Senaste kommentarerna i forumet

Kan bara hålla med dom andra. Välkommen!

Visst är det skönt att vakna nykter! Hade besök av en vän igår "full som fan", jobbig, stank. blev äcklad och tycker nästan lite synd om hur han mår idag. Det är så skönt när suget äntligen går över, en skön stor lättnad när demonerna tryckt på under dagen:)
Jag har ingen erfarenhet av medel, men alla medel funkar inte för alla, bra att du ger det en chans, kanske funkar på dig!

Att läsa dina krönikor är härligt! Så skönt du skriver.
Det är mycket insikt och sunt förnuft som ger mig energi att på nytt försöka krossa alkoholjäveln för gott.

Måste, vill och kan!

LP

Det finns inget bäst före datum i denna kamp, bra att du är tillbaka!
Det är nog bra att du får vara ifred och sortera tankar i lugn o ro. Allt känns nog bättre på några dagar när du kommit igång med jobbet i
rätt rythm o gängor. Kram

Allt det du skriver i ditt brev är precis mig på pricken! Högvarv, fixar massor hemma med huset, bersuad givetvis. Tränar och äter väldigt nyttigt, Ledighetsdrickare. Allt stämmer klockrent. Jag trillar om och om igen i samma fälla.
Vill inte mer, kan inte mer, orkar inte mer. Jag vill lyckas nu....för gott.
Jag fattar inte heller hur jag kan bete mig som jag gör.
Jag har svårt att förstå mig själv.

LP

Tack Mammy Blue!
Det är hjälpande ord på vägen. Jag behöver det verkligen. Återigen sjukt bakfull efter två hårda dagar. Nu har ju söndagen kommit som jag lovade Fenix att haka på, mot livet som det ska vara, utan alkohol. På sätt och vis känner jag en glädje och en lättnad att faktiskt på allvar bli fri igen. Trots att skallen bankar och kroppen värker, för att inte nämna min ågren.
Fasen vad jag mår dåligt, måste fixa det för gott nu. Vill inte mer.
Jag behärskar verkligen inte spriten på något plan.

Jag ger härmed upp för gott.

LillPer

Det var inte min mening att såra med mina frågor Fia. Jag vet ju heller inte så mycket om dig eller din man. Jag har själv varit i en situation då jag "drivits" från mitt hem för att jag inte klarade att vara i närheten av sambon när han drack. Ett tag var det till och med en överenskommen lösning. Jag sa till honom att jag inte tänkte vara med honom om han drack, att jag då skulle gå, inte lämna för gott bara just då gå bort från hans berusade person. Det ledde inte till att han slutade dricka, däremot till att jag förra sommaren spenderade många nätter i skogen i mitt tält och att han kunde dricka ifred. Det var nödvändigt för mig, för att få ro, liksom det kanske är nödvändigt för dig nu för att inte dricka men jag kan idag se hur sjukt det var att han respekterade min rätt till mitt hem så mycket mindre än hans rätt att dricka. Då såg han ju det som att det var mitt val att gå hemifrån men i backspegeln kan jag ju se att det inte var mycket till val, att jag gjorde det jag måste för att må så bra som möjligt. Idag kan jag göra det i mitt eget hem. Ex-sambon är nykter men än så länge vill jag vara särbo och njuta av att styra helt över mitt eget hem.

Alla som dricker blir inte elaka på fyllan. Man har ändå rätt att sätta gränser för hur stor plats man vill att alkoholen ska få ta i sitt eget hem. Vill du inte ha alkohol hemma så borde han respektera det, tycker jag. För mig är det idag orimligt att rätten att dricka ska gå före rätten till ett liv fritt från missbruk eller medberoende.

Kram

Vi är ett glatt gäng som alla har en sak gemensamt.
Vi är alla offer för alkoholen..........
Kom in I värmen.
Välkommen!
/A

Blev glad över era kommentarer och skönt att veta att jag inte är ensam med min kleptomani. Stal en skål på hotellrummet och maken blev så arg när vi kom hem och han upptäckte det. Jag vet inte ens varför jag gör det. Jo kicken då, för att jag kan. För om det är något vi har i överflöd hemma så är det fula skålar - inte alla stulna.

Markattas ord om maken svider lite, men det kan jag ta då jag tror att det ligger en sanning i dem. Min man har nog alkoholproblem han med, fast han ser det ju inte som ett problem. Och när jag läser anhörigsidorna så känner jag inte riktigt igen mig. Min man är aldrig elak på fyllan. Ja, inte nykter heller. Kanske lite dryg, men inte enbart mot mig. Mest bara snäll.

Jag tror inte han fattar hur dåligt jag mår av bådas drickande. Jag försöker förklara och han tycker att jag överdriver. Att jag är mitt vanliga kaos-Fia och inte behöver tas på allvar. Jag skriker och gormar och ja, jag tar antabus igen. Litar inte riktigt på mig själv annars.

Koloniboendet har sina nackdelar. Vaknade nyss av att andra alkisar (nej, jag känner inte dem) smög omkring här i Tanto och på med ljusen. Pratade högt för mig själv för att få dem att tro att jag inte var ensam. Kände mig fånig. Och förbannad. I natt var det ok att vakna, men imorgon natt? När jag ska prestera på jobbet? Nåja ska i alla fall bo kvar här ett tag. Jobba och tänka över mitt förhållande till både alkohol och make.

FörvirradFia

Vilken skillnad det är på alkoholsuget den här helgen. Mycket mindre. Det kommer dock över mig, men det påverkar inte mitt humör så mycket. Jag tog med familjen på en åktur i kväll och åt på en hamnrestaurang. Min karl drack starköl och irish coffey. Nu har han gått till grannen och fortsätter med vin. Jag har gått och lagt mig. Jag ville dricka som vanligt på eftermiddagen, men nu har lusten till det HELT försvunnit. Njuter av att jag är nykter. Jag hoppas att han gnäller över att han är bakis i morgon, då kommer det att kännas ännu bättre :D

Det är ju bra och stort att du vågat vara ärlig här. Fortsätt med det. Tänker att många här har gjort långt mycket värre saker på fyllan än att sno med sig toapapper från ICA, sådant som är ännu jobbigare att berätta om som att ha sårat sina nära, sina barn, med sitt beteende.

Jag har också lite av ett kleptomandrag, du är inte ensam om det. Visst, förr när jag var yngre och hade dåligt med pengar så snodde jag ibland mat. Just det skäms jag faktiskt inte för, även om det kanske inte är vad jag berättar i fikarummet på jobbet. Däremot har jag, i nutid, plockat på mig kläder som jag egentligen inte behöver. Ibland finns det någon tröja de missat att larma. Jag ser nog ut som en "vanlig" tjej, alltså ingen som det står skrivet "snattare" på i pannan. Det handlar då bara om att få känna kicken, känna adrenalinet strömma till, när jag går ut ur butiken. Jag har alltid sökt kickar på olika sätt. Klart jag skulle skämmas som en hund om jag någon gång skulle bli ertappad. I en sådan liten stad jag bor i så är ju det här beteendet egentligen socialt självmord. Men jag märker att ju bättre jag mår desto mindre söker jag mig till sådant.

Du behöver ju inte bestämma nu om du ska lämna din man för gott. Nu när du kan vara i stugan så kanske det räcker med att du säger till honom att du bara vill träffa honom när han är nykter? Då kan du ju ta den här tiden och se hur er relation fungerar på det sättet, ses på villkor du är ok med. Tycker han att det är ok att du måste bo i kolonistugan för att han ska kunna dricka? Du har tidigare skrivit att det är du som har alkoholproblem och inte han men jag tycker att det låter som att maken också har problem med alkoholen om han är beredd att driva sin älskade ifrån ert gemensamma hem för att skydda rätten att själv kunna dricka.

Jag är glad du är tillbaka Fia.
Ta hand om dig

Skönt att du är tillbaka, känns tryggt :) har du börjat med Antabus igen? Eller har du planer på det?

Det har varit en process för mig att be om hjälp. Allt började med att jag registrerade mig här (tackar för att forumet finns)! Känner mig starkare än någonsin i nykterheten och här kommer du att få massor med pepp och stöd. Kram på dig, vi kämpar på!

vi kallar det också för Världens Längsta Halvmeter eller den Gyllene Halvmetern dvs den sträckan som är mellan hjärna och hjärta :-)) Det kan ta en oändlig tid innan tanken om att sluta dricka äntligen når ner i hjärtat så jag accepterar det !

Och nu i Festivaltider så framstår nykterheten som en gudasänd gåva :-)) Jag ser inte mycket svår fylla men en del kunde absolut ha nyttja sina dyra festivalslantar på ett klart bättre sätt. Mer oroande är de som är höga som hus och lever i en helt annan värld och där det är svårt som fan att veta hur de ska reagera i nästa steg.
Återigen : Jag är så glad att det "bara" är alkoholen jag är beroende av.
Och jag är fantastiskt glad för att jag idag är en stolt nykter alkoholist som vet vad jag lyssnade på igår !
Och nu går jag in i dag tre med bla Thåström :-))

kan bara hålla med de du träffat som säger att det är det bästa jag gjort i livet är att välja bort alkoholen. Allt har blivit så mycket enklare utan all denna planering och dessa vedervärdiga bakfylledagarna som varit ett hinder till ett normalt liv. Alternativet för mig idag är en rätt säker död om jag skulle ta ett återfall.

Men jag knallar på mina möten, inte alls så ofta som i början, jag skriver och läser här och detta bara för att påminna mig om hur det en gång var. Jag vill inte glömma.

Häng på så fixar du detta !

hit ! Det är ett stort viktigt steg du tar som registrerar dig och ber om hjälp. Häng kvar så får du pepp !

Jag med tror på dig Morla! Samtidigt som jag skrattar åt Markattas beskrivning av de "behov" vi har. Skrattar snällt och igenkännande. Har just kommit hem från en charterresa med maken. 21 dagar, varav bara två nyktra. Men jag tog det oftast bra mycket lugnare än jag brukar. På semestern "får" man ju dricka. I alla fall; De två första dagarna rusade jag tillbaka till hotellrummet ett antal gånger eftersom jag inbillade mig att jag hade diarré. Magen gjorde konstiga ljud, men inget number two kom ut. Tredje dagen listade maken ut problemet; jag var hungrig!!! Magen kurrade, men som den alkoholist jag är så såg jag ju genast ett problem. Konstig är förnamnet.

Liksom du var jag spiknykter på midsommarafton (som jag givetvis tog igen med råge dagen därpå:( ).

Fia

Hej Anli! Du ska veta att jag har tänkt på dig under min tystnad. Undrat hur det går? Du och jag skulle ju hjälpas åt i kampen och sen bara tystnade jag. Typiskt alkoholistbeteende ser jag det som. Att bara strunta i allt. Men nu gör jag ett nytt försök och sträcker samtidigt ut min hand. Att ta eller inte ta den är ditt beslut. Kram på dig!

Fia

Tillbaka i det vita. Efter ett riktigt ras i våras och juni var heller ingen lek. Slutade skriva och läsa här eftersom jag skämdes. Skämdes för att jag avslöjat att jag var lite kleptoman. Drickandet skäms jag också för, men inte här, inte bland er. Så vad har hänt? Åkte på en tre veckors charter med mannen. Det gick inte bra dryckemässigt. Två vita dagar lyckades jag få ihop. Varav den sista var skitsvår då maken ville ut. Han har en idé om att man inte kan äta nykter på lokal, lyckades förhandla mig till take-away. Sen kom vi hem med väskorna fullastade med billig (?) alkohol. Ett dygn gick bra, men när maken korkade upp den tredje flaskan så fick jag nog.

Bor åter i kolonistugan och kämpar för att inte dricka. Jobbet börjar på måndag igen och denna gången ska jag inte supa bort det. Funderar mycket på om jag ska lämna maken för gott? Känns kluvet. Han är en snäll, fin man men han dricker. Jag kan inte leva nykter brevid en man som dricker. Eller kan jag? Tänker mycket på Stigsdotters och Santorinis ord om att hitta en ersättning för alkoholen. Vad har jag? Jo, jag gillar att läsa. Tur för mig eftersom TV går bort i kolonistugan. Men annars har jag inga intressen. Mat och god dryck skulle jag väl svara vid en fråga, men sanningen är ju att jag skiter i maten.

Hur som helst, har min andra nyktra morgon idag och fler ska det bli!!! Tack ska alla ha för uppmuntrande pep och förfrågningar om min ringa person. Jo, jag skrev ringa med flit, för sen i julas har jag lyckats gå ner en tio kg. 54 nu! Det är jag stolt över men inte mycket annat.

Full-i-fan-Fia

Sex dagars nykterhet och mönstret är precis detsamma. Tre riktigt skakiga dagar. Den fjärde börjar kroppen återigen sin sakta återhämtning och idag kan jag säga att jag rent fysiskt återhämtat mig. För vilken gång i ordningen............. Hur mycket tål en kropp egentligen?? Har ju faktiskt druckit friskt de senaste 35 åren. Det som förmodligen räddat mig är att jag varit en "ledighetssupare" och hållit mig nykter när jag arbetat. Det har jag dock, med råge, tagit igen all min lediga tid.

Funderingarna så här på den sjätte dagen är många. Titt och tätt kommer tankarna på vad jag har "ställt till med" egentligen. Har varit på mitt första AA-möte. Hur blir det nu i framtiden? Kommer jag att behöva gå dit resten av mitt liv? Vill jag det? Orkar jag det etc etc. Förstå mg rätt, AA-mötet var helt OK. Samtidigt kommer en massa tankar i omlopp. När man hör ett antal människor som berättar att de aldrig varit så lyckliga som efter att de lyckats komma till varaktig nykterhet undrar man; talar de sanning? Har de blivit hjärntvättade? lurar de sig själva? Det är ju så typiskt ett alkoholistiskt beteende. Man blir misstänksam mot allt och alla. Undrar om det verkligen är möjligt att själv komma till denna insikt och känsla.

Ångesten är inte lika påtaglig som under de första dagarna i nykterhet men visst gnager det dåliga samvetet. Vad har man gjort av sitt liv? Hur mycket har man inte förstört för sina närmaste. Jag vet inte hur många aktiviteter min fru föreslagit att vi ska göra. Ändå har jag själv varit nöjd att bara stanna hemma med ett stort förråd av dryckesvaror. Jag har inte haft längtan till speciellt mycket annat. Helt nöjd med att ständigt sippa på ett glas och lulla runt. Varför denna ständiga drift till att bedöva sig och slippa tänka på allt och alla. Visserligen har jag gjort en hel del hemmavid men då nästan alltid bedövad eller alkoholdrogad. Då kommer naturligtvis inte den naturliga tröttheten fram och man kan jobba på nästan hur länge som helst, eller tills man slocknar.

Mitt stora problem är nog att jag ständigt går på högvarv. Känner ett stort behov av att "stänga av". Och snabbt ska det gå, gärna inom någon minut eller två. Visserligen vet jag att jag kan känna samma tillfredsställelse efter någon timmes träning men ofta har jag inte tålamod till detta. Att ta en stor whiskey (följt av massor med flera) efter jobbet är mer effektivt, tidsmässigt.

Jag har inga problem att erkänna att jag är alkoholist, inte heller att jag inte har makten att styra mitt drickande. Det var många år sedan jag insåg detta. Lik förbannat trillar jag i fällan gång efter gång, efter gång. Jag vet egentligen inte vad som skulle vara skillnaden den här gången men jag hoppas och tror att det kan vara sådana saker som att jag nu skriver av mig på detta forum och läser alla era intressanta inlägg. AA-mötet är också ett steg på vägen. Inte minst blev jag skrämd när jag såg ett antal medlemmar med många års nykterhet bakom sig efter hårt supande men som efter flera år bär tydliga spår av sitt drickande, tex i form av balansproblem, värk i benen och fötter. Jag som i, mina vita perioder, är oerhört mån om min hälsa. Både äter sunt och rör på mig nästan jämnt. Hur logiskt är detta beteende.....

Långt inlägg men skönt att skriva av sig. Jag ser fram mot en lugn och nykter helg. Jag är ledig nu och försöker att låta den naturliga tröttheten komma fram. Det känns skönt men ovant.
Sköt om er
Tjalle

KBT är säkert väldigt givande för den som kommer in i det! Jag måste helt klart forska vidare i det. hur jag ska gå tillväga.
Tackar för den info Markatta.
Ja då förstår jag vad du menade med try,error! Ja jag läste också tidigare i Addes tråd, väldigt intressant och så sant!
Ska verkligen jobba på det. Förstår verkligen att du är glad att slippa skiten. helpräktig, Inte alls!! tackar MB
Tar till mig allt ni säger och sparar all bra info, citat mm i min nya folder jag samlar i:)

Fredag kväll och inte de minsta A sug, härligt. 1 vecka kvar till semester och jag planerar för fullt nu hur jag ska lägga upp den på bästa sätt, och jag vill vandra i fjällen, långt bort från fester:)

"You`re heart is free! Have the courage to follow it"..

Ett citat från min favvo film jag nu ska lägga mig ner i soffan och titta på. Gissa film;)!?

Nej, tyvärr finns det ingen chatt för oss, ibland känner man att det hade varit bra.

Välkommen tillbaka då, Jocke, har läst det du skrev hos Berra.

Några svar på dina frågor kan jag inte ge, mer än att du läser och skriver här så mycket du orkar, samtidigt som du tänker efter typ "hur kan jag dra nytta av det som den här personen har upplevt eller gjort" för att alla människor är unika, vi har olika åsikter, olika erfarenheter etc. Det enda som vi här inne har helt gemensamt är att vi har svårigheter i vårt förhållande till alkohol.

Häng kvar, läs och skriv ner dina tankar i en egen tråd, dina egna upplevelser och tankar om alkoholen. När man skriver tänker man på ett annat sätt än när man bara tänker om du förstår vad jag menar.

Ser fram emot att "prata" mer med dej!
/MB

try and error.
Jag liksom många andra använder det, säkert du också utan att du använder de orden.

Mitt try and error gick ut på att jag hade målet klart, att sluta dricka så inih-e mycket. Där var jag i augusti förra året. Försökte själv först. Error. Försökte minska genom att bara dricka på fredagar. Error. Hittade alkoholhjälpen. Sluta utan hjälp. Error. Ett antal error utan eftertanke.

Det var inte förrän jag började utvärdera försöken och riktigt gå till botten med VARFÖR det blev error som jag såg en ljusning. Ett efter ett problem löstes genom try, error och utvärdering.

Det som blev slutliga facit läste jag om i Addes tråd idag, det att jag fick med mej både den logiska delen av hjärnan OCH den känslomässiga. Den logiska delen är den som klart inser att det går åt pipsvängen om jag fortsätter dricka, den känslomässiga är den som längtar efter att få sitta på altanen i skymningen med en öl. När man får med sej den känslomässiga hjärnan är det lätt.

KBT är nog inte alls fel, tror det funkar alldeles utmärkt på våra stackars kidnappade hjärnor!

Usch, jag börjar låta helpräktig, jag är bara så jämrans glad över att slippa skiten, och vill ju så gärna att ni andra också ska få känna den glädjen!

Kram!
/MB

jag förstod inte alla orden, men innebörden.

Så nu förstår jag lite mer av vad jag gjort själv för att övertyga mej själv om fördelarna med att hålla mej nykter! :-)

Tack, Adde, du är en klippa!
Kram/MB

Du har verkligen bestämt dej, och jag håller med dej - i kriget mot alkoholjäveln är alla medel tillåtna! ;-)

Den där stackars alkoholiserade pippin vi har på axeln kan få bo kvar där, det är ju egentligen bara synd om den, hihi, och vi lyssnar ju inte längre på den, eller hur?

Jättekram, Morla!
/MB