Senaste kommentarerna i forumet

Tack allihopa! Så snällt att ni svarde på min fundering. Nu förstår jag bättre. Inte handlar allt om mig fast jag som alkoholist lätt blir för självcentrerad. Och arg! Alla har fullt med sitt. Bättre det än fullt med vin! Så nu fortsätter jag min kamp här. Självhjälpen gör jag varje dag men ska även börja skriva mer. Kanske någon annan också hakar på så man kan utbyta tankar. Om inte så skriver jag för mig själv! En vecka in i nykterheten nu och mer ska det inte bli för jag har fått jobb och börjar på måndag. Där ska de slippa se en skakande, rödögd fylletant.

Önskar alla en bra dag! NykterFia

Hej MB! Hur är det med dig nu då? Efter skidsemester och kanske tillbaka i vardagen. Hoppas allt är bra. Jag har varit lite nere och enormt självupptagen på senare tid. Men det beyder inte att jag inte bryr mig så nu får du en försenad påskhälsning!

Kram Fia

Hej Askan! Jag fick jättebra förklaringar till varför det är så tyst här på forum i min tråd. FylleFia heter den, så läs där vad folk skrev. Men några är allt kvar. Då kan väl vi kämpa tillsammans och rapportera in? Idag tänker jag inte dricka vin. Du då?

Bara Fia idag.

Kämpar och står i, men varför tar du bara antabus tillfälligt?
Jag vet inte, men är det inte menat att ta dem under en längre tidsperiod?
Då blir det väl "enklare" och mer naturligt att sluta helt?
Känn dig inte sämre än någon annan här.
Vi är många som hankar vidare, tyvärr har det satts på pränt avsaknaden av friska själars insläpp.
Men vi som är kvar skall hålla sams.

Jag har gott hopp till dig och de övriga utan att säga mer eller för mycket.
/A

Hej Magnus, kanske du kan lägga in en lägesrapport om vad som händer med forumet. Om det tar för lång tid kanske man kan släppa in nya medlemmar under tiden?
Som någon sa, det är aldrig ens fel att man träter, det är inte ens fel.
Fenix

Tack!
/A

jag ser också att nästa år den här tiden är det ni två som varit nyktra ett år och livet rullar på med en annan glädje och ni känner att ni inte längre har så mycket att göra på forumet. Ni har fullt upp med annat. Med att leva livet och den här tiden känns overklig. Jag tycker verkligen nu att det känns konstigt att tänka på att jag funderade så mycket på alkohol under veckorna också, hur jag skulle kunna gå in på systemet en måndag och köpa ut. Som jag skämdes. Desperat känsla att dricka på vardagskvällar. Obegripligt nu!

Tala klartext med era män så köper dom nog inte hem vin. Det går inte att ha hemma första tiden. Tillfället gör tjuven, är ett uttryck som passar bra här. Det som inte finns hemma kan man inte dricka.
Kämpa vidare!

och de övriga, det är inte ert fel. Jag kan inte förstå varför forum inte kunde vara öppet för alla tills det nya är klart. Det nya tycks ju dröja. Det behövs nya människor här med nya friska tag.

För min del är det så att jag har varit här ett bra tag, kämpat samma kamp som så många andra med att sluta och falla igenom, sluta igen osv. Nu har jag klarat mej, tja 10 månader börjar det väl bli. Jag har sagt det mesta flera gånger om. Jag känner att jag inte har nåt nytt att komma med. Jag har kanske fullt upp med sånt som blev försummat medan jag drack. Med själva livet kanske, på gott och ont. Jag känner också att jag nu måste vara rädd om det jag uppnått och just nu orkar jag inte försöka stötta och hjälpa. Var och en måste få vara sej själv närmast när det gäller att lära sej leva nykter. Tror jag. Känner jag.

Vi är också flera som följts åt här och som nu varit nyktra runt ett år. Dom andra känner kanske likadant. Du Fia och ni andra kan också komma till det. Det går bevisligen. Nån skrev att vardan blev så tråkigt. Så kände jag också i början ibland men jag kan lova att det går om. Håll ut ett tag till!

Tror som Adde skrev, att stiltjen på forum beror på att det ett tag varit stängt för nya användare.

Jag läste det du skrev i någon annan tråd om att du returnerat BiB till bolaget. Verkligen starkt av dig! Klappa dig själv på axeln för det var bra gjort. Så mycket som vi dömer oss själva när vi gör något dåligt så borde vi också få skryta när vi gjort något bra, eller hur.

Ta hand om dig

kan bli två av dem som lyckas! Heja er! / mt

med Adde och hejar på dej och Anli! / mt

och åter nej !!
Det är INTE ert fel !!
För att en grupp ska bli, eller vara, dynamisk måste det komma nya tillskott som ger ny näring till gruppen. En utveckling måste hela tiden ske. Så är inte fallet nu när forumet är stängt och det förstärks också av att det i normala fall även är svängningar i aktivitet.
Många vill skriva men inte sticka ut, vara en i mängden, och det spelar också in nu när aktiviteten är låg. Men fortfarande är det så att forumet läses av många som behöver läsa för sin egen utveckling så på så sätt kan vi hjälpa fast i tysthet. Jag har själv rörigt i mitt liv som inte beror på alkoholen så jag väljer att hålla en låg profil just nu och det kan ju vara så för många andra också.
Om folk väljer att reta sig på andra så är det deras eget val och ett val som bara gör att de själva mår dåligt.
Kör på så kommer det att lossna snart igen !
Kram !!

Det ekar verkligen tyst härinne. Ingen skriver och jag kan inte tro annat att det är mitt och vill.slutas fel. För att vi skapade otrevnad.

Fia

Lider med dig Anli. Min man gjorde precis likadant, köpte hem öl och vin på torsdagen. Fast han vet hur jag blir frestad, fast han lovade att låta bli. Lite för säkerhets skull. Jag blev så arg igen! Men jag lyckades låta bli både torsdag och fredag tack vare antabus. På lördag gjorde jag något jättestort i mina ögon. Tog två BIB och kvittot och lämnade in skiten på Bolaget. Ångrade mig ju direkt efteråt, men skammen fick mig att låta bli och gå in igen. Jag har aldrig förut lämnat tillbaka på Bolaget så för mig var det enormt. Nu hjälper det ju inte dig, men jag var tvungen att berätta. Även jag läser här, tror jag har läst varenda aktuell tråd. Somliga lyckas faktiskt så varför skulle inte du och jag kunna bli två av dom? Självhjälpen är också jättebra. Gör du den? Om inte så pröva, man ser mera svart på vitt.

Styrkekram Fia

Ja det är väldigt lugnt på forumet nu. Håll ut och skriv här ändå, för din egen skull om inte annat. Det gör att du sporrar dig själv tror jag. Snart öppnar de upp igen här hoppas vi.
Jag kan bara utgå från hur jag själv haft det senaste åren. Så för min del har det varit nödvändigt med ett nytänk och nya vanor. Jag var tvungen minimera mina triggers... De är ju olika för alla, mina var ältande och bearbetning av saker som hänt och som gjort mig förtvivlad och trött. Det triggade mig att dricka vin. I ditt fall är det säkert annorlunda och jag för min del tror det är svårt att sluta när det finns alkohol i huset. Bättre bort med det.
Självhjälpsprogrammet har varit bra för mig, jag märker att jag gör framsteg när jag går tillbaka till tidigare delar.
Önskar dig en bra dag Anli!
Styrkekram!

...jag tillhör också anhörigsidan men vill säga att min man har nu lyckats vara helt nykter sen slutet av januari.
Han föll djupt och tungt och sista halvåret var kritiskt.
Inte går det lätt och inte är han trevlig alltid men håller sig på den nyktra sidan. Först genom 4veckors behandlingshem och sen minst 3 AA möten i veckan.
Han hade dött utan hjälp.
Det är en helvetets sjukdom.
Sök hjälp och ge inte upp.

Varma tankar.

pröva AA på nätet som har en mer direkt kontakt.
AA-mail tror jag det heter.
Fenix

förstår så väl hur du känner det. Hopplöshet och förtvivlan över denna djävla sjukdom. Men bara att du skrivit några rader här betyder enormt mkt för dig även om du inte inser det nu. Du har börja kämpa emot, och här finns väldigt många som var, är och inte längre är i din situation. Det är styrkan med en gemenskap om ett gemensamt problem. Välkommen hit och fortsätt läs och skriva.
Kram
Fenix

Ganska lugnt här på forumet. Jag läser allt men tänkte även ge en kort uppdatering så ni vet att jag är kvar ;)

Kämpar på. Det är en kamp! Upp o ner, mest ner :( Fattar det inte för viljan finns. Den finns men trots det KAN jag inte låta bli! Förstår det inte. nu senast haft ett uppehåll på 1 v, tog 2 antabus tabletter för att verkligen vara säker på att ej kunna "välja" att dricka. Gick bra, somnar nöjd och naturligt trött. Känns som att det är så här det ska vara (om än lite tråkigt).
Så kommer helgen, maken köper hem lite vin (han vet ju ej vidden av mina problem och är själv "normaldrickare"). Tackar nej till vin på fredagen, tänker att ETT glas säkert funkar på lördagen och är tillbaks till mina gamla vanor (kolla barskåp, vilja köpa vin till garderoben så jag kan dricka så mkt jag vill) på söndagen.
Åh vad TRÖTT jag är på detta! Så obeskrivligt utmattande trött!

Tar nya tag igen såklart. Ger inte upp, måste gå! SKA gå!

Kram

Gillar dina inlägg!!!
/k

- det är så stilla här på forumet nu - beror mest på att hela forumet är under ombyggnad (ja, det är så). Kan du tänka dig att gå på AA-möte? Många har hjälp av det. Du kan också kontakta Alkoholhjälpen - det finns kontaktvägar på första sidan här.

Hoppas nån mer skriver till dig - jag är från medberoendesidan och har inte egen erfarenhet av din situation. Jag kan tipsa dig om en facebooksida också: Sök på Alkoholist, jag? så hittar du den. Lycka till! / mt

Det låter som att du är riktigt trött och ledsen...

Hur långa uppehåll har du klarat av? Har det bara blivit värre?

Kanske du kunde fundera mer på att ta kontakt med någon att prata med alkoholterapeut eller läkare, vanlig psykolog eller nästan vem som helst bara för att få en början någonstans?!
Ibland klarar man ju inte allt själv tyvärr… Dessa personer har ju alla tystnadsplikt.

Trots att man oroar sig och helst vill slippa så är det ju sig själv man gör en tjänst genom att våga ta tag i problemet! Och du är viktig! :) Liksom dina barn!

Ta hand om dig!

Kram

underhållande, klok och välskriven text, Berra! Du har ett sätt att blanda allvar med humor på ett sätt som få klarar av. Du borde verkligen bli krönikör.

Kram på dig

på dig Berra! / mt

..mmm, låter kryptiskt, men det är inte ofta helgen tar slut på en Måndag.

En jättefin helg med fyra underbara dagar i strålande vårsol, det är sällan man är så optimistisk inför sommaren som just på vårkanten.
Har sparkat sönder snöhögen på gräsmattan som nästan minskat med 1/5 bara idag, under ligger den hårt sammanpackade snön som en betongklump och ömmande stortår minner om dess blotta existens, ajaj!

Igår grävde jag fram hojjen och grabbens moppe ur garaget, fyllde på luft i däcken, satte batterierna på laddning och kickade igång dem, den intorkade leran från sista körningen 2012 på skärmarnas insida släppte i sjok i takt med vibrationerna från motorn.
Spann loss några spår i gatans grus från vinterns sandbil, det kom ett moln ifrån den gråbeiga dammet.
Blodet började pulsera allt mer i ådrorna i händerna vartefter hastigheten ökade, jag hade glömt just den tjusningen av att känna vinden ta tag i håret och kasta mig helt handlöst och oskyddat ut i trafiken, glömde för en stund bort tid och rum och avverkade ett flertal kilometrar endast iförd jeans en t-shirt och ett par gympadojjor.
Kindkotorna, öronen samt händerna hade domnat bort av kylan, och underarmarna såg ut i huden som en frusen kyckling.

Nämenva'fangör'u?, tänkte jag, är du helt hänförd och tappar all rim och reson?
Ingen kruka och klädd som om du hyrt en Vespa i Grekland under värsta sommarmånaderna,
puttra nu hem med dina blåstela armar och ställ tillbaka hojjen under en vecka eller två.
Under färden hem passerade jag en isfläck så hal på gatan att jag förundrades HUR hade jag passerat den första gången i säkert 5 gånger så hög hastighet, utan att ha sett den..

Lite moloket satte jag mig på farstukvisten och kände hur det började dunka i öronen och kindkotorna nu när blodet åter började cirkulerar i dessa områden, det gjorde jädrans ont...

Nu började jag se symboliken med alkoholen, den gör precis på samma sätt...
Lite fegt testar man en en grej man inte har prövat på jättelänge, man kickar igång...
Känner lite försiktigt hur det är, och omedelbart låter man sig fångas av känslan,
en rivstart och sedan bär det iväg, hämningslöst och helt fartblind.
Efter en stunds vansinnesfärd återkommer man till verkligheten och börjar känna av biverkningarna,
det gör ont och man lugnar ner sig, försiktigt återkommer man till utgångspunkten.
På vägen tillbaka så ser man alla riskmoment man passerade med risk för lyte och men,
men under själva färden såg man aldrig riskerna utan ville bara ha mer...

Man kan lite hysteriskt skratta åt det och tänka, vilken j-vla tok man var,
men ser man det ur ett samhällskritiskt synvinkel så utsatte jag både andra och mig själv för en fara.

Nej det handlade inte om en fyllkörning, utan bara den risk man tar när man överhuvudtaget tar sin nästa fylla, man vet inte vad som händer när man triggar igång saker man inte har kontroll över.

Jag vet mycket väl hur jag sak framföra min motorcykel på ett säkert sätt, med en hög koncentration, följer vägmärken trafikregler och hastighetsbegränsningen, samt uppfyller kraven på skyddsutrustning.
Men om jag låter mig berusas av känslan att bryta alla dessa, så utgör jag en stor fara.
Nu händer det inte speciellt ofta, utan var en släng av vårruset.

Men när det gäller alkoholen så har jag inte alltid dessa spärrar, och hade jag haft samma beteende med hojjen så hade jag tvingats sälja den eller möjligen dött på kuppen.
Konstigt nog så förstår man logiken med motorcykeln, men inte med ens sätt att hantera alkoholen.
Det förbryllar mig, men jag lyckades sälja in det nya beteendet med att avyttra drickandet,
förtjänsten blev inte i några penningar utmätt, men ett mycket mer närvarande i mina egna känslor.
Det kan man inte köpa för pengar, men det kostar i en förändrad livskvalite't.
Det man trodde var viktigt visade sig inte alls vara någonting av vikt.

Berusningen av alkoholen visade sig bara vara en flykt ifrån...verkligheten.
Och när verkligheten blev verklighet, så visade sig att alkoholen bara hade ställt mig i skuggan av mig själv, jag frontade aldrig det som hände, på riktigt.

Nu är allt på riktigt, och det är min verklighet, och vet ni?, ibland gör det ont, på riktigt!

Om en halvtimme så tar en ny arbetsvecka sin början, min tid att sluta helgdrömma tar sin verklighet.
Men glad är väl jag för denna vecka, vi kunde ju stryka Måndagen i alla fall..

..och Tisdagen är ju en annandag, den också...

Puss på er, ni som fortfarande är "kvar" på forumet, jag vet att ni finns där,
känner er närvaro även om ni jobbar i det tysta, att tiga är inte alltid guld...

/Berra