Senaste kommentarerna i forumet

att det bara är huvudet som är fullt. Av nya intryck! Ha det bra!

Jag är inte hemma tjejer, utan en fjärdedels jordevarv österut, och jag finns bara med så länge hotellet inte märker att jag även missbrukar deras trådlösa nätverk, haha!
Allting är gott, och jag befinner mig i ett land där alkoholen är förbjuden, så det här är det lite lättare att leva, knappt några frestelser alls, tjejerna i det här landet behöver bara tänka på kajalen, så det blir nog billigt för dem..

Jag återkommer när jag kommer hem igen, därav ingen veckorapport, får se om jag orkar sammanfatta det nästa helg, intrycken är väldigt många och huvudet fullt varje kväll.

Men som sagt, jag återkommer...

/Berra

Du har gjort en analys av oss missbrukare och relationer som känns riktig till 100%. Stämmer så väl in på mej i alla fall. Man går in i sin egen värld och ställer inga krav för man känner sej inte värd att göra det. Sen blir man nykter och stark och börjar kräva saker! Inte lätt att hänga med! Lyckligtvis är min man så glad över min förändring att han går med på mina krav. Att han ska dricka mindre t.ex. Inte bli berusad. Det har tagit månader men nu börjar det gå riktigt bra. En lördag drack han för mycket medan jag var på bio men då hade han bäddat åt sej i gästrummet så han inte skulle störa mej med sitt snarkande. Och jag sa inget om det, allt kan inte bli perfekt på en gång.

Det är så härligt att känna sej stark och frisk och FRI, jag njuter verkligen av det varje dag. Livslust är nog ordet. Du uttryckte det så bra.

Sockersuget försvinner nog med Lchf men ibland ger det sej tillkänna. Ger jag då efter så är det genast tillbaka, jag måste vara väldigt strikt. Tyvärr hade jag en riktig topp/botten i fredags ännu och smällde i mej en massa lakrits. Följden blev förstås ont i magen i flera dagar och huvudvärk. Riktig baksmälla. Nu är jag botad för ganska lång tid fram, känns det som :). Ett litet problem ändå jämfört med alkoholen. Kommer aldrig mer att ge efter för nåt sånt sug, har inte haft nåt på länge heller.

Det känns härligt att det börjar ljusna, allt blir lättare. Ta nya tag du också så är du snart tillbaka här du med!

stort grattis till det liv du lever nu. Var där själv för ett år sedan, och är fast besluten att hamna där igen. Känner igen sockerproblemet, men jag trodde att tappade 17 kg skulle minska det. Hur som, alkoholen är prio1 att bli av med. (Ska jag också bli av med 17 kg är det förstås en förutsättning.)
Solen skiner och en känsla av hopp börjar i alla fall spira.
/Fenix

Den anammar jag då mina knän har en tendens att ge upp då jag är för tung.
Men först får snön smälta.bort....
Tack!
/A

Barnen kommer älska det, ingen uttråkad pappa på morgonen :-) Skickar lite tips från en annan sida så du inte springer ihjäl dig.

Allas vår Triathlet Jonas Colting har skrivit om en bra modell om hur man eskalera löptid som nybörjare.

Enligt detta kan man börja med att sätta av 20 minuter vid tre tillfällen per vecka. Under första veckan så promenerar man 9 minuter och joggar lugnt i 1 minut, går 9 minuter igen och joggar 1 minut. Sedan är passet klart. Detta gör man alltså vid tre tillfällen utspritt över veckan. Andra veckan så går man 8 minuter, joggar 2 minuter, går 8 minuter och joggar 2 minuter. Också detta under tre träningspass. På detta vis låter man löptiden öka från vecka till vecka.

Efter tio veckor springer man alltså 20 minuter 3 gånger i veckan. Om man vill springa längre så kan man framöver istället öka löpsträckan med maximalt 10% per vecka.

Rädslan finns hos alla i början men sak samma som att man inte dricker, folk bryr sig inte :D kramar Kalla

Nu har jag sugit på din idé. Tänkt fram och tillbaka. Ditt förslag om att jag kanske ska börja morgonspringa föll till slut i gord jord. Ska testa. Är lite skrajsen - hur fånigt är inte det - då jag inte har sprungit sedan skolåldern. Skraj för att jag ej ska orka...och ännu pinsammare; Att folk ska se mig och gapskratta. Men jag är redo :-). Tack för den! Tog lite lång tid att processa tanken, men jag är ju inte snabb. Nu ska det dock bli ändring! Ska börja springa några små snabbisar på morgonen...innan mat och dusch.

Kram/R

Inte kul att skiljas för allt blir ett spel och det är som att gå på glastak även för barnen. Klart man ringer om något av barnen skadar sig, men det är sättet man lämnar info på som är avgörande.

Ofta är det så att den som tar första steget till skilsmässan inte riktigt förstår varför den andre är så upprörd och beter sig så konstigt. För man var ju redan klar i huvudet att skilsmässa var den enda riktiga, bara det att man "glömt" att berätta det för den andra personen.
Att han vill få dig ur balans är ju ett sätt att få makten och styra hur det här skall bli.Så var rädd om dig många kramar Kalla

En underbar morgon, innan jobbet. Har funderat mycket på varför vi nyktrar till och då kraschar förhållandet. Jag tror att vi börjar leva separerade redan den dag då alkoholen tar över våra liv, vi i dimman och mindre krävande. Partnern sköter sig själv och har inga krav på umgänge men känner sig behövd eftersom vi är som vi är.

Så plötsligt en dag sitter vi där och är nyktra, fulla av livslust, stolta och beredda att ta tag i våra liv. Medan den andre kanske har hamnat i bekvämlighetszonen och tycker vi är jobbiga som börjar kräva massa saker.

Om man skall rädda det måste man nog ta hjälp för att hitta tillbaka till varandra, finns så många känslor att ta tag i.

Tänker för mycket när jag går i skogen :-) Många kramar till er alla//Kalla

låter det fullständigt naturligt att man meddelar den andra föräldern att tjejen har skadat sig, även om det inte är särskilt allvarligt. Ingen av oss kan ju veta makens avsikter med det? Bara spekulera... det vi kan få veta något om är vad det händer i dig Stigsdotter, vilka tankar du får och hur det känns i dig. (Spekulation i andras tankar, känslor och avsikter ger ofta fel svar.)

Maria säger det jag tänker: "Detta är det svåra men man måste släppa taget när den andra har barnen och lita/tro och förvänta sig att de fixar situationen. Det är svårt men du måste, hon har det bra även om hon gjort sig illa, hon är med sin pappa."

En gemensam fråga inför separationen är i vilket läge ska man informera den andra föräldern om det händer något oväntat? I bästa fall hittar man ett förhållningssätt som funkar bra åt båda håll. Det är väl det som är hela idén och det goda med delad vårdnad... att BARNET i "utsatta" lägen kan välja var det är bäst att vara, t.ex om hen blir sjuk. Och, lite längre fram i tiden, att de får (den inte alltid just då uppskattade) tryggheten i att inte ha utrymme att spela ut föräldrar mot varandra - det mår dom inge bra av. T.ex när de kommer hem och har rökt eller druckit... att inte den ena föräldern går med på att hemlighålla inför den andra.

OM de kommer hem NU tycker jag att du kontaktar väninnan och föreslår att ni den här gången träffas nån annanstans så att ni får vara ifred och prata vuxet. Det finns ju en fullständigt naturlig orsak till det. Gör också något annat "eget" som du planerat. Det är också en övning - för er båda och barnen.

Kram, kram / m(oral)t - känns att jag kan låta "pekpinne", det är inte menat så

Jag arbetar halvtid, och hon arbetar heltid.
Men hon arbetar inom vården och har även långa pass helger vilket resulterar i en del lediga vardagar.
Men då skall det inte hjälpas till det är ju hennes lediga tid........
Sedan att jag är sjukt trött men ändå fixar spelar mindre roll. Nu tio i fyra och dax att åkte till jobbet, sov gott alla!
/A

Han vill få dig ur balans. Detta är det svåra men man måste släppa taget när den andra har barnen och lita/tro och förvänta sig att de fixar situationen. Det är svårt men du måste, hon har det bra även om hon gjort sig illa, hon är med sin pappa.

Kram!

Jag ska påminna dig när dina barn är i tonåren Stigsdotter!!!
Tyvärr är det nog så att det går fortare att göra det själv än att tjata och gnata, får alltid svaret att de ska göra det SEN, dvs aldrig.
Skillnaden är att nu blir jag förbannad och berättar vad jag tycker om deras beteende, förut gjorde jag det bara utan att bli irriterad.

Trist om man växer ifrån varandra, jag och maken firar snart 10 år tillsammans. Fast vi brukar inte fira, kanske ska man beklaga istället brukar alltid min mamma säga när man påpekar hur länge hon och hennes man har varit tillsammans.
Ja, kanske det inte är fel på männen utan bara fel män åt oss. Kan man vara ihop ett helt liv och hålla liv i kärleken?, jag tror några få kan det men för de allra flesta så är det svårt. Vi får se hur det utvecklar sig.

Det låter som du drar det tunga lasset hemma Andreas, förstår att du blir less. Varför har ni den uppdelningen?, låter som den underbara har ett ganska behagligt liv medans du sliter. Är det inte dags att omfördela?. Dricka vin på en måndag var inte konstigt alls när jag höll på, idag tycker jag nog att det är ganska onödigt. (Varför ska man det?). Förstår att jag har ändrat synen på alkohol rätt mycket och det är väl bra.

Vad klockan blev mycket, godnatt mina vänner!

Vore det allvarligt så hade han ringt! Sen när det blev "värre", då hade han ringt igen! Även om han visste att du var på middag. För alla vet att man svarar på samtal...från en annan vuxen som har ansvaret för ens barn. Bli inte förvånad om det visar sig att röntgenapparaten är sönder även imorgon så de måste hem. Eller att han ser till att du förstår att när din dotter har ont så måste du finnas vid hennes sida. Eller att din dotter tror att hon är värre skadad än hon är...

Förstår din oro. Men är även inne på Kallas linje. Det är nu spelet/leken börjar. Oroa dig, använda barnen som brickor. Och du kommer att torska då och då...för det gör man när spelkorten är ens egen avkomma. Men det är bara vad jag tror...ingen sanning. Bry dig inte om hans SMS...är det allvar så ringer han! Han vill ha dig ur balans för att; Misery loves company!

Härligt att du fick ha en vuxenkväll iaf. och önskar verkligen du får återuppleva det på onsdag. Godnatt! /R

Har varit ute med väninna jag inte pratat med på riktigt på länge, blir inte så mycket seriöst prat när ungarna alltid är med.

Vet inte riktigt om maken ville ha min uppmärksamhet, vill.sluta har nog rätt, jag hade nog blivit ledsen om jag inte fått veta förrän i efterhand, om det inte hade varit så att det inte var allvarligt men i så fall hade han inte behövt meddela sig alls. Nu blev det att jag fick veta och då tolkade det som allvarligt och sen fick jag skit när jag blev orolig. Hm. Kalla kanske har rätt i alla fall att han vill få mig ur balans, fast varför då? Mitt i maten ringde han och berättade att de lindat benet och ska åka och röntga imorgon. Tydligen var röntgenapparaten trasig idag - väldigt lämpligt att inte ha fungerande utrustning på en skidort under en av sportlovsveckorna. Morr. Nyss sms:ade han att det blivit värre och att de antagligen kommer hem - är ju inget kul för henne att sitta i stugan när de andra åker skidor.

Lilla gumman, hoppas det inte är så illa så hon får problem med knät framöver.

och, hoppas det går över i natt så de inte behöver komma hem och förstöra "min" vecka. En annan väninna som jag hittat tillbaka till efter att jag slutat dricka bjöd hem sig hit på onsdag och då vill jag inte ha en skadad unge och en sur make sittandes här!!

Självklart kanske ditt liv inte är bra........

Och du får och skall med all rätt göra som du vill.
Barn som inte klarar av att göra som vi föräldrsr vill och säger kommer du inte att komma ifrån.
Barn är likadansa över hela jorden.
Ta in vad alla av den äldre generationen säger.
Även dom har bönat, bett, tjatat och gnatat.
Det hör barnen till. Vissa lyssnar bättre än andra, men alla föräldrar dras med samma problem.

Det hör till barnens frigörelse, dom skall bli självständiga.

När vänner och bekanta ger en beröm för att man har så trevliga, duktiga och artiga barn så undrar man ibland om dom menar mina barn?

Men så är det, bara att acceptera.
Snart dax för deras tur med ungar och tjat och gnat och då får man som farfar (jag har bara gjort pojkar, vad jag vet.........)
Bara får godbitarna. Tjata får föräldrarna göra. :-)
Bra att du kan smita iväg på träning, lite egentid vännen.

Stigsdotter
Att man skäller och sedan röjer är för att man vet att det blir ALDRIG gjort annars, och skule det vara gjort får man säkert göra om det endå.

Fel jag vet , att man inte fått barna att göra det från början är vårat (föräldrarnas) fel.

Men du har ju perfekt utgångsläge nu. Börja i tid.
Y tanken var att vi skulle ALDRIG göra detta fel, men men.........

Blev ett långt inlägg detta som varken sa bu eller bä.
Kramar Maria jag gillar dig vet du!

Och det är väl inte alltid frid och fröjd här hemma heller..........
Alltid jag som är med barnen på diverse akteviteter, ALLTID jag som handlar och för det mesta fixar maten. Alltid jag som fixar med bilen, vi hade två bilar ett tag förut. På två år tankade frun "sin" bil.........en (1) gång.
Jobbade 400 meter hemmifrån så jag sade att det var onödigt med två bilar.
Jag jobbar 4 mil enkel väg hemmifrån och på natten så en bil behöver vi.
Spelar ingen roll vad man gör, med barnen, bilen, huset, eller livet i allmänhet.
Inget slår att dammsuga vardagsrummet...........
Blir riktigt trött ibland........
Nu gick underbara frun över till grannen för att dricka vin, måndagskväll?. Eeeeehhhh, jaja börjar 12 imorgon till 21 SOM JAG FÅR HÄMTA,
Killarna har sportlov och kompisar som sover kvar.
Jag har varit och köpt glass och dom kollar på "röjarralf".
Sova snart för mig.

Ibland byter jag gärna upp mig...........
Stigsdotter har det nog rätt nice nu, lite avis blir man........
Kramar
/A

Låta dom klara sig själva. Med all rätt då förtroendet inte finns för exet och kexet.
Antagligen ville han hålla dig informerad om hur läget var. Det hade gått bra och nu fick hon varm choklad som lite plåster på såren.
Tänk på vad du hade sagt om han inte hört av sig utan du fått reda å på det i efterhand?

Nu gjorde han det bästa av situationen, tycker jag.
Du kan ju ändå inte göra något där du befinner dig.
Det kommer bli tufft för dig att inte vara närvarande i alla situationer, men barnen blir större och kommer bli mer och mer självständiga.

Barnen kommer växa fort i och med skiljmässan, dom blir stora fort genom att dom får ta ansvar på ett nytt sätt.
Det är tufft, men som jag sagt förut, jag vet att du fixar detta.
Kramar/A

Man väljer sina krig med tonåringar, annars blir man knäpp tror jag. Många gånger jag tänkte att nu skall jag inte skälla idag, sen hann jag inte komma hem innan jag var igång. Disk,tvätt och allt annat, nu efteråt kan jag skratta åt det men då var det inte roligt.

Är svårt att vakna upp och inse att man växt ifrån varandra, ibland tror jag att många flyr in i dimman för att slippa se verkligheten. Sen när man vaknar upp är det ännu värre, så vad det nog för mig. Hoppas att ni hittar varandra igen och att han utvecklas ihop med dig, Kram//kalla

Han fiskar efter din uppmärksamhet. Det finns flera vuxna där så det går nog ingen nöd på lilltjejen. Nästa gång säger du bara att det där löser ni säker och så är det bra med det. Sen kan du banka huvudet i väggen, men visa inte honom det, han vill få dig ur balans. Skickar styrka och kramar till dig//Kalla

Kanske är det inte fel på männen? Kanske är det fel män? Skoja bara...eller ;-).

Jag förstår nog Maria lite Stigsdotter. När det gäller de där halvstora ongarna så ger man sig oftast eftersom det drar så jävla mkt mer energi att ryta/tjata/böna/hota än att bara göra det själv. Skitfel...eftersom vi uppfostrar en ny generation monster.

Ha det bra. Idag ska jag exprimentera lite; gå på ett helfinskt AA-möte. De hade anslag i receptionen här på hotellet (Säger en del om resande affärsmän/kvinnor i vodkabältet) och jag tänkte: Why not? Länge sen sist, så; Hei! Minun nimi om R ja minä olen alkoholisti.

Kram "babes"! /R

Maken skickar kort på chokladdrickande dotter och skriver att hon "tyvärr stukat sig lite". Hon ser så eländig ut på bilden så jag kan inte låta bli att ringa. Svårt samtal där han känner sig anklagad och jag är orolig. "benet är svullet" men hon åkte igen efter det. Jävla idiot! Usch, nu sitter jag här och är arg, ledsen och orolig för min lilla unge. Antagligen tyckte han att det var jobbigt att hon inte är lika duktig som de andra ungarna som är med och så åkte den arga rösten fram. Jag har inget förtroende alls för honom nu känner jag.

...vet att jag säkert får igen när mina ungar kommer i tonåren, men, men: du ryter ifrån och ställer dig sedan och röjer?? *fail* du ryter ifrån och sen går du och tränar! När du kommer hem borde det vara in och utplockat i maskinen. Är det inte det får du ryta lite till ;-)

Alltså, vad är det för fel på våra män som inte vill diskutera och ha givande samtal? Jag blir också irriterad på min, det går inte att diskutera om inte han vill gnälla på något och det är ju så himla trist oftast (och han pratar inte ens om sitt jobb för det är så attans hemligt!)

Kram från mig

Det stämmer verkligen Santorini, tror också att vi är rätt lika där.

Men glad och lycklig och att min gubbe skulle vara nöjd!, Nja Andreas, så är det nog inte.
Jobbar halvtid just nu och kom hem idag till 2 barn ( rätt stora) som inte hade plockat ur diskmaskinen och köket var fullt av disk som skulle in där. Förstår inte hur de kan producera så mycket disk!! Kände hur ilskan riktigt ångade från mig, röt ifrån men fick ändå röja men de blev rätt spaka. ( Börjar gilla mitt nya jag). Ska snart iväg och träna så då får jag ut lite där. Känner mig oerhört irriterad på maken, han pratar bara om sitt jobb har jag märkt, vi har inga vettiga samtal. När blev det så här?, att vi slutade prata med varandra. Tyvärr har jag en känsla av att vi kanske aldrig haft det, förutom just i början och det gör mig sorgsen.
Jag vill kunna diskutera och ha givande samtal. Detta gör ju att han just nu är långtifrån nöjd, tror inte han gillar mitt nya jag något vidare.

Kram!

Allt går din väg nu, hoppas du känner att du klivit in i ett "flow".
Sköt om bara dig nu, du kommer aldrig bli ensam, du har en sådan härlig utstrålning och framåt anda så det är underbart att läsa.
Tack för inlägget i min tråd, jag är övertygad om satt du klarar dig galant.
Härlig läsning!
Kramar med kindpuss!
/A