Senaste kommentarerna i forumet

om man alltid ska vara tvungen att vara på sin vakt. Därför är det verkligen viktigt, för mej, att jag bestämt mej definitivt att jag aldrig ska dricka alkohol igen. Då minskar det risken att jag ska få för mej att jag kan "ta ett glas" om några år. Tror jag. Fast säker blir man väl aldrig. Tragisk historia i alla fall.

Funderade på det här med nykterhet, har en bekant som efter 20 år har fallit i ett återfall. Från att varit nykter så länge, så börjar människan att dricka. Från att testa till att nu 6 månader senare, börjat ljuga, missa jobbet och dra sig undan.
Vad är det att vissa av oss måste ha denna striden hela livet, mitt problem är ju stress och att jag vill fly men försöker hantera det på andra sätt nu. Men det skrämmer mig att jag resten av mitt liv måste jaga iväg spöket.
Kanske inte så muntra tankar så här på lördagen kanske, men nu blir det en löprunda och då får jag nytt att tänka på. Kramar Kalla

Så skönt att höra att du har sökt och fått hjälp som passar dig Putte. Du gjorde mig lite orolig ett tag. Knäppa tankar har vi alla men nu inser du kanske att inget blir bättre utan dig. Om den där time-outen skriver Stigsdotter bra; Det är du som bestämmer vad du lägger in i den. Uppenbarligen är du ju omgiven av fru och andra som älskar dig. Utnyttja det! Och utnyttja detta Forum. Vet ju inte alls vad din sorg och smärta beror på...men inbillar mig att med adekvat hjälp så klarar du det. Du kanske är starkare än du tror? Tro på dig själv mannen, vi andra gör det. Nu lät jag jävligt käck...men jag menar det jag skriver! Sköt om dig Putte och jobba på att tacka nej tiill det som inte är livsnödvändigt. Ja, till det som kanske kan bli kul. Din rädsla för att förlora familjen tycks ju vara obefogad. Dessutom kan det hända vem av oss, när som helst. Inget vi kan styra och inget vi ska ta ut olyckan i förskott för...liksom. Jävligt bluddrigt blev detta, men jag är säker på att du förstår; Jag är glad att du bestämde dig för att stanna kvar. (Så glad att jag skriver här fast jag tagit beslutet att inte engagera mig längre på Forum. Dumt beslut, vissa människor kan man inte glömma!)/R

tillbaka !

Tack för pepp, nykter snart två veckor nu efter kraschen. Allt börjar ordna upp sig till det normala igen, både min familj och jag har lärt oss att läka efter ett sånt här misslyckande, eftersom det inte är första återfallet för mig, hoppas dock det är det sista.

Var på ett AA möte idag där en kille i min ålder satt och delade om en hemsk period han haft nyligen och varit nykter i en vecka nu.

Fantastiskt att hans känslor överfördes på mig till 100% det var svårt att hålla tillbaks tårarna då jag kände och identifierade mig enormt med denna kille.

Känns bra att få ut detta av AA möten, jag behöver detta frekvent för att hålla mig nykter, vet med mig att jag tagit för dåligt ansvar gällande mötesgående tidigare. Och återfallit i tankevurpor och drickande.

Nykter och skapligt balanserad,

Ha en fin helg på er / J

Ta allt i din egen takt bara du hänger kvar i livet. Förstår om du inte kan ersättas i firman men du är ännu mer oersättlig för din familj. DÄR är du oersättlig. Därför måste du ta hand om dej och söka hjälp och det gläder mej väldigt mycket att du gör det. Det brukar ljusna fast det ser mörkt ut. Det är alltid för tidigt att ge upp. Sköt om dej!

För du bestämmer själv vad du lägger in i det begreppet! Så tycker jag i alla fall. Det kan vara allt från att ligga lite längre på morgonen till att strunta i tvätthögar och dammråtter. För mig handlar det om att göra någonting (leva) på ett annat sätt än jag brukar. Behöver nödvändigtvis inte vara att stänga butiken, lämna hus och hem och åka bort. Det kan vara så lite som att tänka på sig själv för en gångs skull. Hjärnmonster är mäktiga varelser om vi låter dem ta rodret! Gör inte det!

Också sett och bli lika berörd.
Det är så lite som kan vara avgörande i livet.
Att stanna upp, andas, ta sig en funderare vid vägskälen har jag försökt tvinga in som nåt slags mantra i huvudet.
Det behöver upprepas ofta för undvika snabba ogenomtänkta ord eller handlingar ta över.
Bitit mig i tungan så det blöder många gånger ;)

Hur många små felbeslut i livet har man inte gjort som leder till en stor jävla härva?

Blir bara så trött. Ska jag skylla på min usla moral eller på bristen på balanserad kemi i hjärnan?

Var ligger felet? Är jag en människa? vad är en människa?

Hur kan jag medvetet fördärva för mej själv och omgivningen för berusningen?

Är jag så förbannat svag?

Blev iaf sorgligt självmedveten/p

Antar att skribenterna här går runt. Vissa lämnar, andra består. Somliga lyckas, andra inte. Dom som bråkar är väl dom roligaste. Många här önskar jag vore mina vänner. Av det lilla jag lärt mej av/om er.

Till dej Dompa är jag tacksam. Tror det räcker så.

Sköt om/Putte

Lever och får hjälp. Bättre nu.

Men alla som säger att det är bättre att ta "time-out" fattar nog inte innebörden. Att ta time out skulle innebära lämna hus och hem. Någorlunda framgångsrik liten firma tillåter inte denna lyx. Jag kan tyvärr inte ersättas, inget ont om mina anställda dock.

Men riktigt bra samtalshjälp har hjälpt mej. Jag har en tendens att måla fan på väggen. Mina tankar inriktade på rädslan att förlora familjen förstörde mej fullständigt. Men jag börjar inse att familjen finns där (läs frugan), hon har iinte gett upp hoppet, hon ser bättring, medan jag fokuserar på mitt liv efter familjen. Om jag skulle förstöra allt. Hur gå vidare? Starta om? Orkar jag? Finns det ens någon mening? Jo barnen skulle så klart tvinga mej kvar, men till vilken mening? Den typen av tankar är jävligt jobbiga - nu låter jag som hobbypsykologen nr 1, och det är så klart något mer komplicerat, men min blick har höjts. Jag ser horisonten:).

Men jävlar hur jag inser hur en negativ spiral kan vridas ett par varv extra pga hjärnmonster. Jag såg rätt in i döden medan jag har en familj som finns där, som bara vill att jag ska öppna mej, som inte har en tanke på att ge upp mej. Med viss kravspec dock:)...

Enormt lättad är känslan nu. Men många knop gör jag inte. Högarna växer men det ska nog gå./p

är ordet. Så lite som skiljer för att det kanske vore jag som befann mig där. Fy faan vad droger gör med människor. Känns verkligen att det bara finns ett alternativ, att aldrig mer släppa in skiten i kroppen.
Fenix

håller med om att den var skrämmande.

"Tjuvgods". Såg precis den otäckaste dokumentär jag sett på länge på stv. Har ni inte sett den så gör det på söndag. Jag inser att om det inte vore för min man så vore jag kanske där snart. Nu räcker det. Jag har allt att förlora men även allt att vinna och valet är mitt.

Fia

Som sade kommentaren om Fernet.
Alltid så träffande och rätt.

Känner mig träffad ang kommentaren om att inte man inte skall förklara hur andra skall bete sig när man gjort samma misstag.
Det var absolut ingen kretik.

Om det nu var min kommentar du tänkte på?
Jag menade mer att det är svårt ibland och inte alltid så enkelt.
Och därför känndes det, för mig, jobbigt när det är tufft och inte så lätt många gånger.

Men du är klockren när du säger att du vet hur det

är. Vis av dina egna erfarenheter och därför vet du
hur det är.

Exakt så är det.
/A

Jag känner så igen det där du skriver om frihet, att kunna köra bil när som helst utan att behöva fundera och räkna. Och skönt att slippa fundera på alkoholen hela tiden och förhandla med sej själv. Vilken tid som gick åt till det.
Typiskt också att vi dövat irritation och annat med vin och när vi slutar måste vi ta itu med verkligheten. På gott och ont. Men mest gott ändå. Man måste ju våga vara närvarande.

Jag tycker det är klokt att du ställt in dej på att klara livet utan alkohol i fortsättningen. Vad har den egentligen gett oss för gott? Det var längesen det var nån glädje med den.

Gratulationer till dej och lycka till i fortsättningen.

Ja så känner jag mej som skriver här igen fast jag så stort skrivit att jag slutar. Som om jag ville att ni skulle skriva hur bra jag är och hur synd att jag slutar osv. Men jag saknar att skriva här. Funderar på att istället börja på "det vidare livet". Mitt sanna jag kom spontant som ett namn för mej. Så känner jag mej. Sann mot mej själv och sann mot omgivningen. Ingen bluff längre. What you see is what you get, haha.

Jag fick en kommentar här att "man inte skall förklara hur andra inte skall bete sig när man själv har gjort samma fel". Jag tänkte på det och kom till att det är just därför man kan säga åt andra för att man själv varit där. Och den andra vet att man förstår fast man låter hård. Om nån funderar på att kanske prova dricka igen så vågar jag vara sträng och säga att det är ingen bra idé, inte för att vara elak och märkvärdig utan för att jag själv prövat och vet att det inte är det. Och vet att den andra bara har ett tillfälligt sug som går om snabbt men det gör inte besvikelsen över att ha fallit. Vi är här just för att få stöd av andra som förstår när vi är svaga.

Jag minns tyvärr inte vem som sa det men jag vet att det kanske var avgörande för mej här när jag i november funderade om jag skulle kunna ta Fernet Branca på resan som magmedicin. Just för att det inte alls är gott tänkte jag om det kunde fungera. Fick fler bra svar men ett kort svar som var avgörande, nån sa att det låter som en ursäkt att få dricka igen. Först blev jag lite stött, så var det ju inte alls, men när jag tänkte efter så insåg jag att det var nog det. Att få "lov" att känna värmen från alkoholen, det kunde lätt ha fortsatt med att jag tyckt att det varit ok att dricka "på semestern". Som ett undantag. Så skönt att nån kunde säga sanningen.

Hoppas det går bra för er här.

Försöker lära känna mig själv. Dag 13 idag. Sitter timmar på självhjälpen och gör övningar. Läser trådar. Vill inte falla igenom igen så fyller blodsystemet med antabus. Min man är en ängel. Lovat att vara vit tills han kan sitta på en uteservering. Det är en början tycker jag. Man kan inte begära allt. Det känns även bra att en del av er har haft överseende med min ilska.

Fia

...men kommenterar sällan.

Bara en vanlig torsdag, skriver en rad för visa jag varit inne och tagit del.

Att markera vad man tycker är ett sundhetstecken,
göra personliga påhopp är plumpt,
att göra dem medvetet är elakt,
att inte se konsekvens av handlande är omoget.

Bara ord till mina tankar.

Gillar det du skriver Fia!

Ha bra da'

Att du mår bra och tar tag i livet. Heja dig!

att höra av dig igen !

Kram !!

Dompa, vinkar till dej:) / mt

hoppas du sov gott och vaknar torrt hi hi:)Underbart att kisse kom tillrätta.
Ja, forumet är unikt och grunden måst vi vara rädda om. Ha det gott! / mt

..också för ditt inlägg.

Kram kram

..och jag känner en välbehövligt lugn inom mig, äntligen.

Nu är livet på spåret igen när alla familjemedlemmar är hemma igen.
Definiton "lycka", ja så är det nog, om inte fullständig så väldigt efterlängtad.

Men...har jag lärt mig, man ska inte ta allting för givet, en vacker dag förändras det...
Ibland till det bättre, ibland tyvärr också åt det sämre hållet...
Och då gäller det att hålla tungan i rätt mun, kan jag förändra det?
Näha, inte...då får jag vänja mig vid tanken, förändringen ligger då hos...mig.

Mycket tack vare min erfarenhet med deppighet och beroende, så har jag lärt mig att hantera nya
situationer på ett mycket bättre sätt, man löser inte problemet genom att dra ett skynke av alkoholistens verklighetsflykt över huvudet, det finns kvar när slöjan sedan faller,
men till skillnad mot innan, så mår man ..så mycket sämre.

Efter att ha varit på helspänn med många vandringar så känner jag nu hur tröttheten kommer ifatt mig,
och jag ska inte missbruka mitt sömnbehov, utan alldeles strax krypa ner i halmen.

Ser på forumet hur stämningen förändras och hur ni alla verkar vara stark beslutna om att detta
inte ska få sänka oss, utan vi kämpar för en förändring, det känns bra tycker jag.
Hoppfullhet finns inom mig, och det är en bra känsla att ta med mig in i drömmarnas värld.

Stå på er och stötta varandra, det är vi så väl värda, allihopa...
Detta forum är unikt i alla dess former, öppenheten är dess grund, insikten dess ramverk och vänliga ord dess spira som gör att den når höga höjder...

Jag får åter igen sova med nya katthår i sängen, kan låta besvärande för vissa,
men en omständighet så liten att det har varit ett rent önskemål från min sida...

Ibland slår böner in, även om man får hjälpa dem på traven då och då...
Finns det en Gud?, ja då får man nog hjälpa honom att hålla i trollspöet i alla fall...

Natti!

Berra