Senaste kommentarerna i forumet

...hålla med Mulletanten!

Bra också att lillkillen får se själv. Trist att hon inte tog sig i kragen och kom och hälsade på er om hon inte ens kan skylla på ekonomin. Förmodligen hindras hon, när hon är nykter, av skammen. Nå, vi har alla varit där och vet att man måste vilja själv. Vill man inte så blir det ingen förändring. Men fy fasen, halka omkring i bil med byfyllot... bergis hade de druckit också. Så himla sorgligt.

Jag tycker du gör rätt och du kan vara stolt över att dina små har dig nu. Jag tror man kommer långt med kärlek och omtanke, det är svårt att vara förälder men om vi bara visar att vi älskar dem så blir det nog människor av dem med. (var det inte Astrid Lindgren som sa nåt åt det hållet förresten??)

...skulle jag verkligen behöva göra. Börjar lite smått med att använda mig av ståbordet på jobbet ;-)
Hur går det för dig i ditt nya liv, blev det lägenhet, trivs du bra där?

Själv brottas jag med tankar på hur man ska lösa den där logistiken sälja hus/skaffa 2 nya boenden, utan att vi ruinerar oss. Är ju enklare om en kan bo kvar men det kommer ingen av oss kunna att göra. Ja, ja, det löser sig väl det med. Hoppas du har en bra dag idag, kram!

-

Har just börjat på en roman av Helena Henschen. Den heter I skuggan av ett brott och handlar om de s.k. von Sydowska morden som tydligen var en stor händelse i Sverige på 30-talet.

Helt oväntat dök dessa rader som jag kände att jag bara måste dela med mig av, upp. Rent spontant så känner jag att detta nog är helt riktigt, så här är det. Vilken bättre plats att lägga detta på än filosofiska rummet? tänkte jag då. Önskar att jag själv kunde få praktisera detta oftare. Ibland när jag sätter mig i min läsfåtölj somnar jag bara fast jag så gärna vill sitta där och ha det skönt. Kanske är det hjärnan som längtar efter en sådan "avstängning" som beskrivs här?

"Ibland känns det nödvändigt att utsätta sig för ensamhetens tråkighet. Även när den är självvald drar den all kraft ur armar och händer, och när vinterns elavbrott avlöser varandra välkomnar jag dem. Jag kan sitta kvar i mörkret och vänta utan otålighet för jag vet ändå inte vad jag ska ta mig för. Om avbrottet är långvarigt, vilket ganska ofta är fallet, somnar jag i stolen och vaknar plötsligt med ett ryck när alla lamporna tänds och stereon och radion börjar spela och prata samtidigt. Dag eller natt när jag vaknar? De ser likadana ut på vintern och jag känner på kaminen för att få en uppfattning om hur lång tid som har förflutit.

Det är så här det brukar vara under de första dygnens ensamhet. Det är som om psyket måste ha tystnad och tid för att kunna aktiveras och sätta igång en skapandeprocess. Jag måste bort från vardagslivet med ständigt inkommande data som upptar utrymmet, en ström av intryck som forsar utifrån och in och kräver sortering, värdering och åtgärd, Det är först när slamret från det yttre livet avstannar som det uppstår en konvertering. Strömmen växlar riktning. Ur tråkigheten växer en rörelse från motsatt håll, inifrån och ut.

Det verkar som om tråkighet och skapande har med varandra att göra liksom lyssnandet på ingenting. En dag slår jag på datorn och tankar som jag inte visste att jag hade finns plötsligt bara där och vill bli nerskrivna. Jag finner sammanhang som jag tidigare inte sett och uppfylls av ett flöde av bilder. När elektriciteten bryts igen, står en fylld fotogenlampa på bordet intill soffan. Jag trevar efter tändsticksasken som jag har lagt bredvid den och kryper upp med ett block och en penna i fickan, jag är beredd och ingen tid får förspillas. Elavbrottet kan vara hur länge som helst men jag somnar inte. Hjärnan är på högvarv, andarna har vaknat och all tråkighet är bortblåst."

Blir så glad när man ser vilken utveckling vi går igenom,härligt tjejer :-) Kramar//Kalla

Sägs att februari skall vara en kort månad men jag tycker att den är evigt lång, längtar till våren och solen.

Skall bli skönt att komma igång med träningen igen, idag blir det löpbandet på gymmet. Jag får väl blunda och drömma till våren och mjuka skogsspår, detta har blivit min nya last :D

Hoppas ni alla där ute har det bra, så kramar och styrka till er//Kalla

Du är en bra pappa och gör så gott du kan, det räcker mer än väl. Med J måste du vara vuxen och inse att du måste få barnen att "tro" att mamma älskar dem. Du delar nu sits med miljoner kvinnor som täckt upp för dåliga pappor. Hittills har det inte varit så vanligt att kvinnor överger sina barn av olika anledningar, men skaran börjar växa.
Jag tror att J älskar sina barn men stänger av för att slippa hantera den smärtan, nu är det din sak att få barnen att inse att ni älskar dem båda två men att livet ser ut så här just nu. För älskade barn blir starka vuxna.

Starkt att du klarar att hålla dig nykter och känner faran när spöket flaxar förbi, du är en väldigt stark man som håller på att bli klok ;-)
Kramar, styrka till dig//Kalla

så är du en anständig karl... och bra pappa. Med råge! Kram / mt

Visst blev det så. Lillkillen ville hem och trösta pronto så idag åker han. Ska stanna hos svågern en dryg vecka och sen åker jag till byhåla och plockar upp han efter Finland. Det är dessa situationer jag fasar för ska hända när vi bor i Perth. NyNykter har rätt där. Perth är fasligt långt borta och jag vågar inte sätta honom ensam på ett plan därifrån. F känns hanterbart. Inte mer än tre timmar på ett flyg...det fixar han.

Nej, du har rätt Maria. J har inte velat komma till F och hälsa på. Jag kan ju inte påverka...mer än att jag erbjudit mig att betala biljetter. Men hon har ett nytt liv nu. Sa en gång till mig att hon aldrig velat ha barn! Det var jag som ville och hon "ställde upp" för att behålla relationen. Ja, hon sa faktiskt så! Hur fan tänker man då? Detta är ju inget jag delat med ongar. Men nu plötsligt vill hon ha dem...förlåt men jag köper inte det.

Hoppas Lillkillen kommer till insikt själv dessa veckor. Att han ser och förstår. Nu låter jag jättekrass men detta är ngt han måste se själv. Jag kan inte, kommer inte att trascha J framför ongar samtidigt som mitt pappahjärta blir ledset när ongar blir ledsna.

Vilket inte betyder att jag är en god människa...anständig är nog ett mer passande ord. Jag försöker vara anständig.

Sen finns den där...alkoholdjävulen. Inte ens aktivt utan bara en tanke. Igår kväll när alla till slut kommit till ro så säger jag till Lusekatten att ; "Nu vore det väl skönt med ett glas?". En jävla ryggmärgsreflex? Reptilhjärnan? Underligt hur som haver...att gång på gång inse att jag är alkie och att jag VILL dricka under kris. Så längtan bor här. En längtar till J, en annan till flaskan.

Lite deppigt blev det...men en sak vet jag; Inte en droppe alkohol idag... Inte för mig! /R

Blev en munter kväll. Barnen kommer att tycka synd om mamma och kanske längtan gör sig påmind.
Visst är det synd om J men vad gör hon för att få bättre och närmare kontakt med barnen. Förstår ju att du inte delar allt med oss men av det du berättar så verkar hon ju inte göra någonting för att ta tag i sitt liv. Det är långt till Perth men har hon velat komma till F?, den bild jag får av henne är en kvinna som inte verkar bry sig så mycket (självklart finns det orsaker till det, A tex). Jag kan ju ha helt fel, men om det är som jag tror så gör du rätt tycker jag.
Beslutet behöver inte vara för evigt, det går att flytta igen. Förhoppningsvis så får J ordning på sitt liv och kan ha en bra relation till sina barn igen. Det är ju även upp till henne. Så tycker jag, och som sagt jag kan ju vara helt ute och cykla.

Kram!

...skulle mottagas med tacksamhet Kalla. Känner att jag verkligen är en färsking på framför allt föräldrabiten ;-). Men jag tragglar på med det och nykterhet...

Stigsdotter; Visst är det synd om J...den tanken lever jag med hela tiden. Samtidigt som mitt ego och min nyfikenhet tar över. Jag kan inte tacka nej...mitt liv är så kort.

Advokaten gick "bra". Hon sa att så länge jag har enskild vårdnad så får jag ta med ongar vart jag vill. Men visst finns den kvar...den där taggen som sticker "Nu gör jag illa J". Men det får bli så. Vill hon hälsa på så kan jag betala resan...ingen bra plan...men min enda.

Nu blir det spanskakurs, har missat alldeles för många lektioner men vill gå ändå. Kan vara så att det är samvaron med andra vuxna som fattas mig. Eller att själv få vara barn. Fröken bestämmer och det känns bra ;-).

Tack för pepp. Bra kväll önskar jag alla! /R

PS: Omplanerar. Fick precis samtal från svågern. J och byfyllot har tydligen varit med i en bil/halkolycka. Båda överlevde och kommer att göra det. Men nu ska jag dela det med ongar; "Mamma har brytit en arm och några revben". Lär ju bli muntert... DS

Ja du Paron...vad ska jag säga. Visst är det nog så att vi planerar våra återfall (oftast). Kommer ihåg min julhelg när jag var barnfri...redan 14 dagar innan var tanken sådd...ett litet återfall.

Men jag tror heller inte att det är hela världen...så länge man kan hålla sig ifrån slentriansupandet för jag tror att det är där den farliiga biten ligger. (Nu skriver jag tror, detta är ingen absolut sanning så ingen behöver hetsa upp sig).

Det är själva grunden det gäller i långa loppet ( se där fick jag in lite idrott). Tanken att förändra sitt drickande. Vi behöver kanske inte bli helvita allihopa utan bara tänka jävligt noga innan.

Min resa? ; Jo tack Paron, den gick bra. Så bra så att jag beslutat mig för att ta jobbet och flytta i juni. Dryckesmässigt var det ok. Märker att aussies dricker öl...hela jävla tiden. Vid två tillfällen kunde jag inte tacka nej - eftersom jag redan hade en kyld öl i handen - så jag smutta lite. Men min nya chef vet om mitt problem (det där att jag inte vill ha en kall öl utan tjugo stycken), så det ska nog fixa sig.

Vi får väl bara traggla på så gott vi kan Paron! Jag tänker att varje nykter dag så är jag en vinnare. Men eftersom jag inte är en vinnarskalle så kan jag loosa ibland...bara det inte blir vardag. Nu blev det konstigt...men jag tror du fattar ;-) /R

Jag förstod att du skulle tycka att det var bra att jag sa ifrån vad gäller dottern. Minns att du tyckte det, och det har du rätt i. Lovar att det blir en kram imorgon.
Kram!

Måste erkänna att det blev ett mindre åter fall i helgen som var.
Firade en födelsedag och kunde inte stå emot min egen övertalningsförmåga.
Så här i efterhand kan jag avslöja mig själv, att detta började jag nog att planera någon dag innan.
Ångrar mig bittert i efterhand. Men jag kan konstatera att det får mig att tänka till och att jag kommer att avslöja den planeringens fasen i fortsättningen. Men som sagt var en tråkig erfarenhet som jag ska göra allt jag kan för avslöja i tid nästa gång.
Ytterligare en gång har Förrädarehjärnan slagit till och vunnit ( Se upp med den)

Hur har du haft det på din resa Dompa?

...ja självklart så är det ju, det är ju det vi gör nu och det är ju det som detta uttryck betyder. Att inte ha något som skuggar och hindrar. För visst är det allt det som du Santorini skriver: vi orkar inte ta tag i saker medan vi är aktiva drinkare, och så dricker vi för att slippa göra det (för mellan glasen inser vi att vi borde göra något, får ångest för att vi inte.... och så dricker vi lite till... det blir en ond cirkel.

Och ja, drickandet är förenat med urholkning av självkänslan plus att man går omkring med en ständig känsla av skuld och skam vilket gör det svårt för att inte säga omöjligt, att stå på sig.

...ja självklart så är det ju, det är ju det vi gör nu och det är ju det som detta uttryck betyder. Att inte ha något som skuggar och hindrar. För visst är det allt det som du Santorini skriver: vi orkar inte ta tag i saker medan vi är aktiva drinkare, och så dricker vi för att slippa göra det (för mellan glasen inser vi att vi borde göra något, får ångest för att vi inte.... och så dricker vi lite till... det blir en ond cirkel.

Och ja, drickandet är förenat med urholkning av självkänslan plus att man går omkring med en ständig känsla av skuld och skam vilket gör det svårt för att inte säga omöjligt, att stå på sig.

Då kan du sätta ned den där foten framför din dotter som jag sa till dig ;-)

Jag äter ju också antidepp som läkaren tyckte jag skulle ha för att överhuvudtaget orka ta tag i drickandet och jag tänker att de har en lagom effekt och tar bort den där känslan av att allt knyter sig inom mig och jag känner att "ånej vad jobbigt allting blev nu" inför minsta lilla motgång. Den känslan får man gärna ta bort men att reagera utåt som du gör nu, att stå på sig och sätta ned fötter - agera utåt - det är bra känslor och vettigt att inte ta bort med medicinering!

Ps. jag vet att de tillfällen när min man tyckt vi haft det bättre periodvis, är de tillfällen när vi inte bråkat. Men säger jag, bara för att det är tyst och vi inte grälar betyder väl inte att vi har det bra tillsammans just då?

Ps 2, törs man träffa dig imorgon? Hoppas på en kram och inte en smocka ;-)

Hoppas ni får ordning på allt det praktiska. Tycker lite synd om J vars ongar flyttar så långt bort men det är nog för att jag är extra nedstämd just idag...

Skulle komma med hundra olika råd, men låter bli :-) Skickar en kram och hoppas att det går bra// Kalla

...

Sitter i väntrummet...en halvtimme för tidigt kom jag. Känns nervigt. Som jag redan skrev till Maria så känns det även icke konstruktivt. Vad vet en italiensk advokat om svenska eller australienska lagar? Ja, antagligen mer än jag.

Tack för sången MT. Rivis hörde den och det visade sig att hon hade musik med Cumulus...det ÄR en liten värld. Det där med sova på balkongen känner jag igen. I byhåla kunde jag sova ute i hängmattan långt in i oktober...bara för att kunna se stjärnorna (slippa J? Hemskt i så fall). Här i F syns de dåligt...alldeles för upplyst i staden.

Undrar så vad jag ska få höra nu. Känns som ett tandläkarbesök när jag var liten pojk. Nervigt!

God måndag där ute! /R

Du fick mig att tänka till nu Andreas, du har rätt, jag var ju inte så här lugn när vi träffades. Det var stormigt emellanåt eftersom två starka viljor möttes, sedan har det varit lugnt. Men min man brukar säga att det är så skönt att vi inte bråkar, så vi får se hur detta slutar.

Märker att jag högt och ljudligt står för mina åsikter sista dagarna och argumenterar ljudligt för dem. Detta har jag tydligen inte gjort på mycket länge för familjen är förundrad och verkar inte riktigt veta hur de ska förhålla sig till detta. Slog ut mitt fina vinglas igår och det gick i tusen bitar, barnen kom framspringande för att hjälpa och tog fram dammsugaren och började plocka upp. Blev alldeles paff, de brukar inte vara snabba att hjälpa till annars, men kanske de var oroliga att jag skulle bli arg eftersom jag alltid varit väldigt rädd om just de glasen. (Typiskt (och tur) att det blir jag själv som har sönder det).

Tror nog att det är dags att jag tar plats igen, behöver inte längre döva mina känslor, har inte längre dåligt samvete. Märkte i går hur min äldsta försökte spela på mitt dåliga samvete (hur ofta har inte det hänt utan att jag märkt det??) men det gick inte, jag känner inget dåligt samvete så där kom hon ingen vart.

Fortsättning följer..
Kram!

Tack för att du delar med dig! Det väcker minnen från våra fester som var som mest intensiva runt 50 - för sisådär dryga 10 år sen. Då hade vi inte upptäckt alkoholfritt men ingen blev heller störig på de tillställningarna. Tack för dina slutord:

"Det jag mest har reagerat på i min nya nykterhet är att...

..människor är underbara i sina rätta element, sådant minns man inte med sin baksmälla.
Man bara tar det för givet, utan att ens uppleva det..

Att inte vara påverkad av sinnesfrånvaron påverkar verkligheten, markant."

Mitt-i-prick! Den tar jag med mig. Kram, ha det gott! / mt

Bortom allt lugn och alla piller finns nog den d där undersköna tjejen som ibland fick väggar och golv att skaka.
Ser vad du skrivit i andra trådar och funderar lite över livet i allmänhet.
Kan det inte vara så att gubben din faktiskt föll för riviga Maria med klös i?
Och att förhållandet gått lite i stå, med hjälp av piller?
Dessa fyllde säkert sin funktion, men välkommen tillbaks till livet/verkligheten!
Det är en riktig berg&dalbana imellanåt.
Blir liksom bara en lååååååång tågräls annars.
Jag gillar när det blir lite klös och riv, man lever liksom.
J jag säger som vanligt: Klart du har hästarna i stallet . Du är Maria, du är bäst!
Kramar/A

Födelsedagen var för en månad sedan, svärfars bortgång ställde till det, så vi fick flytta på festligheterna, och nu så här i efterhand så visade det sig att det blev en bra lösning.
Döden går före festligheterna, det finns tid för glädje och det finns tid för sorg, men sällan för dem samtidigt, det hade blivit sjukt konstiga känslor vi hade fått brottas med då..

Så hur blev det då, veckan som gick?
Tja, det mesta kretsar ju runt kalaset som tog 4 dagar att förbereda, och ett dygn att återställa.
Och vi har fortfarande några timmars jobb med att återlämna grejor, jobbigt?, jo..
Blev det bra då?, jo det tycker jag nog, har väl inte hunnit smälta alla intryck.
Det varade i 14 timmar och blev delvist väldigt intensivt, och att hamna i säng kl 04 får väl vara en bra eloge för en 50årsfest.
Jag gillar ju egentligen inte att hamna i uppmärksamhetens centrum, jag är ju inte blyger men är heller ingen som tar plats i ett större sammanhang, vill vara lite mer privat i mindre sällskap.
Hundar och ungar, folk från olika tidsepoker som blandades precis hur som helst, och precis som det ska.
Det var trångt och högljutt, och min skalle känns trång och tung efter allt slit och släp och alla intryck som lagt sig i korttidsminnet, på väg att sorteras in i sina fack med respektive anhörig.
Så visst är jag "bakis", men inte på någon alkohol i alla fall, trött och slutkörd.

Jag ska inte fördöma någon och deras sätt att dricka, alla får dricka efter eget huvud.
Ingenting gick sönder och det blev inga slagsmål, och det fanns omåttliga mängder alkohol i alla dess valörer att tillgå, gäster var allt ifrån gammal till ung och ur olika sociala skikt.
Allt gick i glädjens riktning och då måste jag ju säga att alkoholen fyllde sin funktion, då!
Jag var glad att det dracks mest av de lägre alkoholhaltiga dryckerna och mindre av de starkare varorna, kontrollen brukar bli lite bättre då hos gästerna.
Frugan drack 2,5 glas vin under hela kvällen, hon sa att hon anammade mitt sätt att dricka på,
hon drack för att det var gott som måltidsdryck, sedan drack hon annat..!

Så man behöver inte dricka alkohol för att ha roligt!, lika lite som man behöver dricka läsk för att ha det tråkigt på en fest.

En ung kille satt lite moloken vid middagen, kände igen uttrycket på killen..
Fyllchaffis?, frågade jag honom, han nickade lite nedstämd...
Vill du ha en alkoholfri öl frågade jag honom sedan, han sken genast upp.."Skämtar du, finns det sådant?", jag ställde 5 olika sorter vid hans tallrik och han var VÄLDIGT nöjd och förvånad.
Precis så vill jag att den alkoholfria ölen ska fungera, den ska fylla ett tomrum och en funktion.
Han var inte fortsatt moloken utan var väldigt delaktig i kvällens diskussioner..
Jag var glad att jag kunde rädda en påtvingad nykterist för kvällen lite glädje.

Lite ånger kände jag nog under gårdagskvällen, en nyinflyttad granne som inte känner oss andra i området så pass väl, kom med en Mackmyra whisky, en svensktillverkad whisky som jag inte hann testa under min aktiva tid, där högg det lite i bröstet på mig.
Men jag ställde den tacksamt högst upp i barskåpet, och bestämde mig, den här bjuder jag inte på ikväll, den ska stå där som ett monument som en grej jag inte hann med när tillfället gavs..
Det är ännu inte försent, men det finns inte inom min överskådliga framtid just nu i alla fall.
Kanske grabben kan ta den som arvegods, då lär den ju vara vällagrad i vilket fall, haha!

Det blev många roliga skratt under kvällen, roligaste var det när gamla kontakter återknöts.
Min systerdotter undrade varför den unga kvinnan plötsligt började fläta håret på den något äldre kvinnan, men det är ju min guddotter fröken fräken som blivit 25 år och flätar håret på sin mamma.
Va!, har hon blivit så stor...(hon gick i blöjor senast de sågs...)

Mamman å sin sida ställde sig ute i hallen och undrade var vår lillkille hade tagit vägen, hon hade inte hunnit hälsa på honom, -" här är jag.." hördes en bullrande röst en halvmeter ovanför henne.
Lillkillen har blivit dryga 15 år och är nästan två meter och närmar sig tresiffrigt på vågen,
han fick kröka ryggen ordentligt när han skulle krama "tant", haha vilken syn.
Hon hade tidigare hälsat på honom men inte hört när han presenterade sig, och inte velat säga "Va!"

Så i kontakter mellan människor så var festen enastående, precis som jag hade önskat.
Ung möter gammal, alltifrån 3 år till 81 år...

Det jag mest har reagerat på i min nya nykterhet är att...

..människor är underbara i sina rätta element, sådant minns man inte med sin baksmälla.
Man bara tar det för givet, utan att ens uppleva det..

Att inte vara påverkad av sinnesfrånvaron påverkar verkligheten, markant.

Slut för idag, tack för idag..

Mors Berra