Senaste kommentarerna i forumet

så verkar det ju som att din man inte alls har någon insikt. Känner honom inte, men bara det att han föredrar att dricka framför att ha dej hemma .... Suck...! Eller han kanske helt kallt räknar med att du tröttnar på dina "griller" och blir "normal" igen?

Tyvärr så måste man vara egoist i det här, jag sköter mitt och skiter i vad min sambo gör, vis av erfarenhet så kan jag ju inte sluta åt honom, han får klara sej själv. Och så länge det inte påverkar familjen mer än det gör nu, så får han vara ifred. Men det ÄR jobbigt att tvinga sej själv att låta bli att räkna tomburkar och hålla korsförhör.

Du har väl egentligen två vägar att gå om jag ser krasst på det utifrån.
1) Skaffa eget boende.
2) Snabba på processen med att bli helnykter så du har landat i det innan det blir för kallt, sedan kan du flytta hem. Det är mycket mentalt arbete som ska till, ändra tankebanor och så, men jag tror du skulle fixa det faktiskt. Ett halvår nykter nu, och här finns nästan jämt nån påse med öl nånstans, det bekommer mej inte. Grunden lagd med Allen Carrs bok äntligen ickerökare, som jag läst grundligt ett antal gånger, utan att exakt veta, vill jag gärna tro att hans teknik är en blandning av KBT och idrottspsykologi.

Sköt om dej och glöm inte lukta på blommorna!
Kram!
/MB

Tack Adde och Santorini för att ni finns!
Så skönt att det fortfarande finns några "gamla vänner" här inne.
Just nu sitter jag i min kära gungstol på altanen med kaffekoppen,
barnen och mannen sover och det här är den bästa stunden på dagen!
Mycket tack vare att jag slutat dricka.
Tidigare somrar har jag ju liksom bara tagit mig igenom dagarna i väntan på att det är ok att ta den första kalla "sommarölen" och sedan rosévinet osv osv osv

Jag tror som du Santorini att jag delvis tagit mig igenom det här året med vita knogar,
och även haft perioder då jag känt mig lugn och trygg i mitt val och inte velat dricka.

Jag har pratat med min man om framtiden och det känns bra att vi kan prata om det utan hårda ord, ilska och tårar just nu.
Efter ett år börjar jag ju oxå se klarare på om det verkligen är något att sträva efter att "kunna dricka".
När jag tänker på vin så (även om det gör ont att erkänna) tänker jag inte på ett litet glas kvalitetsvin utan jag tänker mig en oändlig mängd vin och faktiskt mycket på känslan att koppla av/bort och försvinna in i bubblan ett tag.

Så där är ju svaret....
Tror kanske att jag vill kunna dricka oxå bara för att vara som alla andra, bara för att kunna vara "perfekt".
En stor sanning damp just ner i knät på mig själv...
Jag har nog f-n kämpat hela mitt liv för att vara felfri, och detta kämpar jag emot så hårt för att det är så jobbigt att erkänna att jag brister. Herregud, har jag inte kommit längre på dessa 40 år???

Tack för tipset Mammy Blue! Det borde fungera utmärkt för mig. Vi får mat på jobb så jag kan ju lämna plånboken hemma. Cykla hem från jobb på eftermiddagen och ta bilen till affären efter kl 18!

Idag har jag besökt mina föräldrar och några andra släktingar. Går lättare att tänka på annat än nästa möjlighet till alkoholintag när man är tillsammans med andra människor. Har så smått börjat komma igång med skytte igen. Var ganska duktig och tävlade för ca 8 år sedan, innan intresset för fyllerus tog över. Har all utrustning kvar, så det är bara att komma igång med träningen... Behöver något som intresserar mig att fokusera på. Bara hålla på med alla "måsten" fungerar inte tyvärr, då svänger tankarna in på spår som "Det är ju så mycket roligare att måla om verandan när man kan dricka öl samtidigt".

Tröttheten håller i sig fortfarande. Somnade på soffan idag när jag kom hem och sov ett par timmar, trots att nattsömnen varit god.

Kanske vågar jag besöka ett AA-möte imorgon...

hihi MB, försöka ändra en man? Nej, riktigt så naiv är jag inte. Jag håller med om lägenheterna. Det är något helfel i samhället när människor inte kan hitta en bostad till rimligt vis. Bäddar inte direkt för att hantera missbruk. Skönt att din sambo har sitt hobbyrum där han kan utöva sin hobby, men hur normalt är detta? Att vi låter kärestans hobby pågå utan konsekvenser medans vi själva kämpar? Jag är så less på de kärestorna, men förstår om man hänger kvar. Det sista man mister är ju hoppet. Är nu inne på dag 8. Hur många dag 8 har jag inte haft? Färre än dag 1. Mitt eget hopp är det lite si och så med. Inser att om jag ska överleva (nej jag överdriver inte) och förbli nykter så ska det tydligen ske singel. Det är tufft men som någon skrev här: Vad är allternativet?

Tänker mycket på er andra i eran kamp. Min vän Anli, min vän MB, Pontus och Fenix. På ett skevt sätt känns det bra att inte vara ensam.

FunderarFia

så hemskt mycket Flygcert !! Du gör ett jättejobb som många gånger är tuffare än det vi alkisar måste göra för du har ju liksom 2 personer att svara för i början innan din frihet tar över.

Kram på dig Flygcert !

Det känns som om du varit nykter med vita knogar som de kallar det ett tag nu. Det är förstås jobbigt om du känner att det är en kamp hela tiden. Som ditt öde. Du behöver arbeta på det på nåt sätt för att acceptera. Tänker jag som inte är något proffs.

Mitt råd tänker jag ändå ge dej och det är drick inte! Varför tror du att du nu skulle nöja dej med att dricka på fest endast? Du har väl slutat för att det var ett problem för dej? Kanske det finns nån som klarar att börja dricka behärskat efter att ha missbrukat men det är nog ytterst få. Jag skulle inte riskera det. Jag har prövat det också, jag var nykter 1,5 år förut och då skulle jag dricka nån gång ibland. Det tog inte länge alls så var jag uppe i ännu större konsumtion än tidigare. Det tog mej 5 år och ett krokigt finger samt 7 stygn i ögonbrynet och blåtira innan jag fick kraft att sluta igen. Det som plågar mej nu, fortfarande, är att jag låtit så många år gå åt tillalkoholen. Bespara dej det och förlika dej med tanken på att leva nyktert resten av ditt liv. Det kommer att gå så bra!

Jag önskar dej en trevlig nykter semester! Du kan!

Jag har tänkt mycket på det du skrivit till mig, tack för att du tog dig tiden.

Kram

första årsdag firade jag i Thailand :-) Och sen när jag kom hem till hemmagruppen så tog jag min första ettårsmedalj och det var mäktigt ! Ett helt år utan att dricka och jag mådde så bra ! Bara tanken på att riskera det jag byggde upp under första året avskräckte mig från att ens testa hur det var. Livet blev ju på alla sätt enklare utan bakfyllan och ångesten.

Grattis i förskott !

I morgon åker jag utomlands två veckor och 4 augusti är det ett år sedan jag drack.
Har börjat fundera på vad som händer då...
Kanske jag ska börja dricka när jag är bortbjuden, när det är fest eller kanske inte?
Ska jag fortsätta så här, är det mitt öde i livet?
Funderar och funderar och funderar....
Och någonstans längst där inne vet jag att - ja - det här är min väg, jag ska fortsätta så som jag gjort det här året och inte ändra på någonting.

är grundvalen i AA's program, utan den skulle inte programmet funka.

Mitt nick på fb är just Adde Addesson och jag har en lite amerikansk tant som profilbild som säger : As usual, I'm drunk and full of pills.

Skriv meddelande eller adda mig, fritt val :-))

Och helst utan att min identitet blir röjd för halva Sverige?

känner igen lättnaden när systemet stängt!

En grej jag gjorde när jag skulle lägga av var att bara ha kontanter med mej till jobbet, precis så mycket så det räckte till lunch. Storhandlade efter att systemet stängt. Lättnaden att inte kunna köpa sprit även om jag ville var enorm!

Keep up the good work!
Kram!
/MB

våra yrken är jättekänsliga när det gäller alkohol !!!
Jag har vänner som har väldigt högt uppsatta, känsliga, positioner såväl som de som levt de sista åren på en parkbänk. Gemensamt är att vi träffas på möten och bara är vanliga normala människor utan nån status som tynger oss, vi är ju så avklädda som om vi vore nyfödda. Jag tror personligen att du skulle känna en jättevinst om du vore en del i gemenskapen på Landsmötet Mammy Blue ! Om du vill kan du ta kontakt med mig via FB så ska jag tipsa dig lite mer. Kanske kan jag hitta en liten smygväg för dig nu när du är på ditt första landsmöte :-)

Det finns alltid en lösning !

Kram !!

synd att lägenheter inte växer på träd, för då hade mycket varit enklare. Jag har väl tur som har en sambo som underlättat för mej att sluta dricka, han håller sej i sitt hobbyrum och dricker öl.

Bra att det finns systembolag, det stänger hyfsat tidigt, det hade varit fruktansvärt jobbigt om alkoholen hade stått bredvid mjölken i snabbköpet, tillgängligt dygnet runt.

Det där med att försöka ändra på en man, det kan man nog skrinlägga, om man nu inte sätter hårt mot hårt, men det kanske inte är att rekommendera?

Kul att du kämpar på, Fabulösa Fia!
Kram! /MB

varma sommarmornar :-)) Varmare utomhus än inne och jag trivs !!

Så har det inte alltid varit, jag har i färskt minne hur det var att vakna upp med jordens bakfylla och hur jag ville krypa in i frysen för att få lite svalka. Jag minns så tydligt hur sanslöst ofräsch jag kände mig, hur allt klibbade ihop och hur inälvorna var i uppror. Det fanns ingenstans att gömma sig, bara försöka få dan att gå så kvällssvalkan kom och hjälpte mig lite. Det är inte svårt att se på sociala medier hur vinglasen svingas och hur fyllan växer hos de som bara måste lägga ut fyllebilderna. Jag är så enormt glad att detta fenomen inte fanns när jag var aktiv !!! Jag kan tänka mig ångesten dagen efter när de sitter och kollar vad de la upp dagen före och vad/var de skrev de mest tokiga inläggen. Jag tycker det räckte så utomordentligt med telefonf-n ! Utan bilder !!

Hur tänker man när man ställer upp på taggade vimmelbilder och vad en arbetsgivare tänker när han ser eländet ??? Jag skulle inte vilja ha en anställd som super hjärnan i bitar och fläker ut sig i offentligheten, det är ju väldigt dålig reklam med en sån anställd.

Livet är fortfarande stökigt runt mig men jag planerar och genomför små fina positiva upplevelser för min egen skull, det känns ibland som att jag hoppar från tuva till tuva över kolsvarta vatten. Jag har börjat att bortse från andras problem, och det gäller även familjen, för jag har inte råd med att riskera något nu. Häromdan kom jag på mig med att jag uppfyllde 3 av 4 olika bokstäver i HALT (H=Hungrig, A=Arg, L=Ledsen/Lonely,T=Trött ) och det var de 3 sista. För första gången på mycket länge blev jag rädd att jag höll på att tappa greppet om mitt liv och gjorde vad jag förmådde för att åtgärda felen jag gjorde. Jag lever i symbios med alkoholen för den kommer för alltid att var en del av mitt liv men idag är det jag som har kontrollen och det fortsätter att vara så om jag sköter om mig och mitt mående.

Hur livet än vänder till sig utanför min kropp så vet jag idag att allt blir så många gånger sämre om jag skulle börja dricka igen och jag skulle med all säkerhet inte överleva ett återfall.

Därför ser jag till att göra måbragrejer bara för min egen skull.

landsmötet. Råkar vara ledig den helgen. MEN risken att jag stöter på "fel" människa är uppenbart stor, mitt yrke är jättekänsligt...

Skulle gärna vilja gå men... Suck!
Kram!
/MB

Tack för de uppmuntrande raderna, Adde!

Lördagskväll och jag har inget inplanerat. Tackade nej till att följa med mitt ex och några andra ut på krogen. Det hade varit alldeles för riskabelt.

De senaste dagarna har jag varit helt utmattad, kan lätt sova 12 timmar per natt. Förmodligen har kroppen mycket att ta igen. Innan har jag varit uppe hur länge som helst i mitt kreativa rus.

Idag har jag pysslat lite här hemma, tvättat och läst boken "ansvarsFULL" för andra gången. Suget efter alkohol är något mindre nu när det inte finns något i huset och Systemet är stängt. När möjligheten till införskaffande är borta så verkar hjärnan kunna fokusera på annat.

Funderade på att köra till ett AA-möte idag men fegade ur. Var på några möten för ca 2 år sedan. Egentligen tyckte jag om stämningen på mötena, men kände mig obekväm med att där fanns så många etikettsregler som jag inte kände till och tydligen bröt mot. Men jag får väl ta mod till mig och åka dit igen och säga från början att jag inte känner till alla "regler".

Nu ska jag ta och köra en sväng med mc:n. Det är ju det bästa som finns nu när supa inte är ett alternativ längre...

Vill bara skicka en sommarhälsning till dig MB. Jag läser vad du skriver och gapskrattar. Sjuk humor! Kramar från Fia

Hej Anli! Min sommar är fylld av jobb just nu och jag är tacksam för det eftersom jag tvingas att sköta mig. Min motivation är faktisk ganska på topp men mitt svaga sinne sviker gång på gång. Alltså inte en helvit sommar. Men ett tappert försök och liksom du har/hade så har jag minskat drastiskt. Jag tror att sommaren är en fälla för sånna som oss. Eller så är det ännu en ursäkt? Hösten är ju minst lika jobbig. Men jag tycker inte vi ska ge oss. Andra har klarat det innan. Så vi kanske kan? Myrsteg i början. Jag är nog lika trött som du. Pratat med maken? Haha, jo, jag har försökt men hävdar envist att varken han eller jag har några problem. Så jag sover kvar i kolonistugan och vet att det blir ohållbart senare i höst. Att jag måste ta konflikten förr eller senare. Ställa krav på alkoholfritt hem eller söka mig en annan bostad. Har kollat lite på andrahandsuthyrningsmarknaden. Vilka priser!!! Vet faktiskt inte vart jag ska ta vägen. Just nu står hoppet till att jag kanske är viktigare för honom än alkoholen. Den som lever får se. Hur går det för dig själv då? Med A? Mannen? Har ni pratat? Barnen? Tröttheten? Många frågor som sagt.

En stor sommarkram från Fia

Hej igen! Inte blev jag stött av Markattas ord. Jag är ju inte dum, ser exakt vad som händer med mannen. Han dricker som aldrig förr. Som om mitt val att försöka vara nykter har provocerat honom. Men det är hans val att bli provocerad. Själv jobbar jag på både arbete och nykterhet. Jättemycket att göra på jobbet (så glad att jag har det) i semestertider. Och vem tar extrapassen? Jo FinaFia tackar ja. FylleFia då? Jo, hon slänger ut sitt otäcka ansikte direkt det vankas en ledig dag för dagen efter. Sitter ensam i kolonistugan och suger på vinet. Men det går framåt. Ofta blir det inte mer än tre (låter ju galet mycket i en normalkonsuments ögon) glas och sen sover jag. Men jag är ändå nöjd. Med tanke på att min läkare har semester och jag har lämnat hemmet så tycker jag att jag fixar det någorlunda. Har inte ens blivit arbetslös. Någon skrev om att man måste nå sin personliga botten. Tror jag har varit där. Pontus om att det ej finns något bäst-före-datum. Det tar jag till mig. Men ibland är det så svårt att låta bli vinet. Nej inte ofta, max en kväll i veckan. Inte mycket för en alkoholist men helt klart ett rubbat beteende för en normal person. Att sitta ensam i kolonistugan och dricka. Jag tröstar mig med att jag åtminstone inte har stulit på en hel månad. Ja kanske några plasthandskar på jobbet då. Men de ligger ju i min rock efter avslutat pass. Lättare att stoppa i handväskan än i sopkorgen? Lättare att stoppa i handväskan än i skåpet? Jag vet inte. Vet bara att jag måste sluta med även detta. Ikväll ska jag ändå vara nykter. Efter jobbet gick jag inte in på systembolaget och handlade och nu är det stängt. Men det är lätt att vara kaxig när jag vet att maken har hemma och tar emot mig med öppna armar. Jag vet varken ut eller in? Bara att något måste ske. Detta koloniboende blir ohållbart när vintern kommer. Tänker mycket på Markatta som tältade!!! Hur konstigt är inte det som vi kvinnor utsats för? Nej, jag avskyr inte män, men jag har svårt att se den man som frivilligt backar från sitt revir för att kvinnan ska så chans att leva ut sina drömmar. I detta fall drömmar om sol, sommar och alkohol. Hör ihop för min make. Nu blev det långt och inte direkt sammanhängande. Lite fult också. FaktaFia

tjugo år sedan upptäckte Försäkringskassan att en tredjedel av alla sjukbidrag och förtidspensioneringar hade missbruk som grund. För tjugo år sedan..............

Vad har hänt under dessa 20 år när man blir sjukskriven ? Får man några frågor om ev missbruk eller hur kollar man rutinmässigt efter alkohol/droger i kroppen ? Om det nu är så att man är öppen om att man har problem....hur ser hjälpen ut ? Erbjuds man behandling ? Knappast. Receptblocket ? Jajamen.

Hur är det möjligt att inget har hänt under dessa 20 år ? Hur kan man bara ignorera vår absolut största folksjukdom ?

För 19 år sedan sökte jag för att en gammal skada i foten gjorde sig påmind och läkaren kollade och tyckte inte det var så mycket att orda om. I sista minuten, med en enorm kraftansträngning, talade jag om att mitt recept på Antabus hade gått ut och jag ville ha ett nytt. Läkaren hade inte susning om hur han skulle hantera frågan utan blev enbart generad och skrev ut ett recept på direkten. Ingen undersökning, inga prover och, framförallt : Ingen som helst uppföljning om hur det gick sen.

Jag hade ju inte då kunskapen om hur jag skulle ändra mitt liv och ingen annan brydde sig heller. Så det gick ju några år till, bra år med "kontrollerat" drickande, dåliga år med hembränt och all möjlig sörja som gick att få tag i, tidvis spritfri i ren ilska över livet som sådant men hela tiden med den gemensamma nämnaren att det gick stadigt neråt i misären. Ett antal försök hos beroendecentrum med KBT utan Campral, Campral med KBT, psykologer (vilka spöken !!!!) hela tiden utan att nån hade kunskap om hur en alkis fungerar vilket ju blev parodiskt efter ett tag när jag fann att jag, helt enl sjukdomens schema, lärde mig att manipulera dessa amatörer. Javisst, jag hade inte en ärlig önskan om att bli nykter utan ville nog bara "kontrollera" drickandet utan att släppa det helt. Och det fungerade inte för mig heller. Men om jag hade träffat en alkis som jobbade som terapeut hade jag inte haft en chans i helvete att slingra mig utan blivit satt på plats. Men då som nu så skyr den offentliga vården oss alkisar som terapeuter....vi har ju gu'bevars ingen fiiiiiiin utbildning.

Jag märker att jag med åren blir mer och mer hatisk till dessa socionomer som sitter för att ta emot oss i vår skamfyllda sjukdom och vi inte blir tagna riktigt på allvar. Så var det för 20 år sedan och så är det idag och jag skäms för att vi inte kommit längre. Jag vet att ett sånt här forum på riktigt sparar liv i flera bemärkelser både hos oss alkisar och våra anhöriga/arbetskamrater/ vänner i det "riktiga" livet. Det är flera nya nu som hittat hit och jag önskar alla de en framgångsrik väg till nykterheten. Att inte glömma vem jag är är en förutsättning för mitt fortsatta liv i nykterheten, min historia ÄR min framtid.

Jag hoppas att ni som har möjlighet utnyttjar att Landsmötet är i Göteborg nästa helg. Skäms inte för att besöka och gå på möten och kolla gärna in hur äkta alkisar ser ut :-)) Ni kommer inte att se skillnad på dem ni ser på Hvidtfeldska än de ni möter på stan !! Vi är helt vanliga människor med samma sjukdom.

http://www.aa.se/sitespecific/aa/files/2012kalendern/2013lminbprorevny0…

Ha en bra helg !

som vanligt Berra!
Fenix

Tack för tipset!

till forumet Panodia !!

Fint att du turistat lite innan du sätter ner foten på allvar, då vet du ju hur det fungerar. Jag känner igen din historia, hur det ökar och även typ gräsklippningsölen :-) Att ändra alla mina rutiner var bland det första jag fick lära mig av "Di Gamle", jag satt mig på en annan plats framför tv'n, läste tidningen annorlunda, körde annan väg till jobb och handling mm mm Alla små förändringar påminde mig om vikten att förändra hela mitt liv.

Klokt beslut att ta det viktigaste först, resten får komma när du känner dig mogen för det.

Häng på nu så får du en fin höst !!

Jag hade heller inga problem i början. Det kändes perfekt att ta itu med allt på en gång istället för att ersätta vinet med godis och bli tjockare. Det blir man inte gladare av. Men var och en gör som det fungerar bäst. Läste nån teori om att den här kosten minskar alkoholsug och det kan nog stämma,om man är motiverad naturligtvis. Jag har gått ner 20 kg på ett år, 10 de första 10 veckorna och sen resten i sakta mak. Jag fuskar lite i sommar med glass och choklad fast det känns fel för då hålls sockersuget vid liv. Inte sugen på alkohol i alla fall. Och jag håller vikten ändå. Men sockret ska också bort snart