Senaste kommentarerna i forumet

Hej Pixie, ville bara skicka dig en hälsning och tanke. Undrar hur du har det? Du är alltid välkommen här, oavsett hur det går. Ibland (oftast?) krävs en del omtag i vår strävan efter varaktig nykterhet. Verkar vara mer regel än undantag. Kram/V

Jag antar att du skrattar igenkännande åt det Lars Demian-lika uppvaknandet? ;) Du har rätt, INGENTING uppväger den där satans ångesten. Det finns när man är mitt i skiten liksom bara två utvägar känns det som: repet eller flaskan. Eller att uthärda till varje pris. Vilket tyvärr inte alltid går...=( Så vad händer nästa gång? Törs man chansa? Nej, inte igen. Jag är klar. Jag vet det, det känns i hjärtat. Samtidigt märker jag ju hur hjärnan försöker deala och släta över: "Men det var ju inte så farligt", eller, "Några öl på en sportbar ska väl funka? Det är ju bara att gå hem efter matchen...?" Men nej, jag tänker inte gå på det. Jag upptäcker ju även hur snabbt det svänger, för bara en halvtimme efter att jag tänkt på det där viset så är jag tillbaka i min fasta syn på att det är över. Jag ska göra precis som du, bli rik både bildligt och bokstavligt utan den där skiten som förstört så helvetes mycket. Men samtidigt, jag vill inte vara utan erfarenheterna, jag vore inte jag...och jag vill tro att jag är rätt bra. Utan den där skiten. =)
LYCKA TILL GRODAN! Och alla andra!!

mannens nykterhet, kanske främst under vita-knogar-tiden, läste jag mycket - för att förstå... och förstod åtminstone något av vilket jobb det är att bli och hålla sig nykter. Jag fick också massor av bra tips här. När du MB skriver om de två samtidiga rösterna kommer jag att tänka på boken "Jaget och missbrukaren" av Craig Nakken. Det var en av böckerna jag fick jag tips om här och tycker den är bra. För övrigt är jag imponerad av den resa du gjort och gör och ditt sätt att bidra på forumet!
Mitt-i-natten-kram! / mt
PS I början betyder minst ett år... DS

läst eller hört att man kan dela upp hjärnan i den gamla och den nya hjärnan, reptilhjärnan och den vanliga om man säger. För min del gjorde det saken lättare, jag kom på att jag inte är knäpp som "hör" två röster i huvudet samtidigt - en som vill dricka och en som definitivt inte vill det. Det blev också lättare eftersom jag kunde börja sortera tankarna, min nya moderna hjärna fick lättare att avfärda stenåldershjärnans nonsenspladder om att "bara ett glas, det gör ju inget".

Mycket av det vi gör sköter stenåldershjärnan fortfarande, sånt som man gör utan att tänka, typ ta på sej kläderna. Om man nån gång har försökt köra ner fel ben i byxorna först, dvs åtsidosätta "autopiloten" där, så förstår man vad som menas med det. Det går, men det blir väldigt knixigt och stelbent. Samma sak med mycket annat, jag försöker fortfarande torka händerna i köket hemma hos mina föräldrar på handdukar som är flyttade sedan tjugo år. Autopilot. Blir lika förvånad varje gång...

Stenåldershjärnan har under mina tjugo aktiva alkisår lärt sej att reagera med att föreslå alkohol i många situationer och av många anledningar. Nu när jag vet det blir jag inte så rädd och ledsen som jag blev i början, jag fick nästan panik när jag inte kom undan från "rösten i huvudet" som krävde alkohol. Nu vet jag att det är inlärda beteenden som stenåldershjärnan bara vill vara snäll och hjälpa mej med.

Kram!
/MB

Den artikeln du hittade mulletant var klart intressant, tack!
Har länge funderat om jag är alkoholist eller inte. Texten att alkoholisten kommer ihåg detaljer om sin första fylla var ett "bevis" till som stärker att jag är det.
Börjar förstå hur starkt suget att dricka faktiskt är. Att välja mellan några timmar i lyckorus och på köpet få flera dagar av ångest och frånvarandekänsla eller att välja bort det borde vara lätt. Hjärnan borde lära sig hur jag kommer att må efter en fylla, men det gör den inte, den kommer bara ihåg lyckan av att dricka tyvärr...

denna artikel jag tänkte på!
Mulletant - du är en klippa! Tack!
/MB

den här artikeln http://www.alltomvetenskap.se/nyheter/kidnappad-hjarna / mt

Hej
Hoppas du mår bättre det finns inget värre än abstinens och ångest.
Alkoholen ger ju ingenting längre det blir bara värre och värre
när man provat som jag sagt till mig själv många gånger 2 glas
vin kan väl inte skada, men det har aldrig stannat vid det.
Har nu varit nykter i fyra veckor och först nu mår jag bra.
Hade också kramper i vader och föll ihop med kroppskramper, usch
det var ingen rolig historia. Ska nu göra mitt yttersta för att
inte lyfta det första glaset. Försök och ta en dag eller timme
taget. Skönt ni finns alla. Det stärker mig.
Sköt om dig
Konstnären

Välkommen i gänget!

Verkar som om du hittat rätt.

Grodan

Kryckor eller inte, det går i alla fall inte bakåt. Tycker faktiskt att det är skönt med Antabus för då slipper jag dividera. Gör kanske att jag inte tar i tu med den där livsomvandlingen som många som varit med länge skriver om. Men, det får vänta litet - har inte kraft till det just nu.

En dag, eller timme i taget får räcka.

Hoppas allt är väl konstnären.

En Groda som hänger i.

Hej
Tack för dina ord det värmde. Jag tycker också jaG GÅR PÅ KRYCKOR fast lite
staadigare för varje dag. Fortsätt du är ju duktig som varit nykter tre dagar.
Jag försöker ta en dag i taget tor man måste det vill absolut inte trilla dit
igen. Just nu undvikter jag mina vänner som dricker, känner mig alltför skör
just nu. Jag hade problem med maten första nyktra veckan men nu äter jag som
en häst. Fick en massa B-vitaminer utskrivna. Vi ska väl klara detta, men
alkoholjävulen har makt.
Må bra och ta timme i taget det gjorde jag
Kram
Konstnären

Nej, jag har inte testat något annat än forumet och antabus, hade turen att det räckte. Någonstans bland alla miljoner inlägg här på forumet läste jag om just varför man inte kan sluta dricka när det är lagom, men jag tror inte att jag kommer finna det igen. Vill minnas att det var en länk till en tidningsartikel, man kanske kan googla den?

Skulle du råka hitta den när du läser runt här, så klistra gärna in en länk här i din egen tråd.
Välkommen!
/MB

tror jag inte är något egentligt hot, jag har fått för mej att den där personen bara är inne, klistrar in sina meningslösa reklambibbor och - förmodligen -piper iväg till nästa forum nån annanstans och gör likadant. Fattar inte bara att någon kan vara så blåst att dom tror att man går på det. Undrar om det finns någon som klickar på länkarna? Det var väl ungefär det första jag fick lära mej vad det gäller "spam" som det här egentligen är, alltså epostmeddelanden från början, att man inte ska klicka någonstans i dem utan bara kasta dem. Lektion 1a) liksom.

Bara jämmerligt irriterande!!!

Kram, Fia, och jag hoppas att du omprövar ditt beslut...
/MB

inte man tjänar på att försöka vara "duktig" och klara sej själv utan hjälpmedel. Risken finns nog att man försöker och försöker med enda resultatet att självförtroendet åker ännu längre ner. Men man måste nog vara på det klara med att t.ex antabus är ett HJÄLP- medel, man måste sluta själv, men man har antabus som en sista utpost i försvarslinjen.

Fantastiskt sickna fina, envisa kämpar det finns här! Jag är stolt över oss allihop! :-)
Kram!
/MB

Förstår hur du känner, då jag upplever att du är en person som värnar din integritet, vilket jag respekterar enormt. Och det är jobbigt att skriva rakt ur hjärtat om man inte känner sig trygg i sammanhanget. Jag försöker anmäla skiten omedelbart när jag ser den, så att adm. kan rensa ut den så fort som möjligt, men intrånget är kännbart och, skulle jag vilja påstå, kränkande. Jag blir lika heligt förbannad varje gång jag ser idiotierna.

Jag är, liksom Santorini, imponerad av hur du har styrt upp och samlat ihop. Fortsätt bygga alkoholoberoende självförtroende. Det har du klarat med den äran hittills! Jag blir väldigt ledsen över att en god kamrat känner sig tvingad att hoppa av tåget, men jag förstår och respekterar skälet till fullo.

Hoppas vi hörs igen, nån gång, nånstans längs vägen och att vi fortfarande njuter det riktiga livet!

Tills dess: BAMSEKRAM ifrån mig!/NM

Jag vet inte vem RoxyDarwina är, måste kolla lite mer. Men jag håller med, det stör att andra "obehöriga" kan läsa och kommentera. Fast jag har mest haft stöd här. Jag läser nästan varje dag och är imponerad av dej Fia, du kämpar lite i motvind i och med ditt boende och maken som inte riktigt vill förstå. Du skrev tidigare att du tror att jag har pli på min man och det stämmer väl till viss del nog. Men han dricker sej fortfarande full ibland och jag blir galen på det! Han går ju in i sin egen värld och blir annorlunda. Inte elak utan lullig och fånig och en person som jag inte har nån respekt för. Men det blir bättre och han försöker skärpa sej. Det är inte varje helg längre. Jag inser att jag också varit/är medberoende, han har druckit för mycket långt före jag började. Ibland tänker jag att jag började dricka för mycket för att hänga med för när jag också drack brydde jag mej inte om hur han blev. Såg det inte på samma sätt. Men alla har ett eget val och jag skyller inte mitt missbruk på honom, hittar bara en liten förklaring till hur det började.

Nej man ångrar aldrig dagen efter att man inte drack, det är säkert. Och jag är jättenöjd med mitt liv och mitt beslut. Men ändå, ibland glimtar det till lite saknad, helt normalt kanske. Som nu när jag bokade en resa söderut till i mars och läste om det trevliga hotellet, hur man får ett glas champagne i receptionen när man skriver in sej. Då kände jag ett sting av saknad, att det måste jag tacka nej till. Men känslan gick fort över.
Kämpa på, du är jäkligt duktig!

att man dricker för att döva ångesten för att man dricker för mycket. Det blir en ond cirkel som man måste få stopp på. Det känns verkligen att hjärnan är kapad. Bra att du tar till hjälpmedel, fortsätt med det så länge det behövs. Jag var också beredd på antabus men sen började jag med LCHF och fick fullt upp med kosten. Tog bort suget på nåt vis men gav mej framför allt fullt upp i början. Det blir lättare när man håller ut. Lycka till, du har allt att vinna. Det blir verkligen leva eller dö och inte vill vi dö för tidigt på grund av vårt eget vansinniga leverne. Nej.

Det låter som att du är en bra bit på väg. Jag är nykter idag ocskå men skulle inte vara det utan kryckor. Så illa är det faktiskt. Är bara på min tredje dag. Har äntligen kunnat äta litet normalare.

Lyckosparkar

Grodan

Hej
Är ny här men har varit inne och läst mycket. Håller med dig till hundra procent.
Har bara varit nykter fyra veckor efter sista återfallet. Men skam den som ger sig
denna gång ska det bara gå. Har ingen glädje av alkoholen längre den föder bara ångest
hos mig har t.o.m. varit uppe på nätterna och druckigt vin för att döva ångesten men
det har bara blivit dubbelt värre. Nu sista gången fick min maN köra upp mig till
akuten då jag föll ihop hemma och fick kramper i hela kroppen. Blev inlagd fyra dygn
då jag led av saltbrist på grund av alkoholen, fick dropp. Den ångest jag kände då
går inte att beskriva. Detta är ett trauma för mig. Nu gäller det dö eller leva och
jag vill leva. Går nu på antabus känns bra.
Må bra
Konstnären

...tittar in och läser lite i din tråd. Jag är inte här så ofta längre men inser att jag saknar det ganska mycket. Men svårt att hinna med... Vad glad jag blir åt hur långt du kommit, dina inlägg andas styrka och beslutsamhet och du tar hand om dig själv - det är bra :-) Vad skönt att kunna ordna eget boende så där tillfälligt, att få en egen frizon. Jag kan bara gå till mig själv, jag klarade inte av att ha alkohol hemma och tack o lov gick maken med på att ha ett alkoholfritt hem.

Allt gott!
S

Tack LillPer! Skönt att läsa andras tankar. Oftast. Men det finns tyvärr skit i även denna tank. Forum som hjälpt mig så mycket. Där jag funnit vänner och vågat ventilera mina innersta tankar. Det där med de innersta tankarna... Det är där personer som RoxyDarwina stör mig. Inte att hon postar galenskap - väl bekomme - men att hon och likasinnade får se mina och andras tankar. Jag är inte dum. Jag inser att detta är en människa i stor nöd, men ärligt talat. Räcks ingen hand ut så vill jag inte hjälpa. Min lilla kraft ska gå till annat! Så bestämmmer jag. Men det stör mig att min frizon blir skändad. Gå vidare skulle kanske en del av mina klokare vänner skriva. Men jag känner mig fan kränkt. Inser att detta är ett anonymt forum och måste få förbli det. Att token har samma rättigheter att göra sin röst hörd som jag som kanske också är tokig på mitt sätt. Men jag vill inte längre lämna ut mig och kan jag inte det så känns det meningslöst. Så ännu en som tackar för sitt! Tack MB, Fenix, Pontus, Santorini, NyMan och alla krigare på andra sidan. MT, Sorgsen, Markatta m fl. Jag är nykter och det känns stort. Varje dag. Som Santorini (?) skrev så ångrar jag aldrig en nykter morgon.

Fia

Sumering av vecka2. Söndag och njuter av vädret och nykterheten i skogen. Denna vecka har känts något lättare i bröstetmen med viss vemod fram och tillbaka. Varit hyffsat aktiv men trött på kvällen. Vid tidigare tillfällen så när man varit nyker en vecka och det gått bra så har det oftast slagit tillbaka under veckan efter. Men har denna vecka känt mig skonad från alkohol demoner. Förutom fredag på jobbet då alla verkar planera sin inköpslista inför helgen, inteför det gjorde någon större risk men gamla spår av tänk blev påminda, tacklade dom bra men funderar på att ta ledigt nästa fredag för att slippa lyssna. Unnade mig och min sambo en riktigt mysig middag på lyx restaurang igår, behövde verkligen det. med zingo:-)

Hoppas ni har det bra!

från att dricka alkohol är nog något alla borde prova, även om man inte har "problem" med denna vara. En tid i alla fall, för att ge sig själv en chans att känna efter hur det känns att leva utan och se om det är så man vill ha det.
Jag tycker det är skönt att slippa vara påverkad dagen efter, det är gott att slippa be om ursäkt för saker som sagts och gjorts då jag inte var "riktigt jag" (som en ursäkt liksom, för "jag", det var det ju). Det är skönt att ha kontroll över mina handlingar... och känslor, inte minst. Känslorna var formade i en annan dimension när jag druckit vin. De fann sina egna vägar. Det är mycket klarare nu, lättare att reda upp när det snärjer ihop sig, för det gör det givetvis fortfarande. Det är som att landa... landa rätt. Att livet känns enklare, lite tråkigt kan jag uppleva det som ibland, men det är värt lite tristess. Jag tror jag hittar andra livskickar snart. De fanns förut, innan. Det minns jag alldeles säkert... och ibland dyker det upp något som jag känner igen som äkta lycka.

Spänningen, den var i vilket fall som helst ingen vidare bra spänning under de här åren. Den bestod i att få varje morgon att fungera, varje trött förmiddag att förflyta och att få en reda i snurriga tankar. Inget att ha. Men! SÅ lätt det var att fastna. Jag ser med skräck vilken kraft den tog över mitt liv och fick makt över hela tillvaron.
Det är så skönt nu.
Tacksam.

Jag läser och tänker på er ofta.

Kram till er och önskar alla styrka att hitta tillbaka till "innan".

Hej!
Jag är ny här och har suttit och läst länge vad ni skriver.
Jag känner igen mej i så mycket.
Har försökt sluta dricka hur många gånger som helst de senaste åren. Men det skiter sej varje gång efter några veckor.
Mår så dåligt i både i kropp och själ. Mår dåligt när jag varit ren ett tag oxå.
Jag har inte testat antabus men det kanske är dags......

På ett sätt är det väl bra att jag trillat så många gånger. Om jag någonsin skulle börja oroa mig för att bli präktig så är det ju bara att påminna sig. Stort är att jag vågat visa upp mitt vingliga beteende. Det är nytt. Det här forumet är guld.

Ska inte orda så mycket mer än säga att jag gör ett nytt försök nu. Inga vilda hejarop, bara ett nytt försök.

Eder Groda