Senaste kommentarerna i forumet

Lycka till!

För två månader sen var jag ett vrak. Nu mår jag som en prins. Be om all hjälp du kan få!

För mig var antabus skönt. Inga alternativ. Bara.sluta.dricka.

Inga val. Torrlagd.

Livet enklare.

Träna när du är stressad. Eller slappa. Bara slappna av.

För du kan inte längre dricka.

Det är en skön känsla. Att inte kunna. Testa.

Semester, ledighet och resor är ju så vansinnigt sammankopplade med alkohol. Du klarade det. Jag ska tänka på dej när det är skidresedags!!

Mvh MB

det är egentligen bara vi som har problem som lägger någon vikt i det. Sjuk kan man bli fort annars. ;-)

så gillar jag honom, så jag kommer fortsätta umgås med honom här, men alla människor är olika och det är det som är charmen med mänskligheten.

Har förresten nån ljusblå ide om att använda din man som slagträ i debatten här. Finns fortfarande vin och öl kvar efter födelsedagskalaset... Tänk om jag kunde få min käre sambo att hälla ut det... Suck...Tror han sitter för djupt fast för det.

även om Putte kan ha en poäng i att en blind leder en blind. Jag förstår dina blindskär i alla fall. Så han hällde ut a? Kanonbra, för då har han förstått, och du ska bara landa i det. Ta ett par dagar och grubbla över det nya scenariot och vad det kommer leda till.

Barn, förresten, jag var fram till 28 års ålder spiksäker på att jag inte ville ha barn, så jag förstår vad du menar. Att sedan den biologiska klockan klappade till mej med stor kraft i skallen är en annan sak. Alla människor är olika så enkelt är det.

Kram! /MB

Först vill jag bara skriva att du är en fantastisk skribent, FylleFia. I all din misär.

Jag kan inte trösta eller hjälpa tror jag. Det enda jag vet är att jag stött på en del förtappade prinsar (många i mitt eget band). De flesta är återuppståndna. Någon död. Men dom har knappast blivit hjälpta av en kämpande kvinna med samma problem. Jag tror inte ni gör det bra ihop.

Ta hjälp. Ihop, eller var för sej. För just nu tror jag att ni förlänger ett pinande.

Och det vore ju sorgligt, eller hur?

jag kommer inte ge mej. Jag har bestämt mej. Min kropp är mitt tempel som jag vanskött alldeles för länge. Om jag vill uppleva min femtioårsdag är det stopp. Tack Fia.

PMS är inget bevis på dålig karaktär, det ät ett bevis på att vår kropp är en vidunderlig mackapär. Första gångerna vi proppar i kroppen giftet alkohol så accepterar kroppen det, jäst frukt äter ju gärna älgar också och blir lite på lyset. En naturlig ingrediens. Men när vi börjar hälla i kroppen mer och mer alkohol är det mer är den ursprungligen var byggd för. Då får kroppen själv börja bygga om sej för att ta hand om det som vi uppenbarligen tycker ska vara där. Kroppen blir expert på att ta hand om alkohol, så även hjärnan, som utvecklar speciella receptorer för alkohol, de finns kvar långt efter att vi slutat dricka, det är därför man kan vara nykter alkis i tio, femton år och åka dit igen. Kroppen glömmer aldrig. En märklig apparat. Den borde man ta hand om bättre...

..jag måste nog vara en väldigt ilsk man...

/Berra

.

Jag har varit där. Hos kommunen och tiggt om hjälp och här talar vi verkligen tigga för min kommun var likadan. Ringde dag efter fag innan jag fick svar. Som du själv konstaterar. Nu är det högsäsong. Till slut kom jag fram till en kvinna som var fantastisk. Lotsade mig till behandling. Sen är det ju inte hennes fel att den inte tog. Så ge dig inte! Den finns där ute hjälpen. Ta emot den när det väl blir din tur att komma fram. Jag fuskade bort min chans. Det ska du inte göra.

Kramar Fia

försöker vara så ärlig jag kan. Men barnabiten tycks bli fel. Mina känslor är fel eller. Men jag skrev ärligt. Jag tål inte barn. Jag uppför mig själv barnsligt och jobbar på det. Men min sanning är att jag avskyr ungar. Inte trovärdigt säger trollis. Som har skaffat barn själv för varför inte? Visst retar jag mig för mycket på vissa. Men försöker vara vara ärlig och erkänna. Försöker rannsaka mig själv och se var ilskan kommer ifrån. Barnhat landar jag i men den känslan finns ju inte. MB jag jag är gärna med på resan. Visst är det så. Reträttvägen är stängd. Hur gör jag nu då? Förstår mer än väl ditt tänk om att den älskade ska vi inte blanda in för han bär ju hem påsarna. Så kände jag när mannen agerade. När vin och öl hällldes ut. Nu är det bara mitt ansvar. Inte så kul. Men jag tror att det blir rätt i slutändan. Visst vill jag att vi slår ihop de alkoholskadade hjärnorna MB. Om du fortfarande vill. Jag serverar dig mig själv naken. Jag tycker inte automatiskt om barn och jag har ett elakt temprament. Ska vi testa ändå? Jag vill!

Kram Fia

Inget roligt ord det där. Alkoholist. Beroende av alkohol. Men vet du vad mammy? Du är mycket mer än alkoholist. Du är god, du är rolig, du är klok, du är en viktig person för väldigt många, det är jag övertygad om! Skit oxå att du inte fick tag i dem, hoppas att de svarar i morgon. Tufft av dig, dit har jag inte kommit än, får se hur det går för mig framöver, annars får jag oxå ta mig u kragen och söka hjälp.
Egentligen fattar jag inte varför det känns så jobbigt och fult att ha PMS. Det är det många som har. Är det ett bevis för dålig karaktär? Iaf det jag ville ha sagt är att jag är helt säker på att du kommer att lyckas att bli vit, jag tror på dig!

har jag bevisat för mej själv vad jag innerst inne mycket väl vet - jag är alkoholist.

Skakig, ont i huvudet, orkeslös, tankarna är lika långsamma som kylskåpskall sirap, hjärtat mår inte bra det heller...

Har ringt kommunens beroendeenhet flera gånger under dagen, men det var ingen som svarade. Högsäsong där förmodligen med tanke på den långa ledighet många kunnat ta över jul och nyår. Men det hjälper inte mej...

Suck...

Trollmorsan, tar till mig det du skriver.
Läser min tråd igen.
Kommer mer tilö insikt.
/A

men om vi slår ihop våra alkoholskadade hjärnor, så kanske vi lyckas?

Ditt sammanbrott inför din man kanske leder åt rätt håll för dej? Stekpannan är nog inte värt att testa ännu, prata med honom igen så kanske du får det stöd du behöver? Misstänker att det kanske blir svårt att prata med honom, för om han slänger ut alkoholen ur huset, så har du ju stängt reträttvägen för dej själv. Åtminstone är det så jag har känt, har varit oerhört svårt att prata allvar med sambon. Tills jag kom på varför. Nödutgången är ju att han faktiskt köper hem öl, då kan jag ju skylla återfall på honom...

Blir bluddrigt det här, vet vad jag vill ha sagt, men förstår knappt själv när jag läser det jag skrivit.
Kram
MB

Vi väljer våra känslor och således också vad vi vill reta oss på... Jodå, det är sant!

Även om vill.sluta tar plats, så tycker jag att din ilska tar väldigt stora proportioner. Du gör honom till "symbol"/syndabock och just nu så är det inte riktigt rättvist!
Ja, han hoppar in både här och där, men de flesta av oss är vuxna nog att själva ta konfliken..

Du vet, på forumet må vi ha våra "bästisar", men vi kan inte hindra andra att befinna sig här eller i skriva i andra trådar än våra egna. så du gör nog bäst i att inte reta dig för mycket..

Eller snarare, ta reda på VARFÖR det retar dig så mycket.. För jag köper inte den här "barn-historien" rakt av!
Istället kanske det är "yviga" människor som retar dig? Människor som på ett "barnsligt sätt" tar plats (något som ofta vi som är "vuxna" och uppfostrade inte riktigt vågar göra.. Speciellt när vi mår dåligt)
Många gånger väljer vi ju att visa vår ilska genom att ta avstånd och tiga (och så hoppas vi att andra människor ska "förstå" både att vi är sura och vad vi är sura på) Men tyvärr, det finns väldigt få tankeläsare bland oss..

Jag skulle också råda dig att inte vara öppet fientlig, för det du skriver sårar(kanske mer än du tror) dem som läser.. Och till slut säger det mer om dig, än den/de du skriver om!

Ingen av oss är "Guds bästa barn", det behöver vi verkligen inte låtsas. Men för den skull behöver vi inte skriva ALLT vi tycker. (själv blir jag ledsen när jag råkar läsa "skitsnack" om en forummedlem, även om jag inte "umgås" eller hade kunnat hoppa över)

Jag tror att många av oss har lärt oss, att antingen ta saker direkt med den det berör eller låta saker bero ( det är INTE som på FB, där folk ständigt baktalar varandra! För övrigt en av anledningarna att jag inte har FB-konto längre)

Så jag vädjar till din förståndiga sida, skriv inget du inte kan ta direkt med personen i fråga, ta det varligt med "skitsnack" (även om vi förstår att det just nu hänger ihop med ditt mående och din alkoholkonsumtion)
Och släpp taget! Avhåll dig från att läsa det du retar dig på! Du kan faktiskt hoppa över!(för annars riskerar du att befinna dig på exakt samma nivå, som den du retar dig på, och det vore väl synd?)

Hoppas att du mår bättre och att du hittar den hjälp du behöver, vare sig det är på forumet eller i RL / kram /trollis

trollis. Du är inne på rätt spår när du reflekterar över min ilska på vill.sluta. Men inte riktigt. Jag tänker som du och Dompa har skrivit om. Vill.sluta är i mina ögon ett barn. Jag är ingen barnkär kvinna. Inte heller gift med en barnkär man så att göra barn för att behålla eller bekräfta kärleken var aldrig aktuellt i vårt fall. Vi gör fortfarande high five när vi ser en riktigt jobbig unge. Vi må ha skunkit lågt med just denna grunna har vi undvikit. Så när jag konfronteras med barn blir jag ofta ställd och lite äcklad. Denna rätt de tar på sig att synas mest skrämmer mig. Men du är inne på rätt spår. Irriterar mig för att vill.sluta tar plats. Alltid. Han dyker upp i trådar där trådägaren vill berätta om något helt annat. Han tillåts förolämpa och ha sina utbrott. För han är ju som han är. Jag har kanske läst två kloka meningar från den mannen. För visst har han sina stunder. Resten är mest om gamla hjärnskador och ett liv före fyllan. Så svaret på din fråga trollis blir att visst gillar jag russin. Plockar på som få. Men jag avskyr andras kletiga fingrar i min kaka. Ska försöka låta bli att peta i andras deg också.

Fia

LillPer, jag har också druckit varje helg i minst tio års tid. På vardagarna drack jag aldrig då jag har ett jobb att sköta. men så fort helgen kom så drack jag öl. Varje fredag och varje lördag. Och om det var semester så blev det mer än så, ibland varje dag. Det gick bra i början men allt eftersom åren gick så fick jag mer och mer ångest och en gnagande känsla började dyka upp hos mig om att jag kanske drack mer än vad jag klarade av. Jag kände mig så galet rastlös om jag inte fick dricka öl! Gick runt och tassade utan att veta vad jag skulle göra och många gånger slutade med att jag korkade upp ändå. Efter några halvhjärtade försök var jag lite nojjig över att jag inte skulle klara det alls. Varje söndag, måndag, tisdag och en bit in på onsdagen spenderade jag med ångest, oro, sömnproblem och känslor av deppighet.

Men den 7:e oktober slutade jag (har prövat att smaka på vin en gång sedan dess) och på den vägen är det. Jag påbörjade en tråd här under den veckan. och under fredagen kändes det som om att jag stod inför ett vägval. Ska jag göra förändringar i mitt liv idag? Eller skjuta på det ännu en vecka? Jag ringde alkoholhjälpen för att se vad de kunde bidra med och sen bar det av! De peppade mig mer än de förmodligen anar ...

Mycket lättare att tackla.dagens skriverier.
Tack, stärkt i min roll att det är ju fokus på att sluta dricka som är det primära.
/A

Hur är det?
Jag ser att du är ledsen, arg, upprörd och förtvivlad...
Samtidigt är du väldigt ärlig i ditt mående!

Har jag uppfattat det rätt, som att du känner att vill.sluta får för mycket uppmärksamhet på din bekostnad?(eller är det en spegling, som träffade f ö r rätt? Tvingade dig att titta för mycket? Som Stigsdotter skriver, så GÖR det ont..)

DU är också viktig och betydelsefull!

Som jag ser det har forum som uppgift att länka ihop oss alla olika personligheter, så att vi ska kunna plocka precis dom russin ur kakan, som hjälper just oss.(alla kan inte hjälpa alla, men väldigt många kan hjälpa någon!)

Vilka är dina "russin" och hur kan vi hjälpa och stötta dig i dina beslut?Besluten måste du ta själv, liksom "göra jobbet". Där kommer ingen av oss undan, inte jag heller..

Kram /trollis

Fick du beviset att Alkohol funkar inte, nu vet du det, du har provat. När jag hade varit nykter i 2 månader så trodde jag att jag och maken kunde ha det mysigt och dricka lite vin när ungarna var borta, jo tjena. Det gick inge bra, drack mig asfull 3 kvällar på raken. Men då fick jag nog och förstod nog för första gången att jag inte kan. Det är nu snart 11 månader sedan. Självklart har suget kommit igen men jag har stått emot eller så har maken hindrat mig, det går och det blir lättare och lättare.
Kram!

fokus ska ligga på att sluta dricka och peppa andra. Skriver vill.sluta. Den gången var han visst arg på somligas dagrapporter som tog plats för för alla de nya stackare som inte fick en syl i vädret. För forum är ju storleksbegränsat? Exakt så många ord kan slinka in per dag. Nu har dock forum ändrat fokus. Här byggs ingen nykterhet. Här tröstas och stöttas vill.sluta. Sen att andra trillar av trådar eftersom de inte orkar det är en bisak. Här stöttar vi den som skriker högst. MB jag tänker också så. Henne hade jag kunnat bli kompis med! Samma taskiga utgångsläge och bara en väg att gå. Hamnade själv i korgstolen på vinden igår. Sög på min tröst. Efter ett tag kommer mannen upp. Men vad gör du Fia? Super hulkade jag. Är det så allvarligt frågade han. Allt rann ur mig. Även mina tafatta försök här. Snorade och halsade. Jag förstod inte att det var så illa Fia. Vi slänger allt nu. Slänger allt? Är han galen människan? Nu slåss vi nästan fysiskt och jag förlorar. Gråter och skriker. Han bara håller om. Min lilla Fia! Kallar du mig det en gång till så drar jag stekpannan i huve på dig, tänker den mogna välbalanserade kvinnan. Slutade med att jag gick ner på lokalhaket och söp mer. Givetvis för mannens pengar. Så nu skriker jag. Vad ska jag göra. AA är testat, behanlingshem är testat. Alla tabletter. Något är helfel i mitt huve. Bakis och skakis. Inget arbetsökande idag. Bara svettas och läsa här och ilskna till över att vill.sluta får lägga agendan. Givetvis har min antipati mot honom att göra med mig själv. Ibland kommer det toktankar om att jag borde göra slut på mig. Men aldrig skulle jag kunna göra så mot min man. Jag vet faktiskt att han älskar mig. Så något vidare stöd är jag inte MB men funderar att vi kanske kan testa ändå. Vad finns det att förlora mer än ett par oönskade kg? Usch vad ärligt det blev.

Fia

dom som inte har problem håller inte på och funderar alls över alkoholen. Tror jag också. Det är i alla fall bara problemdrickarna som funderar på vit månad osv. Jag har inte läst den boken, ska skaffa den. Intressant att läsa om fenomenet. Det finns visst också nån som heter "den kapade hjärnan" eller nåt sånt.

Att veta att jag aldrig kan dricka igen och vara tillfreds med det beslutet, det betyder inte automatiskt att jag inte blir sugen. Jag får fortfarande flashar när jag tycker att jag skulle vilja dricka. Men jag känner direkt att det inte är frågan om "ett glas vin" utan jag kan tänka som så att "det finns två flaskor hemma, det skulle räcka ikväll". Och genom det så vet jag ju direkt att det är galet tänkt.
Om man nånsin blir av med suget, det vet jag inte. Jag känner en f.d. rökare som inte rökt på sju år och fortfarande är röksugen. Men i mitt fall kommer suget väldigt sällan och inte alls outhärdligt. Det går snabbt om. Det kan jag leva med.

och kliver in i rummet... här brinner ljusen
jag tänder mitt och sätter mig i korgstolen i hörnan
sluter ögonen
och sänder mina tankar till lessenfrun och hennes systerdotter.