Senaste kommentarerna i forumet

sex vitamintabletter ska du trycka i dej, normaldosen enligt fass.se är 1-3 per dag. Kanske inte konstigt om kroppen reagerar.
Kram igen dårå!
/MB

strålande!
Tänkte på dina biverkningar, var inne på fass.se och ögnade igenom Oralovites bipacksedel. Hudrodnad ingick. Läs båda bipacksedlarna och kolla. Det verkar faktiskt som att vitamintabletterna inte är så oskyldiga som man kan tro...

Kram!
/MB

...namn på min tråd. Känner att jag egentligen vet hur man gör, ja i stort, det är att låta bli och ingenting annat. Redskapen får jag finna ut på vägen liksom visdomar, insikter, fallgropar (vilket jag hoppas blir få)
Stötte på tråden "att ha en vän" när jag satt och letade runt. Handlar om ifall någon har kommenterat ens drickande. Ingen har kommenterat mitt (förutom jag själv) men minns den gången jag som 12åring konfronterade min mor med hennes när vi stod i tvättstugan. Efter det blev saker och ting bara värre. Det är inte en bisak i sig men en bisak i det jag vill komma till: Jag har fått ytterligare en del i mitt pussel och även om ingen konfronterat mig så sitter jag har nykter dag 2 omgång 2 och är så tacksam för det.

/F

Glaset!

Häng kvar här och läs och skriv.
Håller på dig, way to go!
/A

Idag oxå!! Tack för peppord, de behövs! Läser o tar in. Läser via mobilen o är kass på att skriva på den. Askan: ja häng på!! Skriver mer då jag sitter vid en dator. Jag är iaf spiknykter o inte bakfull. Dag 2. Mitt mål för dagen är att inte ta första glaset!

Fjärde dagen nykter och tredje dagen med antabus för första gången i mitt liv. Tycker att jag känner av lite biverkningar. Het i ansiktet, lite svullna läppar, orkeslös och lite ont i magen. Jag äter ju ganska starka B-vitaminer också, så det kan ju också vara orsaken samt psyket förstås.

Sitter och väntar på att läkaren ska ringa och meddela provresultat. Sedan jag var lite grabb har jag alltid tyckt att det varit fruktansvärt jobbigt att gå till läkaren eller sjukhuset. Jag har svårt för auktoriteter. Målar givetvis upp den värsta bilden där läkaren ringer tillbaka och säger att det är "kört" för min del. Jag vet ju att jag har mig själv att skylla men jag hade så gärna vilja ha den här chansen att äntligen uppnå stabil nykterhet.

Normalt sett, brukar jag vara någorlunda återställd dag 4, men den här gången är jag mycket mer stirrig än vanligt, enorm rastlöshet, vankar av och an utan att uträtta något och en lite molande värk i magen. Just nu är det inte en dag i taget som gäller för mig utan snarare en timme i taget. Ska få besök senare idag. Egentligen känner jag bara för att dra täcket över huvudet och slippa "synas". Orkar inte vara mitt vanliga "käcka" jag som lägger upp planer för allehanda aktiviteter, ser till att det blir trerätters (tillsammans med min fru) och att det alltid finns välfyllda glas. Alltid denna känsla att man själv måste styra upp allting och ingenting får lämas åt slumpen eller vara oplanerat. Fruktansvärt jobbigt för mig och säkert minst lika jobbigt för min omgivning.

Nåväl, nu känner besöket till mina problem så jag slipper åtminstone att komma med förklaringar om alkohol.

Må så gott denna vackra sommardag/tjalle

då hänger jag på dig! Skrev senast i vintras och nu är det dags för dag ett för mig igen.
Jag har också kommit fram till att jag bara inte klarar det utan att skriva här, på egen hand förlorar jag.

Förstår att det kan bli trångt på tårtan i framtiden. Men är det inte så att i början av nykterheten så räknar man timmar sen dagar månader och förhoppningsvis sedan år. Grattis än en gång! Ser fram mot fler princesstårtor syndigt gott! Kram

Nu blev jag glad, inte för ditt bokslut men för att du hörde av dig. Håller fullständigt med dig om att man fått massor av inspiration av att vara här o läsa själv har jag inte skrivit så mycket vilket kanske varit fel. Funderar ibland på om det hade gått fortare att komma till ett nyktert leverne, skit samma nu är jag nykter o hoppas att så förbli. Jag önskar dig o hela din familj ett fortsatt bra liv o tack för din medverkan till min nykterhet.

Higgins

...har jag märkt att det är.
Men kan börja med att svara MB: nej, jag har inte ledsnat. Även jag har delvis passat på att försöka njuta av det fina vädret.
Med att låta bli alkoholen också. Det gick så otroligt bra men var svårt. Gick för precis så var det. I förrgår föll jag och det riktigt ordentligt. Även det är tungt. Att lyckas - och att misslyckas. Båda lika svårt fast på olika vis. I går vad det "recovery" och idag nya tag.

Det jag kan klappa mig själv på axeln för var att jag klarade att låta bli så pass "länge" för att vara jag.
Jag klarade även att låta bli i sällskap med andra som drack.
När jag föll var det i min ensamhet. Dock är jag inte förvånad att det blev som det blev.

Jag hade tagit ett par dagars ledighet, letat fram en barnvakt och hört med en gammal vän ifall vi inte kunde ge oss ut i skärgården. Det blev bestämt. Tillsammans med oss skulle ytterligare en båt ut med ett par vi båda känner. Att få komma ut på öppet vatten igen, känna doften från havet, vara utan barn. Längtan till stillhet.
Blev precis raka motsatsen.

Redan innan vi gick ombord på båtarna så hade de övriga hunnit få i sig några öl. Själv har jag en otrolig respekt (vilket kanske är svårt att tro) när det kommer till alkohol och vatten (eller bilar...) vilket gjorde att det var lätt att avstå för jag förstod att det här skulle bli "mitt ansvar".
Idag undrar jag varför jag helt sonika inte vände där på bryggan...nå väl.

Efter några timmar la vi till och kom fram till att vi hade olika önskemål och bestämde oss för att mötas upp kommande dag.
På kvällen efter vi hade lagt till, ätit mm blev min kompis dyngrak. Sedan höll han sig så i princip hela vistelsen.
Alla blir vi olika när vi passerar en viss gräns men här spottades den ena elaka kommentaren om- och till mig ut efter den andra. Detta fortsatte tills vi var åter "hemma i land".
I det tackar jag min lyckliga stjärna för att jag var nykter, vem vet annars hur det hade slutat.

När jag kom hem så var jag helt färdigt både fysiskt och psykiskt. Har inte varit så trött i hela mitt liv. (jo det har jag men...)
På kvällen lossnade all sorg, skräck och ilska som byggts upp under dagarna som gått och jag föll.

Jag tänker se det här som ett "lyckande i lärande".
*Jag klarade av att hålla mig nykter när jag var bland andra som drack.
*Jag vill tro att saker och ting hade kunnat gå mycket värre om jag inte varit nykter.
*Jag ska försöka att ta mer hand om mig själv; ex inte sätta mig i situationer utan våga backa när jag märker att det redan från början är på väg att gå utför. Inte känna att jag gör andra ledsna eller besvikna i det.
Har läst här på endel trådar att man ska vara liten av en "egoist" - vad är bra för mig? Något som jag är usel på.
*Jag har sagt upp, inte vänskapen, men kontakten med personen i fråga. Han förstod inte varför och det var ingen idé att förklara. Jag sa bara att "jag förstår att du inte förstår och det är helt okej".
Det var svårt men det känns bra.
Jag vill tro att det är steg i rätt riktning.
Jag måste börja lära om, lära nytt, välja/våga välja och i de valen våga välja mig.

Så nu går jag och lägger mig som nykter dag1 omgång 2 och önskar alla en riktigt fin sommarkväll!

/F

också från mig. Kan ju se hur svårt det är och har oändlig respekt för alla er som klarar er ens en vecka! Kram

som vandrar vidare mot nya mål. Ha ett bra liv och tack för tankeväckande inlägg både här och där!
Kram!
/MB

med att skämmas kan du lägga ner. Vi är ju likadana allihopa här inne, jag hade ett knappt halvår med dag 1:or, men tack vare att jag hängde i är jag nu ett halvår gammal som nykter.
Att sluta dricka verkar lite vara som att köra båt i en skärgård knökfull med öar och grynnor. Att försöka själv verkar vara som att dessutom ha ögonbindel. När man har kört på en grynna kommer man ihåg var den låg och undviker sedan den.

Där kommer forumet in, massor av människor som kör och har kört runt i samma skärgård, vi kan lära av varandra.

Min första fråga till dej är
Varför vill du sluta dricka? Skriv ner det här, en påminnelse att läsa när det kniper, eller om du inte vill skriva här så ett vanligt papper på kylskåpet?
Ha det gött så länge!
/MB

jag är nog inne på samma linje, cig och alkohol och fysiskt och psykisk abstinens. Som du också skrev är den psykiska abstinensen värst, här på forumet ofta benämnt som den lille fan eller papegojan på axeln.
Heja dej, du verkar ha bestämt dej?

Kram!
/MB

du gjorde det! Jag saknar dig redan och jag önskar dig det bästa, det bästa - och detsamma till dina ongar! Vet du hur glad och tacksam jag är över att våra virtuella vägar korsades här och löpte jämsides ett stycke. Jag stannar i vår mulleholk som du bemålat så fint och så rätt. Tack!
Varmaste, varmaste kramar! / mt

Dompa, inte ska man hänga här på livstid. Men det är svårt att låta bli att titta in och se om det hänt nåt positivt. Och det har det ju gjort idag. Både du och Stigsdotter här. Kram på dej!

Häng kvar här, läs OCH skriv. Berätta hur det går.
Medgång såsom motgång.
Jag håller på dig!
/A

...att jag som aldrig är här numera, ramlar in här en timme efter att du skrivit ditt bokslut! Tack för dina fina ord och tack för att du funnits där för mig också. All lycka på färden, vi hörs kanske i någon form. Kram

Skrev lite i min gamla tråd och vill bara säga att du har varit en stor inspiration för mig! Kramar och lycka till Dompa!!

som jag skrev. Har varit inne nångång då och då för att försöka uppdatera mig på vad som händer. Men loggat ut snabbt igen, innan någon som kanske kände igen mig skulle märka att jag var inne och "tjuvläste" och kanske fråga hur det går för mig... och det ville jag ju inte svara på eftersom jag fortfarande inte lyckats komma så mycket längre än Dag 1. En vecka här och en vecka där är liksom inte i närheten av att kunna räknas till att vara nykter alkoholist. Nu skrev ju inte jag så mycket utan läste mest så jag blir nog inte igenkänd så lätt, men skammen att inte kommit längre är inte mindre för det.

Det är kul att det blivit lite mer fart på forumet igen, jag ska försöka börja läsa mer aktivt igen och kanske skriva en rad då och då. Jag "glömde" bort att jag behöver stöd för att ta mig vidare i min kamp mot alkoholen. Jag ler åt några av tipsen vi skrev om här i tråden. Jag knaprar fortfarande naturgodis och nötter men har bytt ut LOKAn mot Soda Stream. Har nog tjänat in den investeringen en miljon gånger om. Av någon oerhört märklig anledning kändes det dyrt att "missbruka" LOKA men vin får kosta vad det kosta vill.

I morgon hoppas jag det är Dag 2...

Nu är stunden kommen...jag är flygfärdig. Redo att kasta mig ut från tryggheten i min holk. Det innebär även att jag är redo (?) för avsked, redo att gå vidare.

Jag ska försöka. Redan när jag ramlade in här så tänkte jag typ; "Dompa...om du lyckas bli nykter så häng inte här i tio år till". Så har jag lyckats med att nyktra till? Efetr ett aktivt år här och ett halvårs "smygläsande" och strökommenterande måste jag säga ja. Oki...inte helt vit. Men jag har satan-i-gatan förändrat mitt drickande. Från att vara fyllepappa i tv-soffan har jag gått till att bli en fungerande man. Så varför skriver jag detta? För att Tacka alkoholhjälpens site? Delvis...men det var människorna jag mötte här som förändrade.

Så jag vill skicka ett uppriktigt Tack till LillaBlå, Lelas ( + Pianoman).och Mulletant (mina mentorer). Till Santorini, Stigsdotter, Maria, Higgins, Kalla, Lessenfrun (oh yes) och andra resekamrater som kommit till under färden. Villervalle (bright som fan), PP, Tvåbarnspappan (brorsan). Den stingsliga härliga frk Nynykter och ja...det finns smånga. Nykomlingar som NyMan, Markatta, stammisar som Fenix.

Ni mina vänner har byggt denne man och ni kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Alkoholhjälpen kan fungera och bör alltså finnas kvar. Kärlek och så.../Riccardo Florita

mycket bra jobbat! Jag skriver sällan numera men jag följer med i din framgångshistoria och gläds med dej. Fantastiskt bra gjort. Kram och god fortsättning:)

Säger jag också som läser här rätt ofta men skriver ibland bara. Din historia och dina tankar är precis som min såtillvida att jag fungerade väl i arbetet och i samhället och tror inte nån förstod omfattningen av mitt missbruk. Och samma trötthet på att alkoholen skulle få styra hela mitt liv. Alla tankar verkade kretsa kring när var och hur mycket. Så mycket energi till spillo. Grattis till ditt beslut och jag kan lova dej att det finns ett mycket rikare liv bortom missbruket. Håll bara ut. Det går utmärkt att leva utan vinet. Det vet jag som varit utan i drygt ett år nu och jag kommer aldrig att riskera min frihet igen. Kämpa på!

för välkomnandet Mammy Blue, Higgins och Vill sluta.
Nu har jag klarat av dag 1. Var livrädd när gårdagen började lida mot kväll och suget satte in. Det är ju så man inte tror man ska överleva...Förut har jag smugit iväg till ett skåp och hämtat vin i en kaffekopp (mörk sådan så det inte syns vad det är i koppen)och varje gång sprungit små ärenden för att hälla i mig. Kunde lyckas få i mig en liter på en kväll och jag blev knappt påverkad av det. Men igår klarade jag mig:)

Intalar mig att det är som nikotin - det allra första fysiska behovet och abstinensen går över efter 24 timmar, sedan är det bara det psykiska beroendet - inte "bara", men där är det lättare att påverka. Jag trodde aldrig att jag skulle lyckas sluta röka en gång. Så beroende av ett paket cigg om dagen, trodde jag skulle dö när jag slutade röka, men idag står jag där - helt rökfri sedan 10 år och tänker aldrig på cigaretter. Kanske kan min resa med alkoholen sluta på samma sätt?! Tänk att kunna slippa tänka på alkohol överhuvudtaget! Så skönt och vilken befrielse. Den ska fan mig inte få styra över mitt liv, det ska jag själv göra.

Kramar till alla som kämpar på.

Jag hänger med och följer dig..
Det ser bra ut med ditt antibus. Frugan och din AAkontakt gangnar för dig att inte finna några öppna bakdörrar. Fortsätt på den här stigen och skynda långsamt. Spring inte fortare än vad ditt medvetande hänger med. De fördelarna istället för nackdelarna med att vara nykter så känns det inte lika motigt.

Lycka till!

Berra