Jag är en mamma. Jag har tre barn o dricker alldeles gör mycket. Nästan varje dag blir det något. I kväll har jag druckit en flaska vin tillsammans med mina två yngsta barn... Mår skit och vet inte hur jag ska ta mig ur detta. Skäms något fruktansvärt!!! Jag skriver i morgon om min etanolhistoria och hoppas på att få stöd och hjälp här. Har läst många trådar och känner tillförsikt av det jag läser. Hjälp mig!! Fan också, jag vill inte ha det så här. Jag är 35 år och har alldeles för länge kvar att leva..

Morla

Hahaha, jag skrattade högt när jag läste ditt inlägg mb! Jag lever, men helt otroligt vad hungrig jag har varit. Faktiskt så börjar det gå över. Det positiva med min kur är att jag knappt tänkt på a, mest har jag tänkt på go'mat! Det går bra utan a för tillfället :) tack för att du bryr dig och en stor sommarkram!

Morla

Slutade med Antabus och började dricka igen. Igår ramlade jag och slog huvudet och mitt öra ser ut som en tomat. Hela axeln är blå. Mina barn..Mina barn! De trodde att jag skulle dö. De grät. Jag gråter när jag skriver nu. Min man bäddade ned mig och var otroligt arg, ledsen och rädd. Han tänkte ringa efter en ambulans. Jag var så glad över att vara nykter. Varför är det så svårt? Jag ska berätta för min man om Antabusen. Jag måste be honom om hjälp med det här. Usch, jag mår så otroligt dåligt!
Dag1

Mammy Blue

nu har du nog slagit i botten. Nu finns det bara en väg -uppåt. Nu har du konstaterat vad som finns på botten och det var inget man längtar efter. Den här händelsen är den du kan tänka på när du nästa gång får någon toktanke om att "ett litet glas kan väl aldrig skada".

En jättekram får du av mej!
/MB

Anli

Jag läste lite i min tråd och inser att det var länge sen du skrev något här. Hur mår du, hur går det? Har du lyckats komma igen, du lät så förtvivlad i ditt sista inlägg i somras. Snälla skriv något om du orkar, även om det inte går bra.
Kram Anli

Morla

Vad glad jag blir när jag ser era inlägg i min tråd! Nej, det går urdåligt. Jag har separerat och känner mig helt vilsen och olycklig. Dricker massor. Ska göra ett nytt försök att sluta.

FylleFia

Hej Morla! Tack för att du hörde av dig. Jag förstår att du kan känna dig både vilsen och olycklig. En separation är aldrig trevlig just när den sker, men det kanse kan bli bättre? Kanske hittar ni aldrig tillbaka till varandra igen. Men just nu känns det som ett mindre problem. Ytterst få har dött av en separation. Bra många har dött av alkohol och/eller dess bieffekter. Men allt det där vet du.

Så försök ta nya tag. Börja med att ta antabus igen. Har du ingen så kontakta samma läkare som förra gången. Sen skriver du mer här. Vi finns här i både med-och-motgångar. Du är inte ensam.

Kram och styrka skickar jag dig!

Fia

Morla

Jag tänker börja med antabus i kväll. Jag vågar inte ta någon tablett än, för att jag har druckit som aldrig förr. Jag vill bli frisk och stark! Efter nyår ska jag få åka på ett hälsohem och då får jag verkligen chansen att förändra mina vanor. Viljan är det inget fel på, men ibland förlorar jag hoppet inför mig själv. Kommer jag att klara det här? Jag hoppas det!

Morla

Jag har varit medlem här i över ett år nu. Detta år har varit som en orkan för mig med alla känslostormar. Alkoholen har gjort allt värre. Det vet jag. Ändå har jag druckit. Sist jag drack så började jag dricka klockan 10 på förmiddagen. Under dagen lyckades jag dricka en hel Bib. Dagen efter detta vansinne började jag med Antabus igen. Det känns bra på ett sätt som jag inte känt på länge. Det känns som att jag har druckit färdigt. Jag vet att mitt liv bara blir bättre om jag är nykter och jag har otroligt många saker att vara nykter för. Jag känner också att jag lärt mig mycket om mig själv. Vi hörs kompisar.

mikehardaf

Hej Morla,
Ny här och har inte läst hela din tråd ännu men har förstått att det varit en berg- och dalbana. Lycka till!
Jag har också bestämt mig nu - nu får det vara slut!

Morla

Ja, det måste ta slut nu. Det finns 3 utvägar har jag kommit fram till. 1 fortsätta dricka tills jag får en för tidig död. 2 fortsätta dricka och bli inlåst på psyket. 3 sluta dricka.
Enkelt val när det finns de alternativen.

Pellepennan

Har tidigare läst i din tråd, och det såg ju riktigt bra ut för ett halvår sedan. Även om det varit jobbigt sedan dess, så önskar jag dig viljestyrkan nu när det är dags att gå en ny runda. Du har klarat det tidigare, och du fixar det nog igen!
Att livet är motigt gör ju inte saken lättare, men alkoholen gör ju verkligen inte att det blir bättre.
Vet av egen erfarenhet att det är ett urkasst alternativ i sorg.

Lycka till //PP

Morla

Som tidigare blir jag så glad av lite pepp i min tråd, tack pp!
Har funderat mycket sista dagarna. Jag har känt ett stort stöd av detta forum och jag har lärt mig massor av all läsning som ni, mina vänner, har erbjudit mig.Något jag dock måste erkänna för Er är att jag tidigare inte varit helt ärlig om några saker som jag skrivit. Jag har under många år levt med en man som misshandlat mig psykiskt. Jag har varit så rädd att han på något sätt skulle få reda på att jag skrev här, att jag inte vågat beskriva hur mitt liv sett ut på riktigt. Sedan i somras har jag haft kontakt med kvinnojouren som har hjälpt mig otroligt mycket.
Jag vet precis varför jag har supit som jag gjort! Problemet nu är att jag blivit beroende av skiten. Nu har jag varit nykter ett tag och kämpar med att få upp mina endorfiner i mitt skadade hormonsystem. Jag kommer hädanefter att skriva precis som det är. Jag struntar i om han får reda på hur jag känner och tänker. Det gör faktiskt inget. Kram på Er!

Pellepennan

Hej Morla!

Mycket fint att du skriver om detta nu. Är ju absolut inget att skämmas för. Att bearbeta tankarna är viktigt, och inte bara hur man mår just när man ska lägga ner drickandet. Kanske är det minst lika viktigt att fundera på varför det blev som det blev? I mitt fall gick jag nog från att var storförbrukare till ett missbrukarbeteende i samband med ett stort svek som jag upplevde för cirka 10 år sedan. Man kan ju liksom inte lägga sitt missbruk på vad man varit med om i livet, men trots allt är det ju så, att det vi är inne i påverkar hur vi hanterar våra liv, och gör våra val. Naturligtvis har vi ansvaret i efterhand, men det lönar sig ju inte att slå på sig själv. Hade jag varit "smartare" då hade jag kanske sökt lite hjälp utifrån istället för att fly och självmedicinera. Att bearbeta det du beskriver kan ta tid, och mitt råd är att göra det ordentligt. Risken finns annars att man tar med sig tidigare erfarenheter i det vidare livet, och kanske i värsta fall påverkar detta även framtida relationer negativt. Hoppas du förstår vad jag menar?

Talesättet stämmer, i alla fall för mig

Försökte dränka mina sorger, men dom kunde simma...

En bra dag till dig!

Mammy Blue

Jag har saknat dej, har i och för sej själv slarvat lite med forumläsandet det senaste kvartalet och missat att du skrivit lite i december.

Så bra att du separerat om din man var dum mot dej, en skitstövel är inget att ha. Har dock en stor förståelse för att man vill dränka sina sorger om man är hackkyckling, men som PP skrev så är simkunnigheten hos elände utmärkt vilket vi vet. Egentligen...

Nu är det som du redan vet det viktigaste att du tar hand om dej själv och landar i Verkligheten, din nya boplats, där det är du själv som styr hur du mår.

Ta hand om dej!
Jättekram från mej!
/MB

Morla

Tack fina ni! Och alla ni andra som läser mina rader :)
Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag försökt lägga av med detta vansinne som alkohol är för mig. Jag har gått igenom faserna 1) Nu måste jag sluta!
2) Åh, vad skönt att vara nykter! Det finns bara fördelar.
3) Fan vad trött jag är. Jag orkar ju ingenting. Nykter är jag iaf, Jippi!!
4) Tralalala, har jag verkligen alkoholproblem? Om jag bara dricker när det är fest är det nog ok.
5) Fest! Jag dricker lite måttligt och allt är perfekt.Ingen bakfylla, ingen ångest och inga dumheter gjorda.
6) Några dagar efter att jag bevisat för mig själv att jag KAN dricka normalt så slutar det med en blåfylla. Vrålångest, SKAM och cirkusen är igång igen.
Lilla Morla, lär dig nu något av alla försök, när du läser detta igen (säger jag till mig själv). Just nu är jag på punkt 3.
Kram!

Mammy Blue

hojtar när du kommer till fas fyra, så kan vi hjälpas åt med påminnelsen.

Kram!
/MB

Morla

Jag lovar att vifta med röd flagg om fas 4 infinner sig! Just nu känner jag mig som ett gigantiskt skepp i kav sjö. Känner mig trygg och stark, det är så skönt att vara nykter! Kram till er alla som vill ha en.