Senaste kommentarerna i forumet

Ja, det känns skönt att vara ute ur garderoben, så att säga och känna att det finns andra med samma problem som kan diskutera med varann. Har redan lärt mej mycket av att läsa här på forumet.

Nu har det hunnit bli söndag kväll. ungefär 44 timmar sedan sista glaset (Och det ska verkligen bli det sista.) Det kryper lite i kroppen av oro för hur länge den fysiska abstinensen kommer sitta i. Jag har ringt en vän som kommer över och tittar på Bron om en stund, en kopp te till det. Det känns tryggt och bra. Har även sett till att ha en fullspäckad vecka på jobbet framför mig.

Det jag är så orolig över, är att imorgon är systemet öppet. Jag vet att det kommer bli en kamp mot mig själv, men det ska fan i mig gå!Sitter och läser i forumet och det hjälper verkligen.

Jag hittade en sån fantastisk formulering här: Man ångrar aldrig en nykter dag. Den ska jag ha som mantra!

Egentligen är detta inlägg ingenting mer än ett sätt för mig att skriva av mig, inga världsförändrande tankar eller synpunkter. Men det hjälper.

På bara jag backar dig om det behövs!
/A

Da få de flesta har samma problem som du.
Jag har i varje fall.
Stanna här och läs läs läs.
Det finns så sjukt mycket visdom här.
Och alla i denna del av forumet har den gemensamma nämnaren att vi inte klarar av alkoholen.
Jag kan bara gratulera dig i ditt beslut och välkomna dig hit.
/A

..slant man lite på anmälarknappen igen..
Sorry roxydarwin, jag jagar dig som en igel, du blir aldrig av med mig...

kan ta sig olika uttryck/ge olika symptom och vad jag vet idag så vet inte forskarna exakt vad som styr hur det blir. Alkohol-,sex-,mat-,narkotika-,spel-, mfl beroenden kan vi lätt gå över till om vi slutar med ett annat. Idag (för sent enl min mening) vet man att gastric bypassoperationer till ca 30% slutar med alkoholberoende istället för mat-dito. Sockerberoende är ju en känd och mycket vanlig effekt av beroende och som bla jag gärna "skyller" på när jag moffar in godis. Bland narkomaner ses ofta att beroendet tar sig uttryck i överdriven fysisk träning efter att de blivit drogfria.
Jag som är ren alkis har ju också ett korsberoende mot ett antal olika preparat som tex sömntabletter och ångestdämpande typ bensodiazepiner. Idag kan man även se att de "ofarliga" SSRI-preparaten ger ett psykiskt beroende och kan bli väldigt svåra att bli av med som alkis. Jag har nu flera bekanta som inte lyckas sluta med dem, tyvärr. Jag är väldigt glad att jag bara har alkohol som min drog.

Hej Tusculanum! Spännande tankar, jag vill återkomma till dem. Läsa igenom en gång till i lugn och ro och verkligen ta till mig. För även jag har erfarenhet av att inte längre kunna ta till mig allt jag läser på första rundan. (Och nu måste jag duscha.)

När det gäller anhörigbiten med räddaren och den nödställde så är det lite svårare än vad jag trodde. Jag tänker lämna, drunkna eller lär dig att simma. Men ibland är det tufft eftersom det faktiskt inte är grannens katt/marsvin som jag ska lämna i svallvågorna utan en älskad människa. Vad fan gör man? Jag har landat på att rädda mig själv. En flytväst/livboj kan jag skicka ner. Men inte min arm. Inte ännu.

Vi hörs! Jag tycker du har varit en riktig kämpe denna vecka. För även om man sitter med facit i hand så är det inte alltid lätt att göra rätt. Vad händer med själva ekvationen?

Fia

Godmorgonkaffe för mig nu. Inatt blir det jobb för sista natten på ett par veckor. Är inte direkt pigg på att behöva traska ut i regnet när det känns som resten av Stockholm kryper upp i soffan. Men jag vet två saker; Resten av Stockholm kryper INTE upp i soffan. Jag har ju arbetskollegor! Dessutom vet att ångesten i många hem är monumental ikväll. Nu är detta ingen tröst för mig, eftersom lidande inte kan poängsättas. Men jag kan välja att poängsätta mitt eget mående. Är jag trött? Ja! Ovillig? Ja! Ångest? Nej? Skam? Nej. Så på det hela ganska bra.

Jag pendlar ju ofta på lördags-och söndagsmornar till-elller-ifrån arbetet. Då är det bara tunnelbanan som fungerar. Nattbussen är för omständig. Bor mitt i festcentra och jobbar även i innerstan så det jag ser på min korta resa är spyor. Riktig tragisk fylla, den där som människor nått vid 5-tiden på morgonen, när skilts åt från kamrater. Jag ser också förvånandsvärt många som ligger och sover på bänkarna i tunnelbanan. Medans andra rånar dem, rånar på vad? En mobiltelefon? De rika alkoholisterna tar ju taxi hem. Men framför allt ser jag de unga. För ett par veckor sedan en kille i kanske 18-års åldern som hade bajsat på sig. Han hade faktiskt kompisar med sig, men de vägrade ta hand om honom eller låta honom sitta med dem eftersom han luktade skit. Allt detta gör mig så ledsen. Tror inte det var riktigt lika illa när jag var ung, ca 30 år sedan.

Inatt ska jag mygla på jobbet och läsa lite ikapp här förhoppningsvis. På fredags-och lördagsnätter är det omöjligt i mitt arbete. Då även konsekvenserna av den "goda" alkoholen gör sig väldigt påmärkta där. Kommer ihåg för ett år sedan efter mina helgnattpass. Då brukade det bli lite vin vid 08 på måndagsmorgonen för det kunde jag väl vara värd? Efter en helg av att ha tittat-på-men-inte-sett andras fyllemissar. Jag var verkligen kidnappad. Känner så iväl de incidenter som MB nämde. Även jag hade ett flertal sådana innan jag ens började tänka till. Vet nu att jag har ett långt arbete framför mig, men jag vet också att imorgon bitti blir det inget tröstsugande på vinglaset.

Fia

Så har en ytterligare en vecka förflutit utan alkohol. Jag är lyckligt lottad i så måtto att jag inte har haft något sug överhuvudtaget. Jag har ändå denna vecka hunnit med en resa till södra Europa där man, som Gammel tanten vittnar om, har ett mer avslappnat och vardagligt förhållande till alkoholen. Dessutom var vi på fest igår som dessbättre förflöt utan några som helst problem för mig. Det är kanske så att min mer beslutsamma hjärnhalva har klargjort för den andre mer alkoholbenägne halvan att loppet är kört. Det inte blir mer alkohol.

Men det råder ingen som helst tvekan om att alkoholen har satt sina spår rent fysiologiskt i mig. Jag känner av, precis som många här vittnar om, en riktig trötthet och en längtan till sängdags. När jag väl har lagt mig somnar jag omedelbart och sover som ett barn. Dessutom känns det som jag har bomull i huvudet och att tankarna går i slow motion. Jag kan komma på mig själv när jag läser en text att jag ibland måste läsa en mening om igen för att jag skall förstå innehållet. Ibland känner jag av lite lätt yrsel också. Så nej, jag är inte kaxig och jag inser att det gäller at vara på sin vakt länge, väldigt länge.

Hjärnan är ju väldigt demokratiskt i den meningen att den inte diskriminerar någon stimuli som ger den en belöning. Våra hjärnor belönas med alkohol, andras med spel- eller sexmissbruk och det finns ju ett otal andra sätt att belöna sin hjärna. Det är ju egentligen inte stimulit, i vårt fall alkohol, som är belöningen utan alkoholen är bara medlet att tillfredsställa en avsaknad och därmed upplever hjärnan det som en belöning.

Jag har ingen aning om det går att ersätta ett behov med ett annat. Förmodligen inte eftersom vi är mer komplex än min beskrivning light ovan. Det finns säkert någon här som vet något om detta. Adde förefaller ha mycket kunskaper och erfarenhet.

Oaktat detta jobbar jag vidare med idén om att det är möjligt att ersätta ett behov med ett annat. Motion är ett sätt att skapa belöning. Jag sätter upp ett mål, förhoppningsvis realistiskt, och när jag väl når ditt får jag min belöning. Ovanpå detta har jag mina andra projekt som jag har startat upp och som kommer att belöna mig på samma sätt. Det gäller att sätta upp nåbara och mätbara mål så att man en dag kan skriva; check och klart! Det blir en del av strukturen. Jag gissar att ju mer kaosartad ens vardag är desto viktigare är det strukturera och få kontroll. Att ha kontroll är ju en tillfredsställelse, en belöning, bara det.

Jag har ingen kunskap eller erfarenhet av medberoendeproblematiken som du skriver om Fia och som även många andra på detta forum. Ur ett holistiskt synsätt förefaller det väldigt märkligt att räddaren skall behöva drunkna under ett räddningsförsök av en nödställd. Vem som då har rätten att överleva blir ju då en moralisk/filosofisk fråga. Frågan kan ju bara räddaren svara på och ta ansvar för. Den nödställde har ingen som helst möjlighet att göra den analysen utan vill bara överleva.

Håller med dig fullständigt. Jag vill inte och kommer inte att gå ut officiellt här i min hemstad och berätta att jag är alkoholist, det skulle aldrig fungera med det yrkesmässiga livet jag har. Det är därför jag är så glad att jag har hittat hit. där vi som är sjuka kan hjälpa varandra.

"AA 2.0" :)

Tack Markatta, för välkomnandet och lyckosparken.

Jag tror, precis som du säger, att skrivandet här har en fantastiskt stor del i självhjälpen. När det känns tungt och suget är stort så kommer jag gå in här, peppa andra och det kommer göra att jag peppar mig själv. Som att tänka åt andra fast egentligen tänka åt sig själv.

Tror att det här är ett bra hjälpmedel för att komma vidare i sitt beslut. Bra jobbat igår och lycka till idag!
/m

När jag var aktiv här för ett år sedan, så slutade jag att skriva när jag inte klarade att låta bli alkoholen. Jag fortsatte att skriva för mig själv ett ganska kort tag. I början av sommaren startade jag igång självhjälpsprogrammet, men utan att vara aktiv eller läsa på forumet. Skrev dock dagbok för mig själv. Jag kan inte säga att det varit meningslöst, eller att det inte hjälpt mig, men jag tror att jag hade kommit längre om jag fortsatt att läsa och skriva här, både om fram- och motgångar. Det jag lovat mig själv den här gången är att fortsätta skriva här, och att läsa aktivt. Jag tänker att mitt dagboksskrivande blir mer mer dynamiskt på det sättet, genom att jag får tankar från andra. Jag tror att det är viktigt att inte ha känslan av att man måste vara "duktig" för att få vara här. Duktiga är vi ju som tagit tag i vårt problem :)

Läser i Carrs bok, tycker att jag får med mig bra saker, även om han är lite omständlig i sitt sätt att skriva emellanåt.

Ha en bra söndag (i solen?), här regnar det och är gråååått ute, riktigt novemberväder.

/m

Och stort grattis till ditt beslut!

Jag är inte alkis men anhörig och brukar skriva på anhörigdelen här på forum. Ville bara hälsa dig välkommen för, trots att jag inte känner dig, så blev jag så oerhört glad när jag läste ditt inlägg; "åkte och köpte coca cola istället. Det gör mig lycklig". Det är stort och du ska vara stolt.

Skriv här när du har vunnit de där delsegrarna, skriv när det känns motigt och svårt, läs i andras trådar när du behöver styrka. För egen del så har skrivandet här framför allt underlättat för mig att vara ärlig mot mig själv.

Lycka till!

På jakt efter sonnesrosbönen.

Och det som slog mig hela tiden var alla ahaupplevelser.
Allt jag läste gav jag en eftertanke åt och när jag bytte skepnad och gick själv in i berättelsen.
Kunde det varit jag?

Om jag hade gjort så, hur hade jag känt eller mått?

Jag rekommenderar alla att ta några timmar av sin oerhört dyrbara tid och ögna igen detta självupplevda mästerverk.

Läsa det med eftertanke.

Med detta sagt så önskar jag dig en härlig avslutning på helgen.

Glad att du och M.t och många andra på forumet har format mig en bit till att bli den jag är idag jämfört med för ett år sedan.

Sluta inte med dina söndagsskrifter.
Tack!
/A

God morgon önskar jag er alla. Regn och dimma här. Men vad gör det när man
vaknar och vet att man drack inget igår. Har suttit och filosoferat lite
för mig själv idag på morgonen. Jag tänkte tänk när du hasade dig upp ur sängen
kunde knappt gå munnen som en öken och huvudet tungt. Vad var det för liv varför
lät jag det fortsätta. Kollade kylen allra först för att se om det fanns något vin
kvar och blev överlycklig när det fanns. Hällde snabbt upp ett glas innan mannen
vaknade och efter två släppte ångesten. Men det var ju bara tillfälligt visste ju
det så väl men gjorde det ändå.
Idag nej till första glaset.
Ha en skön dag alla
Kram konstnären

Godmorgon Gammel Tanten, vet du jag tycker inte du ska skämmas för att skriva om dina ev nederlag här. Vi har ju alla (i stort sätt) gjort liknande resor. Och så är det ju till stor hjälp för dig själv, som du skriver ang dagboken, men också för andra.
Jag tror visst du kommer att fixa det här, lite skakigt i början bara, som det ska tänker jag. Stora, livsviktiga, avgörande förändringar kan kanske inte komma till oss utan att vi snubblar och skrapar knäna lite.
Det viktiga tror jag är att vi är modiga nog att titta på oss själva i backspegeln efteråt, med öppen blick, för att kunna ta med oss den nya kunskapen vi fått om oss själva efter varje "misslyckande". Gör vi det har vi inte gått bakåt, utan framåt, trots ett återfall. Är du med hur jag tänker?
Kram till dig med önskan om en skön söndag!

Hoppas du har haft en riktigt fin helg.
Att fredagskvällen och lördagen förflöt utan problem och att du vaknade i morse och kände dig nöjd och stolt över dig själv.
Kram
Tanten

Som står emot sug och tackar nej till vin.

Kanske telefonsamtalet och erbjudandet triggade igång ett sug.
Din vän har antagligen egna alkoproblem och är avundsjuk på dig.
På dig som klarar att tacka nej och kan gå rak i ryggen.

Bra kämpat!

För egen del går det inte riktigt lika bra, men det är i alla fall bättre än innan jag hittade hit.

Ha en skön söndag!
Kram
Tanten

att läsa om din förändring och din insikt om den Berra !

" Det enda som är för evigt är förändringen " (Buddha)

m-m: Tack för lyckönskningen.
Fredagen blev till ännu ett nederlag. Inte lika katastrofalt som helgen innan, men ändå....Skäms.....Ville inte skriva om vinet här....Var rädd för att det endast skulle bli en massa bortförklaringar...
Fast jag skrev en dagboksanteckning i det internetbaserade självhjälpsprogrammet som jag kan återvända till.

Ingen alkohol igår och det ska inte bli det idag heller.

Adde: Tack för länken till nämndemansgårdens bokshop och boktipset. Tittade som hastigast nu på morgonen. Såg flera intressanta böcker. Ska kolla närmare senare.

Önskar er alla en riktigt fin söndag!
Tanten

till bokshopen. Det blir en beställning. Kram och ha det fint:)/ mt

Oj, vilken stjärnsmäll i planeten jag fick av att läsa ditt sista inlägg ! Så bra skrivet om hur det är att leva nyktert, och NU fattar jag innebörden av sinnesrobönen. Har aldrig riktigt förstått den fullt ut tidigare, trots att jag går på AA...

Och - en dag i taget. Somnar nykter i kväll, vaknar nykter imorgon...

God natt !

Kram

Hulda

..i mitt inre, DÅ hade jag som mest behov av att skriva av mig på forumet...

Idag är det lite mera stiltje, det råder ett visst lugn inom mig, en sorts självsäkerhet, jag klarar av att hantera situationen.

Det gjorde det inte tidigare, vilket man kan läsa bakåt i min tråd.
Och precis som MT skrev hos vill.sluta's tråd, jo det kretsade tidigare runt mitt arbete, jag fokuserade mina problem dit.
Det var en av många saker som spelade in, men jag tror att det berodde på att jag BORDE klara av att hantera mitt jobb, har ju gjort samma sak i över 30 år nu, DÄR om något skulle jag inte tappa fokuset, illa valt?, tja det vet jag ännu inte heller, men det spelar ingen roll.
Dåligt mådde jag i min deppighet, och på mitt sätt blev det, inte blev det enklare av att jag slutade dricka mitt uppe i alltihopa.
Men när jag ser tillbaka på det så märker jag hur allt sitter ihop, i en oändlig cirkel, dricka, må dåligt, dricka, må dåligt..
Så det var det enda riktiga beslutet jag tog, för att bryta den eländiga kräftgången, jag satte ner foten och det gjorde ont.

Jag hade mycket riktigt som mulletanten också nämnde, stor användning av sinnesrobönen, skrev ut den och satte upp den på kylskåpet, på ryggen av bokhyllan på jobbet, läste den flera gånger om dagen, och lät saker bero, där jag inte hade makten att kunna påverka längre.
Då friskrev mig ifrån problemen, här har du inget att tillägga, du kan lämna stolen och ditt huvudbry...
Regnar det ute, det hjälper inte att man beklagar sig och surar, växtligheten jublar...
Snöar det ute, klaga inte, du väcker växtligheten som sover sin vintersömn...
Det brukar finnas en orsak till allting, och jag behöver inte förstå allt heller, ibland mår man bättre av att låta allt vara.

Koncentrationen gick till att vända blicken inåt (herregud, hur många gånger har jag inte tjatat om detta ord), MEN DET VAR VIKTIGT (för mig).
Vad är viktigt för mig, vad kan jag göra för att göra situationen bättre, hur mår jag när jag upplever detta, kan jag förändra det????
När det var bra, så var det viktigt att uppleva det som en positiv upplevelse, inte bara ta det för givet, utan stanna upp och...njuta!
Var det dåligt, så lämnade jag det, antingen fysiskt eller mentalt, jag tog mig bort ifrån det och lät det inte påverka mig, en mental blockering.
Oavsett om det var ett dåligt val för tillfället så gjorde jag det för min EGNA SKULL!
Mitt mående var av högsta prioritet, jag kunde vara ganska elak då och kasta tillbaka problemet på uppdragsgivaren, är det här mitt bord?

Jag var elak för att ta vara på mina egna intressen, och jag tror att det fungerade, jag fick distans till mig själv.
Fick en utanför-kroppen-känsla, såg på mig själv och ställde krav på hur min tillvaro skulle vara, strikt och reglerat.
Låter det konstigt, nejdå jag blev min egna chef och jag var tvungen att följa de regler jag hade satt upp, hur löjligt enkla de än var.

Tyglarna har släppt nu, men jag ställer mig fortfarande frågan...
Vad är det viktigaste för mig?
Svaret på det är enkelt, att må bra!
Vad gör du för att må bra?
Bara sådant som jag mår bra av!
EN av många saker är att inte dricka alkoholen, jo jag vet att jag mår väldans mycket bättre...för en stund, men sedan mår jag så fruktansvärt mycket sämre, under en väldans lång tid.

Vad blir det för slutresultat då?, enkelt.. jag ger blanka f'et i att dricka alkoholen, och gör annat som för tillfället gör att jag mår bättre.

..och för att återkoppla till sinnesrobönen...

Gud, ge mig sinnesro att acceptera
det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.

Därför har jag ett annat mantra också....

"..förändring är bra"

Min förändring att inte längre dricka alkohol har givit mig ett liv som är betydligt lättare att leva.
Och idag lever jag ett helt annat liv, än det som jag en gång trodde var det mest normgivande.
Men måhända att vi är ett flockdjur vi människor, men vi är samtidigt individualister.
Och en dag, måste jag stå upp för den jag är, jag är Berra, och jag dricker inte alkoholen (..längre).

Så mitt beslut styrkte även andra delar, såsom min självkänsla..
Mitt liv står i centrum för mig själv...just nu...just här, och det är jag som bestämmer, inte ett alkoholsug, ingen deprimerande bakisångest.
Jag tog makten över mig själv och mitt mående, genom att styra bort det ifrån mitt beroende.

Enkelt?, nänä, men värt det?, alla gånger, idag mår jag som jag borde ha mått, hela livet...
Inte lycklig, men heller inte olycklig, skalan är oändlig och jag vill heller inte veta var den slutar.
Intresset är noll, eftersom jag befinner mig i ..nuet...

Svårt att förklara, men jag gör så gott jag kan, här på mitt livsforum..
Frågorna kommer om hur man tar kontrollen ifrån sitt drickande, det är inte en knapp som man trycker på,
det handlar väldigt mycket om att vända upp och ner på hela livet..
Det tog 30 års konsumtion att gå ner sig i fördärvet, fem år att ta sig ur det, och en helt ny livsstil kommer fram.

/Berra

rekommenderar jag varmt :D Samt även "Alkoholist med rätt att leva" av Nämndemangårdens grundare Birgitta Crafoord.
http://www.namndemansgarden-shop.se/alla-bocker/9