Senaste kommentarerna i forumet

...ja självklart så är det ju, det är ju det vi gör nu och det är ju det som detta uttryck betyder. Att inte ha något som skuggar och hindrar. För visst är det allt det som du Santorini skriver: vi orkar inte ta tag i saker medan vi är aktiva drinkare, och så dricker vi för att slippa göra det (för mellan glasen inser vi att vi borde göra något, får ångest för att vi inte.... och så dricker vi lite till... det blir en ond cirkel.

Och ja, drickandet är förenat med urholkning av självkänslan plus att man går omkring med en ständig känsla av skuld och skam vilket gör det svårt för att inte säga omöjligt, att stå på sig.

Då kan du sätta ned den där foten framför din dotter som jag sa till dig ;-)

Jag äter ju också antidepp som läkaren tyckte jag skulle ha för att överhuvudtaget orka ta tag i drickandet och jag tänker att de har en lagom effekt och tar bort den där känslan av att allt knyter sig inom mig och jag känner att "ånej vad jobbigt allting blev nu" inför minsta lilla motgång. Den känslan får man gärna ta bort men att reagera utåt som du gör nu, att stå på sig och sätta ned fötter - agera utåt - det är bra känslor och vettigt att inte ta bort med medicinering!

Ps. jag vet att de tillfällen när min man tyckt vi haft det bättre periodvis, är de tillfällen när vi inte bråkat. Men säger jag, bara för att det är tyst och vi inte grälar betyder väl inte att vi har det bra tillsammans just då?

Ps 2, törs man träffa dig imorgon? Hoppas på en kram och inte en smocka ;-)

Hoppas ni får ordning på allt det praktiska. Tycker lite synd om J vars ongar flyttar så långt bort men det är nog för att jag är extra nedstämd just idag...

Skulle komma med hundra olika råd, men låter bli :-) Skickar en kram och hoppas att det går bra// Kalla

...

Sitter i väntrummet...en halvtimme för tidigt kom jag. Känns nervigt. Som jag redan skrev till Maria så känns det även icke konstruktivt. Vad vet en italiensk advokat om svenska eller australienska lagar? Ja, antagligen mer än jag.

Tack för sången MT. Rivis hörde den och det visade sig att hon hade musik med Cumulus...det ÄR en liten värld. Det där med sova på balkongen känner jag igen. I byhåla kunde jag sova ute i hängmattan långt in i oktober...bara för att kunna se stjärnorna (slippa J? Hemskt i så fall). Här i F syns de dåligt...alldeles för upplyst i staden.

Undrar så vad jag ska få höra nu. Känns som ett tandläkarbesök när jag var liten pojk. Nervigt!

God måndag där ute! /R

Du fick mig att tänka till nu Andreas, du har rätt, jag var ju inte så här lugn när vi träffades. Det var stormigt emellanåt eftersom två starka viljor möttes, sedan har det varit lugnt. Men min man brukar säga att det är så skönt att vi inte bråkar, så vi får se hur detta slutar.

Märker att jag högt och ljudligt står för mina åsikter sista dagarna och argumenterar ljudligt för dem. Detta har jag tydligen inte gjort på mycket länge för familjen är förundrad och verkar inte riktigt veta hur de ska förhålla sig till detta. Slog ut mitt fina vinglas igår och det gick i tusen bitar, barnen kom framspringande för att hjälpa och tog fram dammsugaren och började plocka upp. Blev alldeles paff, de brukar inte vara snabba att hjälpa till annars, men kanske de var oroliga att jag skulle bli arg eftersom jag alltid varit väldigt rädd om just de glasen. (Typiskt (och tur) att det blir jag själv som har sönder det).

Tror nog att det är dags att jag tar plats igen, behöver inte längre döva mina känslor, har inte längre dåligt samvete. Märkte i går hur min äldsta försökte spela på mitt dåliga samvete (hur ofta har inte det hänt utan att jag märkt det??) men det gick inte, jag känner inget dåligt samvete så där kom hon ingen vart.

Fortsättning följer..
Kram!

Tack för att du delar med dig! Det väcker minnen från våra fester som var som mest intensiva runt 50 - för sisådär dryga 10 år sen. Då hade vi inte upptäckt alkoholfritt men ingen blev heller störig på de tillställningarna. Tack för dina slutord:

"Det jag mest har reagerat på i min nya nykterhet är att...

..människor är underbara i sina rätta element, sådant minns man inte med sin baksmälla.
Man bara tar det för givet, utan att ens uppleva det..

Att inte vara påverkad av sinnesfrånvaron påverkar verkligheten, markant."

Mitt-i-prick! Den tar jag med mig. Kram, ha det gott! / mt

Bortom allt lugn och alla piller finns nog den d där undersköna tjejen som ibland fick väggar och golv att skaka.
Ser vad du skrivit i andra trådar och funderar lite över livet i allmänhet.
Kan det inte vara så att gubben din faktiskt föll för riviga Maria med klös i?
Och att förhållandet gått lite i stå, med hjälp av piller?
Dessa fyllde säkert sin funktion, men välkommen tillbaks till livet/verkligheten!
Det är en riktig berg&dalbana imellanåt.
Blir liksom bara en lååååååång tågräls annars.
Jag gillar när det blir lite klös och riv, man lever liksom.
J jag säger som vanligt: Klart du har hästarna i stallet . Du är Maria, du är bäst!
Kramar/A

Födelsedagen var för en månad sedan, svärfars bortgång ställde till det, så vi fick flytta på festligheterna, och nu så här i efterhand så visade det sig att det blev en bra lösning.
Döden går före festligheterna, det finns tid för glädje och det finns tid för sorg, men sällan för dem samtidigt, det hade blivit sjukt konstiga känslor vi hade fått brottas med då..

Så hur blev det då, veckan som gick?
Tja, det mesta kretsar ju runt kalaset som tog 4 dagar att förbereda, och ett dygn att återställa.
Och vi har fortfarande några timmars jobb med att återlämna grejor, jobbigt?, jo..
Blev det bra då?, jo det tycker jag nog, har väl inte hunnit smälta alla intryck.
Det varade i 14 timmar och blev delvist väldigt intensivt, och att hamna i säng kl 04 får väl vara en bra eloge för en 50årsfest.
Jag gillar ju egentligen inte att hamna i uppmärksamhetens centrum, jag är ju inte blyger men är heller ingen som tar plats i ett större sammanhang, vill vara lite mer privat i mindre sällskap.
Hundar och ungar, folk från olika tidsepoker som blandades precis hur som helst, och precis som det ska.
Det var trångt och högljutt, och min skalle känns trång och tung efter allt slit och släp och alla intryck som lagt sig i korttidsminnet, på väg att sorteras in i sina fack med respektive anhörig.
Så visst är jag "bakis", men inte på någon alkohol i alla fall, trött och slutkörd.

Jag ska inte fördöma någon och deras sätt att dricka, alla får dricka efter eget huvud.
Ingenting gick sönder och det blev inga slagsmål, och det fanns omåttliga mängder alkohol i alla dess valörer att tillgå, gäster var allt ifrån gammal till ung och ur olika sociala skikt.
Allt gick i glädjens riktning och då måste jag ju säga att alkoholen fyllde sin funktion, då!
Jag var glad att det dracks mest av de lägre alkoholhaltiga dryckerna och mindre av de starkare varorna, kontrollen brukar bli lite bättre då hos gästerna.
Frugan drack 2,5 glas vin under hela kvällen, hon sa att hon anammade mitt sätt att dricka på,
hon drack för att det var gott som måltidsdryck, sedan drack hon annat..!

Så man behöver inte dricka alkohol för att ha roligt!, lika lite som man behöver dricka läsk för att ha det tråkigt på en fest.

En ung kille satt lite moloken vid middagen, kände igen uttrycket på killen..
Fyllchaffis?, frågade jag honom, han nickade lite nedstämd...
Vill du ha en alkoholfri öl frågade jag honom sedan, han sken genast upp.."Skämtar du, finns det sådant?", jag ställde 5 olika sorter vid hans tallrik och han var VÄLDIGT nöjd och förvånad.
Precis så vill jag att den alkoholfria ölen ska fungera, den ska fylla ett tomrum och en funktion.
Han var inte fortsatt moloken utan var väldigt delaktig i kvällens diskussioner..
Jag var glad att jag kunde rädda en påtvingad nykterist för kvällen lite glädje.

Lite ånger kände jag nog under gårdagskvällen, en nyinflyttad granne som inte känner oss andra i området så pass väl, kom med en Mackmyra whisky, en svensktillverkad whisky som jag inte hann testa under min aktiva tid, där högg det lite i bröstet på mig.
Men jag ställde den tacksamt högst upp i barskåpet, och bestämde mig, den här bjuder jag inte på ikväll, den ska stå där som ett monument som en grej jag inte hann med när tillfället gavs..
Det är ännu inte försent, men det finns inte inom min överskådliga framtid just nu i alla fall.
Kanske grabben kan ta den som arvegods, då lär den ju vara vällagrad i vilket fall, haha!

Det blev många roliga skratt under kvällen, roligaste var det när gamla kontakter återknöts.
Min systerdotter undrade varför den unga kvinnan plötsligt började fläta håret på den något äldre kvinnan, men det är ju min guddotter fröken fräken som blivit 25 år och flätar håret på sin mamma.
Va!, har hon blivit så stor...(hon gick i blöjor senast de sågs...)

Mamman å sin sida ställde sig ute i hallen och undrade var vår lillkille hade tagit vägen, hon hade inte hunnit hälsa på honom, -" här är jag.." hördes en bullrande röst en halvmeter ovanför henne.
Lillkillen har blivit dryga 15 år och är nästan två meter och närmar sig tresiffrigt på vågen,
han fick kröka ryggen ordentligt när han skulle krama "tant", haha vilken syn.
Hon hade tidigare hälsat på honom men inte hört när han presenterade sig, och inte velat säga "Va!"

Så i kontakter mellan människor så var festen enastående, precis som jag hade önskat.
Ung möter gammal, alltifrån 3 år till 81 år...

Det jag mest har reagerat på i min nya nykterhet är att...

..människor är underbara i sina rätta element, sådant minns man inte med sin baksmälla.
Man bara tar det för givet, utan att ens uppleva det..

Att inte vara påverkad av sinnesfrånvaron påverkar verkligheten, markant.

Slut för idag, tack för idag..

Mors Berra

Håller med Santorini, det går och det är så skönt att slippa skämmas för vad man har gjort. Även jag har haft svårt att sluta som du men till slut gick det.
Kram!

Går av och till i de tankarna, just nu är det lugnt men tror nu att det beror på att jag varit så avtrubbad (se min tråd). Kan bli ändringar även hos mig på sikt.
Skönt att ni verkar överens, det är viktigt framförallt gentemot barnen.
Styrkekram !

Själv äter jag fortfarande lättare antidepp...de dagar jag kommer ihåg! (missar oftast) Här går inte heller hissen hela vägen upp.

Men i långa loppet så tror jag att det är bra. Att inte medicinera bort sin galenskap...ut med skiten bara. Trots att det kan bli jobbigt för omgivning.
Mitt problem är nog inte direkt humöret...snarare att jag har åsikter om... allt. Jag menar verkligen allt!!!

Fortsätt att reagera! Bara min spontana tanke. Från en dåre till en annan ;-) /R

Eller ngt sånt, skäms att erkänna men jag måste vara korkad. Har här berättat att jag sällan brusar upp utan är nästan lugnet självt, blir väldigt sällan arg.
Det stämmer inte, har nu slutat med mina antidepressiva tbl som jag ätit på låg dos i flera år och inte märkt av ngt vidare.
Men kan berätta att jag har ett HUMÖR!!!
Har ju varit avtrubbad av medicinerna och jag vet ju att man blir det men ändå inte kopplat att jag varit det. Bara gått några dagar och redan hunnit sätta ner foten rejält några gånger, hur ska detta sluta?. När jag tänker efter så har jag ju aldrig varit någon blid/ljuv varelse utan haft ett humör, har helt glömt det eftersom jag inget känt på flera år.
Märker att familjen hoppar till, de är väl ovana. Nå, jag tror det behövs att jag river i lite, gäller både barnen och gubben!

Klös!!

önskar jag dig!
Och tack för ditt inlägg i min tråd!!

Kram, N

det verkar vara skilsmässor och separationer i nykterhetens spår. Kan det vara så att medan vi dricker för mycket så är vi fast i det och orkar inte ta tag i saker. Eller dricker vi för att slippa göra det? När man sen blir nykter så blir man också tvungen att ta itu med sånt som är fel. Det ligger en stor frihet i den känslan tycker jag. Att se nyktert på tillvaron, bokstavligt talat. Det blir ju också lättare att stå på sej när ens självkänsla ökar.

Även jag har haft lite kris i förhållandet men min man har lyckligtvis valt att ändra på sitt beteende också. Inte helt men han dricker betydligt mindre och hans drickande har varit ett bekymmer för mej. Vi är på rätt väg. Jag hoppas det håller. Jag finner mej inte i nåt annat men jag tar det som det kommer och hoppas att förbättringen består. Vi har så mycket roligare tillsammans nu.

Kram!

efter en liten promenix - samlar kraft inför matlagningen. Andas och njut du!

Vad bra du sköter det här, skönt för dig att få par dagar för dig själv. Skickar styrka och kramar till dig//Kalla

Mitt SMS till Maria hade inte varit för att det var jobbigt utan det hade innehållit ett: jippi, nu är det gjort! Och det var det som kändes lite onödigt, ungefär som att gå och sätta sig och ändra status på FB till "it´s complicated" eller nåt... Hade nog själv undrat lite om det varit tvärtom...

Idag är barnen hemma hos kompisar så det hade ju varit en bra pratardag. Men han är bakfull och jag håller fast vid det jag sa, fundera lite över hur du vill ha det (alltså med boende osv) så tar vi tag i allt när ni kommer hem från fjällen.

Jag har parkerat mig i sköna fåtöljen med en tekopp en lite bra läsning, här tänker jag sitta minst en timme till nu!

...men många flaskor finns i hyllorna och eftersom jag brukar vara den som går på Bolaget och handlar, så är det nästan uteslutande Italienska viner som köps hem. Till frun. Nollöl till mig. Gillar Nanny State och Störtebeker plus en weissbier jag provköpte hem i förrgår som var riktigt god till maten.
Jovisst, jag provar ju en klunk av vinet med, om det är något nytt jag släpat hem, men det blir aldrig mer och det känns helt lugnt. Vill bara smaka, vill inte bli berusad och det ÄR jag som styr över mitt beslut. Jag kan inte tänka mig att dricka igen i berusningssyfte förrän jag är helt säker på av vilken anledning jag skulle dricka. Just nu finns ingen och fan vet när det skulle bli, om det nu skulle inträffa. Jag tycker att jag är avslappnad i närheten av alkohol. Fler och fler människor i min närhet börjar ju upptäcka att jag inte dricker starkt och jag försöker avdramatisera och förklara att: Just nu är det så här och jag vet inte hur länge det kommer att vara så, men JAG bestämmer och det är inget konstigt med det. Måste säga att i flesta fall möts det med respekt och nyfikenhet, nån gång med dumhet och plumpa reaktioner, men det är inget att fästa sig vid...

Idag har jag myst med den kära, duschat och tvättat hår på barn, spelat Kinect (det är ett riktigt jävla träningspass!) förberett för fotbollscup hela dagen imorgon och planerat för en bjudning vi ska ha senare i veckan. Igår var det ridning med minstingen och sedan var vi i ishallen i två timmar med obligatorisk varm choklad på läktaren efter att man hade gjort sig förtjänt av den.
Livet känns "mitt i" - har alla känslolägen och alla hastigheter. Skriver fortfarande mycket låtar, både på svenska och engelska och håller på att drilla en superduktig ung sångerska som ska framföra ett av mina alster på en show senare i vår. Kommer nog bli riktigt bra faktiskt. Jag ska vara med på ett hörn med komp och stämsång. Låter lite som First Aid Kit blandat med några delar Ryan Adams (dock inte höbalscountryversionen...) Musiken har börjat uppta en allt större del i mitt medvetande och jag känner att jag börjar närma mig:

Ah, nu får jag fan ta tag i detta och göra något ordentligt av det! Det är ju det HÄR jag vill göra och som jag tycker är roligt!

Får se vart det landar så småningom, men högen med material växer och det känns som jag borde göra något med alltihop, frågan är vad?...

Jaha, Dompa, Perth alltså? Låter som en fucking dröm, om du frågar mig! Man lever bara en gång och inte särskilt länge heller "so, just go for it, bro'!" Tror inte att man någonsin ångrar de positiva besluten, när man väljer till något, istället för att välja bort något. Ska bli spännande att följa nästa etapp på resan!

Så, nu ska jag bygga "Briomek" med lille, en superstor traktor tydligen. Gött mos! Krammar till ALLA!/NM

det är så typiskt oss det där med vinet, att hälla ut det tycker vi är klart "spritmissbruk":-) Men vad skönt varje gång man inser och erkänner hur man tänker, det gör det faktiskt lättare. Ha en fortsatt bra dag!

Mycket trevligt i Götet, gott med sådana vänner. God mat, mycket skratt, folk som kan dricka normalt och inte behöver tömma flaskorna. Skrattade åt mig själv när de hällde ut resten av vinet när vi dukade av, för hela mitt inre skrek "Vad gör du människa" :D
Det är i sådana situationer som jag inser att jag är alkoholist och det kommer jag alltid vara, känns konstigt nog bra för då behöver jag inte fundera mer på det.

Dompa jag återkommer med uppbrottet, men det var så konstig känsla. Ungefär som när man tar sista avsked av någon nära. Man fylls av kärlek till den personen, men vet att allt är över.

I dag blir det snöpromenad och bio, livet skall vara gott att leva ;-) Kramar, styrka och stolthet till er där ute//Kalla

att möta sig själv i sin egen tråd... är en insikt som är välbekant för många som jobbar med människor och mänskliga möten... Det ÄR behändigare att ägna sig åt andra och andras liv än det egna. Efter din härliga berättelse om natten på stranden ska jag länka den finlandssvenska sången Tillsammans till dig - dedikerad till dig och dina ongar... att ta med ut i livet. Vi har sovit ute på balkongen under stjärnorna många gånger - med duntäcke går det fint fast andedräkten immar. Här kommer sång - visst är de härliga Tove Jansson & Tuulikki Pietilä utanför stugan på Klovharun. Starka kvinnor som helt säkert förstod värdet av friheten att pinka i havet - var än i världen det möter sin strand.
http://www.youtube.com/watch?v=RqOr-s33lj4 Allt gott, kram / mt

...är det så svårt att skriva här...i min egen tråd. I min egen sanningsbok. Att se på pränt vart jag är på väg och att veta att kanske ngn annan läser. Men jag försöker. Just nu är livet ok (och det SKÄMS jag för, att det bara är ok). Inget alkosug men ett annat sug. Saknaden efter solen.

Jag mådde så bra i Perth. Hade ngn slags uppenbarelse en natt när jag och Lovechild (äldste sonen) sov på stranden. (min idé). Vaknar mitt i natten - så där som bara föräldrar gör - av att han kliver ur sovsäcken. Smygtittar...pojken står och pi...r ut i Indiska oceanen. Jag tänker "det här är vad jag vill för mina barn". Jag bestämde mig nog då.

Men nu är vi hemma igen. Himlen är molning. Imorgon väntar jobbet. Nästa vecka...ännu en jävla tjänsteresa. Till Finland denna gång. Iofs. OK. Jag gillar finnar. Här hemma är allt sig likt. Hundar ska rastas (Rivis är välförtjänt ledig) och snart vaknar ongar. Ingenting känns kul. Förstår precis vad du menar Maria....det är vardagen jag har svårt för. Men jag övar jag med ;-).

/R