Så mycket som jag vill få ur mig. Dricker dagligen, och det har bara eskalerat det senaste året. Tidigare var det kanske en flaska vin om dagen, nu blir det ofta två. Sällan en helt nykter dag. Har mina barn på halvtid och de har nu reagerat på att mamma somnar i soffan varje kväll och vill inte längre komma till mig. Socialtjänsten skall nu göra en utredning. Det här är så vidrigt. Mina barn är det absolut viktigaste jag har och ändå så har jag valt alkoholen framför dem under så lång tid nu. Känner sånt förakt inför mig själv. Har gjort så jävla idiotiska saker i livet och kan nog säga att samtliga händelser har skett på fyllan. Nu ska jag ändra på det här beteendet för det finns ingen annan utväg...samtidigt så sitter jag och planerar hur jag ska hinna förbi bolaget på lunchen. Hål i huvudet helt enkelt.
Jag jobbar heltid och sköter mitt jobb, jag äger mitt hus, min bil och tar hand om mitt utseende, allt utåt är så bra som det kan vara men på insidan är det en katastrof.
Jag tänker inte förlora mina barn så nu jäklar måste jag lösa det här. Tänkte att det kan vara ett bra sätt att dela tankar med andra i liknande situation så därför skriver jag här.
Man tycker att svaret är så otroligt självklart om man tänker vad man väljer...alkoholen eller barnen? Önskar att det vore så enkelt.

m-m

Ja, det är viktigt tror jag, åtminstone till en början att hitta andra saker att göra på kvällarna. För min del kan jag tycka att suget kommer på em/tidig kväll, när jag tänker kvällen framför mig. Den känns så lång då. Om jag hittar på något, vad som helst, så klockan drar sig framåt 7-tiden så känns det lättare igen. Det är säkert olika vilka tidpunkter och triggers man har. Jag tror att det är viktigt att identifiera dem.
Jag började med självhjälpsprogrammet som finns på sidan här i början på sommaren. Klarade inte att fullfölja mina mål men lärde mig att identifiera vilka situationer som triggar igång mitt sug och vilka strategier jag kan använda mig av för att klara av att motstå.
När jag nu gör ett allvarligt försök att sluta så försöker jag att tänka på dem.

Som jag förstår när jag läser är du ensam med dina barn, har du någon annan som stöttar dig i omgivningen? Låter tufft med socialtjänsten men hoppas att det ändå kan leda till något bra i slutänden... :/

/m

Surfina

Hej m-m!
Jag håller med dig om att det är eftermiddagarna och tidiga kvällarna som är jobbigast (då har dessutom bolaget öppet fortfarande). Jag har rensat ut all alkohol ur hemmet och ska göra allt jag kan för att det ska förbli så.
Jo det stämmer att jag är ensam med mina barn som bor hos mig på halvtid. Fast just nu har de inte varit hos mig på sex veckor och kan lova att hjärtat blöder av saknad efter dem.
Det har till stor del varit saknaden av barnen varannan vecka som fått mig så låg och så har jag tröstat mig själv med vin för att inte tänka så mycket och försöka koppla av.
Har varit separerad i nio år så jag har haft gott om tid på mig att bygga upp detta även om det blivit ännu värre nu senaste året.
Jag är så otroligt dålig på att ta hand om mig själv och unna mig något bra, har hela tiden levt för barnen och gjort allt för dem i stället. Men nu blev det en ond cirkel som slutade med en käftsmäll som heter duga.
Jag har systrar som jag pratar med men de känner inte till hela omfattningen. Det är också lite svårt för dem att förstå. Tror att har man aldrig själv känt alkoholens makt så är det lite svårt att tänka sig in i situationen. Därför känns det också så bra att ventilera här.
Jag har förhoppningar om att detta ska lösa sig och på sätt och vis så är det bra att vi nu ska ha möte och försöka komma vidare. Jag gör vad de än ber mig att göra, jag ska vinna tillbaka mina barns tillit och förtroende...så är det bara.
Kram

Surfina

Jaha, då var första dagen avklarad. Första dagen är inte den värsta, inte som jag ser det i alla fall men det är skönt att den är över ändå.
Var en ganska jobbig natt med lite sömn och den sömn som blev kantades av diverse drömmar och svettiga lakan så speciellt utvilad känner jag mig ju inte...men när gjorde jag det senast egentligen.

Nu är det dag två, inte heller den jobbigaste dagen. Två dagar har jag hållit uppe vid några tillfällen under året som gått. Tredje dagen brukar det spricka. Den här gången är tredje dagen en fredag och jag har inga barn hos mig och inga planer. Jag måste se till att planera in någonting. Får inte sitta hemma själv och utmana ödet mer än nödvändigt.
I dag ska jag i alla fall träffa mina älskade barn några timmar. Det ser jag SÅÅ OTROLIGT mycket fram emot och jag hoppas att det ger mig ännu mera styrka att klara av helgen som kommer. Egentligen spelar det ingen roll vad det är för veckodag, suget är desamma alla dagar men vardagarna har man i alla fall dagarna uppbokade och kan inte ta sig ett glas förrän till kvällen. Färre timmar att mala sönder hjärnan på.

Igår var en tuff dag men många nya intryck. Först möte med socialtjänsten och det gick väl i och för sig bra, ja så bra som det nu kan gå. Inplanerade samtal med alkoholterapeut framöver, känns för jävligt men samtidigt får jag hjälp. Det är så förnedrande att sitta där och vara ledsen och tala om hur mycket man saknar sina barn när man nästan ser i ögonen på den man pratar med att "det kanske du skulle ha tänkt på lite tidigare". Vet att det säkert inte är så de tänker utan att det är min egen känsla som säger så. Men som sagt, det är tufft och väldigt jobbigt psykiskt att sitta där med förnedringen.

Sen så var det ju min första yogalektion igår. Det var ju en upplevelse i sig. Många nya intryck där också, det kanske var bra men samtidigt svårt att hitta det där inre lugnet som det ju mycket går ut på. Kände mig snarare rastlös och uppe i varv efteråt än avslappnad och lugn.

På kvällen kom jag hem till mitt tomma hus, tände lite ljus och gjorde mig en kopp tee. En kompis ringde och vi pratade en stund. Vi bor ganska många mil ifrån varandra så vi träffas inte så ofta utan vi brukar ha våra "telefonkvällar". En telefonkväll i det här fallet innebär att vi sitter på varsit håll och dricker vin och umgås över telefon. Många av dessa kvällar har jag inte så mycket minne av. Undrar efteråt om vi pratat om nåt kul? Har vi planerat in att ses? Efter alla glas vin jag (och hon) hunnit hälla i oss i det läget så tycker jag antagligen att hela världen är underbar och är med på vilka planer som helst.

Den här gången blev det annorlunda. Hon drack vin och jag drack tee...och det var nog första gången som jag reagerade på att hon började låta berusad. Lika barn leka bäst men det gjorde lite ont i mig. Insåg att det inte bara är jag som har problem med vinet utan även min nära vän. Kanske egentligen är därför vi fortfarande är så goda vänner, vinet för oss samman? Jag har aldrig tänkt på det så tidigare.
Usch vad jobbigt det känns! Jag tänker inte ta upp det med henne, däremot så kanske jag med tiden kan inspirera henne till ett bättre mående men först och främst så måste jag så klart fokusera på mig själv och det är precis vad jag försöker. På mig själv och på mina barn så klart.

Nu tar vi oss igenom torsdagen den 24 oktober...inget dricka idag!

Styrkekramar till er alla som läser

m-m

Jobbigt när inte nattsömnen fungerar riktigt. Jag själv sover uruselt när jag druckit. Somnar såklart gott, men vaknar och kan inte somna om efteråt och ångesten river i kroppen. Det är en av mina största motivationsfaktorer till att sluta med mitt drickande.

Förstår att det var en tuff dag igår.Att känna sig ifrågasatt och kanske skuldbelagd är tufft i det här läget. Samtidigt som de ju har sitt jobb och barnens bästa för ögonen, och inte har din bild helt klar... Och förmodligen är det som du skriver att det är din egen känsla som finns där.

Känner igen det där när man ser att umgänget bygger på vinkomsumtionen. Vi har några par som vi umgåtts med i stort sett bara på fest, de dricker på med en takt som motsvarar (och ibland överstiger) min. Jag kan tänka att herregud, vad ska vi kunna prata om om vi inte skulle dricka alkohol tillsammans. Umgänget speglas väl av det, eftersom vi aldrig träffas annars. Det känns verkligen som att det är många saker som ska omprövas och ändras vanor på.

Helgen - har du bil? Isf kan det ju vara idé att göra något på fredag em/kv där du måste köra hem. Jag har samma bekymmer, bortsett från att jag har man och barn hemma och då en yttre kontroll. Men om det är som förra helgen kommer jag att känna mig som ett åskmoln i morgon em innan jag kommit på att det kan bli en bra fredagkväll ändå. Men den känslan kanske blir bättre ju fler helger som går och man lär sig nya vanor.

Bra jobbat iaf med den första dagen avklarat. Alltid bra att medvetet kunna tänka att gick det bra igår kommer det att gå idag också. Skönt ändå att känna att vi är flera i samma båt, och att vi kan stötta varandra.
/m

Gammel tanten

Vilket fint inlägg du skrivit här.
Dina välformulerade tankar är så kloka och mycket insiktsfulla!
Du kommer att hålla dig nykter och klara helgen också. En dag i taget...Dag blir till dagar.... o.s.v.
Tillsammans ska vi fixa detta!
Nu är vi på dag 2.

Jag känner din enorma kärlek till dina barn. Glädjer mig åt att du ska få träffa dom idag.
Tror att du finner ny styrka efter mötet.

Varma Kramar till Dig!

Ingen kontroll

Känner så mycket igen mig i vad ni skriver. Fastnade för ditt inlägg Surfina. Jaa det här med barnen, hur fan kan man göra de man älskar mest på jorden så illa? Det är den där alkoholdjävulen! Vet inte hur gamla dina barn är men mina är stora nu, och endast den yngsta bor kvar hemma. Men tänk vad många gånger de bönat och bett mig sluta dricka under åren, helt sjukt att man ändå gör det och sviker dom. Nu har jag oftast inte druckit hemma när de varit här, utan varit hemifrån hos vänner eller på fest.Men de har ju förstått ändå och hört på mig då vi pratat i telefon, och jag har försökt skärpa till mig. Och alltid är det jag som blir fullast o inte kommer ihåg så mycket dagen efter, och denna fruktansvärda baksmälla. Ja det har dom ju också sett på mig.
Det är jättebra att du nu tagit hjälp och inser att det här inte funkar längre. Ta en dag i taget, och planera vad du ska hitta på i helgen, det kommer gå bra.

Jag själv har återigen tagit hjälp mot mitt alkoholmissbruk, via Beroendecentrum och träffat en mycket bra dam. Har inga problem med att inte dricka på vardagarna men till helgen har det blivit för mycket. Inbillat mig själv gång på gång att jag bara ska dricka 2 glas vin men det har nästan aldrig funkat.Stoppet finns inte, det är som om strupen öppnar sig!

Och m-m, känner igen mig i det du skriver om vänner. Ja hur kul egentligen har vi haft då vi suttit och druckit och gaggat o aldrig kommit i säng. Hela dagen efter förstörd! Nej det är väl förmodligen alkoholen som förenat oss, då vi nästan aldrig hittat på nåt annat att göra tillsammans.

Tack för denna gång, skönt att skriva av sig lite

vill.sluta

Den inger hopp om att nu vill du släppa skiten. Det där med atr man kommer få omvärdera sitt umgänge har det diskuterats imellanåt här.
Även umgänge med bekanta, men även förhållandet med sin partner kommer att förändras.

Många gånger till det bättre, men även att man nu när man inte bedövar sig med alkohol ser sin partners till kortakommanden.

Men det är ett annat kapitel, NU gläds vi åt våran nykterhet och alla vinster vi får med den.

Godmorgon!
/A

viktoria

Åh Surfina, så mycket jag känner igen av det du beskriver från ditt inlägg i morse. Telefonsamtalen med vinkompisen i annan del av landet, tillika barndomsvän, som kunde vara i timmar och alltid slutade med att tappade trådar och upprepningar i det oändliga. Precis den upplevelse som du berättar om, då du själv för första gången hade ett sådant telefonsamtal fast du var nykter, den har jag också haft. Blev irriterad över hur svamlig hon var och hur lite hon lyssnade och hur mycket hon pratade.

Och visst är det så, nu efter en lite längre nykter tid, att några ur bekantskapskretsen fallit ifrån, eftersom alkoholen var kittet, några umgås jag med på andra sätt och undviker vid helger och högtider. Väljer en lunch på stan med dem tex, Något där jag vet att alkohol inte kommer med i sällskapet. Och ja, man får och kanske måste sörja dessa relationer som var. Sörj på. Och gå sedan vidare!

Sedan till det mest positiva, efter att ha ömkat mig själv ett tag, och trott att jag kommer att bli helt ensam nu i mitt grådassiga nyktra liv, kom jag på att det faktiskt funnits och passerat en hel del trevliga, intressanta och kloka människor i mitt liv genom åren. Människor som druckit ingen eller mycket måttligt/sällan alkohol. Dessa har jag själv valt bort naturligtvis. Avfärdat som torrbollar och präktiga tråkmånsar (sanningen är väll att dom gett mig ett sjuhelvetes dåligt samvete över mitt leverne). Jag började så smått återkoppla till just sådana gamla kontakter och vänner. Och idag har jag ett minst lika stort umgänge, och framförallt till mycket större del ett kvalitetsumgänge.

Summa summarum, det fixar sig! Medicinen är tid, tid, tid. Låt det gå nykter tid ska du se att du hittar svaren.

Och du, tvivla inte på din förmåga som förälder. Att göra det du just nu gör, går igenom, är så modigt och en kärlekshandling. Ingen vettig människa tycker annat. Och de som ev inte skulle vara vettiga skiter vi i♥

vill.sluta

Och vad härligt att höra, för mig i synnerhet som på stapplande ben är så färsk i min nykterhet.
Den bestående.............

Här inne på forumet har det varit lätt att säga att jag är alkis.
Idag när jag pratade med min fru sade jag:
-Vi som har den här sjukdomen......

Stopp och belägg svarade hon, vad sade du?

Ja alkolist är ju en sjukdom......
-Jaha , så har det aldrig låtit förut.

Så nu när jag"kommit ut" kanske det blir lättare.
Vad vet jag?
/A

vill.sluta

Och vad härligt att höra, för mig i synnerhet som på stapplande ben är så färsk i min nykterhet.
Den bestående.............

Här inne på forumet har det varit lätt att säga att jag är alkis.
Idag när jag pratade med min fru sade jag:
-Vi som har den här sjukdomen......

Stopp och belägg svarade hon, vad sade du?

Ja alkolist är ju en sjukdom......
-Jaha , så har det aldrig låtit förut.

Så nu när jag"kommit ut" kanske det blir lättare.
Vad vet jag?

Men bara man är öppen för att man kan komma att omvärdera sitt umgänge så kommer det nog gå bra.
Denna känslan av att vara närvarande vill jag skall bli bestående.

/A

Surfina

Tack alla vänliga själar som hjälper till och stöttar här genom att både läsa min historia men även delge av era egna.
Så skönt att känna att man inte är ensam om detta utan att vi är fler som kämpar mot samma mål.
Jag är så glad att jag loggade in här. På bara några dagar så tycker jag redan att det hjälpt mig i min motivation till ett sunt och välfungerande liv. När inspirationen falnar så ska jag logga in här och ösa på med mer inspiration så att jag tar mig vidare även de stunderna. Det SKA gå.

Man känner igen sig själv i så många andras berättelser.
Det ständiga dåliga samvetet och som fler har beskrivit, det här när det knackar på dörren och man sitter själv och dricker. Man fullkomligen flyger upp ur soffan för att snabbt snabbt gömma vinflaskan (bakom soffan eller bakom gardinen eller där någon iaf förhoppningsvis inte ska titta), glaset åker snabbt in i lådan bland dvd-filmer eller liknande. Är det någon i familjen/bekanskapen så försöker jag snabbt säga att jag är på väg på något eller måste hänga tvätten eller vad fasiken som helst så "jag är lite upptagen men vi kan väl ses/höras i morgon eller nåt i stället". Försöker hålla mig lite på avstånd så att de inte ska känna av min vinstinkande andedräkt. Vilken lättnad sen att man blev av med den där jobbiga människan som kom på oväntat besök...då kan man plocka fram glaset igen. Ser för säkerhets skull till att släcka i köket så att det ser ut som att ingen är hemma ifall någon annan skulle dyka upp.
Så stört.
Mornar när man vaknar och springer ner på undervåningen snabbt som tusan för att plocka undan tomflaskor, vinlådor,glas innan barnen kommer ner. Och då har jag tydligen trott att de inte märkt något på kvällen innan när jag tömde dessa. Snacka om hål i huvudet.
Gömmer, smusslar och smyger och med ständigt dåligt samvete, nerverna på utsidan.

Jag läser vad jag själv har skrivit och kan ju bara krasst konstatera att det finns absolut INGENTING positivt med detta. Lugnet som vinet ger, avkopplingen som infinner sig efter ett par tre glas...skulle det vara värt all denna vånda dagarna i ända?? Tydligen så har jag resonerat så, eller jag har väl inte resonerat alls kanske. Men nu gör jag!

Hur som helst, tack för allt ni delar med er av, det är guld värt.

vill.sluta

Infunnit sig hos dig.
Fånga den, skriv gärna hur du känner och mår för at kunna ta fram dom anteckningarna
läsa för dig själv NÄR du får sug.
Se hur du tydliggjort VARFÖR du inte ska dricka.
Skriv ner på en lapp alla fördelarna med att INTE dricka, ta fram lappen varje gång du blir sugen.
Överväg om det är värt det?

-Du ångrar ALDRIG en dag/kväll du varit nykter mot om att du druckit!!!

Kramar/A

Mammy Blue

eftersom det är i just den sortens tankar som mitt avslut kom - jag kom på att det gav mej mer jobb, stress, planering, ångest - Everything! att dricka, så det var betydligt enklare att lägga av! :-)

Kram!!
/MB

Gammel tanten

Med Mammy Blue. Du har så förnuftiga tankegångar och skriver väldigt fina inlägg!
Styrkekramar

Surfina

Det är endast korta stunder som jag lyckad tänka och känna så, har ju precis börjat jobba på detta och så jäkla sugen jag var att svänga förbi bolaget när klockan var 17.45. Lyckades "vänta ut" tiden så nu sitter jag här med mitt tee i stället. Kommer att kännas bra i morgon men jag skulle ljuga om jag sa att det känns bra just nu. I morgon kommer det att bli tufft men just nu får jag vara glad att denna dag ändå gick vägen.
Ska försöka samla ny styrka och inspiration.
Just nu är det svårt att tänka att jag skulle ångra om jag drack så det är en jäkla tur att jag inte har något här hemma.
Träffade mina barn idag och det var så himla mysigt. Men ack så jobbigt att sedan lämna dem igen. Typiskt tillfälle att tycka synd om sig själv och vända sig till sin "kompis". Tunga tankar nu, jag vet.
Ännu en nykter dag i alla fall...alltid något.
Kram

Gammel tanten

Hur har du det?
Hoppas dagen varit fin! Att det kändes bra att träffa barnen o.s.v.
Är nyfiken på hur det gick.

Det finns så mycket visdom här inne i din tråd. Både från dig och andra skribenter.

Vi kämpar på. En dag i taget.......

Styrkekramar

Surfina

Det var underbart att träffa dem och allt gick jättebra men som sagt, så jobbigt att lämna dem sen. Blev tungt en stund.
Är så himla trött så det blir nog en tidig kväll för mig. Skulle vara skönt att få sova och slippa tänka en stund.
Hoppas du har en bra kväll och får sova gott.

Kram

Gammel tanten

Att du klarade att vänta ut tiden tills bolaget stängde!
Eftersom mötet blev känslomässigt tungt. Det är ju då vi gärna tar till tröstevinet!

Tröstevinet som bara hjälper för stunden och sen får oss att känna skam och skuld när vi vaknar. Får oss att må ännu sämre, ångest o.s.v.
I morgon ångrar du inte att du inte drack vin. Tvärtom, du kommer känna dig stolt.

Hoppas du kan sova ordentligt i natt!

Skönt att vi fortfarande är kvar på banan och i morgon är det dag 3.

GodnattKram

Surfina

Vaknar helt sjöblöt av svett. 54 timmar utan vinet. Undrar för mig själv om det är den värsta 'abstinens-natten' eller om kommande blir ännu värre?
Är glad att jag är ensam just nu....konstigt kanske.
Drömde en så vidrig dröm, var så glad när jag vaknade och tänkte '-åh vad skönt, det var bara en mardröm'...för att i nästa sekund öppna ögonen och inse att min mardröm inte var någon dröm, den är min verklighet.
Känner mig så otroligt liten just nu. Hur ska jag orka detta? Jag vet att jag måste men hur?
Den här dagen kommer bli en utmaning som heter duga. Att avgifta sig själv är verkligen en utmaning och jag önskar att jag tar mig ut på andra sidan och börjar må bättre och då tänker och känner att 'aldrig mer' skall jag utsätta mig för detta.
En dusch nu då...ingen idé att ligga här och snurra. Fortfarande trött men.......suck!!!