur och när det ska vända. Alla gör olika, jag tror att självhjälpsprogrammet som finns på startsidan här kan hjälpa att hitta ens risksituationer och ett sätt att handskas med dem. Jag tror det är lättare i en övergångsperiod att veta om när risken finns och vara medveten om och förberedd. Kanske inte man lyckas varje gång men jag tror man får ha stenkoll på sig själv, ingen annan har det åt en. Med tiden tror jag att hjärna och kropp klarnar och det blir lättare att hålla sig till ett liv i "verkligheten" och se med öppna ögon. Det är du själv som måste vara god mot dig själv och vilja dig själv det bästa. Så tror jag...
Försök självhjälpen, det är mitt råd. Kanske i kombination med andra lösningar. jag har inte läst igenom din tråd men kände jag ville svara lite spontant här.
Ta beslutet och bestäm över ditt liv. Att missbruka alkoholen är inte ett främmande väsen som slänger sig på oss enligt mig... utan vi väljer in den och så blir den en del av oss som vi måste befria oss från och välja bort med egen kraft. Den försvinner inte av sig själv.
Jag skriver detta för jag tycker du verkar vara på riktigt god väg med träning och en god vilja. Vill verkligen att det lyckas för dig.
Styrka till dig.
Tilde

Anli, hur mår du? Hur går det för dig? För mig går det dåligt, men jag kämpar på och jag ger mig inte. Stor kram!!

Har träffat kvinnan 2 gånger nu. Hon är trevlig och klok. Däremot vågar jag inte berätta att jag fortfarande dricker. Jag har berättat hur det var "förut". Det känns skönt att prata, men jag känner inte att jag kan vara riktigt ärlig. På Måndag ska jag kontakta en läkare för att prova antabus. Jag MÅSTE göra det. Jag märker ju att jag inte klarar det här själv! Igår drack jag 2 liter vin. Helt otroligt! Gjorde oxå bort mig ordentligt inför en person o vet inte hur jag ska kunna se människan i ögonen igen.
Jag klarar att vara nykter i 2 dagar ungefär. Sedan är skammen glömd och jag sätter igång igen. På Måndag... Ja, så blir det!

Jag vet exakt vad du menar med att vila från att vara nykter. Jag har sj inte lyckats pasera en hel
nykter månad än sen ja skapa detta bekymmer, många år sen. Träning är jätte bra!! Blir stärkt o pigg.
I mitt eget fall efter en tids nykterhet blir man både stärkt o peppad men nånstans möter jag alltid en vägg
jag haft svår att tackla. Trött psykiskt av den ständiga focus antar jag, orkar inte träna mm. Men nånstans
där bakom krönet måste de ju vända! Skulle sj vilja veta var o när. Unna dig av livets goda. Kämpa

Precis ibörjan var jag ofantligt trött. Tyckte jag kände mig vimsig och såg i kors hela dagarna, och sov (och sover fortfarande) som en stock på nätterna.

När suget kommer krypande, kom ihåg att det är övergående! Påminn dig själv om vilka konsekvenser ett glas drar med sig. Gå på ett AA möte! Har du någon att ringa till och prata av dig? Logga in här och skriv av dig!

Hang in there!!

att när min man slutade dricka alkohol för ett par år sen sov han alldeles kolossalt en hel sommar. Lär vara vanligt med ofantlig trötthet. En läkningsprocess för kropp och själ.
Kämpa på - för din egen skull och för ett värdigt liv! / mt

Dag 26, men jag har mycket sug och skulle vilja vila från att vara nykter -vet inte hur jag förklarar det. Samtidigt vill jag ju naturligtvis inte ha konsekvenserna av att dricka. Så mycket slöseri med tid med att må dåligt och att vara bakis. Tror jag måste börja träna eller någonting för att få ordning på den leda och trötthet jag känner. Ska man vara så här trött? Tycker nästan att jag har mer energi när jag dricker - men det stämmer inte för då blundar jag för mina bakisdagar.

Grodan.

24 dagar är absolut märkvärdigt! Var stolt! Ge dig själv en klapp på axeln. Jag kör också Antabus. Jag vet att det inte är någon lösning långsiktigt, men det hjälper mig just nu. Det är som ett par kryckor tills jag kan gå själv, som någon klok människa har sagt. I nuläget vågar jag inte helt lita på mig själv. Möten verkar funkera för mig. Det är alltid något jag tar med mig hem efteråt.

kram

Det fixar du Dompa!
Ta till Löpningen och flytta upp Häcken en bit till :-)

//Paron//

Hur har du det? Skriv en rad om du vill/orkar, skulle göra mig glad! Här går det inte alls bra :(, katastrofalt rent utav utan att gå in på sorgliga detaljer. Men har förhoppning om nya tag, börjar om på onsdag (ska bort i morgon och klarar det ej då). Vill försöka ha en bra närvarande sommar!

Kram

Ja du Dompa! Galen är nog bara förnamnet, har nu slitit på hojen vardagar 3 -4 tim varannan kväll och på lö sön 5-7 tim.
Sliter på kroppen det också men man mår utmärkt!
Helvitt har det inte blivit men det blir inte mycket tid över till spriten som du sa.
Det blir inte många minuter över till forumet heller, men tankarna finns här!
Hur har du det i Perth?

4 minuter och 20 ampere ska ni se att jag blir inom kort populär... herregud - nu kom den, raden.
Ha det gott Berra:) / mt

tror också att avståndet, det anonyma, eller det som inte kommer inpå är lättare att hjälpa. Det får beröra men bara lite. Många vill hjälpa men helst då på distans.

Från det ena till det andra så träffade jag idag en man som gått från värsta misären, förändrat sitt liv från grunden och nu tagit körkort :-)) Vilken fantastisk resa den mannen gjort !! Jag är så imponerad över hans växtkraft och framtidstro, hade jag hälften vore jag djävligt glad !! Jag blir så glad och upprymd av att se vad som sker om man tar bort drogerna och låter folk blomma upp. Jag talade om för honom vad jag tycker och fick ett litet skyggt leende tillbaka, han är inte bortskämd med att folk ger honom beröm, huggen och slagen från det förra livet har satt djupa märken inombords.

Ett leende och ett vänligt ord kan lyfta vem som helst och ge ny näring åt livet.

Den rastlöshet du tidigare beskrivit bekämpas ju just så här. Nästa gång du känner dig rastlös och orolig så gå tillbaka och läs vad du nu skrivit. Du kan och vet hur du kan vara medvetet närvarande. Du har strategier, spara dem och påminn dig om dem.

När jag gick i DBT-terapi fick jag öva mycket på just medveten närvaro. För att kunna komma dit fick jag öva i tre steg: Observera-Beskriva-Delta.
Observera: lägg märke till, bara notera, försök uppleva utan att reagera, syn, hörsel, smak, känsel, lukt, känslor och tankar kommer och går
Beskriva: sätt ord på, försöka att inte döma
Delta: fokusera på det du gör, vara här och nu

Ha en fin dag!

Hej Grodan! Jag har ringt AA vid vissa situationer för att få prata med någon som förstår,
Men i mitt lilla samhälle finns det ingen sådan grupp att gå med i. Visst det är inte jätte
långt till grannkommunen men det har inte blivit av att åka dit.
Du beskriver det väldigt likt mig! En jojo. Visst stärks självförtroendet efter en tids nykterhet
tyvärr har jag inte lyckats slå igen korken helt. I botten blir man fan folkskygg o rädd,
känns som att hela världen ser ner på mig. Fy för allt man gjort med alkohol.
Men jag behöver jobba på min självkänsla för att orka gå vidare i livet.
Är det något som skiljer en A hjärna från en normal? Allt leder bara till svek.
Varför fattar jag inte. Varför är jag så svag:-(

En försvunnen person är någon som är helt värnlös, ett oskyldigt offer som i många fall saknar en historia för oss. Det enda som krävs av oss för att rädda offret är att hitta den försvunna personen.

En smutsig alkis ses inte som ett oskyldigt offer, tror jag, utan som en jobbig jävel som får skylla sig själv. Dessutom så krävs det mer av oss än att bara "hitta", obekvämt engagemang och kanske tvingas vi omvalidera vår syn på hela samhället och egentligen mänskligheten. För många är det svårt att se att samhällsstrukturen har sina sprickor i välfärdens Sverige och att människor inte är antingen goda eller onda, offer eller förövare.

Skulle vi få reda på mer om de personer vi söker, t.ex. vi söker här en man som just blivit påkommen av sin fru att ha gått till prostituerade under flera års tid, då detta uppdagades fick han panik, gav sin fru en ordentlig käftsmäll, kände därefter så stor skuld att han rymde iväg för att ta sitt liv, så kanske vi inte alls skulle känna oss lika mycket som hjältar i vårt letande.

Jag tänker att det är samma mekanism som får oss att skaffa ett fadderbarn, ett stackars värnlöst och fattigt barn i ett land långt, långt bort någonstans, samtidigt som vi blundar för att här i Sverige så lever tusentals barn från papperslösa familjer i fattigdom, att polisen till och med tränger sig in på BUP här för att tvångsdeportera ett barn. Det är skillnad på offer och offer och vi söker nog en "quick fix" i vår vilja att hjälpa. Det får inte vara för nära inpå oss eller kräva för mycket av oss i personligt engagemang och det får absolut inte rubba vår syn på att i Sverige är vi alla trygga och har tillgång till det sociala nätverket. Tänker vi annorlunda så blir det oss övermäktigt, plötsligt är det inte bara en människa, ett "offer" att rädda utan de finns överallt, det tar aldrig slut. Kanske kan de också vara vi själva.

Kramar

Varför rusar inte folk fram och vill hjälpa en sån människa i nöd utan väljer att leta efter en som med all sannolikhet är död ? Bra fråga. Tror att en del av förklaringen ligger i att den människa du beskrev sätter ljuset på vår egen hjälplöshet -vi vet inte vad vi ska göra eller hur - eftersom svaret ligger hos honom - inte hos oss. Är han skadad av sina gener? Sitt arv eller av sina egna val eller alltihop? Vad vi än svarar på det så har vi ju inte lösningen - bara han - och han tycks ha accepterat det han inte kan förändra, men saknar mod,kraft, vilja eller styrka att förändra det han kan. Det blir för oss som står och ser på alltför svårt.

Tänker på min fd man som far så illa och som jag känner mig så hjälplös inför att jag inte längre orkar ha kontakt. Jag mår för dåligt av att se hans dåliga mående som han inte bryr sig om. Om vi ska ha kontakt förutsätter det att jag ger upp allt jag tror på och accepterar hans som jag ser det förljugna värld - jag måste helt enkelt välja.

Jaja, det här kan man reflektera länge kring.

Grodan

för dina tankar ! Igen :-) Känns underbart att få finnas i någons tankar, det lyser upp min dag.
Livet knallar på utan att jag kan påverka det alls för närvarande och det känns rätt pressande. Jag har ju blivit van med en väldig frihet i min nykterhet och nu när den begränsas återkommer lite gamla känslor.

Men jag har ju fortfarande möjlighet att själv välja mitt mående så jag försöker plocka upp allt positivt som gör mig glad och att jag kan se att hur än livet ställer till det så är jag nykter och jag lever ett bra liv. Åtminstone jämfört med tidigare.

För ett tag sedan var jag med på ett sök i den stora frivilligorganisationens regi och vid en liten paus för att samla ihop gruppen kom en sk a-lagare fram och ville prata. De andra ryggade tillbaka och då inte anbart av andedräkten utan även av åsynen av en "förtappad". Han var lyrisk över vårt frivilliga arbete med att söka försvunna personer och vi pratade länge över hur förvånansvärt hjälpsamma människor faktiskt är när det kommer till kritan. Och jag kunde ju bara hålla med men efteråt funderade jag över var gränsen går hos folk ? Mannen var helt klart påverkad och kläderna hade nog inte tvättats det sista halvåret men han var förunderligt klar i skallen och hade väldigt fina, sympatiska, åsikter men....?? Varför rusar inte folk fram och vill hjälpa en sån människa i nöd utan väljer att leta efter en som med all sannolikhet är död ? Utom all hjälp.

De flesta poliser och väktare i citymiljö tar gärna ett snack med dem som glider omkring i sökande efter nästa kick och de kan i de allra flesta fall handskas med dem även om de spårar ur helt just för att respekten för människan finns uppbyggd. Varför är vi andra så rädda för att hälsa och ge ett leende till en som verkligen behöver det ? De är ju medmänniskor som är sjuka men som ännu inte hittat vägen ut från skiten. Jag har en regel som jag följer strikt : Jag ger aldrig någonsin pengar till beroende (och inte heller till proffstiggarna som nu invaderar våra städer). Jag vill inte bli en möjliggörare och de som känner mig vet också min ståndpunkt och det har hänt att de sagt åt "nya" att inte tigga av mig för jag är en av dem :-)) Lite osäker där om jag ska ta det som en komplimang :-))

Att bli sedd som människa kan lyfta en person från missbruket och det kan också, som nu när du skriver en rad till mig A-M-G, göra min dag till en lysande dag. Tack !

Och tack till er alla andra som fortfarande skriver trots stiltjen på forumet, ni hjälper mig att vara nykter även idag.

Kramomer ♥

Tack för fin stöttning Santo. Behöver verkligen sådant stöd. Är dock alldeles för skör för att agera in "real life".Tror till och med att det skulle kunna ställa till det för mig i nuläget - däremot senare när jag känner mig mycket mer stabil skulle det vara roligt med halvverklig kontakt. Tror jag än så länge behöver det skydd som anonymiteten på forumet ger mig - då vågar jag vara öppen om mig - vilket jag tror är en nödvändig komponent i min nykterhet.

Idag är det min 24 nyktra dag - inte särskilt märkvärdigt för vissa-men för mig är det nästan en revolution. Har vad jag kan minnas bara varit nykter så länge (35 dagar) en gång tidigare under de senaste 20 åren. Det känns verkligen som om jag gjorde ett vägval där i inledningen av min nuvarande nykterhet när jag gick på fest med en flaska alkoholfritt och tänkte att det får bli som det blir, dom får tycka vad dom vill, för jag väljer mig. Det kan inte få vara så att människor som ändå inte kommer att ställa sig på min sida om det verkligen skulle blåsa ska få styra vad jag gör med min mitt liv. Kan dom inte acceptera mig som jag är så får det vara.

Känns så skönt att träffa arbetskamrater och inte oroa sig för om jag luktar eller hur jag ser ut. Tycker också att mina tankar sakta men säkert klarnar - väntar nu bara på litet mer ork än vad jag har för tillfället- men den kanske behöver en puff med litet träning - kommer till det.

Har ett enormt godissug och ska strax åka iväg till affären för att tanka mjuk lakrits med socker på. Tänker unna mig att njuta av detta en tid till och kanske alltid - men i så fall inte i de mängder det nu är fråga om. Men var sak har sin tid och jag blir ialla fall inte bakis av lakrits och hur mycket lakrits jag än stoppar i mig så vet jag hela tiden vad jag gör.

Härliga juni!

Grodan